Kungl. Maj:ts proposition nr 94 år 1967
1
Nr 94
Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående godkännande
av ett fördrag innehållande principer för staternas
uppträdande vid utforskandet och utnyttjandet av
yttre rymden, däri inbegripet månen och övriga himlakroppar;
given Stockholms slott den 31 mars 1967.
Under åberopande av bilagda utdrag ur statsrådsprotokollet över utrikesdepartementsärenden
för denna dag vill Kungl. Maj :t härmed jämlikt 12 §
regeringsformen föreslå riksdagen att godkänna ett av Förenta Nationernas
generalförsamling den 19 december 1966 anbefallt fördrag innehållande principer
för staternas uppträdande vid utforskandet och utnyttjandet av yttre
rymden, däri inbegripet månen och övriga himlakroppar.
GUSTAF ADOLF
Torsten Nilsson
Propositionens huvudsakliga innehåll
I propositionen föreslås, att riksdagen godkänner ett inom Förenta Nationerna
utarbetat fördrag, som innehåller vissa principer för hur staterna
skall förhålla sig vid utforskandet och utnyttjandet av yttre rymden med
himlakropparna.
1 Bihang till riksdagens protokoll 1967. 1 samt. Nr 94
2
Kungl. Maj:ts proposition nr 94 år 1967
Utdrag av protokollet över utrikesdepartementsärenden, hållet
inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms
slott den 31 mars 1967.
Närvarande:
Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Nilsson, statsråden
Sträng, Andersson, Lange, Kling, Edenman, Johansson, Holmqvist,
Aspling, Palme, Sven-Eric Nilsson, Lundkvist, Gustafsson, Geijer,
Odhnoff.
Ministern för utrikes ärendena anmäler efter gemensam beredning med
statsrådets övriga ledamöter fråga om godkännande av fördrag innehållande
principer för staternas uppträdande vid utforskandet och utngttjandet
av yttre rymden, däri inbegripet månen och övriga himlakroppar (nedan
kallat rymdfördraget), samt anför.
Till en början önskar jag lämna en kortfattad översikt över rymdfrågornas
behandling inom Förenta Nationerna, i vars kommitté för yttre rymdens
fredliga utnyttjande (nedan kallad rymdkommittén) Sverige är medlem.
Efter förslag av Amerikas Förenta Stater beslöt Förenta Nationernas
trettonde generalförsamling den 13 december 1958 genom resolution nr 1348
att tillsätta en ad-hoc-kommitté för yttre rymdens fredliga utnyttjande bestående
av arton stater (däribland Sverige) med uppgift att till nästa generalförsamling
(1959) avge redogörelse bl. a. för de juridiska problem som
kan uppkomma vid utforskandet av yttre rymden. I övrigt innehåller resolutionen
bland annat att yttre rymden skall användas enbart för fredliga
ändamål. Sovjetunionen röstade mot resolutionen av hänsyn till länderfördelningen
inom kommittén och vägrade tillsammans med fyra andra stater
att delta i kommitténs arbete.
Fjortonde generalförsamlingen antog emellertid den 1 december 1959
enhälligt resolution nr 1472, enligt vilken en kommitté för yttre rymdens
fredliga utnyttjande omfattande tjugofyra stater tillsattes. Kommittén skulle
i juridiskt avseende ha samma uppgifter som ad hoc-kommittén.
Vid generalförsamlingens sextonde möte antogs den 20 december 1961
resolution nr 1721, i vilken staterna uppmanades att snarast möjligt för
vidare befordran till rymdkommittén lämna underrättelser till generalsekreteraren
över uppskjutningar av föremål i yttre rymden och generalsekreteraren
ålades att föra ett register över dessa underrättelser. Vidare utökades
Kungl. Maj:ts proposition nr 94 år 1967
3
kommittén med fyra stater till inalles tjugoåtta.1 Därutöver fastställde
emellertid resolution nr 1721 två betydelsefulla huvudprinciper för staternas
handlande vid utforskandet och utnyttjandet av yttre rymden nämligen
att folkrätten, inklusive FN :s stadga, är tillämplig i yttre rymden och på
himlakropparna samt att yttre rymden och himlakropparna kan fritt utforskas
och utnyttjas i enlighet med folkrätten och ej bli föremål för till—
ägnelse av någon stat.
Vid rymdkommitténs sammanträde i mars 1962 beslöts tillsättande av
två underkommittéer: en juridisk och en tekniskt-vetenskaplig.
Vid generalförsamlingens sjuttonde möte antogs resolution nr 1802 den
14 december 1962, i vilken församlingen bl. a. underströk nödvändigheten
av att utveckla folkrätten inom nu ifrågavarande område dels i avseende
på allmänna principer dels då det gällde frågorna om skadeståndsansvar
i samband med olyckor förorsakade av föremål uppskjutna i yttre rymden
och om bistånd åt rymdfarare i nöd.
Diskussionen av dessa tre frågor, som hade börjat redan vid juridiska
underkommitténs första och andra sammanträden år 1962, fortsatte vid
underkommitténs möte år 1963 dock utan att leda till något resultat, enär
de två ledande rymdmakterna — Amerikas Förenta Stater och Sovjetunionen
— ej kunde enas om arbetets uppläggning.
Efter ingåendet av provstoppsavtalet i Moskva den 15 augusti 1963 (prop.
1963: 183) bröts vid generalförsamlingens artonde möte samma år i viss
mån dödläget genom att de båda rymdmakterna och övriga FN-stater enhälligt
den 13 december 1963 antog resolution nr 1962. Denna innehåller
ett antal rättsliga principer för staters utforskande och utnyttjande av
yttre rymden, vilka kommit att ligga till grund för det rymdfördrag, som
den 19 december 1966 anbefallts av den tjugoförsta generalförsamlingen
och som är denna propositions föremål. Vid artonde generalförsamlingen
hade tidigare den 17 oktober 1963 med acklamation antagits en resolution
nr 1884, vari staterna bl. a. anmodas att ej i rymden sända ut föremål, som
bär kärnvapen eller andra vapen för massförstörelse; även denna resolution
har överförts till rymdfördraget. Sverige har undertecknat fördraget, sedan
Kungl. Maj :t den 27 januari 1967 fattat beslut om detta. Därutöver har hittills
78 stater undertecknat fördraget; ett ratifikationsinstrument har deponerats.
Sedan rymdfördraget nu slutbehandlats skall man inom rymdkommittén
— närmast dess juridiska underkommitté — fortsätta det tidigare nämnda
arbetet på att nå fram till överenskommelser om ansvar för skador förorsakade
av föremål uppskjutna i rymden och om bistånd åt rymdfarare i
1 Kommitténs tjugoåtta medlemmar är: Albanien, Amerikas Förenta Stater, Argentina, Australien,
Belgien, Brasilien, Bulgarien, Canada, Chad, Frankrike, Förenade Arabrepubliken, Indien,
Iran, Italien, Japan, Libanon, Marocko, Mexiko, Mongoliet, Polen, Rumänien, Sierra Leone, Sovjetunionen,
Storbritannien, Sverige, Tjeckoslovakien, Ungern, Österrike.
4
Kungl. Maj:ts proposition nr 94 år 1967
nödsituationer. Sverige har — med hänsyn bland annat till sitt deltagande
i den europeiska rymdforskningsorganisationen ESRO (prop. 1962: 85, UU 5,
rskr 232) — ansett den första frågan böra ägnas särskild uppmärksamhet.
Det kan här inskjutas att båda dessa frågor översiktligt och utan erforderliga
preciseringar behandlats i resolution nr 1962 liksom i rymdfördraget.
Vidare skall ett studium av spörsmålet om en gränsdragning mellan luftrummet
och yttre rymden påbörjas. Suveränitet sproblemet i rymden ovanför
staternas territorier kan synas vara ett väsentligt problem i sammanhanget,
eftersom man kan göra gällande att ett fördrag om yttre rymden
förutsätter att man vet var yttre rymden börjar eller annorlunda uttryckt
hur långt över jordytan staterna kan kräva respekt för sin suveränitet. Frågan
synes mig därför värd att behandlas något här.
Utgångspunkten för resonemangen i suveränitetsfrågan har brukat vara
1944 års Chicagoöverenskommelse om civil luftfart (prop. 1945:333), vars
art. VIII lyder: »Medlemsstaterna erkänna att varje stat har fullständig och
uteslutande höghetsrätt i luftområdet över sitt territorium» (det svenska
ordet luftområde är en översättning från det engelska »airspace»; det
franska uttrycket är »espace atmosphérique»).
Från denna utgångspunkt har en rik flora av teorier om suveränitetens
utsträckning vuxit fram. Den mest extrema suveränitetsståndpunkten representeras
av dem som anser att en stats höghetsrättigheter sträcker sig ut
i rymden utan någon yttersta gräns. Denna teori har blivit starkt kritiserad.
Sålunda har pekats på att jordens rotation omkring sin egen axel och omkring
solen samt solens och planeternas rörelse genom världsrymden gör
det omöjligt att ens för bråkdelen av en sekund med tillförlitlighet fastställa
ett visst lands konliknande territorium genom vilket ständigt rör sig föremål
från rymden av olika beskaffenhet. En annan teori är att höghetsrättigheterna
blott kan göras gällande upp till en sådan höjd där luftens gastäthet
är tillräcklig för att hålla ballonger och flygplan svävande. Kritikerna
härav har -—- åtminstone om det gäller att använda sig av kriteriet med
flygplan — framhållit att den moderna tekniken gör en sådan lösning omöjlig:
man pekar på att nya flygplanstyper kan flyga på högre höjder och
utnyttja allt tunnare luft. Andra anser att rymden börjar där rymdfarkoster
idag har sin lägsta punkt vid loppet runt jorden (eller på cirka 80 km
höjd).
På svensk sida har i förbigående ett uttalande gjorts i prop. 1962: 85 om
Sveriges anslutning till ESRO. Däri sägs att med »rymd» menas numera
allt område utanför den höjd i jordatmosfären, till vilken man kan nå med
ballonger. I propositionen uppskattades denna höjd till cirka 30 km. Vidare
kan nämnas att Sverige år 1956 vid två tillfällen protesterat mot att »observationsballonger»
kränkt svenskt luftrum, vilket stred »mot såväl svensk
lag som internationella bestämmelser».
Av intresse är emellertid att notera att några protester veterligen ej gjorts
5
Kungl. Maj.ts proposition nr 94 år 1967
mot att rymdföremål och rymdfarkoster under sin bana genomkorsat ett
stort antal länders luftrum, ej ens före 1961, d. v. s. det år då FN:s generalförsamling
i resolution nr 1721 uttalade att yttre rymden och himlakropparna
skall fritt få utforskas och utnyttjas i enlighet med folkrätten och
att de ej kan bli föremål för tillägnelse av någon stat.
Utsikterna att inom rymdkommittén, där gränsdragningsfrågan tidigare
något berörts, nå ett positivt resultat inom överskådlig framtid är ovissa.
En mångfald olika faktorer av politisk natur försvårar frågan (spörsmål om
nationell säkerhet, möjligheterna till effektiv kontroll in. in.). Härvidlag
ligger det nära till hands att dra eu parallell med frågan om staters territorialgränser
mot öppna havet, varom alla försök till enhetlig internationell
reglering hittills strandat — senast vid de två havrättskonferenserna i Geneve
år 1958 och 1960.
Härefter övergår jag till att redogöra för rymdfördragets innehåll.
Som redan tidigare antytts är fördragets huvudsakliga innehåll hämtat från
två resolutioner antagna vid Förenta Nationernas artonde generalförsamling
hösten 1963 — den ena, som bär nummer 1884, proklamerar att kärnvapen
ej får stationeras i yttre rymden och den andra med nummer 1962 deklarerar
vissa rättsliga principer som skall leda staternas verksamhet vid utforskandet
och utnyttjandet av yttre rymden. I vissa fall har fördragets
text, som till stora delar återger ett sovjetiskt förslag med vissa modifikationer
föranledda av ett mindre långtsyftande men mera precist utformat amerikanskt
utkast, ordagrant samma lydelse som dessa båda resolutioner. Det
invändes ofta under diskussionerna att fördragets bestämmelser kan medföra
svåra tolkningsspörsmål, eftersom de ofta i allmänna ordalag ålägger
staterna förpliktelser vars innehåll är ovisst (ett exempel är art. 5, som ålägger
staterna att betrakta rymdfarare som mänsklighetens sändebud i yttre
rymden). Enär avsikten är att fullständiga staternas åtaganden genom att
avsluta specialöverenskommelser rörande vissa ämnen som blott erhållit en
översiktlig behandling i fördraget men som är av större betydelse — jag har
redan nämnt bl. a. skadeståndsfrågan och kan tillägga spörsmålet om skadlig
nedsmutsning av jorden och dess omgivning — synes det knappast vara
påkallat att här lämna en uttömmande redogörelse för fördragets samtliga
artiklar. Jag inskränker mig i stället till vissa bestämmelser, som kan sägas
vara av stor principiell betydelse oavsett om de har blivit klart utformade
eller ej. I senare fallet kommer jag att belysa innehållet genom att återgiva
något av diskussionerna omkring dem.
I artikel 1 har bl. a. den viktiga principen nedlagts, att yttre rymden och
himlakropparna skall fritt få utforskas och utnyttjas av alla stater och att
så skall ske enligt folkrättens regler. Denna princip, som fanns inskriven såväl
i resolution nr 1721 från år 1961 som i 1963 års resolution nr 1962 fullständigas
genom bestämmelsen i artikel 2, enligt vilken yttre rymden och
6
Kungl. Maj:ts proposition nr 94 år 1967
himlakropparna ej kan bli föremål för tillägnelse genom suveränitetskrav i
vilken form det vara må; även denna senare kompletterande princip fanns
med i de nyssnämnda båda resolutionerna. Dessa har ansetts vara rymdrättens
båda hörnstenar, så mycket mera som både Amerikas Förenta Stater
och Sovjetunionen i tidigare sammanhang förklarat sig anse dem såsom gällande
lag — sålunda utan traktat binda staterna. I detta sammanhang bör
även artikel 3 läsas, som ålägger staterna att i sin rymdverksamhet iakttaga
folkrättens regler inklusive Förenta Nationernas stadga (prop. 1946: 196).
Detta senare har ansetts vara av betydelse bl. a. med hänsyn till de i stadgan
inskrivna reglerna om förbud mot användning av våld eller hot om
våld (art. 2: 4) och om rätt till självförsvar (art. 51).
I artikel 4 har införts det betydelsefulla förbudet mot att placera bl. a.
nukleära vapenbärare i rymden, vilket hämtats från generalförsamlingens
resolution nr 1884 den 17 oktober 1963. Härigenom kompletteras i ett viktigt
hänseende provstoppsavtalet, vilket ju blott förpliktar staterna att ej utföra
kärnvapenexplosioner i yttre rymden. Vidare förbjuder artikeln —- under
erinran att himlakropparna får användas uteslutande för fredliga ändamål
— staterna att upprätta militära baser eller befästningar eller utföra vapenprov
eller hålla militära manövrar på himlakropparna. En brist är emellertid
att överenskommelse ej uppnåtts om generellt förbud mot militär verksamhet
— såsom uppskjutande av långdistansraketer och spaningssatelliter
— i yttre rymden.
Artikel 5 behandlar i allmänna ordalag det bistånd, som rymdfarare från
olika stater skall lämna varandra i yttre rymden samt den hjälp, som de
skall erhålla, då de befinner sig i nöd. Som jag tidigare nämnt skall detta
bli föremål för en specialöverenskommelse, varom diskussioner pågått under
senare år i juridiska underkommittén. Dessutom åläggs staterna att till
varandra eller generalsekreteraren lämna underrättelse om fenomen som
de upptäcker i yttre rymden och som skulle kunna innebära en fara för
rymdfarares liv och hälsa.
Staterna bär enligt artiklarna 6 och 7 internationellt ansvar för den verksamhet
de själva eller icke-statliga organ bedriver i yttre rymden och den
skada som därigenom kan förorsakas. För icke-statliga organs verksamhet
skall enligt artikel 6 tillstånd krävas, varjämte de skall vara underkastade
fortlöpande myndighetskontroll; i denna artikel nämns även den verksamhet,
som inom rymdforskning m. m. bedrivs av internationella organisationer;
för denna verksamhet bär såväl organisationens medlemmar som organisationen
själv ansvaret. Artikeln bör läsas tillsammans med artikel 13,
vilken stadgar att fördragets bestämmelser skall tillämpas även i det fall fördragsslutande
stater gemensamt bedriver rymdverksamhet, vari även inbegripes
de fall då verksamheten bedrivs av en internationell, mellanstatlig
organisation. Därutöver stadgas att praktiska frågor som uppstår i dessa
fall skall av de fördragsslutande staterna lösas antingen med vederbörande
Kungl. Maj:ts proposition nr 9i år 1967
7
internationella organisation eller med en eller flera av de stater som är
medlemmar av en sådan organisation.
Sverige som medlem av ESRO är givetvis intresserat av att internationella
organisationers ställning så långt som möjligt erkännes särskilt i ett sammanhang
som det förevarande. Detta intresse torde delas av de flesta mindre
stater, som ej ensamma kan bedriva rymdverksamhet. Från svensk sida har
därför i rymdkommittén och särskilt i dess juridiska underkommitté arbetats
för att dylika mellanstatliga organisationer skall kunna ansluta sig till
fördraget och kunna vara bärare både av rättigheter och av skyldigheter
bl. a. ett ekonomiskt ansvar. Enligt svenskt sätt att se bör organisationer av
denna typ vara primärt ansvariga för sin verksamhet. För den händelse ett
subsidiärt ansvar måste fastställas för organisationens medlemmar, borde
detta ansvar ekonomiskt fördelas mellan medlemmarna. Även andra förslag
har framställts av stater särskilt intresserade av denna fråga men någon
fullt tillfredsställande lösning har man ännu ej lyckats uppnå. Motståndet
har varit alltför stort från de länders sida som principiellt motsätter sig
mellanstatliga organisationer som bärare av folkrättsliga förpliktelser.
Spörsmålet torde emellertid på nytt komma upp vid behandlingen av den
säröverenskommelse rörande skadeståndsansvar, vilken juridiska underkommittén
arbetat på under en följd av år. Artikel 13 i sin slutliga utformning
innebär otvivelaktigt ett visst principiellt erkännande av organisationernas
ställning, ehuru det är ovisst hur långt detta erkännande i det konkreta
fallet går. Det kan möjligen här vara värt att nämna att i det avtal
angående ett raketfält i Kiruna, som Sverige slutit med ESRO (SO 1964:13),
det klart utsägs att Sverige ej ådrager sig något internationellt juridiskt
ansvar för ESRO:s verksamhet där; om Sverige icke desto mindre skulle
ådraga sig ett dylikt ansvar, äger Sverige enligt avtalet regressrätt mot organisationen.
De viktiga frågorna om nedsmutsning såväl av jorden som himlakropparna
och störningar av andra staters rymdexperiment behandlas i artikel 9,
som ålägger staterna att vidtaga åtgärder häremot och ger möjlighet till internationella
konsultationer.
Artikel 10, som behandlar frågan om tillgång till andra staters spårningsstationer,
hade sin upprinnelse i ett sovjetiskt förslag, som i allmänna ordalag
ålade staterna att bevilja varandra lika villkor vid utforskandet av yttre
rymden.
Förslaget ändrades senare till att uteslutande ta sikte på spårningsstationer.
Klausulen innebar i sin nya formulering en slags mest-gynnad-nationsklausul:
om en stat exempelvis låter U. S. A. uppföra en spårningsstation
på sitt område, eventuellt mot vissa andra förmåner, måste den bevilja
samma förmån åt Sovjetunionen, oaktat Sovjetunionen ej behöver
giva någon motprestation. Till detta förslag kom senare att göras ett tillägg
avseende ersättning för en stats kostnader.
8
Kungl. Maj.ts proposition nr 9’r år 1967
Mot det sovjetiska förslaget gjordes invändningar från flera håll. Artikeln
ansågs vara ensidigt till förmån för viss stat, den innebar inkräktande på
staters suveränitet, den tog ej hänsyn till politiska realiteter, det var ej en
likställdhetsldausul, eftersom den blott jämställde rymdstaterna, varjämte
med tillväxten av rymdstater en tung börda ålades icke-rymdstaterna; till
sist: förslaget skulle avskräcka stater att ratificera avtalet. Från svensk sida
pekades bl. a. på det märkliga läge som skulle uppstå om överenskommelse
i finansiella frågor ej kunde nås: vilket innehåll skulle då det allmänna åtagandet
i förslagets första avsnitt få? Vidare antyddes svårigheterna med internationella
organisationer. Därjämte förklarades att mest-gynnad-nationsklausul
numera oftast är förenad med uttrycklig eller underförstådd reciprocitet
(stat C erhåller av stat A samma förmåner som stat B, om stat C
själv är beredd att ge samma förmåner till A som B gjort), vilken princip
emellertid i detta fall ej var tillämplig.
Artikeln i den utformning den till sist erhöll har tagit hänsyn till flertalet
invändningar. Den föreskriver ej längre en automatiskt inträdande skyldighet
att lämna samma förmån till alla stater utan kräver att en framställning
görs i varje särskilt fall och att avtal träffas. Emellertid skall stat som mottar
en framställning pröva denna under iakttagande av jämlikhetsgrundsatsen.
Vidare vill jag peka på artikel 11, enligt vilken staterna skall lämna underrättelser
om sin rymdverksamhet till Förenta Nationernas generalsekreterare
(jfr den tidigare nämnda resolution nr 1721) och till allmänheten
i den utsträckning som är möjlig. I det ursprungliga, amerikanska förslaget
var bestämmelsen utformad som en ovillkorlig skyldighet, vilket emellertid
ej var möjligt att vinna enighet omkring.
I övrigt bör nämnas att fördraget skall undertecknas och ratificeras — ej
hos Förenta Nationernas generalsekreterare, vilket hade kunnat synas naturligt
med hänsyn till att det utarbetats inom FN — i London, Moskva
och Washington. Detta hänger samman med att fördraget gjorts öppet för
alla stater —• d. v. s. även sådana som ej är medlemmar av Förenta Nationerna
—- i likhet med provstoppsavtalet, om vilket dock förhandlingar fördes
utanför Förenta Nationerna. De tekniska och politiska problem som
uppstår då icke erkända enheter söker ansluta sig till avtal som står öppna
för »alla stater» har ansetts mindre besvärande, då enskilda stater gjorts
till depositarier än då FN:s generalsekreterare givits denna uppgift.
Departementschefen
Det av Förenta Nationernas generalförsamling anbefallda rymdfördraget
bör hälsas med tillfredsställelse. Dess innehåll är visserligen på många
punkter oklart. Detta torde emellertid vara en oundviklig följd av att fördraget
måst bygga på ett stort antal kompromisser särskilt mellan de stater
som f. n. tar störst del i utforskandet av den yttre rymden. Fördraget
9
Kungl. Maj:ts proposition nr 9i år 1967
får anses vara den bästa möjliga grund som under nuvarande förhållanden
kan läggas för fortsatt arbete med en rättslig reglering av de frågor som
aktualiseras genom den yttre rymdens utforskande och utnyttjande. En
del frågor, som behandlas i fördraget, avses f. ö. bli reglerade mera i detalj
genom senare specialöverenskommelser.
Eftersom Sverige genom sitt medlemskap i Förenta Nationernas rymdkommitté
har ett särskilt ansvar för rättsreglernas utveckling inom detta
nya fält av den internationella juridiken, anser jag att Sverige snarast
bör ratificera fördraget. Enligt artikel 6 krävs för icke-statlig rymdverksamhet
tillstånd från statligt håll. Det torde vara tillräckligt att lagstiftningsåtgärder
som erfordras härför vidtas först om och när sådan verksamhet
blir aktuell.
Under åberopande av vad sålnnda anförts får jag hemställa, att Kungl.
Maj :t föreslår riksdagen att godkänna rymdfördraget.
Med bifall till vad föredraganden sålunda med instämmande
av statsrådets övriga ledamöter hemställt
förordnar Hans Majestät Konungen att till riksdagen
skall avlåtas proposition av den lydelse bilaga till detta
protokoll utvisar.
Ur protokollet:
Margit Edström
It Bihang till riksdagens protokoll 1967. 1 saml. Nr 91
10
Kungl. Maj.ts proposition nr 94 år 1967
Bilaga
Treaty on principles governing the activities
of States in the exploration and use of
outer space, including the moon and other
celestial bodies
The States Parties to this Treaty,
Inspired by the great prospects
opening up before manlcind as a result
of man’s entry into outer space,
Recognizing the common interest
of all mankind in the progress of
the exploration and use of outer
space for peaceful purposes,
Believing that the exploration and
use of outer space should be carried
on for the benefit of all peoples irrespective
of the degree of their
economic or scientific development,
Desiring to contribute to broad
international co-operation in the
scientific as well as the legal aspects
of the exploration and use of outer
space for peaceful purposes,
Believing that such co-operation
will contribute to the development
of mutual understanding and to the
strengthening of friendly relations
between States and peoples,
Recalling resolution 1962 (XVIII),
entitled “Declaration of Legal Principles
Governing the Activities of
States in the Exploration and Use of
Outer Space”, which was adopted
unanimously by the United Nations
General Assembly on 13 December
1963,
Recalling resolution 1884 (XVIII),
calling upon States to refrain from
placing in orbit around the earth
Traité sur les principes devant régir l’activité
des états dans le domaine de 1’exploration
et de l’utilisation de l’espace extraatmosphérique,
y compris la hine et les
autres corps célestes
Les Etats parties au présent Traité,
S’inspirant des vastes perspectives
qui s’offrent å 1’humanité du fait de
la découverte de 1’espace extra-atmosphérique
par 1’homme,
Reconnaissant 1’intérét que présente
pour l’humanité tout entiére le
progrés de 1’exploration et de 1’utilisation
de 1’espace extra-atmosphérique
å des fins pacifiques,
Estimant que 1’exploration et l’utilisation
de 1’espace extra-atmosphérique
devraient s’effectuer pour le bien
de tous les peuples, quel que soit le
stade de leur développement économique
ou scientifique,
Désireux de contribuer au développement
d’une large coopération internationale
en ce qui concerne les
aspects scientifiques aussi bien que
juridiques de 1’exploration et de
1’utilisation de 1’espace extra-atmosphérique
å des fins pacifiques,
Estimant que cette coopération
contribuera å développer la comprélrension
mutuelle et ä consolider les
relations amicales entre les Etats et
entre les peuples,
Rappelant la résolution 1962
(XVIII), intitulée « Déclaration des
principes juridiques régissant les activités
des Etats en matiére d’exploration
et d’utilisation de 1’espace extraatmosphérique
», que 1’Assemblée genérale
de l’ONU a adoptée å l’unanimité
le 13 décembre 1963,
Rappelant la résolution 1884
(XVIII), qui engage les Etats å s’abstenir
de mettre sur orbite avitour de
Kungl. Maj:ts proposition nr 94 år 1967
11
Översättning
Fördrag innehållande principer för staternas
uppträdande vid utforskandet och utnyttjandet
av yttre rymden, däri inbegripet
månen och övriga himlakroppar
De fördragsslutande staterna
som inspireras av de storslagna
utsikter som öppnas för mänskligheten
genom människans inträde i
yttre rymden,
som besinnar hela mänsklighetens
gemensamma intresse av att framsteg
görs i utforskandet och utnyttjandet
av yttre rymden för fredliga
ändamål,
som anser att utforskandet och
utnyttjandet av yttre rymden skall
bedrivas till alla folks fromma oberoende
av deras ekonomiska eller
vetenskapliga utvecklingsnivå,
som önskar bidraga till ett vidsträckt
internationellt samarbete på
det vetenskapliga såväl som det
rättsliga planet vid utforskandet och
utnyttjandet av yttre rymden för
fredliga ändamål,
som tror att sådant samarbete
kommer att bidra till ömsesidig förståelse
och till att stärka vänskapliga
förbindelser mellan stater och
folk
som erinrar om resolution 1962
1XVIII) benämnd »Deklaration om
rättsliga principer som skall leda
staterna vid utforskandet och utnyttjandet
av yttre rymden», vilken
enhälligt antogs av Förenta Nationernas
generalförsamling den 13 december
1963,
som erinrar om resolution 1884
(XVIII) vilken enhälligt antogs av
Förenta Nationernas generalförsam
-
12
Kungl. Maj:ts proposition nr 94 år 1967
any objects carrying nuclear weapons
or any other kinds of weapons
of mass destruction or from installing
such weapons on celestial bodies,
which was adopted unanimously by
the United Nations General Assembly
on 17 October 1963,
Taking account of United Nations
General Assembly resolution 110
(II) of 3 November 1947, which condemned
propaganda designed or
likely to provoke or encourage any
threat to the peace, breach of the
peace or act of aggression, and considering
that the aforementioned
resolution is applicable to outer
space,
Convinced that a Treaty on Principles
Governing the Activities of
States in the Exploration and use of
Outer Space, including the Moon
and Other Celestial Bodies, will
further the Purposes and Principles
of the Charter of the United Nations,
Have agreed on the following:
Article I
The exploration and use of outer
space, including the moon and other
celestial bodies, shall be carried out
for the benefit and in the interests
of all countries; irrespective of their
degree of economic or scientific development,
and shall be the province
of all mankind.
Outer space, including the moon
and other celestial bodies, shall be
free för exploration and use by all
States without discrimination of any
kind, on a basis of equality and in
accordance with international law,
and there shall be free access to all
areas of celestial bodies.
There shall be freedom of scientific
investigation in outer space, including
the moon and other celestial
bodies, and States shall facilitate
and encourage international cooperation
in such investigation.
la terre des objets portant des armes
nucléaires ou d’autres types d’armes
de destruction massive et dhnstaller
de telles armes sur des corps célestes,
résolution que 1’Assemblée générale
de l’UNO a adoptée å 1’unanimité le
17 octobre 1963,
Tennnt compte de la résolution 110
(II) de FAssemblée générale en date
du 3 novembre 1947, laquelle condamne
la propagande destinée ou de
nature å provoquer ou å encourager
toute menace å la paix, toute rupture
de la paix ou tout acte d’agression, et
considérant que ladite résolution est
applicable ä 1’espace extra-atmosphérique,
Convaincus que le Traité sur les
principes devant régir 1’activité des
Etats dans le domaine de 1’exploration
et de 1’utilisation de 1’espace extra-atmosphérique
y sompris la lune et
les autres corps célestes, contribuera
å la realisation des buts et principes
de la Charte des Nations Unies,
Sont convenus de ce qui suit :
Artide premier
L/exploration et 1’utilisation de
1’espace extra-atmosphérique, y compris
la lune et les autres corps célestes,
doivent se faire pour le bien et
dans Tintérét de tous les pays, quel
que soit le stade de leur développement
économique ou scientifique;
elles sont 1’apanage de l’humanité
tout entiére.
L’espace extra-atmosphérique, y
compris la lune et les autres corps
célestes, peut étre exploré et utilisé
librement par tous les Etats sans aucune
distinction, dans des conditions
d’égalité et conformément au droit
international, toutes les regions des
corps célestes devant étre librement
accessibles.
Les recherches scientifiques sont
libres dans 1’espace extra-atmosphérique,
y compris la lune et les
autres corps célestes, et les Etats
doivent faciliter et encourager la coopération
internationale dans ees
recherches.
Kungl. Maj:ts proposition nr 94 år 1967
13
ling den 17 oktober 1963 vilken uppmanar
stater att avstå från att placera
kärnvapenbärare eller bärare
av andra massförstörelsevapen i
kretslopp runt jorden och från att
installera sådana vapen på himlakropparna
som
hänvisar till Förenta Nationernas
generalförsamlings resolution
110 (II) den 3 november 1947,
vilken fördömer propaganda som är
ämnad eller som möjligen kan framkalla
eller uppmuntra hot mot freden,
fredsbrott eller angreppshandlingar
och som anser att denna resolution
är tillämplig på yttre rymden
som
är övertygade om att ett fördrag
rörande de principer, som skall
leda staterna i deras verksamhet vid
utforskandet och utnyttjandet av
yttre rymden däri inbegripet månen
och övriga himlakroppar, främjar
Förenta Nationernas stadgas syften
och principer,
har överenskommit som följer:
Artikel 1
Utforskandet och utnyttjandet av
yttre rymden, däri inbegripet månen
och övriga himlakroppar, skall äga
rum till alla länders fromma och i
alla länders intresse utan att avseende
fästes vid deras ekonomiska
eller vetenskapliga utvecklingsnivå;
det sker för hela mänskligheten.
Yttre rymden, däri inbegripet månen
och övriga himlakroppar, skall
fritt få utforskas och utnyttjas av
alla stater utan åtskillnad av något
slag dem emellan, på grundval av
jämställdhet och i enlighet med
folkrättens regler; alla områden av
himlakropparna skall vara öppna
för tillträde.
I yttre rymden, däri inbegripet
månen och himlakropparna, skall
vetenskaplig forskning fritt få bedrivas
och staterna skall underlätta
och uppmuntra internationellt samarbete
för sådan forskning.
14
Kungl. Maj ds proposition nr 94 år 1967
Article II
Outer space, including the moon
and other celestial bodies, is not
subject to national appropriation by
claim of sovereignty, by means of
iise or occupation, or by any other
means.
Artide III
States Parties to the Treaty shall
carry on activities in the exploration
and use of outer space, including
the moon and other celestial
bodies, in accordance with international
law, including the Charter of
the United Nations, in the interest
of maintaining international peace
and security and promoting international
co-operation and understanding.
Artide IV
States Parties to the Treaty undertake
not to place in orbit around
the earth any objects carrying nuclear
weapons or any other kinds of
weapons of mass destruction, instal
such weapons on celestial bodies, or
station such weapons in outer space
in any other manner.
The moon and other celestial bodies
shall be med by all States Parties
to the Treaty exclusively for peaceful
purposes. The establishment of
military bases, installations and
fortifications, the testing of any type
of weapons and the conduct of
military manoeuvres on celestial
bodies shall be forbidden. The use
of military personnel for scientific
research or for any other peaceful
purposes shall not be prohibited.
The use of any equipment or facility
necessary for peaceful exploration of
the moon and other celestial bodies
shall also not be prohibited.
Artide II
L’espace extra-atmosphérique, y
compris la lune et les autres corps
célestes, ne peut faire l’objet d’appropriation
nationale par proclamation
de souveraineté, ni par voie d’utilisation
ou d’occupation, ni par aucun
autre moyen.
Artide 111
Les activités des Etats parties au
Traité concernant 1’exploration et
1’utilisation de 1’espace extra-atmosphérique,
y compris la lune et les
autres corps célestes, doivent s’effectuer
conformément au droit international,
y compris la Charte des Nations
Unies, en vue de maintenir la
paix et la sécurité internationales et
de favoriser la coopération et la compréhension
internationales.
Artide IV
Les Etats parties au Traité s’engagent
å ne mettre sur orbite autour
de la terre aucun objet por teur d’armes
nucléaires ou de tout autre type
d’armes de destruction massive, å ne
pas inställer de telles armes sur des
corps célestes et å ne pas placer de
telles armes, de toute autre maniére,
dans 1’espace extra-atmosphérique.
Tous les Etats parties au Traité
utiliseront la lune et les autres corps
célestes å des fins exolusivement pacifiques.
Sont interdits sur les corps
célestes l’aménagement de bases et
installations militaires et de fortification,
les éssais d’armes de tous
types et 1’exécution des manoeuvres
militaires. N’est pas interdite 1’utilisation
de personnel militaire å des
fins de recherche scientifique ou å
toute autre fin pacifique. N’est pas
interdite non plus 1’utilisation de tout
équipement ou installation nécessaire
å 1’exploration pacifique de la lune
et des autres corps célestes.
Kurigl. Maj.ts proposition nr 9b år 1967
15
Artikel 2
Yttre rymden, däri inbegripet månen
och övriga himlakroppar, kan
ej förvärvas av någon stat genom
hävdande av suveränitet, genom
nyttjande eller besittningstagande
eller på annat sätt.
Artikel 3
Fördragsslutande stater skall bedriva
sitt utforskande och nyttjande
av yttre rymden, däri inbegripet månen
och övriga himlakroppar, i överensstämmelse
med folkrättens regler,
däri inbegripet Förenta Nationernas
stadga, i syfte att upprätthålla
internationell fred och säkerhet
och att främja internationellt
samarbete och mellanstatlig förståelse.
Artikel b
Fördragsslutande stater förpliktar
sig att ej i kretslopp runt jorden
placera några föremål, som bär
kärnvapen eller andra vapen för
massförstörelse, att ej placera sådana
vapen på himlakroppar eller
stationera dem på något annat sätt
i yttre rymden.
Månen och övriga himlakroppar
skall av alla fördragsslutande stater
användas uteslutande för fredliga
ändamål. Det är förbjudet att på
himlakropparna upprätta militära
baser, anläggningar och befästningar,
att där prova vapen av vad slag
det vara må och utföra militära
manövrer. Användning av militär
personal för vetenskapliga undersökningar
eller för andra fredliga ändamål
är ej förbjudet. Ej heller skall
användning av utrustning eller anordning
av vad slag det vara må,
vilken är nödvändig för det fredliga
utforskandet av månen och andra
himlakroppar, vara förbjudet.
16
Kungl. Maj:ts proposition nr 94 år 1967
Article V
States Parties to the Treaty shall
regard astronauts as envoys of
mankind in outer space and shall
render to them all possible assistance
in the event of accident, distress,
or emergency landing on the
territory of another State Party or
on the high seas. When astronauts
make such a landing, they shall be
safely and promptly returned to the
State of registry of their space
vehicle.
In carrying on activities in outer
space and on celestial bodies, the
astronauts of one State Party shall
render all possible assistance to the
astronauts of otlier States Parties.
States Parties to the Treaty shall
immediately inform the other States
Parties to the Treaty or the Secretary-General
of the United Nations
of any phenomena they discover in
outer space, including the moon and
other celestial bodies, which could
constitute a danger to the life or
health of astronauts.
Article VI
States Parties to the Treaty shall
bear international responsibility for
national activities in outer space, including
the moon and other celestial
bodies, whether such activities
are carried on by governmental
agencies or by non-governmental
entities, and for assuring that national
activities are carried out in
conformity with the provisions set
forth in the present Treaty. The activities
of non-governmental entities,
in outer space, including the moon
and other celestial bodies, shall require
authorization and continuing
supervision by the State concerned.
When activities are carried on in
outer space, including the moon and
other celestial bodies, by an interna
-
Article V
Les Etats parties au Traité considéreront
les astronautes comme les
envoyés de 1’humanité dans 1’espace
extra-atmosphérique et leur préteront
toute 1’assistance possible en cas
d’accident, de détresse ou d’atterrissage
forcé sur le territoire d’un Etat
partie au Traité ou en haute mer. Les
astronautes qui font un tel atterrissage
doivent étre renvoyés promptement
et en toute sécurité dans l’Etat
ou leur véhicule spatial a été immatriculé.
Lorsqu’ils poursuivront des activités
dans 1’espace extra-atmosphérique
et sur les corps célestes, les
astronautes d’un Etat partie au
Traité préteront toute 1’assistance
possible aux astronautes des autres
Etats parties au Traité.
Les Etats parties au Traité porteront
immédiatement å la connaissance
des autres Etats parties au
Traité ou du Secrétaire général de
rOrganisation des Nations Unies tout
phénoméne découvent par eux dans
1’espace extra-atmosphérique, y compris
la lune et les autres corps célestes,
qui présente un danger pour la
vie ou la santé des astronautes.
Article VI
Les Etats parties au Traité ont
la responsabilité internationale des
activités nationales dans 1’espace
extra-atmosphérique, y compris la
lune et les autres corps célestes,
qu’elles soient entreprises par des
organismes gouvernementaux ou par
des entités non gouvernementales, et
ils doivent veiller, sous leur propre
responsabilité, å ce que les activités
nationales soient poursuivies conformément
aux dispositions énoncées
dans le présent Traité. Les activités
des entités non gouvernementales
dans 1’espace extra-atmosphérique,
y compris la lune et les
autres corps célestes, doivent faire
1’objet d’une autorisation et d’une
surveillance continue de la part de
Kungl. Maj:ts proposition nr 94 år 1967
17
Artikel 5
Fördragsslutande stater skall betrakta
rymdfarare som mänsklighetens
sändebud i yttre rymden och
skall lämna dem allt tänkbart bistånd
i händelse av olycka, nödläge
eller nödlandning på annan fördragsslutande
stats område eller på det
fria havet. När rymdfarare gör en
nödlandning, skall de säkert och
snabbt återsändas till den stat, där
rymdfarkosten är registerförd.
Under sin verksamhet i yttre rymden
och på himlakropparna skall
fördragsslutande stats rymdfarare
lämna allt tänkbart bistånd till andra
fördragsslutande staters rymdfarare.
Fördragsslutande stater skall omgående
underrätta övriga fördragsslutande
stater eller Förenta Nationernas
generalsekreterare om varje
företeelse de upptäcker i yttre rymden,
däri inbegripet månen och övriga
himlakroppar, och som skulle
kunna utgöra en fara för rymdfarares
liv och hälsa.
Artikel 6
Fördragsslutande stater bär internationellt
ansvar för såväl statlig
som icke-statlig verksamhet i yttre
rymden, däri inbegripet månen och
övriga himlakroppar, och för att denna
äger rum i överensstämmelse med
bestämmelserna i detta fördrag. För
icke-statlig verksamhet i yttre rymden,
däri inbegripet månen och övriga
himlakroppar, erfordras tillstånd
och fortlöpande övervakning
från vederbörande stats sida. När
verksamhet bedrives av en internationell
organisation i yttre rymden,
däri inbegripet månen och övriga
himlakroppar, åvilar ansvaret för efterlevnaden
av detta fördrag såväl
den internationella organisationen
18
Kungl. Maj ds proposition nr 94 år 1967
tional organization, responbility för
compliance with this Treaty shall be
home both by the International
organization and by the States Parties
to the Treaty participating in
such organization.
Article VII
Each State Party to the Treaty
that launches or procures the
lannching of an object into outer
space, including the moon and other
celestial bodies, and each State Party
from whose territory or facility an
object is lannched, is internationally
liable for damage to another State
Party to the Treaty or to its natural
or juridical persons by such object
or its component parts on the Earth,
in air space or in outer space, including
the moon and other celestial
bodies.
Artide VIII
A State Party to the Treaty on
whose registry an object launched
into outer space is carried shall
retain jurisdiction and control over
such object, and over any personnel
thereof, while in outer space or on
a celestial body. Ownership of
objects launched into outer space,
including objects landed or constructed
on a celestial body, and of
their component parts, is not affected
by their presence in outer space
or on a celestial body or by their
return to the Earth. Such objects or
component parts found beyond the
limits of the State Party to the
Treaty on whose registry they are
carried shall be returned to that
State, which shall, upon request,
furnish identifying data prior to
their return.
l''Etat intéressé. En cas d’activités
poursuivies par une organisation internationale
dans 1’espace extraatmosphérique,
y compris la lune et
les autres corps célestes, la responsabilité
du respect des dispositions
du présent Traité incombera å l’organisation
internationale et aux Etats
parties au Traité qui font partie de
ladite organisation.
Artide VII
Tout Etat partie au Traité qui
procéde ou fait procéder au lancement
d’un objet dans l’espace extraatmosphérique,
y compris la lune et
les autres corps célestes, et tout Etat
partie dont le territoire ou les installations
servent au lancement d’un
objet, est responsable du point de
vue international des dommages
causés par ledit objet ou par ses
éléments constitutifs, sur la terre,
dans l’atmosphére ou dans 1’espace
extra-atmosphérique, y compris la
lune et les autres corps qui relévent
de cet autre Etat.
Artide VIII
L’Etat partie au Traité sur le registre
duquel est inscrit un objet
lancé dans 1’espace extra-atmosphérique
conservera sous sa juridiction
et son controle ledit objet et tout
le personnel dudit objet, alors qu’ils
se trouvent dans 1’espace extraatmosphérique
ou sur un corps
céleste. Les droits de propriété sur
les objets spatiaux lancés dans
1’espace extra-atmosphérique, y compris
les objets amenés ou installés
sur un corps céleste, et sur leurs
éléments constitutifs, demeurent
entiers lorsque ees objets ou éléments
se trouvent dans 1’espace
extra-atmosphérique ou sur un corps
céleste, et lorsqu’ils reviennent sur
la terre. Les objets ou éléments constitutifs
d’objets découverts hors des
frontiéres de 1’Etat partie au Traité
sur le registre duquel ils sont inscrits
doivent étre restituées å cet Etat,
19
Kungl. Maj:ts proposition nr 9i år 1967
som de fördragsslutande stater, vilka
är medlemmar av organisationen.
Artikel 7
Varje fördragsslutande stat som
utsänder föremål i yttre rymden,
däri inbegripet månen och övriga
himlakroppar eller medverkar härtill
eller från vars område eller anordningar
sådan utskjutning äger
rum är internationellt ansvarig för
skada, som på jorden, i luftrummet
eller i yttre rymden, däri inbegripet
månen och övriga himlakroppar, av
dylikt föremål eller del därav tillfogas
annan fördragsslutande stat,
dess fysiska eller juridiska personer.
1
Artikel 8
Fördragsslutande stat i vars register
ett rymdföremål förs skall behålla
domsrätt och kontroll över sådant
föremål jämte personal på detsamma,
då det befiner sig i yttre
rymden eller på en himlakropp.
Äganderätten till föremål eller del
därav som sänts ut i yttre rymden,
däri inbegripet föremål som landat
eller byggts på en himlakropp, påverkas
ej av dess närvaro i yttre
rymden eller på en himlakropp eller
av dess återvändande till jorden. Sådana
föremål eller delar därav, som
påträffas utanför den registerförande
statens gränser, skall återlämnas
till denna stat, som på begäran skall
lämna uppgifter för identifiering av
föremålet innan det återlämnas.
1 Uttrycket »annan fördragsslutande stat, dess fysiska eller juridiska personer» finns ej i den
franska texten.
20
Kungl. Maj ds proposition nr 9 i är 1967
Article IX
In tlie exploration and use of outer
space, including the moon and other
celestial bodies, States Parties to the
Treaty shall be guided by the principle
of co-operation and mutual
assistance and shall conduct all their
activities in outer space, including
the moon and other celestial bodies,
with due regard to the corresponding
interests of all other States Parties
to the Treaty. States Parties to
the Treaty shall pursue studies of
outer space, including the moon and
other celestial bodies, and conduct
exploration of them so as to avoid
their harmful contamination and
also adverse changes in the environment
of the Earth residting from the
introduction of extraterrestrial matter
and, -vvhere necessary, shall
adopt appropriate measures for this
purpose. If a State Party to the
Treaty has reason to believe that an
activity or experiment planned by it
or its nationals in outer space, including
the moon and other celestial
bodies, would cause potentially
harmful interference with activities
of other States Parties in the peaceful
exploration and use of outer
space, including the moon and other
celestial bodies, it shall undertake
appropriate international consultations
before proceeding with any
such activity or experiment. A State
Party to the Treaty which has reason
to believe that an activity or experiment
planned by another State
Party in outer space, including the
moon and other celestial bodies,
would cause potentially harmful
interference with activities in the
peaceful exploration and use of
outer space, including the moon and
other celestial bodies, may request
celui-ci étant tenu de fournir sur
demande des données d’identification
avant Ia restitution.
Artide IX
En ce qui concerne 1’exploration
et 1’utilisation de 1’espace extraatmosphérique,
y compris la lune et
les autres corps célestes, les Etats
parties au Traité devront se fonder
sur les principes de la coopération
et de 1’assistance mutuelle et poursuivront
toutes leurs activités dans
1’espace extra-atmosphérique, y
compris la lune et les autres corps
célestes, en tenant dument compte
des intéréts correspondants des
autres Etats parties au Traité. Les
Etats parties au Traité effectueront
l’étude de 1’espace extra-atmosphérique,
y compris la lune et les autres
corps célestes, et procéderont å leur
exploration de maniere å éviter les
effets préjudiciables de leur contamination
ainsi que les modifications
nocives du milieu terrestre résultant
de 1’introduction de substance extraterrestres
et, en cas de besoin, ils
prendront les mesures appropriées ä
cette fin. Si un Etat partie au Traité
a des raisons de croire qu’une activité
ou expérience envisagée par luiméme
ou par ses ressortissants dans
l’espace extra-atmosphérique, y
compris la lune et les autres corps
célestes, risquerait de faire obstacle
aux activités d’autres Etats parties
au Traité en matiére d’exploration
et d’utilisation pacifiques de l’espaee
extra-atmosphérique, y compris la
lune et les autres corps célestes, il
devra engager les consultations internationales
appropriées avant d’entreprendre
ladite activité ou expérience.
Tout Etat partie au Traité ayant des
raisons de croire qu’une activité ou
expérience envisagée par un autre
Etat partie au Traité dans 1’espace
extra-atmosphérique, y compris la
lune et les autres corps célestes,
Kungl. Maj ds proposition nr 94 år 1967
21
Artikel 9
Vid utforskandet och utnyttjandet
av yttre rymden, däri inbegripet
månen och övriga himlakroppar,
skall fördragsslutande stater ledas
av principerna om samarbete och
ömsesidigt bistånd; de skola bedriva
all verksamhet i yttre rymden,
däri inbegripet månen och övriga
himlakroppar, under vederbörligt
hänsynstagande till andra fördragsslutande
staters intresse. Fördragsslutande
stater skall bedriva studier
av yttre rymden, däri inbegripet månen
och övriga himlakroppar, och
utföra forskningar av denna på ett
sådant sätt att skadlig nedsmutsning
undvikes liksom även ogynnsamma
förändringar i jordens omgivningar
genom att utomjordisk
materia tillföres denna; staterna
skall, där så är nödvändigt, vidtaga
erforderliga åtgärder i detta syfte.
Om fördragsslutande stat har anledning
förmoda att en verksamhet eller
ett experiment som planeras av
staten eller dess medborgare, i yttre
rymden, däri inbegripet månen och
övriga himlakroppar, kunde tänkas
leda till skadliga störningar i andra
fördragsslutande staters fredliga utforskande
och utnyttjande av yttre
rymden, däri inbegripet månen och
övriga himlakroppar, skall den förra
staten föranstalta om erforderligt
internationellt samråd innan den
igångsätter dylik verksamhet eller
dylikt experiment. Fördragsslutande
stat, som har anledning förmoda
att verksamhet eller experiment, som
annan fördragsslutande stat planerar
i yttre rymden, däri inbegripet
månen och övriga himlakroppar,
kunde tänkas leda till skadliga störningar
i det fredliga utforskandet
och utnyttjandet av yttre rymden,
22 Kungl. Maj. ts proposition nr 94 år 1967
consultation concerning the activity risquerait de faire obstacle aux acor
experiment. tivités poursuivies en matiére d’ex
ploration
et d’utilisation pacifiques
de Pespace extra-atmosphérique, y
compris la lune et les autres corps
célestes, peut demander qne des
consultations soient ouvertes au sujet
de ladite activité ou expérience.
Article X
In order to promote International
co-operation in the exploration and
use of outer space, including the
moon and other celestial bodies, in
conformity with the purposes of this
Treaty, the States Parties to the
Treaty shall consider on a basis of
equality any requests by other States
Parties to the Treaty to be afforded
an opportunity to observe the flight
of space objects launched by those
States.
The nature of such an opportunity
for observation and the conditions
under which it could be afforded
shall be determined by agreement
between the States concerned.
Artide XI
In order to promote international
co-operation in the peaceful exploration
and use of outer space, States
Parties to the Treaty conducting
activities in outer space, including
the moon and other celestial bodies,
agree to inform the Secretary-General
of the United Nations as well
as the public and the international
scientific community, to the greatest
extent feasible and practicable, of
the nature, conduct, locations and
results of such activities. On receiving
the said information, the Secretary-General
of the United Nations
should be prepared to disseminate
it immediately and effectively.
Artide X
Pour favoriser la coopération internationale
en matiére d’exploration
et d’utilisation de Pespace extraatmosphérique,
y compris la lune
et les autres corps célestes, conformément
aux buts du présent Traité,
les Etats parties au Traité examineront
selon le principe de Pégalité
les demandes des autres Etats parties
au Traité tendant å obtenir des
facilités pour 1’observation du vol
des objets spatiaux lancés par ees
Etats.
La nature de telles facilités et les
conditions dans lesquelles elles
pourraient étre consenties seront
déterminées d’un commun accord
par les Etats intéressés.
Artide XI
Pour favoriser la coopération internationale
dans le domaine de
Pexploration et de Putilisation pacifiques
de Pespace extra-atmosphérique,
les Etats parties au Traité qui
ménent des activités dans Pespace
extra-atmosphérique, y compris la
lune et les autres corps célestes,
conviennent, dans toute la mesure
ou cela est possible et réalisable,
d’informer le Secrétaire général de
1’Organisation des Nations Unies,
ainsi que le public et la communauté
scientifique internationale, de la
nature et de la conduite de ees
activités, des lieux ou elles sont
poursuivies et de leurs résultats. Le
Secrétaire général de 1’Organisation
des Nations Unies devra étre prét
å assurer, aussitöt apres les avoir
recus, la diffusion effeetive de ees
renseignements.
23
Kungl. Maj:ts proposition nr 94 år 1967
däri inbegripet månen och övriga
himlakroppar äger påkalla samråd
rörande dylik verksamhet eller dylikt
experiment.
Artikel 10
För att främja internationellt samarbete
vid utforskandet och utnyttjandet
av yttre rymden, däri inbegripet
månen och övriga himlakroppar,
i överensstämmelse med detta
fördrags syften, skall fördragsslutande
stater på likställd grund pröva
varje begäran från andra fördragsslutande
stater om att erhålla
tillfälle att iakttaga flygningar av
rymdföremål, som sänts ut av dessa
stater.
Utformningen av sådant tillfälle
till observation och de villkor, på
vilka det skall medgivas skall bestämmas
i avtal mellan berörda stater.
Artikel 11
För att främja internationellt
samarbete vid det fredliga utforskandet
och utnyttjandet av yttre
rymden samtycker de fördragsslutande
stater, som bedriver verksamhet
i yttre rymden, däri inbegripet
månen och övriga himlakroppar, att
i möjligaste och görligaste mån underrätta
Förenta Nationernas generalsekreterare
samt allmänheten och
den internationella vetenskapen om
arten, utförandet, platserna och resultaten
av denna verksamhet. Då
generalsekreteraren mottager dessa
underrättelser, skall han vara beredd
att omedelbart och effektivt sprida
dem.
24
Kungl. Maj:ts proposition nr 94 år 1967
Article XII
All stations, installations, equipment
and space vehicles on the moon
and other celestial bodies shall be
open to representatives of other
States Parties to the Treaty on a
basis of reciprocity. Such representatives
shall give reasonable advance
notice of a projected visit, in order
that appropriate consultations may
be held and that maximum precautions
may be taken to assure safety
and to avoid interference with normal
operations in the facility to be
visited.
Artide XIII
The provisions of this Treaty
shall apply to the activities of States
Parties to the Treaty in the exploration
and use of outer space, including
the moon and other celestial
bodies, whether such activities are
carried on by a single State Party
to the Treaty or jointly with other
States, including cases where they
are carried on within the framework
of international inter-governmental
organizations.
Any practical questions arising in
connexion with activities carried on
by international inter-governmental
organizations in the exploration and
use of outer space, including the
moon and other celestial bodies,
shall be resolved by the States
Parties to the Treaty either with the
appropriate international organization
or with one or more States
members of that international organization,
which are Parties to this
Treaty.
Artide XIV
1. This Treaty shall be open to all
States for signature. Any State which
does not sign this Treaty hefore its
entry into force in accordance with
Artide XII
Toutes les stations et installations,
tout le matériel et tous les véhicules
spatiaux se trouvant sur la lune ou
sur d’autres corps célestes seront
accessibles, sous réserve de réciprocité,
aux représentants des autres
Etats parties au présent Traité. Ces
représentants notifieront au préalable
toute visite projetée, de facon
que les consultations voulues puissent
avoir lieu et que le maximum
de précautions puissent étre prises
pour assurer la sécurité et éviter de
géner les operations normales sur
les lieux de 1’installation å visiter.
Artide XIII
Les dispositions du présent Traité
s’appliquent aux activités poursuivies
par les Etats parties au
Traité dans le domaine de 1’exploration
et de 1’utilisation de 1’espace
extra-atmosphérique, y compris la
lune et les autres corps célestes, que
des activités soient menées par un
Etat partie au Traité ou en commun
avec d’autres Etats, notamment dans
le cadre d’organisations intergouvernementales
internationales.
Les questions pratiques qui pourront
se poser å 1’occasion des activités
poursuivies par des organisations
intergouvernementales internationales
en vue d’explorer et
d’utiliser 1’espace extra-atmosphérique,
y compris la lune et les autres
corps célestes, seront réglées par les
Etats parties au Traité soit avec
Forganisation internationale intéressée,
soit avec un ou plusieurs des
Etats membres de ladite organisation
qui sont parties au présent
Traité.
Artide XIV
1. Le présent Traité est ouvert å
la signature de tous les Etats. Tout
Etat qui n’aura pas signé le Traité
avant son entrée en vigueur con
-
25
Kungl. Maj.ts proposition nr 94 år 1967
Artikel 12
Alla stationer, anläggningar, all
utrustning och alla rymdfarkoster
på månen och övriga himlakroppar
skall vara öppna för representanter
från andra fördragsslutande stater
på ömsesidighetsgrundval. Sådana
representanter skall lämna meddelande
om ett tillämnat besök skälig
tid i förväg så att erforderligt samråd
kan äga rum och så omfattande
försiktighetsåtgärder som möjligt
kan vidtagas i säkerhetssyfte och för
att undvika störningar i anläggningens
normala verksamhet.
Artikel 13
Bestämmelserna i detta fördrag skall
vara tillämpliga på den verksamhet
som fördragsslutande stater bedriver
för utforskandet och utnyttjandet
av yttre rymden, däri inbegripet
månen och övriga himlakroppar, antingen
dylik verksamhet bedrivs av
en enda fördragsslutande stat eller
av flera dylika stater i förening, däri
inbegripet sådana fall där verksamheten
bedrivs inom ramen för internationella
mellanstatliga organisationer.
Praktiska frågor som uppstår i
samband med den verksamhet, som
bedrivs av internationella, mellanstatliga
organisationer för utforskandet
och utnyttjandet av yttre rymden,
däri inbegripet månen och övriga
himlakroppar, skall lösas av de
fördragsslutande staterna antingen
med vederbörande internationella organisation
eller med en eller flera
av de stater, som är medlemmar av
den internationella organisationen
och samtidigt anslutna till detta fördrag.
Artikel 14
1. Detta fördrag skall stå öppet
för undertecknande av alla stater.
Stat, som ej undertecknar detta fördrag
före dess ikraftträdande enligt
26
Kungl. Maj:ts proposition nr 9k år 1967
paragraph 3 of this artide may accede
to it åt any time.
2. This Treaty shall be subject
to ratification by signatory States.
Instruments of ratification and instruments
of accession shall be deposited
with the Governments of the
Union of Soviet Socialist Republics,
the United Kingdom of Great Britain
and Northern Ireland and the United
States of America, which are hereby
designated the Depositary Governments.
3. This Treaty shall enter into
force upon the deposit of instruments
of ratification by five Governments
including the Governments
designated as Depositary Governments
under this Treaty.
4. For States whose instruments
of ratification or accession are deposited
subsequent to the entry into
force of this Treaty, it shall enter
into force on the date of the deposit
of their instruments of ratification
or accession.
5. The Depositary Governments
shall promptly inform all signatory
and acceding States of the date of
each signature, the date of deposit
of each instrument of ratification of
and accession to this Treaty, the
date of its entry into force and other
notices. 6
6. This Treaty shall be registered
by the Depositary Governments
pursuant to Article 102 of the
Charter of the United Nations.
Article XV
Any State Party to the Treaty may
propose amendments to this Treaty.
Amendments shall enter into force
for each State Party to the Treaty
accepting the amendments upon
their acceptance by a majority of the
States Parties to the Treaty and
formément au paragraphe 3 du
present article pourra y adhérer å
tout moment.
2. Le présent Traité sera soumis
å la ratification des Etats signataires.
Les instruments de ratification et
les instruments d’adhésion seront
déposés auprés des Gouvernements
de l’Union des Républiques socialistes
soviétiques, du Royaume-Uni de
Grande-Bretagne et dTrlande du
Nord et des Etats-Unis d’Amérique,
qui sont, dans le présent texte,
désignés comme étant les gouvernements
dépositaires.
3. Le présent Traité entrera en
vigueur lorsque cinq gouvernements,
y compris ceux qui sont désignés
comme étant les gouvernements
dépositaires aux termes du présent
Traité, auront déposé leurs instruments
de ratification.
4. Pour les Etats dont les instruments
de ratification ou d’adhésion
seront déposés apres 1’entrée en
vigueur du présent Traité, celui-ci
entrera en vigueur å la date du
dépöt de leurs instruments de ratification
ou d’adhésion.
5. Les gouvernements dépositaires
informeront sans délai tous les Etats
qui auront signé le présent Traité
ou y auront adhéré å la date de
chaque signature, de la date du
dépöt de chaque instrument de ratification
ou d’adhésion, de la date
d’entrée en vigueur du Traité ainsi
que toute autre communication.
6. Le présent Traité sera enregistré
par les gouvernements dépositaires
conformément å 1’Article
102 de la Charte des Nations Unies.
Article XV
Tout Etat partie au Traité peut
proposer des amendements au
présent Traité. Ces amendements
prendront effet å 1’égard de chaque
Etat partie au Traité qui les aura
acceptés, apres qu’ils auront été
adoptés par la majorité des Etats
27
Kungl. Maj:ts proposition nr 94 år 1967
mom. 3 i denna artikel, må ansluta
sig till detta när den så önskar.
2. Detta fördrag skall ratificeras
av de stater, som undertecknar det.
Ratifikations- och anslutningsinstrument
skall deponeras hos De Socialistiska
Rådsrepublikernas Unions
regering, Förenade Konungariket
Storbritannien och Nordirlands regering
och Amerikas Förenta Staters
regering, vilka härigenom utses
till depositarieregeringar.
3. Detta fördrag skall träda i kraft,
då ratifikationsinstrument deponerats
av fem regeringar, inbegripet
de regeringar som i fördraget utsetts
till depositarieregeringar.
4. För stater, vilkas ratifikationsoch
anslutningsinstrument deponeras
efter fördragets ikraftträdande,
skall detsamma träda i kraft på dagen
för deposition av ratifikationseller
anslutningsinstrument.
5. Depositarieregeringarna skall
omedelbart underrätta alla stater
som undertecknat och anslutit sig
till fördraget om dagen för undertecknandet,
dagen för deposition av
varje ratifikations- och anslutningsinstrument,
dagen för ikraftträdandet
och om andra meddelanden.
6. Detta fördrag skall registreras
av depositarieregeringarna enligt artikel
102 i Förenta Nationernas stadga
-
Artikel 15
Varje fördragsslutande stat må
föreslå ändringar i detta fördrag.
Ändringar skall träda i kraft för varje
fördragsslutande stat, som godkänner
ändringarna, då en majoritet
av de fördragsslutande staterna godkänt
dem och därefter för varje stat
28
Kungl. Maj ds proposition nr 94 år 1967
thereafter for each remaining State
Party to the Treaty on the date of
acceptance by it.
Article XVI
Any State Party to the Treaty may
give notice of its withdrawal from
the Treaty one year after its entry
into force by written notification to
the Depositary Governments. Such
withdrawal shall take effect one
year from the date of receipt of this
notification.
Artide XVII
This Treaty, of which the Chinese,
English, French, Russian and
Spanish texts are equally authentic,
shall be deposited in the archives of
the Depositary Governments. Duly
certified copies of this Treaty shall
be transmitted by the Depositary
Governments to the Governments of
the signatory and acceding States.
IN WITNESS WHEREOF the undersigned,
duly authorized, have
signed this Treaty.
DONE in triplicate, åt the cities of
London, Moscow and Washington,
this twenty-seventh day of January
one thousand nine hundred sixtyseven.
parties au Traité, et par la suite,
pour chacun des autres Etats parties
au Traité, å la date de son acceptation.
Artide XVI
Tout Etat partie au Traité peut,
un an apres 1’entrée en vigueur du
présent Traité, communiquer son
intention de cesser d’y étre partie par
voie de notification écrite adressée
aux gouvernements dépositaires. Gette
notification prendra effet un an
apres la date å laquelle elle aura
été recue.
Artide XVII
Le présent Traité, dont les textes
anglais, chinois, espagnol, francais
et russe feront également foi, sera
déposé dans les archives des gouvernements
dépositaires. Des copies
dument certifiées seront adressées
par les gouvernements dépositaires
aux gouvernements des Etats qui
auront signé le Traité ou qui y
auront adhéré.
EN FOI DE QUOI les soussignés,
dument autorisés å cet effet, ont
signé le présent Traité.
FAIT en trois exemplaires å Londres,
Moscou et Washington, le
vingt-sept j an vier mil neuf cent
soixante-sept.
Kungl. Maj:ts proposition nr 9b år 1967
29
vid dess godkännande av ändringarna.
Artikel 16
Varje fördragsslntande stat må
uppsäga fördraget ett år efter dess
ikraftträdande genom skriftligt meddelande
till depositarieregeringarna.
Sådan uppsägning skall bli gällande
ett år från dagen för mottagandet av
meddelandet.
Artikel 17
Detta fördrag, vars engelska,
franska, kinesiska, ryska och spanska
texter1 skall äga lika vitsord,
skall deponeras i depositarieregeringarnas
arkiv. Bestyrkta avskrifter
av detta fördrag skall av depositarieregeringarna
överlämnas till
regeringarna i de stater, som undertecknat
och2 anslutit sig till fördraget.
Till bekräftelse härav har undertecknade,
därtill befullmäktigade, undertecknat
detta fördrag.
Som skedde i London, Moskva och
Washington den tjugosjunde januari
nittonhundrasextiosju i tre exemplar.
1 De kinesiska, ryska och spanska texterna har här ej medtagits.
2 I franska texten står »eller» i stället för »och».
MARCUS BOKTR. STHLMI967 670073