Kungl. Maj:ts ■proposition nr 85 år 1967

Nr 85

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående vissa åtgärder
inom vuxenutbildningens område m. m.; given Stockholms
slott den 3 mars 1967

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över ecklesiastikärenden för denna dag, föreslå riksdagen att dels
antaga härvid fogat förslag till ändring i studiehjälpsreglementet den 4 juni 1964
(nr 402), dels ock bifalla de förslag i övrigt om vilkas avlåtande till riksdagen
föredragande departementschefen hemställt.

Under Hans Maj ds

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro,

Enligt Dess nådiga beslut:

BERTIL

Ragnar Edenman

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås på grundval av bl. a. betänkanden från gymnasieutredningen
och yrkesutbildningsberedningen vissa åtgärder inom vuxenutbildningens
och det pedagogiska utvecklingsarbetets område.

Huvudsyftet är att vidga den enskildes möjligheter att deltaga i utbildning
och studier. Radio och television skall i högre grad utnyttjas för utbildning av
vuxna och ungdom. Förslag läggs fram om övertagande av en enhet för produktion
av televisions- och radioprogram för utbildningsändamål. Avsikten är vidare
att inom bl. a. ungdomsutbildningen inleda en försöksverksamhet med
lärarersättande program. Verksamheten skall enligt förslaget ledas av en särskild
kommitté. Medel beräknas för igångsättning för vuxenutbildningen av bl. a.
en radiokurs i engelska på gymnasiestadiet och en radiokurs i företagsekonomi
på gymnasiestadiet.

Den utvidgning av den arbetsmarknadsinriktade vuxenutbildningen som genomfördes
vid förra årets riksdag skall kompletteras med förstärkningar av
resurserna för folkbildning samt lokal- och riksrekryterande vuxenutbildning.

Utbildningsprogrammet inom den gymnasiala vuxenutbildningen föreslås
omfatta utbildning enligt kursplanerna för grundskolans högstadium, fackskola,
gymnasium och yrkesskola. Kommun föreslås bli huvudman för lokal vuxen1
— Bihang till riksdagens protokoll 1967. 1 samt Nr 85

Kungl. Maj:ts proposition nr 85 år 1967

utbildning, som i regel skall inordnas i skolenheter med ungdomsutbildning. En
förstärkning föreslås av den administrativa och pedagogiska ledningen vid sådana
enheter. En höjning föreslås av statens bidrag till den lokala utbildningen
så att detta täcker 100 % av kostnaderna för löner till skolledning och lärare.

Vid de riksrekryterande skolorna skall även studerande som enbart studerar
per korrespondens kunna tas in. Särskilda laborationskurser skall vidare anordnas.
I samband med bl. a. utvidgningen av utbildningsprogrammet föreslås en
betydande personalförstärkning vid de båda skolorna i Norrköping och Härnösand.

I propositionen betonas kraftigt den roll som folkbildningen och folkhögskolorna
bör ha inom vuxenutbildningen. Åtgärder föreslås för att åstadkomma en
klarare gränsdragning mellan studiecirklar och nuvarande deltidskurser vid yrkesskolorna.
Den förstärkning av folkhögskolornas statsbidragsgivning, varom
beslut fattades vid förra årets riksdag, fullföljs med förslag om förbättrade
arbetsvillkor för studiecirkelverksamheten.

Förslag framläggs bl. a. om en höjning av maximibeloppet för lån ur allmänna
studielånefonden för studerande med försörjningsplikt mot barn, om införande av
resekostnadsersättning för studerande vid den riksrekryterande vuxenutbildningen
samt om höjning av resetillägget till studiebidrag.

Åtgärderna föreslås träda i kraft successivt med början nästa budgetår.

Kungl. Maj:ts proposition nr 85 år 1967

Förslag
till

Förordning

om ändring i studiehjälpsreglementet den 4 juni 1964 (nr 402)

Härigenom förordnas, att 4, 19, 21 och 32 §§ samt rubriken omedelbart före
19 § studiehjälpsreglementet den 4 juni 1964 skall erhålla ändrad lydelse på
sätt nedan anges.

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

4 §.

Till studerande,------

Till annan —-------

I stället för studiebidrag jämte tilllägg
eller förhöjt studiebidrag utgår
i vissa fall vuxenutbildningsbidrag
enligt vad därom stadgas i 19 §.

V uxenutbildningsbidr ag

Studerande vid läroanstalt för vuxna
må under studiernas slutskede tilldelas
vuxenutbildningsbidrag.

Vuxenutbildningsbidrag utgår, efter
behov sprövning, med högst tvåtusen
kronor för gymnasiestudier och högst
ettusen kronor för andra studier.

Vuxenutbildningsbidrag må ej utgå
för tid, då den studerande uppbär
studiebidrag eller förhöjt studiebidrag.

Studielån utgår med högst femtusen
kronor för läsår.

Studielånets storlek

och studielån,
och studielån.

Till studerande vid vissa läroanstalter
för vuxna utgår dessutom resekostnads
er sättning.

Resekostnadsersättning

Till studerande vid statliga gymnasiala
skolor för vuxna utgår resekostnadsersättning
för resa till och från
studieorten efter grunder som fastställas
av Konungen.

21 §.

Studielån utgår med högst femtusen
kronor för läsår. Om synnerliga
skäl föreligga, får dock studielån utöver
detta belopp beviljas studerande
som bedriver heltidsstudier och har
vårdnaden om barn, som icke fyllt
sexton år, eller är pliktig att till fullgörande
av lagstadgad underhållsskyldighet
utgiva underhållsbidrag
till sådant barn.

-----denna kostnad.

Kungl. Maj:ts proposition nr 85 år 1967

(Nuvarande lydelse)

Beslut om

Beslut om behovsprövat tillägg till
studiebidrag så ock beslut om vuxenutbildningsbidrag,
om studielån eller
om studiehjälp för studier utom riket
meddelas av centrala studiehjälpsnämnden.

Fråga som--------

(Föreslagen lydelse)

av rektor.

Beslut om behovsprövat tillägg till
studiebidrag så ock beslut om studielån
eller om studiehjälp för studier
utom riket meddelas av centrala studieh
j älpsnämnden.

centrala studiehjälpsnämnden.

Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1967.

Bestämmelserna om vuxenutbildningsbidrag skall tilllämpas även efter sagda
dag i fråga om sådan studerande vid läroanstalt för vuxna som påbörjat studier
vid anstalten före förordningens ikraftträdande.

Kungl. Maj:ts proposition nr 85 år 1967

Utdrag av protokollet över ecklesiastikärenden, hållet inför Hans
Maj:t Konungen i statsrådet på Stockholms slott den
3 mars 1967.

Närvarande:

Statsministern Erlandeh, ministern för utrikes ärendena Nilsson, statsråden
Sträng, Andersson, Kling, Edenman, Johansson, Holmqvist, Aspling,
Palme, Sven-Eric Nilsson, Gustafsson, Geijer, Myrdal, Odhnoff.

Chefen för ecklesiastikdepartementet, statsrådet Edenman, anmäler efter gemensam
beredning med statsrådets övriga ledamöter fråga om vissa åtgärder
inom vuxenutbildningens område ro. ro. samt anför.

I prop. 1967:1 (bil. 10 s. 202 o. 381) har Kungl. Maj:t föreslagit riksdagen att,

1 avvaktan på särskild proposition i ämnet, för budgetåret 1967/68 beräkna

a) till Pedagogiskt utvecklingsarbete i utbildningsväsendet ett reservationsanslag
av 14 660 000 kr.,

b) till Statliga skolor för vuxna: Avlöningar ett förslagsanslag av 3 236 000 kr.,

c) till Statliga skolor för vuxna: Omkostnader ett förslagsanslag av

2 451 000 kr.,

d) till Bidrag till driften av kommunala skolor för vuxna ett förslagsanslag av
8 021 000 kr.,

e) till Studiebidrag ro. ro. ett förslagsanslag av 403 000 000 kr.,

f) till Brevskolestipendier ett reservationsanslag av 100 000 kr.,

g) till Allmänna studielånefonden ett investeringsanslag av 61 000 000 kr.

Jag anhåller att nu få anmäla dessa frågor.

Kungl. Maj:ts proposition nr 85 år 1967

1. Inledning

Under de senaste åren har frågan om vuxnas studie- och utbildningsmöjligheter
behandlats av olika statliga utredningar. Studiesociala utredningen framlade
år 1962 betänkandet Vidgad vuxenutbildning på gymnasiestadiet (SOU
1962:5), vilket blev föremål för riksdagsbeslut vid 1962 och 1963 års riksdagar
(prop. 1962:107, SU 124, rskr 293; prop. 1963: 97, SU 145, rskr 333). Det år
1961 av 1960 års folkbildningsutredning avlämnade betänkandet Folkbildningsarbete
och ungdomsverksamhet (SOU 1961:44) ledde till beslut vid 1963
års riksdag (prop. 36, SU 74, rskr 190). Arbetsmarknadsutbildningen ingår som
en betydelsefull del i den moderna arbetsmarknadspolitiken. Förslag härom
framlades — på grundval av arbetsmarknadsutredningens betänkande Arbetsmarknadspolitik
(SOU 1965: 9) — till 1966 års riksdag (prop. 52, SU 107, rskr
251). Vidare bör nämnas att radioutredningen i sitt andra betänkande —
Radions och televisionens framtid i Sverige II. Bildnings- och utbildningsverksamhet.
Forskningsfrågor (SOU 1965: 21) — behandlade vissa hithörande frågor.
Proposition angående rundradions fortsatta verksamhet m. m. framlades till
1966 års riksdag (prop. 136, SU 163, rskr 388).

Genom dessa beslut har angelägna studie- och utbildningsönskemål kunnat
tillgodoses. Nu föreligger utredningsförslag som aktualiserar ytterligare insatser
inom vuxenutbildningens område.

Den 30 juni 1960 bemyndigade Kungl. Maj:t chefen för ecklesiastikdepartementet
att tillkalla högst elva sakkunniga1 för att verkställa utredning rörande
den gymnasiala utbildningens uppgifter, innehåll och organisation. De sakkunniga
— som antog namnet gymnasieutredningen (förkortat GU) — har tidigare
framlagt förslag om det framtida gymnasiet, vilket blev föremål för riksdagens
beslut år 1964 (prop. 171, SäU 1, rskr 407). Utredningen har med skrivelse den
4 september 1965 överlämnat betänkandet Vuxenutbildning i gymnasium och
fackskola (SOU 1965: 60).

GU:s betänkande har varit föremål för remissbehandling. Yttranden har
därvid inkommit från följande statliga organ: skolöverstyrelsen, efter hörande
av samtliga länsskolnämnder, överbefälhavaren, efter hörande av försvarsgrenschcferna,
socialstyrelsen, arbetarskyddsstyrelsen, medicinalstyrelsen, poststyrelsen,
telestyrelsen, järnvägsstyrelsen, väg- och vattenbyggnadsstyrelsen, vattenfallsstyrelsen,
byggnadsstyrelsen, statskontoret, riksrevisionsverket, statistiska
centralbyrån, arbetsmarknadsstyrelsen, överståthållarämbetet, samtliga länsstyrelser,
universitetskanslersämbetet, centrala studiehjälpsnämnden, statens lä 1

Vid tidpunkten för avlämnandet av betänkandet SOU 1965: 60 bestod utredningen av överdirektören
Birger Öhman (ordförande), riksdagsledamöterna Stig Alemyr och Torsten Andersson,
byråchefen Håkan Berg, direktören Folke Haldén, professorn Lamek Hulthén, lektorn Sigvard
Magnusson, departementsrådet Lennart Sandgren och byrådirektören Margareta Vestin.

Kungl. Maj:ts proposition nr 85 år 1967

roboksnämnd, skolarbetstidsutredningen, yrkesutbildningsberedningen, utredningen
rörande lärarnas arbetsförhållanden.

Yttranden har inkommit från följande organisationer: Svenska kommunförbundet,
Svenska landstingsförbundet, Svenska stadsförbundet, Svenska arbetsgivareföreningen
och Sveriges industriförbund, Landsorganisationen i Sverige,
Statstjänstemannens riksförbund, Sveriges akademikers centralorganisation,
Tjänstemännens centralorganisation, Sveriges Radio, Riksförbundet landsbygdens
folk, Sveriges hantverks- och industriorganisation, Sveriges lantbruksförbund,
Hermods korrespondensinstitut, Brevskolan, Samverkande bildningsförbunden,
Folkpartiets kvinnoförbund, Högerpartiets kvinnoförbund, Centerns
kvinnoförbund, Sveriges socialdemokratiska kvinnoförbund, Folkpartiets ungdomsförbund,
Högerns ungdomsförbund, Centerns ungdomsförbund, Sveriges
socialdemokratiska ungdomsförbund, Svensk yrkesvägledarförening, Vuxenstuderandes
riksorganisation, Frederika-Bremer-Förbundet, Sveriges förenade studentkårer,
Svenska teknologföreningen, Svenska fackingenjörers riksförbund.
Vidare har inkommit ett antal skrifter i hithörande frågor från organisationer
in. fl.

Genom beslut den 28 juni 1963 bemyndigade Kungl. Maj:t chefen för ecklesiastikdepartementet
att tillkalla tolv utredningsmän1 med uppgift att verkställa
utredning rörande yrkesutbildningens uppgifter, innehåll och organisation. Utredningsmännen
— som antagit namnet yrkesutbildningsberedningen (förkortat
YB) — har med skrivelse den 16 december 1965 framlagt betänkandet Yrkesutbildningen
(SOU 1966: 3), vari behandlas även vissa spörsmål rörande vuxenutbildning.

YB:s betänkande har varit föremål för remissbehandling. Yttranden har
därvid inkommit från följande statliga organ: skolöverstyrelsen — som hört
samtliga länsskolnämnder och lärarhögskolor, de husliga seminarierna samt styrelserna
för konstfackskolan, Bergsskolan i Filipstad, Lennings textiltekniska
institut i Norrköping och textilinstitutet i Borås — kriminalvårdsstyrelsen,
rikspolisstyrelsen, styrelsen för internationell utveckling, överbefälhavaren —
efter hörande av försvarsgrenscheferna — försvarets personalnämnd, försvarets
personalvårdsnämnd, försvarets skolnämnd, socialstyrelsen, arbetarskyddsstyrelsen,
medicinalstyrelsen, poststyrelsen, telestyrelsen, järnvägsstyrelsen,
väg- och vattenbyggnadsstyrelsen, vattenfallsverket, sjöfartsstyrelsen, byggnadsstyrelsen,
statskontoret, riksrevisionsverket, generaltullstyrelsen, statistiska centralbyrån,
domänstyrelsen, lantbruksstyrelsen, lantmäteristyrelsen, skogsstyrelsen,
fiskeristyrelsen med statens vatteninspektion, veterinärstyrelsen, kommerskollegium,
statens institut för hantverk och industri, statens institut för konsumentfrågor,
statens institut för högre utbildning av sjuksköterskor, arbets 1

Överdirektören Birger Öhman (ordförande), skolrådet Birger Gårdstedt, direktören Folke Haldén,
kommunalrådet Oscar Hallbeck, sekreteraren Åke Isling, ombudsmannen Tore Karlsson,
riksdagsledamöterna Nils Kellgren och Jan-Ivan Nilsson, förbundsdirektören Bengt Olsson, riksdagsledamoten
Stig Stefansson, skolinspektören Erik Stålnacke och riksdagsledamoten Karin Wetterström.

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 85 år 1967

marknadsstyrelsen, överståthållarämbetet — som hört Stockholms stad — samtliga
länsstyrelser — som haft att höra samtliga kommuner med gymnasium och
ett lämpligt antal kommuner med yrkesskola men utan gymnasium — domkapitlet
i Uppsala, universitetskanslersämbetet -— med yttranden från ämbetet
underställda lärosäten — styrelsen för gymnastik- och idrottshögskolorna, styrelsen
för Musikaliska akademien, styrelsen för konsthögskolan, styrelsen för
lantbrukshögskolan, styrelsen för skogshögskolan, styrelsen för veterinärhögskolan,
centrala studiehjälpsnämnden, statens läroboksnämnd, statens konsumentråd,
statens brandskola, Alnarps lantbruks-, mejeri- och trädgårdsinstitut,
Grafiska institutet, Institutet för högre reklamutbildning, 1966 års värnpliktskommitté,
krigsmaktens lärlingsutredning, statens handikappråd, handikapputredningen,
1960 års blindvårdsutredning, 1962 års ungdomsutredning, skolarbetstidsutredningen,
utredningen rörande lärarnas arbetsförhållanden, utredningen
rörande sexual- och samlevnadsfrågor i undervisnings- och upplysningsarbetet,
utredning rörande utbildning av lärare för blind- och dövskolväsendet, 1965 års
musikutbildningskommitté, kompetensutredningen, utredningen rörande utbildning
av bibliotekarier m. m., trädgårdsnäringsutredningen, skogsbrukets yrkesutbildningskommitté,
hemslöjdsutredningen och personalutbildningsberedningen.

Yttranden har inkommit från följande organisationer m. fl.: Svenska kommunförbundet,
Svenska landstingsförbundet, Svenska stadsförbundet, 23 landstingskommuner,
Stor-Stockholms planeringsnämnd, Svenska arbetsgivareföreningen
och Sveriges industriförbund, Sveriges arbetsledareförbund, Skogs- och Lantarbetsgivareföreningen,
Sveriges mekanförbund, Sveriges kemiska industrikontor
(Kemikontoret), Jernkontoret, Svetskommissionen vid ingenjörs vetenskapsakademien,
Handelns arbetsgivareorganisation, A-pressens samorganisation,
Tidningarnas arbetsgivareförening och Svenska tidningsutgivareföreningen,
Landsorganisationen i Sverige, Statstjänstemannens riksförbund, Sveriges akademikers
centralorganisation, Tjänstemännens centralorganisation, Sveriges Radio,
Samfundet för affärsutbildning, Sveriges allmänna exportförening, Riksförbundet
landsbygdens folk, Kooperativa förbundet, Svenska bankföreningen,
Svenska sparbanksföreningen, Svenska försäkringsbolags riksförbund, Sveriges
grossistförbund, Sveriges hantverks- och industriorganisation, Sveriges köpmannaförbund,
Sveriges handelsträdgårdsmästareförbund, Sveriges redareförening,
Hushållningssällskapens förbund, Hermods korrespondensinstituts stiftelse,
Lantbruksförbundets tidskrifts aktiebolags korrespondensskola, Brevskolan,
Svenska yrkesskolföreningen, Svenska skolläkarföreningen, Svenska fackingenjörers
förbund, Svenska byggnadsentreprenörföreningen, Svenska vattenkraftföreningen,
Svensk vrkesvägledarförening, Samverkande bildningsförbunden,
Arbetarnas bildningsförbund, Centralförbundet för nykterhetsundervisning,
Folkbildningsförbundet, Målsmännens riksförbund, Fredrika-Bremer-Förbundet,
Sveriges husmodersföreningars riksförbund, Yrkeskvinnors klubbars riksförbund,
Svenska hemslöjdsföreningars riksförbund, Sveriges förenade studentkårer, Sveriges
elevers centralorganisation, Sveriges folkhögskoleelevers förbund, Studie -

Kungl. Maj:ts proposition nr 85 år 1967

rådet vid affärsbankerna, Konstnärernas riksorganisation, Folkpartiets kvinnoförbund,
Högerns kvinnoförbund, Centerns kvinnoförbund, Sveriges socialdemokratiska
kvinnoförbund, Folkpartiets ungdomsförbund, Högerns ungdomsförbund,
Centerns ungdomsförbund, Sveriges socialdemokratiska ungdomsförbund,
Sveriges konservativa studentförbund, Sveriges socialdemokratiska studentförbund
och Centerns studentförbund.

Genom beslut den 30 december 1965 uppdrog Kungl. Maj:t åt en studiegrupp1
att i Förenta staterna studera vissa problem på vuxenutbildningens område med
speciell inriktning på datamaskinelit understödd undervisning. Efter avslutad
resa överlämnade gruppen med skrivelse den 20 augusti 1966 reserapporten
Datamaskinförmedlad utbildning (Stencil E 1966:8). Synpunkter i anledning
av rapporten har inkommit från universitetskanslersämbetet, skolöverstyrelsen,
byggnadsstyrelsen, telestyrelsen, statskontoret, statistiska centralbyrån, arbetsmarknadsstyrelsen,
statens råd för samhällsforskning, Landsorganisationen i Sverige,
Svenska arbetsgivareföreningen, Sveriges akademikers centralorganisation,
Tjänstemännens centralorganisation, Statstjänstemännens riksförbund, Hermods
korrespondensinstituts stiftelse, LT:s korrespondensskola och Försvarets brevskola.

Till grund för föreliggande förslag ligger i första hand nyssnämnda betänkanden.
Emellertid har det befunnits ändamålsenligt att i detta sammanhang
göra en mer samlad bedömning av åtgärderna inom vuxenutbildningens
område. Ett beredningsarbete med detta syfte har ägt rum inom statsdepartementen.
Därvid har även aktualiserats vissa rationaliseringsfrågor inom utbildningsområdet.

Den följande redogörelsen över betänkandena samt de häröver avgivna yttrandena
återges i starkt förkortad form. I fråga om många av förslagen erfordras
inte beslut av riksdagen. För överblickens och sammanhangets skull lämnas
emellertid för vissa av dessa förslag en kortfattad redovisning.

1 Generaldirektören Lars Lindmark, rektorn Hartwig Hermansson, överdirektörerna Jonas Orring
och Åke Pernelid samt civilingenjören Bengt Åkesson.

Kungl. Maj:ts proposition nr 85 år 1967

2. Nuvarande utbildningsvägar för vuxna

2.1 Inledning

Såväl GU som YB har gjort en redovisning av de möjligheter till undervisning
och studier som står öppna för vuxna. I detta sammanhang lämnas endast
en kortfattad redogörelse, hämtad bl. a. från båda betänkandena. På åtskilliga
punkter har därvid kompletterande uppgifter inhämtats. Redogörelsen inbegriper
ej någon beskrivning av existerande huvudformer av fackskola, gymnasium
eller yrkesskola, i vilka skolor huvudsakligen ungdom är elever.

2.2 Utbildning inom skolväsendets ram

2.2.1 Skolor med undervisning på kvällstid (GU 2.2.2, 2.2.3, 2.3.4.1, YB 4.2.3.

4.3, 5.2)

Under de senaste åren har kvälls gymnasierna snabbt expanderat. Undervisningen
bedrivs på kvällstid och är antingen helt lärarhandledd eller utgör en
kombination av muntlig undervisning och brevskolestudier. Kvällsgymnasierna
meddelar alla former av gymnasieutbildning samt dessutom förgymnasial utbildning.
Största delen av eleverna deltar dock i sådan gymnasieutbildning som
meddelades i det förutvarande allmänna gymnasiet.

Antalet kvällsgymnasier uppgick hösten 1965 till 32; av skolorna har 29
kommun som huvudman. Elevantalet utgjorde hösten 1965 ca 8 000 i ca 800
gymnasiekurser och ca 5 000 i ca 450 förgymnasiala kurser.

Bestämmelserna om statsbidrag är meddelade i k. br. den 11 oktober 1963 och
innebär bl. a. att statsbidrag utgår med 79 % av ett bidragsunderlag bestående
av schablonmässigt beräknade lärarlöner och vissa arvoden till skolledare.

Ett stort antal av de kommunala yrkesskolorna anordnar även deltidskurser.
Undervisningen är i regel helt lärarhandledd och meddelas i ämnen eller ämnesavsnitt
som ingår i heltidskurser; därutöver finns ett antal kurser av hobbykaraktär.
I vissa fall har deltidsundervisningen samma målsättning och innehåll
som heltidskurser. Ibland betecknas sådana deltidskurser som aftonskola.

Antalet elever i yrkesskolornas deltidskurser uppgick 1964 till ca 98 000, varav
90 % vid primärkommunala yrkesskolor. Ca 30 % av eleverna deltar i teknisk
utbildning m. m., drygt 30 % i utbildning för kontor och handel samt
minst 25 % i utbildning för husligt arbete. Elevantalet i de s. k. tekniska aftonskolorna
uppgår till ca 12 000. År 1965 uppgick antalet elever i deltidskurser
till ca 108 000.

Enligt en av Y B företagen undersökning, som avser förhållandena läsåret
1962/63, meddelas vid 1/3 av de kommunala yrkesskolorna endast deltidsut -

Kungl. Maj:ts proposition nr 85 år 1967

bildning. Antalet kurser per skola är begränsat; vid hälften av de kommunala
yrkesskolorna med deltidsundervisning anordnades högst tio kurser.

Statsbidrag utgår till deltidskurser i kommunala yrkesskolor med 100 % av
lärarlönerna enligt kungörelsen den 4 mars 1966 (nr 115) angående statsbidrag
till driftkostnader för gymnasiala skolor.

2.2.2 Skolor med kombinerad direktundervisning och självstudier (GU 2.2.4)

Vid statens gymnasier för vuxna i Norrköping och Härnösand bedrivs förgymnasial-
och gymnasieutbildning för hel examen. Undervisningen är en kombination
av brevskolstudier och direktundervisning under kortare perioder
i de båda gymnasieorterna. Normalstudietiden omfattar, beroende på utbildningslinje,
fyra å fem år; därav utgör den lärarledda undervisningen sammanlagt
ca ett år, fördelad på sju ä åtta perioder. Brevkurserna inköps från korrespondensinstituten,
vilka även svarar för större delen av rättningsarbetet.

Antalet elever uppgick 1965/66 till ca 1 700, varav ca 450 i Härnösand och
återstoden i Norrköping. Av eleverna läser drygt hälften förgymnasiala kurser
och återstoden gymnasiekurser.

Bestämmelser om undervisningen in. m. vid skolorna är meddelade i stadga
den 1 mars 1963 (nr 65) för statens gymnasier för vuxna.

2.2.3 Brevskolundervisning (GU 2.2.5, YB 20.2.12)

Korrespondensinstituten har ett stort sortiment av korrespondenskurser avpassade
såväl efter skolväsendets läroplaner som efter mer specifika behov.
Eleverna läser i regel endast själva brevkurserna men inför slutexamen genomgår
de en preparandkurs. Instituten har även påbörjat undervisning som till
sin uppläggning utgör en kombination av direktundervisning och brevkurser.

Enligt av GU inhämtade uppgifter uppgick antalet anmälningar vid ett institut
under ett år till ca 1 600 för fullständiga examenskurser och ca 4 000 för
enskilda ämneskurser. Antalet elever vid av brevskolor bedriven kombinerad
undervisning har av GU redovisats utgöra ca 100 år 1964.

2.3 Arbetsmarknadsutbildning

Omskolningskurser för grundläggande utbildning av arbetslösa eller dem som
riskerar att bli arbetslösa i syfte att placera dem inom annat yrkesområde anordnas
av arbetsmarknadsstyrelsen och skolöverstyrelsen. Även vissa andra typer
av kurser anordnas. Utbildningen som bedrivs på heltid avser ett stort antal
yrkesspecialiteter.

Till utbildning kan antas den som är arbetslös eller för vilken risk för arbetslöshet
kan anses föreligga, dock att vederbörande i regel skall ha fyllt 21 år.

Antalet deltagare utgjorde 1965 ca 16 000 helårsstuderande. Antalet personer
som genomgick yrkesutbildning utgjorde i september 1966 18 300 (sept. 1965

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 85 år 1967

15 200). Härav utgörs emellertid en stor del av partiellt arbetsföra som i regel
får sin utbildning vid yrkesskolor m. m.

Fr. o. m. den 1 juli 1966 har vederbörande verk påbörjat en försöksverksamhet
med utbildning i yrken, inom vilka det med hänsyn till rådande arbetsmarknadsläge
eller eljest är av väsentlig betydelse att snabbt öka tillgången
på utbildad arbetskraft (bristyrkesutbildning). Urvalet till kurserna kan göras
friare än till omskolningskurserna, därigenom att alla som fyllt 21 år kan söka
till dessa nya kurser oberoende av om sökanden har anställning eller kan få sådan
utan ytterligare utbildning. Utbildning skall avse yrken inom verkstads-,
byggnads-, trä-, pappers- och massaindustrin samt vårdområdet och kontorsområdet;
för trä-, pappers- och massaindustrin samt kontorsområdet gäller att
verksamheten skall avse endast vissa begränsade yrkesområden.

2.4 Decentraliserad utbildning på akademisk nivå

Utbildning utanför universitetsorterna för betygsgraderna Godkänd och Med
beröm godkänd anordnas av universitetskanslersämbetet för i första hand folkskollärare
och i andra hand personer med enbart studentexamen. Kurserna —
som i regel avser betygsgraden Godkänd — bedrivs som heltidsstudier och har
avsett bl. a. ämnena matematik, statskunskap, nationalekonomi och fysik.
Kurserna är förlagda till ett 20-tal orter och det totala antalet deltagare utgör
800 ä 900 per år.

Genom vidareutbildning kan folkskollärare förvärva ämneslärarkompetens.
Skolöverstyrelsen anordnar härför heltid skurser (terminskurser, två-ämneskurser,
kurser i psykologi och pedagogik). Kurserna är i regel förlagda till städer
med folkskoleseminarium och samlar f. n. ca 500 deltagare under ett år.

Hermods-NKI korrespondensinstitut anordnar brevundervisning i vissa ämnen,
kombinerade med sommarkurser. Deltagarantalet har varit störst i ämnena
matematik, engelska och nationalekonomi för betygsgraden Godkänd. Ca
400 studerande deltar f. n. i sommarkurserna. Statsbidrag utgår dels till utarbetande
av nya kurser, dels till sommarkurserna. I vissa fall kan deltagare efter
godkänd tentamen även erhålla statligt stipendium.

I detta sammanhang bör även nämnas den under åren 1965—1966 via radio utsända
akademiska kursen i statskunskap; denna beskrivs närmare vid behandlingen
av avsnittet 4.2.1.1.

2.5 Folkhögskolor

Folkhögskolans målsättning är att meddela en allmän medborgerlig bildning.
Vid de 104 statsunderstödda skolorna anordnas heltidskurser av skiftande slag.
Tyngdpunkten ligger på längre kurser av relativt allmän karaktär (årskurs
X_in av vinterkurs). Ämnesuppsättningen i dessa kurser svarar ofta mot gym nasiets

och fackskolans samhällsvetenskapliga resp. sociala linjer.

Kungl. Maj:ts proposition nr 85 år 1967

Elevantalet uppgår f. n. till ca It 000 i vinter- och sommarkurser.

Genom beslut i anledning av prop. 1966: 42 angående statsbidrag till folkhögskolor
(SU 75, rskr 186) har folkhögskolans ekonomiska ställning stärkts,
varjämte reglerna om lärartilldelning ändrats bl. a. i syfte att möjliggöra en pedagogisk
experimentverksamhet med varierande klasstorlekar. Statsbidrag för
den löpande verksamheten utgår enligt kungörelsen den 9 december 1966 (nr
758) om statsbidrag till driftkostnader till folkhögskolor, fr. o. m. 1 juli 1967
med dels 100 % av skolledare- och lärarlönekostnader, dels för viss övrig personal,
dels ock för pedagogisk utrustning m. m.

2.6 Studieförbundens verksamhet

Med studiecirkel avses en kamratkrets för gemensamma, planmässigt bedrivna
studier över ett på förhand angivet ämne eller problemområde. Studiecirkelverksamheten
bedrivs främst av de 13 s. k. erkända studieförbunden.

Studiecirklarna arbetar på deltid och skall omfatta minst 20 studietimmar,
fördelade på minst tio studieveckor. Högst tre timmars verksamhet per sammankomst
är statsbidragsgrundande. Deltagarantalet får ej understiga 5 och ej
överstiga 20. Ledare för studiecirkel skall godkännas av studieförbund.

Antalet studiecirklar utgjorde 1964/65 ca 100 000 med sammanlagt omkring
1 miljon deltagare. I genomsnitt deltar således 10 personer per studiecirkel.
Antalet studietimmar per cirkel utgjorde i genomsnitt 26. Av samtliga cirklar
har 21 % sysslat med musik (instrumentalmusik eller sång), 19 % med språk,
15% med litteratur, konst, teater, film (huvudsakligen konsthantverk). Omkring
10% var cirklar i ekonomiska och samhällsvetenskapliga ämnen, lika
inånga återfinns i gruppen religion, filosofi och psykologi.

Statsbidrag utgår enligt kungörelsen den 28 juni 1963 (nr 463) om statsbidrag
till det fria och frivilliga folkbildningsarbetet (ändrad senast 1966:148) med
75 % av kostnaderna för ledararvode och studiemateriel, dock högst 15 kr. per
studietimme. Av detta belopp får högst 11 kr. avse ledararvode.

Med universitetscirkel avses en studiecirkel för studier väsentligen på samma
nivå som vid universitet och högskolor. Universitetscirkel skall omfatta minst
48 studietimmar, fördelade på minst 16 sammankomster. I fråga om deltagarantal
etc. gäller samma villkor som för allmän studiecirkel. Till ledare må i regel
endast utses den som är behörig för tjänst som gymnasielektor eller visat sig
äga motsvarande kunskaper; härmed avses person med licentiatexamen. Med
skolöverstyrelsens medgivande kan dock även personer med lägre kompetens
godkännas som handledare.

Antalet universitetscirklar under höstterminen 1964 har beräknats till ca 150
och antalet deltagare till ca 3 000.

Statsbidrag utgår med 75 % av kostnaderna för ledararvode och studiemateriel,
dock högst med 75 kr. per studietimme. Vidare utgår bidrag med 75 % av
kostnaderna för resekostnadsersättning och traktamente till ledaren.

Kungl. Maj:ts proposition nr 85 år 1967

2.7 Utbildning anordnad av myndigheter, företag och organisationer

YB har i avsnittet 20.2.5—9 redovisat huvuddragen av den interna utbildning
som anordnas av statliga och kommunala myndigheter, olika företag etc.
En stor del av denna utbildning anordnas av centrala organ.

Inom den statliga sektorn har bl. a. kommunikationsverken och försvaret en
kontinuerlig utbildning. Vidare bedriver personalutbildningsnämnden viss kursverksamhet.
Också kommunförbunden har en stor central utbildningsverksamhet,
förlagd till Kommunskolan.

Svenska arbetsgivareföreningen, dess branschförbund och delägare har likaså
utvecklat en omfattande utbildningsverksamhet, inriktad efter näringslivets
önskemål. Kurser anordnas i företagsledning, personaladministration, avtalsfrågor
etc. Även inom handel, hantverk och servicenäringar har upprättats organ
för utbildningsverksamhet.

Verksamheten bekostas av myndigheterna och företagen (sammanslutningar
av företag) själva. Några totaluppgifter om deltagarantalet m. m. finns ej.

De fackliga organisationerna har sedan länge bedrivit en informations- och
skolningsverksamhet bland sina medlemmar. Landsorganisationen förfogar
t. ex. över en folkhögskola och två kurscentra och Tjänstemännens centralororganisation
över två kurscentra. Verksamheten bedrivs dels i form av studiecirklar
(jfr 2.6), dels i form av internatkurser. Kombinationer mellan dessa
huvudformer har även vuxit fram.

Verksamheten avser dels ämnen som knyter an till den egna organisationen
(avtalsfrågor, organisationsstruktur), dels arbetslivsfrågor (arbetarskydd, företagsnämndsverksamhet,
arbetsmedicin, arbetspsykologi), dels ock samhällsorienterande
ämnen. I vissa fall upptas på kursprogrammet ämnen som är av grundläggande
färdighetskaraktär (svenska och matematik).

Sammanfattande uppgifter om storleken av denna utbildningsverksamhet
saknas. Som exempel kan dock nämnas att Landsorganisationens och dess medlemsförbunds
centrala kursverksamhet samlar ca 9 000 deltagare i kurser om
minst en vecka, medan Tjänstemännens centralorganisation samlar ca 6 000
kursdeltagare.

Kungl. Maj:ts ■proposition nr 85 år 1967

3. Vuxenutbildningens reformering

3.1 Motiv för en vuxenutbildningsreform

3.1.1 Utredningarna

3.1.1.1 Principiella synpunkter på utbildningsväsendet (GU 1.1, YB 20.3.1—3
och 5)

Både GU och YB har utförligt uppehållit sig vid vissa principiella aspekter
på vuxenutbildningen. GU redovisar således inledningsvis utvecklingstendenserna
i det svenska skolväsendet så som de fastlagts senast vid 1964 års riksdag.
Mot denna bakgrund gör GU bl. a. uttalandet att det i framtiden inte räcker
med att förlänga ungdomsutbildningen. Utbildningsprocessen är inte något
som avslutas i ungdomen eller de närmaste åren därefter. Ungdomsutbildningen
måste kompletteras väsentligt effektivare än hittills med utbildningsinsatser
under individens vuxna tillvaro.

Av flera skäl bör den sammanhängande utbildningen endast ta viss begränsad
tid i anspråk. Utbildning blir mer eller mindre aktuell efter viss tid. Utbytet
av en aldrig så omfattande och gedigen utbildning minskar successivt och inom
vissa områden sker detta mycket snabbt. När längden av en sammanhängande
utbildning överstiger en viss gräns, har man anledning att räkna med att marginalvinsten
av en förlängning av utbildningstiden blir mycket liten. Det är därför
inte osannolikt, framhåller GU, att vi går mot en utveckling inom utbildningsväsendet,
som innebär att i den sammanhängande utbildningen den längsta
studietiden inte ytterligare bör förlängas utan i stället avkortas. YB pekar för
sin del på den omstrukturering som pågår inom näringslivet och bl. a. medför ett
ökat behov av omskolning till nya arbetsområden. Förändringarna i arbetslivet
ställer också krav på den enskilde att lära nytt och att lära om. Men det är,
påpekar YB, inte endast för ökade yrkesinsikter som en vuxenutbildning är
motiverad utan även för människornas allmänna orientering och medborgerliga
insatser.

3.1.1.2 Vuxenutbildning för gymnasial kompetens (GU 1.2.1—3, YB 20.1.5,
20.3.4)

Båda utredningarna har kraftigt understrukit behovet av förstärkta insatser
på vuxenutbildningens område i framtiden. Såväl GU som YB har utformat sina
förslag med sikte på den utbildning som har sin direkta motsvarighet i ungdomsutbildningen
och därvid utvecklat även vissa specifika argument för sina
förslag.

GU erinrar om att en ledande princip vid utformningen av framför allt grundskola
och gymnasium har varit att ungdomarna successivt skall kunna välja

Kungl. Maj:ts proposition nr 85 år 1967

sin väg genom skolan. Trots alla de åtgärder som vidtagits för att förverkliga
denna princip kan det knappast undvikas att en viss stelhet kommer att finnas
i ungdomsutbildningen. Friheten i studievalet kan inte alltid utnyttjas av dem
som under studietiden skulle vilja byta studieväg. De måste därför ha möjlighet
att senare nå det av dem egentligen önskade målet.

En vuxenutbildning behövs också för dem som vill bygga på och komplettera
sin gymnasiala utbildning, t. ex. genom att med fackskolekompetens som
bakgrund skaffa sig fullständig eller partiell gymnasiekompetens inom samma
eller motsvarande studieriktning.

Det finns även många, framhåller GU, som av olika skäl föredrar att efter
fullgjord skolplikt gå direkt ut i förvärvslivet framför att genast fortsätta sina
studier. Många ungdomar föredrar vidare deltidsstudier efter grundskolans
slut. Det skulle enligt GU:s mening vara högst otillfredsställande om dessa
elever inte skulle ges möjlighet att senare få genomgå en gymnasial utbildning.
GU pekar slutligen på att i det nya gymnasiet ett behov kommer att finnas att
meddela förlängd undervisning, vilken bör kunna omhänderhas av vuxenutb
ildningsorganisat ionen.

Utredningarna erinrar om att genom expansionen av skolväsendet en skillnad
uppkommit mellan äldre och yngre i fråga om erhållen skolutbildning.
Gymnasiefrekvensens nära nog tredubbling under de senaste femton åren visar
att i de årskullar, som i dag är ute i förvärvslivet, finns ett stort antal som har
förutsättningar för gymnasieutbildning men inte tidigare skaffat sig en sådan
utbildning. Starka skäl talar för att dessa grupper, som inte fick utbildning i
vngre år, ges tillfälle därtill som vuxna.

Många yrkesverksamma har, exemplifierar YB, erhållit sin skolutbildning
inom en 6- eller 7-årig obligatorisk skola. För många av dessa kan det finnas
behov att skaffa sig en utbildning som ungefär motsvarar den som de unga
nu får inom grundskolans högstadium.

Dagens ungdomar kommer i stor utsträckning också att skaffa sig en gymnasial
utbildning; enligt föreliggande beslut och utredningsförslag blir denna
andel inom ett antal år 80 ä 85 % av en årskull. För de redan yrkesverksamma
kommer härigenom att uppstå ett ökande behov även av utbildning på gymnasiestadiet.
Åt vuxna måste således erbjudas kurser, som motsvarar vad ungdomen
kan få inom gymnasieskolan som helhet.

GU framhåller att argumentet om att i efterhand bereda rättvisa åt de äldre
generationerna på sikt får minskad aktualitet, genom utbildningsorganisationens
utbyggnad och det studiesociala stödets effekter.

Vuxenutbildningen har även, framhåller GU, en viktig uppgift med hänsyn
till arbetsmarknadens behov. Arbetsmarknadens utveckling och snabba förändringar
kräver bl. a. att man måste tillvarata det studieintresse som finns hos
de vuxna. GU erinrar därvid om arbetsmarknadsutredningens förslag beträffande
den arbetsmarknadsinriktade vuxenutbildningen och hänvisar i fråga om
synpunkter och förslag till denna utredning.

Kungl. Maj:ts proposition nr 85 år 1967 X 7

3.1.2 Yttranden

Remissinstanserna har fört en diskussion i anledning av utredningarnas synpunkter
och förslag om en utvidgad vuxenutbildning. Meningarna går därvid
isär i fråga om såväl takten för reformerna som de studieformer som skall utnyttjas
samt hithörande gränsdragningsproblem.

Mycket klara understrykanden av behovet av insatser på vuxenutbildningsområdet
görs av bl. a. Landsorganisationen, som i sitt yttrande över GU framhåller
jämlikhetskravets betydelse för de vuxnas utbildning. Ett bättre utnyttjande
av den begåvningsreserv som otvivelaktigt finns bland den vuxna befolkningen
motiverar en utbyggnad av vuxenutbildningen som sådan och över
ett flertal områden. Landsorganisationen ger uttryck för uppfattningen att förslagen
snarast är alltför snävt avgränsade och smått tilltagna.

Svenska kommunförbundet och Svenska stadsförbundet framhåller, att en
väl utbyggd och organiserad vuxenutbildning utgör ett nödvändigt komplement
till ungdomsutbildningen. Höjd utbildning hos de yrkesverksamma torde
bl. a. bidraga till fortsatt produktions- och standardutveckling. Knappheten på
arbetskraft understryker vikten av att på bästa sätt ta tillvara de personella
resurserna. Förutom en materiell betydelse får ökad utbildning antas ge
stora ideella värden åt de enskilda. Det är därför oundgängligt att samhället
tar ansvar för de vuxnas fortsatta utbildning.

Till de remissinstanser som intar en liknande hållning hör bl. a. länsstyrelserna
i Kristianstads, Älvsborgs, Gävleborgs, Jämtlands och Västerbottens län liksom
Folkpartiets ungdomsförbund, Centerns ungdomsförbund och Sveriges socialdemokratiska
ungdomsförbund. I yttrandet från bl. a. Fredrika-Bremer-Förbundet
hävdas att särskilt bland hemarbetande kvinnor finns en stor utbildningsreserv
att tillgå. I 2

I flera yttranden behandlas möjligheterna att med hänsyn till tillgången på
personal, lokaler och utrustning förverkliga utredningarnas målsättning. I sitt
utlåtande över GU hävdar skolöverstyrelsen att vuxenutbildningen momentant
kan innebära en särskilt kraftig påfrestning av de realekonomiska resurserna.
Det hade därför varit av värde om en närmare precisering gjorts av de samhällsekonomiska
konsekvenserna. Överstyrelsen understryker nödvändigheten av
att samhället i första hand fullföljer redan gjorda åtaganden beträffande utbyggnaden
av grundskolan och de gymnasiala skolorna och manar därför till försiktighet
och aterhallsamhet. I sitt utlåtande över YB har detta tema vidareutvecklats,
varvid överstyrelsen erinrar om att en betydande lärarbrist kvarstår

1 utbildningsväsendet. Enligt överstyrelsen bör man därför finna nya och okonventionella
vägar för att tillgodose de vuxnas utbildningsbehov, varigenom de
begränsade tillgångarna kan utnyttjas på bättre sätt.

Till dem som understryker prioriteringsaspekterna beträffande ungdoms- och
vuxenutbildning hör även Svenska arbetsgivareföreningen, som bl. a. fram 2

— Bihang till riksdagens protokoll 1967. 1 samt. Nr 85

jg Kungl. Maj:ts proposition nr 85 år 1967

håller att införandet av det nya gymnasiet och fackskolan ställer stora krav
på skolmyndigheter, skolledare och lärare. Att i detta läge och med nuvaiande
lärarbrist och snäva budgetutrymme påbörja en så omfattande omstöpning av
vuxenutbildningen som GU förordat torde inverka menligt pa såväl ungdomsutbildningen
som vuxenutbildningen. Liknande synpunkter anförs av socialstyrelsen,
riksrevisionsverket, statistiska centralbyrån, länsstyrelserna i Jönköpings
och Malmöhus län, Riksförbundet landsbygdens folk och Sveriges lantbruksförbund.

Jämväl i yttrandena över YB har prioriterings- och resursfrågorna tagits upp.
Arbetsmarknadsstyrelsen instämmer i YB:s målsättning om en successiv utbyggnad
av såväl yrkes- som vuxenutbildning men önskar påpeka att framför
allt vuxenutbildningens utformning kommer att spela en roll i detta sammanhang.
Den arbetsmarknadspolitiskt motiverade utbildningen bör dock enligt
styrelsens uppfattning under inga omständigheter omfattas av sådana överväganden.
Svenska landstingsförbundet anser att utbildning på heltid för bristyrken
bör sättas i första rummet. Svenska kommunförbundet, Svenska stadsförbundet
och länsstyrelsen i Västmanlands län framhåller att förslagen maste
förverkligas etappvis. Till de remissinstanser som berört prioriteringsaspekterna
hör även länsstyrelsen i Uppsala, kompetensutredningen och Jönköpings läns
landsting.

3.2 Distributionsvägar för vuxenutbildning

3.2.1 Utredningarna (GU 1.4.1.6—''7, 1.4.2.1—4, 1.5, 3.3, 3.4 och 4.2.5, YB 20.1.5—7,

20.4.2 och 20.6.4)

YB har i ett särskilt avsnitt redovisat de olika former som kan användas för
förmedling av vuxenutbildning. Man måste — enligt utredningen — pröva
vilka kanaler som bör användas för att man snabbast och effektivast skall
kunna bygga upp en vuxenutbildning som motsvarar de föreliggande behoven.
YB urskiljer därvid sex sådana vägar, nämligen

1) Det reguljära utbildningsväsendet.

2) För vuxenutbildningsbehovet speciellt konstruerade enheter.

3) Folkbildningen (studieförbund, folkhögskolor).

4) Intern utbildning inom företag, organisationer etc.

5) Brevskolundervisning.

6) Radio- och TV-undervisning.

Någon samlad utvärdering av dessa olika utbildningsvägar har utredningarna
inte företagit. På grundval av olika uttalanden i betänkandena görs i det följande
en sammanställning av utredningarnas överväganden och förslag.

Kungl. Maj:ts proposition nr 85 år 1967 19

I fråga om ett ökat utnyttjande av det reguljära utbildningsväsendets
resurser erinrar GU om att intagningsbestämmelserna till det
nya gymnasiet och fackskolan otvivelaktigt kommer att göra det lättare för
äldre elever att komma in genom att några krav på viss giltighetstid för betyg
från underliggande skolform inte uppställts. Härtill kommer för fackskolans
del kvoteringsregeln, varigenom förtur i viss omfattning ges äldre sökande med
praktisk utbildning eller erfarenhet av föreskriven minsta längd.

GU har diskuterat om man genom organisatoriska anordningar i en eller
annan form skulle ytterligare kunna underlätta för äldre elever att komma in i
fackskola-gymnasium, t. ex. genom en kvotering även till gymnasiet. GU bedömer
det emellertid som mindre sannolikt att gymnasiet på samma sätt som
fackskolan kommer att locka vuxna utbildningssökande och avvisar bl. a. av
denna anledning förtur för äldre.

GU behandlar även ett spörsmål om möjligheten att anordna utbildningsgångar
som mleds med deltidsundervisning och avslutas med heltidsundervisning.
Utredningen finner att en sådan undervisningsform har många positiva
drag. Heltidsundervisningen bör därvid kunna ges inom det reguljära utbildningssystemet
och GU har framlagt förslag med syfte att göra det möjligt för
den enskilde att kunna gå in i en sådan utbildningsgång; härvid har GU främst
beaktat den tekniska utbildningens behov av sådana utbildningsanordningar.

GU och YB framhåller — som framgått av det föregående — att målsättningen
bör vara att alla ämnen och utbildningsvägar inom ungdomsutbildningen
ovanför den obligatoriska skolan också är representerade inom vuxenutbildningen.
GU har funnit starka skäl tala för att det reguljära skolväsendets resurser
i betydligt större utsträckning engageras i vuxenutbildningen. De organisatoriska
gränserna mellan ungdoms- och vuxenutbildning bör suddas ut och
de båda skolformerna som ett integrerat helt ingå i en kommuns skolväsende.
Härigenom bör de samlade materiella och personella resurserna kunna utnyttjas
effektivare och betydande ekonomiska besparingar kunna göras. GU föreslår att
kommunernas skyldighet att främja även undervisning av vuxna lagfästs i skollagen.

Ett önskemål vore enligt GU att undervisning för vuxna enligt läroplan för
fackskola och gymnasium i princip erbjuds på de orter, där heltidsundervisning
för ungdom anordnas. GU har belyst möjligheterna av en spridning av deltidsutbildnmgen
genom ett av skolöverstyrelsen insamlat material. Detta visade
att av de vid kvällsgymnasierna nyinskrivna eleverna var ca 75 % hemmahörande
på utbildningsorten; antalet nybörjare uttryckt i procent av en årskull
uPPgick genomsnittligt till drygt 5% men varierade starkt från gymnasium
till gymnasium. GU har visat hur stort antalet nybörjare på de skilda gymnasieorterna
blir vid vissa frekvenstal, nämligen på gymnasieorten och reszonen resp.
5 % och 2 % av antalet 16-åringar i resp. zon (alternativ 1), 7 % och 3 % (alternativ
2) och 11% och 4% (alternativ 3). Totalt svarar det mot ett nybörjarantal
av resp. 5 000, 7 000 och 10 000.

Kungl. Maj:ts proposition nr 85 år 1967

Beräknat antal nybörjare i lokal deltidsundervisning med fördelning på orter
med allmänt gymnasium 1962/63 (utom Stor-Stockholm)

Beräknat antal nybörjare	Antal orter
Alternativ 1	Alternativ 2	Alternativ 3
< 20 ......................	46	22	8
21 40 .....................	41	49	42
41 60 ....................	9	16	24
61 80 .......................	7	8	12
81 100 ....................	2	3	7
>—101 ............................	3	10	15
Summa	108	108	108

GU drar slutsatsen att det bör vara möjligt att på flertalet gymnasieorter
anordna vuxenundervisning på deltid motsvarande gymnasie- och fackskolutbildning,
i vissa fall dock med ett begränsat program. Teknisk gymnasieutbildning
för årskurs 4 bör därvid i regel förläggas endast till ort med motsvarande
ungdomsutbildning.

Samtidigt har GU konstaterat dels att på många orter tillräckligt elevunderlag
torde finnas endast i ett begränsat antal ämnen och stundom endast periodvis,
dels att endast de som bor relativt nära en ort där utbildning erbjuds torde
komma att rekrytera denna.

Detta har lett GU till slutsatsen att vuxenutbildning bör erbjudas i två huvudformer.
Den ena formen medger att den studerande erhåller utbildning på
sin hemort (lokal vuxenutbildning). För dem som inte kan eller önskar utnyttja
denna lokala utbildning måste emellertid en annan form stå till förfogande.
I dagens läge svarar statens gymnasier för vuxna och brevskolorna för undervisning
åt dessa grupper. Dylika utbildningsformer (vuxenutbildning med nksrekrytering)
måste enligt GU finnas även i framtiden.

Såväl den lokala som den riksrekryterande vuxenutbildningen måste enligt
GU byggas ut, den lokala så att deltidsundervisning kan erbjudas på fler orter
och i fler ämnen än nu, den riksrekryterande så att den kan erbjuda ett mer
varierat studieprogram och innefatta även enbart brevskolundervisning.
Frågan om utbildningens dimensionering behandlas i avsnittet 3.3.

De studieformer om vilka YB framlagt förslag kan i viss utsträckning sägas
utgöra för vuxenutbildningsbehovet speciellt konstruerade
enheter. YB har framhållit att vuxenutbildningens behov när det
gäller såväl grundskolenivå som gymnasial nivå måste tillgodoses med specialanordningar.
Den organisatoriska form i vilken studier av avsett slag skall bedrivas
kallas av YB vuxenutbildningsinstitut, vilka skall meddela en i huvudsak
lärarledd undervisning på deltid. Även delar av nuvarande omskolningsverksamhet
bör enligt YB förläggas till dessa institut.

Kungl. Mcij:ts proposition nr 85 år 1967

Såväl GU som YB erinrar om den stora roll folkbildningen spelar
i fråga om de vuxnas studiemöjligheter. Studieförbunden — som tidigare främst
tog sikte på en allmänt inriktad skolning med syfte att ge förbättrad allmänbildning
och samhällsorientering — har anpassat sig för att möta nya behov
inom vuxenutbildningsfältet, bl. a. genom rika inslag även av målinriktad yrkesutbildning.

GU har berört frågan om förhållandet mellan den av utredningen behandlade
vuxenutbildningen och den verksamhet som bedrivs av studieförbunden och folkhögskolan.
GU framhåller att genom denna erbjuds personer med bildningsintressen,
som inte kan betecknas som direkta yrkesutbildningssträvanden, goda möjligheter
att tillfredsställa mycket skiftande behov. En god information härom
såväl generellt som vid personlig studieorientering bör eftersträvas. Till den
läroplansfoljande vuxenutbildningen kan visserligen, framhåller GU, komma att
söka sig även personer med ett allmänt studieintresse och bildningsbehov, men
man torde ha anledning att räkna med att det blir fråga om en relativt begränsad
grupp. GU erinrar också om att man inför den icke-obligatoriska ungdomsutbildningen
inte frågar den enskilde eleven efter syftet med studierna
och att dennes syfte inte har inverkan på möjligheterna att få påbörja utbildningen.

Även YB har behandlat gränsdragningsfrågorna. Jag återkommer härtill i det
följande (5.3).

En ytterligare möjlighet att ge vuxenutbildning är genom den interna utbildning
som företag, myndigheter och organisationer bedriver.
I sådana fall gäller det ämnen och ämneskombinationer som saknar egentlig
motsvarighet inom ungdomsutbildningen. Dessa olika utbildningar har vuxit
fram spontant, varvid man försökt tillgodose egna specifika behov. Utbildningsområdet
har därför blivit mycket splittrat. Ändå förefaller det, framhåller YB,
som om de starkt differentierade behoven inte på ett tillfredsställande sätt
täcks in av verksamheten.

Utöver nu redovisade vägar för att meddela undervisning finns två — som
också delvis har karaktären av hjälpmedel — nämligen brevskolundervisning
och undervisning genom radio och television.
Ett utnyttjande av dessa medel kan innebära en besparing av lärarkrafter och
ökade studiemöjligheter för den enskilde. Utredningarna har därför varit angelägna
att framhålla önskvärdheten av att dessa medel tas i ökat anspråk.

GU framhåller att brevskolundervisningen under lång tid varit den enda
möjligheten till deltidsundervisning inom stora delar av gymnasiet och alltjämt
har en betydelsefull funktion att fylla inom utbildningsväsendet. En väsentlig
uppgift är att ge möjlighet till deltidsstudier för personer som anser dagliga
resor till skolorten alltför betungande och inte heller kan eller önskar erhålla
ledighet från sin anställning för att bevista de muntliga kurserna vid gymnasierna
för vuxna. Den studerande kan vidare variera programmet helt efter egna
önskemål samt studera i den takt som passar honom eller henne bäst. Såväl

Kungl. Maj:ts proposition nr 85 år 1967

ekonomiska som pedagogiska motiv kan åberopas för brevskolundervisning,
även som inslag i en delvis lärarledd undervisning.

YB rekommenderar en systematisk försöksverksamhet om brevskolmetodens
utnyttjande inom vuxenutbildningen och förordar att man överväger formerna
för samverkan mellan samhälleliga utbildningsorgan och brevskolor, kontrollfrågor
etc.

Undervisning via radio och television bör enligt YB kunna utnyttjas inom
vuxenutbildningen i långt större utsträckning än f. n. Utvecklingsmöjligheterna
får bedömas som goda på detta område och YB förordar även här en systematisk
försöksverksamhet, studieprogram för vuxna grundade på kombination av korrespondensstudier,
radio- och televisionsprogram samt lärarledd undervisning.
GU, som hänvisar till att 1960 års radioutredning lagt fram konkreta förslag
om utnyttjande av radio och television, framhåller att en utbyggd undervisning
genom dessa medier öppnar nya metodiska vägar och att behovet av undervisning,
förmedlad på detta sätt, får bedömas vara i snabb tillväxt. Möjligheterna
att nå ut till ett stort antal elever är av särskild betydelse för den vuxenundervisning
som endast i begränsad omfattning är direkt lärarledd, t. ex. i
vuxengymnasier och brevskolor.

I detta sammanhang vill jag erinra om att 1960 års radioutredning i sitt
andra betänkande (SOU 1965: 21) lagt fram förslag om bildnings- och undervisningsverksamheten
i radio och television. Utredningen föreslog därvid bl. a.
en fortsatt försöksverksamhet i vissa angivna ämnen såväl på gymnasie- som
universitetsnivå.

3.2.2 Yttranden

Den fråga som tilldragit sig remissinstansernas uppmärksamhet i särskilt hög
grad har varit de former under vilka vuxenundervisning skall bedrivas.

Att skolväsendets resurser skall utnyttjas mer för vuxenundervisning
på gymnasial och förgymnasial nivå har starkt strukits under av flera remissinstanser.
Universitetskansler sämbetet anser det således ändamålsenligt att de
organisatoriska gränserna mellan ungdoms- och vuxenundervisning suddas ut.
Riksrevisionsverket pekar på det bättre utnyttjande av lokaler, undervisningsmateriel,
lärare och viss annan personal som kan ske genom att vuxenutbildning
av avsett slag fogas in i ungdomsskolan. Svenska landstingsförbundet delar
uppfattningen att man bör erbjuda vuxenutbildning på gymnasie- och fackskolenivå
i sådana former att man så långt möjligt utnyttjar de resurser som redan
finns tillgängliga inom det ordinarie skolväsendet i form av undervisningslokaler
och lärarkrafter. Även Svenska kommunförbundet och SvensJca stadsförbundet
finner det naturligt att den lokala vuxenutbildningen får disponera
det reguljära skolväsendets samlade resurser. Svenska arbetsgivareföreningen
delar den principiella inställningen att för ungdomsutbildningen avsedda loka -

Kungl. Maj:ts proposition nr 85 år 1967

ler och utrustning så långt möjligt skall utnyttjas i syfte att nedbringa såväl
statliga som kommunala investeringar. Arbetsmarknadsstyrelsen tillstyrker förslaget
att kommunerna ges skyldighet att svara för vuxnas utbildning såväl
inom de gymnasiala skolformerna som grundskolan och finner det därför naturligt
att den kommunala vuxenutbildningen ges samma innehåll som det
integrerade gymnasiet. Liknande synpunkter anförs av statskontoret, länsstyrelserna
i Södermanlands, Jönköpings, Värmlands, Örebro, Gävleborgs och Norrbottens
län, statens institut för hantverk och industri, Svenska mekanförbundet,
Högerpartiets kvinnoförbund, Sveriges socialdemokratiska ungdomsförbund,
Svensk yrkesvägledarförening, Fredrika-Bremer-Förbundet, Sveriges förenade
studentkårer och Sveriges folkhö g skole elev ers förbund.

De remissinstanser som klart slutit upp kring tankegångarna att utnyttja
det reguljära skolväsendets resurser har i regel också ställt sig positiva till de av
GU framlagda förslagen. Såsom redovisats i det föregående innebär YB:s förslag
att för vuxenutbildningsbehovet speciellt konstruerade
enheter skapas.

Till de till förslaget positiva hör bl. a. Tjänstemännens centralorganisation,
som i sina bedömningar av vuxenutbildningen utgår ifrån att YB:s modell
för ungdomsutbildningen förverkligas. Detta måste enligt organisationen få organisatoriska
konsekvenser även för den motsvarande skolmässiga vuxenutbildningen.
Man kan inte för vuxenutbildningen behålla en uppdelning på kvällsgymnasier,
kvällsfackskolor och yrkesskolornas deltidskurser. Allt detta måste
som en konsekvens av den gymnasiala reformen föras samman till en organisatorisk
och administrativ enhet.

Stor-Stockholms planeringsnämnd anser att förslaget om inrättande av vuxenutbildningsinstitut
ligger helt i linje med tidigare ställningstaganden från nämndens
sida. Till de till förslaget positiva hör vidare länsstyrelserna i Kronobergs,
Kalmar och Kristianstads län, flertalet länsskolnämnder, Västerbottens
läns landsting, Lärarnas riksförbund, Folkpartiets kvinnoförbund, Högerns ungdomsförbund,
Centerns ungdomsförbund, Sveriges konservativa studentförbund
och Yrkeskvinnors klubbars riksförbund. Folkpartiets ungdomsförbund anser
att skillnaden mellan GU:s och YB:s förslag i praktiken inte är stora men ansluter
sig närmast till lösningen med vuxenutbildningsinstitut. Länsstyrelsen i
Gotlands län anser att en försöksverksamhet kan bedrivas enligt YB:s modell.

Skolöverstyrelsen intager däremot en mot förslaget mycket kritisk hållning.
Överstyrelsen ansluter sig visserligen till uppfattningen om samhällets ansvar
för att vuxna skall få tillgång till fortsatt utbildning och skolning. Därav följer
emellertid inte att samhällets skolor ensamma skall svara för vuxenutbildningen.
En mycket betydande del av vuxenutbildningen bör därvid liksom hittills ligga
på folkbildningsverksamheten. Av resursskäl betraktar överstyrelsen det vidare
som nödvändigt att begränsa insatserna av lärarledd undervisning och i stället
utveckla studieformer som innefattar s. k. förproducerat undervisningsmaterial.

Kungl. Maj:ts proposition nr 85 år 1967

Överstyrelsen kan inte tillstyrka att vid sidan av det reguljära utbildningsväsendet
och folkbildningsverksamheten — vilka båda fullgör uppgifter för vuxenundervisningen
— upprättas en ny organisation för vuxenutbildning.

Behovet av fullständig utbildning torde kunna tillogodses inom det reguljära
skolväsendets ram; häri inbegrips av överstyrelsen bl. a. nuvarande statens gymnasier
för vuxna. Den arbetsmarknadsmässigt betingade undervisningen, som således
är av yrkesinriktad karaktär, bör ombesörjas dels av omskolningsverksamheten,
dels av den integrerade gymnasiala skolan med utnyttjande av de möjligheter
härför som i dag tas i anspråk vid yrkesskolor (även kvällskurser, kvällsgymnasier
och kvällsfackskolor). Härtill kommer gymnasium för vuxna och i vissa
fall även folkhögskolor. Partiell utbildning i yrkesämnen kan enligt överstyrelsen
anordnas av t. ex. gymnasieskolan. I fråga om motsvarande utbildning i
allmänna ämnen bör prövas möjligheterna att förse bl. a. studieförbunden
och bibliotek med ökade resurser i form av nya läromedel. Även det reguljära
skolväsendets resurser bör kunna utnyttjas för deltidsundervisning på kvällarna
och för utbildning som kan kräva särskilda lokaler och mer kostnadskrävande
utrustning.

Samverkande bildning sförbunden kritiserar likaså förslaget i huvudsak i överensstämmelse
med de av skolöverstyrelsen anförda synpunkterna. Med hänsyn
till den omfattande vuxenutbildningsverksamhet som förekommer — i organisationer,
företag och folkbildning — är det inte lämpligt att låta vuxenutbildningsinstituten
bli ett slags lokala planeringsorgan. Till de remissinstanser som
avstyrkt YB:s förslag om vuxenutbildningsinstitut hör vidare bl. a. statskontoret,
väg- och vattenbyggnadsstyrelsen, länsstyrelsen i Älvsborgs län, länsskolnämnderna
i Malmöhus och Västernorrlands län, Landsorganisationen, Brevskolan
och Sveriges socialdemokratiska ungdomsförbund.

Det framstår för många remissinstanser som en brist i utredningsmaterialet
att folkbildningsverksamhetens möjligheter att svara för stora
delar av vuxenutbildningen inte behandlats ingående. Jag har redan i det föregående
refererat skolöverstyrelsens synpunkter härom. Överstyrelsen erinrar om
att studieförbunden visat sig ha en betydande rörlighet och samtidigt en avsevärd
fasthet i organisatoriskt avseende och hänvisar därvid till dels den undervisning
för utlänningar i svenska som organiserats under läsåret 1965/66, dels diskussionscirklarna
i anslutning till radiokursen i statskunskap. En betydande del
av de vuxnas undervisnings- och utbildningsbehov kan enligt överstyrelsen —
som nyss redovisats — tillgodoses inom den organisation som studieförbunden
och folkhögskolorna utgör, vilket dock förutsätter en utökning av studieförbundens
resurser.

I sitt utlåtande över GU tar universitetskanslersämbetet upp frågan om studieförbundens
verksamhet och konstaterar därvid bl. a. att denna omfattar ett
mycket betydande antal människor och utgör en rik källa för erfarenheter
rörande studiebehov, ämnesinriktning och vuxenpedagogiska problem av skilda
slag. Ämbetet understryker angelägenheten av att det fria bildningsarbetets

Kungl. Maj:ts ■proposition nr 85 år 1967

uppgifter och villkor i relation till det reguljära utbildningsväsendets verksamhet
och betingelser blir föremål för särskild utredning. Dennas resultat bör beaktas
vid den slutliga utformningen av en vidgad vuxenutbildning.

Samverkande bildningsförbunden anser att en stor del av folkbildningsorganisationernas
verksamhet i betydande utsträckning tillgodoser de allmänt bildningssökandes
behov av kunskaper och samhällsorientering. I ämnen som t. ex.
samhällskunskap, arbetsmarknadsfrågor, samhällsekonomi, socialpolitik, religionkunskap
och livsåskådningsfrågor framträder studieförbundens program i
bredd och djup mycket mer än vad det nya gymnasiet kan erbjuda. Genom sin nära
anknytning till folkrörelser och intresseorganisationer står studieförbunden mitt
uppe i nuet och har de bästa förutsättningarna att förmedla kunskaper och
orientering om de dagsaktuella och verklighetsnära förhållandena. Det förefaller
som om mycket av det som enligt GU bör drivas i vuxengymnasiernas
och fackskolornas regi — med den vidare tolkning som GU enligt organisationen
gjort av dessa skolors uppgifter — kan tillgodoses både billigare och smidigare
genom studieförbund och folkhögskolor. Organisationen berör även förhållandet
att deltagande i gymnasial vuxenutbildning föreslagits bli avgiftsfri,
medan deltagande i folkbildningsverksamhet är förenat med kostnader för den
enskilde.

Även Arbetarnas bildningsförbund understryker att det finns starka skäl att
överväga om inte en mycket betydande del av de vuxnas undervisnings- och
utbildningsbehov kan tillgodoses inom folkbildningsarbetets och folkhögskolans
ram, bl. a. genom samarbete med Sveriges Radio. Folkbildningsförbundet
framhåller de stora insatser som folkhögskolan och bildningsorganisationerna
gjort inom vuxenutbildningen, vilket har lett till att i dag de senare svarar för
många olika former av vuxenutbildning, som i ett mera rationellt och utbyggt
utbildningsväsende säkerligen skulle ha handhafts av olika samhälleliga institutioner.
YB:s förslag har enligt förbundet ekonomiska fördelar men har inte
tillräckligt beaktat t. ex. den vuxnes studiesituation eller behovet av en flexibel
studiegång för olika kategorier av vuxna. Folkbildningen och folkhögskolan bör
därför kunna organisera en för olika kategorier vuxna bättre anpassad undervisning.
Detta hindrar inte att olika former av statliga och kommunala institutioner
behövs för att möta det alltmer ökande behovet av vuxenundervisning
av mera målinriktad karaktär.

Även bl. a. Landsorganisationen, Tjänstemännens centralorganisation, skogsbrukets
yrkesutbildningskommitté, Jönköpings läns landsting och Folkpartiets
ungdomsförbund framhåller betydelsen av att ta tillvara studieförbundens resurser.
Vissa remissinstanser, som ställt sig positiva till att utnyttja skolväsendets
resurser för gymnasial vuxenutbildning, har framhållit betydelsen av bl. a. de
metodiska och pedagogiska erfarenheter som samlats genom folkbildningsarbetet.
Sådana uttalanden har gjorts av bl. a. länsstyrelsen i Östergötlands län och
Sveriges socialdemokratiska ungdomsförbund.

I vissa yttranden — särskilt över YB:s förslag — berörs frågan om de in -

Kungl. Maj:ts proposition nr 85 år 1967

satser som företag, myndigheter och organisationer bedriver.
Landsorganisationen framhåller att utbildning för vuxna måste under en relativt
lång tidsperiod omfatta den undervisning som meddelas på grundskolans högstadium.
Härtill kommer utbildning som bedrivs enligt fackskolans, gymnasiets,
yrkesskolans och folkhögskolans kursplaner samt väsentliga avsnitt inom bl. a.
folkrörelsernas, arbetsmarknadsorganisationernas, förvaltningarnas och företagens
utbildningsverksamhet. I yttrandet lämnas vidare uppgifter om den utbildning
som bedrivs inom fackföreningsrörelsen och Landsorganisationen konstaterar,
att denna utbildning är synnerligen brett upplagd och i många fall väl kvalificerande.

Vissa sammanslutningar har pekat på behovet att inom specifika branscher
ha centrala utbildningsanordningar, drivna av branscherna själva. I sådana fall
bör statsbidrag utgå. Uttalanden av denna innebörd görs av bl. a. Svenska sparbanksföreningen,
Sveriges hantverks- och industriorganisation, Sveriges köpmannaförbund
och Studierådet vid affärsbankerna.

Utredningarnas synpunkter på att utnyttja studieformer som reducerar behovet
av lärarledd undervisning har diskuterats utförligt av remissinstanserna.
Som jag redovisat tidigare har särskilt skolöverstyrelsen uppehållit sig vid denna
fråga. Genom framställning av förproducerat material, som gör det möjligt för
de studerande att studera antingen individuellt eller i stora grupper med få
lärare, bör eftersträvas att genom minskad lärartäthet ge fler människor än förut
möjligheter att få utbildning.

Brevskolundervisningens roll i detta sammanhang understryks
av bl. a. Brevskolan, som framhåller att studierna bör utfomias så att den
enskilde kan genomföra studierna jämsides med sitt förvärvsarbete. Att tänka
sig att helt undvara lärarledd undervisning eller handledda studier i grupp är
visserligen orealistiskt, men ett avsevärt större mått av självstudier borde ha
aktualiserats. Särskilt beklagas att GU förbigått det brevkursmaterial som vänder
sig till bl. a. studiecirklar och är försett med diskussions- och andra arbetsuppgifter
för gruppstudier.

Hermods finner det anmärkningsvärt att korrespondensundervisningens ställning
och villkor som självständig enhet inte närmare beaktats. Hermods bedömer
det med hänsyn till sina erfarenheter som realistiskt att vuxenutbildningen
måste ha karaktären av deltidsutbildning och utvecklar detta synsätt mot
bakgrund av arbetskraftssituationen i allmänhet och på lärarområdet i synnerhet.
Ett alternativ till GU:s förslag om att anordna enbart brevskolundervisning
inom den riksrekryterande vuxenutbildningen framläggs; detta redovisas
i det följande (5.2.2.1).

Till de remissinstanser som framhåller betydelsen av brevskolundervisning
hör även medicinalstyrelsen och länsstyrelserna i Älvsborgs och Västerbottens
län.

I ännu större utsträckning har utnyttjandet av radio och television
för vuxenutbildningsändamål tagits upp av remissinstanserna. Universitetskans -

Kungl. Maj:ts proposition nr 85 år 1967

lersämbetet anser att dessa medier bör vara av särskild betydelse för vuxenundervisning
som endast i begränsad omfattning är lärarledd. Ämbetet framhåller
önskvärdheten av en ökad försöksverksamhet. Sveriges Radio framhåller att radiokursen
i statskunskap har visat att det inte bara är möjligt utan också relativt
ekonomiskt fördelaktigt att använda etermedia för målinriktad undervisning
samtidigt som denna undervisningsform för de studerande visat sig praktisk,
effektiv och attraktiv. Det kommer säkerligen aldrig bli möjligt att upprätta
ett sådant nät av vuxenutbildande institutioner över landet att utbildningen
får en geografiskt tillfredsställande spridning; inte minst från denna
synpunkt är det angeläget att de insatser radio och television kan göra i framtiden
tillvaratas. Liknande synpunkter anförs av bl. a. vattenfallsstyrelsen, länsstyrelsen
i Jämtlands län, Landsorganisationen, Tjänstemännens centralorganisation,
Samverkande bildningsförbunden, Sveriges socialdemokratiska kvinnoförbund
och Sveriges socialdemokratiska ungdomsförbund.

3.3 Vuxenutbildningens framtida omfattning

3.3.1 Utredningarna

3.3.1.1 Nuvarande omfattning

I avsnitt 2 har en redovisning lämnats av de utbildningsvägar som i dag står
öppna för vuxna. Dessa är som framgår av redogörelsen av skilda slag och förekommer
i olika former. Några sammanfattande elevantalsberäkningar är därför
svåra att göra.

En mycket grov uppskattning tyder emellertid på att heltidsstudier vid de
aktuella utbildningsvägarna bedrivs av ca 30 000 helårsstuderande (arbetsmarknadsutbildning,
folkhögskolor, decentraliserad akademisk utbildning). Antalet deltidsstuderande
vid utbildningslinjer som svarar mot ungdomsutbildning uppgår
till inemot 40 000. Härtill skall läggas uppskattningsvis hälften av dem som
studerar i yrkesskolornas deltidskurser, dvs. ca 50 000. Återstoden av deltagarna
i dessa kurser torde kunna hänföras till i princip samma områden som täcks av
studiecirkelverksamheten. Antalet deltagare i sistnämnda verksamhet uppgår till
ca 1 miljon, varvid dock dubbelräkning torde förekomma i viss utsträckning.

För den utbildning som anordnas av löntagarorganisationer, myndigheter, företag
etc. går några säkra uppskattningar ej att göra.

3.3.1.2 Framtida omfattning (GU 3, 5.3.7, 10.3.2.1, YB 7.6, 20.3.6)

GU erinrar om att intresset för förgymnasial och gymnasial deltidsundervisning
stigit snabbt. Detta har tagit sig uttryck bl. a. i att elevantalet vid kvällsgymnasier
ökat till ca 8 000 år 1965. Även intresset för förgymnasial utbildning
har visat motsvarande utveckling. Av olika skäl är det enligt GU inte
möjligt att nu utarbeta en på erfarenhetsmaterial grundad mer tillförlitlig prog -

28 Kungl. Maj:ts proposition nr 85 år 1967

nos beträffande den kvantitativa omfattningen av deltidsundervisningen i framtiden.

I vissa räkneexempel har GU därför belyst omfattningen av det antal personer
som kan tänkas komma att efterfråga förgymnasial och gymnasial vuxenutbildning.
GU har därvid räknat fram att ca 150 000 personer i åldersgruppen
21—30 år 1970 kan beräknas sakna fackskole- eller gymnasieutbildning. Denna
siffra utgör emellertid enligt GU inte något användbart mått på det faktiska
behovet av utbildning men understryker likväl vikten av en snabb och effektiv
utbyggnad av vuxenutbildningen. YB anser att det f. n. saknas möjligheter
att göra några realistiska beräkningar i fråga om omfattningen av
den framtida vuxenutbildningen. YB erinrar om att med den föreslagna dimensioneringen
av yrkesutbildningssektorn den framtida gymnasieskolan kommer
att fånga upp 80—85 % av en årskull.

GU framhåller att exemplifieringen i fråga om utbildningsreserven inte ger
några precisa hållpunkter. Om utbildningsreservens storlek kan antas utgöra ett
mått på utbildningsbehovet skulle detta komma att minska. Å andra sidan talar
enligt GU en rad skäl för att benägenheten för fortsatta studier kommer att
öka som en följd av samhällets materiella och kulturella utveckling. Intresset
för utbildning inom gymnasiets och fackskolans område är stort. Institutionerna
för vuxenutbildning bör därför byggas ut snabbt.

Med utgångspunkt i nuvarande omfattning av kvällsgymnasier, tekniska aftonskolor
m. fl. kurser och de senaste årens stegringstakt räknar GU med ett
platsbehov omkring år 1970 inom den lokala vuxenutbildningen för ca 30 000
elever i gymnasiala kurser och ca 15 000 i förgymnasiala kurser. Några explicita
antaganden av motsvarande slag har YB ej gjort. YB har beräknat elevantalet
i yrkesskolans vuxenutbildning samt viss annan utbildning till 30 000. Proportionerna
mellan dessa olika grupper har ej angetts i betänkandet. För arbetsmarknadsmässigt
betingad utbildning räknar YB med ca 10 000 elever. YB synes vidare
ha förutsatt att deltidskurser i nuvarande form skall finnas kvar.

Såsom redovisats i det föregående har GU undersökt möjligheterna att anordna
deltidsundervisning på gymnasieorterna. GU:s slutsats är att den lokalt rekryterande
utbildningsorganisationen måste byggas ut så att undervisning kan
erbjudas på fler orter och i fler ämnen än nu. Organisationen måste göras elastisk,
kunna ställas om från år till år och arbeta med varierande undervisningsformer.
GU framhåller vidare, att den lokala deltidsutbildningen kommer att
ha ett begränsat upptagningsområde. Andra utbildningsanordningar måste till
för dem som ej kan nyttja de lokala skolorna. GU räknar därför även med
ett behov av riksrekryterande skolor.

Nuvarande statliga gymnasier för vuxna är i princip avsedda för riksrekrytering.
Intagningskapaciteten svarar mot ca 0,3 % av en årskull 16-åringar.
För de län i vilka skolorna är belägna utgör talet inemot 1,5 %. Utredningen har
i vissa beräkningar belyst det möjliga antalet studerande vid riksrekryterande

Kungl. Maj:ts proposition nr 85 år 1967

skolor och slutligen stannat för att föreslå att omkring år 1970 ca 4 500 elever tas
in i skolorna. Det totala elevantalet beräknas till tre gånger detta antal.

Sammanlagt innebär således GU:s förslag att ca 45 000 studerande skall finnas
i lokal vuxenutbildning och ca 13 000 i riksrekryterande utbildning. För YB:s
del föreligger ej motsvarande uppgifter.

GU och YB har bedömt behovet av vuxenutbildning enbart enligt ungdomsskolans
läroplaner. Något material om utvecklingen inom övriga sektorer har
ej redovisats. I fråga om deltagarantal finns dock uppgifter beträffande yrkesskolans
deltidskurser, allmänna studiecirklar och brevskolor. För att belysa
utvecklingstendenserna även för dessa studieformer lämnas i det följande vissa
översiktliga uppgifter.

Yrkesskolornas deltidskurser inbegriper — som framhållits
i det föregående — såväl utbildning som har sin motsvarighet i ungdomsskolan
som annan verksamhet. Det är inte möjligt att utskilja de olika kurstyperna i
tillgänglig statistik för en följd av år, varför totaluppgifter måste användas i
denna redovisning. Antalet deltagare i dessa kurser har under åren 1962/64
varit i stort sett konstant (ca 100 000). Även relationen mellan kurser anordnade
av primärkommunala yrkesskolor och övriga yrkesskolor har varit oförändrad.

Antalet studiecirklar uppvisar en oavbruten ökningstakt. Under budgetåret
1959/60 var ca 65 000 cirklar verksamma med ca 650 000 deltagare. Dessa
tal hade budgetåret 1964/65 ökat till resp. ca 102 000 och 1 000 000. I procent
uttryckt uppgår ökningen för dessa sex år till 55 ä 60 % i fråga om antalet cirklar
och till något mindre eller ca 55 % i fråga om antalet deltagare. Utvecklingen
visar en obetydlig sänkning av genomsnittstalet för varje cirkel.

Studiecirklarnas ämnesval uppvisar också förskjutningar. Ett stigande intresse
kan under denna period noteras för grupperna språk samt estetiska ämnen och
konsthantverksämnen, ett sjunkande, relativt sett, för samhälls- och rättsvetenskap.
Ämnesgruppen musik har en oförändrad andel.

Om antalet cirklar under de kommande åren skulle stiga i samma takt som
under de närmaste föregående, skulle i runda tal ytterligare en halv miljon deltagare
kunna beräknas söka sig till studiecirklarna, under förutsättning att
antalet deltagare per cirkel inte sjunker.

Brevskolornas studieprogram innefattar såväl kurser som direkt svarar
mot ungdomsskolan som kurser, avpassade för organisationer, företag etc.
I sitt yttrande över GU har Hermods lämnat vissa uppgifter om anmälningar
till realexamens- och gymnasiekurser vid Hermods och NEJ. Enligt dessa uppgifter
ökade antalet anmälningar till de båda företagen under åren 1962—64 från
ca 7 200 till ca 9 700. En förskjutning har därvid inträtt från fullständiga till
partiella studier. Anmälningarna till fullständiga gymnasiekurser har minskat
med ca 10 %. Även Brevskolan har enligt uppgift noterat en ökning av anmälningar
till kurser i skolämnen.

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 85 år 1967

3.3.2 Yttranden

Remissinstanserna har i regel ej gått in på en detaljerad granskning av utredningarnas
förslag rörande den kvantitativa omfattningen av vuxenutbildningen.
Däremot har — som framgår av i det föregående redovisade synpunkter
— i många yttranden tveksamhet anmälts beträffande möjligheterna att
med hänsyn till bl. a. lärartillgången realisera programmen. Å andra sidan saknas
inte heller de som hävdar att förslagen inte kan infria existerande förväntningar
om utbildning från de vuxnas sida.

Skolöverstyrelsen accepterar i stort sett GU:s beräkningar av antalet personer
som önskar påbörja gymnasial vuxenutbildning men utgår från att andelen som
önskar partiell kompetens kommer att stiga. För den riksrekryterande utbildningen
räknar överstyrelsen med ett lägre antal intagningsplatser än GU. Tjänstemännens
centralorganisation finner GU:s prognosmaterial främst vittna om den
stora osäkerhet som måste gälla prognoser av detta slag. Vuxenutbildningssystemet
måste därför inrättas för att kvantitativt snabbt kunna avpassas efter
utvecklingen. Hermods anser brevskolundervisningen vara underdimensionerad
bl. a. mot bakgrund av företagets egna erfarenheter.

Den geografiska spridning som GU förordat tillstyrks av samtliga länsskolnämnder.
Flera av dessa går ett steg längre och anser att i undantagsfall undervisning
skall kunna anordnas även på ort utan gymnasium om elevunderlag och
övriga förutsättningar härför finns. Länsskolnämnden i Kopparbergs län håller
före att deltidsundervisning enligt årskurs 4 av teknisk gymnasielinje bör kunna
anordnas även på sådan ort som saknar denna utbildning i ungdomsskolan.

Landsorganisationen uttalar att vuxenutbildningsorganisationen måste byggas
ut så att den kan bli lätt tillgänglig för de studerande. Skall valfrihet på
vuxenutbildningens område kunna skapas, får inte närhetsvalet bli dominerande.
Eleven måste kunna välja den lämpligaste och ej i första hand den närmaste
skolan. Oavsett bostadsort skall eleverna också kunna ges en kvalitativ likvärdig
utbildning.

3.4 Departementschefen

3.4.1 Motiv för en reform

Under de senaste åren har frågan om vidgade insatser för att ge studie- och
utbildningsmöjligheter för vuxna tilldragit sig ökad uppmärksamhet i den offentliga
debatten. Vuxenutbildning har blivit ett samlingsbegrepp som kommit att
inbegripa utbildnings- och bildningsverksamhet i många olika former och med
skilda mål. Samhällets engagemang har koncentrerats till i första hand tre områden,
nämligen den arbetsmarknadsinriktade utbildningen, den gymnasiala och
förgymnasiala utbildningen samt folkbildningen.

Inom alla dessa områden föreligger en stark efterfrågan på ökade insatser av
samhället. Av flera skäl måste dock huvudvikten läggas vid sådan verksamhet

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 85 år 1967

som kan utgöra ett effektivt bidrag i strävandena att främja framstegstakten i
den svenska ekonomin. Utbildning i form av omskolning och fortbildning, som
ingår som en betydelsefull del i de riktlinjer för den framtida arbetsmarknadspolitiken,
vilka antogs av statsmakterna vid föregående års riksdag, är den viktigaste
typen av sådan verksamhet. Den arbetsmarknadspolitiskt betingade utbildningen
är ett av samhällets medel i kampen mot arbetslöshet men samtidigt
också i strävandena att underlätta strukturrationalisering och därigenom även
främja en ökad inkomstutjämning.

Vid sidan härav finns det emellertid också utrymme för en verksamhet som
tillgodoser de vuxnas individuella önskemål om vidgade studie- och utbildningsmöjligheter
inom ramen för en mer allmänt inriktad bildning eller utbildning enligt
ungdomsskolans kursplaner.

På kort tid har det svenska utbildningsväsendet undergått en genomgripande
omdaning. De nya möjligheternas samhälle på utbildningsområdet avspeglar
sig i bl. a. elevantalets utveckling. Tidigare fick endast några få procent av ungdomen
chans till utbildning utöver den obligatoriska skolan. Av alla 16—18-åringar var omkring år 1940 10 % under utbildning och år 1960 över 30 %. F. n.
torde ca två tredjedelar av denna ungdomsgrupp bedriva heltidsstudier. Denna
utveckling har påskyndats av bl. a. ett kraftigt ökat studiestöd.

Men utbildningsreformerna har inte enbart inneburit större möjlighet för den
enskilde att studera. Skolsystemet har också ändrat struktur. Parallellskolsystemet
på den obligatoriska skolans stadium har avlösts av en enhetlig och gemensam
grundskola, vars innehåll och uppbyggnad präglas av de nya och växande
kraven från individ och samhälle. På det gymnasiala skolstadiet får reformerna
till följd en mer homogen organisation av utbildningen i dess helhet och en därav
följande ökad samordning mellan skilda utbildningslinjer. De olika studievägarna
på det gymnasiala skolstadiet bildar samtidigt ett sammanhängande system,
inom vilket så långt möjligt de enskilda ungdomarnas anlag och intressen
kan mötas samtidigt som samhällets behov av utbildade tillgodoses.

Reformerna på undervisningens område har lett till betydande skillnader mellan
unga och vuxna, mellan olika generationer i samhället. Ett uttryck för dessa
olikheter i skol- eller högskolutbildning är det förhållandet att ca 80 % av 1930-talets årskullar har lämnat skolsystemet utan annan utbildning än en sex- till
åttaårig obligatorisk skola, medan inom några få år en lika stor andel kommer
att ha en elva- eller tolvårig utbildning bakom sig.

Den verkliga skillnaden i utbildningsstandard mellan generationerna är naturligtvis
inte så stor som detta exempel kan ge vid handen. Många vuxna har
genom deltagande i av organisationer, myndigheter, företag och andra anordnad
utbildning i viss mån kunnat kompensera vad som brister i en formell utbildning.
Praktisk verksamhet i organisationslivet har gett många skolning i bl. a.
samhälls- och kulturfrågor. Bildningsverksamheten — som årligen samlar hundratusentals
deltagare — har gett vidgade kunskaper inom en rad olika ämnen.

Kungl. Maj:ts proposition nr 85 år 1967

Genom utbildning i aftonskolor och kvällsgymnasier och genom enskilda studier
vid brevskolor har många nått fram till ett studiemål som svarar mot ungdomsutbildningens.
Även omskolningsverksamhetens roll bör beaktas i detta sammanhang.

Jag vill emellertid ge gymnasieutredningen och yrkesutbildningsberedningen
rätt i deras bedömning att det finns ett stort antal vuxna vilka som unga fått
nöja sig med en blygsam skolutbildning fastän de har förutsättningar och förmåga
att tillgodogöra sig t. ex. gymnasiets eller fackskolans kurser. Det stora
intresse bland vuxna för utbildnings- och bildningssträvanden som uppgifterna
i det tidigare visar är ett uttryck för att otillfredsställda behov existerar i betydande
omfattning, även om de inte låter sig anges med någon större precision.
Samhället bör — som understrukits i flera remissyttranden — så långt
möjligt ställa utbildningsresurser till förfogande för dessa grupper. På lång sikt
försvagas självfallet detta rättsviseargument men för den tid vi nu kan överskåda
har det särskild tyngd.

Rätten att fritt välja studieväg är en av de centrala principerna för grundskolan.
Ungdomarna är tillförsäkrade rätten att tillsammans med föräldrarna
och inom de gränser, som läroplanen medger, bestämma utbildningens inriktning.
Även på det gymnasiala skolstadiet tillmäts denna princip ökad betydelse.
Vidare ges möjligheten att i vissa lägen växla studieriktning. Av praktiska skäl
kan emellertid, som GU framhållit, en sådan övergång inte alltid förverkligas.
Friheten i studievalet inom ungdomsutbildningen blir därför ofullständig om
den inte förenas med möjligheten att senare i livet kunna ändra utbildningens
inriktning.

En del ungdomar föredrar att gå ut i förvärvslivet omedelbart efter den obligatoriska
skolgången för att längre fram skaffa sig kompletterande utbildning,
andra att förlägga sin utbildning efter grundskolan till deltid. Även sådana utbildningssökande
bör så långt möjligt få sina önskemål tillgodosedda. Jag vill
också, i likhet med GU, erinra om att de som vill ha förlängd undervisning efter
det att de fått slutbetyg från mindre kurs i gymnasiet och de som inte uppfyller
de speciella behörighetskraven för inträde till akademiska eller andra högre
studier har behov av särskilda utbildningsanordningar. Vuxenutbildningsmöjligheten
medför totalt sett att trycket på ungdomsutbildningens resurser kan bli
mindre.

Det finns sålunda enligt min mening en rad övertygande skäl för att även
framdeles erbjuda utbildningsmöjligheter på förgymnasialt och gymnasialt stadium,
dvs. motsvarande utbildning på grundskolans högstadium, fackskola,
yrkesskola och gymnasium. Ett sådant ställningstagande innebär en bekräftelse
av de bedömningar som låg till grund för 1962 och 1963 års beslut om utbyggnad
av statens gymnasier för vuxna och införande av statsbidrag till kvällsgymnasier.
Jag återkommer i det följande till spörsmålen om i vilka former
och enligt vilken organisation denna vuxenutbildning bör ske.

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 85 år 1967

Det vore emellertid att se för snävt på vuxenutbildningsfrågorna att begränsa
åtgärderna till att gälla enbart utbildning enligt skolans eller universitetens
kursplaner. Utbildningspolitiken har som ett av sina viktigaste mål att möjliggöra
för allt fler att aktivt ta del i kulturlivet och att därmed göra livet rikare
för den enskilde. Den kulturella orienteringen har därför förstärkts inom skolväsendet.
I skolreformerna har också kraftigt markerats behovet inom skolan
av fostran till självständigt ställningstagande i samhällsfrågor.

Till det fria och frivilliga folkbildningsarbetet har hundratusentals vuxna sökt
sig i syfte att tillfredsställa sina studieintressen. Den organisationsform, genom
vilken folkbildningsverksamheten nått ut till de stora medborgargrupperna, är
studiecirklarna. Variationsrikedomen i ämnesvalet inom studiecirkelverksamheten
sammanhänger bl. a. med den nära anknytning till folkrörelserna som är kännetecknande
för den svenska folkbildningen. Den har tillgodosett önskemål om
komplettering av bristfälliga skolkunskaper i elementära ämnen men också andra
önskemål — att få vidgade kunskaper för verksamhet inom organisationslivet,
att vinna ökad förståelse för olika kulturyttringar eller att fördjupa sig inom det
egna yrkesområdet. Bildningsverksamheten har härigenom bjudit goda alternativ
för utnyttjande av fritiden. Även folkhögskolan har fullgjort betydelsefulla
uppgifter av liknande slag.

Genom skilda åtgärder har samhällets engagemang för folkbildningsarbetet
— i studiecirklar och vid folkhögskolor — markerats. Med en stigande utbildningsstandard
kan verksamheten i framtiden inriktas på nya fält. Även under
sådana förhållanden bör man emellertid enligt min mening alltjämt räkna med
att studieförbunden och folkhögskolorna skall kunna tillgodose vuxnas utbildningsönskemål.
Till den frågan återkommer jag i det följande.

Det utbildningsintresse som nyss beskrivits kan i främsta rummet sägas ha
sin utgångspunkt i individuella önskemål. I dag blir samhällets uppgift i sådana
fall att så långt möjligt underlätta för den enskilde att på rimliga villkor få
tillgång till utbildning antingen denna meddelas inom samhällets utbildningsorganisation
eller t. ex. studieförbundens verksamhet. För den arbetsmarknadsinriktade
utbildningen gäller delvis andra målsättningar.

En viktig uppgift för utbildningsväsendet är att förse arbetsmarknaden med
väl utbildad arbetskraft. En betydelsefull strävan är därför att utforma utbildningens
innehåll med hänsyn till arbetsmarknadens krav. De fortlöpande förändringarna
i näringslivet skapar emellertid nya behov. Krav reses på förändringar
i utbildningens innehåll. Önskemål om anordnande av utbildningsvägar
för nya arbetstagarkategorier förs fram. Den snabba ekonomiska och tekniska
utvecklingen medför ett behov av utbildning, som syftar till att bibringa yrkesutövarna
nya kunskaper och färdigheter. Även om ungdomsskolans läroplaner och
organisatoriska utformning successivt anpassas till förändringar av sådant slag,

3 — Bihang till riksdagens ''protokoll 1967. 1 samt. Nr 85

Kungl. Maj:ts proposition nr 85 år 1967

påverkas inte den redan aktiva arbetskraften i produktionslivet av en ändrad
skolorganisation.

Dynamiken i samhällsutvecklingen tar sig i stigande utsträckning uttryck i
en allt starkare strukturrationalisering. T. ex. utgjorde antalet personer som
sysselsattes i numera nedlagda företag ca 20 000 under föregående år. Det finns
anledning att räkna med att koncentrationen av tillverkningen till de utvecklingsdugliga
företagen kommer att fortgå i snabbare takt.

För att möta behovet av arbetsmarknadsinriktad utbildning har en omfattande
verksamhet organiserats i form av yrkesutbildning. Successivt har allt fler arbetstagare
beretts möjlighet till omskolning. Under nästa budgetår beraknas ca
70 000 personer komma att genomgå sådan utbildning. Genom arbetsmarknadsutbildningen
har samhällets ansvar för den enskildes försörjningsmöjligheter
klart markerats. Tiotusentals personer har getts möjlighet till en tryggad utkomst.
Indirekt spelar utbildningen därmed också en roll inom strukturomvandlingen
och medverkar därmed i inkomstutjämningen.

Hedan i dag finns — som framgår av den tidigare redovisningen utbildningsformer
som ger möjlighet till vuxenutbildning. Kvällsgymnasier och andra
aftonskolor med huvudsakligen allmän gymnasieutbildning och teknisk utbildning
på sitt program har vuxit fram. Inom folkbildningens ram bjuds nianga
studiealternativ och omskolning genom yrkesutbildning har expanderat snabbt.
Det existerar således redan nu studieformer genom vilka det är möjligt att
bereda de vuxna utbildning. Eu effektivisering av distributionen är emellertid
nödvändig liksom en vidgning av utbildningsprogrammet. Jag framlägger i det
följande förslag som förbättrar tillgången på utbildningstillfällen för vuxna. En
riktpunkt för den utbyggnad som föreslås har varit att utbildningen skall kunna
erhållas på sådant sätt att produktionsbortfallet begränsas. I dag betyder det att
studier på deltid liksom tidigare konuner att dominera.

Man bör räkna med att vuxenutbildning i olika former kommer att få en allt
större betydelse inom utbildningspolitiken. På sikt kan andra studieformer än
deltidskurser komma att spela en större roll och även ämnesvalet kan förskjutas.
Förändringar inom ungdomsutbildningen kan ställa vuxenutbildningen inför nya
uppgifter. De förslag som nu framläggs representerar därför endast ett steg i utvecklingen
på vuxenutbildningens område.

Förändringar av organisatorisk natur kan också komma att leda till en omprövning
av nuvarande former för studiefinansiering inom vuxenutbildningen.
De nuvarande studiesociala åtgärderna har — som framhållits i prop. 1966:52

_utformats för att tillgodose behovet för särskilda utbildningssituationer. Stu diehjälpssystemet

är främst konstruerat för ungdomarnas heltidsstudier i gymnasiala
skolor. Genom studiemedlen garanterar samhället de universitets- och
högskolestuderandc tillgång till finansieringsmedel under heltidsstudier. Arbetsmarknadsutbildningen
är ett av alternativen till olika stödåtgärder från samhällets
sida vid arbetslöshet, varför systemet med utbildningsbidrag har en från
övriga system avvikande utformning.

Kungl. Majrts proposition nr 85 år 1967

Så länge som den gymnasiala och förgymnasiala utbildningen i huvudsak
sker på deltid, bör inte några väsentliga förändringar av nu gällande system
komma till stånd. Men undersökningar pågår rörande konsekvenserna i skilda
avseenden av ett för vuxenutbildningen särskilt utformat studiefinansieringssystem.

Jag återkommer i det följande till frågan om vissa förbättringar inom studiehjälpssystemet
för vuxna studerande.

3.4.2 Distributionsvägar för vuxenundervisning

Möjligheterna att genomföra en reform som avsevärt vidgar de vuxnas studieoch
utbildningstillfällen måste bedömas även mot bakgrunden av tillgången på
främst pedagogiskt utbildad arbetskraft. Perspektivet på reformen vidgas därför
till att avse även rationaliserings- och utvecklingsproblem inom utbildningsväsendet
i dess helhet.

Utbildningsväsendet har byggts upp på lärarledd undervisning. De utvidgade
utbildningsmöjligheterna för ungdomen — i såväl grundskola som frivilliga skolformer
— har fått mötas med stora insatser av pedagogiskt utbildad arbetskraft.
Mellan budgetåren 1962/63 och 1965/66 ökade t. ex. antalet lärare i skolväsendet
med ca 3 000 per år, så att det totala antalet nu överstiger 80 000.
Bakom denna utveckling ligger bl. a. en minskning av klasstorlekarna i det obligatoriska
skolväsendet.

Inom vuxenundervisningen ställer sig i hög grad lärare med tjänst i ungdomsskolan
till förfogande för tjänstgöring på övertid. Den utökning av undervisningsvolymen
som utredningarna föreslagit har gjort det angeläget att söka
belysa de anspråk på lärarresurser som vuxenutbildningen nu och framdeles
kan komma att ställa. I det följande angivna uppgifter måste självfallet tolkas
med försiktighet men ger dock en viss uppfattning om lärarbehovet.

Nuvarande undervisningsvolym vid statens gymnasier för vuxna — vid vilka
undervisningen sker på dagtid — kan beräknas motsvara omkring 50 heltidstjänster.
Vid kvällsgymnasierna, som i stor utsträckning anlitar lärare på Övertid,
uppgår motsvarande antal till 250 ä 300. Vid yrkesskolornas deltidskurser
kan undervisa såväl lärare, som kan inräkna deltidskurser i sin tjänstgöringsskyldighet,
som andra lärare m. fl. Undervisningsvolymen svarar här mot 850
ä 900 heltidstjänster. Totalt utgör således behovet av lärare inom de nämnda
utbildningsformerna ca 1 200 »heltidstjänster». För jämförelsens skull bör nämnas
att studiecirkelverksamheten har en volym som mätt på motsvarande sätt
tar i ansprak minst det dubbla antalet heltidsengagerade personer, av vilka
manga dock ej är lärare. Sammanlagt skulle således enligt denna beräkningsmetod
vuxenundervisningen ställa anspråk på personal, som — omräknat till heltidstjänster
— uppgår till mindre än 4 000. Detta tal kan jämföras med över
80 000 för ungdomsskolan. De förslag om en utbyggd vuxenutbildning som GU

Kungl. Maj:ts proposition nr 85 år 1967

framlagt skulle medföra en ökning med ca 700 heltidstjänster inom lokal- och
riksrekryterande vuxenutbildning. Härvid har då denna organisation förutsatts
överta vissa delar av nuvarande yrkeskolutbildning, bl. a. tekniska aftonskolor,
varför den faktiska ökningen blir väsentligt mindre. Även om man därutöver
räknar med en viss expansion av deltidskurserna vid yrkesskolan kan det totala
behovet av personal omräknat i heltidstjänster beräknas understiga 5 000.

Jag har redovisat dessa uppgifter för att ge en bakgrund till våra möjligheter
att med tillgängliga resurser förverkliga föreliggande utredningsförslag. En expansion
av vuxenundervisningen enligt utredningarnas förslag kommer att öka behovet
av lärare, men denna ökning blir relativt begränsad. Givetvis bör likväl
alla åtgärder prövas som leder till ett relativt sett minskat lärarbehov. Detta är
särskilt betydelsefullt mot bakgrund av att vi ännu inte kunnat tillgodose utbildningsväsendets
behov av pedagogiskt utbildad arbetskraft. Vill man — i enlighet
med vad jag förordat i det tidigare — låta vuxenundervisningen spela en
avsevärt större roll i såväl utbildnings- som arbetsmarknadspolitik blir sadana
åtgärder av central betydelse.

Inom vuxenundervisningen är som jag nyss framhållit endast ett mindre antal
lärare heltidsengagerade, beroende främst på att undervisningen till stor
del är förlagd till kvällstid eller — som vid gymnasium för vuxna — till dagtid
under koncentrerade kursperioder. Lärarbehovet är vidare väsentligt mindre
genom att antalet undervisningstimmar i ett ämne är mycket lägre än inom
ungdomsutbildningen. Vuxenelevernas intresse och erfarenheter har underlättat
denna förskjutning från lärarledd undervisning till självstudier.

Den relativt måttliga expansion av vuxenundervisningen varom GU och YB
framlagt förslag bör som jag nyss antytt i och för sig kunna tillgodoses genom
en utbyggnad av inom vuxenundervisningen invanda studieformer. Vill man
emellertid väsentligt vidga de vuxnas studie- och utbildningstillfällen, blir lärarersättande
åtgärder nödvändiga. Remissinstanserna har också ansett det vara en
brist hos utredningarna att t. ex. radions och televisionens roll inom vuxenundervisningen
inte belysts.

Utbildningsväsendet är som jag framhållit mycket personalkrävande och antalet
anställda har i föregående års långtidsbudget beräknats till ca 100 000.
Genom beslutade ökningar av antalet utbildningsplatser ställs nya krav på personaltillskott.
I ett sådant läge — och med den allmänna knappheten på kvalificerad
arbetskraft som bakgrund — blir det angeläget att genomföra ett rationaliseringsarbete
inom utbildningssektorn, som kan begränsa behovet av personaltillskott.
Sådana åtgärder är exempelvis varierande klasstorlekar, förbättrade
läromedel, programmerat inlärningsmaterial samt radio och television.

Radio och television i undervisningen är inga okända företeelser i skolans
värld. Skolradion har f. n. en sändningstid av inemot 300 timmar, vartill kommer
kurser i främmande språk med ca 140 timmar. Skoltelevisionens omfatt -

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 85 år 1967

ning beräknas till ca 265 timmar. Dessa medier har — tillsammans med audivisuella
hjälpmedel — bidragit med ett aktuellt och stimulerande stoff och
därmed gett möjlighet till kvalitetshöjningar inom undervisningen. Radio och
television har emellertid hittills främst kompletterat lärarnas insatser.

Tiden är nu inne att gå ett steg vidare och låta dessa medier bli undervisnängsbärande,
dvs. helt eller delvis ersätta av lärare ledd undervisning. Härigenom
skapas också reella möjligheter till en expansion av vuxenutbildningen.
Ett ökat användande av radio och television i utbildningens tjänst måste därför
bli en central punkt i vuxenutbildningsreformen.

Remissinstanserna har utförligt uppehållit sig vid problemet om möjliga
distributionsvägar för vuxenundervisningen. GU och YB har avgränsat sitt
utredningsarbete till att gälla undervisning som motsvaras av ungdomsutbildningen
upp till och med det gymnasiala stadiet, dvs. enligt kursplanerna för
grundskolans högstadium, fackskola, gymnasium och yrkesskola. Utredningarnas
förslag innebär att kommunerna även i framtiden skall svara för denna undervisning.
I organisatoriskt avseende kan YB:s förslag uppfattas som en starkare
institutionalisering genom inrättande av särskilda vuxenutbildningsinstitut
som föreslagits få även andra utbildningsuppgifter, bl. a. inom omskolningen.

Vissa remissinstanser har ställt sig kritiska mot denna uppläggning och förordat
att folkbildningsorganisationerna skall ges ökade uppgifter inom vuxenutbildningssektorn.
Andra åter har särskilt framhävt radions, televisionens eller
brevskolornas roll.

Den lösning jag förordar innebär att det allmänna i framtiden tar på sig ansvaret
att i större utsträckning än nu förmedla undervisning via radio och television.
Detta medför en utomordentligt stor spridning av utbildningsmöjligheterna
för vuxna. Samhällets ansvar bör emellertid också sträcka sig till att ställa
behövlig kompletterande muntlig undervisning till förfogande liksom att svara
för undervisning i de fall då etermedier ej lämpligen kan utnyttjas. Liksom nu
bör ungdomsutbildningens resurser tas i anspråk härför. Statliga och kommunala
skolor för vuxna har betydelsefulla uppgifter att fylla även i framtiden. I vilken
omfattning det är möjligt att bygga ut dessa skolor får avvägas mot bakgrund
av tillgången på lärarpersonal m. m. Jag vill emellertid framhålla att jag
inte tänker mig, att särskilda vuxenutbildningsinstitut skall upprättas utan
vuxenutbildningen bör ingå som en del av det kommunala skolväsendet. Härigenom
kan ungdomsskolornas lokaler, materiel och personal utnyttjas, vilket är
ekonomiskt fördelaktigt.

Genom en utbyggnad av radio-tv-undervisningen vinns också en betydelsefull
stimulans för folkbildningsarbetet. Goda möjligheter skapas att kombinera
radio-tv-undervisning i olika ämnen med gruppstudier inom studiecirklar. De
ämnesområden inom vuxenutbildningen, där insatser kan göras från studieförbun -

Kungl. Maj:ts proposition nr 85 år 1967

den torde i huvudsak vara de av jämförelsevis allmän karaktär; de samhällsvetenskapliga
ämnena är exempel härpå. Det fria och frivilliga folkbildningsarbetet
erbjuds här nya och stimulerande arbetsuppgifter.

3.4.3 Vuxenutbildningens framtida omfattning

Såsom jag redovisat i det tidigare finns redan i dag ett betydande intresse
för studier och utbildning bland de vuxna. Inom nuvarande organisationsformer
har en successiv stegring av elevantalet ägt rum. För den arbetsmarknadspolitiskt
betingade utbildningen har riktlinjer dragits upp vid föregående års
riksdag, innefattande även en bedömning av den kvantitativa utvecklingen.

De föreliggande utredningsförslagen innehåller även vissa utgångspunkter för
en bedömning av vuxenutbildningens framtida omfattning. GU har lagt fram
förslag till ett program för dimensioneringen av fackskol- och gymnasieutbildning
jämte förgymnasial utbildning. För yrkesskolsektoms del föreligger däremot
inte samma preciserade bedömning. Båda utredningarna har utgått från att undervisningen
tills vidare i betydande omfattning kommer att kräva lärarhandledning.
En summering av betänkandena tyder på att ca 75 000 personer skulle
erhålla undervisning enligt kursplanerna för högstadiet, fackskola, gymnasium
och yrkesskola. Härtill kommer ett antal personer i deltidskurser av nuvarande
typ inom yrkesskolan.

Mina ställningstaganden i det tidigare bygger på att radion och televisionen i
större utsträckning skall tas i undervisningens tjänst. Det blir då möjligt att
erbjuda undervisning till många fler. Statskunskapskursen hade t. ex. ett lyssnarunderlag
av 60 000 personer. Härigenom öppnas möjligheten för medborgarna
att i de ämnen, vari undervisning förmedlas via etermedierna, skaffa sig
kunskaper motsvarande dem som meddelas i gymnasial eller postgymnasial utbildning.
Den utbildningsorganisation som skall ha att möta behovet av erforderlig
lärarledd undervisning har utformats med syfte att uppnå största möjliga
flexibilitet. Såväl den kommunala skolorganisationen som folkbildningens resurser
bör kunna utnyttjas.

Vissa ämnen vänder sig till en så bred publik att det är motiverat med eterdistribution.
För att tillgodose mer speciella elevintressen skall såväl en riksrekryterande
som en lokal vuxenutbildningsorganisation stå till förfogande enligt
de grunder som jag ämnar föreslå i det följande.

Med denna uppläggning av vuxenutbildningen blir det inte möjligt att fixera
omfattningen till ett bestämt elevantal i olika typer av kurser. Ett förverkligande
av förslagen leder till att ett avsevärt större antal personer kan ges möjlighet
till utbildning och studier med samma personella insatser som utredningsförslagen
förutsatt. Det är en uppgift för utbildningsmvndighetema att mot
bakgrund av bl. a. tillgången på pedagogiskt utbildad arbetskraft ha sin uppmärksamhet
riktad på vuxenutbildningens tillväxt.

Utanför den av samhället bedrivna eller understödda vuxenutbildningen lig -

Kungl. Maj:ts proposition nr 85 år 1967

ger eu i vissa avseenden inte obetydlig verksamhet. YB har på detta område
företagit ett visst kartläggningsarbete, men kunskaperna är dock i många fall
inte tillräckliga för att man skall kunna bedöma dessa utbildningsaktiviteters
ställning. Det är därför betydelsefullt att utbildnings- och arbetsmarknadsmyndigheterna
skaffar sig kännedom om den utbildningsverksamhet som t. ex. organisationer,
myndigheter och företag bedriver. Ett underlag kan därigenom erhållas
för ett vidare planeringsarbete inom vuxenutbildningsområdet.

Kungl. Maj:ts proposition nr 85 år 1967

4. Utbildning via radio, television m. m.

4.1 Inledning

Såsom framhållits i det föregående har frågan om utnyttjande av bl. a. radio
och television i undervisningens tjänst tilldragit sig uppmärksamhet såväl i
gymnasieutredningens och yrkesutbildningsberedningens betänkanden som bland
remissinstanserna. För egen del har jag också bedömt möjligheterna att ta i anspråk
dessa medier som mycket goda inte minst för att tillgodose de vuxnas
ökande utbildnings- och bildningsönskemål. Detta förutsätter emellertid att flera
problem av bl. a. organisatorisk art löses. I detta avsnitt sammanställs därför
i olika sammanhang framlagda synpunkter och förslag rörande utnyttjande av
radio och television inom utbildningsväsendet. Vidare återges huvuddragen av
reserapporten om datamaskinförmedlad utbildning.

4.2 Utbildning via radio och television

4.2.1 Utnyttjande inom utbildningsområdet

4.2.1.1 Hittillsvarande verksamhet

Skolradion började sina sändningar redan år 1929 och skoltelevisionens verksamhet
inleddes år 1961. De program som erbjuds skolorna är i princip inte avsedda
att ersätta lärarledda lektioner utan avsikten är att erbjuda stoff av annat
slag eller i annan form än skolans vanliga och därmed berika och stimulera
undervisningen. Ett undantag har sedan länge ämnet musik utgjort, där skolradion
tidigt började ge lektioner som hjälp åt lärare med svårigheter att undervisa
i ämnet. En annan avvikelse från den allmänna principen skedde när skolradion
började sända kurser i engelska för klasser vilkas lärare saknade behörighet
att undervisa i ämnet. Med program i sådana nya ämnen som naturkunskap
och teknologi har skolradion vidare sökt ersätta vissa kursmoment, i vilka andra
läromedel helt eller delvis saknats.

Programmen riktar sig till alla stadier i den obligatoriska skolan och gymnasiet
och företräder i stort sett samtliga skolämnen, med tonvikt på främmande
språk, musik, svenska och samhällskunskap. Relativt sent har program
för de yrkesutbildande skolorna börjat produceras.

Praktiskt taget alla program förutsätter att eleverna har tillgång till visuellt
studiematerial, som i regel har formen av elevhäften men i fråga om vissa program
har framställts färgbildsserier, avsedda att projiceras parallellt med avlyssningen.
Vidare publiceras lärarhäften som ger information om programmen, förslag
till för- och efterbehandling, litteraturanvisningar o. d.

För budgetåret 1966/67 har skolradions sändningstid beräknats komma att

Kungl. Maj:ts -proposition nr 85 år 1967

omfatta 278 timmar. Härtill kommer skolradions kurser i främmande språk med
en sändningstid om 142 timmar. Skoltelevisionen beräknas under samma år omfatta
264 timmar.

Skolradions framtida uppgifter behandlades inom 1960 års radioutredning,
som tillsatte en särskild delegation för att utreda skolradions och skoltelevisionens
framtida omfattning, inriktning och finansiering. På grundval av ett inom
delegationen utarbetat betänkande framlade radioutredningen år 1963 vissa
förslag i ärendet, som blev föremål för beslut vid 1964 års riksdag (prop. 1964:1
bil. 8 s. 299, SU 9, rskr 105). Detta ställningstagande ändrade inte grundprinciperna
för skolradions och skoltclevisionens verksamhet.

Som ett led i radioutredningens arbete anordnades en akademisk kurs i statskunskap
för betyget Godkänd. Kursen anordnades i samarbete mellan Sveriges
Radio och institutionen för statskunskap vid Stockholms universitet. Den motsvarade
helt institutionens ordinarie undervisning för betyget Godkänd och avsåg
att på två terminer leda fram till detta betyg. Samma fordringar som enligt
gällande studieplan tillämpades; tentamensskrivningarna var t. ex. gemensamma
för institutionens ordinarie studenter och deltagare i radiokursen.

Radiokursen startade i januari 1965 och programtiden uppgick till totalt
60 timmar. Härtill kom deltagande i diskussionsseminarier. Uppskattningsvis
följde ca 60 000 personer varje program. En särskild kursbok utgavs för ändamålet
och såldes i över 20 000 exemplar. Omkring 1 500 personer deltog i
seminarierna och ca 1 100 personer har hittills uppnått betygsgraden Godkänd.

Ca 1 750 personer insände register kort till institutionen.
o Med hänsyn till att denna kurs var den första i sitt slag har Sveriges Radio
låtit utföra vissa undersökningar om deltagarna. Dessa visar bl. a. på en stark
dominans för männen och 20—40-åringar. Omkring tre fjärdedelar av deltagarna
var hemmahörande i städer och lika många hade avlagt studentexamen. Endast
ett fåtal arbetare och jordbrukare deltog i kursen, som i stället dominerades av
till utbildningsväsendet — som lärare eller studerande — knutna personer. Ca
40 % tillhörde sistnämnda kategori. En stor del av deltagarna var också inskrivna
vid universitet; en fjärdedel hade avlagt ett eller flera akademiska betyg.

Omkring 20 % av deltagarna åberopade yrkesskäl som motiv för att följa
kursen, 17 % intresse för ämnet, 11 % allmänbildningsskäl och 20 % intresse
för studieformen. De yrkesmässiga skälen betonades särskilt starkt av personer
med lägst studentexamen, medan allmänbildningsmotivet och intresset för ämnet
var starkare hos övriga personer.

Av dem som anmält sig under vårterminen 1965 gjorde en fjärdedel minst ett
tentamensförsök. I juni 1966 hade omkring 10% av de anmälda avlagt betyg.
Enligt undersökningen existerade ett kraftigt samband mellan utbildningsnivå
och betyg.

Ett experiment med kombinerad radio- och korrespondensundervisning för
vuxna företas under innevarande budgetår. I samarbete mellan Sveriges Radio
och vissa brevskolor har nämligen utarbetats en kurs i svenska, motsvarande
grundskolans högstadium men avpassad för en vuxen publik. Antalet program
utgör ca 65, motsvarande ca 30—35 timmar. En kursbok har sålts i ca 20 000
exemplar.

Kungl. Maj:ts ■proposition nr 85 år 1967

Inom det högre utbildningsområdet har vidare vissa lärarutbildningsanstalter
försetts med resurser för intern television.

Som exempel kan nämnas att lärarhögskolorna i Malmö, Stockholm och Göteborg
erhållit medel för inköp av viss utrustning. Även förskoleseminariet i
Örebro har anordningar för intern television. Dessutom har bl. a. vissa medicinska
institutioner televisionsanläggningar. I prop. 1967:1 (bil. 10 s. 359 o. 362) har
slutligen förslag framlagts som möjliggör för gymnastik- och idrottshögskolorna
i Stockholm och Örebro att anordna intern television.

4.2.1.2 Förslag från utredningar m. m.

Vissa förslag har framlagts om utnyttjande av radio och television i utbildningsväsendet.

1960 års radioutredning framlade i ett särskilt betänkande (Radions och televisionens
framtid i Sverige II. Bildnings- och undervisningsverksamhet. Forskningsfrågor.
SOU 1965: 21) sina synpunkter och förslag på anordnande av utbildning
för bl. a. vuxna. Radioutredningen föreslog därvid en försöksverksamhet
inom Sveriges Radio för att inför en framtida utbyggnad av utbildningsmöjligheterna
i etermedia få pröva skilda kombinationer av olika studieformer,
eterlämplighet för olika stadier och ämnesområden m. m. Som ett projekt på
gymnasiestadiet föreslog utredningen därvid anordnandet av en gymnasiekurs
i engelska i radio, kompletterad med korrespondensstudier.

I sin begäran om medel för budgetåret 1967/68 har universitetskanslersämbetet
tagit upp frågan om anordnande av ytterligare akademiska radiokurser. En
fortsättning på kursen i statskunskap med undervisning i andra ämnen framstår
enligt ämbetet som klart motiverad. Man bör därvid närmast välja ämnen,
där efterfrågan på universitetsutbildning är stor och svår att tillgodose på
grund av lärarbrist och där samtidigt intresse föreligger från folkbildningsarbetets
synpunkt. I regel torde ett-betygsnivån böra eftersträvas. Ämnena nationalekonomi
och företagsekonomi uppfyller enligt ämbetet i hög grad dessa
krav, och radiokurser i dessa ämnen föreslås snarast möjligt komma till stånd.
Även vissa andra ämnen — främst samhällsvetenskapliga — kan lämpligen
inordnas i en flerårsplan för ett radiouniversitet.

Enligt ämbetets mening bör redan vid förberedelserna till nya radiokurser
de rationaliseringsmöjligheter för den ordinarie akademiska undervisningen beaktas
som en radiokurs erbjuder. För att få underlag för en bedömning av hur
material från en radiokurs kan användas i den vanliga undervisningen planerar
ämbetet att göra ett försök vid institutionen i statskunskap vid Stockholms
universitet med alternativa uppläggningar av ett avsnitt av en delstudiekurs
för betygsgraden Godkänd. Avsikten härmed är närmast att undersöka om frekvensen
av godkända tentamina kan höjas genom en kombination av radiokurs
och intensivundervisning i små grupper.

Kungl. Maj:ts proposition nr 85 år 1967

1963 års universitets- och högskolekommitté framlade i sitt betänkande Utbyggnaden
av universitet och högskolor (SOU 1965:11—12) förslag om bl. a.
inrättande av en ny teknisk högskola i Linköping. Kommittén ansåg det angeläget
att söka begränsa kostnaderna för den föreslagna utvidgningen av den
tekniska högskolutbildningen och förordade därför införande av tvåskiftssystem
vid den nya högskolan, kombinerat med sluten-krets-television. Härigenom
ansåg kommittén att lokaler och lärarkrafter skulle kunna utnyttjas på ett mer
rationellt sätt. I prop. 1965:141 angående utbyggnaden av universitet och högskolor
tillstyrktes detta förslag. Riksdagen godtog förslaget (SU 173, rskr 411).
Den nya tekniska högskolan är avsedd att påbörja sin verksamhet under läsåret
1969/70 men kommer att flytta in i permanenta lokaler först påföljande läsår.
Vid denna senare tidpunkt är det således nödvändigt att ha tillgång till i förväg
producerade undervisningsprogram.

För att förbereda förverkligandet av bl. a. verksamheten vid den nya tekniska
högskolan i Linköping har tillsatts lokala tv-kommittéer dels vid tekniska
högskolan i Stockholm, dels vid Uppsala universitet. I sin begäran om medel
för budgetåret 1967/68 har ämbetet föreslagit anordnande av en försöksverksamhet
förlagd till dessa båda läroanstalter. Denna verksamhet skall samordnas
med den försöksvisa användningen av vid universitet och högskolor befintlig
eller under anskaffning varande tv-utrustning som är avsedd för undervisning.
Verksamheten som redan påbörjats i form av bl. a. utbildning och viss planeringsverksamhet
bör enligt ämbetet utvecklas snarast möjligt till produktion av
program. Genom beslut den 9 december 1966 har Kungl. Maj:t anvisat medel
för anställande av försöksledare vid nämnda läroanstalter, vilka skall arbeta
i anslutning till de lokala tv-kommittéerna.

4.2.2 Distributionsmöjligheter

4.2.2.1 Nuvarande avlyssningsförhållanden

I olika sammanhang har undersökningar gjorts i syfte att klarlägga i vilken
utsträckning skolorna använder skolradions program. Radioutredningens skoldelegation
redovisade visst sådant material. Utvecklingen går emellertid så
snabbt att dessa siffror torde vara föråldrade. Färskare undersökningar har
gjorts av Sveriges Radio, varigenom det är möjligt att för grundskolans del erhålla
en bild av bl. a. intresset för programmen, tillgången på utrustning för
mottagning samt om avlyssningen skett direkt eller via band (år 1965).

I praktiken har i dag varje klass inom den obligatoriska skolan tillgång till
utrustning som möjliggör avlyssning av skolradioprogram; för skoltelevisionsprogrammen
är andelen ca 75 %. En betydande del av klasserna är också utrustade
med radio och bandspelare i klassrummet. I lågstadiet har hälften

Kungl. Maj:ts proposition nr 85 år 1967

radio och ca 15 % bandspelare. För mellanstadiet utgör motsvarande tal ca
70 resp. 40 %, för högstadiet ungefär 40 % för båda avlyssningsanordningarna.
Skolradioprogrammen används främst inom lågstadiet. Nära nog samtliga lågstadieklasser
har lyssnat till ett eller flera sådana program. Talen är lägre
på mellan- och högstadiet (ca 80 resp. 70 %). Tv-program har däremot främst
använts inom mellanstadiet, där två av tre klasser utnyttjat åtminstone någon
utsändning. För lågstadiet noteras ca 45 %, för högstadiet drygt 30 %.

Enligt uppgifter från skolöverstyrelsen är dock den bild dessa urvalsundersökningar
ger alltför ljus. Sålunda skulle enligt överstyrelsen skolorna i ca 200 kommuner
sakna tv-mottagare.

De undersökningar som radioutredningens skoldelegation utförde visade på
skillnader i fråga om de faktiska avlyssningsförhållandena. Även nu är direktavlyssning
mer vanlig på lågstadiet, avlyssning via band på högstadiet.

4.2.2.2 Tillgång på utrymme i etern m. m.

Den sammanlagda programtiden i ljudradions riksprogram uppgick
under 1963/64 till 15 600 timmar, vartill kom skolradion med 300 timmar och
regionalradion med 1 500 timmar. Enligt radioutredningens förslag skulle sänningstiden
vid mitten av 1970-talet uppgå till 18 400 timmar, vartill skulle komma
skolradion med uppskattningsvis 600 timmar och regionalradion med 5 200
timmar. I prop. 1966:136 angående rundradions fortsatta verksamhet m. m.
framhöll chefen för kommunikationsdepartementet, att frågan om utökning
av de olika programmen måste bedömas successivt i samband med den årliga
prövningen av radioföretagets medelsbehov samt att därvid också den allmänna
programverksamhetens behov av ökade sändningstider får vägas mot angelägna
anspråk på programtid, som torde komma att framföras från undervisningsmyndigheternas
sida till förmån för olika utbildningsaktiviteter.

Ljudradion förfogar f. n. över tre riksomfattande kanaler. Enligt radioutredningen
finns emellertid möjlighet att genom teknisk »klyvning» av dessa tre
kanaler erhålla ytterligare tre kanaler. En av dessa har av utredningen förutsatts
bli reserverad för stereofoniska sändningar, medan de två övriga skulle vara
disponibla för andra ändamål. Radioutredningen föreslog att en av kanalerna
skulle disponeras för s. k. särskild rundradio, som således skulle kunna utnyttja
de nya tekniska möjligheterna. Radioutredningen tänkte sig därigenom möta
angelägna programbehov inom olika delar av undervisnings- och bildningsområdet,
hos intresseorganisationer, folkrörelser och samfund med kommunikationsoch
kontaktproblem. I sitt yttrande över radioutredningen har televerket framhållit
att man ännu inte med full säkerhet kan uttala sig om kanalklyvningssystemets
tekniska användbarhet och tillförlitlighet. Härför fordras ytterligare
prov under viss tid.

I nyssnämnda proposition har chefen för kommunikationsdepartementet uttalat,
att om tekniska och ekonomiska betingelser för den särskilda rundradions

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 85 år 1967

användning skulle konstateras föreligga, kommer frågan om en fortsatt utredning
av förutsättningarna och formerna för utnyttjandet av ifrågavarande sändningsmöjligheter
att övervägas. I ett sådant sammanhang bör kartläggas bl. a.
vilket intresse som kan föreligga hos olika undervisningsmyndigheter, intresseoch
bildningsorganisationer, etc.

År 1963/64 utgjorde den sammanlagda programtiden i televisionens
program 2 270 timmar, dvs. 43,6 timmar per vecka. Av dessa angivna tal utgjordes
2,6 timmar i veckan av skoltelevision. Radioutredningen föreslog inrättande
av en andra televisionskanal från budgetåret 1967/68. Härigenom skulle
den sammanlagda sändningstiden öka till ca 100 timmar i veckan vid mitten av
1970-talet. Härutöver tillkommer tid för bl. a. skoltelevision, som vid nyssnämnda
tidpunkt beräknats ha en omfattning av 40 timmar i veckan.

I prop. 1966:136 har chefen för kommunikationsdepartementet föreslagit
att ett andra program för televisionen startar vid årsskiftet 1969/70. Sändningstiden
beräknas under det första året till ca 20 timmar i veckan. Sändningstiden
utökas sedan successivt till dess att samma sändningstid erhålls i båda kanalerna.

Utöver de två kanaler som sålunda kommer att tas i anspråk för Sveriges
Radios televisionsverksamhet finns möjlighet att disponera en kanal för helt
och en för delvis rikstäckande sändningar. Radioutredningen har i sitt betänkande
pekat på möjligheten att utnyttja en tredje televisionskanal enbart för
utbildningsändamål. Till denna fråga har ställning inte tagits i prop. 1966:136.

4.2.3 Tillgång på produktionsresurser

Produktion av program för skolradio och skoltelevision sker inom Sveriges
Radio. Omfattningen av produktionen framgår av vad som meddelats under
punkt 4.2.1.1. Radioutredningens skoldelegation behandlade frågan om Sveriges
Radios ställning som producent för utbildningsprogram och framhöll som
sin mening att företaget även i framtiden borde utgöra produktionscentrum
för skolprogram i radio och television.

Vid sidan av Sveriges Radio finns emellertid även vissa privata företag som
framställer televisionsprogram för eterdistribution samt sluten-krets-television.
Jämfört med Sveriges Radio är det emellertid frågan om en verksamhet i liten
skala.

I sin begäran om medel för budgetåret 1967/68 har, såsom nämnts i det föregående,
universitetskanslersämbetet framlagt förslag om att en försöksverksamhet
för sluten-krets-television skall inledas vid tekniska högskolan i Stockholm
och universitetet i Uppsala. Ämbetet framhåller angelägenheten av att denna
verksamhet ges resurser för en snabb start och för en så differentierad uppläggning
att erfarenheter av olika inlärningssituationer kan vinnas.

Kungl. Maj:ts proposition nr 85 år 1967

4.2.4 Vissa organisatoriska frågor

Skolprogramverksamheten hos Sveriges Radio är nu sammanförd till en avdelning
under en skolprogramchef, som är direkt underställd radiochefen. Avdelningen
består av ett planeringsorgan, en sektion för skolmateriel samt två programsektioner,
en för skolradio och en för skoltelevision. I planeringsorganet ingår
också av skolöverstyrelsen utsedda programkonsulenter. Ställningstagandena
i anledning av prop. 1966:136 innebär i detta avseende att en enhet för utbildningsprogram
skall finnas som en av sex självständiga programenheter inom
Sveriges Radio.

I radioutredningens betänkande ägnades frågan om organisationen av bildnings-
och utbildningsverksamhet särskild uppmärksamhet. Utredningen föreslog
inrättande av en s. k. utbildningsradio-television med uppgift att svara för programaktiviteter
som ingår som led i studier, vilka åsyftar viss kompetens och anknyter
till det allmänna skol- och utbildningsväsendets kurser, samt av studieradio-television
med uppgift att svara för programaktiviteter som har folkbildningskaraktär
och avser fria, ej målinriktade studier. I prop. 1966:136 avvisades utredningens
försök till gränsdragning mellan dessa programaktiviteter och departementschefen
uttalade bl. a., att om en gränsdragning skulle ske vore det i så fall
mera naturligt att på vuxenutbildningsområdet särskilja den utbildning som över
huvud tillgodoser intentionerna med en av offentlig myndighet eller på annat
sätt godkänd läro- eller studieplan. Vidare hänvisades till att utredningens förslag
om programverksamheten på utbildningsområdet och hithörande frågor borde
bedömas i samband med propositionen om vuxenutbildningens framtida utbyggnad.

I de förslag om utnyttjande av radio och television inom utbildningen som
framlagts har även organisatoriska frågor berörts. Universitetskanslersämbetet
har i sin begäran om medel för nästa budgetår räknat med att i fråga om den
eterburna akademiska undervisningen ansvaret för undervisningens uppläggning
och innehåll, studieplanernas utformning och examination bör ligga inom
universitetsväsendet. För den interna televisionen har ämbetet — som redovisats
i det tidigare — tillsatt två lokala kommittéer. I förberedelsearbetet på detta
område är även ämbetets universitetspedagogiska utredning inkopplad.

4.3 Datamaskinförmedlad utbildning

4.3.1 Reserapporten

Studiegruppens uppdrag avsåg att i Förenta staterna studera vissa problem
på vuxenutbildningens område med speciell inriktning på datamaskinellt understödd
undervisning (Computer Aided Instruction). Såväl forskningen som utvecklingsarbetet
på det aktuella området i Förenta staterna tog vid tidpunkten
för resan endast i ringa mån sikte på vuxenundervisningen, varför gruppens erfarenheter
främst beräknas vara till gagn för det allmänna skolväsendet.

Kungl. Maj:ts proposition nr 85 år 1967

I reserapporten ger gruppen inledningsvis vissa beskrivningar av datamaskinsystemets
funktion m. m. och redogör för olika besök samt lämnar vissa allmänna
synpunkter på utnyttjandet av datamaskiner i utbildningsväsendet.

Gruppen skiljer mellan sådan verksamhet, där datamaskinen är lärarstödjande
i utbildningen, och sådan där utbildning kan ske med ingen eller endast
ringa insats per elev av lärarutbildad personal. Gruppen gör därvid en bedömning
av vilka ämnesområden och stadier som kan komma i fråga för en dataförmedlad
utbildningsverksamhet.

Enligt gruppens mening är det möjligt att utnyttja datamaskinförmedlad utbildning
inom bl. a. grundskolans samtliga stadier, fackskola, gymnasium och
yrkesskola samt universiteten. De ämnen som kan komma i fråga är i grundskola
och gymnasiestadiets skolformer bl. a. matematik, svenska, engelska, samhällskunskap,
geografi, naturvetenskapliga ämnen, fackämnen inom området
för industri och hantverk och på universitetsstadiet utbildning för betygsgraden
Godkänd i de flesta mer frekventa ämnena samt för betygsgraden Med beröm
godkänd i de bäst strukturerade ämnena. I vissa fall kan endast delar av ett
ämne ges via det föreslagna mediet. Gruppen framhåller att motivet för att
använda datamaskinförmedlad utbildning inte kan bedömas enbart utifrån
vad som är pedagogiskt möjligt. Även ekonomiska faktorer måste tillmätas betydelse.
Det är dock nu inte möjligt att ange de vinster i form av ökad effektivitet,
höjd kvalitet och besparingar som kan förmodas uppkomma vid en
utbredd tillämpning av utbildning med datamaskin.

Såväl kvalitetshöjande som lärarersättande effekter kan enligt rapporten uppnås.
För att utbildning med datamaskin skall bli ekonomiskt gynnsam fordras
enligt rapporten, att de upplagda kurserna utnyttjas av ett stort antal elever
och att kurserna i sina grunddrag skall kunna bibehållas under en relativt lång
tid. I den traditionella utbildningen utgör ersättning för läroboksförfattande den
mindre utgiftsposten, lärarlönerna den större. I datasystemet däremot, framhåller
gruppen, är kursuppläggningen avsevärt mer kostsam än datamaskintiden.

Gruppen anser att datatekniken inrymmer inte oväsentliga rationaliseringsmöjligheter
för utbildningssektorn, även om de nu inte kan närmare kvantifieras.
Ett utvecklingsarbete bör därför sättas i gång med syfte att närmare undersöka
datateknikens användningsområden inom utbildningsområdet och att utforska
rationaliseringsaspekterna. Under de första åren bör försöksverksamheten syfta
till att börja praktiska försök i mindre omfattning för att utarbeta kurser som
lämpar sig för svenska förhållanden. Vidare bör försöksverksamheten omfatta
studium och viss utveckling av elevstationsutrustning, undersökning hur telekommunikationsnätet
vid reguljär utbildningsverksamhet bäst skall kunna utnyttjas,
utbildning av personal och instruktion av tekniken inom lärarutbildningen.
Slutligen bör en aktiv information ges om de möjligheter tekniken erbjuder
inom utbildningsområdet.

Verksamheten bör enligt förslaget ledas av en särskild av Kungl. Maj:t utsedd
delegation för datamaskinförmedlad utbildning, bestående av två repre -

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 85 år 1967

sentanter för universitetsväsendet, två för skolväsendet, en för statskontoret,
en för telestyrelsen och en för den institution, vartill försöksverksamheten förläggs.
Försöksverksamheten föreslås bli förlagd till lärarhögskolan i Uppsala.

Gruppen har vidare utvecklat vissa synpunkter på maskinfrågor, varvid
gruppen föreslår att man för svensk försöksverksamhet i första hand undersöker
möjligheterna till en överenskommelse om samarbete med IBM Svenska AB.
Gruppen har framlagt ett detaljerat förslag rörande personal- och lokalbehov
samt utnyttjande av IBM undervisningssystem 1500 med 15 elevstationer.

Kostnaderna för den verksamhet, som föreslagits starta fr. o. m. den 1 januari
1967, uppgår till 0,4 milj. kr. under det första budgetåret (1966/67), 1,0 milj. kr.
för det andra och 1,1 för det tredje.

4.3.2 Yttranden

De som yttrat sig över gruppens rapport har intagit en positiv ställning till
tanken att utnyttja datamaskiner i utbildningsväsendet med av gruppen angivna
syften. Allmänt tillstyrkande uttalanden görs av universitetskanslersämbetet,
statistiska centralbyrån, statens råd för samhällsforskning och Landsorganisationen.
I några yttranden förs en diskussion om dataförmedlad utbildning visavi
programmerad undervisning. Skolöverstyrelsen framhåller att begreppsmässigt
bör det förra ses som en gren av det senare, vilket inte tillräckligt klart kommit
fram i rapporten. Med hänsyn till svårigheterna på konstruktionssidan bör
vidare arbetet inriktas på att framställa välkonstruerade och grundligt utprövade
inlämingsprogram. Även statens råd för samhällsforskning anför liknande synpunkter.

Den av gruppen föreslagna försöksverksamheten tillstyrks i flertalet yttranden.
Svenska arbetsgivareföreningen är däremot av flera skäl tveksam. Föreningen
bedömer antalet elevstationer som alltför begränsat för en snabb och samtidigt
mångsidigt inriktad försöks- och forskningsverksamhet. En alltför tidig fastlåsning
vid det föreslagna datamaskinsystemet kan vidare innebära vissa risker
för en fördröjning av utvecklingen av redan befintliga datasystem som för senare
praktiskt bruk kan visa sig bättre lämpade. Föreningen ifrågasätter också
om den datamaskinförmedlade utbildningen bör ges den prioritet som gruppens
förslag innebär. Bestämning av datasystem och erforderlig elevstationsutrustning
bör ske först sedan en detaljerad målprecisering skett. Hermods anser att
den datamaskinförmedlade undervisningen tills vidare bör komma i andra hand,
efter en större satsning på utformning av skriftligt undervisningsmaterial. Landsorganisationen
anser att även folkbildningsverksamheten bör komma in i arbetsprogrammet.

I fråga om den föreslagna lokaliseringen till lärarhögskolan i Uppsala anser
skolöverstyrelsen, byggnadsstyrelsen, statens råd för samhällsforskning, Svenska
arbetsgivareföreningen och Tjänstemännens centralorganisation ytterligare utredning
behövlig.

Kungl. Maj:ts proposition nr 85 år 1967

Den föreslagna anordningen med en särskild delegation har tillstyrkts av samtliga
som uttalat sig i frågan. Förslag om representation från andra myndigheter,
organisationer etc. än de föreslagna har förts fram av Tjänstemännens centralorganisation,
Sveriges akademikers centralorganisation och Försvarets brevskola.
Landsorganisationen anser att en representant för folkbildningsverksamheten
bör ingå i delegationen. Svenska arbetsgivareföreningen anser att delegationens
uppgifter bör avse samtliga planerade projekt avsedda för rationaliseringen
av utbildningsstoffets förmedling. Som huvuduppgifter pekar föreningen
på bl. a. initierande av forskningsinsatser och försöksverksamhet inom ramen för
hela den utbildningsteknologiska sektorn, granskning och samordning av olika
projekt samt kontinuerlig internationell bevakning. En representant från utbildningssektorn
inom det enskilda näringslivet bör vidare ingå i delegationen.
Universitetskanslersämbetet för fram tanken på att utbildningsmyndighetema
får ett gemensamt ansvar för bl. a. radio-televisionsundervisning och datamaskinförmedlad
undervisning. Som ett provisorium tillstyrks dock delegationen.

4.4 Departementschefen

Som framgår av vad jag anfört i det föregående räknar jag med att radio
och television i väsentligt vidgad utsträckning skall utnyttjas i utbildningen, såväl
för att tillgodose de vuxnas utbildningsbehov som för att vidga det pedagogiska
utvecklings- och rationaliseringsarbetet inom ungdomsutbildningen.
Den redovisning jag därvid lämnat visar bl. a. att skolradio och skoltelevision
nästan undantagslöst utgjort ett betydelsefullt hjälpmedel inom skolväsendet.
Det har däremot inte varit fråga om att ge dem en undervisningsbärande
ställning i utbildningsorganisationen.

De erfarenheter som gjorts beträffande radiokurserna i statskunskap och
svenska talar för att etermedierna bör kunna komma att spela en betydelsefull
roll inom vuxenutbildningen. Även inom ungdomsutbildningen bör ett utvecklingsarbete
med undervisningsbärande program komma till stånd. För att leda
och samordna en verksamhet av det slag jag i det följande kommer att föreslå
har jag med stöd av Kungl. Maj:ts bemyndigande av den 24 februari 1967 tillkallat
en särskild kommitté.

Jag vill först ange vissa allmänna synpunkter på det kommande arbetet
inom detta område.

Undervisningsbärande program torde i princip kunna framställas för flertalet
delar av utbildningsområdet. Under ett inledande skede bör emellertid en viss
koncentration av verksamheten ske, i första hand inriktad mot de gymnasiala
skolformerna. Härvid bör sådana ämnen väljas som är lämpade för undervisning
med inslag som förmedlas av etermedier och som har ett stort elevunderlag
och där således rationaliseringsvinsten är påtaglig. Jag tänker därvid bl. a. på
moderna språk, samhällsvetenskapliga och vissa naturvetenskapliga ämnen samt 4

4 — Bihang till riksdagens protokoll 1967. 1 samt. Nr 85

Kungl. Maj:ts proposition nr 85 år 1967

ämnen inom den gymnasiala yrkesutbildningen. Härvid bör beaktas möjligheten
att använda kurserna inom omskolningsverksamheten.

Man får räkna med att undervisningen via etermedier kommer att ersätta
proportionsvis olika stora delar av den reguljära undervisningen. Särskilt för
vuxna bör det vara möjligt att låta undervisningen bedrivas till sin huvudpart
via radio och television. I vissa fall bör man emellertid räkna med att behov
föreligger att komplettera den eterutsända undervisningen med — förutom det
tryckta kursmaterial som alltid måste ingå i en kurs av här avsett slag t. ex.
muntlig undervisning eller korrespondenskurser. Inom ungdomsutbildningen toide
man få räkna med att en kompletterande muntlig undervisning blir vanligare,
bl. a. med hänsyn till den fostran för samhälls- och arbetsliv som är ett väsentligt
led i all utbildning av ungdom.

Redan under nästa budgetår räknar jag med att det skall vara möjligt att
möta de vuxnas utbildningsönskemål på två olika punkter. Vid mina överväganden
i fråga om val av ämne har jag ansett det angeläget att inledningsvis
koncentrera verksamheten till det gymnasiala stadiet. Jag har tagit fasta på
radioutredningens förslag om en radiokurs i engelslca enligt gymnasiets läroplan,
kombinerad med viss korrespondensundervisning. Vidare bör en radiokurs i företagsekonomi
enligt läroplanen för ekonomisk linje på gymnasiet genomföras.
Denna kurs bör bli av stor betydelse för t. ex. löntagarorganisationernas utbildning.
Det bör bli en uppgift för den nämnda kommittén att i samråd med
Sveriges Radio och berörda utbildningsmyndigheter svara för kursernas genomförande.

Inom vuxenutbildningen kommer tyngdpunkten att ligga på att förmedla undervisning
till en stor krets som annars inte skulle få sina önskemål tillgodosedda.
Inom ungdomsutbildningen åter gör sig andra aspekter gällande. Såsom jag
framhållit i direktiven till den nyssnämnda kommittén är de utländska erfarenheterna
att etermedier kan användas på ett sätt som griper långt in i undervisningssituationen.
Utnyttjandet av radio och television blir salunda ett led i
det pedagogiska rationaliseringsarbetet.

Inom skolväsendet bör kommittén bedriva en regional försöksverksamhet
med syfte att klarlägga bl. a. de lärarbesparande effekterna av undervisning via
radio och television, bedriven enligt gällande kursplaner. Vissa förberedande åtgärder
har vidtagits för att genomföra ett sådant projekt.

Försöksverksamheten bör självfallet även fa kvalitetshöjande effekt. Kurser
som presenteras via radio och television bör kunna ge stimulans och uppslag
även åt lärare som inte undervisar pa det aktuella stadiet.

I fråga om den postgymnasiala utbildningen föreligger principbeslut om att
Linköpings tekniska högskola skall innefatta undervisning via sluten-krets-tele -

Kungl. Maj:ts ■proposition nr 85 år 1967

vision. Högskolans verksamhet skall som nämnts starta år 1969. För att utbildning
via intern television skall kunna påbörjas vid tidpunkten för inflyttning i
nya lokaler måste dock programproduktionen påbörjas tidigare. Vissa förberedande
åtgärder har därför vidtagits av universitetsmyndighetema. Den tidigare
nämnda kommittén har att som en av sina uppgifter påbörja en programproduktion
för denna utbildningsanstalt. I största möjliga utsträckning bör dessa
kurser utnyttjas även inom andra delar av utbildningsväsendet.

Även inom andra utbildningsområden bör radio och television kunna komma
till användning. Ett exempel härpå är den snabbt expanderande omskolningsverksamheten.
Jag vill vidare erinra om att statskontoret i en rapport behandlat
den interna televisionens möjligheter för personalutbildning inom arbetsmarknadsverket.

Som framgått av det nyss anförda finns således flera angelägna projekt som
kan och bör genomföras under de närmaste åren med syfte att erbjuda undervisning
i former som medför bl. a. lärarreducerande effekter. Samtidigt ställs krav
på en utbyggnad av skolradions nuvarande, i första hand kvalitetshöjande
programverksamhet. Bl. a. resursskäl talar för att en avvägning måste göras
mellan de olika önskemålen. I detta läge bör de ökade resurserna i första hand
tillföras rationaliserings- och utvecklingsarbetet. Utökningen av skolradions
sändningar av nuvarande typ får därför tills vidare ske mindre snabbt än tidigare.

En på detta sätt utökad användning av radio och television reser åtskilliga
problem, vilka inte behandlats av utredningar eller myndigheter. Bl. a. måste
formerna för distribution och produktion av programmen samt vissa organisatoriska
spörsmål noga övervägas.

En utökning av undervisningen genom radio och television medför att ökade
distributionsresurser måste ställas till förfogande. Formerna för att förmedla
programmen måste också variera beroende på bl. a. utbildningsorganisatoriska
förhållanden och tillgång på utrymme i etern.

Skolradions nuvarande verksamhet är utformad för utsändning över etern
med i princip direkt avlyssning. Särskilt på lågstadiet i grundskolan har också
denna form dominerat. I de högre skolstadierna har däremot förhållandet varit
det motsatta med avlyssning via band i stor omfattning.

Om ett mycket stort antal personer skall nås av programmen, måste man i
varje fall för överskådlig tid räkna med utsändning via etermedier. Möjligheterna
att utbygga vuxenundervisningen måste därför tills vidare vara beroende av
det utrymme som kan disponeras i radio- och televisionssändningar för detta
ändamål.

Utrymmet i etern är emellertid — särskilt för rundradions del —- begränsat.
Den s. k. kanalklyvningen — en metod att på ultrakortvåg samtidigt sända två

Kungl. Maj:ts proposition nr 85 år 1967

av varandra oberoende program på samma kanal — beräknas kunna avsevärt
vidga programutrymmet till rimliga kostnader. Jag vill erinra om att enligt den
internationella rådgivande radiokommitténs rekommendationer de länder, som
anser det väsentligt att använda stereofoniska system med möjligheter att sända
två av varandra oberoende program, bör beakta de möjligheter som kanalklyvningen
erbjuder.

Televerket har under en längre tid företagit prov med kanalklyvningen och
resultaten har, enligt vad jag inhämtat, varit goda. Viss ytterligare försöksverksamhet
erfordras emellertid för ett slutligt ställningstagande till systemets tekniska
och ekonomiska användbarhet. En slutrapport väntas föreligga under
innevarande år.

För de allra närmaste åren bör det vara möjligt att för de program varom här
är fråga erhålla utrymme i Sveriges Radios programkanaler. Ljudradion är ännu
ej helt utbyggd och ett nytt televisionsprogram kommer inom kort. På lång
sikt torde det dock vara realistiskt att räkna med att behovet av eterdistribution
_för främst vuxenundervisningens del — blir så stort att det kan tänkas

svara mot hela eller i varje fall större delen av sändningstiden för en programkanal.

I fråga om ungdomsutbildningen kan volymen av program bli relativt omfattande.
Skolorganisatoriska skäl gör det emellertid mycket svårt med inlärning
av program som direkt utsänds. Detta är särskilt fallet i skolformer med ämneslärarsystem,
vilket Sveriges Radios undersökningar också visat. För skolväsendets
del är det därför nödvändigt att i stor utsträckning förlita sig till
inlärning via band. Ett annat skäl härför är det i varje fall f. n. begränsade
utrymmet för radions del. För de nuvarande skolradioprogrammen är läget ett
annat. Dessa har nämligen även ett allmänt publikintresse. Detta gäller särskilt
program av aktualitetskaraktär. Information om utbildningsväsendet till
föräldrar och ungdomar kan också förmedlas genom eterutsändning.

Inom det högre utbildningsväsendet får man av delvis andra skäl räkna
med att utsändning över etern blir relativt ovanlig. Antalet avnämare är nämligen
i regel så pass begränsat att andra distributionsformer måste utnyttjas,
främst inlärning via band. Vid dessa läroanstalter kommer i vissa fall ett
behov att finnas av sluten-krets-television för bl. a. demonstrationsändamål.
Särskilt vid de större lärarhögskolorna ställs krav på att skolorna får tillräckliga
resurser så att bl. a. behovet av klasser för demonstrationsändamål kan
nedbringas. Jag återkommer till denna fråga vid min beräkning av kostnaderna
för utbildning genom radio, television m. m.

Vad jag här anfört visar att inom utbildningsväsendet tillgång måste finnas
till bandspelare, radio- eller televisionsapparater om det skisserade utvecklingsprogrammet
skall kunna förverkligas. I allt större utsträckning har också skolorna
försetts med dessa hjälpmedel och man torde ha anledning att räkna med att
denna tendens fortsätter. Den successiva upprustningen av gymnasier och fack -

Kungl. Maj:ts proposition nr 85 år 1967

skolor i fråga om undervisningsmateriel leder till att i de frivilliga skolformerna
goda möjligheter kommer att föreligga att följa — direkt eller via band — utbildningsprogrammen.

De vuxnas förutsättningar att följa eterdistribuerade program skiftar, beroende
på bl. a. arbetsförhållanden och fritidsvanor. Visserligen kan mycket åstadkommas
genom reprissändningar, men kompletterande anordningar torde behövas
för att möjliggöra för enskilda eller grupper att kunna avlyssna eterdistribuerade
program.

Inom utbildningsväsendet har de kommunala AV-centralema kommit att spela
allt större roll genom att för en regions räkning tillhandahålla t. ex. på band
inspelade radioprogram. Också flera kommuner har ordnat en sådan serviceverksamhet.
Härigenom existerar det ett nät av utlåningsställen som kan förmedla
band till både enskilda och grupper. Även folkbiblioteken bör i princip
kunna tjäna som lånecentraler. Biblioteken har redan i många fall vidgat sitt
program till att avse utlåning även av annat än böcker i syfte att täcka allt
större fält av kulturområdet. Bandförmedlingsverksamhet ingår på detta sätt
redan nu i arbetsprogrammet för folkbiblioteken.

Den produktion av undervisningsprogram som skisserats i det föregående
förutsätter — såsom jag framhållit i direktiven till kommittén för försöksverksamhet
med radio och television i utbildningsväsendet — även tillgång till produktionsresurser.
Universitetsmyndighetema har fört fram önskemål om medel
för att anordna lokala inspelningsstudios. Inför ett kommande utvecklingsskede
inom utbildningsväsendet är det dock enligt min mening angeläget med en
central samordning av produktionen. Flera skäl talar i själva verket i dag mot
att splittra produktionen på skilda enheter. Erfarenheter från arbetet kan bättre
tillvaratas inom en central enhet, vilket är betydelsefullt bl. a. med hänsyn till
att försöksverksamheten skall beröra skilda utbildningsnivåer.

För att utvecklingsprogrammet snabbt skall kunna leda till resultat måste
tillräckliga produktionsresurser finnas tillgängliga inom kort tid. Det får också
anses vara värdefullt om produktionsapparaten har utprovats och befunnits vara
väl lämpad för inspelning av televisionsprogram. En lösning som tillgodoser
detta krav är förvärv av en befintlig studio. Underhandlingar har därför ägt
rum med företrädare för Kommanditbolaget Nord-Art Aktiebolag et Co. om
övertagande av bolaget tillhörig utrustning och inventarier m. m. i dess ateljé
i Stocksund.

Företagets lokaler är nu inrymda i en byggnad, vars huvuddel tillhör Djursholms
stad. De består av bl. a. två studios med tillhörande lokaler för teknisk
utrustning, verkstads- och lagerutrymmen och administrationslokaler. Kapaciteten
medger en årlig inspelning av ca 400 televisionsprogram om ungefär 30
minuter.

Överenskommelse har — under förbehåll från statens sida av Kungl. Maj:ts

Kungl. Maj:ts proposition nr 85 år 1967

godkännande — träffats om förvärv av utrustningen m. m. till ett belopp av
2,1 milj. kr. Överenskommelsen innebär också att staten redan under detta
kalenderår kan företa produktion under 45 studiodagar. Djursholms stad har
förklarat sig beredd att uthyra lokalerna under i första hand en femårsperiod
med möjlighet till förlängning av hyresförhållandet under lika lång tid med en
ömsesidigt gällande uppsägningstid av ett år.

Genom denna överenskommelse tillförsäkras utbildningsväsendet produktionsresurser
som i varje fall nu får bedömas vara tillräckliga för inspelning av televisionsprogram.
Vid behov torde också tekniska förutsättningar för inspelning av
radioprogram kunna åstadkommas i anslutning till denna produktionsenhet.

I det föregående har ett konkret handlingsprogram inom radio- och televisionsområdet
skisserats, innebärande att undervisningsbärande program skall produceras
för olika utbildningsstadier. För att möta det omedelbart uppstående produktionsbehovet
har överenskommelse träffats om förvärv av en produktionsenhet.
Möjligheterna att distribuera programmen har belysts.

En försöksverksamhet av antytt slag och av den förutsedda omfattningen
rymmer flera praktiska och principiella problem, vilka kan lösas först efter utredning.
Jag har emellertid samtidigt bedömt det som angeläget att snabbt
initiera en försöksverksamhet, innefattande såväl planering som viss produktion.
Den tidigare nämnda kommittén skall också, bl. a. på grundval av erfarenheter
från denna verksamhet, inkomma med förslag till lösning av de olika principiella
och organisatoriska problem som är förknippade med ett ökat användande av
radio- och televisionsprogram inom undervisningen. Genom denna lösning är det
möjligt att parallellt med ett pågående utredningsarbete utan tidsutdräkt inleda
en praktisk försöksverksamhet.

Reserapporten om datamaskinförmedlad utbildning tar upp ett område som
på sikt kan komma att leda till inte obetydliga rationaliseringseffekter. Rapporten
utgör därför ett intressant inlägg i diskussionen om olika möjligheter att
genom ett utvecklingsarbete åstadkomma kostnadsminskningar och kvalitetshöjningar
inom utbildningssektorn. Remissinstanserna har också på det hela
taget ställt sig positiva till tanken på en försöksverksamhet inom landet.

Nuvarande tekniska möjligheter har dock begränsningar i fråga om antal elevstationer
och sändningsradie. För t. ex. vuxenundervisningens del kan den datamaskinförmedlade
utbildningen inte nu anses utgöra en tillräckligt effektiv
distributionsmetod. Det föreslagna maskinsystemet rymmer dessutom problem
av såväl ekonomisk som pedagogisk art. Frågan om en försöksverksamhet på
detta område bör bli föremål för fortsatta överväganden, varför jag nu inte är
beredd att förorda att gruppens förslag förverkligas.

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 85 år 1967

5. Vuxenutbildningens organisation

5.1 Vuxenutbildning med lokal rekrytering

5.1.1 Utredningarna

5.1.1.2 Inre organisation (GU 4.2, YB 11.5.2.2, 20.4.2, 20.6.1.5, 20.6.4.1, 21.5.4)

GU har återgett vissa uppgifter om vuxenskolornas elever m. m. och konstaterar
att vuxna och yngre elevers studieförutsättningar ofta är mycket olika.
Mot bakgrund av vuxenelevernas olika ålder och miljö kan elevernas yttre
förutsättningar att genomföra studier variera. Detta ställer särskilda krav på
undervisningens utformning, lärare, hjälpmedel m. m.

GU diskuterar vidare fördelar och nackdelar med olika undervisningsformer
för vuxna och konstaterar, att den deltidsstuderande måste ha möjligheter att genomföra
sina studier utan att bindas av alltför många lektionstimmar. Stort
utrymme bör lämnas åt egen studieaktivitet. Vid ett val mellan s. k. parallellundervisning
— varmed avses en undervisningsform där eleven samtidigt
läser relativt många ämnen och där åtskilliga av ämnena läses under hela studietiden
— och koncentrationsundervisning — varmed avses en undervisningsform
där eleven läser ett litet antal ämnen samtidigt och där de enskilda ämnena förekommer
under en begränsad del av studietiden, förordar GU den senare metoden.

Vid nuvarande kvällsgymnasier och liknande skolor omfattar studieprogrammet
undervisning enligt hela gymnasiets och grundskolans högstadiums program.
GU anser att vid vuxenutbildning med lokal rekrytering bör erbjudas i princip
det nya gymnasiets och fackskolans hela program jämte förgymnasial utbildning.
YB ansluter sig till GU:s uppfattning att i princip alla ämnen och
skolformer inom ungdomsutbildningen ovanför den obligatoriska skolan också
skall vara representerade inom vuxenutbildningen och anser därför att även
yrkesskolans kurser skall kunna erbjudas.

Inom yrkesskolan bedrivs nu en omfattande deltidsundervisning som inte
svarar mot ungdomsskolans utbildning. YB anser att i sådana fall praktiska
bedömningar skall fälla avgörandet om kurserna skall anordnas av vuxenutbildningsinstituten
eller studieförbunden. Behovet av kunskaper i grundläggande
hushållstekniska ämnen bör dock enligt YB tillgodoses genom deltidskurser.

GU räknar med att läsåret för den lokala vuxenutbildningen skall liksom
inom ungdomsutbildningen vara 39 veckor men att skolstyrelsen skall ha rätt
att bestämma läsårets förläggning. På grundval av erfarenheter från bl. a.

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 85 år 1967

undervisning i kvällsgymnasier och tekniska aftonskolor har GU lagt fram
exempel på s. k. normaltimplaner. Dessa upptar utredningens förslag till maximiantalet
veckotimmar i de olika ämnena samt utgör exempel på hur veckotimmarna
kan fördelas på terminer. För detaljerna hänvisar jag till betänkandet
(tabellerna 4:1—4). Utredningen föreslår vidare att även vuxenutbildningsinstitutionerna
får ett visst antal timmar till förfogande (högst 10 % av skolans
totala undervisningstimmar) att användas till bl. a. individuell studiehandledning
och stödundervisning på det sätt som bäst tillgodoser de lokala behoven.

Med utgångspunkt i förslaget om normaltimplaner har GU vidare komponerat
exempel på studieprogram för den enskilde — normalstudiegångar — omfattande
åtta terminer för genomgång av treårig gymnasieutbildning, fyra terminer
för årskurs 4 av tekniskt gymnasium och sex terminer för fackskolan.

Några timplaneförslag etc. har däremot ej utarbetats av YB för yrkesskolsektorn
inom lokal vuxenutbildning.

GU förutsätter att lektionerna i den lokala vuxenutbildningen skall vara 45
minuter långa.

GU har relativt utförligt diskuterat vuxenundervisningens metodproblem
och därvid fastslagit att det gäller för vuxenutbildningen att finna metoder,
som medger största möjliga hänsynstagande till vuxenelevernas varierande studieförutsättningar.
Det kan förutsättas att eleverna i de gymnasiala vuxenskolorna
genomgående har god motivation för sina studier. Många ägnar dock
dagen åt annan verksamhet, många har ansvar för hem och familj. De vuxna
eleverna är en i många avseenden heterogen grupp — i fråga om ålder, formella
förutsättningar, erfarenheter, social bakgrund. Man får också räkna med större
olikheter i själva studiesituationen än för de yngre. Det gäller att finna metoder
som medger största möjliga hänsynstagande till alla dessa faktorer.

Undervisningen måste inriktas på att leda och stimulera eleverna i deras
självständiga studiearbete, som i deltidsundervisningen blir av stort omfång.
Försök bör enligt GU bedrivas med undervisningsgrupper av olika storlek (informationsgrupp
med mer än 25 elever, samtalsgrupp med 10—25 elever och arbetsgrupp
med mindre än 10 elever). Det gäller därvid att finna en rationell
metodik samt undervisningsformer som ger eleverna största möjliga utbyte på
den begränsade tid som står till deras förfogande.

I fråga om behovet av hjälpmedel framhåller såväl GU som YB behovet av
intensifierade studier och försök beträffande vuxenpedagogiska problem. GU
diskuterar också ingående olika hjälpmedels användbarhet inom vuxenutbildningen,
såsom brevkurser, självinstruerande material, programmerad undervisning
och radio-television. Utvecklingsarbetet bör enligt utredningen intensifieras.
Bl. a. bör man söka klarlägga frågor rörande den vuxnes inlärningsprocess och
variation med ålder, ämnesområde och undervisningsmetodik, en lämplig avvägning
mellan enskilda studier, handledd undervisning och hjälpmedlens inverkan
samt studieplanering och undervisningsmetodik för en studiegrupp sam -

Kungl. Maj:ts proposition nr 85 år 1967 57

mansatt av personer med stora inbördes olikheter i fråga om tidigare utbildning,
erfarenhetssfär, ålder samt personlig målsättning.

Då lärarna i vuxenutbildningen ofta torde ha sin tjänstgöring förlagd till
skolorna för ungdom, förordar GU att lärarna erhåller metodisk utbildning för
vuxenundervisning. Fortbildning om självinstruerande material för vuxenundervisningen
bör vidare anordnas.

5.1.1.2 Yttre organisation (GU 4.3, 8.1, YB 20.6.1.6—8, 20.6.2—3)

GU förordar att det bör vara en kommunernas skyldighet att ombesörja
gymnasial och förgymnasial vuxenutbildning likaväl som motsvarande ungdomsutbildning.
Huvudman för lokal vuxenutbildning bör därför vara kommun.
Nuvarande privata kvällsgymnasier bör, i den mån de tillerkänns statsbidrag,
följa de riktlinjer som angetts i avsnittet 5.1.1.1.

Även YB förordar kommunalt huvudmannaskap för de lokala vuxenutbildningsinstituten.
Skolstyrelsen i kommunen bör handha den lokala ledningen.
För samverkan med näringslivet, arbetsmarknads- och studieorganisationerna
inom regionen bör ett vuxenutbildningsråd tillsättas.

Den lokala organisationens utformning blir i hög grad beroende av verksamhetens
omfattning, vilken i sin tur beror av rekryteringsunderlagets storlek. GU
framhåller, att ett fullständigt utbildningsprogram endast kan realiseras på de
största orterna. Någon lägsta gräns i fråga om antalet ämneskurser bör i motsats
till vad som nu gäller inte utgöra krav för statsbidrag.

GU liksom YB skisserar två huvudformer för den yttre organisationen. Den
ena innebär att vuxenutbildningsinstitutionen skall utgöra en administrativ enhet
under egen skolledning, den andra att den inordnas i en redan befintlig skolenhet
med ungdomsutbildning, vars ledning sålunda får förestå även vuxenutbildningen.
GU räknar med att självständiga enheter kommer till stånd endast
i de allra största städerna men framhåller samtidigt att lokala förhållanden
kan tvinga fram avvikelser från dessa huvudlinjer. Frågan om inrättande
av självständig enhet bör avgöras av skolöverstyrelsen från fall till fall.

YB:s ställningstagande innebär att vuxenutbildningsinstitut skall inrättas
på varje gymnasieort.

Beslut om inrättande av lokal vuxenutbildning bör enligt GU:s förslag decentraliseras
från Kungl. Maj:t till skolöverstyrelsen. På länsskolnämnd bör
ankomma att, inom ramen för centralt givna riktlinjer, besluta vilka nya ämneskurser
på deltid som får igångsättas varje termin.

YB har föreslagit att filialer till vuxenutbildningsinstituten skall kunna upprättas,
främst vid befintliga yrkesskolor på i c k e - g y m n a s i e o r t e r. I

I fråga om kurs- och gruppstorlek föreslår GU att nu gällande bestämmelse
om att ämneskurs vid kvällsgymnasium skall omfatta minst tolv elever skall
ändras till att avse åtta elever. Motivet härför är enligt GU främst angelägen -

Kungl. Maj:ts proposition nr 85 år 1967

heten av att utbildningen kan spridas till så inånga platser som möjligt. Delning
av avdelning bör få ske om elevantalet överstiger 35. Länsskolnämnden bör äga
rätt att avgöra när delning skall kunna ske vid laborationer, varvid något
högre tal än i ungdomsutbildningen bör tillämpas.

För yrkesskolan har YB föreslagit att minst åtta elever skall krävas för upprättande
av avdelning och att delning av avdelning skall kunna ske vid 17
elever.

Enligt GU:s förslag bör i underlaget för erforderliga lärartjänster inom kommunen
inräknas även timtalen i vuxenutbildningen. Lärare bör kunna få sin
tjänstgöring förlagd till såväl ungdoms- som vuxenutbildning. Behörighetsreglerna
bör vara desamma som för ungdomsutbildningen. YB anser å sin sida
att speciella fasta tjänster bör kunna inrättas inom vuxenutbildningen. Vid
administrativt fristående enhet bör enligt GU studierektorat kunna inrättas
efter prövning i varje särskilt fall.

GU behandlar också tillgången på övrig personal och föreslår bl. a. att för
den administrativa personalen bör tillämpas de riktlinjer som gäller för motsvarande
skolor med ungdomsutbildning. Elev bör vidare kunna vända sig till
befattningshavare för hälsovård, kuratorsstöd etc., varför vid beräkningen av
en kommuns behov av sådan personal hänsyn bör tas även till de vuxenstuderande.

YB har framlagt förslag om att vuxenutbildningens regionala ledning skall omhänderhas
av länsskolnämnderna. Inom ett särskilt rådgivande organ — vuxenutbildningsnämnd
— bör ett samarbete ske mellan olika intressenter på vuxenutbildningens
område. I fråga om den centrala tillsynen föreslås att skolöverstyrelsen
skall vara huvudansvarig.

5.1.1.3 Intagning, betyg, studiernas avslutning m. m. (GU 7)

Nu gäller vissa bestämmelser om lägsta intagningsålder vid bl. a. de statsunderstödda
kvällsgymnasiema och gymnasierna för vuxna. GU erinrar om att det
kan komma att finnas ungdomar som visserligen vill fortsätta sin utbildning
omedelbart efter grundskolan men föredrar att bedriva studierna på deltid.
GU frågar sig om det kan vara rimligt att hindra eller försvåra för ungdomar
att antas till en skolform, främst avsedd för vuxna, om man samtidigt — genom
t. ex. den kvoteringsregel som gäller för tillträde till fackskola — underlättar
för vuxna att intas i ungdomsutbildningen. GU anser, att någon lägsta
intagningsålder ej bör uppställas för intagning till vuxenutbildningen. Vuxna
bör dock ges företräde.

Behörighetsvillkoren för inträde till vuxenutbildning bör enligt GU i princip
vara desamma som inom ungdomsutbildningen, dock att kraven skall avse
enbart det eller de ämnen den sökande vill studera. Bedömningen av behörig -

Kungl. Maj:ts proposition nr 85 år 1967

hetskraven bör vidare ske mycket friare och ta stor hänsyn till andra förhållanden
än dem som finns dokumenterade i tidigare skolutbildning.

Intagningen skall enligt förslaget verkställas av samma intagningsnämnd som
har hand om intagningen till den gymnasiala ungdomsutbildningen på orten.
Vuxenutbildningens rektor bör dock vara föredragande i dessa frågor.

GU föreslår att samma betygssystem skall tillämpas inom ungdoms- och
vuxenutbildning, dvs. betygsstegen skall vara 1 till 5, undantagsvis även 0.
Bedömningen och betygssättningen måste grundas på lärarnas erfarenhetsmässigt
underbyggda jämförelser, kompletterade med eventuella särskilda prov.
De centralt för ungdomsutbildningen utgivna proven kan däremot av praktiska
skäl inte utnyttjas inom vuxenutbildningen. Den fackinspektion, som främst
är avsedd för ungdomsgymnasiet, skall enligt förslaget även omfatta motsvarande
vuxenutbildning .

GU föreslår även att frågan om en elevs rätt till fortsatta studier i varje enskilt
ämne bör prövas vid varje termins slut. Kriterierna för att man skall bli
flyttad bör vara desamma som i ungdomsskolan.

För den som bedrivit studier vid vuxenutbildningsanstalt skall enligt GU
slutbetyg utfärdas i huvudsak enligt samma villkor som gäller i fråga om ungdomsutbildningen.
Betyg från olika former av vuxenutbildning liksom från ungdomsutbildning
och vuxenutbildning bör kunna sammanföras.

I den mån flera prövningar skett i ett ämne anser GU — med hänvisning
till prop. 1964:171 — att endast den första prövningen bör få tillgodoräknas
för slutbetyg. Betyg i tidigare prövning bör få tillgodoräknas för slutbetyg om
det meddelats inom åtta år. GU föreslår vidare att varje studerande erhåller
en tentamensbok, i vilken erhållna betyg successivt antecknas.

I fråga om privatister bör det enligt GU uppdras åt skolöverstyrelsen att utarbeta
erforderliga anvisningar för studiernas bedrivande, genomförande av prov
m. m. GU räknar med att bedömningen av en privatists kunskaper och färdigheter
måste i huvudsak grundas på slutprov i de olika ämnena (dvs. ungefär
motsvarande nuvarande särskild prövning).

5.1.1.4 Övergångsfrågor, genomförande m. m. (GU 9, 10, YB 20.6.5.1, 26)

GU har i ett avsnitt om övergångsfrågor behandlat vissa särskilda utbildningsanstalters
och utbildningslinjers framtida ställning. I det följande ges en summarisk
beskrivning av förslagens innebörd.

Statens aftonskola, vid vilken bedrivs parallellundervisning fram till studentexamen,
föreslås successivt avvecklad med hänsyn till att skolan endast är en
lokal vuxenutbildningsanstalt, vars uppgifter i lämpligare form kan tillgodoses
av den nya vuxenutbildningen.

Kungl. Maj:ts proposition nr 85 år 1967

Skolöverstyrelsen har ansvaret för viss kursverksamhet för studenter i ämnena
matematik, fysik och kemi samt för icke-studenter som vill studera på
heltid (denna verksamhet bedrevs tidigare av statens kompletteringsgymnasium).
Dessa elever kan enligt GU få sina utbildningsönskemål tillgodosedda
inom den lokala vuxenutbildningen, varför en avveckling föreslås av verksamheten.

Vid ett antal gymnasier finns nu ettåriga kurser som bygger på studentexamen
och avser att leda fram till samma slutmål som den förutvarande handelsgymnasieexamen.
På sikt bör sådana utbildningsmöjligheter ges inom den lokala vuxenutbildningen,
varför kurserna bör upphöra. De bör dock behållas under några
år. GU anser att motsvarande resonemang i princip kan föras beträffande förutvarande
tekniska gymnasiets studentlinje (med tre terminers utbildningstid).

Vid flera av de tekniska gymnasierna finns nu s. k. specialkurser. Dessa kan
sägas ge samma utbildning i de tekniska ämnena som gymnasiet men ett mindre
mått av allmän utbildning. GU framhåller att en efterfrågad utbildningsform
som ger för arbetsmarknaden god utbildning inte bör avskaffas, om inte motsvarande
utbildning kan erbjudas. Detta kan ske när vuxenutbildningen är utbyggd,
varför kurserna så småningom kan avvecklas. Under en övergångstid bör kurserna
finnas kvar med reviderade läroplaner.

Nuvarande tekniska aftonskolor bör enligt GU avvecklas i takt med införandet
av teknisk fackskolutbildning och genomförandet av vuxenutbildningsorganisation.
Skolöverstyrelsen bör äga att pröva varje särskilt fall. På orter
utan gymnasial utbildning förutser GU att de tekniska aftonskolorna i vissa fall
kan komma att bibehållas.

GU har slutligen tagit upp vissa frågor om övergången från förutvarande gymnasieformer
till det nya gymnasiet. Rätt att pröva och erhålla betyg enligt fordringarna
för det tidigare gymnasiets läroplaner bör enligt GU föreligga t. o. m.
år 1972. Åt kompetensutredningen bör enligt GU uppdras att ta upp frågan
om hur ett slutbetyg med betyg från tidigare och nuvarande betygssystem skall
bedömas vid inträde till högre utbildningsanstalter. Beträffande vissa läroplansfrågor
i anslutning härtill bör skolöverstyrelsen utfärda anvisningar. I

I statsbidragsavseende föreslår GU 100% statsbidrag av faktiska skolledaroch
lärarkostnader (ökat med ett schablonbelopp för viss annan personal) för
fackskol- och gymnasieundervisning samt för förgymnasial undervisning. YB
föreslår att i princip samma statsbidragsvillkor skall gälla för både ungdomsoch
vuxenutbildning.

Statens kostnader för GU:s förslag uppskattas år 1970 uppgå till 34,0 milj. kr.
För budgetåret 1964/65 utgjorde kostnaderna för statsbidrag för all lokal vuxenutbildning
ca 20 milj. kr. YB har ej gjort någon motsvarande beräkning.

GU — vars förslag lades fram i slutet av år 1965 — förordar att den lokala
vuxenutbildningsorganisationen genomförs successivt med början den 1 juli 1966.
YB:s förslag har den 1 juli 1967 som startpunkt.

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 85 år 1967

5.1.2 Yttranden

5.1.2.1 Inre organisation

Ett genomgående drag i remissyttrandena är den starka betoningen av de särskilda
studieförutsättningar som gäller för vuxna. I sitt utlåtande
över GU framhåller t. ex. skolöverstyrelsen att om man låter fackskola och gymnasium
vara modell för de vuxnas studier, löper man risken att skapa en mindre
tillfredsställande studiesituation för vuxna, bl. a. genom att låta formella krav,
fixerade kursplaner, kontrollerade examina och betyg träda i förgrunden. Även
undervisningsmetodiskt riskerar man att kopiera ungdomsskolans arbetssätt.
I sitt utlåtande över YB har överstyrelsen liksom GU pekat på att vuxna ofta
har en annan studiemotivation än ungdomar samt att deras ekonomiska förhållanden
och andra yttre förutsättningar i regel också är skilda från de förhållanden
som råder för barn och ungdom.

Samverkande bildningsförbunden understryker att de vuxnas studiesituation
oftast är långt mer komplicerad och studieovänlig än yngre studerandes. Svenska
landstingsförbundet anger tre orsaker till att vuxenundervisningen måste
läggas upp på annat sätt än ungdomsutbildning, nämligen inlärningssituationen,
den studieekonomiska situationen och förekomsten av en målsättning för
vuxenstudierna, vilken är nära relaterad till den studerandes nuvarande eller
planerade framtida yrkesverksamhet.

Såväl GU som YB har utformat sina förslag med utgångspunkten att de skall
bedrivas som fritidsstudier, främst på kvällstid. Statistiska centralbyrån understryker
att det från samhällsekonomisk synpunkt är mycket tillfredsställande
med sådana anordningar. Härigenom uppnås att man inte behöver räkna med
något avsevärt produktionsbortfall samtidigt som man undviker att försvåra
bristen på arbetskraft. Riksrevisionsverket och skolarbetstidsutredningen pekar
på möjligheten att förlägga undervisning i lokal vuxenutbildning på dagtid
under lördagar och söndagar. Lämpligheten att anordna undervisning på dagtid
— med utgångspunkt i behovet av undervisning för kvinnor — har framförts
av bl. a. Sveriges socialdemokratiska kvinnoförbund och Fredrika-Bremer-Förbundet.

Även om invändningar inte reses mot deltidsstudier under kvällstid, anser
flera remissinstanser att det föreligger ett behov av undervisning på heltid och
undervisning förlagd till dagtid. Centrala studiehjälp snämnden redovisar en enkät
från en kvällsskola, enligt vilken många vuxenstuderande skulle föredraga
att bedriva heltidsstudier. Svenska landstingsförbundet framhåller att genom
heltidsundervisning eleverna på relativt kort tid och med en mindre sammanlagd
arbetsinsats skulle kunna tillgodogöra sig undervisningen. Till de övriga
remissorganen som fört fram tanken på heltidsstudier hör bl. a. länsstyrelserna i
Malmöhus och Örebro län, Svenska kommunförbundet, Svenska stadsförbundet,
Landsorganisationen, Sveriges akademikers centralorganisation, Tjänstemännens
centralorganisation, Folkpartiets ungdomsförbund och Vuxenstuderandes riksorganisation.

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 85 år 1967

GU:s förslag till normaltimplaner m. m. har diskuterats endast i ett
fåtal yttranden. Förslaget om läsårets längd har föranlett skolarbetstidsutredningen
till kommentaren, att i den mån läsårsbegreppet inom vuxenutbildningen
har en liknande innebörd som inom skolväsendet, bör läsåret så långt detta är
möjligt erhålla samma längd som inom ungdomsskolan. GU:s förslag om att
lektionerna skall omfatta 45 minuter bör enligt skolöverstyrelsen modifieras så
att även lektioner om 40 minuter skall förekomma. Uttalanden av liknande innebörd
görs av skolarbetstidsutredningen, Skolledarförbundet och Lärarnas riksförbund.

De presenterade exemplen på normaltimplaner har likaså berörts endast i
några få yttranden. Skolöverstyrelsen är starkt medveten om svårigheterna att
göra upp en timplan för koncentrationsundervisning enligt lärokurser som ännu
inte prövats i det reguljära skolväsendet. Normaltimplanema bör därför betraktas
som riktlinjer och överstyrelsen äga att göra erforderliga justeringar.
Även de skisserade normalstudiegångarna bör — som GU framhållit — kunna
modifieras.

Förslaget att ett visst antal timmar skall ställas till den lokala skolans förfogande
för studiehandledning, stödundervisning m. m. tillstyrks uttryckligen av
universitetskanslersämbetet, Svenska kommunförbundet och SvensJca stadsförbundet.
Arbetsmarknadsstyrelsen tillstyrker förslaget, vilket dock sägs kräva en
förstärkning av yrkesvägledningsorganisationen. Vattenfallsstyrelsen anser att
en lägre procentsats än föreslagna 10 bör kunna vara tillräcklig.

Skolöverstyrelsen, som delar uppfattningen om vikten av en intensifiering av
den vuxenpedagogiska forskningen, framlägger i utlåtandet över GU vissa konkreta
synpunkter och förslag om metodfrågor och hjälpmedel.
För de riksrekryterande skolorna bör man söka få fram ett studiematerial, som
är väl lämpat och direkt avpassat för lärarledd undervisning i kombination
med brevskolundervisning. I språk bör påbörjas produktion av särskilda nybörjarböcker
för vuxna. Tekniska hjälpmedel av olika slag bör samtidigt sättas in
(inlärningsstudios, bandspelare etc.).

Till de remissinstanser som stryker under behovet av en vuxenpedagogisk
forskning hör bl. a. Landsorganisationen, enligt vilken det är angeläget att utvärdera
bl. a. olika studieformer — varierande klasstorlekar, gruppstudier, korrespondensstudier.
Tjänstemännens centralorganisation anser att flera lektorat
i vuxenundervisningens metodik bör inrättas vid lärarhögskolorna.

Statens läroboksnämnd anser sig tills vidare med hänsyn till pågående utredningsarbete
inte böra förorda en samhällelig granskning av studiematerialet för
vuxna.

Frågan om lärarutbildningen har berörts av Samverkande bildningsförbunden
som framhåller betydelsen av att en särskild utbildning av lärarna i vuxenskolan
kommer till stånd.

Kungl. Maj:ts proposition nr 85 år 1967

5.1.2.2 Yttre organisation

Av de remissinstanser som uttalat sig över GU:s betänkande har med ett
undantag ingen riktat invändningar mot förslaget att primärkommun skall vara
huvudman för lokal vuxenutbildning på gymnasiestadiet. Skolöverstyrelsen,
samtliga länsskolnämnder, riksrevisionsverket, statskontoret, länsstyrelserna i
TJppsala, Södermanlands, Kronobergs, Älvsborgs, Gävleborgs och Västerbottens
län, Svenska kommunförbundet, Svenska stadsförbundet, Tjänstemännens centralorganisation,
Brevskolan, Centerns kvinnoförbund och Sveriges socialdemokratiska
ungdomsförbund tillhör de remissinstanser som uttryckligen tillstyrker
GU:s förslag. Kronobergs läns landsting för fram tanken på landstinget som
huvudman för vuxenutbildning. Lärarnas riksförbund anser att studieförbund
även i framtiden skall kunna vara huvudman.

Såsom redovisats i det föregående är remissopinionen övervägande negativ
till YB:s förslag om upprättande av särskilda vuxenutbildningsinstitut. YB:s
förslag om vuxenutbildningsråd i kommunen tillstyrks däremot av bl. a. skolöverstyrelsen.

Svenska kommunförbundet och Svenska stadsförbundet har berört frågan om
regler för interlcommunal ersättning.

Vad GU förordat beträffande den lokala organisation en har diskuterats
endast av ett fåtal remissorgan. Uttalandet att fristående administrativa
enheter endast torde komma att upprättas på ett fåtal platser har mött
gensaga från bl. a. Svenska kommunförbundet och Svenska stadsförbundet, som
håller det för troligt att ett högre antal självständiga enheter än vad GU räknat
med kommer att upprättas. Även länsstyrelsen i Jämtlands län gör ett liknande
uttalande.

GU:s förslag om beslutsordning vid inrättande av statsbidragsberättigad lokal
vuxenutbildning har tillstyrkts bl. a. av skolöverstyrelsen, som dock framhåller
att tillgången på lärare måste medföra viss försiktighet även vid anordnande av
kurser på deltid.

Vad GU förordat beträffande kurs- och grupps to rlekar har mött
gensaga från vissa remissinstanser. Skolöverstyrelsen förordar med hänsyn till
lärarsituationen att 12 elever tills vidare bibehålls som minimital med möjlighet
för länsskolnämnd att medge undantag. Med ett så lågt tal som åtta vid början
av en kurs riskerar man att i alltför många fall elevantalet i en kurs sjunker
till den gräns, där länsskolnämnden måste ta ställning till om eller i vilken
form kursen skall kunna fullföljas. Bl. a. riksrevisionsverket anför liknande
synpunkter. Några remissinstanser — bl. a. Folkpartiets kvinnoförbund — uttalar
sig för att delningstalen bör vara lägre än de inom ungdomsskolan brukade.

Mot förslaget om maximitalet 35 har kritik riktats av bl. a. länsstyrelsen i
Västmanlands län, Svenska kommunförbundet, Svenska stadsförbundet, Tjänstemännens
centralorganisation, Högerpartiets kvinnoförbund, Skolledarförbun -

Kungl. Maj:ts proposition nr 85 år 1967

det, Hermods och Sveriges förenade studentkårer. Skolöverstyrelsen förordar ett
dispensförfarande men påpekar samtidigt att i vissa fall torde genom utnyttjande
av s. k. storklasser elevantalet bli väsentligt större än 35.

GU:s förslag beträffande rektor, biträdande skolledare och
lärare tillstyrks av bl. a. skolöverstyrelsen. Statistiska centralbyrån framför
tanken på att man kan förstärka den administrativa ledningen för bl. a. ungdomsutbildningen
genom att rektor avlastas vissa arbetsuppgifter, som kan
anförtros kvalificerade biträden och särskilda studierektorer i stället för att inrätta
en särskild ledning för den lokala vuxenutbildningen. Tjänstemännens centralorganisation
förordar att även mindre lokala vuxenutbildningsorgan får en
självständig administrativ ledning, varvid rektorstjänster på deltid inrättas efter
mönster från de nuvarande mindre yrkesskolorna. Även Högerpartiets kvinnoförbund,
Folkpartiets kvinnoförbund och Hermods uttalar sig för en förstärkning
av skolledningen liksom de åtta länsskolnåmnder som uttalat sig i skolledarfrågan.

Tjänstemännens centralorganisation för liksom YB fram tanken på särskilda
fasta lärartjänster inom lokal vuxenutbildning, ett förslag som direkt avvisats
av bl. a. skolöverstyrelsen och Sveriges socialdemokratiska ungdomsförbund.
Tekniska linjers lärarförbund och Sveriges lärarförbund vill inte godta att en lärare
skall kunna åläggas tjänstgöring på kvällstid. Länsskolnämnden i Kopparbergs
län avstyrker förslaget om att inräkna vuxenundervisningen i underlaget
för erforderliga lärartjänster i kommunen.

Enligt skolöverstyrelsen och länsskolnämnden i Malmöhus län bör vid de
fristående administrativa enheterna huvudlärartjänster inrättas.

Enligt skolöverstyrelsen aktualiseras — av vad GU anfört beträffande den
skolsociala verksamheten — frågan om arbets- och ansvarsfördelningen mellan
skolans organ för elevvård och samhällets övriga organ. Denna fråga bör diskuteras
samrådsvägen mellan ansvariga verk och myndigheter. Länsskolnämnden
i Malmöhus län varnar för GU:s principiella uppfattning att en elev i vuxenutbildningsskola
i första hand bör kunna anlita de institutioner och befattningshavare
som finns för skolsocial verksamhet inom ungdomsskolan med hänsyn
till existerande brist på dessa personalkategorier. Utredningen rörande lärarnas
arbetsförhållanden anser att studierådgivningen bör ges ett större utrymme
än enligt GU:s förslag med hänsyn till avbrottsfrekvensen inom vuxenutbildningen.
Hermods håller för troligt att GU underskattat behovet av personal
för den skolsociala verksamheten.

YB:s förslag beträffande den regionala ledningen, nämligen inrättande
av en regional s. k. vuxenutbildningsnämnd, har nästan genomgående
tillstyrkts eller lämnats utan erinran. Lärarnas riksförbund framhåller att nämderna
bör ha till uppgift att kartlägga behovet av vuxenutbildning och utbildningsresurserna,
att diskutera resurserna på ett ändamålsenligt sätt och att stimulera
och planera utbildningsverksamheten. Även länsstyrelserna i Kronobergs

Kungl. Maj:ts proposition nr 85 år 1967 65

och Kalmar län samt Tjänstemännens centralorganisation tillstyrker förslaget,
medan länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län avstyrker detsamma. Av länsskolnämnderna
har endast ett fåtal behandlat frågan, av vilka fyra tillstyrkt
och en avstyrkt förslaget.

Hermods tillstyrker YB:s förslag om ett centralt samverkansorgan mellan bl. a.
centrala skolmyndigheter och korrespondensinstitut.

5.1.2.3 Intagning, betyg, studiernas avslutning m. m.

Förslaget om att avskaffa nuvarande bestämmelser om lägsta ålder för i ntagning
vid läroanstalterna för vuxna har tagits upp till diskussion av flera
remissinstanser. Skolöverstyrelsen anser att om ungdomar ges tillträde till
vuxenundervisning detta kan medföra att målsättningen för det gymnasiala
stadiets dimensionering frångås. Att vidga vuxenutbildningen till förmån för
ungdomar i stället för att vidga den reguljära ungdomsutbildningen löser inte
problemet med de otillräckliga lärarresurserna. Enligt överstyrelsens mening bör
tills vidare en lägsta åldersgräns om 18 år för den gymnasiala och 16 år för den
förgymnasiala uppställas vid såväl lokal som riksrekryterande vuxenutbildning.
Till de remissinstanser som uttalar sig i liknande riktning hör bl. a. riksrevisionsverket,
statistiska centralbyrån, poststyrelsen, länsskolnämnderna i Malmöhus
och Värmlands län, Svenska landstingsförbundet, Tjänstemännens centralorganisation,
Samverkande bildningsförbunden och Högerpartiets kvinnoförbund.
Länsstyrelserna i Uppsala och Värmlands län anser liksom GU att vuxna bör
ges företräde. Flera länsskolnämnder har uttryckt farhagor för konsekvenserna
av det föreslagna systemet.

Till det fåtal remissinstanser som uttryckligen tillstyrker GU:s förslag hör
Landsorganisationen som pekar på att alltför många ungdomar har en svag
grundutbildning, vilken kan behöva kompenseras genom deltagande i vuxenutbildningen.
Även IT ermods ansluter sig till GU:s förslag bl. a. med hänsyn till
sina erfarenheter av nya elevers studieambition.

GU:s förslag om behörighetsvillkoren har fått ett positivt mottagande av bl. a.
länsskolnämnderna. Brevskolan kritiserar starkt tanken på ett urvalsförfarande
bland behöriga sökande. TIermods anser att om en elev antas till ett större studieprogram,
bör en fullständig underbyggnad krävas. Vidare framförs tanken
på att eleverna bör erlägga en kursavgift som återbetalas efter godkänd tentamen.

Att ungdomsskolans intagningsnämnd skall ombesörja intagningen även till
lokal vuxenutbildning har oftast lämnats utan erinran. Länsskolnämnderna tillstyrker
i regel förslaget, medan länskolnämnden i Uppsala län hänvisar till de
goda erfarenheterna av intagningsnämnden vid nuvarande kvällsgymnasier. Enligt
Samverkande bildningsförbunden kan särskilda intagningsnämnder bättre
bedöma de vuxnas tidigare studiebakgrund och meriter från yrkesutövning.
Länsstyrelsen i Stockholms län förordar en gemensam särskild nämnd för hela
Stor-Stockholmsområdet.

5 — Bihang till riksdagens protokoll 1967. 1 samt Nr 85

Kungl. Maj ds proposition nr 85 år 1967

GU:s förslag om att ungdomsskolans betygssystem skall tillämpas
även inom vuxenutbildningen har mött gensaga endast från två håll. Enligt
Samverkande bildningsförbunden gör sig de vuxna ofta förtjänta av högre betyg
i vissa ämnen och det finns därför anledning att förmoda att deras prestationer
kommer att avvika högst avsevärt från motsvarande prestationer i
ungdomsskolan. En bedömning av vuxnas studieprestationer grundade pa ungdomsskolans
betygsnormer kommer därför sannolikt att bli ogynnsam för de
vuxna. Brevskolan vänder sig överhuvud mot betygssystemet och föreslår i stället
att intyg ges på sätt som nu sker i folkhögskolan.

Några länsskolnämnder — bl. a. skolnämnden för Stockholms stad och län
— uttalar sig för att centralt givna prov anordnas inom vuxenutbildningen.

GU:s förord i fråga om studiernas avslutning för att endast den
första prövningen i ett ämne skall fa tillgodoräknas för slutbetyg har kritiserats
av skolöverstyrelsen som anser att man bör tillåta en elev som fått betyg efter
genomgång av en kurs att — om han önskar höja sitt betyg få tillgodoräkna
ett betyg erhållet i en senare genomförd ämnesprövning. Liknande synpunkter
anförs av läns skolnämnden i Västernorrlands län och Ilermods.

5.1.2A Övergångsfrågor, genomförande m. m.

GU:s förslag till lösning av övergångsfrågorna, innefattande successiv
avveckling av vissa särskilda utbildningslinjer, har i regel ej kommenterats av
remissinstanserna. Beträffande förutvarande studentlinjerna vid handelsgymnasium
och tekniskt gymnasium anser skolöverstyrelsen att överstyrelsen bör få
pröva om dessa skolformer bör avvecklas eller ersättas med utbildningsvägar
som anpassats till det nya gymnasiet. Universitetskanslersämbetet, länsstyrelsen
i Älvsborgs län, länsskolnämnden i Kopparbergs län, Sveriges akademikers centralorganisation,
Lärarnas riksförbund och Sveriges förenade studentkårer är
tveksamma eller negativa mot att avveckla handelsgymnasielinjen. Länsstyrelsen
i Västernorrlands län ställer sig tvekande till en avveckling av de tekniska
aftonskolorna.

Skolöverstyrelsen anser att det bör ankomma på överstyrelsen att besluta om
hur länge studerande skall äga rätt att pröva och erhålla betyg i ämnen enligt
fordringarna för läroplanerna för det tidigare gymnasiet. En så lång övergångstid
som t. o. m. år 1972 är ej erforderlig. Även länsskolnämnderna i Östergötlands,
Jönköpings och Kristianstads län anför liknande synpunkter.

Hermods anser att viss av företaget bedriven verksamhet — högre fackingenjörskurs,
högre handelsekonomisk examen — samt brevkurser för bl. a. förutvarande
handelsgymnasiets ettåriga kurser bör inordnas i en vuxenutbildningsorganisation
och finansieras med statsmedel.

Ett stort antal remissinstanser vänder sig mot ett snabbt genomförande
av förslagen och skolöverstyrelsen påpekar att studier efter nya läroplaner
måste synkroniseras med ungdomsutbildningen med tanke bl. a. på läroboks -

Kungl. Maj:ts proposition nr 85 år 1967

fragan och den snabbare studietakten vid vuxenutbildning.

Svenska kommunförbundet och Svenska stadsförbundet anser att staten bör
ta det fulla ekonomiska ansvaret även för den lokala vuxenutbildningen, varför
statsbidragsgivningen bör förstärkas så att kommunerna endast skall svara för
lokalkostnaderna.

5.2 Vuxenutbildning med riksrekrytering

5.2.1 Utredningsförslag

5.2.1.1 Studieformer (GU 5.2)

De nuvarande statliga gymnasierna för vuxna har nu ett utbildningsprogram
som omfattar hela gymnasiets och grundskolans högstadiums program. GU anser
att vid vuxenutbildning med riksrekrytering bör erbjudas i princip det nya
gymnasiets och fackskolans hela program. En viss modifiering bör dock genomföras
för den tekniska gymnasielinjen så att man underlättar val av en studieväg,
som upptar enbart eller till helt övervägande del de matematisk-naturvetenskapliga
och tekniska ämnen, som ingår i ungdomsgymnasiets läroplan.

Den nuvarande specialkursen vid tekniskt gymnasium samt den förberedande
kursen för inträde till specialkursen bör enligt GU avvecklas, då bl. a. utbildning
kan erhallas pa fackskolans tekniska linje. Vidare förordar utredningen, att eleverna
tills vidare skall kunna erbjudas bade fullständig och partiell förgymnasial
utbildning.

Utbildningen vid statens gymnasier för vuxna medger nu i princip endast
studier för fullständig kompetens. Då en av uppgifterna för skolorna kommer att
bil att erbjuda kompletterande utbildning till bl. a. de mindre lokala vuxenutbildningsinstitutionerna,
bör enstaka ämneskurser kunna läsas även vid vuxenskolorna.
GU förordar här en koncentration av mindre eftersökt utbildning till
någon eller några av skolenheterna.

GU har utformat sina exempel på s. k. normalstudiegångar med syfte att möjliggöra
ett val även av enstaka ämneskurser. Bl. a. föreslås att intagning skall
kunna ske till vilken muntlig kursperiod som helst.

GU erinrar om den diskussion som förts om offentligt engagemang i brevskolundervisning.
Brevskolutredningen förordade t. ex. statsanslag för att utarbeta
brevkurser för skolväsendets behov, kombinerat med ett villkor om
statlig tillsyn (SOU 1962:16). Staten anordnar nu laborationskurser för studerande
som avser att avlägga teknisk privatistexamen och som prövar i gymnasieämnen,
vari laborationer förekommer. Vidare bidrar staten med stipendier
för att täcka en del av kursavgifterna för dem som bedriver studier med realeller
gymnasieexamen som mål. Dessa stipendier utgår — enligt kungörelsen
den 4 juni 1964 (nr 480) om brevskolestipendier — med högst 300 kr. om året
i högst fem år. Under det sista året kan stipendiet höjas till 600 kr. till elev,
som deltar i preparandkurs vid brevskola.

Kungl. Maj:ts proposition nr 85 år 1967

Enligt GU:s mening talar starka skäl för att samhället engagerar sig även i
den vuxenutbildning som representeras av brevskolundervisningen. Detta bör
ske genom att skapa en skolorganisation i offentlig regi. GU anför.

En sådan skola inom denna organisation bör i princip ha samma uppgifter
som varje annan offentlig skola. Den skall anta elever i enlighet med de riktlinjer,
som kan finnas utfärdade. Vidare maste skolan ställa erforderlig undervisning
till förfogande, vilket vid en sådan studieform bl. a. innebär att eleverna
avgiftsfritt skall få brevkurser eller annan för självständiga studier lämpad
studiemateriel. Eleverna skall vidare kunna få sina prestationer fortlöpande
bedömda, dvs, de skall bl. a. kunna få sina lösningar av brevens provuppgifter
bedömda och förklarade. Skolan skall följa upp undervisningen, vilket bl. a.
måste innefatta att skolan skall utöva något slag av kontroll över elevernas
studieresultat. Eleverna skall vidare ha möjlighet att med skolan diskutera olika
problem som sammanhänger med studierna samt kunna fa studieradgivning
och andra skolsociala förmåner. Slutligen skall skolan på grundval av de bedömningar
som gjorts under studietiden och/eller vid särskilda prövningar utfärda
slutbetyg eller motsvarande handling. Omfattningen av en sådan utbildningsverksamhet
blir liksom beträffande all annan gymnasial utbildning en avvägningsfråga
med hänsyn till tillgängliga materiella och personella resurser.

Vid ett förverkligande av detta förslag kan man enligt GU beskriva vuxenskolornas
studieform så att den omfattar brevskolundervisning, vilken kan kompletteras
med lärarledd undervisning i större eller mindre omfattning.

5.2.1.2 Vuxenskolornas organisation (GU 5.3)

Vid statens gymnasier för vuxna varierar utbildningstiden kraftigt för olika
elever. Som en riktpunkt för den genomsnittliga studietiden — med stora möjligheter
till individuella avvikelser — räknar GU med en studietid på gymnasiets
humanistiska, samhällsvetenskapliga och ekonomiska linjer av 3 V2 år.
För gymnasiets naturvetenskapliga linje räknar utredningen med en studietid
av fyra år, för tekniska linjen 4 V2 år, för fackskolans sociala och ekonomiska
linjer två år och för dess tekniska linje 2 V2 år.

Antalet muntliga kursperioder — om fem veckor vardera — har beräknats till
följande antal.

Skolform	Linje etc.	Antal muntliga kurser
Grundskolans högstadium	Partiell utbildning	3
»	Fullständig utbildning	7
Fackskolan	Ekonomisk, social	5
» Gymnasiet	Teknisk Humanistisk, samhällsvetenskaplig,	6
ekonomisk	7
»	N aturvetenskaplig	8
>	Teknisk	9

Kungl. Maj:ts proposition nr 85 år 1967

På grundval av dessa tidsplaner har GTJ låtit utarbeta exempel på planer (normalstudiegångar).
Variationer bör kunna förekomma mellan de olika skolorna.
Det sammanlagda antalet undervisningstimmar för varje ämne bör beteckna
det maximiantal timmar som får ges i den muntliga undervisningen. GU föreslår
vidare att vuxenskolorna tilldelas extra tid, motsvarande 10 % av det totala
antalet undervisningstimmar i de muntliga kursperioderna inom gymnasiets och
fackskolans områden, att användas för individuell studiehandledning, stödundervisning
m. m.

Även för brevskolstudier har GU utarbetat exempel på normalstudiegångar.
Studierna är därvid så upplagda att den studerande varje år tilldelas ett »studiepaket»,
innehållande ett antal fullständiga ämneskurser, i några fall delar av
sådana kurser.

Såsom nämnts i det tidigare anordnas nu statliga laborationskurser för dem
som avser att avlägga teknisk privatistexamen. Kurserna är förlagda till tekniska
gymnasier. GU föreslår beträffande de brevskolstuderande vid vuxenskolor,
dels att dessa skall vara skyldiga att i vissa ämnen genomgå laborationskurser,
dels att ett erforderligt antal sådana kurser anordnas av skolorna. Inom
gymnasiets och fackskolans område bör kurserna vara obligatoriska i samtliga de
läroämnen, vari laborationer ingår enligt läroplanerna för gymnasiet och fackskolan
(i naturvetenskapliga och flertalet tekniska ämnen). Kurserna bör enligt
GU omfatta en till tre veckor.

I fråga om kurs- och gruppstorlek föreslår GU som huvudregel att elevantalet
skall uppgå till minst tolv (inom gren av gymnasiets ekonomiska och tekniska
linjer minst åtta) för att undervisningsgrupp i den första muntliga kursperioden
skall få upprättas; i en reservation föreslås talet åtta. Även om elevantalet i de
följande kurserna nedgår, bör dessa i regel komma till stånd. Länsskolnämnd
skall enligt förslaget äga att medge, att undervisning anordnas i grupp som antalsmässigt
understiger nyss nämnda tal. Motsvarande regler föreslås för laborationskurs.
Delning av introduktionskurs skall få ske först vid 36 elever (laborationskurs
dock 17).

GU hyser beträffande frågan om de riksrekryterande skolornas huvudmannaskap
den principiella inställningen att även de riksrekryterande skolorna bör vara
kommunala skolor. Med hänsyn till att skolornas verksamhet föreslås bli
utvidgad till att omfatta även ren brevskolundervisning förordar dock GU, att
någon ändring i huvudmannaskapet inte bör göras förrän erfarenheter föreligger
av vuxenskolorna i deras nya utformning med vidgade arbetsuppgifter.

I fråga om lärarkategorier, behörighetsregler, huvudlärare och institutionsföreståndare
föreslås att i princip samma föreskrifter skall gälla som inom ungdomsskolan.
Några ordinarie tjänster bör dock ej inrättas. Varje vuxenskola
bör ha rektor och två studierektorer. Den ene av studierektorerna bör enligt
GU ha sina arbetsuppgifter inriktade på den muntliga undervisningen, den
andre på brevundervisningen. I samband härmed föreslås indragning av nuvarande
tjänster som studiekonsulent. GU har vidare lagt fram förslag om skolornas
administrativa personal, kurator och personal för skolhälsovård m. m.

Kungl. Maj:ts proposition nr 85 år 1967

5.2.1.3 Intagning, betyg, studiernas avslutning (GU 7)

GU har — som framgår av den tidigare redogörelsen — lagt fram förslag om
intagningsregler, utfärdande av betyg m. m. vid den lokala vuxenutbildningen.
Samma regler föreslås bli tillämpade inom den riksrekryterande utbildningen.

På vissa punkter föreslås dock särskilda regler. Varje vuxenskola föreslås ha
en särskild intagningsnämnd, bestående av tre personer (rektor och två övriga
ledamöter, varav en utsedd av skolöverstyrelsen och en av skolstyrelsen på orten).
För att få betyg skall brevskolstuderande dels genomgå vissa laborationskurser,
dels undergå samma slag av ämnesprövning som privatister.

5.2.1.4 Utbyggnaden av skolorna (GU 5.3.7)

GU anser att intresset för den riksrekryterande utbildningen kommer att öka
i framtiden. Såsom framhållits i det föregående räknar GU med att ca 2 500 nybörjarplatser
bör finnas vid skolornas kombinerade undervisningsform år 1970.
Det skulle innebära en betydande ökning av skolornas nuvarande kapacitet.
En sådan verksamhet — till vilken skall läggas den föreslagna brevskolundervisningen
med ca 2 000 årligen intagna — kan enligt GU inte administreras av
endast två skolenheter.

GU föreslår inrättande av ytterligare tre skolor. I fråga om antal och för*-läggning förekommer inom utredningen två olika förslag. Majoriteten anser att
tre nya skolor bör inrättas, en i vardera Borlänge, Borås och Kalmar. En minoritet
har i ett särskilt yttrande anfört att det föreslagna systemet är så elastiskt
med avseende på elevantalet att stor marginal finns för successiv utbyggnad
inom ramen för sammanlagt fyra skolor. I lokaliseringsfrågan vill minoriteten
inte ställa sig bakom utredningens förslag, då man anser att allmänna lokaliseringssynpunkter
inte ligger inom ramen för utredningsuppdraget.

5.2.1.5 Genomförande, kostnader (GU 10)

GU:s betänkande — som lades fram under senare delen av år 1965 — innehöll
förslag om att åtgärderna skulle genomföras den 1 juli 1966. Kostnaderna
för den föreslagna organisationen av den riksrekryterande utbildningen beräknades
av utredningen till 16,1 milj. kr. omkring år 1970, att jämföra med 2,5 milj.
kr. budgetåret 1964/65.

5.2.2 Yttranden

På det hela taget har remissoppinionen varit positiv till GU:s förslag. I det
följande refereras därför främst sådana yttranden som innebär avvikelser från
förslaget.

5.2.2.1 Studieformer

GU:s förslag i fråga om utbildningsprogrammet har tillstyrkts
eller lämnats utan erinran av samtliga remissinstanser. Sveriges socialdemohra -

Kungl. Maj:ts ■proposition nr 85 år 1967

tiska ungdomsförbund anser att även undervisning enligt läroplan för den nya
yrkesskolan bör kunna erbjudas vid den riksrekryterande utbildningen.

GU:s förslag om ökade offentliga insatser inom brevskolundervisningen
har berörts av många remissinstanser. Svenska kommunförbundet
och Svenska stadsförbundet framhåller att förslaget torde få stort värde för
många studerande. En väsentlig uppgift för det allmänna blir att stimulera
produktionen av lämpliga studiematerial för de enskilda studierna. Svenska
arbetsgivareföreningen framhåller, att samordnandet av brevskolutbildningen
med samhällets kostnadsfria utbildningsapparat, på det sätt GU föreslagit, är
sannolikt ett lika viktigt steg mot en förändrad syn på utbildningen under individens
yrkesverksamma period som en utbyggd organisation för lokala, lärarledda
fritidsstudier. Enligt Landsorganisationen bör vuxenskolornas verksamhet
kunna ge underlag för en senare prövning av frågan om ett statligt brevskolinstitut.
Enligt Tjänstemännens centralorganisation torde endast genom GU:s
förslag de brevskolstuderande ges ett tillfredsställande stöd när det gäller såväl
studiernas bedrivande som de studiesociala villkoren. Vidare bör enligt organisationen
ett permanent samarbetsorgan upprättas mellan skolmyndigheter
och brevskolorna. Sveriges socialdemokratiska ungdomsförbund anser den föreslagna
lösningen med en samhälleligt kontrollerad organisation vara den enda
acceptabla. Tillstyrkanden har vidare gjorts av bl. a. länsstyrelserna i Älvsborgs
och Jämtlands län — som dock anser att överstyrelsen bör svara för brevskolorganisationen
— Svenska landstingsförbundet, Centerns kvinnoförbund och
Sveriges förenade studentkårer. Länsskolnämnden i Västmanlands län för fram
tanken på en koncentration av brevskolundervisningen till en enda skola eller
ett fristående institut.

Skolöverstyrelsen anser, att de skäl, som GU anfört för att statligt bedriven
brevskolundervisning och nuvarande undervisning vid statens gymnasium för
vuxna bör sammanföras till samma skolorganisation, i många avseenden är
principiellt övertygande. Emellertid har GU enligt överstyrelsen inte utrett hur
en sådan verksamhet skall administreras och vilka speciella pedagogiska och administrativa
resurser den kräver för att kunna drivas rationellt. Överstyrelsen
kan därför inte tillstyrka GU:s förslag. Även riksrevisionsverket, Högerns kvinnoförbund,
Riksförbundet landsbygdens folk, Svenska lantbruksförbundet och
Sveriges hantverlcs- och industriorganisation intar en negativ hållning till GU:s
förslag. Brevskolan anser ytterligare utredning behövlig.

ITermods anser att GU:s förslag är otillfredsställande i flera avseenden. Således
kommer eleven att ha att göra med två skolor, dels vuxenskolan, dels korrespondensinstitutet
och dessutom måste ständiga kontakter äga rum mellan de båda
skolorna. Vidare anser Hermods att förslaget innebär merkostnader genom
bl. a. de kontakter som måste tas med eleverna av två olika organisationer.
Genom det föreslagna systemet skulle brevskolundervisningen också undandragas
möjligheten att tillgodogöra sig Hermods erfarenheter, vilka utgör en fast
grundval för fortsatt utveckling av studiemetoden. Slutligen skulle enbart ett
begränsat antal elever intas till vuxenskolorna enligt GU:s förslag. Hermods

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 85 år 1967

föreslår att brevskolundervisningen i stället anförtros existerande brevskolor,
till vilka elever kan tas in på samma sätt som nu. Eleverna skall enligt förslaget
erhålla stipendier för erlagda kursavgifter efter godkänd ämnesprövning. Kostnaderna
för kompletterande muntlig undervisning, ämnesprövningar och i vissa
fall dessutom kursproduktion föreslås täckta av statsbidrag till brevskolorna.

5.2.2.2 Vuxenskolornas organisation

Några remissinstanser är kritiska mot GU:s förslag beträffande kursoch
gruppstorlek. Till reservationen att kurs skall kunna upprättas med
åtta i stället för av GU föreslagna tolv elever ansluter sig bl. a. vissa länsskolnämnder,
länsstyrelserna i Kalmar och Västmanlands län, Statstjänstemännens
riksjörbund, Centerns kvinnoförbund och Centerns ungdomsförbund.

GU:s förslag om fortsatt statligt huvudmannaskap tills vidare tillstyrks
eller lämnas utan erinran av samtliga remissinstanser, med undantag av
åtta länsskolnämnder som argumenterar för kommunalt huvudmannaskap bl. a.
med hänsyn till att lärartjänsterna bör kunna göras ordinarie.

5.2.2.3 Intagning, betyg, studiernas avslutning

Norrköpings stad ställer sig tveksam till förslaget om att inrätta en särskild
intagningsnämnd för skolorna med riksrekrytering.

5.2.2.4 Utbyggnaden av skolorna

Frågan om antalet riksrekryterande skolor och deras förläggning har kommenterats
av ett stort antal remissinstanser. De som uttryckligen tillstyrker
GU:s majoritetsförslag är länsstyrelserna i Kronobergs, Kalmar, Älvsborgs och
Kopparbergs län samt länsskolnämnderna i Kalmar, Älvsborgs och Kopparbergs
län.

Vissa remissinstanser önskar en ytterligare utbyggnad utöver utredningens
förslag. Statstjänstemännens riksförbund föreslår inrättande av sammanlagt sex
nya skolor, medan Riksförbundet landsbygdens folk gör ett allmänt uttalande
till förmån för ytterligare skolor utöver GU:s förslag.

Ett antal remissinstanser har ej uttalat sig om antalet skolor men avviker
från majoriteten i GU beträffande lokaliseringen. Överståthållarämbetet, länsstyrelsen
i Stockholms län, Landsorganisationen och Folkpartiets kvinnoförbund
anser en lokalisering till Stockholm naturlig. Länsstyrelsen i Blekinge län förordar
Karlskrona, länsstyrelsen i Kristianstads län Hässleholm, länsstyrelsen i
Hallands län Halmstad, länsstyrelsen i Skaraborgs län Skara, länsstyrelsen i
Värmlands län Karlstad eller Kristinehamn, länsstyrelsen i Västmanlands län
Västerås och länsstyrelsen i Norrbottens län Luleå. För en lokalisering till Norrland
uttalar sig även universitetskanslersämbetet och länsstyrelsen i Västerbottens
län.

Kungl. Maj:ts proposition nr 85 år 1967

Till förmån för det särskilda yttrandet uttalar sig länsstyrelsen i Uppsala län
och Sveriges socialdemokratiska ungdomsförbund. Skolöverstyrelsen anser att
endast ytterligare en skola bör inrättas och föreslår — med stöd av ett omfattande
material — förläggning till Hälsingborg. Även statistiska centralbyrån och
Högerpartiets kvinnoförbund vill begränsa utbyggnaden. Svenska kommunförbundet
och Svenska stadsförbundet uttalar sig för en successiv utbyggnad.

Till de remissinstanser som ställer sig avvaktande till ett belut om utbyggnad
nu hör statskontoret, länsstyrelserna i Jönköpings, Gävleborgs, Västernorrlands
och Jämtlands län samt Svenska arbetsgivareföreningen.

5.3 Folkbildningen

5.3.1 Utredningarna (GU 6, 10, YB 20.6.1.4, 21.5.4)

I såväl betänkandena som yttrandena har folkbildningsarbetets ställning tagits
upp till diskussion. I detta avsnitt har därför samlats dels utredningarnas synpunkter
på i första hand studiecirkelverksamheten, dels GU:s förslag om anordnande
av gymnasiala kurser vid folkhögskolorna.

I direktiven till YB framhålls bl. a. som väsentligt att klarlägga det yrkesutbildningsmässiga
värdet av deltidskurserna inom yrkesskolan och belysa gränsdragning
sproblemet mellan yrkesutbildning och folkbildning. En särskild arbetsgrupp
tillsattes härför av YB med företrädare för bl. a. studieförbunden.
Arbetsgruppens synpunkter och förslag har överlämnats i samband med huvudbetänkandet
och en sammanfattning fogats som bilaga till detta.

Gruppen redovisar en undersökning om förekomsten av sådana kurser inom
yrkesskolornas deltidskurser vilka ej är av klart yrkesutbildande karaktär. Kartläggningen
visar att det fortfarande finns ämneskurser som inte kan sägas uppfylla
ställda fordringar även om dessa kurser till antalet är färre än tidigare.
Motsvarande undersökning rörande yrkescirklar inom studieförbunden visar att
sådana cirklar utgör mindre än 4% av det totala antalet studiecirklar, dvs.
omkring 3 800 (redovisningsåret 1962/63), företrädesvis inom ämnesgruppen
Ekonomi och näringsväsen.

YB, som grundat sina synpunkter på arbetsgruppens promemoria, framhåller
att det från samhällsekonomisk synpunkt är angeläget att försöka få till stånd
en så klar och förnuftig arbetsfördelning som möjligt mellan de olika organ och
organisationer som har till uppgift att svara för utbildning och studieverksamhet.
Yrkesskolornas deltidskurser bör uteslutande ägnas åt verksamhet med
klart yrkesutbildande syfte, medan studieförbunden i princip inte skall syssla
med yrkesutbildning. Enligt YB är det motiverat att yrkesskolorna som en följd
av yrkesutbildningens utbyggnad framdeles övertar det mesta av den yrkesutbildande
verksamhet som studieförbunden nu bedriver.

Å andra sidan bör studieförbund, om så befinns praktiskt och lämpligt, kunna
genomföra kurser med yrkesutbildande syfte, t. ex. om sådana kurser ej kan

Kungl. Maj:ts proposition nr 85 år 1967

komma till stånd inom yrkesskolornas ram. YB ser avgränsningsfrågan som ett
praktiskt problem. Arbetsgruppen har gjort vissa rekommendationer rörande
enskilda ämneskursers ställning inom deltidskurser och folkbildning. Dessa förslag
innebär bl. a. att hobbycirklar (exkl. cirklar i konsthantverk) ej bör få
statsbidrag, att en allmänt inriktad språkverksamhet bör vara förbehållen studieförbunden,
att studiecirklar i maskinskrivning och stenografi skall berättiga
till statsbidrag samt att endast mer omfattande kurser i ämnesområdet husligt
arbete och hemkunskap skall anordnas av yrkesskolorna.

Enligt YB torde något gränsdragningsproblem inte finnas i fråga om de kurser
som arbetar efter ungdomsutbildningens kursplaner och som ger samma
kompetens som ungdomsutbildningen. Svårigheten inställer sig då det gäller
kurser som inte har sin motsvarighet inom de reguljära skolformerna. En rationell
uppdelning bör dock enligt YB vara möjlig genom ett lokalt samrådsförfarande
mellan skilda intressenter. Praktiska bedömningar anses böra fälla avgörandet
därvidlag. YB påpekar också att, vid sidan av de föreslagna instituten,
stora uppgifter förestår på vuxenutbildningsfältet vilka bl. a. studieförbunden
kommer att få ta på sig.

GU har i ett särskilt kapitel behandlat folkhö gskolans ställning inom den gymnasiala
vuxenutbildningen och lämnar därvid inledningsvis en redogörelse för
gällande bestämmelser, tidigare av statsmakterna gjorda uttalanden etc. Särskild
uppmärksamhet ägnas därvid åt tidigare diskussioner om regler för bedömningen
av folkhögskolelevernas prestationer. För en utförligare beskrivning hänvisar
jag till betänkandet. Sedan utredningens förslag publicerades, har vissa förändringar
genomförts i fråga om skolornas organisation och ekonomiska förhållanden.

Den för GU centrala frågan har varit om folkhögskolorganisationen förfogar
över sådana utbildningsresurser att det är möjligt att till dessa skolor förlägga
vuxenutbildning för fullständig eller partiell kompetens enligt läroplanerna för
grundskolans högstadium, fackskola och gymnasium.

GU pekar på att det kan finnas åtskilliga personer som önskar studera på
heltid. Detta bör vara möjligt på de större orterna inom den lokala vuxenutbildningen.
Ytterligare insatser kan emellertid vara motiverade. Det är här
folkhögskolan enligt GU kan fylla en uppgift genom att erbjuda heltidsundervisning,
även om denna kan omfatta endast kortare perioder. Särskilda ämneskurser
bör kunna anordnas med samma innehåll och mål som motsvarande ämnen
inom grundskola, fackskola och gymnasium. Antalet elever per ämneskurs
bör uppgå till minst tolv.

GU har även berört de konsekvenser för folkhögskolan som enligt utredningen
kan följa med införandet av gymnasie- och fackskolutbildning i denna skolform.
Det torde kunna förmodas att om de utbildningssökande har att välja
mellan kurser, som betygsätts på vanligt sätt, och kurser, i vilka de får intyg
enligt bestämmelserna i folkhögskolestadgan, det kan inträffa att många kom -

Kurtgl. Maj:ts ''proposition nr 85 år 1967

mer att välja kurser av det förstnämnda slaget. Utredningen håller för sin del
för troligt att elevopinionen är klart inställd på att betyg bör ges. GU anser
det därför inte uteslutet att på grund av önskemål från i första hand eleverna
fackskol- och gymnasiekurser kan komma att tränga ut vad som enligt nuvarande
målsättning kan betraktas som folkhögskolans egentliga verksamhet. GU
anser sig emellertid inte kunna ta någon ställning till huruvida en sådan utveckling
skall betraktas som önskvärd eller inte.

Möjligheten att anordna betygsinriktade kurser borde finnas enligt GU fr.o.m.
läsåret 1960/67. Statsbidrag föreslås utgå enligt samma grunder som i fråga om
statsbidraget till gymnasiet. Kostnaderna härför har beräknats till 0,9 milj. kr.
omkring år 1970.

YB har instämt i GU:s förslag och förordat att även kortare målinriktade kurser
av yrkeskaraktär bör kunna förläggas till folkhögskolan.

5.3.2 Yttranden

Som framgår av redogörelsen i det föregående (se avsnittet 3.2) har flera
remissinstanser understrukit folkbildningens — i första hand studiecirklarnas
och folkhögskolornas — betydelse inom vuxenutbildningen. YB:s synpunkter
på gränsd ragningsproblemet mellan yrkesutbildning
och folkbildning har däremot behandlats endast av några få remissinstanser.
Samverlmnde bildningsförbunden framhåller, att samhällets och näringslivets
yrkesskolor i princip bör svara för det mesta av all yrkesutbildande verksamhet,
men att det behövs ett organ som kan rycka in och komplettera yrkesskolorna.
Ett lokalt samråd krävs därvid. Arbetarnas bildningsförbund ansluter
sig till nyssnämnda yttrande men konstaterar därutöver att nya gränsdragningsproblem
kan uppstå med ökade administrativa svårigheter och kostnader, om
en ny vuxenutbildningsorganisation byggs upp. Enligt förbundet vore det önskvärt
med ett klarläggande — i enlighet med förslagen från YB:s arbetsgrupp —
av innebörden att det borde anses vara fullt legitimt att studieförbunden anordnar
studiecirklar med yrkesutbildande syfte, när denna verksamhet inte kan
bedrivas av samhällets organ för yrkesutbildning. Vidare bör i enlighet med arbetsgruppens
förslag yrkesskolornas verksamhet begränsas i vissa ämnen. Storstockholms
planeringsnämnd förordar att längre, mer omfattande och permanenta
kurser på deltid med klar yrkesinriktning övertas av det allmänna skolväsendet,
medan en annan och i vissa fall betydande del av de deltidskurser,
som ej har utpräglad målinriktning, överflyttas till bl. a. studieförbunden.

Hemslöjdsutredningen erinrar om den mycket betydande cirkelverksamhet
som bedrivs i olika hemslöjdsämnen och finner det önskvärt att YB framdeles
tar upp cirkelledarutbildningen. Svenska hemslöjdsföreningarnas riksförbund
anser att hemslöjdens utbildningsformer — både för förvärvsarbete och husbehovsslöjd
— bör föras till yrkesutbildningens olika skolformer och inte till stu -

Kungl. Maj:ts proposition nr 85 år 1967

dieförbunden. Hemslöjden är ej betjänt av s. k. hobbykurser. Utbildningen kräver
enligt förbundet väl utformade kursplaner och kvalificerad lärarkraft.

Förslaget om att öppna folkhögskolorna för betygsinriktade studier
har diskuterats av ett stort antal remissinstanser. Positiv till tanken är bl. a.
riksrevisionsverket, som pekar på att skolorna som regel har ett begränsat antal
elever och att kursverksamhet pågår endast under en del av året, varför det bör
vara rationellt att tillvarata de sålunda ej utnyttjade resurserna. Även socialstyrelsen,
poststyrelsen, länsstyrelserna i Södermanlands, Östergötlands och Kristianstads
län, fjorton länsskolnämnder, landstingen i Blekinge och Skaraborgs
län, Centerns kvinnoförbund och Centerns ungdomsförbund tillstyrker förslaget.
Landsorganistionen tillstyrker förslaget men har därutöver tagit upp frågan om
möjligheterna för folkhögskolelever att meritera sig för bl. a. akademiska studier
utan alltför krävande kompletteringar. Det gäller enligt Landsorganisationen
därvid att hävda folkhögskolans kompetens- och meritvärde.

Universitetskansler sämbetet finner förslaget tveksamt med tanke på folkhögskolans
syfte men biträder det dock av resursskäl. Liknande synpunkter anförs
av länsstyrelserna i Gotlands och Skaraborgs län samt Riksförbundet landsbygdens
folk.

Skolöverstyrelsen erinrar i sitt yttrande över GU om att folkhögskolans insats
i skolväsendet har kunnat göras utan fixerade kursplaner och betyg. Överstyrelsen,
som anser att folkhögskolan bör få stöd och resurser för att alltmer kunna
ägna sig åt sin huvuduppgift att vara en bildningsinstitution inom det fria och
frivilliga bildningsarbetet, understryker samtidigt, att folkhögskolan genom sina
särskilda erfarenheter av vuxenundervisning bör efter varje folkhögskolas eget
bedömande ges tillfälle att göra en insats inom vuxenutbildningen. Denna insats
bör enligt överstyrelsen ske inom ramen för folkhögskolestadgans bestämmelser.
Av bl. a. dessa skäl avstyrks GU:s förslag. I sitt yttrande över YB anser överstyrelsen
dock att en möjlighet är att låta folkhögskolor bistå korrespondensstuderande
genom att t. ex. erbjuda intensivkurser, ställa laboratorier till förfogande
och organisera veckoslutskurser för studerande. Framför allt torde
sådan verksamhet vara möjlig under sommartid, då också lärare som har erfarenhet
från vuxnas heltidsstudier kan ställas till förfogande. Tjänstemännens
centralorganisation anser att folkhögskolan med bevarande av sin huvuduppgift
att meddela allmän medborgerlig bildning bör kunna vara dels ett komplement,
dels ett alternativ till av GU föreslagna anordningar. Organisationen anser att
folkhögskolans resurser bör kunna användas på ett bättre sätt än till att anordna
kurser för gymnasie- eller fackskolkompetens men vill dock inte direkt
ta avstånd från förslaget. Sveriges socialdemokratiska ungdomsförbund anser
att den frihet i fråga om val av kurs- och studieplaner, som bör vara ett kännetecken
för folkhögskolan, kan lätt förkvävas om de ämnesmässigt koncentrerade
studierna vinner insteg. Förbundet erinrar vidare om att de nya reglerna för
lärartilldelning medför att inga extra lärarresurser kommer att finnas vid folkhögskolorna
i framtiden. Även fem länsskolnämnder avstyrker förslaget.

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 85 år 1967

5.4 Departementschefen

5.4.1 Vuxenutbildning med lokal rekrytering

5.4.1.1 Inre organisation

Frågan om de vuxnas studieförutsättningar har tilldragit sig ett stort intresse
hos utredningarna och remissinstanserna. Sett ur formell synpunkt har naturligtvis
inte de vuxna alltid det kunskapsunderlag som krävs för utbildning i t. ex.
fackskola eller gymnasium. Dessa brister vägs emellertid upp av en allmän
erfarenhetsbakgrund som är väl så värdefull som utbildning, inhämtad i en reguljär
skolgång. Detta synsätt har jag närmare utvecklat i direktiven till kompetensutredningen.
I regel har också de vuxna ett starkare intresse för studier.

Skillnader föreligger emellertid — såsom bl. a. skolöverstyrelsen påpekar —
även i andra avseenden mellan ungdom och vuxna. De yttre förutsättningarna
skiftar, beroende på sådana faktorer som skillnader i ålder och civilstånd. Studierna
bedrivs inom ungdomsskolan som en heltidssyssla, medan den vuxne
i regel kombinerar sina studieinsatser med arbete i förvärvsliv eller hem. Det är
därför nödvändigt att — såsom GU framhåller — den gymnasiala vuxenutbildningen
planeras också från denna utgångspunkt. Detta får konsekvenser på åtskilliga
punkter för organisationen av de vuxnas utbildningsmöjligheter på
gymnasial nivå, bl. a. i fråga om studieformer, undervisningsmetoder och normaltimplaner.
Jag återkommer i det följande till dessa frågor.

De vuxna bedriver nu som regel sina studier på deltid. Utredningarna har
också förordat att i varje fall den vuxenutbildning, som inom den lokala organisationen
svarar mot ungdomsskolan, huvudsakligen skall ges som deltidsundervisning.
I likhet med remissinstanserna delar jag denna uppfattning.
Frågan om möjlighet att bedriva heltidsstudier har aktualiserats i vissa yttranden.
Heltidsundervisning erbjuder — som Svenska landstingsförbundet framhåller
— möjligheten för de studerande att på relativt kort tid och med en
mindre sammanlagd arbetsinsats nå fram till ett studiemål. Som regel torde
man emellertid ha att räkna med att de studerande samtidigt läser enbart
ett fåtal ämnen. Man har också att beakta att stora praktiska problem på grund
av ämnesuppsättningens omfattning skulle uppstå om särskilda organisatoriska
anordningar skulle vidtas med sikte endast på heltidsundervisning. Härtill
kommer att vi utifrån samhällsekonomiska skäl — som chefen för inrikesdepartementet
uttalade i prop. 1966:52 — har särskild anledning att utnyttja
studieformer inom vuxenundervisningen som inte leder till ett för stort produktionsbortfall.

Jag vill dock i likhet med GU erinra om att den enskilde studeranden inom
ramen för såväl den riksrekryterande som, i varje fall på de största orterna, den
lokala vuxenutbildningsorganisationen har möjlighet att utforma sitt studieprogram
så att heltidsstudier i praktiken kan bedrivas.

Vissa remissinstanser har även tagit upp frågan om förläggning av under -

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 85 år 1967

visning till icke kvällstid. Jag vill på denna punkt uttala att om erforderligt
elevintresse finns några hinder inte föreligger mot att deltädsundervisning förläggs
till dagtid.

Jag räknar vidare med att undervisningen skall bedrivas som koncentrationsundervisning.

Studieprogrammet inom den lokala vuxenutbildningen skall enligt utredningarnas
förslag omfatta i stort sett samtliga ämnen enligt läroplanen för grundskolans
högstadium, fackskola, gymnasium och yrkesskola. YB har vidare förutsatt
att därutöver vissa deltidskurser skall kunna anordnas inom yrkesutbildningens
område, fastän de inte finns representerade inom ungdomsutbildningen.
I anslutning till utredningarnas förslag har invändningar riktats från
bl. a. folkbildningsorganisationerna som särskilt tagit upp problemen om gränsdragning
mellan folkbildning och yrkesutbildning.

Som jag framhållit i det föregående förändrar en utvidgad radio-tv-undervisning
till en del problemställningar. Den eterutsända undervisningen kan behöva
kompletteras med lärarledd undervisning och den lokala vuxenutbildningen
liksom studieförbunden bör kunna ordna sådan undervisning.

Som riktlinje för verksamheten inom lokal gymnasial vuxenutbildning förordar
jag att undervisning i princip skall kunna erbjudas enligt kursplanen för
grundskolans högstadium, fackskola, gymnasium och yrkesskola. I vissa ämnen
— jag tänker därvid bl. a. på några nya ämnen som införts på fackskolans läroplan,
vilka är av jämförelsevis allmän karaktär och sedan länge helt eller
delvis förekommit inom studieförbundens cirkelverksamhet — bör kurser ej
anordnas inom lokal vuxenutbildning. Jag avser att senare föreslå Kungl. Maj:t
att skolöverstyrelsen får i uppdrag att inkomma med förslag till närmare bestämmelser
härom.

Inom yrkesskolorna förekommer i dag en omfattande deltidskurs verksamhet.
Under de senaste åren har deltagarantalet varit ca 100 000 i sådana kurser.
Som framgår av bl. a. YB:s redogörelse är dessa kurser av mycket skiftande
karaktär. En mindre del svarar mot utbildningen vid de tidigare kommunala
tekniska skolorna, vissa kurser är av hobbykaraktär, ytterligare andra av ganska
allmän karaktär. Från studieförbundens sida har framhållits att yrkesskolornas
deltidskurser, som i allmänhet är avgiftsfria, i många fall konkurrerar med studieförbundens
avgiftsbelagda studiecirklar. I framtiden bör som huvudregel gälla
att inom den lokala gymnasiala vuxenutbildningen endast sådana yrkesskolkurser
anordnas som svarar mot ungdomsskolans ämnen eller som utan att
finnas företrädda i ungdomsskolans program är en yrkesutbildning av speciell
karaktär. Jag vill i detta sammanhang betona betydelsen av att även utbildningsmöjligheter
av detta slag finns inom vuxenutbildningen. Det bör dock vara
möjligt för kommunal skola att — efter medgivande av skolöverstyrelsen — anordna
även andra kurser. Dylika kurser bör ha yrkesutbildande inriktning och
omfatta ett relativt stort timtal och undervisningen bör bedrivas enligt riksgiltiga
kursplaner. Dessa kurser får anses vara av samma karaktär som stu -

Kungl. Maj:ts proposition nr 85 år 1967

diecirklarna och bör anordnas av yrkesskolor endast om verksamheten inte tillgodoses
av studieförbunden.

GU har utarbetat förslag till maximiantal veckotimmar i varje ämne inom
lokal vuxenutbildning samt exempel på hur dessa kan fördelas på terminer,
normaltimplaner. Härutöver skall till den lokala vuxenutbildningens förfogande
finnas viss tid (högst 10 % av skolans totala antal undervisningstimmar), som
skall användas för att bl. a. möjliggöra individuell studiehandledning och gruppvis
anordnad studieorientering.

GU:s principförslag innebär enligt min bedömning att man skapar förutsättningar
för att tillgodose de individuella studiebehoven även inom ett mycket
heterogent elevklientel med skiftande studieförutsättningar. En anordning av i
princip liknande natur har enligt beslut vid föregående års riksdag införts inom
folkhögskolorna i syfte att bl. a. uppmuntra en pedagogisk experimentverksamhet.
Skolöverstyrelsen har utfärdat bestämmelser om maximering av timantalet
för nuvarande utbildning i de statsunderstödda kvällsgymnasierna. I jämförelse
härmed innebär GU:s förslag en inte obetydlig reduktion av läraråtgången.
Det torde röra sig om en minskning med ca 20 % av nuvarande timantal.

Jag anser att en maximering av timtalet för varje ämne — räknat i lektioner
om 45 minuter — bör genomföras. Vidare bör det föreslagna schablontillägget
med 10 % av timantalet införas för fackskol- och gymnasieutbildning (inkl.
grundskolans högstadium). Inom ramen för denna angivna tid skall således
undervisningen äga rum och innefatta även tid för behövliga prov. Det ankommer
på Kungl. Maj :t att fastställa erforderliga bestämmelser. Jag räknar därvid
med att GU:s förslag i huvudsak förverkligas.

Även för yrkesskolans del bör en liknande anordning införas. Skolöverstyrelsen
bör därför få i uppdrag att besluta om maximering av timtalet för yrkesskolkursema
inom lokal gymnasial vuxenutbildning. Överstyrelsen bör därvid
även pröva om det nämnda schablontillägget bör införas för dessa kurser.

Jag vill i detta sammanhang närmare beröra frågan om vilka konsekvenser
ett utvidgat användande av radio och television bör få för den gymnasiala
vuxenutbildningsorganisationen. Det ökade utnyttjandet av etermedier är bl. a.
ett led i rationaliseringsarbetet på skolväsendets område. Härav följer att dubbleringar
av utbildningsinsatserna bör undvikas. I vissa ämnen kan det sannolikt
bli fråga om att över huvud inte anordna någon kompletterande undervisning.
I ett sådant ämne följer de studerande undervisningen via etermedier.
Undervisning i lokal eller riksrekryterande vuxenutbildningsorganisation äger
ej rum i ämnet under den aktuella perioden. De som vill ha resultatet av studierna
betygsatta kan vända sig till den organisation som redan finns vid ungdomsskolorna
och till de här föreslagna lokala eller riksrekryterande skolorna för avläggande
av särskild prövning e. d.

Mer vanligt torde det bli att kompletterande anordningar måste till. Härvid
bör gälla att de som har för avsikt att låta studiet av ett ämne, vari undervisningen
sker via etermedier, ingå i ett större studieprogram kan intas i lokal eller
riksrekryterande vuxenutbildningsorganisation och där erhålla kompletterande

Kungl. Maj:ts proposition nr 85 år 1967

undervisning, medan andra har möjlighet att delta i t. ex. ett studieförbunds
verksamhet. 1 nuvarande läge kan detta medföra olikheter i ekonomiskt avseende
mellan olika deltagare, beroende på vem som t. ex. anordnar den muntliga
undervisningen. Det principiella spörsmålet om omfattningen av de ekonomiska
prestationerna från de studerandes sida reses därmed. Innan definitiv
ståndpunkt tas härtill, bör man enligt min bedömning avvakta erfarenheterna
av den föreslagna försöksverksamheten med undervisning med användning av
radio och television. Även i sådana fall bör undervisningen inom den lokala och
riksrekryterande vuxenutbildningsorganisationen anpassas till de ändrade förhållandena
genom inställande eller begränsning av denna undervisning.

Vuxenundervisningen måste forma sin metodik efter de vuxnas studieförutsättningar.
Ungdomsutbildningens studieformer kan naturligt nog inte tjäna
som mönster och utvecklingen har också i dessa avseenden gått i riktning mot allt
större frihet inom vuxenundervisningen. Den egna studieaktiviteten ges stort
utrymme, koncentrationsundervisningen har vunnit terräng. GU:s synpunkter,
innefattande bl. a. förslag om försöksverksamhet med undervisningsgrupper av
olika storlek, bör kunna vara vägledande för den fortsatta utvecklingen. Därvid
bör också erfarenheterna från andra former av vuxenstudier tas tillvara. Jag
räknar med att ett fruktbärande samarbete mellan representanter för olika former
av vuxenundervisning skall komma till stånd. Utvecklingsarbetet på
vuxenutbildningens område bör härigenom få en betydelsefull stimulans.

Situationen inom vuxenutbildningen kommer att i betydande grad förändras
främst genom det ökade utnyttjandet av radio och television. Såsom jag utvecklat
i det föregående måste undervisning via etermedier i vissa fall kompletteras
med lärarledd undervisning eller stödmaterial av olika slag. Det blir
en väsentlig uppgift att för varje ämne klarlägga vilken sådan komplettering
som erfordras.

Som Samverkande bildningsförbunden påpekat har skolforskningen endast i
ringa utsträckning varit inne på vuxenundervisningen. Jag har i prop. 1967:4
angående reformerad lärarutbildning framhållit att det ökande behovet av utbildning
i vuxenpedagogik kommer att aktualisera inrättandet av nya lektorat
i vuxenundervisningens metodik. Forsknings- och utvecklingsarbetet inom
vuxenundervisningens område kommer också att kräva vidgade insatser. Hur
detta bäst skall tillgodoses och hur arbetet därvid skall fördelas mellan lärarhögskolor
och universitet kommer att bli en arbetsuppgift för den utredning som
skall pröva frågorna om samverkan mellan de pedagogiska institutionerna vid
nyssnämnda läroanstalter.

5.4.1.2 Yttre organisation

Spörsmålet om huvudmannaskapet för den lokala gymnasiala vuxenutbildningen
bör ses mot bakgrund av den utveckling som ägt rum under de senaste åren.

Kungl. Maj:ts proposition nr 85 år 1967

Kvällsgymnasierna tillkom genom initiativ från vissa studieförbund med verksamt
stöd av statens kompletteringsgymnasium. På grundval av förslag från
studiesociala utredningen markerades sedan kommunernas ansvar för även denna
del av utbildningsväsendet. I prop. 1963:97 anslöt jag mig till principen om
kommunalt huvudmannaskap men lämnade en möjlighet öppen för studieförbund
att på kommunens uppdrag handha verksamheten. I praktiken har emellertid
studieförbund svarat endast för några få kvällsgymnasier. Yrkesskolornas
deltidskurser bedrivs nästan enbart av primärkommunal huvudman.

GU:s och YB:s förslag innebär att kommunerna nu bör ges hela ansvaret för
den lokala gymnasiala vuxenutbildningen. Remissinstanserna delar också nästan
undantagslöst utredningarnas syn på att denna utbildning likaväl som motsvarande
ungdomsutbildning bör vara en kommunens angelägenhet. Jag delar uppfattningen
att kommunerna bör vara huvudman för den lokala vuxenutbildningen.

Utredningsförslagen innebär också ett lagfästande av detta ansvar. Kommunerna
föreslås således vara skyldiga att främja åtgärder för vuxenutbildningen.
Som jag nyss framhållit har kommunerna visat ett påtagligt intresse för att
sörja även för vuxnas studier och utbildning. Detta tar sig också uttryck i en
ofta förekommande bidragsgivning till studieförbundens cirkelverksamhet. Ett
inskrivande i skollagen av kommunens skyldighet att främja vuxenundervisningav
det slag varom här är fråga skulle måhända ha vissa psykologiska effekter.
Emellertid skulle ett sådant stadgande kunna uppfattas som om utbildning av
vuxna enligt ungdomsskolans läroplan skulle vara en mer angelägen uppgift för
kommunerna än stöd till t. ex. folkbildningsarbetet, vilket naturligtvis inte har
varit utredningarnas avsikt att markera. För egen del tilltror jag de kommunala
organen vilja och förmåga att utan ett formligt åläggande i lag skapa studieoch
utbildningsmöjligheter även för de vuxna.

Av mitt ställningstagande i det föregående följer naturligt att skolstyrelsen
bör vara lokal styrelse för den vuxenutbildning varom här är fråga. Skolstyrelserna
innefattar enligt min mening en så bred representation med förankring
även bland skilda anordnare av vuxenutbildning att skäl saknas att i varje
kommun i enlighet med YB:s förslag inrätta ett särskilt vuxenutbildningsråd.
I de fall behov av detta slag skulle komma att uppstå, finns möjlighet för kommunerna
att själva tillskapa dylika rådgivande organ. Ej heller finns skäl att
vid sidan av länsskolnämnderna nu inrätta ett regionalt organ för en del av
vuxenutbildningsområdet.

Vissa skillnader existerar i dag i fråga om den lokala organisationen av den
gymnasiala vuxenutbildningen. Kvällsgymnasierna utgör från ungdomsutbildningen
fristående enheter och är nästan undantagslöst utan fast anställd personal.
För skolledningen finns dock i vissa fall heltidsanställd personal. Deltidskursverksamheten
vid yrkesskolorna är däremot en del av ungdomsutbildningen i yrkesskolan,
vilket tar sig uttryck bl. a. däri att undervisning såväl vid hel- som del- 6

6 —• Bihang till riksdagens protokoll 1967. 1 sand. Nr 85

Kungl. Maj:ts proposition nr 85 år 1967

tidskurser kan ingå i lärares tjänstgöringsskyldighet samt att deltidskurserna
ingår i det skolkommunala poängsystemet. GU:s förslag ansluter sig i princip
till sistnämnda metod, medan YB förordat lösningen med särskilda institut med
fast anställd personal för skolledande och undervisande uppgifter.

Vid ställningstagandet till formerna för den lokala organisationen har jag fäst
vikt vid synpunkten att organisationen med hänsyn bl. a. till växlingar i rekryteringsunderlaget
bör göras så flexibel som möjligt. Vidare bör en strävan
vara att i personalbesparande syfte nedbringa behovet av fast anställd personal.
Detta talar för att lösningen med särskilda vuxenutbildningsinstitut bör
undvikas. Jag finner det däremot rationellt att vuxenutbildningen ingår som en
naturlig del i kommunens skolväsende. I praktiken innebär detta att vuxenutbildning
enligt läroplanerna för grundskolans högstadium, fackskola och gymnasium
bör förläggas till en skolenhet för ungdomsutbildning och vara underställd
rektor för denna. I vissa fall kommer organisationen att ha en sådan omfattning
att den bör utgöra en särskild skolenhet. För yrkesskolans del bör liksom
nu gälla att deltidskurserna är en del av skolans verksamhetsområde. I det
följande återkommer jag till frågan om den administrativa och pedagogiska ledningen
av vuxenutbildningen.

I enlighet med GU:s förslag bör det i framtiden ankomma på skolöverstyrelsen
att fatta beslut om tillstånd för kommun att anordna lokal vuxenutbildning
i form av gymnasie-, fackskol- och förgymnasiala kurser. Länsskolnämnderna
bör äga rätt att inom ramen för av överstyrelsen angivna riktlinjer besluta
vilka ämneskurser på deltid, som får igångsättas. För sådan kurs vid yrkesskola,
som statsbidragsmässigt skall jämställas med studiecirkel, bör såsom
framhållits medgivande fordras av skolöverstyrelsen.

Inom det kommunala skolväsendet tillämpas en poängberäkning som har betydelse
för bl. a. inrättande av skolchefsbefattningar. Nu gäller att deltidskurserna
vid yrkesskola är inbegripna i detta poängsystem på så sätt att en poäng
erhålls för varje påbörjat 500-tal lektioner. För kvällsgymnasiema tillämpas
andra regler. Enhetliga regler bör gälla på detta område. Tveksamhet kan —
bl. a. med hänsyn till radio-tv-undervisningen — råda om i framtiden antalet lektioner
utgör den riktiga grunden för poängberäkningen. Tills vidare bör dock
lektionsantalet vara mätaren på den lokala gymnasiala vuxenutbildningens omfattning.
För vuxenutbildning enligt läroplanerna för grundskolans högstadium,
fackskola och gymnasium bör gälla att en poäng erhålls för varje påbörjat 550-tal lektioner. Någon ändring av poängtalet för yrkesskolans del bör f. n. inte
ske. De kurser som av yrkesskolan anordnas med statsbidrag som till studiecirkel
bör dock inte ingå i poängberäkningen.

Nuvarande bestämmelser om kurs- och gruppstorlek har av utredningarna föreslagits
uppmjukade så att ämneskurs skall kunna anordnas med lägst åtta
deltagare vid kursens start. Vid bedömningen av detta förslag kan delvis skilda
synpunkter anläggas. GU har motiverat sitt förslag med hänsyn till angelägen -

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 85 år 1967

heten att sprida utbildningsmöjligheterna till så många som möjligt. Det av
mig föreslagna utnyttjandet av radio och television i utbildningens tjänst leder
också till en sådan spridning, t. o. m. större än vad utredningsförslagen innebär.
Därigenom kommer fragan om minimitalct för upprättande av undervisningsgrupp
i ett annat läge. Den dominerande kostnadsfaktorn inom gymnasial
vuxenutbildning är lönerna till lärare, varför frågan om minimitalet ytterst påverkar
dispositionen av tillgänglig lärarpersonal. För egen del anser jag att ett
något högre genomsnittligt minimital än vad utredningarna föreslagit inte bör
väcka betänkligheter, bl. a. även med hänsyn till att en utbildningssökande har
möjlighet att vända sig till en riksrekryterande skola.

Utredningarnas förslag innebär att ett och samma minimital skall gälla för
samtliga ämnen. Detta torde emellertid kunna leda till en viss stelhet i utbildningssystemet.
Inte minst ett ökat användande av radio och television torde
medföra ett behov av att kunna variera minimitalet. Man kan t. ex. medge
anordnande av en kurs i ett laborativt ämne vid ett lågt elevantal om huvuddelen
av undervisningen distribueras via etern. I andra kurser kan det vara befogat
med ett högre minimital. Det ankommer på Kungl. Maj:t att i detta avseende
fastställa erforderliga bestämmelser. Riktpunkten bör därvid vara ett
genomsnittligt antal om lägst tolv aktiva studerande för upprättande av kurs.
Jag biträder vad GU anfört beträffande maximiantalet elever per grupp och delning
av undervisningsavdelning och avdelning vid laborationer.

De förslag om den lokala organisationen som utredningarna framlagt har
konsekvenser bl. a. i fråga om skolledning, lärare och övrig personal. Nuvarande
ordning innebär som nyss redovisats att medan personalen vid kvällsgymnasierna
— med undantag av vissa skolledare — inte är fast anställda, ingår inom
yrkesskolan i vissa fall även undervisning vid deltidskurser i tjänsteunderlaget.
GU önskar införa den vid yrkesskolorna tillämpade ordningen vid även fackskol-
och gymnasieundervisning inom lokal vuxenutbildning, medan YB har
föreslagit inrättande av fasta lärartjänster.

I samband med beredningen av GU:s och YB:s betänkanden har frågan om
statlig lönereglering av lärar- och skolledarorganisationen tagits upp till behandling.
För yrkesskolans deltidskurser gäller statlig lönereglering från den 1
januari 1964 (prop. 1963:170, SU 148, rskr 336), medan sådan reglering saknas
för kvällsgymnasierna. Enligt de upplysningar som inhämtats ansluter emellertid
arvoderingen vid kvällsgymnasierna i praktiken till de statliga lönebestämmelserna.
Det är enligt min mening angeläget att den statliga löneregleringen
omfattar även lärartjänstgöring inom vuxenutbildningen. Överläggningar har
i denna fråga ägt rum med representanter för Svenska kommunförbundet och
Svenska stadsförbundet samt för personalorganisationerna. Statens avtalsverk
för på grundval av ett inom ecklesiastikdepartementet upprättat organisationsförslag
förhandlingar med Sveriges akademikers centralorganisation och Tjänstemännens
centralorganisations statstjänstemannasektion om anställnings- och
arbetsvillkor för lärare m. fl. vid gymnasial vuxenutbildning.

Kungl. Maj:ts proposition nr 85 år 1967

Som jag nyss framhållit är jag inte beredd att tillstyrka YB:s förslag om
fast uppbyggnad av personalorganisationen utan all lärarpersonal inom den lokala
vuxenutbildningen i vad denna avser utbildning enligt grundskolans högstadium,
fackskola och gymnasium bör knytas till organisationen enligt samma
former som nu sker i fråga om kvällsgymnasier. Endast timlärartjänster bör
således inrättas.

Såsom jag framhållit i det tidigare bör den vuxenutbildning som meddelas
enligt läroplanerna för grundskolans högstadium, fackskola och gymnasium
normalt ingå i en skolenhet för ungdomsutbildning. Rektor för denna skolenhet
blir i så fall rektor även för den förekommande vuxenutbildningen. En sådan
ökning av arbetsuppgifterna aktualiserar en förstärkning av resurserna för skolans
pedagogiska och administrativa ledning. Jag vill därvid erinra om att skolenhetens
poängtal påverkas av vuxenutbildningen, vilket kan medföra lägie undervisningsskyldighet
för rektor eller studierektor. Därutöver bör emellertid en
ytterligare förstärkning ske genom inrättande av en arvodestjänst som studierektor
för den vid skolenheten anordnade vuxenutbildningen. För sådana studierektorer
som innehar lärartjänst bör gälla rätt till nedsatt undervisningsskyldighet
med en veckotimme för varje poäng som arbetsområdet omfattar, dock
högst 15 veckotimmar.

Särskilda skolenheter för vuxenutbildning bör få upprättas om arbetsområdet
varaktigt omfattar minst 16 poäng. I sådana fall bör heltidstjänst som rektor
kunna inrättas. Undervisningsskyldigheten för rektor bör faststallas till tre
veckotimmar. Beslut om att inrätta arvodestjänst som studierektor vid fristående
enhet bör fattas i den ordning som Kungl. Maj:t bestämmer.

Behörig till tjänst som rektor och studierektor bör den vara som är behörig
till ordinarie tjänst som lärare i skolväsendet. I denna fråga beslutar Kungl.

Maj:t. .

Mina förslag i detta avseende innebär en utvidgning av skolledarorganisatio nen.

Jag vill framhålla att behov i ett senare sammanhang kan uppstå att pröva
frågan om denna organisation i dess helhet.

5.4.1.3 Intagning, betyg, studiernas avslutning m. m.

Reglerna för intagning inom lokal gymnasial vuxenutbildning har diskuterats
av åtskilliga remissinstanser. Särskilt har frågan om en lägsta intagningsålder
tilldragit sig uppmärksamhet. GU:s förslag om ett slopande av nuvarande inskränkning
i rätten att antagas som elev vid kvälls- och vuxengymnasier har
mött gensaga från flera håll. Bl. a. skolöverstyrelsen har framhållit att ungdomar
som inte vunnit inträde i ungdomsutbildningens gymnasier och fackskolor
kan antas komma att efterfråga motsvarande utbildning i lokal vuxenutbildning.
Härigenom kan programmet för ungdomsutbildningens utbyggnad
sättas ur spel. Jag delar skolöverstyrelsens uppfattning och avser att senare
föreslå Kungl. Maj it att som ett villkor för inträde i lokal vuxenutbildning
skall gälla en viss angiven lägsta ålder.

Kungl. Maj:ts proposition nr 85 år 1967

För rätt till inträde bör inga andra krav uppställas än att sökanden skall vara
behörig för studier i vald ämneskurs. Behörigheten bör grundas på en bedömning
av sökandens reella förutsättningar att tillgodogöra sig undervisningen.
Vid konkurrens om utbildningsplatser bör därför den som har formellt dokumenterade
meriter ej automatiskt få företräde utan hänsyn skall tas även till
bl. a. deltagande i folkbildning, kursverksamhet etc. Hithörande bedömningar
bör präglas av samma principiella synsätt som kommit till uttryck i direktiven
till kompetensutredningen. Den som tas in som elev bör ha ett klart angivet
studiemål, vilket som regel bör ta sig uttryck i önskemål om studier i flera ämnen
samt att studierna är av betydelse för den studerandes yrkesverksamhet
eller yrkesval. I mån av plats och om statsverket ej åsamkas extra kostnader
bör dock även den som avser att studera endast enstaka ämne tas in.

Beslut om intagning fattas av intagningsnämnden för ungdomsutbildning. I
enlighet med GU:s förslag bör rektor/studierektor för vuxenutbildningen vara
föredragande i nämnden i sådana fall.

Om de angivna grunderna för inträde och om vad GU föreslagit beträffande
betygsystem och studiernas avslutning ankommer på Kungl. Maj:t att besluta.
I de senare avseendena bör därvid utredningens förslag i huvudsak kunna tjäna
som förebild.

5A.1.4 Övergångsfrågor, genomförande m. m.

Inom området för de genom 1964 års riksdagsbeslut avskaffade gymnasieformerna
finns vissa särskilda anordningar för vuxna studerande. Den omvandling
av vuxenutbildningen, som ett förverkligande av mina förslag innebär, måste
följas av vissa övergångsåtgärder för befintliga skolformer. Den grundläggande
principen bör därvid vara att en utbildningsväg som är efterfrågad och ger en
för arbetsmarknaden god utbildning inte bör avskaffas, därest inte samtidigt
på annat sätt kan erbjudas motsvarande eller i stort sett liknande utbildning.
Vidare bör övergångstiden i regel göras relativt lång med hänsyn till pågående
omläggning av gymnasieutbildningen. En omedelbar avveckling bör dock ske
i fråga om statens aftonskola från den 1 juli 1967. Inom en och samma kommun
bör vuxenutbildning av det slag varom här är fråga anordnas endast av
en huvudman. Vidare bör skolöverstyrelsen vidtaga åtgärder för att avveckla
den av överstyrelsen bedrivna kursverksamheten i vissa ämnen för studenter,
eftersom denna verksamhet bör handhas av den lokala gymnasiala vuxenutbildningen.
Jag räknar med att detta skall kunna ske den 1 juli 1968.

Vad övriga av GU berörda skolformer beträffar — dvs. studentkurs vid förutvarande
handels- och tekniska gymnasier, specialkurser vid förutvarande tekniskt
gymnasium och kommunala tekniska aftonskolor — bör skolöverstyrelsen
få i uppdrag att överväga såväl tidpunkten för avveckling som under mellantiden
påkallade åtgärder, bl. a. ev. anpassning av läroplanerna. I fråga om de
kurser vid förutvarande handelsgymnasium som är av universitetsavlänkande
karaktär bör överstyrelsen därvid samråda med universitetskanslersämbetet.

Kungl. Maj:ts proposition nr 85 år 1967

Jag vill i detta sammanhang ta upp ett övergångsproblem som aktualiserats
från flera håll och som gäller vuxnas möjligheter att avlägga studentexamen.
Merkantil och teknisk privatistexamen kan avläggas genom särskilda prövningar
ämnesvis, medan för avläggande av studentexamen gäller kravet att muntlig
prövning skall ske i de sista i examen ingående ämnena samtidigt. Denna
ordning bör ändras så att principerna för avläggande av fackgymnasial privatistexamen
kommer att gälla även för studentexamen för privatister.

GU har framlagt förslag om förstärkning av statsbidragsgivningen till lokal
vuxenutbildning. Nuvarande regler innebär att statsbidrag utgår med 100 %
till yrkesskolans deltidskurser, medan statsbidraget till kvällsgymnasierna är
79%. Till allmänna studiecirklar utgår bidrag med 75 % av utgifterna, dock
högst 15 kr. i timmen. Kostnadsfördelningen mellan staten och de olika huvudmännen
är således skiftande vid olika former av utbildning för vuxna.

Det är enligt min mening angeläget att åstadkomma en större enhetlighet i
fråga om statens bidrag till den vuxenutbildning som anordnas av kommuner
och studieförbund. Samma typ av kurser bör erhålla i princip samma statliga
stöd. Vissa av yrkesskolans nuvarande deltidskurser bör i bidragshänseende
jämställas med studiecirklar i allmänna ämnen. Vidare bör statsbidraget till
all lokal vuxenutbildning utgå med 100 % av lönekostnaderna för lärare och skolledning.
Detta innebär således att staten tar på sig en ökad andel av kostnaderna
för vuxenutbildningen på gymnasiestadiet.

Det är vidare angeläget att åstadkomma en utjämning av statsbidragsginingen
inom vuxenutbildningen. Studiecirkelverksamhetens arbetsmöjligheter
bör förbättras för att folkbildningen skall kunna fylla de uppgifter som jag räknat
med skall ankomma på denna del av utbildningsverksamheten. En höjning
av statsbidraget bör därför ske så att bidrag utgår med högst 20 kr. mot nuvarande
15 kr. per studiecirkeltimme. En betydande förbättring av folkbildningsarbetets
betingelser uppnås härmed.

Deltagande i gymnasial och förgymnasial lokal vuxenutbildning bör tills vidare
ej vara förenad med avgifter för den studerande. Av deltagare i yrkesskolkurs,
för vilken statsbidrag utgår som till studiecirkel, bör däremot avgift kunna
tas ut.

Jag vill i detta sammanhang slutligen ta upp vissa frågor om interkommunal
ersättning vid utbildning. Huvudprincipen är f.n. att i det fall en elev får utbildning
i grundskola, fackskola, gymnasium eller yrkesskola i annan kommun än
där han är kyrkobokförd (hemkommunen), svarar hemkommunen för kostnaderna
i den mån dessa inte täcks av statsbidrag. I fråga om grundskolan jämställs
med hemkommun kommun där eleven varaktigt vistas. Närmare bestämmelser
härom utfärdar Kungl. Maj:t årligen, med stöd av 46 § skollagen,
i en särskild kungörelse om vissa ersättningar vid kommunal samverkan på
skolväsendets område (senaste kungörelse 1966:723). Gällande bestämmelser
har i praxis ansetts innebära att hemkommunens skyldigheter inte omfattar

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 85 år 1967

att utge ersättning för elev som efter 21 års ålder upptar studier vid sådan
gymnasial skola efter flera års avbrott i studierna. Nuvarande bestämmelser
om interkommunal ersättning bör enligt min mening utsträckas till att gälla även
nyssnämnda kategori av äldre studerande, i den mån sådan studerande deltar i
ungdomsutbildningen. Kungl. Maj:t bör inhämta riksdagens bemyndigande
att utfärda föreskrifter av denna innebörd, vilka bör träda i kraft den 1 juli
1967.

Med hänsyn till vad jag föreslagit beträffande statsbidrag till lokal gymnasial
vuxenutbildning bör det däremot inte bli aktuellt med interkommunal ersättning
vid denna utbildning.

Förändringarna inom den lokala gymnasiala vuxenutbildningen bör genomföras
den 1 juli 1968. Det bör dock vara möjligt att redan under nästa budgetår
anordna kurser enligt fackskolans läroplan vid nuvarande kvällsgymnasier.

5.4.2 Vuxenutbildning med riksrekrytering

5.4.2.1 Studieformer

Utbildningsprogrammet vid statens gymnasier för vuxna har successivt byggts
ut. Vid sin start år 1956 omfattade det dåvarande läroverket för vuxna i Norrköping
realskola och allmänt gymnasium med latin- och reallinjer. På förslag
av studiesociala utredningen genomfördes år 1962 en utbyggnad av organisationen.
En ny skola inrättades i Härnösand varjämte även fackgymnasieutbildning
förlädes till skolorna.

Skolornas utbyggnad har totalt sett relativt väl anslutit sig till de beräkningar
som studiesociala utredningen gjorde. Elevantalet har expanderat från drygt
400 till ca 1 700. Skolformen har således visat sig ha en god attraktionskraft
och särskilt de år 1962 inrättade linjerna har mötts av ett stort elevintresse.
En ytterligare inriktning mot yrkesinriktade studier bör nu ske genom att i
enlighet med GU:s förslag till skolorna förlägga även fackskolutbildning. I princip
kommer därvid skolorganisationen att erbjuda hela utbildningsprogrammet
motsvarande grundskolans högstadium, fackskola och gymnasium. I enlighet
med GTJ:s förslag bör vidare vissa åtgärder genomföras som möjliggör för de
studerande att välja en teknisk gymnasieutbildning med mindre inslag av allmänna
ämnen. Bl. a. härigenom bortfaller motivet att på sikt ha kvar nuvarande
specialkursen vid tekniskt gymnasium. Vad GU anfört beträffande förgymnasial
utbildning kan jag i allt väsentligt biträda.

Tanken på att låta skolorna omfatta även yrkesskolutbildning har väckts i
remissyttranden. Jag är för min del i princip positivt inställd till detta förslag
men anser att frågan bör prövas i annat sammanhang.

Nuvarande studieordning vid gymnasierna för vuxna medger i princip endast
studier för fullständig examen. I likhet med GU anser jag starka skäl tala för en
friare ordning som ger möjlighet till såväl fullständig som partiell utbildning.

Kungl. Maj:ts proposition nr 85 år 1967

Härigenom skall det bli möjligt för en person att endast läsa några få ämneskurser
vid de riksrekryterande skolorna. Det bör också vara möjligt att — som
jag utvecklat i det tidigare — vid skolorna kombinera radio-tv-undervisning med
muntlig undervisning eller korrespondensstudier. Denna nya ordning öppnar
också vägen för en person att kombinera studier inom den lokala och den riksrekryterande
organisationen för att tillgodose sina utbildningsönskemål.

Undervisningen vid statens gymnasier för vuxna bygger nu på en kombination
av muntlig undervisning under periodvis återkommande kurser vid skolorna
samt självstudier i form av brevskolstudier på hemorten. GU:s förslag
innebär att denna studieform skall finnas kvar men därjämte skall möjlighet
finnas att inta elever som enbart vill bedriva brev skolstudier. Invändningar har
riktats mot sistnämnda förslag, av bl. a. skolöverstyrelsen och Hermods-NKI,
vilka avstyrker GU:s förslag.

Spörsmålet om statens engagemang för de brevskolstuderande är av gammalt
datum. Nuvarande brevskolstipendier inrättades efter beslut av 1945 års riksdag
på förslag av 1940 års skolutredning som ett medel att vidga möjligheterna
till högre utbildning för landsbygdens ungdom. Numera utgör stipendierna i huvudsak
ett bidrag till kursavgifter för vuxna med fullständig examen som slutmål.
En utvidgning av de offentliga insatserna har diskuterats i olika sammanhang,
varvid frågan bl. a. gällt statligt, stöd till enskilda korrespondensinstitut
eller inrättande av ett statligt sådant institut. Förespråkare för dessa båda principlösningar
finns också i remissopinionen. GU:s förslag har tillfört debatten
nytt stoff. Det innebär en elegant lösning av ett länge diskuterat problem.
Inom ramen för en samhällelig skola, vid vilken erfarenheter finns av brevskolstudier
därigenom att dessa redan nu ingår som ett väsentligt led i undervisningen,
kommer möjlighet att finnas till enbart brevskolstudier. Såsom GU
framhåller finns det f. ö. redan nu många studerande som med skolans stöd i
praktiken bedriver studierna med ringa inslag av muntlig undervisning. Ett
förverkligande av förslaget kan därför också ses som ett led i utvecklingen mot
friare studieformer inom den riksrekryterande vuxenutbildningen.

Såsom GU framhållit bör de brevskolstuderande ha i princip samma ställning
som varje annan studerande inom en offentlig skola. Denna skall bl. a. svara för
att de studerande erhåller undervisning — i detta fall genom främst brevkurser
—- och fortlöpande bedöma elevernas prestationer. Skolan skall vidare ställa
rådgivningsresurser till förfogande. På grundval av bedömningar under studietiden
och/eller vid särskilda prövningar skall slutbetyg utfärdas.

Omfattningen av utbildningsverksamheten får liksom all annan frivillig utbildning
prövas med hänsyn till tillgängliga resurser.

GU har lagt fram en godtagbar plan till organisation av brevskolundervisningen.
I ett inledande skede bör dock brevskolstudierna koncentreras till en enhet,
nämligen den i Norrköping. Jag räknar med att skolorna, såsom redan nu sker,
skall kunna inköpa material för självstudier från existerande brevskolor. Frågan
om produktion av studiematerial för bl. a. vuxenutbildningen tillhör läromedels -

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 85 år 1967

utredningens arbetsområde. Vid ett genomförande av detta förslag kan verksamheten
med brevskolstipendier avvecklas. Centrala studiehjälpsnämnden bör
dock äga att bevilja stipendier även för nästa budgetår.

5.4.2.2 Vuxenskolornas organisation

GU har eftersträvat en minskning av nuvarande utbildningstider vid skolorna,
som nu sträcker sig över fyra till fem år. I de exempel på normaltidsplaner
som presenteras har också en avkortning kunnat ske för vissa gymnasielinjer.
Den genomsnittliga studietiden för fackskol- och gymnasieutbildning kommer
att variera mellan 2 och 4V2 år. Till större delen sker studierna på hemorten.
Mellan 25 och 45 veckor kan dock den studerande deltaga i muntliga kurser. I
likhet med remissinstanserna ansluter jag mig till GU:s uppläggning.

I fråga om GU:s förslag om maximering av antalet timmar som får ges i den
muntliga undervisningen samt schablonmässigt tillägg för studierådgivning
m. m. hänvisar jag till vad jag anfört vid behandlingen av avsnitt 5.4.1.1.

Sedan flera år tillbaka anordnas vid de tekniska gymnasierna särskilda laborationskurser
för elever som t. ex. deltar i korrespondensundervisning och avser
att avlägga teknisk privatistexamen. GU har nu föreslagit att de brevskolstuderande
vid de statliga skolorna skall vara skyldiga att genomgå laborationskurser
samt att erforderligt antal kurser anordnas vid skolorna. Förslaget torde innebära
att nuvarande laborationskurser för teknisk privatistexamen inte längre
skall anordnas. Sådana kurser anordnas främst för brevskolstuderande.

Samtliga studerande i de riksrekryterande skolorna — således även de enbart
brevskolstuderande — måste ges möjlighet att utföra nödvändiga laborationer.
Dessa skolor bör därför i framtiden ha ansvaret för att laborationskurser enligt
de nya läroplanerna anordnas. Skolöverstyrelsen bör få i uppdrag att pröva om
kurserna — under norrköpingsskolans huvudmannaskap — i vissa fall även
bör och kan förläggas till annan ort.

Under en övergångstid kommer ett behov att föreligga av att anordna laborationskurser
för dem som syftar till att uppnå teknisk privatistexamen och således
bedriver studier enligt en äldre läroplan. Nuvarande bestämmelser bör
övergångsvis gälla för dessa studerandekategorier.

Nu saknas regler om minimi- och maximiantal elever i undervisningsgrupp
vid statens gymnasier för vuxna. GU har föreslagit att bestämmelser om kursoch
gruppstorlek skall införas, varvid huvudregeln skall vara att elevantalet
skall uppgå till minst tolv (med undantag för gren av gymnasiets ekonomiska
och tekniska linjer). Jag delar utredningens uppfattning att man som regel bör
kunna räkna med stort elevintresse för skolornas kurser. Såsom jag framhållit
under 5.4.1.2 bör Kungl. Maj:t med utgångspunkt i GU:s förslag meddela erforderliga
bestämmelser om delningstal m. m. även vid dessa skolor.

I fråga om huvudmannaskapet har GU som sin principiella inställning framhållit
att skolorna borde kommunaliseras. Utredningen vill dock tills vidare
låta en sådan åtgärd anstå med hänsyn till att skolorna föreslagits få ny utform -

Kungl. Maj:ts proposition nr 85 år 1967

ning med vidgade arbetsuppgifter. I likhet med GU anser jag frågan om en
ändring i huvudmannaskapet inte bör aktualiseras förrän erfarenheter föreligger
av vuxenskolorna i deras nya utformning med utvidgade uppgifter. En anknytning
till det kommunala skolväsendet åstadkommes bl. a. därigenom att
skolorna är inordnade under skolstyrelsen.

GU:s förslag om lärare och skolledning innebär att i princip samma personaluppsättning
skall finnas som vid ungdomsskolorna samt att samma behörighetsregler
m. m. skall gälla. I sin begäran om medel för budgetåret 1967/68 har
skolöverstyrelsen vidare framlagt konkreta förslag av samma innebörd. Såsom
GU föreslagit bör bestämmelser om behörighet, allmänna åligganden etc. i huvudsak
vara desamma vid dessa skolor som vid de gymnasiala skolorna i övrigt.

GU:s förslag innebär en väsentlig förstärkning av personalorganisationen.
Skolorna bör också enligt min mening vara försedda med i princip samma slags
personal som vid övriga gymnasiala skolor, varvid dock måste beaktas de särskilda
krav som följer av undervisningsformerna. Nästa budgetår bör tjänster
som studierektor inrättas. Vidare bör skolorna förses med huvudlärare och institutionsföreståndare,
tills vidare i den utsträckning som gällande regler för
ungdomsutbildningen medger. I likhet med GU anser jag att lärarpersonalen
tills vidare bör anställas som extra ordinarie eller extra tjänstemän.

Till skolöverstyrelsens konkreta förslag återkommer jag i samband med mina
anslagsframställningar för budgetåret 1967/68 (avsnitt 8).

I fråga om intagning, betyg och studiernas avslutning vid de riksrekryterande
skolorna bör i huvudsak samma bestämmelser gälla som förordats för lokal
gymnasial vuxenutbildning. Det ankommer på Kungl. Maj:t att i dessa avseenden
utfärda erforderliga föreskrifter.

5A.2.3 Utbyggnaden av skolorna

I fråga om skolorganisationernas utbyggnad räknar GU med att ca 2 500 elever
omkring år 1970 årligen bör tas in i den kombinerade utbildningsformen och
ca 2 000 för enbart brevskolundervisning. Skolöverstyrelsen har för sin del räknat
med ett väsentligt lägre elevantal. Även dessa skolors elevunderlag kommer
naturligen att påverkas av de förslag rörande ökat utnyttjande av radio och
television i undervisningen som framlagts i det föregående.

Delade meningar finns inom såväl utredningen som remissinstanserna i fråga
om behovet av nya skolenheter och lokaliseringen av sådana nya enheter.
Vuxenskolornas organisation medger en betydande elasticitet och en successiv
utbyggnad av elevantalet har kunnat ske. Vid bedömningen av denna fråga
har jag också fäst vikt vid att skolan i Norrköping under nästa budgetår kommer
att få utökade lokalutrymmen, som möjliggör nära nog en fördubbling av
elevantalet. En utbyggnad av skolformen är därför i nuläget möjlig utan en
däremot svarande ökning av antalet skolor. Jag räknar därför ej nu med inrättande
av nya skolenheter.

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 85 år 1967

Den utvidgning av vuxenskolornas utbildningsprogram som jag i det föregående
föreslagit får genomföras successivt. Under nästa budgetår bör intagningen
till fackskolutbildning vid skolorna kunna ske. Av de övriga nya verksamhetsområden
som skall ingå i skolornas uppgifter räknar jag efter kontakt med skolledningen
i Norrköping med att det skall vara möjligt att även under nästa
budgetår påbörja intagningen av elever med enbart brevskolundervisning, företrädesvis
för direkt yrkesinriktade gymnasie- och fackskolstudier. Målsättningen
bör vara att under de närmaste åren successivt nå upp till ca 1 000 intagna
brevskolelever.

5.4.3 Folkbildningen

I det tidigare har jag understrukit den betydelse jag tillmäter folkbildningsarbetets
insatser inom vuxenutbildningen. Detta arbete innefattar den verksamhet,
som äger rum inom studiecirklar och vid folkhögskolor. Vidare bör man
i detta sammanhang beakta den utbildning som t. ex. löntagarorganisationerna
bedriver. Denna verksamhet utgör en värdefull del av samhällets totala utbildningsaktiviteter
med dess inriktning på att vidareutveckla demokratin på
skilda områden och att underlätta anpassningen till den moderna arbetsmiljön.

Såsom jag förordat i det föregående bör statsbidraget till studiecirklar höjas
den 1 juli 1968 från 15 till 20 kr. per studiecirkeltimme. Av nuvarande bidrag
utgör högst 11 kr. ersättning till ledare och högst 4 kr. ersättning för studiemateriel.
Framdeles bör ersättning till ledare utgå med högst 15 kr. och till materiel
med högst 5 kr. Tillsammans med den förstärkning av statsbidragsgivningen
till folkhögskolorna som träder i kraft under detta år har därmed betydande
förbättringar skapats för folkbildningsarbetet.

Begreppet vuxenutbildning täcker många verksamheter mellan vilka gränserna
i många fall är flytande. YB har genom en särskild arbetsgrupp sökt komma
fram till vad som kan sägas vara en rimlig gränsdragning mellan folkbildning
och yrkesutbildning. Utredningens egen slutsats är att praktiska bedömningar
bör fälla avgörandet vem som skall kunna anordna kurser av visst slag. Från
studieförbundens sida förordas en klarare gränsdragning än vad YB:s förslag
ansetts innebära.

Jag vill i detta avsnitt ge en samlad redovisning av mina synpunkter och
förslag i det tidigare beträffande folkbildningens roll inom vuxenutbildningen
och härtill hörande problem. I prop. 1963:36 angående ökat stöd till föreläsnings-
och studiecirkelverksamhet m. m. har folkbildningsarbetets mål och uppgifter
för framtiden preciserats; av vad jag anfört därom framgår vilken vikt som
tillmäts studieförbundens verksamhet framdeles i fråga om att tillgodose behov
av studier inom olika områden. De förslag som framlagts i det föregående
syftar till att förstärka samhällets ansvar för att producera och i första hand
via radio och television förmedla utbildning samt att förbättra stödet till kommunerna
vid anordnande av gymnasial och förgymnasial undervisning för vuxna.

Kungl. Maj:ts proposition nr 85 år 1967

Även studieförbunden bör kunna anordna verksamhet i form av studiecirklar
i anslutning till undervisning via radio och television. I syfte att undvika dubblering
av kurser i vissa ämnen har jag vidare förordat att inom lokal gymnasialvuxenutbildning
undervisning ej skall anordnas i vissa ämnen.

Genom mina förslag beträffande yrkesskolornas deltidskurser bör en begränsning
av denna verksamhet åstadkommas, nämligen i fråga om sådana kurser
som står folkbildningen nära. I den mån sådana kurser kommer att anordnas
vid yrkesskola förutsätts detta ske enligt samma villkor som för studiecirklar.
Studieförbund och yrkesskolor kommer härigenom att erbjuda undervisning
på i princip lika villkor.

Från bl. a studieförbundens sida har farhågor uttryckts att många vuxna
som nu deltar i studiecirklar skulle övergå till att efterfråga fackskol- eller gymnasieutbildning
inom en kommunal skola. För att medverka till en bättre balans
mellan skilda former av vuxenutbildning har jag i det föregående förordat vissa
allmänna riktlinjer för elevintagningen.

Ett förverkligande av dessa förslag innebär enligt min mening att de farhågor
som rests beträffande folkbildningsarbetet kan undanröjas. Studieförbunden
tillförs i stället nya och stimulerande arbetsuppgifter, samtidigt som en
gränsdragning gentemot den lokala gymnasiala vuxenutbildningen åstadkoms.

Utredningarnas förslag berör i ett avseende jolkhö g skolans ställning, nämligen
därigenom att heltidskurser enligt läroplanen för grundskolans högstadium och
de gymnasiala skolorna under vissa förutsättningar skulle kunna förläggas till
folkhögskolor. GU har dock påpekat att sådana kurser kan komma att tränga
ut vad som enligt nuvarande målsättning kan anses utgöra folkhögskolans egentliga
verksamhet.

Remissopinionen är i denna fråga starkt splittrad. Vissa remissinstanser papekar
värdet av att kunna utnyttja folkhögskolornas personal och lokaler för
angivna ändamål, andra ställer sig negativa med hänsyn till folkhögskolans målsättning.

Folkhögskolans ställning har diskuterats i samband med skolreformerna under
de senaste åren. För egen del har jag därvid uttryckt min tillit till skolformens
förmåga att anpassa sin verksamhet till det nya läge som uppkommer allt eftersom
skolväsendet förändras. Folkhögskolans huvuduppgift bör alltjämt vara
att meddela allmän medborgerlig bildning, vilket dock inte utesluter inslag av
målinriktad utbildning. Under ganska lång tid bör man räkna med att folkhögskolan
har ett rekryteringsunderlag i de medborgargrupper som inte fått grundskolutbildning.

Folkhögskolan har — obunden av fixerade kursplaner och betyg — möjliggjort
för många ungdomar och vuxna att bedriva studier. Med stigande utbildningsintresse
är det sannolikt att skolformen i allt större utsträckning kommer
att tjäna som en bildningsinstitution för vuxna. Jag anser det viktigt att värna
om den tillgång som folkhögskolan med dess nuvarande verksamhet utgör och
är därför inte benägen att vidtaga åtgärder som kan leda till att denna ogynn -

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 85 år 1967

samt påverkas. Folkhögskolan har också i år fått avsevärt förbättrade ekonomiska
förutsättningar att med nuvarande målsättning som grund genomföra
en inre förnyelse.

Landsorganisationen har i sitt yttrande tagit upp frågan om folkhögskolans
elevers möjlighet att vinna inträde i andra läroanstalter. Jag vill i detta sammanhang
erinra om att Kungl. Maj:t den 11 februari 1966 utfärdat kungörelse
om grundskolans kompetensvärde m. m. (nr 24). I denna kungörelse föreskrivs
att den som genomgått sådan första årskurs i folkhögskola, som bygger på årskurs
8 i folkskolan, och den som genomgått sådan andra årskurs i folkhögskola
som bygger på jämte första årskursen i folkhögskola årskurs 7 i folkskola, i behörighetshänseende
jämställs med bl. a. den som genomgått årskurs 9 i grundskola.
Genom en i kungörelsen på närmare sätt beskriven gruppindelning åstadkoms
också att de som genomgått folkhögskola tillförsäkras reella möjligheter
att vinna inträde i läroanstalter som bygger på grundskola.

Frågan om behörighetsregler för inträde till läroanstalter för postgymnasial
utbildning tillhör arbetsområdet för kompetensutredningen, som således skall
ta upp bl. a. principerna för anknytning mellan de akademiska läroanstalterna
och det underliggande skolväsendet till en förutsättningslös prövning. Utredningen
har nyligen avlämnat förslag till provisoriska bestämmelser för tillträde
till postgymnasial utbildning (Stencil E 1966:13).

Genom kungörelsen om grundskolans kompetensvärde kommer folkhögskolutbildningen
att ge reella chanser till inträde vid andra utbildningslinjer. Ett förverkligande
av kompetensutredningens förslag bör ytterligare vidga möjligheterna
för dem som bedrivit folkhögskolstudier. Beredningen av detta förslag är
ännu inte avslutad, varför jag avser att i annat sammanhang återkomma härtill.
På sikt bör man — såsom jag framhållit i direktiven till kompetensutredningen
— räkna med att en omprövning av gällande formella regler för tillträde
till högre studier kommer till stånd. Jag vill i detta sammanhang erinra om
förslaget i prop. 1967:4 angående reformerad lärarutbildning att som allmänt
villkor för inträde till låg- och mellanstadielärarutbildning skall gälla genomgången
fackskola, gymnasium eller motsvarande utbildning. Med sistnämnda
utbildningskategori avses — i likhet med vad bl. a. Landsorganisationen i sitt
yttrande över lärarutbildningssakkunniga framlade önskemål om — bl. a. folkhögskolutbildning
av viss omfattning.

Kungl. Maj:ts proposition nr 85 år 1967

6. Studiesociala åtgärder

6.1 Nuvarande förmåner

De studerande vid de särskilda läroanstalterna för vuxna erhåller studiesociala
förmåner enligt bestämmelserna i studiehjälpsreglementet den 4 juni 1964
(nr 402; ändrat 1965:248).

I de fall heltidsstudier pågår — vid t. ex. de muntliga kurserna vid statens
gymnasier för vuxna — får de studerande, beroende på ålder vid inträdet i utbildningsans
tälten, antingen studiebidrag med tillägg (75—325 kr. i månaden)
eller förhöjt studiebidrag (175 kr.). För kurser som är kortare än åtta veckor
utgår inte studiebidrag, tillägg eller förhöjt studiebidrag; denna regel gäller dock
inte vid vuxengymnasierna.

För såväl heltids- som deltidsstuderande står vidare möjligheten öppen att
erhålla lan ur allmänna studielanefonden. Dessa utgår efter behovsprövning
med högst 5 000 kr. om året. Under budgetåret 1965/66 beviljades ca 1 000 studielån
till elever vid skolorna för vuxna. I genomsnitt utgick lånen med drygt
3 000 kr.

Vid statliga och statsunderstödda läroanstalter för vuxna utgår i stället för
studiebidrag eller förhöjt studiebidrag slutligen i studiernas slutskede ett behovsprövat
vuxenutbildningsbidrag om högst 2 000 kr. Ca 400 bidrag beviljades
under 1965/66 med i genomsnitt ca 1 500 kr.

Till de studerande vid bl. a. universitet och högskolor utgår enligt studiemedelsjörordningen
den 4 juni 1964 (nr 401) studiemedel med — per termin räknat —
70 % av basbeloppet inom den allmänna försäkringen (under vårterminen 1966
5 500 kr.). Vidare kan barntillägg och extra studiemedel utgå. Enligt nuvarande
basbelopp kan studerande med ett barn erhålla ca 9 000 kr. för ett läsår. Av
studiemedlen är 1 750 kr. återbetalningsfria, medan återstoden skall återbetalas
under i regel 20 ä 25 år. Studiemedel utdelas med hänsyn till vederbörandes
ekonomiska situation (även makes) och studiemeriter. Studiemedel utgår
för högst sexton terminers studier och tilldelas ej studerande som fyllt fyrtio år;
vid särskilda skäl kan undantag göras från dessa bestämmelser.

Av de utbildningslinjer som beskrivits i avsnitt 2 kan studiemedel utgå till
deltagare i särskild akademisk undervisning och — ehuru det i praktiken torde
vara mindre vanligt — i vidareutbildningskurser för folkskollärare.

Till deltagare i yrkesutbildningskurser för arbetslösa och i s. k. bristyrkesutbildning
utgår utbildningsbidrag enligt bestämmelserna i arbetsmarkna dskungörelsen
den 3 juni 1966 (nr 368). Som villkor för att få detta bidrag gäller bl. a.
att deltagaren är eller riskerar att bli arbetslös eller är svårplacerad på arbetsmarknaden
samt att han fyllt 21 år och söker arbete genom den offentliga arbetsförmedlingen.
Från den s. k. 21-årsregeln kan undantag göras i vissa fall.

Kungl. Maj:ts proposition nr 85 år 1967

Utbildningsbidragen utgörs av grundbidrag (högst 450 kr. i månaden), hyresbidrag
motsvarande reella bostadskostnaden, familj etillägg (högst 75 kr. i månaden
till make eller husföreståndarinna om utbildningen sker i hemorten och
högst 220 kr. om utbildningen sker utom hemorten samt högst 60 kr. för varje
barn eller vid särskilda skäl högst 150 kr.) samt särskilt bidrag till resekostnader
m. m. Bidragen är inkomstprövade. Hänsyn tas således till inkomst hos
andra maken. Bidragstagare erhåller dock i regel lägst 225 kr. i månaden samt
barntillägg och särskilda bidrag utan reduktion.

6.2 Förslag om studiesoeiala åtgärder

I skrivelse den 17 februari 1965 till chefen för ecklesiastikdepartementet förklarade
GU sig inte ha för avsikt att mera i detalj penetrera de studiesociala
frågorna. Särskilda överväganden borde göras härom. I sitt betänkande har
GU därför begränsat sig till vissa principiella överväganden
(1.3.4, 8.2).

GU framhåller bl. a. att utredningen har funnit det motiverat att det skapas
utbildningsformer för vuxna, som medger att studier kan bedrivas jämsides med
förvärvsarbete. Men utredningens förslag innebär också möjlighet till heltidsstudier.
Utredningens förslag kommer att medföra avgiftsfri undervisning inom
vuxenutbildningen. Valet av studieform kommer därmed inte längre att påverkas
av att den enskildes utbildningskostnader kan variera med studieformen.

GU förutsätter att studiehjälpsreglementets bestämmelser blir tillämpliga för
deltagare i heltidsundervisning vid vuxenskolorna med riksrekrytering och folkhögskolorna.

I fråga om det studiesociala stödet till deltidsstuderande kan enligt GU olika
synpunkter anföras. För många torde studierna ge ett direkt utbyte i form av
t. ex. högre inkomst. I vissa fall torde emellertid också den deltidsstuderande
ha utgifter av olika slag, t. ex. resor till och från skolan. Allmänt sett är det
enligt GU angeläget att uppmuntra till deltidsstudier, bl. a. genom någon form
av studiesocialt stöd. Att generellt ge stöd till var och en — oberoende av studiernas
omfattning och om de fullföljs eller inte — synes enligt GU emellertid
knappast rimligt. Beträffande konstruktionen av ett sådant studiesocialt stöd
framhåller GU att det är angeläget att man söker undvika lösningar som ger
den vuxne förvärvsarbetande särskild anledning att välja heltidsstudier.

Även YB anser att de studiesociala frågorna för deltagare i vuxenutbildning
bör bli föremål för utredning. YB anser att en sådan utredning även bör behandla
vissa frågor inom studiehjälps- och studiemedelssystemet, såsom t. ex.
inverkan av makes inkomst och förmögenhet på möjligheterna att erhålla studiemedel
och studielån (23.5.3). I

I sin anslagsbegäran för budgetåret 1967/68 har centrala studiehjälp snämnden
behandlat frågan om storleken av lånen ur allmänna studielån e -

Kungl. Maj:ts -proposition nr 85 år 1967

fonden. Nämnden framhåller att för de elever som börjat sin utbildning efter
21 års ålder behovsprövningsreglerna har så långt möjligt gjorts jämförbara med
de regler som gäller inom studiemedelssystemet.

Nuvarande maximibelopp för studielånen, 5 000 kr., har varit oförändrat sedan
den 1 juli 1964. Till följd av studiemedlens värdesäkring har den återbetalningspliktiga
delen av studiemedlen under samma tidsperiod ökat med i det närmaste
1 000 kr. Eftersom studiemedlen är avsedda för en längre tids studier
under året än studielånen, anser nämnden att studielånens maximibelopp bör
höjas med 500 kr.

Nämnden påpekar vidare att studiemedelstagare har möjlighet att erhålla
barntillägg till studiemedlen och extra studiemedel för sina utgifter. Nämnden
anser det värdefullt med en motsvarande anordning för de allmänna studielånen
och att nämnden därför — vid synnerliga skäl — borde ha en möjlighet
att lämna lån med belopp utöver maximisumman.

Merkostnaderna för dessa förslag beräknas till 2 750 000 kr. resp. 4 000 000,
dvs. 6 750 000 kr.

Sveriges förenade studentkårer har anhållit att den som avlagt studentexamen
(motsv.) och bedriver kompletteringsstudier skall kunna erhålla
studiemedel. Nu gällande regler innebär att studielånen ur allmänna studielånefonden
kan utgå i sådana fall. I yttrande den 5 april 1965 har centrala studiehjälp
snöranden förklarat sig inte vara beredd att ta ställning till denna fråga,
innan den blev utredd. I anledning av väckta motioner till 1965 års riksdag har
riksdagen uttalat sig för att en sådan utredning kommer till stånd (L2U 49,
rskr 282).

Vidare har skolöverstyrelsen i skrivelse den 15 juli 1965 hemställt om sådan
ändring i studiehjälpsreglementet att studiebidrag skall kunna utgå för kurser
med minst två eller tre veckors mot nuvarande åtta veckors heltidsundervisning.
I skrivelsen hänvisas till att kortare kurser är vanliga inom
folkhögskolorna och till vissa problem som enligt överstyrelsen har uppstått
med elevrekryteringen till de s. k. fristående ämneskurserna.

6.3 Yttranden

I det följande redovisade yttranden avser GU:s och YB:s synpunkter och
förslag.

Ett stort antal remissinstanser har beklagat att utredningarna inte lagt fram
förslag om studiesociala åtgärder. Instämmanden har emellertid samtidigt gjorts
i förslaget om en särskild utredning av studiefinaniseringsfrågorna för vuxna,
bl. a. av skolöverstyrelsen, arbetsmarknadsstyrelsen, centrala studiehjälp snämnden,
Landsorganisationen, Tjänstemännens centralorganisation, Vuxenstuderandes
riksorganisation och Sveriges folkhögskolelevers förbund.

Det är däremot endast i ett fåtal yttranden som principiella synpunkter på
studiestödet för vuxna framförts. Skolöverstyrelsen anser att det vid en översyn

Kungl. Maj:ts proposition nr 85 år 1967

av studiehjälpen för vuxna måste beaktas att utformningen blir sådan att studiehjälpens
storlek inte förorsakar en i övrigt omotiverad form av konkurrens mellan
olika studiemöjligheter. Ej heller bör åtgärderna leda till att via studiehjälpen
skapa en efterfrågan på vuxenutbildning som inom ramen för tillgängliga
utbildningsresurser inte kan tillgodoses annat än på bekostnad av beslutade
reformer.

Bl. a. socialstyrelsen, Svenska arbetsgivareföreningen, Sveriges industriförbund
och Sveriges mekanförbund framhåller, att studiestödet direkt bör stimulera till
fritidsstudier. Centrala studiehjälpsnämnden anser att det i ett läge med bristande
resurser på utbildningsområdet är motiverat att underlätta deltidsstudier
genom ett lämpligt studiesocialt stöd. Studiestödet är av grundläggande betydelse
för en utbyggnad av vuxenutbildningen, vilken torde få begränsad effekt
om den inte kompletteras med ett effektivt studiesocialt stöd. I varje fall gäller
detta enligt nämnden utbildning på heltid. För de flesta människor kan inte
utbildning i form av heltidsstudier bli attraktiv, om de därvid inte bjuds ekonomiska
förmåner som ger dem möjlighet att behålla åtminstone det mesta av
sin ekonomiska standard. Nämnden erinrar om att enligt en undersökning vid
Stockholms samgymnasiums kvällsundervisning, vid vilken läroanstalt studierna
bedrivs såsom parallellundervisning med sikte på full gymnasiekompetens, ca
tre fjärdedelar av de studerande sade sig vilja bedriva sina studier på heltid, om
de ekonomiska möjligheterna därtill stod till buds.

Landsorganisationen anser att möjlighet till heltidsstudier måste finnas, varvid
de studerande bör åtnjuta sådana förmåner att inte alltför stort ekonomiskt
avbräck skall bli följden. Nuvarande studiesociala åtgärder kan inte tillämpas
direkt för vuxenutbildningen. Utbildning och studiesociala åtgärder är viktiga
instrument för möjligheterna att genom utbildning skapa social utjämning.
Men denna utjämning sker inte automatiskt genom förstärkta utbildningsresurser.
Risker finns för att utbildningen kan leda till vidgade klyftor om inte alla
individer i samhället stimuleras att genomgå utbildning. Landsorganisationen
erinrar om att effekterna av den arbetsmarknadsinriktade utbildningen varit
goda och bör kunna ge viss vägledning vid utformning av studiestödet till övriga
vuxenstuderande. Om inte de reella kostnaderna för utbildningen täcks, kan en
ensidig rekrytering till utbildningen ske. Rätten till utbildning för vuxna kommer
inte att kunna upprätthållas om den inte sammankopplas med ett fullgott
ekonomiskt stöd under utbildningstiden.

Frågan om de korrespondensstuderandes studiesociala förmåner tas upp av
Hermods som anser att denna studerandegrupp — i avvaktan på en mer slutlig
lösning — nu borde kunna jämställas med vuxenskolornas elever. Som tidigare
refererats pekas i yttrandet på möjligheten att i vissa fall ta ut avgifter av de
studerande som skall återbetalas efter uppnått studiemål. Folkpartiets ungdomsförbund
framhåller att studiestödet måste kunna utnyttjas både vid hel- och
deltidsstudier. Storleken bör avvägas efter studietakt och inte till skolform. Den
som enbart läser något eller några ämnen på ungdomsskolans kursplaner bör
också ha möjligheter att erhålla visst stöd.

7 _ Bihang till riksdagens -protokoll 1967. 1 samt. Nr 85

Kungl. Maj:ts proposition nr 85 år 1967

Sveriges förenade studentkårer finner att de nuvarande studiesociala villkoren
för vuxenstuderande måste vara rekryteringshämmande. Det torde enligt organisationen
vara svårt att dra några skarpare gränser mellan vuxenstuderande i
allmänhet och sådana som befinner sig under omskolning, vilka senare erhåller ett
bättre ekonomiskt stöd. Sveriges socialdemokratiska ungdomsförbund anser det
naturligt att den som utsätts för arbetslöshet eller befinner sig i en låglönesituation
får en utbildning genom samhällets försorg som ger honom bättre utkomst.
Det är däremot inte lika självklart att en rätt till vidareutbildning på samma
villkor skall stå öppen för alla som enbart vill förbättra sin ekonomiska status.
En utvidgad rätt till fortbildning och vidareutbildning aktualiserar därför en
annan lösning av studiefinansieringen än den som tillämpas för t. ex. omskolningskurser.

6.4 Departementschefen

I det föreliggande utredningsmaterialet saknas förslag om åtgärder inom det
studiesociala området. Jag har i det föregående framhållit att undersökningar
pågår i syfte att förändra studiefinansieringssystemet för vuxenutbildningen.

Ett behov föreligger emellertid att inom ramen för gällande studiesociala system
göra förändringar som leder till större möjligheter för de vuxna att bedriva
gymnasiala studier. Såsom chefen för inrikesdepartementet framhållit i prop.
1967:1 (bil. 13 s. 79) bör däremot några ändringar i gällande regler för utbildningsbidrag
nu ej aktualiseras.

Huvudlinjen i det i föregående framlagda reformförslaget är att så långt
möjligt underlätta för den enskilde att tillgodogöra sig utbildning. Ett utbyggt
studieprogram skall därför erbjudas inom ramen för lokal gymnasial vuxenutbildning.
Den riksrekryterande vuxenutbildningen skall kunna ge även fackskolkurser
och inom ramen för denna organisation skall brevskolstudier kunna
bedrivas. En utbyggnad skall ske av utbildningen via radio och television.

Dessa förbättrade utbildningsmöjligheter bör kompletteras med vissa studiesociala
åtgärder. Studiestödet vid läroanstalterna för vuxna är reglerat i studiehjälpsreglementet.
Bestämmelserna innebär bl. a. att studielån — som en följd
av den studiesociala reformen år 1964 — kan utgå med högst 5 000 kr. om året.
Vid deltidsstudier utgår lånen mer sällan. Genom beslut vid 1962 års riksdag
infördes vuxenutbildningsbidrag i studiernas slutskede för dem som syftade till
att avlägga gymnasie- eller realexamen. I den mån heltidsstudier förekommer,
som vid de muntliga kurserna vid statens gymnasier för vuxna, utgår även studiebidrag,
dock ej under tid då vuxenutbildningsbidrag utgår.

Det studiesociala stödprogrammet för vuxna bör inriktas på att — som komplettering
till att utbildningstillfällen ställs till förfogande i långt större utsträckning
än tidigare — möjliggöra för de studerande att utnyttja de förbättrade
utbildningsresurserna. Studerande med särskilt stora lånebehov bör hjälpas

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 85 år 1967

att komma över de svårigheter som är förenade med bortfallet av normal förvärvsinkomst
under studietiden. Detta kan uppnås genom en höjning av studielånens
maximibelopp. Under muntliga kursperioder vid de riksrekryterande gymnasiala
skolorna bör alltjämt studiebidrag och tillägg utgå. Vidare bör staten ta
på sig kostnaderna för de utgifter för resor som är förenade med ett utnyttjande
av den riksrekryterande utbildningen. Vid denna omläggning bör vuxenutbildningsbidragen
avvecklas.

Maximibeloppet för lån ur allmänna studielånefonden utgör nu 5 000 kr. om
året. Detta belopp fastställdes vid den studiesociala reformen vid 1964 års riksdag.
Jag vill erinra om att dessa lån i huvudsak skall utgå till sådana studerande
inom studiehjälpssystemet som kan anses befinna sig i en med de universitets-
och högskolstuderande likartad studieekonomisk situation. I prop. 1964:138
angående studiesocialt stöd till studerande ungdom betonade jag bl. a. betydelsen
av att det studiesociala stödet inom de skilda systemen blev ur den enskildes
synpunkt i stort sett likvärdigt. Såsom centrala studiehjälpsnämnden framhåller
i sin begäran om medel för budgetåret 1967/68 har en inte obetydlig skillnad
uppkommit mellan de förmåner som kommer t. ex. en äldre folhögskolelev
och en universitetsstuderande till del. Enligt min mening bör i princip samma
totala studiesociala stöd utgå till studerande med jämförbar studieekonomisk
situation. Detta kan lättast uppnås — som också studiehjälpsnämnden föreslagit
— genom en komplettering av studiehjälpsreglementet med en regel av innebörden
att vid synnerliga skäl studielån kan utgå med högre belopp än 5 000 kr.
Detta högre studielån bör utgå endast till studerande med försörjningsplikt mot
barn. För en heltidsstuderande med ett barn utgör studiemedlen f. n. (med basbeloppet
5 500 kr.) vid tio månaders studier ca 9 000 kr. Motsvarande belopp bör
kunna utgå inom studiehjälpssystemet, varvid hänsyn bör tas till utgående
studiebidrag, studietidens längd etc.

För de studerande som deltar vid de muntliga kurserna vid de riksrekryterande
skolorna bör liksom nu är fallet studiehjälp i form av studiebidrag och tilllägg
eller förhöjt studiebidrag kunna utgå. Dessa förmåner bör även tillerkännas
studerande vid de av mig föreslagna laborationskurserna för enbart brevskolstuderande.
Utbildningstiden — inkl. tid för brevskolstudier — är totalt sett
längre än de åtta veckor som en kurs skall pågå för att studiebidrag skall kunna
utgå. Någon generell uppmjukning av denna gräns är jag däremot inte beredd
att förorda.

De riksrekryterande skolornas elever har av naturliga skäl många gånger stora
kostnader för resorna till och från studieorten. Ofta kan de studerande ej heller
utnyttja sådana reserabatter som kommer andra studerande till del. Resekostnaderna
är därför jämfört med övriga skolformer en stor utgiftspost. Skäl finns
därför att komplettera studiestödet vid dessa skolor med fria resor. Staten bör
ta på sig att svara för kostnaden för resa — enligt billigaste färdsätt — till och
från kursorten vid kursens början och slut i den mån kostnaderna överstiger
ett visst belopp. Ersättning för sovvagn och dylika extra avgifter bör dock inte
7* — Bihang till riksdagens protokoll 1967. 1 samt. Nr 85

100

Kungl. Maj:ts -proposition nr 85 år 1967

utgå. Kungl. Maj:t bör inhämta riksdagens bemyndigande att i detta avseende
utfärda närmare föreskrifter.

År 1962 infördes ett särskilt bidrag under studiernas slutskede med syfte att
möjliggöra för den enskilde att ta ledigt från förvärvsarbete och slutföra examen.
De nya gymnasiala studiernas avslutning har inte utformats på samma sätt och
bl. a. som en följd av ändringar i kompetensbestämmelsema kommer behovet
av hel examen att bli mindre än tidigare. Något markerat slutskede uppträder
alltså inte såsom tidigare. De studerandes behov av finansieringsmedel tillgodoses
vidare lika väl av studielånen. Bl. a. dessa skäl talar för en avveckling av
vuxenutbildningsbidraget. Bortfallet av bidraget kompenseras också av att studiebidrag
i motsats till vad nu gäller kommer att utgå för heltidsundervisning.
Bestämmelserna om vuxenutbildningsbidrag bör dock övergångsvis gälla för
dem som tagits in vid läroanstalterna med nuvarande studieordning.

Beträffande frågan om kompletteringsstudier vill jag erinra om att jag i prop.
1967:4 (s. 136) uttalat bl. a. att kompletteringsstudier på gymnasienivå inte
skall anordnas inom universitetsorganisationens ram. Studerande med utbildningsönskemål
av detta slag bör utnyttja den lokala eller riksrekryterande vuxenutbildningsorganisationen.
Det är då helt i linje med riktlinjerna för gällande
studiesociala regler att studiestödet — liksom vid annan gymnasial utbildning
— skall utgå enligt studiehjälpsreglementet.

Jag vill avslutningsvis beröra en fråga av betydelse för de riksrekryterande
gymnasiala skolorna. Vid ett förverkligande av mina förslag kommer elevantalet
vid dessa skolor att stiga. Särskilt blir detta fallet för skolan i Norrköping.
Det kan inte uteslutas att vissa svårigheter kan uppstå med att skaffa inackorderingsrum
för de studerande. Denna fråga bör närmare aktualiseras i samband
med behandlingen av intemat- och utlandsskolutredningens nyligen avlämnade
betänkande.

De nya bestämmelserna bör träda i kraft den 1 juli 1967.

På grundval av vad jag anfört i detta avsnitt har inom ecklesiastikdepartementet
upprättats förslag till förordning om ändring i studiehjälpsreglementet
den 4 juni 1964 (nr 402).

Kungl. Maj:ts proposition nr 85 år 1967

101

7. Hemställan

Jag hemställer, att Kungl. Maj:t föreslår riksdagen att

1. besluta att fr. o. m. den 1 juli 1968 får enligt de riktlinjer
jag angivit anordnas särskild kommunal gymnasial utbildning
för vuxna, vilken bedrivs som ämneskurser i olika ämnen vid
skolenhet under skolstyrelsens ledning,

2. godkänna att statliga vuxenskolor, som rekryterar elever
från hela landet, skall finnas enligt de riktlinjer jag angivit,

3. godkänna att yrkesskolornas deltidskurser omorganiseras
enligt de riktlinjer jag angivit,

4. godkänna de riktlinjer för en utbyggnad av vuxenutbildningen
i övrigt som jag angivit,

5. besluta att för ämneskurser vid kommunal gymnasial utbildning
för vuxna och i statliga vuxenskolor skall finnas skolledare,
lärare och annan personal enligt de riktlinjer jag angivit
samt godkänna de grunder för deras anställnings- och
tjänstgöringsförhållanden som jag förordat,

6. godkänna att statsbidrag utgår enligt de grunder jag angivit,
dels till lönekostnader för skolledare och lärare vid den
särskilda kommunala gymnasiala utbildningen för vuxna, dels
för studiecirkelverksamhet inom sådan utbildning,

7. godkänna att statsbidraget till studiecirkelverksamhet
höjs enligt de grunder jag angivit,

8. bemyndiga Kungl. Maj:t att utfärda bestämmelser om ersättning
mellan kommuner för elever vid särskild gymnasial
utbildning samt för vuxna elever vid gymnasium, fackskola eller
yrkesskola enligt de grunder jag angivit,

9. besluta att statens aftonskola för realexamen och studentexamen
skall avvecklas med början läsåret 1967/68,

10. anta förslaget till ändring i studiehjälpsreglementet,

11. bemyndiga Kungl. Maj:t att i huvudsaklig överensstämmelse
med av mig angivna grunder och riktlinjer utfärda de
bestämmelser och andra föreskrifter, fatta de beslut samt i övrigt
vidta de åtgärder, som fordras för den av mig förordade reformeringen
av vuxenutbildningen.

102

Kungl. Maj ris proposition nr 85 år 1967

8. Anslagsberäkningar för budgetåret 1967/68

De förslag som lagts fram i det föregående ställer krav på ökade insatser
från samhällets sida. En utökad användning av radio- och televisionsprogram
medför ett ökat utgiftsbehov. Inom den lokala vuxenutbildningen erbjuds ett
utvidgat utbildningsprogram och statsbidragen förstärks. Inom den riksrekryterande
utbildningen kan utgifterna väntas öka på grund av ökad studerandetillströmning,
som i sin tur betingas av det utvidgade utbildningsprogrammet
och införandet av brevskolundervisning. Det förbättrade stödet till studiecirklarna
leder också till ökade anspråk på statsmedel liksom de föreslagna studiesociala
åtgärderna.

Samtidigt har flera förslag lagts fram som begränsar kostnadsökningarna.
Utnyttjandet av radio och television väntas på sikt leda till ekonomiska vinster
inom ungdomsutbildningen. Inom den lokala vuxenutbildningen kommer ett
genomförande av gymnasieutredningens förslag till maximering av timtalet att
leda till lägre utgifter. De förändringar som föreslås i fråga om yrkesskolornas
deltidskurser minskar statsutgifterna.

Sammantaget innebär de nu framlagda förslagen en viss ökning av statens
utgifter. Genom olika rationaliseringsåtgärder har det emellertid varit möjligt
att hålla denna ökning inom en begränsad ram. På sikt bör det nu inledda utvecklingsarbetet
i själva verket kunna leda till ytterligare rationaliseringseffekter
på samma gång som de vuxnas utbildnings- och studieintressen tillgodoses i
ökad omfattning.

I prop. 1967:1 (bil. 10 s. 202) togs under den särskilda beteckningen Dg)
Vuxenutbildning m. m. upp preliminärt beräknade belopp för anslag till pedagogiskt
utvecklingsarbete i utbildningsväsendet och till statliga och kommunala
vuxenskolor. I det följande läggs de med pedagogiskt utvecklingsarbete sammanhängande
förslagen fram under tre anslagsrubriker, nämligen Pedagogiskt utvecklingsarbete
inom skolväsendet, Pedagogiskt utvecklingsarbete m. m. vid
universitet och högskolor samt Viss utbildning via radio och television m .m.

D. Skolväsendet
g) Vuxenutbildning m. m.

D 52. Pedagogiskt utvecklingsarbete inom skolväsendet

1965/66 Utgift .......... 3 435 704 Reservation .............. 377 466

1966/67 Anslag ......... 3 610 000

1967/68 Förslag ........ 5 610 000

103

Kungl. Maj:ts proposition nr 85 år 1967

För innevarande år är det i riksstaten uppförda motsvarande anslaget benämnt
Pedagogiskt utvecklingsarbete (D 10). Från detta anslag bestrids kostnader för
bl. a. olika former av undersökningar inom det pedagogiska och psykologiska
området samt framställning av undervisningsfilm och undervisningshjälpmedel.

Skolöverstyrelsen

Överstyrelsen föreslår för nästa budgetår en höjning av anslaget med 4 470 000

kr. till 8 080 000 kr. Det föreslagna anslagsbeloppet hänför sig — i sammandrag
— till följande ändamål.

1. Pedagogiska och psykologiska undersökningar (nu 1683 000) ..................... 4 300 000

2. Utvecklingsarbete på hjälpmedelsområdet (nu 1 039 000) ........................ 2 250 000

3. Verksamhet vid vissa skolor (nu 755 000) ...................................... 1 170 000

4. Övrig verksamhet (nu 133 000) ................................................ 275 000

5. Bidrag för utgivande av pedagogiska publikationer............................... 85 000

8 080 000

I sin motivering gör överstyrelsen en jämförelse mellan vad som under detta
anslag anvisats för utvecklingsarbete inom skolväsendet och för statliga forskningsutgifter.
De totala statliga forskningsutgifterna uppgår i förhållande till
statsverkets samlade driftutgifter till ungefär 2 %. Reservationsanslaget till
pedagogiskt utvecklingsarbete utgör budgetåret 1966/67 i relation till enbart
statens kostnader för skolväsendet 0,13 %. Till utvecklingsarbetet inom skolväsendet
har alltså, konstaterar överstyrelsen, anvisats endast omkring tjugondelen
så stora resurser som inom andra områden. Vidare jämför överstyrelsen
antalet fasta forskartjänster inom den del av utbildningssektorn som sorterar
under överstyrelsen med antalet yrkesverksamma inom skolväsendet. Med
yrkesverksamma avses i första hand lärare i tjänst. Enligt vissa forskningsadministrativa
undersökningar ger detta förfaringssätt ett bättre och entydigare
mått än det ekonomiska. I en undersökning från år 1959 anges antalet forskare
på heltid (utom tekniker) i OECD-länderna vara fem per 1 000 yrkesverksamma.
Tillämpas OECD:s relationstal på de ca 100 000 lärarna i tjänst, skulle detta
leda till att antalet skolforskare på heltid borde vara 500. Enligt överstyrelsen
visar dessa jämförelser, att resurserna för pedagogiskt forsknings- och utvecklingsarbete
bör förstärkas avsevärt för att verkligt betydelsefulla förbättringar
och rationaliseringar skall kunna genomföras. Med hänsyn till de begränsade
personella resurserna, vilka dock anses komma att successivt öka, bedömer överstyrelsen
det dock ej realistiskt att föreslå en omedelbar höjning av anslaget till
den storlek, som argumenteringen kunde leda till. Överstyrelsen framhåller
emellertid, att man försäkrat sig om den personal som fordras för att genomföra
det program som ligger till grund för överstyrelsens anslagsframställning.

Överstyrelsen betonar, att genomgripande förändringar av skolans arbetsformer
inte kan införas utan föregående allsidig och seriös forskning och försöksverksamhet.
Det är enligt överstyrelsens uppfattning sannolikt, att rationaliseringsverksamheten
i detta avseende får olika inriktning för olika utbildningssektorer.
I t. ex. vuxenutbildningen bedöms utrymmet för »materialstyrd» verk -

104

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 85 år 1967

samhet och pedagogisk teknologi i princip kunna vara mycket stort medan lärarinsatserna
i motsvarande grad bedöms kunna begränsas. I grundskolan å andra
sidan måste enligt överstyrelsen behovet av lärare och annan personal med nödvändighet
bli förhållandevis stort även i den framtida skolan.

Beträffande överstyrelsens närmare motiveringar tillåter jag mig att hänvisa
till handlingarna i ärendet.

Departementschefen

I likhet med skolöverstyrelsen anser jag att utvecklingsarbetet även i fortsättningen
väsentligen bör åsyfta effektivisering och rationalisering av skolans pedagogiska
verksamhet. Överstyrelsens anslagsframställning synes väl underbyggd
av en konkret projektplanering och man har försäkrat sig om medverkan av
erforderliga experter.

Jag räknar med en höjning av anslaget med 2 milj kr. Därvid har jag bl. a.
tagit hänsyn till behovet av medel för forskning och utvecklingsarbete rörande
undervisning av rörelsehindrade, för bidrag till utgivande av pedagogiska publikationer
samt för löneökningar. Beträffande större forskningsprojekt rörande anpassning
i skolan bör man enligt min mening i första hand pröva möjligheterna
att finansiera kostnaderna genom bidrag från Stiftelsen Riksbankens Jubileumsfond.

Anslaget för nästa budgetår bör uppföras med (3 610 OOO-f-2 000 000 =)
5 610 000 kr. Reservationen vid innevarande budgetårs slut på anslaget Pedagogiskt
utvecklingsarbete bör i sin helhet föras över till förevarande anslag. Jag
hemställer, att Kungl. Maj:t föreslår riksdagen

att till Pedagogiskt utvecklingsarbete inom skolväsendet för
budgetåret 1967/68 under åttonde huvudtiteln anvisa ett
reservationsanslag av 5 610 000 kr.

D 53. Pedagogiskt utvecklingsarbete m. m. vid universitet och högskolor

Budgetåret 1965/66 uppfördes i riksstaten ett reservationsanslag till tekniska
hjälpmedel i utbildningen m. m. av 575 000 kr. Vid utgången av budgetåret uppgick
reservationen på ifrågavarande anslag till 460 000 kr. Anslaget har för innevarande
budgetår förts upp med 1 250 000 kr. och av Kungl. Maj :t fördelats på
tre anslagsposter, nämligen en till tekniska hjälpmedel i utbildningen (1 milj.
kr.), en till försöksverksamhet med offsettryckning av kurslitteratur (125 000
kr.) och en till kurser i universitetspedagogik m. m. (125 000 kr.).

IIniversitetskanslersämbetet föreslår att verksamheten på ifrågavarande område
vidgas och att i riksstaten för nästa budgetår förs upp ett reservationsanslag
av 3,8 milj. kr. under rubriken Pedagogiskt utvecklingsarbete m. m. vid
universitet och högskolor. I nämnda belopp innefattas enligt ämbetet kostnader
för bl. a. sådan försöksverksamhet som hittills bekostats från det nuvarande anslaget
Tekniska hjälpmedel i utbildningen m. in.

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 85 år 1967 105

De närmare förslagen för budgetåret 1967/68 framgår av följande sammanställning.

Universitets- Departements X.

Sluten-krets-television ..................................

2. Materialframställning och metodutveckling för språklaboratorier
..................................................

3. Programmerat inlämingsmaterial m. m...................

4. Eterburen akademisk radioundervisning ..................

5. Studierådgivning .......................................

6. Tillämpad pedagogisk forskning .........................

7. Pedagogisk utbildning av akademiska lärare ..............

8. Produktion av kurslitteratur ............................

(3 800 000)

950 000 550 000

P. 1 och 4 behandlas i det följande vid anmälan av anslaget Viss utbildning
via radio och television m. m.

Ämbetets förslag i fråga om studierådgivning (p. 5) har närmare redovisats i
prop. 1967:1 (bil. 10 s. 211) vid behandlingen av vissa gemensamma frågor rörande
universiteten m. m.

Beträffande de enskilda förslagen i övrigt framhåller kanslersämbetet bl. a.

Försöksverksamhet med materialframställning och metodutveckling för språklaboratorier
har pågått under budgetåren 1965/66 och 1966/67 i vad avser ämnena
engelska, franska och tyska språken. En medelsanvisning för ifrågavarande
ändamål även budgetåret 1967/68 är enligt ämbetet motiverad med hänsyn till
dels behovet av test och utvärdering av den nu pågående verksamheten, dels
angelägenheten av att sådan försöksverksamhet kan bedrivas i ytterligare ämnen,
främst slaviska språk och nordiska språk.

Kanslersämbetet anser att det från rationaliseringssynpunkt finns anledning
att intensifiera utvecklingsarbetet och utprovningen av programmerat inlärningsmaterial,
avsett för den reguljära universitets- och högskolundervisningen. Sådant
förproducerat material av självinstruerande slag är, framhåller ämbetet,
direkt inriktat på att minska behovet av lärare och synes i kombination med
eterburen undervisning vara det mest radikala sättet att höja kvoten elev/lärare.

För att universitet och högskolor inom ramen för tillgängliga resurser och med
bibehållen standard skall kunna möta den stigande efterfrågan på akademisk
utbildning krävs enligt universitetskanslersämbetet en helt annan dimensionering
av resurserna för tillämpad forskning och metodutveckling på universitetspedagogikens
område än den nuvarande. Kanslersämbetet bör därför enligt sitt förslag
få i tillräcklig omfattning disponera medel för att kunna initiera en såväl
lokalt som centralt bedriven sådan verksamhet.

Kanslersämbetet, som framhåller vikten av att en organisation för tillämpad
forskning och metodutveckling inom det universitetspedagogiska fältet kommertill
stånd, finner det vara mest realistiskt att man vid en upprustning på området
i första hand bygger på den expertis som redan finns vid de pedagogiska
institutionerna och anknyter den lokala verksamheten till dessa institutioner..

kanslersämbetet	chefen
(2 000 000)	—
100 000	100 000
200 000	200 000
(150 000)	—
(700 000)	—
250 000	—
200 000 1	250 000
200 000 /

106

Kungl. Maj:ts proposition nr 85 år 1967

Ifrågakommande medel bör enligt förslaget få fördelas av kanslersämbetet för
konkreta projekt. Forskningsuppdrag bör även kunna läggas ut på andra institut
och högskolor. Som väsentliga objekt för här ifrågavarande verksamhet under
budgetåret 1967/68 nämner ämbetet bl. a. fortsatta undersökningar rörande
elevernas studiesituation i ämnen och på orter där den senaste statistiken pekar
på speciella problem samt projekt som rör tentamensförfarande och försök med
centralt utarbetade prov i vissa ämnen.

Under hänvisning till att förbättrad pedagogisk utbildning av akademiska
lärare utgör ett nödvändigt och angeläget moment i universitetens och högskolornas
utbildningsverksamhet beräknar kanslersämbetet medelsbehovet för försöksverksamhet
på detta område under budgetåret 1967/68 till 200 000 kr.

Den pågående försöksverksamheten med produktion av kurslitteratur m. m.
bör enligt kanslersämbetet fortsättas även under nästa budgetår. Man torde,
framhåller ämbetet, för de närmaste åren böra räkna med ett visst årligt anslagsbehov
för tryckning och uppköp av litteratur. Den hittillsvarande verksamheten
visar enligt ämbetet att det synes mindre lämpligt att låsa fast medelsförbrukningen
vid enbart offsetproduktion. Försöksverksamhet bör därför kunna få
företas även med nya verk och andra metoder. Den aktuella utgivningsverksamheten
avses ske i nära samarbete med den av Kungl. Maj:t tillsatta läromedelsutredningen.

Departementschefen

I överensstämmelse med universitetskanslersämbetets förslag bör i riksstaten
för nästa budgetår föras upp ett reservationsanslag med benämningen Pedagogiskt
utvecklingsarbete m. m. vid universitet och högskolor. Reservation vid utgången
av budgetåret 1966/67 på det nuvarande reservationsanslaget Tekniska
hjälpmedel i utbildningen m. m. bör föras över till det nya, här behandlade anslaget.
Enligt min mening bör reservationen kunna tas i anspråk för kostnader
för verksamhet som är att hänföra till såväl det nuvarande som det föreslagna
nya anslaget.

Liksom kanslersämbetet finner jag det motiverat att den redan pågående försöksverksamheten
med materialframställning och metodutveckling för språklaboratorier
får fortsätta även nästa budgetår. Jag beräknar i enlighet med ämbetets
förslag 100 000 kr. för detta ändamål (p. 2). Vidare beräknar jag, i överensstämmelse
med vad ämbetet föreslagit, 200 000 kr. till försöksverksamhet med
utvecklingsarbete och utprovning av programmerat inlärningsmaterial för universitets-
och högskolundervisningen (p. 3).

Jag vill i detta sammanhang erinra om vad jag i prop. 1967:1 — bl. a. vid
min anmälan av vissa gemensamma frågor rörande universiteten m. m. (bil. 10
s. 220) — anfört beträffande vissa åtgärder för förstärkning av resurserna för studierådgivning.
Därvid har jag i huvudsak beaktat kanslersämbetets förslag utom
i vad avser försöksverksamhet med kurser i studieteknik. Någon särskild medelsanvisning
för detta ändamål anser jag mig inte böra ta upp under förevarande

107

Kungl. Maj:ts proposition nr 85 år 1967

anslag (p. 5). Vidare vill jag erinra om att medel för studiehandböcker m. m. liksom
för innevarande budgetår beräknats under universitetens och högskolornas
omkostnadsanslag.

Till pedagogisk utbildning av akademiska lärare (kurser i universitetspedagogik)
samt försöksverksamhet med framställning av kurslitteratur har för innevarande
budgetår anvisats sammanlagt 250 000 kr. Jag beräknar för nästa budgetår
oförändrade medelsanvisningar för dessa båda ändamål (p. 7—8).

Med hänvisning i övrigt till sammanställningen beräknar jag anslaget till
550 000 kr.

Jag hemställer, att Kungl. Maj:t föreslår riksdagen

att till Pedagogiskt utvecklingsarbete m. rrv. vid universitet
och högskolor för budgetåret 1967/68 under åttonde huvudtiteln
anvisa ett reservationsanslag av 550 000 kr.

D 54. Viss utbildning via radio och television m. m.

Under förevarande anslagsrubrik redovisas kostnaderna för vissa förslag om
utbildning via radio och television m. m. Beträffande förslagens innebörd i övrigt
får jag hänvisa till min redogörelse i det föregående (avsnitt 4). Något motsvarande
anslag finns inte uppfört på riksstaten för innevarande budgetår.

Universitetskanslersämbetet har i sin anslagsframställning begärt 2 milj. kr.
till försöksverksamhet med sluten-krets-television inom universitets- och högskolområdet
samt 150 000 kr. till eterburen akademisk radioundervisning. Vidare
anser ämbetet att en fortsättning av radiokursen i statskunskap är klart
motiverad och föreslår att kurser på ettbetygsnivå snarast kommer till stånd
i ämnena nationalekonomi och företagsekonomi. Med anledning härav har
Sveriges Radio i sin anslagsframställning — såsom anmälts av chefen för kommunikationsdepartementet
i prop. 1967:1 (bil. 8 s. 161) — begärt 250 000 kr.
till förberedelser under nästa budgetår för en sådan kurs i företagsekonomi alternativt
nationalekonomi. Totalkostnaderna för kursen, vilken anges kunna påbörjas
våren 1968, beräknas till 430 000 kr.

I betänkandet Datamaskinförmedlad utbildning (Stencil E 1966: 8) föreslås
viss försöksverksamhet med datamaskinförmedlad utbildning knuten till lärarhögskolan
i Uppsala och ledd av en särskild delegation. Kostnaderna för budgetåret
1967/68 beräknas till 1 056 000 kr.

Departementschefen

Jag har i det föregående (4.4) föreslagit en statlig försöksverksamhet med
centralt anordnad produktion av bl. a. tv-inspelade undervisningsprogram samt
anmält, att överenskommelse — under förbehåll om Kungl. Maj:ts godkännande
— träffats om förvärv den 1 januari 1968 av en studio i Stocksund, tillhörig
Kommanditbolaget Nord-Art Aktiebolag et Co. Köpeskillingen uppgår till
2 100 000 kr. Härtill kommer utgifter av engångsnatur till kompletterande inred -

108

Kungl. Maj:ts proposition nr 85 år 1967

ning och utrustning. För budgetåret 1967/68 beräknar jag 1 255 000 kr. för detta
ändamål. Till förberedelser, bl. a. utbildning av personal, samt till programproduktion
med kursmaterial och administration räknar jag med ett anslagsbehov
av 5 430 000 kr. under nästa budgetår, vari även ingår 495 000 kr. till kontrakterad
produktion hösten 1967. Produktionsverksamheten vid studion avses inordnas
under den i det föregående nämnda organisationskommittén.

I fråga om de radiokurser som jag förordat i det föregående beräknar jag ett
belopp av 600 000 kr.

Med hänvisning till mitt uttalande i prop. 1967:4 (s. 245) tar jag i förevarande
sammanhang också upp frågan om medel för nya tjänster vid vissa lärarhögskolors
pedagogiska institutioner. Skolöverstyrelsens förslag avser personal
för försök med intern television vid dessa skolor. Jag beräknar härför 50 000 kr.
för var och en av lärarhögskolorna i Stockholm, Malmö och Göteborg, vilka medel
för nästa budgetår bör anvisas över det nu behandlade anslaget.

I enlighet med vad jag förordat i det föregående bör förslaget om datamaskinförmedlad
utbildning inte föranleda några kostnader under budgetåret 1967/68.

Ett särskilt reservationsanslag benämnt Viss utbildning via radio och television
m. in. bör således uppföras på riksstaten med (2 100 000 -f- 1 255 000 +
-f 5 430 000 + 600 000 + 150 000 =) 9 535 000 kr. Jag hemställer, att Kungl.
Maj:t föreslår riksdagen

att till Fm utbildning via radio och television m. m. för budgetåret
1967/68 under åttonde huvudtiteln anvisa ett reservationsanslag
av 9 535 000 kr.

D 55. Statliga skolor för vuxna: Avlöningar

1966/67 Anslag ......... 2 255 000

1967/68 Förslag......... 3 227 000

För den riksrekryterande vuxenutbildningen finns statliga skolor i Norrköping
och Härnösand. Vid dessa meddelas utbildning enligt läroplanerna för gymnasium
och grundskolans högstadium. Medel beräknas under detta anslag även för
statens aftonskola i Stockholm. En närmare beskrivning av skolornas organisa -

tion och verksamhet har jag lämnat	i det föregående.
		Beräknad ändring 1967/68
Tjänster	1966/67	Skolöver-	Departements-
	styrelsen	chefen
Lärarpersonal ...........................	31	+ 9	+ 6
Övrig personal ...........................	9	+ 11	+ 6
	40	+ 20	+ 12
Anslag
Avlöningar till tjänstemän ................	2171 500	+ 663 000	+ 613 000
Arvoden och särskilda ersättningar .......	83 500	— 14 000	— 29 000
Löneomräkning .........................	—	+ 488 000	+ 388 000
	2 255 000	+ 1137 000	+ 972 000

Kungl. Maj ds proposition nr 85 år 1967

109

Skolöverstyrelsen

1. Överstyrelsen föreslår inrättande av en ny vuxenskola med en rektorstjänst,
fyra lärartjänster, eu biträdestjänst och en vaktmästartjänst samt medel
för timlärare, biträdeshjälp m. m. (217 000).

2. Överstyrelsen föreslår, att vid skolan i Norrköping inrättas sådana tjänster,
varmed de kommunala gymnasierna är försedda. Personalen föreslås utökas med
en studierektor, två lektorer, två adjunkter, en ämneslärare, en kanslist, en
kansliskrivare, två kontorsbiträden, en institutionstekniker och en vaktmästare.
Vidare räknas med arvoden för tio huvudlärare, för timlärare och för sex institutionsföreståndare
samt för en halvtidsanställd kurator. Tjänsten som studiekonsulent
samt en tjänst som kanslibiträde föreslås indragna. Vidare räknas
med vissa smärre ändringar i fråga om bl. a. medel för arvoden till skrivhjälp
(359 000).

3. Även vuxenskolan i Härnösand bör enligt skolöverstyrelsen jämställas
med de kommunala gymnasierna i personalhänseende, varför fem nya tjänster
föreslås bli inrättade, nämligen som studierektor, kansliskrivare, kontorist, kontorsbiträde
och institutionstekniker. Medel beräknas vidare för arvode till kurator.
Indragning av eu tjänst som studiekonsulent och en som kanslibiträde föreslås
liksom minskning av arvodesmedlen för skrivhjälp (81 000).

4. Skolöverstyrelsen räknar med att gymnasiet vid statens aftonskola skall
bibehållas, medan en avveckling sker av realskolan (—8 000).

Departementschefen

Jag har i det föregående redovisat mina förslag i fråga om bl. a. den riksrekiyterande
vuxenutbildningens inriktning och organisation. i\Ied hänvisning
härtill beräknar jag inte medel för den av skolöverstyrelsen föreslagna nya
vuxenskolan (1).

Vid vuxenskolan i Norrköping bör finnas två studierektorer. Den ene skall
huvudsakligen vara knuten till den lärarledda undervisningen, den andre huvudsakligen
till brevkursverksamheten. Av de av skolöverstyrelsen i övrigt föreslagna
tjänsterna har jag beräknat medel för två lektorer, två adjunkter, en
ämneslärare, en kansliskrivare, ett kontorsbiträde och en institutionstekniker.
I likhet med skolöverstyrelsen räknar jag med att tjänsten som studiekonsulent
kan dras in medan däremot kanslibiträdestjänsten bör behållas med hänsyn till
skolans ökade uppgifter, främst den nya formen av brevskolundervisning. Av
samma skäl beräknar jag också medel för en tjänst som vaktmästare samt till
förstärkning av biträdesorganisationen (40 000 kr.). Jag biträder skolöverstyrelsens
förslag om arvodesmedel för huvudlärare och skolkurator. För timlärare beräknar
jag utöver skolöverstyrelsens förslag 30 000 kr. till laborationskurser i anslutning
till den nya brevskolundervisningen. För institutionsföreståndare räknar
jag med endast tre arvoden. Mot skolöverstyrelsens förslag om minskning av det
särskilda arvodet för skrivhjälp till lärare har jag ingen erinran. Eftersom något
8 — Bihang till riksdagens -protokoll 1967. 1 sand. Nr 85

Kungl. Maj ds proposition nr 85 år 1967

behov av sekreterare ej längre finns, kan anslaget minskas med 8 500 kr. som nu
utgår i uppdragstillägg till en sekreterare. Mina förslag i fråga om norrköpingsskolan
innebär ett ökat medelsbehov av 448 000 kr. exkl. löneomräkning (p. 2).

Även organisationen vid skolan i Härnösand bör förstärkas, bl. a. med en ordinarie
tjänst som studierektor. Jag beräknar i övrigt medel för nya tjänster i enlighet
med skolöverstyrelsens förslag, dock ej för tjänst som kontorist och kontorsbiträde
och tills vidare ej heller för en tjänst som institutionstekniker. Liksom
vid skolan i Norrköping bör den av skolöverstyrelsen nämnda kanslibiträdestjänsten
behållas samt arvodet till sekreterare (6 500 kr.) dras in. Jag har
vidare räknat med en höjning med 15 000 kr. av medlen till arvoden till timlärare
och institutionsföreståndare. I övrigt har jag ingen erinran mot skolöverstyrelsens
förslag. Totalt bör härnösandsskolan (p. 3) tas upp en medelsökning
av 51 000 kr. förutom löneomräkning.

Det ankommer på Kungl. Maj:t att meddela bestämmelser om undervisningsskyldighet
för studierektorer vid vuxenskolorna. I studierektors arbetsuppgifter
skall ingå att vikariera för rektor samt att under rektor utföra schemaläggning
och svara för studierådgivning. Den nedsättning av undervisningsskyldigheten
för lektor vid skolorna som Kungl. Maj:t kunnat medge för biträde åt rektor
(prop. 1962:107 s. 31) bör i fortsättningen inte komma i fråga.

För ökade avlöningskostnader för timlärare med hänsyn till ökat elevantal vid
den riksrekryterande utbildningen enligt mina i det föregående framlagda förslag
— bl. a. införande av utbildning enligt fackskolans läroplan — beräknar
jag ytterligare 170 000 kr. sammanlagt för de båda vuxenskolorna.

För statens aftonskola har skolöverstyrelsen endast räknat med en avveckling
av realskolan. Även gymnasieutbildningen vid skolan bör emellertid — till följd
av vad jag framhållit i det föregående (5.4.1.4) — avvecklas, varför jag i enlighet
med ett av skolöverstyrelsen anfört alternativ beräknar kostnadsminskningen till
85 000 kr. Med hänsyn till den successivt minskande arbetsbelastningen vid skolan
bör arvodestjänsten som rektorsassistent kunna dras in den 1 juli 1968,
vilket kommer att medföra en anslagsminskning (7 000 kr.).

Med beaktande även av löneomräkning enligt sammanställningen bör anslaget
för nästa budgetår föras upp med (2 255 000 + 448 000 + 51 000 + 170 000 —

_ 85 000 -f 388 000 =) 3 227 000 kr. Jag hemställer, att Kungl. Maj:t föreslår

riksdagen

att till Statliga skolor för vuxna: Avlöningar för budgetåret
1967/68 under åttonde huvudtiteln anvisa ett förslagsanslag
av 3 227 000 kr.

D 56. Statliga skolor för vuxna: Omkostnader

1966/67 Anslag ......... 1 859 000

1967/68 Förslag ........ 2 451 000

Skolöverstyrelsen föreslår att anslaget höjs med 366 000 kr. Ur anslaget bestrids
dels utgifter för omkostnader vid skolorna i Norrköping och Härnösand

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 85 år 1967

samt vid statens aftonskola, dels kursavgifter för studenter som vill komplettera
sin examen i matematik, fysik och kemi. Dessa senare kurser administreras av
kvällsgymnasierna. Kostnaden täcks helt av statsmedel.,

		Beräknad ändring 1967/68
	1960/67	Skolöver- styrelsen	Departements- chefen
1. Sjukvård ...........................	2 000	+ 1 000	. .
2. Reseersättningar .......................	2 000	+ 1 000	_ ,
3. Expenser ..................... därav för	246 000	+ 164 000	+ 126 000
a) ny vuxenskola .................................	—	+ 70 000
b) Norrköping ...................................	166 000	+ 14 000	+ 86 000
c) Härnösand ...................................	77 000	+ 80 000	+ 40 000
d) Statens aftonskola ............................	3 000
4. Kursavgifter till korrespondensinstitutm.m.	1 109 000	+ 166 000	+ 466 000
5. Kurser för komplettering av studentexamen	500 000	+ 34 000	—
Skolöverstyrelsen	1 859 000	+ 366 000	+ 592 000

5. De ökade kostnaderna sammanhänger med ett av överstyrelsen framlagt
förslag att kompletteringskurser skall anordnas även i ämnet biologi.

Departementschefen

Mina ställningstaganden till skolöverstyrelsens förslag framgår av sammanställningen.
Jag har därvid inte beräknat medel för kompletteringskurser i biologi
(p. 5). Med hänvisning till vad jag anfört i det föregående om brevskolundervisning
har jag under p. 4 beräknat 300 000 kr. för inköp av brevkurser till elever
som enbart studerar per korrespondens samt under p. 3 20 000 kr. till inköp
av materiel för laborationskurser och 66 000 kr. till ökat behov av expenser i
övrigt vid vuxenskolan i Norrköping. Jag hemställer, att Kungl. Maj-.t föreslår
riksdagen

att till Statliga skolor för vuxna: Omkostnader för budgetåret
1967/68 under åttonde huvudtiteln anvisa ett förslagsanslag
av 2 451 000 kr.

D 57. Bidrag till driften av kommunala skolor för vuxna

1966/67 Anslag ......... 5 725 000

1967/68 Förslag ........ 8 021 000

Ur anslaget bestrids kostnader för de statsunderstödda kvällsgymnasierna.
Statsbidrag utgår f. n. enligt bestämmelserna i k. br. den 11 oktober 1963 med
79 % av ett bidragsunderlag, i huvudsak beräknat på lärarlöner.

Skolöverstyrelsen föreslår att anslaget höjs med 1 250 000 kr. och motiverar
detta med en ökning av elevantalet med 2 500 elever. Härtill kommer löneomräkning
med 1 046 000 kr.

112

Kungl. Maj:ts proposition nr 85 år 1967

Departementschefen

I enlighet med vad jag anfört i det föregående räknar jag för budgetåret
1967/68 med oförändrade statsbidragsbestämmelser för kvällsgymnasierna. Mot
skolöverstyrelsens förslag till anslagshöjning har jag ingen erinran. Med beaktande
även av löneomräkning bör anslaget för nästa budgetår således uppföras
med (5 725 000 + 1 250 000 + 1 046 000 =) 8 021 000 kr.

Jag hemställer, att Kungl. Maj:t föreslår riksdagen

att till Bidrag till driften av kommunala skolor för vuxna
för budgetåret 1967/68 under åttonde huvudtiteln anvisa ett
förslagsanslag av 8 021 000 kr.

G. Studiesociala ändamål

G 3. Studiebidrag in. m.

1965/66 Utgift ......... 377 664 542

1966/67 Anslag , ______ 403 000 000

1967/68 Förslag....... 403 000 000

Centrala studiehjälp snämndens anslagsberäkningar

Nämnden föreslår i framställning om anslag för budgetåret 1967/68 en ökning
av detta anslag med 4 milj. kr. för nästa budgetår med följande motivering.

1. Under budgetåret 1965/66 har i studiehjälp enligt studiehjälpsreglementet
och förordningen om förlängt barnbidrag utbetalats 250 milj. kr. För budgetåret
1966/67 har medelsbehovet beräknats till 283 milj. kr. Med utgångspunkt i förbrukningen
under närmast föregående budgetår beräknar nämnden förbrukningen
under budgetåret 1967/68 till 270 milj. kr., varav 3,5 milj. kr. avses täcka en
höjning av resetillägget, föranledd av ökade biljettpriser på de allmänna färdmedlen.

2. Under budgetåret 1965/66 har i studiebidrag enligt studiemedelsförordningen
utbetalats studiebidrag med 114 milj. kr. Nämnden beräknar att 75%
av de studerande vid läroanstalter och utbildningslinjer, där studiemedel kan
utgå, skall erhålla studiebidrag med i genomsnitt 1 700 kr. per person. Härtill
räknar nämnden med ett medelsbehov av 2 milj. kr. för studiebidrag till utom
riket studerande. De sammanlagda utgifterna för studiebidrag skulle då uppgå
till 137 milj. kr., att jämföra med för innevarande budgetår beräknade 120
milj. kr.

3. I framställning den 21 december 1965 med förslag till ändrade bestämmelser
om resetillägg enligt studiehjälpsreglementet beräknar nämnden kostnadsökningar
för en övergång till beräkningssystem för resetillägg, som bygger på
avståndet färdvägen mellan bostad och skola, till 6 milj. kr.

Sammanlagt erfordras således ett anslag till studiebidrag m. m. av (270 -j-f
137 -f 6 =) 413 milj. kr., vilket med 10 milj. kr. överstiger för innevarande
budgetår anvisat belopp.

113

Kungl. Maj:ts proposition nr 85 år 1967
Ändrade bestämmelser om resetillägg

Enligt studiehjälpsreglementet utgår resetillägg till studerande med lång väg
till skolan. Tillägg utgår enligt 11 § studiehjälpsreglementet om den studerande
är bosatt på ett avstånd från skolan av minst sex kilometer fågelvägen eller
tio kilometer färdvägen.

Resetilläggets konstruktion föranledde motioner till 1965 års riksdag. Andra
lagutskottet uttalade sig i utlåtande 1965:46 över motionerna för en översyn
av bestämmelserna. I skrivelse till Kungl. Maj:t den 21 maj 1965, nr 280, gav
riksdagen i anledning av de väckta motionerna som sin mening tillkänna vad
utskottet anfört.

Kungl. Maj:t beslöt den 8 oktober 1965 att för centrala studiehjälpsnämndens
kännedom överlämna avskrift av riksdagsskrivelsen och av andra lagututskottets
utlåtande.

Centrala studiehjälpsnämnden har efter företagen utredning med skrivelse
den 21 december 1966 till Kungl. Maj:t överlämnat förslag till ändrade bestämmelser
om resetillägg enligt studiehjälpsreglementet.

Efter remiss har yttranden över förslaget avgetts av statskontoret, riksrevisionsverket,
skolöverstyrelsen (som hört länsskolnämndema i Östergötlands,
Värmlands, Kronobergs, Norrbottens, Västerbottens och Västernorrlands län
samt skolstyrelserna i Tranås, Arvika, Kalmar, Mora, Åmål, Lycksele och Piteå),
lantbruksstyrelsen, skogsstyrelsen, Svenska stadsförbundet, Svenska kommunförbundet,
Svenska landstingsförbundet, Sveriges skolkamerala förening och Målsmännens
riksförbund. Dessutom har Sveriges elevers centralorganisation framfört
synpunkter.

Centrala studiehjälpsnämndens förslag

Nämnden har redovisat att den i syfte att närmare kartlägga hur reglerna
om resetillägg utfallit utsände ett frågeformulär till ca 30 skolstyrelser angående
deras erfarenheter av bestämmelserna. I svaren påtalades att praktiska olägenheter
uppkommit vid tillämpningen fågelvägsmetoden. I något fall anfördes att
bestämmelserna fått till följd ett betydande merarbete. Några skolstyrelser uttalade
sig emellertid positivt om fågelvägsmetoden. Sammanfattningsvis ger
svaren enligt nämnden inte någon entydig bild av reglernas lämplighet ur administrativ
synpunkt.

Den genomförda undersökningen och den kritik som i övrigt framförts mot
resetilläggsbestämmelserna motiverar enligt nämndens åsikt att bestämmelserna
överses. Nämnden finner sig i första hand böra undersöka om inte huvudregeln
om fågelvägsavstånd kan kompletteras med så utformade tilläggsbestämmelser
att man kommer tillrätta med de fall när huvudregeln ger ett otillfredsställande
resultat. Enligt vad nämnden funnit är detta möjligt endast om fågelvägsregeln
i ett stort antal fall sätts ur kraft genom tilläggsregler och därigenom rent faktiskt
kommer att verka som en undantagsregel. Ett sådant regelsystem skulle

114

Kungl. Maj:ts proposition nr 85 år 1967

bli komplicerat och därmed administrativt svårhanterligt. Med hänsyn därtill
bör andra möjligheter prövas.

Enligt nämndens mening talar övervägande skäl för att den faktiska färdvägens
längd får bli avgörande för om resetillägg skall utgå. Färdkostnaden
står i regel i ett direkt förhållande till färdvägens längd. Färdvägen bör därför
enligt nämndens uppfattning kunna läggas till grund också för beräkningen av
tilläggets storlek. Tillägg bör enligt nämnden få utgå redan vid ett lägsta reseavstånd
av sex kilometer.

R emissyttrandena

Studiehjälpsnämndens förslag tillstyrks av skolöverstyrelsen, Svenska stadsförbundet,
Svenska kommunförbundet och Svenska landstingsförbundet. Skolöverstyrelsen
anser det med hänsyn till ett enhälligt positivt gensvar på förslaget
från underremissinstanserna angeläget att bestämmelserna om resetillägg
ändras på sätt nämnden föreslagit. Övriga remissinstanser som tillstyrkt förslaget
motiverar sitt ställningstagande med att man bör följa förslaget ur rättvisesynpunkt.

Ändringsförslaget avstyrks av statskontoret, riksrevisionsverket och Sveriges
skolkamerala förening.

Statskontoret föreslår att man försöker avhjälpa ojämnheterna i bidragsgivningen
inom ramen för gällande bestämmelser. Man bör göra det möjligt att ge
elever som bor på ömse sidor om en fågelvägsgräns en likartad behandling i bidragshänseende.
Vidare bör elev som bör inom bidragsfri zon men som på grund
av terrängförhållanden har samma resväg som bidragsberättigade elever kunna
få bidrag.

Riksrevisionsverket anser att gränsdragningssvårigheter uppkommer även om
man övergår till en bidragsmetod med färdvägsavstånd. Elever med samma resekostnad
kan komma att få resetillägg med olika belopp beroende på att de
har olika lång gångväg till det färdmedel som anlitas. Zongränsindelning vid färd
med allmänna kommunikationsmedel kan ge en liknande effekt. Ytterligare erfarenhet
av det nuvarande systemet bör avvaktas innan bidragsreglerna ändras.

Sveriges skolkamerala förening, som finner det nuvarande systemet föredömligt
enkelt ur administrativ synpunkt, anser att det föreslagna systemet i praktiken
kommer att bli invecklat och svårbemästrat särskilt om det skall åligga
skolorna att granska elevs uppgift om färdvägens längd. Följden kan bli en försening
av utbetalandet av studiehjälpen.

Departementschefen

Till studiebidrag m. m. har för innevarande år anvisats 403 milj. kr. Centrala
studiehjälpsnämnden föreslår en ökning av anslaget med 4 milj. kr. Nämnden
beräknar medelsbehovét för studiehjälp till 270 milj. kr., varvid förhöjningen av

115

Kungl. Maj:ts -proposition nr 85 år 1967

resetilläggen kostnadsmässigt uppskattas till 3,5 milj. kr. Nämnden har vidare
lagt fram förslag om ändring av studiehjälpsreglementets bestämmelser om resetillägg.
Enligt nämndens förslag skall resetillägget beräknas efter det faktiska
färdvägsavståndet mellan hemmet och skolan. Tillägget föreslås skola utgå vid
ett minsta reseavstånd av sex kilometer. Nämnden har kostnadsberäknat sitt
förslag till 6 milj. kr. Jag vill erinra om att resetilläggets utformning ändrades
så sent som vid 1964 års riksdag. Ändringen föranleddes av önskemålet om att
få ett administrativt enkelt system. Jag finner inte tillräckliga skäl föreligga
att tillstyrka nämndens förslag, vilka innebär en återgång till tidigare förhållanden.
Jag delar emellertid nämndens uppfattning att beloppen för nu utgående
resetillägg är i behov av en justering efter de taxehöjningar som förekommit.
Jag ämnar därför föreslå Kungl. Maj:t att nu utgående månatliga resetillägg
om 30, 45, 60 och 75 kr. höjs till 40, 60, 80 resp. 100 kr. Jag beräknar det
sammanlagda medelsbehovet för studiehjälp till 266 milj. kr., varvid jag även
beaktat medelsbehovet för den av mig i det föregående föreslagna resekostnadsersättningen
vid läroanstalterna för vuxna.

Nämnden har på grundval av en bedömning av studerandeantalet samt utnyttjandegraden
av studiemedel beräknat medelsbehovet för studiebidrag enligt
studiemedelsförordningen till 137 milj. kr. Jag har ingen erinran mot nämndens
beräkning.

Anslaget bör uppföras med (266 + 137 =) 403 milj. kr., vilket är samma belopp
som för innevarande budgetår.

Jag hemställer, att Kungl. Maj:t föreslår riksdagen att

till Studiebidrag m. m. för budgetåret 1967/68 under åttonde
huvudtiteln anvisa ett förslagsanslag av 403 000 000 kr.

G 4. Brevskolestipendier

1965/66 Utgift ........... 102 375

1966/67 Anslag ........... 140 000

1967/68 Förslag .......... 100 000

Bestämmelser om brevskolestipendier är meddelade i kungörelsen den 4 juni
1964 (nr 480) om brevskolestipendier.

Centrala studiehjälpsnämnden, som räknar med en medelsförbrukning under
budgetåret 1967/68 av 200 000 kr., föreslår med hänsyn till en beräknad reservation
av 100 000 kr. vid ingången av nämnda budgetår, att anslaget för nästa
budgetår uppförs med 100 000 kr., vilket understiger för innevarande budgetår
anvisat belopp med 40 000 kr.

Nämnden beräknar att antalet beviljade ansökningar för budgetåret 1966/67
kommer att uppgå till 450. Medelbeloppet per stipendium beräknas till 460 kr.
Totalbeloppet beviljade stipendier beräknas således till 210 000 kr.

116

Kungl. Maj:ts proposition nr 85 år 1967

Departementschefen

Anslaget bör för nästa budgetår uppföras med 100 000 kr. Det belopp som centrala
studiehjälpsnämnden skall äga utdela i brevskolestipendier bör fastställas
till högst 210 000 kr.

Jag hemställer, att Kungl. Maj:t föreslår riksdagen att

a) medgiva, att för budgetåret 1967/68 högst 210 000 kr. må
utdelas till brevskolestipendier,

b) till Brevskolestipendier för budgetåret 1967/68 under
åttonde huvudtiteln anvisa ett reservationsanslag av 100 000 kr.

Kungl. Maj:ts proposition nr 85 år 1967

117

KAPITALBUDGETEN
IV: Statens utlåningsfonder

IV: 1. Allmänna studielånefonden

Till kapitalinvestering för förevarande fond, som tillkom år 1920, har riksdagen
beviljat anslag för varje budgetår utom för budgetåret 1944/45, då investering
ej ansågs erforderlig. För innevarande budgetår är anslaget uppfört med
38 milj. kr.

Centrala, studiehjälp snämnden föreslår i framställning om anslag för budgetåret
1967/68, att anslaget för nästa budgetår höjs med 37,5 milj. kr.

Nämnden anför som motivering härför bl. a.

Enligt studiehjälpsreglementet utgår studielån med högst 5 000 kr. för läsår.
Någon ändring av beloppet har inte gjorts sedan studiehjälpsreglementet trädde
i kraft den 1 juli 1964. Nämnden anser att skäl föreligger för höjning av maximibeloppet
för studielån till 5 500 kr. för läsår. Det är angeläget att studiehjälpssystemet
när det gäller de äldre eleverna ger ungefär samma totala stöd som
erhålls inom studiemedelssystemet. Ökning av långivningen till yngre elever
bör undvikas. Vidare föreslås — såsom redovisats i det tidigare — att nämnden
får möjlighet att bevilja lån utöver maximibeloppet vid synnerliga skäl såsom
i fall där äldre elever är försörjningspliktiga.

Under budgetåret 1965/66 har 24 601 ansökningar om studielån beviljats med
ett sammanlagt belopp av 59,9 milj. kr. Nämnden hade beräknat att antalet
beviljade låneansökningar för läsåret 1965/66 endast skulle uppgå till 15 000 och
att utlåningar totalt skulle bli ca 53 milj. kr.

Under hösten 1966 har det visat sig att ansökningsfrekvensen ökat betydligt
i förhållande till budgetåret 1965/66 oberoende av förändring i elevantalet. För
innevarande budgetår kan det med ledning av hittills inkomna ansökningar beräknas,
att sammanlagt omkring 30 000 lån kommer att beviljas i stället för i
statsverkspropositionen år 1966 beräknade 18 000. Även lånemedeltalet har visat
tendens att öka och torde nu kunna beräknas bli 3 300 kr. i stället för 3 000 kr.
Avslagsprocenten har å andra sidan ökat från 14,9 till 17.

För budgetåret 1967/68 beräknas antalet bifallna låneansökningar komma att
uppgå till ca 26 000.

Ökningen i lånemedeltalet under hösten 1966 föranleder nämnden att för budgetåret
1967/68 räkna med ett lånemedeltal av 3 300 kr. Det totala medelsbehovet
för utlåning skulle därvid och vid oförändrade bestämmelser i fråga om
maximibeloppet uppgå till 85,5 milj. kr.

Den föreslagna höjningen av maximibeloppet till 5 500 kr. beräknas medföra
ett ökat investeringsbehov av 3,25 milj. kr. varvid förutsatts att en fjärdedel av
ansökningarna beviljas med i genomsnitt 3 800 kr. i stället för med 3 300 kr.

Behovet av investeringsmedel för lånebeviljning utöver maximibeloppet vid
synnerliga skäl uppskattas till 4 milj. kr.

Den sammanlagda utlåningen under budgetåret 1967/68 uppskattas till ca
93 milj. kr. Härav täcks ca 14,3 milj. kr. av beräknade amorteringar under samma
budgetår och ca 3,2 milj. kr. av återförda ej uttagna lån. Det erforderliga
investeringsanslaget uppgår därför till 75,5 milj. kr.

118

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 85 år 1967

Departementschefen

Jag beräknar att elevantalet kommer att vara i stort sett oförändrat under
budgetåret 1967/68 samt utgår från att långivningen till yngre studerande kommer
att bibehållas vid samma nivå som innevarande budgetår.

I studiehjälpsreglementet bör såsom jag förordat i det tidigare införas en bestämmelse
om att, då synnerliga skäl föreligger, studielån får beviljas'' utöver det
eljest gällande maximibeloppet till studerande med försörjningsplikt, I övrigt
bör någon ändring ej företagas beträffande maximibeloppet. Kostnadsökningen
för denna ändring av studiehjälpsreglementet beräknar jag till 5 milj. kr.

Det för budgetåret 1967/68 erforderliga anslaget kan beräknas enligt följande
sammanställning.

Medelstillgång Medelsförbrukning

Medelsreservation per Beräknad medelsförbruk -

30/6 1966 ...........	1 500 000	ning för
Anslag för 1966/67 ......	38 000 000	1966/67 ......	....... 84 500 000
Amorteringar och återfö-		1967/68 ......	....... 87 000 000
ring under 1966/67 .............	16 500 000
1967/68 ............. I proposition ang. utgif-	17 500 000
ter på tilläggsstat II för budgetåret 1966/67 beviljat behov av till-läggsanslag ..........	28 500 000
Erforderligt anslag för
1967/68 .............	69 500 000

Sumnia kr. 171 500 000 Summa kr. 171 500 000

Jag hemställer, att Kungl. Maj:t föreslår riksdagen

att till Allmänna studielånefonden för budgetåret 1967/68
under åttonde huvudtiteln anvisa ett investeringsanslag av
69 500 000 kr.

Med bifall till vad föredraganden sålunda med instämmande
av statsrådets övriga ledamöter hemställt förordnar
Hans Maj :t Konungen att till riksdagen skall avlåtas
proposition av den lydelse bilaga till detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Britta Gyllensten

Kungl. Maj:ts proposition nr 85 år 1967 119

INNEHÅLL

Sid.

Förslag till förordning ......................................... 3

1. Inledning ................................................. 6

2. Nuvarande utbildningsvägar för vuxna......................... 10

2.1 Inledning .................................................. 10

2.2 Utbildning inom skolväsendets ram .......................... 10

2.2.1 Skolor med undervisning på kvällstid..................... 10

2.2.2 Skolor med kombinerad direktundervisning och självstudier 11

2.2.3 Brevskolundervisning ................................... 11

2.3 Arbetsmarknadsutbildning ................................... 11

2.4 Dencentraliserad utbildning på akademisk nivå ................ 12

2.5 Folkhögskolor .............................................. 12

2.6 Studieförbundens verksamhet .................. 13

2.7 Utbildning anordnad av myndigheter, företag och organisationer 14

3. Vuxenutbildningens reformering.............................. 15

3.1 Motiv för en vuxenutbildningsreform.......................... 15

3.1.1 Utredningarna ........................... 15

3.1.1.1 Principiella synpunkter på utbildningsväsendet..... 15

3.1.1.2 Vuxenutbildning för gymnasial kompetens ........ 15

3.1.2 Yttranden ............................. 17

3.2 Distributionsvägar för vuxenutbildning........ 18

3.2.1 Utredningarna ......................................... 18

3.2.2 Yttranden ............................................. 22

3.3 Vuxenutbildningens framtida omfattning ...................... 27

3.3.1 Utredningarna .............. 27

3.3.1.1 Nuvarande omfattning ............. 27

3.3.1.2 Framtida omfattning ............................ 27

3.3.2 Yttranden ............... 30

3.4 Departementschefen .............. 30

3.4.1 Motiv för en reform .................................... 30

3.4.2 Distributionsvägar för vuxenundervisning ................. 35

3.4.3 Vuxenutbildningens framtida omfattning................ 38

4. Utbildning via radio, television m. m............... ............ . 40

4.1 Inledning ................................. 1................ 40

4.2 Utbildning via radio och television . .............''..''. i .\ ........ 40

4.2.1 Utnyttjande inom utbildningsområdet .................... 40

4.2.1.1 Hittillsvarande verksamhet ...................... 40

4.2.1.2 Förslag från utredningar m. in. ........... 42

120 Kungl. Maj:ts ''proposition nr 85 år 1967

4.2.2 Distributionsmöjligheter ................................ 43

4.2.2.1 Nuvarande avlyssningsförhållanden................ 43

4.2.2.2 Tillgång på utrymme i etern m. m................. 44

4.2.3 Tillgång på produktionsresurser ......................... 45

4.2.4 Vissa organisatoriska frågor............................. 46

4.3 Datamaskinförmedlad utbildning ............................. 46

4.3.1 Reserapporten ........ 46

4.3.2 Yttranden ..................................... 48

4.4 Departementschefen ................................. 49

5. Vuxenutbildningens organisation ........................ 55

5.1 Vuxenutbildning med lokal rekrytering ................. ....... 55

5.1.1 Utredningarna ......................................... 55

5.1.1.1 Inre organisation ............ 55

5.1.1.2 Yttre organisation ....................... 57

5.1.1.3 Intagning, betyg, studiernas avslutning m. m....... 58

5.1.1.4 Övergångsfrågor, genomförande m. m............... 59

5.1.2 Yttranden ............................................. 61

5.1.2.1 Inre organisation ................................. 61

5.1.2.2 Yttre organisation ......... 63

5.1.2.3 Intagning, betyg, studiernas avslutning m. m....... 65

5.1.2.4 Övergångsfrågor, genomförande m. m................ 66

5.2 Vuxenutbildning med riksrekrytering.......................... 67

5.2.1 Utredningsförslag ....................................... 67

5.2.1.1 Studieformer ............... 67

5.2.1.2 Vuxenskolornas organisation ...............''........ 68

5.2.1.3 Intagning, betyg, studiernas avslutning............ 70

5.2.1.4 Utbyggnaden av skolorna................... 70

5.2.1.5 Genomförande, kostnader............ 70

5.2.2 Yttranden ............ 70

5.2.2.1 Studieformer . ................................... 70

5.2.2.2 Vuxenskolornas organisation ...................... 72

5.2.2.3 Intagning, betyg, studiernas avslutning............ 72

5.2.2.4 Utbyggnaden av skolorna....................... 72

5.3 Folkbildningen ............. 73

5.3.1 Utredningarna.......................................... 73

5.3.2 Yttranden ............................................. 75

5.4 Departementschefen ..................................:...... 77

5.4.1 Vuxenutbildning med lokal rekrytering .................. 77

5.4.1.1 Inre organisation ............................. 77

5.4.1.2 Yttre organisation ....................... 80

5.4.1.3 Intagning, betyg, studiernas avslutning m. m....... 84

5.4.1.4 Övergångsfrågor, genomförande m. m. ............ 85

121

Kungl. Maj:ts proposition nr 85 år 1967

5.4.2 Vuxenutbildning med riksrekrytering..................... 87

5.4.2.1 Studieformer .................................... 87

5.4.2.2 Vuxenskolornas organisation ...................... 89

5.4.2.3 Utbyggnaden av skolorna......................... 9

5.4.3 Folkbildningen ....................................... 9

6. Studiesociala åtgärder ...................................... 9

6.1 Nuvarande förmåner ........................................ 94

6.2 Förslag om studiesociala åtgärder............................. 95

6.3 Yttranden .................................................. 96

6.4 Departementschefen ......................................... 98

7. Hemställan ............................................... 101

8. Anslagsberäkningar för budgetåret 1967/68 .................... 102