Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 17 år 1968
1
Nr 17
Utlåtande i anledning av motioner angående den psgkiska folkhälsan.
I de likalydande, till allmänna beredningsutskottet hänvisade motionerna
I: 294 av herr Dahlén m. fl och II: 377 av herr Wedén m. fl. hemställes, att
riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj :t måtte begära
a) utredning angående formerna för tvärvetenskaplig forskning om förebyggande
psykisk hälsovård, social missanpassning, sociala behandlingsmetoder
in. in.,
b) utredning rörande vissa personalfrågor inom vårdområdena, i första
band rekrytering av läkare till psykiatrin, fortbildning av socionomer, kompletteringsutbildning
av yngre samhällsvetare samt utbildning av psykoterapeuter
och observationsklasslärare,
c) direktiv till den aviserade utredningen om reformering av sociallagstiftningen
att beakta vad i motionerna anförts om behovet av kommunal
basorganisation för behandling av sociala och mentala störningar,
d) förslag till en fast organisation för familjerådgivning och utredning
om förbättrad föräldrautbildning, avsedd att bereda barnen en god psykisk
uppväxtmilj ö.
I motionerna riktas uppmärksamheten på de allvarliga hälsorisker som
hör samman med sociala misslyckanden, missanpassning och mentala störningar.
Enligt motionärernas mening är det nödvändigt att en högre prioritet
ges åt de vårdområden där samhället söker möta skilda former av social
och mental missanpassning och att insatserna i högre grad samordnas från
en gemensam grundsyn. De vårdområden som främst åsyftas är mentalsjukvård,
socialvård, barna- och ungdomsvård, nykterhets- och narkomanvård
och kriminalvård, vilka kan betraktas som ett sammanhängande och
i jämförelse med kroppssjukvården eftersatt vårdområde.
Motionärerna upptar i olika avsnitt frågor om förebyggande och öppen
vård, forskning, personalbrist och lekmännens roll.
Beträffande de förebyggande åtgärderna framhävs föräldrautbildning och
familjerådgivning samt betonas den öppna vårdens betydelse och fördelar.
I fråga om forskning anför motionärerna, att behovet av forskning om
beteenderubbningar, om miljöfaktorer som påverkar det mentala hälsotillståndet
samt om socialvårdande behandlings- och rehabiliteringsmeto1
— Bihang till riksdagens protokoll 1968. 11 saml. Nr 17
2 Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 17 år 1968
der endast har tillgodosetts i ringa omfattning. BI. a. saknas så gott som
helt en forskning i psykoterapeutiska frågor.
Motionärerna uttalar vidare att bristen på utbildad personal är genomgående
inom den sociala och mentala vården och behandlar särskilt utbildning
och rekrytering i fråga om personalgruppernas psykiatrer, socionomer
och psykologer. Även behovet av utbildning för observationsklasslärare
berörs.
Motionärerna framlägger en kortfattad plan för rådgivnings-, behandlings-
och serviceorganisation för människor med sociala och mentala svårigheter
i enlighet med de utgångspunkter som angivits i motionerna. Basorganisationen
bör förankras i en väl utvecklad samverkan mellan landstingskommuner
och primärkommuner med differentiering efter vårdbehovens
art.
Motionärerna betonar behovet av ökad information rörande sociala faktorer
av betydelse för den mentala anpassningen i samhället.
Beträffande motiveringen i övrigt får utskottet hänvisa till motion II: 377.
Yttranden har inhämtats från socialstyrelsen, varjämte Svenska landstingsförbundet
och Svenska föreningen för psykisk hälsovård beretts tillfälle
yttra sig. Vidare har Föreningen Kommunal- och landstingsanställda
familjerådgivare inkommit med en skrift.
Socialstyrelsen framhåller, att förebyggande vård, hl. a. psykisk hälsovård,
inom den psykiatriska sektorn är väl så viktig som psykiatrisk sjukhusvård
och gäller alla grader av nervösa rubbningar och stressreaktioner.
Styrelsen har ägnat dessa frågor en allt intensivare uppmärksamhet och
även föreslagit åtgärder i syfte att ernå förbättrade utgångspunkter för en
effektiv satsning inom den öppna sektorn. Bristande personella resurser,
framför allt på läkarsidan, har dock bidragit till att begränsa möjligheterna,
samtidigt som kraven på hjälp av förebyggande art inom den psykiska sektorn
alltmer ökat.
Styrelsen finner det önskvärt att cn samordning sker av de olika problem
som motionärerna dragit fram. Detta skulle då kunna göras genom en utredning
av den typ som föreslagits, varvid både forsknings- och organisatoriska
synpunkter bör bli företrädda. Huruvida frågorna bör anförtros en
särskild av Kungl. Maj :t tillsatt utredning eller om de kan beredas och samordnas
på annat plan anser sig styrelsen icke böra ta ställning till. Styrelsen
vill dock peka på möjligheten att inom socialstyrelsens ämbetsområde
numera kunna bevaka frågor om sociala problem, nykterhets- och narkomanivård,
familjerådgivning samt psykiatriska frågor i allmänhet.
Inom socialstyrelsen pågår en utredning om den öppna vårdens utformning,
varvid även den psykiska hälsovården behandlas, bl. a. inom ramen
för en samordnad och delvis integrerad sjukvård och socialvård.
Svenska landstingsförbundets styrelse uttalar bl. a., att behovet av ökade
insatser för förebyggande och öppen psykisk vård blivit alltmer uttalat. Såväl
i familjelivet som i arbetslivet och i andra sammanhang uppträder svårigheter,
som i ökad utsträckning påkallar hjälp från psykiatrer, psykolo
-
Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 11 år 1968 3
ger och olika socialarbetare. Lika viktigt som att skapa vårdresurser för
behandling av psykiskt sjuka är enligt styrelsens mening att vidta åtgärder
till förebyggande av psykisk sjukdom. De mentalhygieniska frågeställningarna
synes göra det nödvändigt för psykiatrin att i ännu högre grad inleda
samarbete med skilda verksamhetsområden inom forskning och arbetsliv.
Forskningens och undervisningens betydelse för den förebyggande psykiska
hälsovården kan enligt styrelsens mening icke överskattas. Åtgärder
har också vidtagits för att utveckla och samordna forskningsinsatserna på
området, bl. a. genom inrättande av forskningsläkartjänster vid undervisningssjukhusen.
Det nu aktuella förslaget beträffande läkares grundutbildning
och vidareutbildning torde ge psykiatrin en ännu mer framträdande
plats i undervisningen. Detta torde innebära, att det psykiatriska verksamhetsfältet
kommer att få ökad attraktionskraft.
Enligt styrelsens mening föreligger goda möjligheter att vidareutveckla
det samarbete, som redan inletts mellan befintliga forskningscentra för
psykiatri, psykologi, sociologi etc.
Styrelsen vitsordar behovet av utredning rörande personal- och utbildningsfrågor
inom de olika områden som omfattas av motionerna, men framhåller
att en hel del av de aktualiserade områdena redan är föremål för utredning
och planering genom statens och huvudmännens på sjukvårds- och
socialvårdssidan försorg. Styrelsen erinrar även om att socialdepartementets
sjukvårdsdelegation verkställt en omfattande undersökning som syftar
till att skaffa aktuella informationer om sjukvårdsresurserna och den
planerade utbyggnaden.
Sammanslagningen av förutvarande socialstyrelsen och medicinalstyrelsen
kan väntas leda till en konsekvent integrering av de sociala och medicinska
inslagen av vård- och behandlingsmetoder m. m. till båtnad även för den
psykiska hälsovården.
Styrelsen framhåller vidare, att sjukvårdens och socialvårdens planeringsoch
rationaliseringsinstitut, SPRI, har till ändamål att främja och samordna
planeringsverksamheten inom hälso- och sjukvården samt socialvården, bl. a.
genom utformande av behovs- och resursprognoser i fråga om personal och
utbildning samt samplanering och samorganisation av de sociala och medicinska
områdena.
Avslutningsvis anför styrelsen:
De frågor rörande personalsituationen som motionärerna berört inrymmer
svåra avvägningsproblem. En diskussion av dessa problem måste innefatta
inte endast frågan om vad som är önskvärt utan också frågan om vad
som kan åstadkommas. Styrelsen kan i vissa delar instämma i motionärernas
iörslag men vill samtidigt som sin mening framhålla, att de utredningar
som man velat aktualisera måste ses i sammanhang med sjukvårdens och
socialvårdens totala personal-, utbildnings- och utbyggnadsplanering.
Styrelsen hänvisar även till yttrande som avgivits över motioner angående
den psykiska hälsovården och vari styrelsen uttalar tveksamhet inför
tanken på en central uppbyggnad av speciella, mera omfattande resurser
för psykisk hälsovård.
1*—Bihang till riksdagens protokoll 1968. 11 saml. Nr 17
4 Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 11 år 1968
Svenska föreningen för psgkisk hälsovård understryker angelägenheten
av att en statlig utredning snarast kommer till stånd för att belysa problematiken
inom det mentalhygieniska området.
Föreningen Kommunal- och landstingsanställda familjerådgivare anför
bl. a.:
I motionerna berörs ett flertal frågor som ligger i linje med familjerådgivningens
arbete. Nödvändigheten av och nyttan med förebyggande arbete
inom den psykiska hälsovården understryks i motionerna och just denna
aspekt betonades även mycket starkt när försöksverksamheten med familjerådgivning
startade. Att nå människor med samlevnads- och familjekonflikter
på ett så tidigt stadium som möjligt innan svårigheter fixerats ger
ett helt annat utgångsläge för att ett behandlingsarbete skall bli framgångsrikt.
Om det fanns möjlighet att ge stöd och förståelse i störda familjerelationer
i ett större antal fall än som nu är möjligt med den begränsade omfattning
som familjerådgivningen har i vårt land skulle detta säkert också
bidraga till mildrande av andra faktorer som en relationskonflikt medför,
ex.vis barn-, alkohol- och arbetsproblem.----
Det framstår i detta läge som en synnerligen vital fråga att familjerådgivningen
ges en fast organisation med en central tillsynsmyndighet som kan
påta sig flera av de arbetsuppgifter som nu handhas av vår förening, ex.vis
studiedagar, upplysningsverksamhet, prövning av kompetensbestämmelser
etc.
Föreningen stöder varmt förslaget om utredning om organisation för
familjerådgivning i framtiden och om utredning rörande fortbildning av personal
inom vårdyrkena med för föreningens del intresset koncentrerat på
socionomernas vidareutbildning.
Utskottet
I motionerna berörs frågor om forskning rörande psykisk hälsovård m. m.,
om rekrytering och utbildning av personal inom vårdområdena, om en
kommunal basorganisation för behandling av sociala och mentala störningar
samt om familjerådgivning och föräldrautbildning.
I vad avser motionärernas yrkande om utredning angående formerna för
tvärvetenskaplig forskning om psykisk hälsovård vill utskottet erinra om
att en fråga om inrättande av ett fristående forskningsinstitut behandlades
av utskottet år 1966 (utlåtande 49/1966) i anledning av motioner om åtgärder
mot psykiska störningstillstånd. I likhet med flertalet hörda remissinstanser
fann utskottet sig inte kunna biträda tanken på ett sådant institut.
Utskottet framhöll att en allsidigt orienterad forskning på hithörande områden
redan var organiserad vid universitet och högskolor samt att forskningsresurserna
inte borde splittras genom en utbrytning ur denna organisation.
Utskottet avstyrkte motionerna, vilka avslogs av riksdagen.
Frågan behandlades även vid 1967 års riksdag sedan motioner väckts om
5
Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 17 år 1968
utredning angående inrättande av ett statens institut för den psykiska folkhälsan.
Utskottet tillstyrkte utredning, men motionerna avslogs av riksdagen.
Till årets riksdag har framlagts motioner med yrkande om utredning av
frågan hur statens åtaganden för en effektivare psykisk hälsovård lämpligen
bör utformas (se utskottets utlåtande nr 21/1968).
Motionärerna har vidare framställt utredningsyrkande om formerna för
forskning om social missanpassning och sociala behandlingsmetoder in. m.
Utskottet vill härtill framhålla, att en arbetsgrupp inom forskningsberedningen
nyligen avgivit en promemoria med aspekter på den socialpolitiska
forskningen rörande olika särgrupper. Arbetsgruppen behandlar bl. a. frågor
om målsättningen för samhällets åtgärder, socialmetodik, vårdåtgärdernas
effekt och samordning av forskningen. Promemorian skall utgöra underlag
för vidare diskussion och överväganden.
Utskottet har förra året i sitt av riksdagen godkända utlåtande nr 25/1967
angående ungdomsvården understrukit, att behovet av behandlingsforskning
är trängande men ansett sig kunna förutsätta att frågan utan något
riksdagens initiativ bringas till en lösning.
Frågan om rekrytering av läkare till psykiatrin har behandlats i ett av
socialstyrelsen och universitetskanslersämbetet nyligen avgivet förslag rörande
läkares grundutbildning och vidareutbildning. Det har därvid bl. a.
framhållits, att vidareutbildningens intressen bör beaktas när man tar ställning
till konstruktionen av läkartjänster och vid prioritering av krav på
sådana tjänster; delta anges vara av utomordentlig betydelse, eftersom man
genom utbildningstjänsterna kan påverka rekryteringen till olika verksamhetsfält
och långsiktigt styra hälso- och sjukvårdsutvecklingen. I förslaget
återges beräkningar rörande framtida behov av och tillgång på läkare
inom det psykiatriska vårdområdet. Ett uppsatt mål om 1 600 specialister
i psykiatri anses kunna uppnås under första hälften av 1980-talet, och totalt
beräknas vid denna tid 2 300—2 400 läkare komma att arbeta inom detta
vårdområde.
Fortbildningen av socionomer sammanhänger med frågan om forskningsresurser
och högre vetenskapliga tjänster vid socialhögskolorna. Som utskottet
anfört i sitt utlåtande nr 56/1967 har samarbetsnämnden för socialhögskolorna
förra hösten avgivit förslag angående principbeslut om inrättande
av till socialhögskolorna knutna professurer inom bl. a. ämnena socialpolitik,
psykologi med socialvårdsmetodik samt sociologi. Ärendet ligger
under prövning hos Kungl. Maj:t.
Förslag rörande utbildningen av kliniska psykologer väntas inom kort
komma att framläggas från universitetskanslersämbetet inom ramen för
dess förslag rörande fasta studiegångar. Vid Kungl. Maj :ts behandling av
ärendet angående läkares grundutbildning och vidareutbildning torde även
frågan om utbildning i psykoterapi komma att beaktas.
6 Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 17 år 1968
Läroplan för specialklasslärare trädde i kraft den 1 juli 1967. Utbildningen
är i stora delar gemensam för lärare vid observationsklasser och
vid andra specialklasser och ger därför en samlad behörighet, vilket särskilt
med tanke på de mindre kommunernas behov framstår som eftersträvansvärt.
Emellertid ger läroplanen möjlighet till fördjupning inom valfria avsnitt,
och vidare utarbetas inom skolöverstyrelsen studiematerial för en
kortare fortbildning för bl. a. lärare vid observationsklasser.
I direktiven för den nyligen tillsatta utredningen om allmän översyn av
den sociala vårdlagstiftningen behandlas frågan om den kommunala socialvårdens
nämndorganisation särskilt mot bakgrund av strävandena att inom
socialvården tillämpa familj evårdsprincipen. Utredningen bör undersöka
möjligheter för kommunerna att låta en enda nämnd få ansvaret för hela
den kommunala socialvården. Vidare bör prövas om särskilda distriktsorgan
kan skapas med uppgift att inom sitt geografiska område avgöra ärenden
som avser vård och behandling eller annan åtgärd beträffande enskild
person.
I direktiven uppmärksammas även möjligheterna att få till stånd samarbete
i mera fast organiserade former mellan familjerådgivningen och andra
samhällsorgan. När det gäller den sociala rådgivnings- och upplysningsverksamheten
bör utredningen särskilt beakta familjerådgivningen.
Utskottet vill härutöver erinra om att statsutskottet i utlåtande (nr 5 år
1968 under punkten 22) avstyrkt i motioner framställda yrkanden om utredning
och förslag om en plan för utbyggnad av föräldrautbildningen, om
utredning rörande familjerådgivningens framtida organisation och om inrättande
av en permanent statsbidragsberättigad familjerådgivning med utvidgad
verksamhet.
Utskottet finner, att stora delar av de frågor motionärerna behandlar
nyligen utretts och är föremål för vidare prövning eller studeras i pågående
utredningar. Motionärernas önskemål bör därmed få anses vara i väsentliga
delar tillgodosedda. Utskottet finner sig ej böra tillstyrka motionsyrkandena
utan hemställer,
att de likalydande motionerna I: 294 och II: 377 icke må
föranleda någon riksdagens åtgärd.
Stockholm den 19 mars 1968
På allmänna beredningsutskottets vägnar:
NANCY ERIKSSON
Närvarande:
från första kammaren: herrar Möller (s), Oscar Carlsson (s), Hedlund
(s)*, Eric Gustaf Peterson (fp), Axel Kristiansson (ep), Helge Karlsson
(s), Karl Pettersson (s), fru Hultell (h), herrar Kilsmo (fp), Ernst
Olsson (ep) och Ove Karlsson (s);
Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 17 år 1968 7
från andra kammaren: fru Eriksson i Stockholm (s), fru Jäderberg
(s), herrar Hamrin i Kalmar (fp), Svensson i Kungälv (s), Wikner (s)*,
Nilsson i Bästekille (h), Johansson i Växjö (ep), Hansson i Piteå (s), Hugosson
(s), Thylén (h)*, fru Fraenkel (fp)* och herr Josefson i Arrie (ep).
* Ej närvarande vid utlåtandets justering.
Reservation
av herrar Eric Gustaf Peterson (fp), Axel Kristiansson (ep), Kilsmo (fp),
Ernst Olsson (ep), Hamrin i Kalmar (fp), Johansson i Växjö (ep), fru
Frsenkel (fp) och herr Josefson i Arrie (ep), vilka ansett
att utskottets utlåtande fr. o. in. det avsnitt som börjar med orden »Frågan
om rekrytering av läkare» samt utskottets hemställan bort erhålla följande
lydelse:
Motionärerna har framställt yrkanden om utredningar beträffande olika
utbildningsproblem rörande vissa personalkategorier inom den sociala och
mentala människovärden. Utskottet delar motionärernas uppfattning att
bristen på utbildad personal är genomgående inom denna del av vårdsektorn.
Nya vägar måste prövas för att lösa problemen inom de personalgrupper
där bristen är särskilt markant.
Frågan om rekrytering av läkare till psykiatrin har behandlats i ett av
socialstyrelsen och universitetskanslersäinbetet nyligen avgivet förslag rörande
läkares grundutbildning och vidareutbildning. Det har därvid bl. a.
framhållits, att vidareutbildningens intressen bör beaktas när man tar ställning
till konstruktionen av läkartjänster och vid prioritering av krav på
sådana tjänster. Detta är av utomordentlig betydelse, eftersom man genom
utbildningstjänsterna kan påverka rekryteringen till olika verksamhetsfält
och långsiktigt styra hälso- och sjukvårdsutvecklingen. Utskottet
förutsätter att vidareutbildningen ordnas så att den av socialstyrelsen och
kanslersämbetet beräknade tillströmningen av 1 600 specialister eller sammanlagt
2 300—2 400 läkare inom psykiatrin till början av 1980-talet verkligen
kommer till stånd.
Förslag rörande utbildning av kliniska psykologer väntas inom kort komma
att framläggas från universitetskanslersäinbetet inom ramen för dess
förslag rörande fasta studiegångar. Frågan om den högre utbildningen av
psykologer torde dock inte beröras i detta förslag. Den nuvarande licentiatutbildningen,
som är behörighetskrav för innehav av psykologtjänst,
syftar i första hand till att förbereda vetenskapligt arbete och undervisning
vid universiteten. Genom sin ensidigt teoretiska inriktning utgör denna
utbildning en mindre lämplig grund för yrkesverksamhet som psykolog.
För närvarande examineras årligen endast ca 30 licentiater i psykologi och
pedagogik, medan samtidigt ca 50 tjänster för psykologer med licentiatexamen
inrättas varje år. Det är väsentligt att vidareutbildningen av psykolo
-
8 Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 17 år 1968
ger får en sådan utformning och omfattning att tillgången bättre motsvarar
behovet av psykologer med full behörighet. Utskottet vill därför understryka
vikten av att frågorna rörande psykologutbildningen snarast bringas till en
lösning.
Till helt nyligen bar utbildning i psykoterapi endast givits vid ett par
privata utbildningsanstalter. Nu bar terapiutbildning av varierande omfattning
och karaktär startats inom den psykiska barna- och ungdomsvården
och inom mentalsjukvården. Emellertid har bl. a. från medicinalstyrelsen
framhållits att denna utbildning är helt otillräcklig och att en väl planerad
samordning och en kraftig utbyggnad är oundgängligen nödvändig och bör
ske snabbt. En sådan terapiutbildning bör stå öppen och ordnas gemensamt
för såväl psykologer och läkare som socialarbetare.
Den starka tillströmningen av studerande till de samhällsvetenskapliga
fakulteterna under senare år har givit anledning till oro när det gäller sysselsättningen
för samhällsvetare. Samtidigt råder en allvarlig brist på socialt
utbildad personal. Utskottet delar motionärernas uppfattning att möjligheterna
att erbjuda yngre samhällsvetare en kompletterande utbildning
i sociala och psykologiska ämnen bör bli föremål för utredning.
Utbildningen för observationsklasslärare och andra specialklasslärare är
i stora delar gemensam. Emellertid torde observationsklasslärarnas uppgifter
väsentligt skilja sig från undervisningen av barn med lägre intelligens,
barn med hörsel- eller synhandikapp eller barn med läs- och skrivsvårigheter.
Från expertis inom barnavården har också starka krav framförts om att
den särskilda utbildningen av observationsklasslärare skulle utvidgas. Utskottet
finner det befogat att frågan om en utvidgning av denna utbildning
prövas.
Någon ordnad praktisk vidareutbildning för socionomer existerar inte.
Behovet av sådan utbildning visas bl. a. av det förhållandevis låga antalet
socionomer som önskar anställningar inom den kommunala socialvården.
Den nuvarande grundutbildningen och de existerande befordringsmöjligheterna
för socionomer med social inriktning torde inte befordra ett intresse
för den direkta människovärden hos denna personalgrupp. Utskottet finner
det väsentligt att formerna för en ordnad vidareutbildning för socionomer
snarast utreds. Frågan om denna fortbildning sammanhänger i viss mån
med frågan om lärarresurserna och forskningsresurserna vid socialhögskolan.
Ett förslag angående principbeslut om inrättande av till socialliögskolornu
knutna professurer inom bl. a. ämnena socialpolitik, psykologi med socialvårdsmetodik
samt sociologi befinner sig för närvarande under prövning
hos Kungl. Maj :t. Detta förslag rör i och för sig närmast frågan om
utvidgning av den sociala forskningen och forskarutbildningen på socialhögskolorna.
För en kommande plan för vidareutbildning av socionomerna
kan utbyggnad av socialhögskolornas resurser ha en väsentlig betydelse.
I motionen framförs synpunkter på de principer som bör ligga till grund
Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 17 år 1968 9
för den kommunala och landstingskommunal grundorganisationen för rådgivning,
behandling och annan service åt människor med sociala och mentala
svårigheter. Organisationen bör vara enhetlig och gemensam för så
stora grupper som möjligt, tonvikten bör ligga på öppen vård och behandlingen
bör syfta till att klienten skall leva kvar i sin normala familje- och
arbetsmiljö, verksamheten bör så långt som möjligt bygga på frivillighet
och bör organiseras med hänsyn till att beteenderubbningar och sociala avvikelser
ofta är en form av gruppbeteende. Utskottet delar dessa synpunkter
och finner att de bör beaktas vid den nu inledda översynen av den sociala
vårdlagstiftningen.
Under åberopande av vad ovan anförts får utskottet hemställa,
att riksdagen i anledning av de likalydande motionerna
I: 294 och II: 377 i skrivelse till Kungl. Maj :t måtte
dels hemställa om utredning rörande vissa personalfrågor
inom vårdområdena, i första hand fortbildning av socionomer,
kompletteringsutbildning av yngre samhällsvetare samt
utbildning av psykoterapeuter och observationsklasslärare,
dels ock hemställa att motionerna jämte utskottets utlåtande
över desamma i vad avser principerna för den kommunala
och landstingskommunala basorganisationen för behandling
av sociala och mentala störningar överlämnas till socialutredningen.