Kungl. Maj:ts proposition nr 84- år 1967
1
Nr 84
Kungl. Majrts proposition till riksdagen med förslag till lag om
ändring i kommunalskattelagen den 28 september
1928 (nr 370), m. m.; given Stockholms slott den
31 mars 1967.
Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över finansärenden för denna dag, föreslå riksdagen att antaga
härvid fogade förslag till
1) lag om ändring i kommunalskattelagen den 28 september 1928 (nr
370);
2) förordning angående ändrad lydelse av 7 § förordningen den 26 juli
1947 (nr 576) om statlig inkomstskatt;
3) förordning om ändrad lydelse av 33 § taxeringsförordningen den 23
november 1956 (nr 623).
GUSTAF ADOLF
G. E. Sträng
Propositionens huvudsakliga innehåll
I propositionen föreslås på grundval av ett betänkande av pensionsstiftelseutredningen
ändrade regler om avdrag vid inkomsttaxeringen för avsättning
för tryggande av pensionsutfästelser och för avsättning till personalstiftelse.
De nya bestämmelserna bygger på det förslag till civilrättslig
lagstiftning på området som framlagts i prop. 1967: 83. 1
1 Biliang till riksdagens protokoll 1967. 1 samt. Nr 84
2
Kungl. Maj:ts proposition nr 84 år 1967
Förslag
till
Lag
om ändring i kommunalskattelagen den 28 september 1928 (nr 370)
Härigenom förordnas, dels att punkt 6 av anvisningarna till 53 § kommunalskattelagen
den 28 september 1928 skall upphöra att gälla, dels att
19 §, 28 § 1 mom., 29 § 4 mom. och 53 § 1 mom. samt punkt 3 av anvisningarna
till 21 §, punkt 1 av anvisningarna till 22 §, punkt 2 av anvisningarna
till 29 § och punkt 8 av anvisningarna till 53 § samma lag1 skall
erhålla ändrad lydelse på sätt nedan anges, dels att i lagen skall till anvisningarna
till 24 § fogas en ny punkt, betecknad punkt 8, och till anvisningarna
till 25 § en ny punkt, betecknad punkt 6, av nedan angiven lydelse.
(Nuvarande lydelse)
Till skattepliktig -----
vad som — — ------
(Se vidare anvisningarna.)
1 in o in. Till intäkt
Räntor samt —
Royalty och —
Ersättning, som
Belopp, som idkare av rörelse uppburit
ur pensions- eller annan personalstiftelse
såsom gottgörelse för
utgift, räknas som intäkt av rörelse.
Vad nu sagts skall dock icke gälla
i den mån utgiften föranlett att avdrag
vid tidigare års taxering ej fått
göras för avgifter, som avses i 29 §
4 mom. sista ledet, eller gottgörel
-
(Föreslagen lydelse)
19 §.
- ■---— räknas icke:
- likartad form;
sådan gottgörelse för utgift eller
kostnad som arbetsgivare uppburit
från pensions- eller personalstiftelse
ur medel, för vilka avdrag icke medgivits
vid taxering, vid första tillfälle
dylika medel finnas i stiftelsen.
(Se vidare anvisningarna.)
28 §.
- ------honom tillgodo.
--tillhört rörelsen.
annan fastighet.
av rörelse.
Sådan gottgörelse för utgift eller
kostnad, som arbetsgivare uppburit
från pensions- eller personalstiftelse,
räknas som intäkt av rörelse, om
avdrag för avsättning till stiftelsen
medgivits vid beräkning av nettointäkt
av rörelse.
Vederlag, som arbetsgivare erhållit
för att han övertagit ansvaret för 1
1 Senaste lydelse av 19 § se 1964:70, av 28 § 1 mom., 29 § 4 mom., punkt 1 av anvisningarna
till 22 §, punkt 2 av anvisningarna till 29 § och punkt 6 av anvisningarna till 53 §
se 1961:586, av 53 § 1 mom. se 1966:729, av punkt 3 av anvisningarna till 21 § se 1954:45
och av punkt 8 av anvisningarna till 53 § se 1951:689.
Kungl. Maj:ts proposition nr 84 år 1967 3
(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)
sen skett av medel, för vilka avdrag pensionsutfästelse i samband med
ej fått göras vid avsättningen till
stiftelsen. Gottgörelsen skall i första
hand anses hava skett av sådana
medel.
övertagande av rörelse, räknas som
intäkt av rörelsen.
Redovisar arbetsgivare enligt lagen
om tryggande av pensionsutfästelse
in. m. pensionsskuld under
rubriken Avsatt till pensioner i sin
balansräkning och är denna post
mindre än motsvarande post vid utgången
av föregående beskattningsår,
räknas skillnaden som intäkt av
rörelse. Om posten överstiger det
lägsta belopp vartill posten enligt
7 § nämnda lag får minskas, räknas
även överskjutande belopp (disponibla
pensionsmedel) som intäkt.
Denna intäkt beräknas dock högst
till summan av avsättning under året
till pensionsstiftelse, kostnad för inköp
under året av pensionsförsäkring
mot engångspremie och en tiondel
av disponibla pensionsmedel vid
utgången av närmast föregående beskattningsår,
i den mån summan
överstiger det belopp vilket räknas
som intäkt enligt första punkten.
Räknas disponibla pensionsmedel
som intäkt enligt närmast föregående
punkt, skall motsvarande minskning
av posten Avsatt till pensioner
som sker närmast därefter icke räknas
som intäkt.
Upphör arbetsgivare med sin rörelse,
räknas disponibla pensionsmedel
som intäkt av rörelse det beskattningsår
då rörelsen upphörde.
Går arbetsgivare i likvidation eller
skifias dödsbo efter arbetsgivare,
räknas disponibla pensionsmedel
som intäkt för det beskattningsår
då beslutet om likvidation fattades
eller skiftet ägde rum. För fusion
som avses i 3 mom. gäller vad som
föreskrives där och i 4 mom.
Medel, för vilka avdrag icke medgivits
vid taxering, räknas icke som
intäkt enligt sjunde eller åttonde
stycket vid första tillfälle sådana
medel finnas redovisade under rubriken
Avsatt till pensioner.
4
Kungl. Maj:ts proposition nr 84 år 1967
(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)
29 §.
4 mom. Avdrag får icke göras för:
hyra för —----— —- — i rörelsen;
kostnad för ny-, till- eller om- kostnad för ny-, till- eller om -
byggnad av rörelseidkaren tillhörig,
i rörelsen använd fastighet eller annan
anläggning eller för grundförbättring
därå;
avgifter från arbetsgivare enligt
lagen om försäkring för allmän tilllägg
spension till den del kostnaden
härför motsvaras av under räkenskapsåret
erlagda dylika avgifter,
för vilka den skattskyldige ägt gottgöra
sig enligt 5 § lagen med vissa
bestämmelser om pensionsstiftelse
men för vilka han icke uttagit gottgörelse,
dock att vad nu sagts skall
gälla endast i den mån gottgörelsen
kunnat uttagas utan att stiftelsens
förmögenhet bringats att underskrida
ett belopp motsvarande etthundratjugu
procent av stiftelsens pensionsreserv.
(Se vidare anvisningarna.)
53
1 in o in. Skyldighet att--—- -
d) akademier, Nobelstiftelsen
samt stiftelsen Dag Hammarskjölds
Minnesfond, så ock allmänna undervisningsverk,
sådana sammanslutningar
av studerande vid rikets universitet
och högskolor i vilka de studerande
enligt gällande stadgar äro
skyldiga att vara medlemmar, sjömanshus,
svenska skeppshypotekskassan,
skeppsfartens sekundärlånekassa,
norrlandsfonden, malmfonden
för forsknings- och utvecklingsarbete,
järnkontoret, så länge kontorets
vinstmedel användas till allmänt
nyttiga ändamål och kontoret
icke lämnar utdelning åt sina delägare,
aktiebolaget tipstjänst, svenska
penninglotteriet aktiebolag, allmänna
pensionsfonden, allmänna
sjukförsäkringsfonden, pensionsstiftelser,
allmänna försäkringskassor,
byggnad av rörelseidkaren tillhörig,
i rörelsen använd fastighet eller annan
anläggning eller för grundförbättring
därå.
(Se vidare anvisningarna.)
§•
- — — av rörelse;
d) akademier, Nobelstiftelsen
samt stiftelsen Dag Hammarskjölds
Minnesfond, så ock allmänna undervisningsverk,
sådana sammanslutningar
av studerande vid rikets universitet
och högskolor i vilka de studerande
enligt gällande stadgar äro
skyldiga att vara medlemmar, sjömanshus,
svenska skeppshypotekskassan,
skeppsfartens sekundärlånekassa,
norrlandsfonden, malmfonden
för forsknings- och utvecklingsarbete,
järnkontoret, så länge kontorets
vinstmedel användas till allmänt nyttiga
ändamål och kontoret icke lämnar
utdelning åt sina delägare, aktiebolaget
tipstjänst, svenska penninglotteriet
aktiebolag, allmänna
pensionsfonden, allmänna sjukförsäkringsfonden,
pensionsstiftelser
som avses i lagen om tryggande av
5
Kungl. Maj.ts proposition nr 84 år 1967
(Nuvarande lydelse)
understödsföreningar, som icke bedriva
till livförsäkring hänförlig
verksamhet, jämlikt lagen om aktiebolags
pensions- och andra personalstiftelser
bildade stiftelser för arbetslöshetsunderstöd,
sjukhjälp eller
hjälp vid olycksfall, sådana ömsesidiga
försäkringsbolag för försäkring
av egendom, å vilka lagen om försäkringsrörelse
icke äger tillämpning
eller vilkas verksamhetsområden falla
utanför Stockholm och omfatta
allenast visst län eller del av län,
ävensom sådana ömsesidiga försäkringsbolag,
som avses i lagen om yrkesskadeförsäkring:
-
för inkomst av fastighet;
e) kyrkor, andra — ------
Riksskattenämnden må,---
(Föreslagen lydelse)
pensionsutfästelse in. m., allmänna
försäkringskassor, understödsföreningar,
som icke bedriva till livförsäkring
hänförlig verksamhet,
personalstiftelser som avses i lagen
om tryggande av pensionsutfästelse
m. m. med ändamål uteslutande att
lämna understöd vid arbetslöshet,
sjukdom eller olycksfall, sådana
ömsesidiga försäkringsbolag för försäkring
av egendom, å vilka lagen
om försäkringsrörelse icke äger tilllämpning
eller vilkas verksamhetsområden
falla utanför Stockholm
och omfatta allenast visst län eller
del av län, ävensom sådana ömsesidiga
försäkringsbolag, som avses i
lagen om yrkesskadeförsäkring:
för inkomst av fastighet;
--eller rörelse.
------icke föras.
Anvisningar
till 21 §.
3. Såsom intäkt----------stadgandena i 35 §.
Sådan gottgörelse för utgift eller
kostnad, som arbetsgivare uppburit
från pensions- eller personalstiftelse,
räknas som intäkt av jordbruksfastighet,
om avdrag för avsättning till
stiftelsen medgivits vid beräkning
av nettointäkt av jordbruksfastighet.
Redovisar arbetsgivare enligt lagen
om tryggande av pensionsutfästelse
m. in. i sin balansräkning en
post Avsatt till pensioner, äga 28 §
1 mom. sjätte—nionde styckena
motsvarande tillämpning i fråga om
jordbruksfastighet.
Därest inkomst--------om jordbruksfastighet.
Har skattskyldigs ---------stället tillämpas.
till 22 §.
1. Såsom driftkostnad — ---------ny sådan.
Värdet av-------— —---som driftkostnad.
Avdrag för avsättning till pensions-
eller personalstiftelse får ske
enligt bestämmelserna om rörelse i
punkt 2 av anvisningarna till 29 §.
6
Kungl. Maj:ts proposition nr 8b år 1967
(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)
Redovisar arbetsgivare enligt la -
Därest inkomst av jordbruksfastighet
beräknas enligt bokföringsmässiga
grunder, skall i stället för
eller utöver vad i första och andra
styckena stadgas gälla vad nedan
sägs.
Kostnad för----—---- —
Bestämmelserna i punkt 2 av anvisningarna
till 29 § angående avdrag
för överföring av medel till pensionsstiftelse
eller annan personalstiftelse,
såvitt angår rörelse, ävensom bestämmelserna
i 28 § 1 mom. sista
stycket och 29 § b mom. sista ledet
avseende rörelseidkare, som äger
gottgöra sig för utgift ur sådan stiftelse,
skola äga motsvarande tillämpning
i fråga om jordbruksfastighet.
Värdet av--------
gen om tryggande av pensionsutfästelse
m. m. i sin balansräkning en
post Avsatt till pensioner, äger punkt
2 av anvisningarna till 29 § motsvarande
tillämpning i fråga om jordbruksfastighet.
Därest inkomst av jordbruksfastighet
beräknas enligt bolcföringsmässiga
grunder, skall i stället för
eller utöver vad i första—fjärde styckena
stadgas gälla vad nedan sägs.
avdrag i fråga om jordbruksfastighet.
— som intäkt.
till 24 §.
8. Sådan gottgörelse för utgift eller
kostnad, som arbetsgivare uppburit
från pensions- eller personalstiftelse,
räknas som intäkt av annan
fastighet, om avdrag för avsättning
till stiftelsen medgivits vid beräkning
av nettointäkt av annan
fastighet.
Redovisar arbetsgivare enligt lagen
om tryggande av pensionsutfästelse
m. m. i sin balansräkning eu
post Avsatt till pensioner, äga 28 §
1 mom. sjätte—nionde styckena motsvarande
tillämpning i fråga om annan
fastighet.
till 25 §.
6. Avdrag för avsättning till pensions-
eller personalstiftelse får ske
enligt bestämmelserna om rörelse i
punkt 2 av anvisningarna till 29 §.
Redovisar arbetsgivare enligt la -
Kungl. Maj.ts proposition nr 84 år 1967
7
(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)
gen om tryggande av pensionsutfästelse
m. m. i sin balansräkning en
post Avsatt till pensioner, äger punkt
2 av anvisningarna till 29 § motsvarande
tillämpning i fråga om annan
fastighet.
till 29 §.
2. a. Skattskyldig må åtnjuta avdrag
för medel, som avsatts till pensionsstiftelse
varom förmäles i
punkt 6 av anvisningarna till 53 §.
Avdrag må icke medgivas med
mindre avsättningen avser pensionering,
som anordnats på sätt i anvisningarna
till 31 § föreskrives som
villkor för att livförsäkring skall
hänföras till pensionsförsäkring.
För rått till avdrag kräves vidare
att medlen kontant eller i form av
aktier, obligationer eller därmed
jämförliga tillgångar till ett värde
motsvarande den gjorda avsättningen
överlämnats till stiftelsen. År
fråga om aktiebolag, ekonomisk förening,
ömsesidigt försäkringsbolag,
sparbank, Sveriges allmänna hypoteksbank,
Konungariket Sveriges
stadshypotekskassa, hypoteksförening,
svenska bostadskreditkassan
eller bostadskreditförening, må med
tillgångar som nyss sagts jämställas
av den skattskyldige utfärdat och
till stiftelsen överlämnat skuldebrev.
Såsom förutsättning härför skall
gälla, att skuldebrevet innefattar utfästelse
om att ränta skall utgå med
lägst tre och högst sex procent om
året och om att räntan årligen skall
tillföras huvudstolen. Avdrag må
dock medgivas även om skuldebrevet
innehåller förbehåll att skyldighet
att utgiva ränta ej föreligger,
när stiftelsens förmögenhet uppgår
till ett belopp motsvarande etthundratjugu
procent av stiftelsens pensionsreserv.
För rätt till avdrag kräves jämväl
att avsättningen tjänar till tryggan
-
2. a. Arbetsgivare får avdrag för
medel, som avsatts till personalstiftelse
enligt lagen om tryggande av
pensionsutfästelse m. in.
b. Arbetsgivare får avdrag för medel,
som avsatts till pensionsstiftelse
enligt lagen om tryggande av pensionsutfästelse
in. m. för att uppbringa
stiftelsens tillgångar till vad
som motsvarar upplupen del av den
utfästa pension (jfr 2 § samma lag),
som tryggas av stiftelsen, efter avdrag
för den skuld stiftelsen själv
kan ha ådragit sig. Att stiftelsens
ändamål får omfatta pension åt vissa
personer endast till begränsat belopp
framgår av 10 § tredje stycket
nämnda lag.
Avser pensionsstiftelsen att trygga
pensionsutfästelse enligt allmän
pensionsplan, medges avdrag för avsättning
för att täcka pensionsreserv
enligt pensionsplanen.
c. Redovisar arbetsgivare enligt lagen
om tryggande av pensionsutfästelse
m. m. pensionsskuld under rubriken
Avsatt till pensioner i sin balansräkning
och är denna post större
än motsvarande post vid utgången
av föregående beskattningsår, får
han avdrag för skillnaden mellan de
båda beloppen. Om posten vid beskattningsårets
utgång överstiger
lägsta belopp enligt 7 § nämnda
lag, minskas avdraget med överskjutande
belopp (disponibla pensionsmedel).
d. Vid beräkning av avdrag enligt
b eller c ovan får pensionsutfästelse
beaktas endast om försäkring för utfästelsen
skulle ha varit sådan pen
-
8
Kungl. Maj:ts proposition nr 84 år 1967
(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)
de av den skattskyldiges utfästelser sionsförsäkring som avses i punkt 1
om pension. Utfästelse skall vara av anvisningarna till 31 §.
gjord av den skattskyldige till arbetstagare
eller arbetstagares efterlevande.
Utfästelse till arbetstagare
om pension, som ännu ej börjat utgå,
skall innefatta att denne vid avgång
ur tjänsten utan samband med
inträffat pensionsfall har rätt till
den del av pensionen som intjänats
vid avgången (fribrev). Avdraget för
avsättningen må uppgå till högst det
belopp som fordras för att uppbringa
stiftelsens förmögenhet vid beskattningsårets
utgång till vad som motsvarar
en enligt 10 § lagen med vissa
bestämmelser om pensionsstiftelse
beräknad pensionsreserv för sådana
utfästelser som ovan sagts.
Om aktierna i aktiebolag eller andelarna
i ekonomisk förening till
huvudsaklig del ägas eller på därmed
jämförligt sätt innehavas — direkt
eller genom förmedling av juridisk
person —- av en fysisk person
eller ett fåtal fysiska personer, må
vid tillämpning av bestämmelserna
i nästföregående stycke hänsyn icke
tagas till pensionsutfästelse avseende
någon, vilken genom eget eller anhörigs
innehav av aktier eller andelar
har ett avgörande inflytande i bolaget
eller föreningen, eller ock efterlevande
till någon varom sålunda
är fråga.
b. Skattskyldig må åtnjuta avdrag
för medel, som avsatts till annan
personalstiftelse än pensionsstiftelse,
därest medlen kontant eller i
form av aktier, obligationer eller
därmed jämförliga tillgångar till ett
värde motsvarande den gjorda avsättningen
överlämnats till stiftelsen
och under förutsättning tillika
att stiftelsens ändamål är sådant,
att den skattskyldige vid direkt omkostnad
för dylikt ändamål är berättigad
till avdrag, att stiftelsen,
om den icke bildats enligt lagen om
aktiebolags pensions- och andra per
-
9
Kungl. Maj:ts proposition nr 84 år 1967
(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)
sonalstiftelser eller är knuten till
bankaktiebolag eller sparbank, står
under tillsyn enligt lagen om tillsyn
över stiftelser samt att stiftelsen i
övrigt uppfyller villkor motsvarande
dem som i punkt 6 av anvisningarna
till 53 § stadgats beträffande
pensionsstiftelse.
till 53 S.
8. Frågan om skattskyldigheten
för stiftelse skall bedömas med
hänsyn till det ändamål som tillgodoses
i den bedrivna verksamheten.
Om stiftelse under längre tid icke
bedrivit eller icke kan väntas komma
att bedriva verksamhet i en omfattning
som skäligen svarar mot
avkastningen å stiftelsens tillgångar,
skall stiftelsen, oavsett dess ändamål,
anses hänförlig under 53 §
1 mom. f). Stiftelse, som i sin verksamhet
främjar flera ändamål, anses
hänförlig under 53 § 1 mom. e),
därest verksamheten huvudsakligen
avser att tillgodose ändamål av sådan
beskaffenhet som i nämnda
stadgande omförmäles. Detta anses
vara fallet, om i verksamheten allenast
i ringa omfattning främjas
ändamål av annan art.
Vad nu sagts om stiftelse skall
jämväl gälla förening, dock att, därest
under föreningens förvaltning
finnes stiftelse, frågan om skattskyldigheten
skall för stiftelsen och föreningen
var för sig bedömas på sätt
ovan angives.
8. Frågan om skattskyldigheten
för stiftelse skall bedömas med hänsyn
till det ändamål som tillgodoses
i den bedrivna verksamheten.
Stiftelse, som i sin verksamhet
främjar flera ändamål, anses hänförlig
under 53 § 1 mom. e), därest
verksamheten huvudsakligen avser
att tillgodose ändamål av sådan beskaffenhet
som i nämnda stadgande
omförmäles. Detta anses vara
fallet, om i verksamheten allenast i
ringa omfattning främjas ändamål
av annan art.
Om stiftelse under längre tid icke
bedrivit eller icke kan väntas komma
att bedriva verksamhet i en omfattning
som skäligen svarar mot
avkastningen å stiftelsens tillgångar,
skall stiftelsen, oavsett dess ändamål,
anses hänförlig under 53 §
1 mom. f). Att pensionsstiftelse lägger
avkastning till kapitalet, medför
sådan påföljd endast om stiftelsen
har överskott på kapitalet enligt 15 §
lagen om tryggande av pensionsutfästelse
m. m.
Vad i denna punkt sagts om stiftelse
skall jämväl gälla förening,
dock att, därest under föreningens
förvaltning finnes stiftelse, frågan
om skattskyldigheten skall för stiftelsen
och föreningen var för sig bedömas
på sätt ovan angives.
Denna lag träder i kraft den 1 mars 1968. Äldre bestämmelser gäller vid
1968 års taxering och vid eftertaxering för år 1968 och tidigare år.
Vid den första taxeringen enligt de nya bestämmelserna anses skattskyldig
i sin balansräkning vid utgången av det beskattningsår, som låg till
grund för närmast föregående taxering, ha en post Avsatt till pensioner,
10
Kungl. Maj:ts proposition nr 84- år 1967
som svarar mot vad han enligt punkt 4 av övergångsbestämmelserna till
lagen om tryggande av pensionsutfästelse m. m. skall ha fört till konto
Avsatt till pensioner. Bestämmelserna i 28 § 1 mom. sjunde stycket andra
och tredje punkterna tillämpas icke vid den första taxeringen enligt de nya
bestämmelserna.
Vid beräkning av det belopp som enligt punkt 2 av anvisningarna till
29 § får dragas av för avsättning till pensionsstiftelse och för ökning av
posten Avsatt till pensioner samt vid beräkning av det belopp, varmed
disponibla pensionsmedel enligt 28 § 1 mom. upptages som intäkt, gäller
utöver vad i nämnda lagrum stadgas följande.
Har utfästelse om pension som icke är förenad med fribrev lämnats före
den 1 januari 1967, tages vid beräkning av arbetsgivares pensionsreserv
enligt lagen om tryggande av pensionsutfästelse m. m. och vid beräkning av
upplupen del av utfäst pension, som tryggas av pensionsstiftelse, hänsyn
även till sådant utfäst tillägg som föranledes av levnadskostnadernas ökning
fram till den tidpunkt beräkningen avser. Vid beräkningen anses pension,
som börjat utgå före den 5 juni 1955, alltid utgå på grund av utfästelse.
Kungi. Maj:ts proposition nr 84 år 1967
11
Förslag
till
Förordning
angående ändrad lydelse av 7 § förordningen den 26 juli 1947 (nr 576)
om statlig inkomstskatt
Härigenom förordnas, att 7 § förordningen den 26 juli 1947 om statlig
inkomstskatt1 skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan anges.
(Nuvarande lydelse)
7
Från skattskyldighet —----
för all inkomst;
d) landsting, kommuner och andra
menigheter ävensom hushållningssällskap:
för
all inkomst;
e) akademier, Nobelstiftelsen
samt stiftelsen Dag Hammarskjölds
Minnesfond, så ock allmänna undervisningsverk,
sådana sammanslutningar
av studerande vid rikets universitet
och högskolor i vilka de
studerande enligt gällande stadgar
äro skyldiga att vara medlemmar,
sjömanshus, svenska skeppshypotekskassan,
skeppsfartens sekundärlånekassa,
norrlandsfonden, malmfonden
för forsknings- och utvecklingsarbete,
järnkontoret, så länge
kontorets vinstmedel användas till
allmänt nyttiga ändamål och kontoret
icke lämnar utdelning åt sina
delägare, aktiebolaget tipstjänst,
svenska penninglotteriet aktiebolag,
allmänna pensionsfonden, allmänna
s jukförsäkringsf onden, pensionsstiftelser,
allmänna försäkringskassor,
understödsföreningar, med undantag
för dem, vilka enligt sina
stadgar äga meddela annan kapitalförsäkring
än sådan som omfattar
kapitalunderstöd å högst 500 kronor
för medlem, jämlikt lagen om
(Föreslagen lydelse)
§•
- c) staten:
för all inkomst;
d) juridisk person som avses i
53 § 1 mom. första stycket c) kommunalskatte
lagen :
för all inkomst;
e) understödsförening som enligt
sina stadgar icke får meddela annan
kapitalförsäkring än sådan som
omfattar kapitalunderstöd på högst
500 kronor för medlem och annan
juridisk person som avses i 53 § 1
mom. första stycket d) kommunalskattelagen
än understödsförening:
för all inkomst;
1 Senaste lydelse av 7 § se 1966:730.
12
Kungi. Maj:ts proposition nr 84 år 1967
(Nuvarande lydelse)
aktiebolags pensions- och andra personalstiftelser
bildade stiftelser för
arbetslöshetsunderstöd, sjukhjälp
eller hjälp vid olycksfall, sådana
ömsesidiga försäkringsbolag för försäkring
av egendom, å vilka lagen
om försäkringsrörelse icke äger tilllämpning
eller vilkas verksamhetsområde
falla utanför Stockholm och
omfatta allenast visst län eller del
av län, ävensom sådana ömsesidiga
försäkringsbolag, som avses i lagen
om yrkesskadeförsäkring :
för all inkomst;
f) kyrkor, andra trossamfund än
svenska kyrkan därest de utöva
kyrklig verksamhet, sjukvårdsinrättningar
vilkas verksamhet ej bedrives
i vinstsyfte, barmhärtighetsinrättningar,
stiftelser som hava till
huvudsakligt ändamål att under
samverkan med militär eller annan
myndighet stärka rikets försvar eller
att, utan begränsning till viss familj,
vissa familjer eller bestämda personer,
främja vård och uppfostran av
barn eller lämna understöd för beredande
av undervisning eller utbildning
eller utöva hjälpverksamhet
bland behövande eller främja vetenskaplig
forskning, ävensom sådana
föreningar vilka, utan att i sin verksamhet
tillgodose medlemmarnas
ekonomiska intressen, huvudsakligen
verka för ändamål av den i fråga
om stiftelser här angivna art:
för sådan inkomst som ej härflutit
av rörelse;
g) här ovan----
Riksskattenämnden må.
Att personer, — ----
(Föreslagen lydelse)
f) juridisk person som avses i
53 § 1 mom. första stycket e) kommunalskattelagen:
för
sådan inkomst som ej härflutit
av rörelse;
—- h) kommunalskattelagen.
—-----icke föras.
--samma paragraf.
Denna förordning träder i kraft den 1 mars 1968. Äldre bestämmelser
gäller vid 1968 års taxering och vid eftertaxering för år 1968 och tidigare
år.
Kungl. Maj:ts proposition nr 84 år 1967
13
Förslag
till
Förordning
om ändrad lydelse av 33 § taxeringsförordningen
den 23 november 1956 (nr 623)
Härigenom förordnas, att 33 § taxeringsförordningen den 23 november
19561 skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan anges.
(Nuvarande lydelse)
(Föreslagen lydelse)
33 §.
Är stiftelse-----till beskattning.
Uppgiftsskyldighet, som i första stycket sägs, åligger
1) pensionsstiftelse,
2) jämlikt lagen om aktiebolags
pensions- och andra personalstiftelser
bildad stiftelse för arbetslöshetsunderstöd,
sjukhjälp eller hjälp vid
olycksfall,
3) stiftelsesom--
Uppgift avfattas-----från skattskyldighet.
Uppgift avlämnas----— nämnda skyldighet.
Det åligger —- — -—■ ---föreningens skattskyldighet.
1) pensionsstiftelse som avses i
lagen om tryggande av pensionsutfästelse
m. m.,
2) personalstiftelse som avses i
lagen om tryggande av pensionsutfästelse
m. m. med ändamål uteslutande
att lämna understöd vid arbetslöshet,
sjukdom eller olycksfall,
--— statlig inkomstskatt.
Denna förordning träder i kraft den 1 mars 1968 och skall tillämpas
första gången vid 1969 års taxering.
1 Senaste lydelse av 33
se 1965:753.
14
Kungl. Maj:ts proposition nr 84 år 1967
Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans
Maj:t Konungen i statsrådet på Stockholms slott
den 31 mars 1967.
Närvarande :
Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Nilsson, statsråden
Sträng, Andersson, Lange, Kling, Edenman, Johansson, Holmqvist,
Aspling, Palme, Sven-Eric Nilsson, Lundkvist, Gustafsson, Geijer,
Odhnoff.
Chefen för finansdepartementet, statsrådet Sträng, anmäler efter gemensam
beredning med statsrådets övriga ledamöter fråga om avdrag vid
taxeringen för avsättning för tryggande av pensionsutfästelser, m. m., samt
anför.
Inledning
I prop. 1967:83 har efter förslag av chefen för justitiedepartementet
framlagts ett där utarbetat förslag till lag om tryggande av pensionsutfästelse
m. m. Till grund för förslaget ligger ett av Pensionsstiftelseutredningen1
den 24 juni 1965 avgivet andra betänkande, »pensionsstiftelser II» (SOU
1965:41), omfattande utredningens slutliga överväganden angående de
civilrättsliga och skatterättsliga frågor som har samband med tryggande av
privata pensioner. Det inom justitiedepartementet utarbetade förslaget gäller
den civilrättsliga lagstiftningen. Jag avser nu att ta upp frågan om den
skatterättsliga lagstiftningen.
Efter remiss har yttranden över betänkandet avgivits av Svea hovrätt,
hovrätten för Västra Sverige, lagberedningen, kammarrätten, riksförsäkringsverket,
bankinspektionen, försäkringsinspektionen, patent- och registreringsverket,
kommerskollegium, riksskattenämnden, bokföringsutredningen,
aktiebolagsutredningen, ordföranden i företagsskatteutredningen,
överståthållarämbetet, länsstyrelserna i Stockholms, Östergötlands, Malmöhus,
Göteborgs och Bohus, Älvsborgs, Värmlands, Västmanlands, Västernorrlands
och Norrbottens län, allmänna ombudet hos mellankommunala
1 Betänkandet är undertecknat av professor Folke Schmidt, ordförande, ombudsmannen i
Landsorganisationen i Sverige Bertil Bolin, direktören i Sveriges juristförbund Styrbjörn von
Feilitzen, Industriens skattesakkunnige docenten Dag Helmers, direktören i Försäkringsbolaget
Pensionsgaranti, ömsesidigt, Sven Hydén, departementsrådet i finansdepartementet Sture Lundell,
landskamreraren Gösta Löfstedt samt advokaten Axel Wahlberg.
Kungl. Maj.ts proposition nr 84 år 1967
15
prövningsnämnden, Sveriges grossistförbund, Sveriges industriförbund, Sveriges
köpmannaförbund, Sveriges hantverks- och industriorganisation
(SHIO), Sveriges lantbruksförbund, Riksförbundet Landsbygdens folk, Sveriges
redareförening, Kooperativa förbundet, Svenska arbetsgivareföreningen
(SAF), Svenska bankföreningen, Familjeföretagens förening, Svenska
sparbanksföreningen, Svenska livförsäkringsbolags förening, Svensk industriförening,
Landsorganisationen i Sverige (LO), Tjänstemännens centralorganisation
(TCO), Sveriges akademikers centralorganisation (SACO), Taxeringsnämndsordförandenas
riksförbund, Sveriges advokatsamfund, Föreningen
Auktoriserade revisorer samt Enskilda företags tjänstepensionärsförbund.
Av kommerskollegium har överlämnats yttranden från vissa av rikets
handelskamrar. Sveriges arbetsledareförbund (SALF) har inkommit med
särskilt yttrande.
Sveriges industriförbund, Svenska bankföreningen, Svenska försäkringsbolags
riksförbund, Svenska livförsäkringsbolags förening, Svenska arbetsgivareföreningen
samt Stockholms handelskammare har gemensamt åberopat
yttrande av delegerade för vissa näringsorganisationer, kallade Näringslivets
skattedelegation. I detta yttrande har SHIO förklarat sig instämma
i huvudsak. Sveriges lantbruksförbund och Riksförbundet Landsbygdens
folk har som gemensamt yttrande åberopat utlåtande av Lantbrukets skattedelegation.
Utredningens förslag har fått ett i huvudsak positivt bemötande från
remissinstansernas sida.
Av utredningen framlagda författningsförslag på skattelagstiftningens
område torde såsom bilaga få fogas vid statsrådsprotokollet i detta ärende.
Historik och gällande rätt
Regler om avdrag vid inkomsttaxeringen för avsättning till pensionsstiftelse
infördes år 1937 i kommunalskattelagen den 28 september
1928 (nr 370) (KL). I prop. 1937: 301 framhölls, att det ej var fullt klart
i vad mån rätt till avdrag förefanns enligt allmänna principer för avsättning
eller överföring av medel till sådan stiftelse. Rätten till avdrag kunde sammanhänga
dels med stiftelsens karaktär, dels med andra omständigheter.
Det ansågs därför klokast att avstå från en allmän reglering av denna fråga
och såsom regel överlämna åt rättstillämpningen att avgöra, hur långt avdragsrätten
i varje särskilt fall sträckte sig. Vad angick pensionsstiftelse
enligt det samtidigt framlagda förslaget till lag om aktiebolags pensionsoch
andra personalstiftelser ansågs det däremot vara av vikt att ge särskilda
föreskrifter om avdragsrätt. Oavsett om rätt till avdrag för avsättning
eller överföring till sådan stiftelse följde av allmänna principer eller ej, an
-
16
Kungi. Maj.ts proposition nr 84 år 1967
sågs det med hänsyn till de garantier, varmed dessa stiftelser var kringgärdade,
inte böra möta betänkligheter att uttryckligen stadga rätt till avdrag,
då det gällde avsättning eller överföring enligt den föreslagna lagstiftningen.
Genom beslut av 1937 års riksdag (BevU 29, rskr 414, SFS 662) upptogs
i punkt 2 av anvisningarna till 29 § KL en bestämmelse av innehåll, att
aktiebolag, som enligt lagen den 18 juni 1937 (nr 521) om aktiebolags pensions-
och andra personalstiftelser (1937 års lag) överfört medel till pensionsstiftelse
(s. k. bunden stiftelse), erhöll avdrag för överföringen. För att
avdrag skulle erhållas krävdes inte, att den skattskyldige som arbetsgivare
gjort utfästelse till anställd om pension. Avdrag kunde erhållas för vad som
överförts till sådan pensionsstiftelse utan någon som helst begränsning.
Motsvarande kom enligt skattepraxis att gälla även beträffande s. k. fria
pensionsstiftelser, dvs. pensionsstiftelser som inte bildats enligt 1937 års
lag. Även andra skattskyldiga än aktiebolag kunde i praxis erhålla avdrag
för avsättning till fri pensionsstiftelse enligt de regler som enligt KL gällde
för de bundna stiftelserna.
Efter förslag av 1944 års allmänna skattekommitté i betänkandet »II Med
förslag till ändrade bestämmelser angående beskattning av livförsäkringsanstalter
och livförsäkringstagare in. m.» (SOU 1948: 22) begränsades rätten
till avdrag för avsättning till pensionsstiftelse (prop. 1950: 93, BevU 49,
rskr 249, SFS 308). De nya bestämmelserna, som reglerade även avsättning
till fria pensionsstiftelser, innebar att avsättning inte fick överstiga den s. k.
engångspremiereserven enligt försäkringsteknisk beräkning eller, med lagtextens
ord, vad som erfordrades »för att säkerställa de pensioner jämte
dyrtidstillägg och andra därmed jämförliga tillägg, vilka enligt gjorda utfästelser
eller inom vederbörande företag tillämpad sedvänja högst skola
utgå».
Under början och mitten av 1950-talet gjordes i konjunkturdämpande
syfte vissa inskränkningar i avdragsrätten. Enligt den för beskattningsåret
1951 gällande förordningen den 30 mars 1951 (nr 151) angående en tillfällig
skatt i syfte att motverka vissa investeringar i varulager och inventarier
(investeringsskatt) fick sålunda avdrag för avsättning till pensionsstiftelse
göras — utan att taxering till sådan skatt föranleddes —- högst med belopp,
som måste avsättas för att stiftelsens förmögenhet vid beskattningsårets utgång
skulle uppgå till belopp, som fordrades för att »jämte framtida avgifter»
säkerställa pensionerna (det s. k. investeringsskattetaket). Avsättning
till pensionsstiftelse föranledde med andra ord taxering till investeringsskatt
till den del avsättningen avsåg att täcka framtida kostnader för
pensionering. En begränsningsregel av i huvudsak samma innehåll infördes
beträffande inkomsttaxeringen för beskattningsåren 1952, 1953 och 1954
i förordningen den 6 juni 1952 (nr 380) om tillfällig begränsning av rätten
till fri avskrivning å maskiner och andra inventarier vid inkomsttaxe
-
17
Kungl. Maj.ts proposition nr 84 år 1967
ringen in. m. och förordningen den 26 februari 1954 (nr 50) om begränsning
av rätten till fri avskrivning å maskiner och andra inventarier vid
1955 års inkomsttaxering, m. m.
Efter förslag av företagsbeskattningskommittén i betänkandet »Ändrad
företagsbeskattning» (SOU 1954: 19) ändrades reglerna på nytt (prop.
1955: 100, BevU 45, rskr 284, SFS 255). Beträffande storleken av det avdragsgilla
beloppet innebar de nya reglerna att investeringsskattetaket
gjordes permanent,
sesidigt försäkringsbolag och sparbank — men inga andra skattskyldiga
- uttrycklig rätt att erhålla avdrag för avsättning som skett genom att till
stiftelsen överlämnats ett av den skattskyldige utfärdat skuldebrev. Genom
lagändring år 1956 (prop. 47, BevU 10, rskr 91, SFS 57) utsträcktes denna
rätt till Sveriges allmänna hypoteksbank och några andra kreditinstitut.
Vid 1960 års taxering gällde vissa speciella bestämmelser som innebar,
att man vid beräkning av avdragsgill avsättning till pensionsstiftelse skulle
bortse från att en före ar 1959 lämnad pensionsutfästelse kunde vara försedd
med förbehåll att pensionen fick nedsättas om den anställde fick pension
enligt lagstiftningen om allmän tilläggspension (ATP). Även vid 1961
års taxering gällde särskilda bestämmelser som innebar att skattskyldig,
som lämnat utfästelse om pension enligt den mellan Svenska arbetsgivareföreningen,
Svenska industritjänstemannaförbundet och Sveriges arbetsledareförbund
den 30 juni 1960 träffade överenskommelsen rörande bl. a.
plan föi kompletterande pensionsförmåner eller enligt annan överenskommelse
med väsentligen likalydande ändamål (allmän pensionsplan), fick avdrag
för den avsättning till pensionsstittelse som föranleddes härav, även om
han därigenom erhöll större avdrag än enligt KL:s regler.
År 1961 antogs (prop. 178, BevU 78, rskr 389, SFS 586) nya regler på detta
område på grundval av pensionsstiftelseutredningens första betänkande
»Pensionsstiftelser I» (SOU 1961:14). De nya reglerna, som i huvudsak
trädde i kraft vid 1962 års taxering, är alltjämt gällande. Beträffande innehållet
i gällande rätt kan följande framhållas.
I punkt 6 av anvisningarna till 53 § KL stadgas att med pensionsstiftelse
förstås, förutom pensionsstiftelse som bildats enligt 1937 års lag, även annan
pensionsstiftelse om följande förutsättningar är uppfyllda. Stiftelsens
stadgar skall ha fastställts av tillsynsmyndigheten och innehålla föreskrift
att stiftelsens ändamål är uteslutande pensionering på grund av tjänst, att
stiftelsens ändamål skall vara oförändrat så länge stiftelsen består och att,
vid upplösning eller då det inte finns någon som äger få tjänstepension
liån stiftelsen, återstående medel skall antingen användas för tjänstepensionering
eller också anslås till välgörande eller annat allmännyttigt ändamål.
I 53 § KL behandlas skattskyldigheten och där anges under 1 mom. d), att
pensionsstiftelse är skyldig att erlägga skatt endast för inkomst av fastighet.
Såvitt gäller den statliga inkomstskatten är pensionsstiftelse enligt 7 § e)
2 Bihang till riksdagens protokoll 1967. 1 samt. Nr 84
18 Kungi. Maj.ts proposition nr 84 år 1967
förordningen den 26 juli 1947 (nr 576) om statlig inkomstskatt (SI) frikallad
från skattskyldighet för all inkomst. Pensionsstiftelse är enligt 6 §
1 mom. b) förordningen den 26 juli 1947 (nr 577) om statlig förmögenhetsskatt
(SF) frikallad även från skyldighet att erlägga förmögenhetsskatt.
Som nyss framhållits skall pensionsstiftelsens ändamål vara uteslutande
pensionering på grund av tjänst, om stiftelsen skall erhalla lättnader i beskattningen.
Före år 1955 uppställdes inte detta krav. Stiftelsen kunde vid
sidan av pensionering även bereda personalen andra förmåner. I särskild
övergångsbestämmelse till 1961 års lagstiftning har därför föreskrivits att
sådan stiftelse, som utom vad avser stiftelsens ändamålsbestämning uppfyller
förutsättningarna för frikallelse, helt eller delvis, från skattskyldighet
för inkomst och förmögenhet, är frikallad från sådan skattskyldighet, om
stiftelsen bildats före den 5 juni 1955 och stiftelsens ändamålsbestämning
uppfyller de krav som uppställdes före år 1955.
Enligt punkt 2.a. av anvisningarna till 29 § KL erhåller skattskyldig avdrag
för avsättning till pensionsstiftelse intill dess stiftelsens förmögenhet
vid beskattningsårets utgång motsvarar en pensionsreserv beräknad enligt
10 § lagen den 8 december 1961 (nr 583) med vissa bestämmelser om pensionsstiftelse.
För rätt till avdrag krävs dels att avsättningen skall trygga
den skattskyldiges utfästelser om pension, dels att utfästelserna avser s. k.
oantastbar pensionsrätt, dvs. arbetstagaren skall om han slutar före pensionsåldern
ha rätt till den del av pensionen som intjänats vid avgången
(fribrev). Enligt övergångsbestämmelserna till 1961 års lagstiftning medges
dock avdrag för avsättning för att trygga vissa pensioner, som inte innefattar
oantastbar pensionsrätt. Vid beräkning av avdragsgill avsättningskall
pensionsutfästelse, som inte är förenad med fribrev, ändock anses
förenad med fribrev om utfästelsen lämnats före den 1 januari 1963. Beträffande
sådan pensionsutfästelse skall dock hänsyn inte tas till mer än
det belopp som var utfäst före nämnda dag jämte sådana utfästa tillägg,
som föranletts av levnadskostnadernas ökning fram till tidpunkten för avsättningen.
Vidare får pension, som börjat utgå före den 5 juni 1955, medräknas
vid beräkning av avdragsgill avsättning även om pensionen inte
utgår på grund av utfästelse.
Har pensionsstiftelse, som bildats före den 5 juni 1955, sådan ändamålsbestämning,
att avdrag för avsättning till stiftelsen inte kan erhållas på
grund därav, skall enligt övergångsbestämmelserna till 1961 års lagstiftning
avdrag ändock kunna erhållas, om den skattskyldige vid självdeklaration
fogar handling som visar att stiftelsens styrelse beslutat ta emot de
under beskattningsåret avsatta medlen under uttryckligt förbehåll att medlen
skall användas uteslutande för pensionering.
Avdrag för avsättning till pensionsstiftelse medges endast om avsättningen
avser pensionering som anordnats på det sätt som i anvisningarna
till 31 § KL föreskrivs såsom villkor för att livförsäkring skall hänföras
19
Kungi. Maj:ts proposition nr 84- år 1967
till pensionsförsäkring. Vidare krävs för rätt till avdrag att medel kontant
eller i form av aktier, obligationer eller därmed jämförliga tillgångar överlämnats
till stiftelsen till ett värde motsvarande den gjorda avsättningen.
Är fråga om aktiebolag, ekonomisk förening, ömsesidigt försäkringsbolag,
sparbank, Sveriges allmänna hypoteksbank, Konungariket Sveriges stadshypotekskassa,
hypoteksförening, Svenska bostadskreditkassan eller bostadskreditförening,
får med tillgångar som nyss sagts jämställas skuldebrev
som utfärdats av den skattskyldige och överlämnats till stiftelsen. Som
förutsättning skall dock gälla att skuldebrevet innefattar viss utfästelse
om ränta.
I s. k. familj ebolag får avdrag inte ske för avsättning till pensionsstiftelse
för att säkerställa pensionsutfästelser till »någon, vilken genom eget
eller anhörigs innehav av aktier eller andelar har ett avgörande inflytande
i holaget eller föreningen, eller ock efterlevande till någon varom sålunda
är fråga».
Enligt 28 § 1 inom. femte stycket KL skall gottgörelse, som en rörelseidkare
uppbär ur eu pensionsstiftelse, räknas som intäkt av rörelsen. Som
förutsättning härför gäller dock att han fått avdrag för avsättning till
stiftelsen.
De avsättningar, som före år 19(51 gjorts till pensionsstiftelser, har i
många fall visat sig vara för stora i förhållande till de utfästelser som stiftelserna
numera skall trygga. Detta heror bl. a. på att pensionsutfästelserna
reducerats genom tillkomsten av ATP. Den schablonmässiga beräkningen
av skattetaket, som fick tillämpas före år 1962, har även bidragit till att avsättningarna
blivit för stora.
Genom 1961 års lagstiftning infördes regler som syftade till att återföra
överskotten i pensionsstiftelserna till beskattning. Avtappningsskyldigheten
begränsas till det belopp, varmed stiftelseförmögenheten överstiger 120 %
av pensionsreserven. Bestämmelserna återfinns i 29 § 4 mom. KL och har
konstruerats så att avdrag vägras vid inkomstbeskattningen för ATP-avgifter,
för vilka den skattskyldige ägt goltgöra sig enligt 5 § lagen med vissa
bestämmelser om pensionsstiftelse men för vilka han inte uttagit gottgörelse.
Enligt övergångsbestämmelserna till 1961 års lagstiftning kan riksskattenämnden,
om synnerliga skäl föreligger, medge rätt till avdrag för
ATP-avgifter utan hinder av stadgandet i 29 § 4 inom., om stiftelsens förmögenhet
enligt föreskrifter av nämnden senast under beskattningsåret
1967 nedbringas till ett belopp motsvarande 120 % av stiftelsens pensionsreserv.
1 punkt 1 av anvisningarna till 22 § KL föreskrivs slutligen alt de regler
som beskrivits nu och som avser inkomstslaget rörelse har motsvarande
tillämpning i fråga om jordbruksfastighet, om inkomsten beräknas enligt
bokföringsmässiga grunder.
20
Kungl. Maj. ts proposition nr 8k år 1967
År 1937 infördes i KL även regler om avdrag för avsättning till a n n a n
personalstiftelse än pensionsstiftelse. Avdrag erhölls för avsättning
till dylik stiftelse om stiftelsens ändamål var sådant, att bolaget vid
direkt omkostnad för dylikt ändamål var berättigat till avdrag. Bestämmelserna
avsåg stiftelse bildad enligt 1937 års lag (bunden stiftelse). Någon
principiell skillnad i fråga om avdragsrätten för avsättning till bunden och
fri personalstiftelse förelåg emellertid inte. Beträffande de fria personalstiftelserna
godtogs emellertid inte att avsättning skedde endast genom eu
bokföringsåtgärd. I praxis krävdes att avsättningen innebar ett definitivt
avhändande av de till stiftelsen avsatta medlen. Detta ansågs uppfyllt —
förutom vid utbetalning kontant eller på därmed jämförligt sätt — då
skuldebrev utfärdats till stiftelsen på det avsatta beloppet.
Efter förslag av företagsbeskattningskommittén i betänkandet »Ändrad
företagsbeskattning» (SOU 1954: 19) ändrades bestämmelserna till de nu
gällande (prop. 1955: 100, BevU 45, rskr 284, SFS 255). Pensionsstiftelseutredningen
föreslog i sitt första betänkande inte någon ändring i då gällande
regler om avdragsrätt för avsättning till andra personalstiftelser än
pensionsstiftelser. Beträffande innehållet i gällande rätt kan följande framhållas.
Bundna stiftelser med arbetslöshetsunderstöd, sjukhjälp eller hjälp vid
olycksfall såsom ändamål är enligt 53 § d) KL skattskyldiga endast för inkomst
av fastighet. Vid taxeringen till statlig inkomstskatt är de enligt 7 §
e) SI helt skattefria. Likaså är dessa stiftelser enligt 6 § 1 inom. b) SF helt
befriade från skattskyldighet vid förmögenhetstaxeringen. Beträffande andra
personalstiftelser än de nu nämnda har man att urskilja stiftelser, som
kan hänföras till »from stiftelse» eller »stipendiefond». En »from» stiftelse
är skattskyldig enligt 53 § e) KL enbart för inkomst av fastighet och
av rörelse samt vid den statliga taxeringen enligt 7 § f) SI för inkomst av
rörelse och enligt 6 § 1 inom. b) SF för den förmögenhet, som är nedlagd
i rörelse. För övriga stiftelser gäller inga särregler. Pensionsstiftelseutredningen
menar att man på goda grunder kan anta, att flertalet bundna personalstiftelser
och så gott som samtliga fria personalstiftelser är skattskyldiga
utan inskränkning. Skattesatserna för dessa skattskyldiga är dock
relativt förmånliga, vid taxeringen till statlig inkomstskatt 15 % av beskattningsbar
inkomst och vid förmögenhetstaxeringen 1,5 % av beskattningsbar
förmögenhet över 5 000 kr.
Enligt punkt 2.b. av anvisningarna till 29 § KL medges skattskyldig
vid beräkning av inkomst av rörelse avdrag för avsättning till personalstiftelse,
om avsatta medel kontant eller i form av aktier, obligationer eller
därmed jämförliga tillgångar överlämnats till stiftelsen. Avdragsrätt förutsätter
dessutom, att stiftelsens ändamål är sådant att den skattskyldige vid
direkt omkostnad för dylikt ändamål är berättigad till avdrag, att stiftelsen
står under tillsyn samt att stiftelsen i övrigt uppfyller villkor motsvarande
21
Kungl. Maj.ts proposition nr 84 år 1967
dem som är stadgade för pensionsstiftelse i punkt 6 av anvisningarna till
53 § KL (bl. a. krav på att stiftelsens stadgar skall ha fastställts av tillsynsmyndigheten).
Motsvarande regler om rätt till avdrag för avsättning till
personalstiftelse gäller enligt punkt 1 av anvisningarna till 22 § femte stycket
KL för jordbruksfastighet, om inkomsten av sådan fastighet beräknas
enligt bokföringsmässiga grunder.
P ensionsstifteiseutredningen
Såsom framgår av den redogörelse för utredningens förslag, som lämnats
i prop. 1967: 83, innebär detta i fråga om pensionsstiftelse, att reversstiftelserna
avskaffas och ersätts med redovisning (bokföring) av en
särskild skuldpost i arbetsgivarens balansräkning benämnd Avsatt till pensioner.
Rätt att trygga pension genom skuldredovisning under denna rubrik
tillkommer aktiebolag och liknande kvalificerade rättssubjekt, dock i huvudsak
endast beträffande sådan pension som ingår i centrala överenskommelser
på arbetsmarknaden (allmän pensionsplan). Realstiftelser skall fortfarande
få finnas, men de skall ha en självständigare ställning till arbetsgivaren
än f. n. Pensionsstiftelse skall enligt förslaget i fortsättningen tjäna
endast pensionering. Annat välfärdsändamål tillgodoses genom annan personalstiftelse.
De civilräftsliga bestämmelserna om bokföring av pensioner och om pensionsstiftelser
m. m. har i utredningens förslag sammanförts i en lag om
tryggonde av pensionslöften, i det följande benämnd tryggandelagen. Beträffande
den närmare utformningen av denna lag liksom av annan lagstiftning
på civilrättens område, som utredningen föreslagit, hänvisas till
prop. 1967: 83. Helt allmänt kan sägas att utredningen inte ansett tillräckliga
skäl föreligga att ändra grundvalen för nuvarande system utan inriktat
sitt arbete på att göra nuvarande form för tryggande och finansiering
av privata pensioner mer arbetsduglig. Sett från skatterättslig synpunkt innebär
utredningens förslag i huvudsak följande.
De av utredningen föreslagna skatterättsliga bestämmelserna bygger på
den civilrättsliga lagstiftningen i långt större utsträckning än som är fallet
med nuvarande regler. Sålunda hänvisas i skattelagstiftningen till tryggandelagens
bestämmelser såväl när det gäller avdragsrätt för tryggande av
pensionslöften som när det gäller återföring till beskattning av sådana avsättningar
för dylikt ändamål, som visat sig vara för stora. Detta har blivit
möjligt genom att tryggandelagens bestämmelser utformats med hänsyn
tagen även till skatterättsliga synpunkter.
Som redan nämnts skall enligt utredningens förslag reversstiftelserna avskaffas
och ersättas med en särskild skuldpost i arbetsgivarens balansräk
-
22
Kungl. Maj.ts proposition nr 84 år 1967
ning kallad Avsatt till pensioner. Det är dock endast reversstiftelser tillhöriga
aktiebolag, ekonomisk förening, ömsesidigt försäkringsbolag och sparbank
som skall avvecklas på detta sätt. Pensionsstiftelser tillhöriga andra
skattskyldiga skall alltjämt bestå och anses som realstiftelser även om deras
tillgångar helt eller delvis motsvaras av reverser utfärdade av arbetsgivaren.
Kungl. Maj :t skall dock kunna medge även arbetsgivare som inte är
juridisk person av nyss angivet slag att trygga pensionsutfästelse genom att
redovisa en post Avsatt till pensioner. I sådant fall skall även reversstiftelse
som tillhör sådan arbetsgivare avvecklas.
Om en arbetsgivare enligt förslaget till tryggandelag får trygga pension
genom att redovisa en post Avsatt till p e n s i o n e r i sin balansräkning
skall bokföring under posten medföra avdragsrätt vid taxeringen.
Minskas posten skall ett belopp motsvarande minskningen upptas som
skattepliktig intäkt. I tryggandelagen regleras vilka slag av pensionsutfästelser
och vilka belopp som får tryggas genom avsättning till posten Avsatt
till pensioner.
Aktiebolag, ekonomisk förening, ömsesidigt försäkringsbolag och sparbank
får på detta sätt trygga vad arbetsgivaren är skyldig att redovisa som
avsatt enligt allmän pensionsplan. övergångsvis får dock enligt förslaget
även andra löften tas i beaktande inom vissa gränser. Sålunda får utfästelse,
som lämnats senast den 31 december 1966, beaktas intill pensionens nominella
belopp nämnda dag. Därigenom uppnås bl. a. att redan gjorda avsättningar
till reversstiftelse kan överföras till posten Avsatt till pensioner
oavsett pensionens beskaffenhet. Vidare får pensionsutfästelse till arbetstagare,
som är född år 1907 eller tidigare, beaktas intill tre basbelopp,
oavsett när utfästelsen kommit till stånd. Genom att skatteavdrag enligt
förslaget avses skola få ske för sistnämnda slag av utfästelser har utredningen
velat uppmuntra arbetsgivarna att lämna pensionsutfästelser till
sådana arbetstagare som åtnjuter endast begränsad ATP-pension. Även
handelsbolag skall enligt förslaget till tryggandelag få trygga pensioner
genom att redovisa en post Avsatt till pensioner men endast i fråga om
åtaganden enligt allmän pensionsplan. Har arbetsgivaren pensionsstiftelse,
skall vid beräkning av det belopp som högst får redovisas under Avsatt
till pensioner avdrag ske med vad som har täckning i stiftelsen.
EU led i utredningens förslag är även en föreskrift i tryggandelagen att
arbetsgivaren skall räkna ut sin faktiska pensionsskuld med vissa mellanrum,
vare sig skulden upptagits i själva balansräkningen eller inte. Härtill
kommer förslag, att varje arbetsgivare skall vara skyldig att uppge sina
pensionsåtaganden inom linjen i balansräkningen.
Vad som är redovisat under Avsatt till pensioner är enligt förslaget till
tryggandelag bundet intill måttet av arbetsgivarens pensionsreserv i den
mån reserven inte har täckning i pensionsstiftelses förmögenhet. Belopp,
som inte är bundet, benämns disponibla pensionsmedel. Dessa disponibla
Kungl. Maj.ts proposition nr 84 år 1967
23
pensionsmedel skall minskas enligt särskilda regler som anges i 2 kap. 6 §
förslaget till tryggandelag.
1 nämnda lagrum stadgas att disponibla pensionsmedel skall minskas
om arbetsgivaren gör avsättning till pensionsstiftelse eller inköper pensionsförsäkring.
Minskning skall ske med ett belopp som motsvarar avsättningens
storlek eller premien för pensionsförsäkringen.
Vid räkenskapsårets utgång skall disponibla pensionsmedel minskas
med det lägsta av följande två belopp, nämligen de disponibla pensionsmedlen
vid årets ingång och en tiondel av pensionsreserven vid samma
tidpunkt. Om de disponibla pensionsmedlen vid utgången av vart och ett
av de tre närmast föregående räkenskapsåren överstigit en tiondel av pensionsreserven,
får några disponibla pensionsmedel inte finnas kvar på posten
Avsatt till pensioner vid årets utgång.
Dessa regler ersätter de bestämmelser om avtappning av pensionsstiftelsemedel
som f. n. finns i 29 § 4 mom. KL. Det belopp varmed
posten Avsatt till pensioner minskat under året upptas som skattepliktig
intäkt. Om arbetsgivare skulle underlåta att minska disponibla pensionsmedel
i den takt som föreskrivs i förslaget till tryggandelag, skall enligt
särskild bestämmelse som skattepliktig intäkt upptas det belopp, varmed
minskning bort ske. Varje minskning räknas som intäkt, även om
minskningen avsett bundet belopp.
Avtappningsreglerna i tryggandelagen kompletteras i två hänseenden
genom bestämmelser i punkt 5 av anvisningarna till 28 § KL som utredningen
föreslår. Riksskattenämnden föreslås sålunda få rätt att medge
att intäkt, som föranleds av att disponibla pensionsmedel minskas enligt
tryggandelagens bestämmelser, fördelas till beskattning på högst sex räkenskapsår.
Vidare föreslås att, om en arbetsgivare upphör med sin rörelse.
disponibla pensionsmedel skall tas upp såsom intäkt senast det räkenskapsår
rörelsen upphör. Träder arbetsgivaren i likvidation skall dessa
medel tas upp såsom intäkt senast räkenskapsåret efter det då beslut om
likvidation fattades. Vid fusion enligt 28 § 3 eller 4 mom. KL gäller dock
särskilda föreskrifter.
För att lörhindra att posten Avsatt till pensioner utnyttjas i resultatutjämnande
syfte t. ex. på det sätt att posten under ett förlustår nedbringas
under bundet belopp, föreslår utredningen ett stadgande i punkt
2.c. av anvisningarna till 29 § KL av innebörd att — om arbetsgivaren
nedsatt posten Avsatt till pensioner under bundet belopp och åtgärden inte
berott på ursäktligt förbiseende — avdrag skall vägras för ett motsvarande
belopp när posten Avsatt till pensioner ett senare år ökas.
Avsättning till pensionsstiftelse får enligt utredningens
förslag i fortsättningen inte ske genom att arbetsgivaren överlämnar ett av
honom utfärdat skuldebrev. Detta gäller även för aktiebolag och andra
24 Kungl. Maj:ts proposition nr 84 år 1967
juridiska personer. Stiftelsen får inte mottaga egendom från arbetsgivaren
på villkor, som begränsar stiftelsens rätt att förfoga över egendomen.
Avsättning till stiftelse får, med avdragsrätt vid inkomsttaxeringen, ske
intill belopp motsvarande upplupen del av utfäst pension som tryggas
av stiftelsen. Varje arbetsgivare har rätt till avdrag för avsättning till
pensionsstiftelse. Vad arbetsgivare uppbär i gottgörelse från pensionsstiftelse
skall liksom f. n. utgöra skattepliktig intäkt. Eftersom en pensionsstiftelse
enligt förslaget i fortsättningen skall inneha endast realtillgångar, har
några särskilda avtappningsregler inte ansetts erforderliga för det fall då
stiftelsens förmögenhet överstiger kapitalvärdet av pensionsutfästelserna.
Det får ankomma på stiftelsens styrelse att tillse att medlen kommer till
avsett ändamål. Särskilda regler föreslås för stiftelses likvidation, syftande
bl. a. till att framtvinga upplösning av medel som inte längre behövs för
sitt ändamål eller är uppenbart otillräckliga.
De undantagsbestämmelser, som f. n. gäller i skattelagstiftningen i fråga
om avdrag för avsättning för tryggande av pensionsutfästelse till huvuddelägare
i familj ebolag, har intagits i tryggandelagen men föreslås
väsentligt ändrade. Bestämmelserna skall gälla även i beskattningshänseende.
Kretsen av huvuddelägare bestäms något snävare än enligt gällande
skattepraxis. Pensionsutfästelse till huvuddelägare får vid avsättning
till pensionsstiftelse beaktas så länge fråga är om sedvanliga förmåner
i branschen för arbetstagare med motsvarande uppgifter. Även vid redovisning
under rubriken Avsatt till pensioner får utfästelse till huvuddelägare
beaktas om utfästelsen är grundad på allmän pensionsplan.
För den situationen att en arbetsgivare upphör med sin rörelse
finns i förslaget särskilda bestämmelser. En rörelse kan upphöra av olika
anledningar såsom att den nedläggs eller överlåts. I sådana fall får arbetsgivaren
enligt förslaget regelmässigt inte längre ha pensionsskulden innestående
hos sig, utan han är skyldig att inköpa pensionsförsäkring. Är anledningen
till att arbetsgivaren upphör med rörelsen den, att han vill
överlåta rörelsen på annan (efterträdaren), gäller inte detta krav, om efterträdaren
med pensionsborgenärernas samtycke åtar sig ansvaret för pensionsskulden.
Vägrar pensionsborgenär att lämna samtycke, skall tillstånd
till överflyttande av pensionsskulden enligt förslaget kunna utverkas av
tillsynsmyndigheten.
Enligt en bestämmelse i punkt 2 e) av anvisningarna till 29 § KL skall
vederlag, som arbetsgivare utger till efterträdare i rörelse eller i rörelsegren
för att efterträdaren övertagit ansvaret för pensionslöfte, inte räknas
som driftkostnad.
Aktiebolag eller motsvarande rättssubjekt har enligt förslaget rätt till
avdrag vid inkomsttaxeringen för medel, som redovisas under rubriken
Kungl. Maj:ts proposition nr 84 år 1967 25
Avsatt till pensioner, vid beräkning av inkomst av jordbruksfastighet och
av rörelse. Företag som hav sådan rätt föreslås vara skyldigt att tillämpa
bokföringsmässig redovisning av inkomst av jordbruksfastighet.
Enligt tryggandelagen skall vad i lagen den 24 maj 1929 (nr 116) om
tillsyn över stiftelser är föreskrivet om anmälningsplikt, stadgar samt ålägganden
och ansvar för styrelse, med vissa i 3 kap. 8 § tryggandelagen angivna
tillägg och ändringar, gälla för pensionsstiftelse. Härigenom blir de nuvarande
bestämmelserna i punkt 6 av anvisningarna till 53 § KL överflödiga.
I 3 kap. 8 § tryggandelagen stadgas bl. a. hur ledamöter och suppleanter i
styrelsen skall utses. Om pensionsstiftelsen tryggar utfästelse om pension
till huvuddelägare i familjebolag eller efterlevande till sådan arbetstagare,
föreslås tillsynsmyndigheten skola utse ordförande. Tillsynsmyndighet
skall enligt förslaget vara länsstyrelsen i det län, där arbetsgivaren har sitt
hemvist.
Utredningens förslag innefattar även ändrade regler för avdrag för avsättning
till annan personalstiftelse än pensionsstiftelse. Utredningen
lämnar i betänkandet (s. 218) en utförlig redogörelse för historik
och gällande rätt i fråga om personalstiftelser. Vidare lämnar utredningen
(s. 225) en redogörelse för svaren på en rundfråga som utredningen tillställt
samtliga länsstyrelser, bankinspektionen, sparbanksinspektionen, försäkringsinspektionen
och mellankommunala prövningsnämnden för att få
del av dessa myndigheters erfarenheter av och synpunkter på personalstiftelser.
Till dessa redogörelser torde här få hänvisas. I bilaga 2 till betänkandet
lämnas vidare vissa statistiska uppgifter angående personalstiftelser.
Utredningen anser, att personalstiftelserna har en funktion såsom förmedlare
av välfärd till arbetstagare vid sidan om den välfärd, som direkt
erbjuds i arbetsgivarens rörelse. Personalstiftelserna bör därför enligt utredningens
mening alltjämt bestå. Utredningen anser dock nuvarande lagstiftning,
som huvudsakligen finns på skattesidan, inte tillfredsställande.
Sålunda kan det, framhåller utredningen, ej anses nöjaktigt från skattesynpunkt
att medel — såsom nu är fallet — kan »lagras» i stiftelsen för
obegränsad tid. Den omständigheten, att arbetsgivaren åberopat visst ändamål
såsom grund lör avsättning, hindrar honom inte från att själv bestrida
samma utgift med medel ur sin egen rörelse och erhålla avdrag
härför. Som huvudregel bör enligt utredningen gälla, att till personalstiftelse
anslagna medel skall komma till användning inom rimlig tid.
För personalstiftelses ändamål bör, framhåller utredningen, uppställas
en relativt snäv ram. Personalstiftelsen bör bli föremål för ökad kontroll
från det allmännas sida och arbetstagarna bör få inflytande på stiftelsens
verksamhet. De materiella bestämmelserna bör såvitt möjligt ges i civillag
26
Kungl. Maj.ts proposition nr 8b år 1967
och inte såsom nu i skattelag. Utredningen föreslår därför införandet av
en särskild lag om personalstiftelse, utformad med 3 kap. tryggandelagen
som förebild.
De viktigaste punkterna i förslaget till lag om personalstiftelse är följande.
Personalstiftelse skall ha till ändamål att i arbetsgivarens intresse främja
arbetstagares eller deras efterlevandes välfärd. Nuvarande föreskrift i skattelag
att stiftelsens ändamål skall vara sådant, att den skattskyldige varit
berättigad till avdrag vid direkt omkostnad blir därigenom överflödig. Personalstiftelse
får enligt förslaget inte ha till ändamål att sörja för pensionering
eller avlöning eller annan förmån, som arbetsgivaren är pliktig att utge
till enskild arbetstagare. I ett hänseende har utredningen framfört förslag
till föreskrift i skattelag. Som villkor för avdrag vid avsättning skall nämligen
enligt utredningen gälla att medlen beräknas komma till användning
under de närmaste åren.
Det allmännas kontroll över personalstiftelserna skärps enligt förslaget.
Samtliga personalstiftelser föreslås bli ställda under tillsyn enligt lagen
om tillsyn över stiftelser. Ett annat led i kontrollen ntgörs av föreskriften,
att ordförande i stiftelsens styrelse alltid skall utses av tillsynsmyndigheten.
Kravet på kontant avsättning bibehålls. Förbud uppställs mot återlån
till arbetsgivaren av avsatta medel. Förbudet gäller även om fullgod säkerhet
erbjuds stiftelsen.
De anställda får ökad insyn i stiftelsen och medbestämmanderätt vid förvaltningen
av stiftelsens förmögenhet. Detta sker genom föreskriften att
styrelsens ledamöter — ordföranden oräknad — skall till lika delar bestå
av representanter för arbetsgivaren och arbetstagarna.
Genom nu nämnda bestämmelser anser utredningen sig ha förebyggt
missbruk av rätten till avdrag för avsättning till personalstiftelse. Samtidigt
får enligt utredningen anses, att arbetsgivares benägenhet att avsätta medel
till personalens bästa inte motverkas i högre grad. Utredningen erinrar om
att personalstiftelse även enligt förslaget tillåts att i personalfrämjande
syfte äga fast egendom såsom semesterhem och att detta förhållande ger
arbetsgivaren avsevärda fördelar i skattehänseende vid jämförelse med att
sådan fastighet inköps i rörelsen. För anskaffningskostnad för fastighet
i rörelsen är arbetsgivaren nämligen inte berättigad till avdrag i annan
form än såsom värdeminskningsavdrag på byggnad. Avsättning till stiftelsen
betraktas däremot som kostnad och grundar därför avdragsrätt.
Utredningen föreslår vidare att samtliga personalstiftelser skall erhålla
samma skatteprivilegier som enligt gällande rätt tillkommer vissa bundna
personalstiftelser med kvalificerat ändamål.
I punkt 8 av anvisningarna till 53 § KL föreslår utredningen en bestämmelse
av innebörd, att det förhållandet att en pensionsstiftelse lägger av
-
Kungl. Mcij.ts proposition nr 8''i år 1967
27
kastning till kapital inte skall medföra att stiftelsen blir skattskyldig såvida
inte stiftelsen har överskott på kapitalet.
Enligt utredningens förslag skall vidare 1937 års lag upphöra att gälla.
Skillnaden mellan bundna och fria stiftelser försvinner därmed.
Remissyttrandena
1 prop. 1967: 83 har lämnats en redogörelse för remissyttrandena såvitt
avser utredningens förslag till civilrättslig lagstiftning. Till denna sammanställning
torde i första hand få hänvisas. De skatterättsliga regler som utredningen
föreslagit bygger, som framgått av redogörelsen för förslaget,
i stor utsträckning på de civilrättsliga bestämmelserna. Den följande redogörelsen
begränsas till de yttranden som tar sikte främst på förslaget till
skatterättslig lagstiftning.
Avdrag för pensionsutfästelser
Utredningens förslag om rätt till avdrag för avsättning till pensionsstiftelse
(29 § 2.bJ har i regel inte föranlett någon erinran från remissinstansernas
sida. Länsstyrelsen i Värmlands län framhåller dock att de
pensionsutfästelser som får tryggas genom avdragsgill avsättning till pensionsstiftelse
bör vara förenade med fribrev. Tidigare gjorda antastbara
löften bör genom en övergångsbestämmelse göras oantastbara med möjlighet
till jämkning om uppfyllandet skulle anses otillbörligt.
Frågan om värderingen av pensionsstiftelsens förmögenhet har berörts
i några yttranden. Flera remissinstanser bl. a. riksskattenämnden, näringslivets
skattedelegation och Kooperativa förbundet anser att värderingen av
stiftelsens tillgångar bör regleras genom lagstiftning. Riksskattenämnden
anmärker att värderingen är såväl ett skatterättsligt som ett civilrättsligt
spörsmål med civilrätten som grund och att frågan därför inte kan lösas
genom anvisningar av riksskattenämnden. Näringslivets skattedelegation anser
att börsnoterade aktier bör upptas till högst 80 % av börsvärdet vid räkenskapsårets
slut. Kooperativa förbundet framhåller att värderingsreglerna
bör utformas så, att uppskattning av tillgångarnas saluvärde kan ske
med tillbörlig försiktighet. Länsstyrelsen i Värmlands län erinrar om att
eu intressekonflikt kan uppkomma när det gäller värderingen. Tillsynsmyndigheten
önskar i destinatärernas intresse att tillgångarna värderas
lågt, för att få en så omfattande säkerhet som möjligt för pensionsutfästelserna,
medan det från fiskal synpunkt är ett intresse att tillgångarna inte
värderas för lågt.
Föreningen Auktoriserade revisorer framhåller att problem kan uppkomma
i samband med bokslut på grund av att pensionsreserven för arbetsgiva
-
28 Kungl. Maj:ts proposition nr 84 år 1967
ren och för pensionsstiftelsen inte är uträknade på balansdagen. Föreningen
anför.
Den avsättning till pensionsstiftelse, som kan vara nödvändig för att öka
pensionsstiftelsens kapital till nivå med dess pensionsreserv, kan sålunda
inte fastställas förrän någon tid efter balansdagen. Då det synes högeligen
önskvärt att behövliga avsättningar kan komma till stånd per rätt tidpunkt,
vill föreningen uttala sig för att det i lagen eller i propositionen
klarläggs, att den lösning som riksskattenämnden anvisat i avgörandet rapporterat
i dess meddelande 1956 nr 4: 4 kan tillämpas på pensionsstiftelseavsättningar.
Överlämnandet av kontanta penningar eller motsvarande resp.
av affärsmässig säkerhet borde sålunda kunna få ske intill tiden för deklarationens
avlämnande. Några större betänkligheter ur civilrättslig synpunkt
borde en sådan lösning inte behöva ge upphov till.
Utredningens förslag angående förutsättningarna för skuldföring av pensionsutfästelser
— kretsen av rättssubjekt och beskaffenheten av utfästelserna
— har föranlett kritik från många remissinstanser. En utförlig redovisning
för remissyttrandena i denna del lämnas i prop. 1967: 83.
Förslaget att avdragsrätt skall föreligga för belopp, varmed posten A vsatt
till pensioner ökat under beskattningsåret, har godtagits av
remissinstanserna. Däremot har bestämmelserna i sista punkten 29 § 2.c.
föranlett erinringar i flera yttranden. I denna punkt föreslås en bestämmelse
om att arbetsgivare, som nedsatt posten Avsatt till pensioner under
bundet belopp, skall vägras avdrag för motsvarande belopp när posten senare
ökas, om inte den tidigare nedsättningen berott på ursäktligt förbiseende.
Försäkringsinspektionen framhåller, att bestämmelsen kan få till följd
att en arbetsgivare finner det ekonomiskt fördelaktigt att inte avsätta mera
medel till posten Avsatt till pensioner. Bestämmelsen kan under sådana
förhållanden bli till men för pensionsborgenärerna. Även om en arbetsgivare
kan utnyttja posten Avsatt till pensioner i vinstreglerande syfte bör det
allmännas skatteanspråk enligt inspektionens mening vika för pensionsborgenärernas
intressen. Stadgandet bör därför inte tas upp i KL. Kammarrätten
anser det inte invändningsfritt att vägra avdrag vid taxeringen i syfte
att nå effekter utanför beskattningsområdet. En skärpning av straffbestämmelsen
i tryggandelagen framstår enligt kammarrättens mening såsom en
mera logisk åtgärd. Liknande synpunkter anförs av länsstyrelsen i Värmlands
län som tillägger att — om bestämmelsen anses nödvändig — riksskattenämnden
bör äga rätt medge avdrag i vissa fall. Länsstyrelsen
påpekar att arbetsgivaren kan göra avsättning till pensionsstiftelse
utan inskränkning. Riksskattenämnden anser, att några fiskala intressen
inte trätts för nära genom den oriktiga nedsättningen och att åtgärden
i fråga därför inte bör bestraffas genom en skatterättslig påföljd. Även näringslivets
skattedelegation, lantbrukets skattedelegation, Kooperativa förbundet
och Sveriges redareförening avstyrker bestämmelsen i fråga.
Sveriges advokatsamfund motsätter sig en bestämmelse, som
Kungl. Maj:ts proposition nr 84 år 1967
29
medför att den som i ett bokslut gjort sig skyldig till en förseelse och önskar
att i ett senare bokslut rätta till detta fel, skall drabbas av en i sak
omotiverad extra skattebörda. Bestämmelsen är enligt samfundet desto
mera orimlig som den skulle tillämpas inte endast i de fall, då uppsåt eller
grov oaktsamhet förelegat, utan även då den otillåtna åtgärden berott på
förbiseende, som ej bedöms som ursäktligt. Den föreslagna straffbestämmelsen
för fall av uppsåt eller grov oaktsamhet (2 kap. 8 § tryggandelagen)
och skattemyndigheternas kontrollmöjligheter bör enligt samfundet anses
tillräckliga för att förhindra några mera avsevärda avsteg från de givna
bestämmelserna om pensionsskuldens upptagande i balansräkning.
Enligt utredningens förslag skall vad som stadgas beträffande avdragsrätt
för ökning av posten Avsatt till pensioner i fråga om rörelse äga motsvarande
tillämpning på inkomstslaget j ordbruk sfastighet, om
arbetsgivaren beräknar inkomsten av förvärvskällan enligt bokföringsmässiga
grunder. Som en följd härav föreslår utredningen att aktiebolag, ekonomisk
förening, ömsesidigt försäkringsbolag eller sparbank, som äger jordbruksfastighet,
skall beräkna inkomsten härav enligt bokföringsmässiga
grunder. Sistnämnda förslag har föranlett erinringar i några yttranden.
Länsstyrelsen i Norrbottens län anser, att redovisning enligt bokföringsmässiga
grunder av inkomst av jordbruksfastighet för aktiebolag och motsvarande
rättssubjekt bör vara frivillig och föreslår att stadgandet utformas
så att inkomsten av jordbruksfastighet skall beräknas enligt bokföringsmässiga
grunder för de beskattningsår den skattskyldige redovisar
medel under rubriken Avsatt till pensioner. Lantbrukets skattedelegation
avstyrker bestämt förslaget om obligatorisk bokföringsmässig redovisning.
Delegationen anför.
F. n. gäller att ägare eller brukare av jordbruksfastighet har valfrihet i
fråga om redovisningsmetod. Detta innebär att man kan välja den metod,
som med hänsyn till driftinriktningen och planeringen ställer sig lämpligast.
En tvångsvis övergång ett visst beskattningsår kan leda till oförutsedda
skattekonsekvenser framför allt på djursidan och inventariesidan. Det
kan inte vara rimligt att utsätta en viss grupp skattskyldiga — i detta fall
aktiebolag — för konsekvenser som i vissa fall kan medföra att bolag inte
kan fullgöra sina skyldigheter mot borgenärerna. Delegationen vill erinra
om att ett aktiebolag, som på jordbruksfastigheten enbart har göddjurseller
svinbesättning, vid övergången inte erhåller något ingångsvärde på
dessa, om omläggning till denna driftform skett under senare tid. Vid utgången
av övergångsåret måste värdet på djuren lägst tas upp till riksskattenämndens
schablonvärden motsvarande i princip 80 % av saluvärdet.
Ett häremot svarande belopp påverkar då resultatet, vilket kan innebära
att bolaget tvingas redovisa en hög vinst utan att ha motsvarande
skatteförmåga.
Delegationen anser inte att reglerna i tryggandelagen nödvändiggör den
föreslagna ändringen, eftersom utredningen bl. a. inte inräknat handels
-
30
Kungl. Maj.ts proposition nr 8b år 1967
bolag under 41 § KL, ehuru handelsbolag enligt tryggandelagen har rätt att
redovisa skuldpost i balansräkningen för utfästelser enligt allmän pensionsplan.
Handelsbolag kan, framhåller delegationen, i likhet med övriga juridiska
personer driva jordbruk i synnerhet som arrendator.
Kammarrätten ifrågasätter om inte en tvångsvis genomförd omläggning
av inkomstredovisningen kräver mer ingående överväganden än som redovisats
i betänkandet. Sålunda bör behovet av övergångsbestämmelser prövas
med tanke på likviditetssvårigheter som kan uppkomma.
Utredningens förslag att rätt till avdrag inte skall medges i inkomstslaget
annan fastighet för vad som avsatts under rubriken Avsatt till pensioner
har berörts i några yttranden. Länsstyrelsen i Ä lusborgs län framhåller,
att konsekvensen blir att ett aktiebolag, som driver ej endast jordbruk
och rörelse utan även en omfattande fastighetsförvaltning, tvingas
trygga pensionering på olika sätt. För anställda i fastighetsförvaltningen
måste avsättning till pensionsstiftelse göras, medan för övriga anställda
skuldföring — under i övrigt tillämpliga förutsättningar — är tillåten. Fog
saknas enligt länsstyrelsens mening för en sådan åtskillnad.
Kammarrätten framhåller, att ägare av annan fastighet i rättspraxis tillåtits
redovisa inkomst för hyresår i stället för kalenderår. Kammarrätten
tillägger.
Då såsom villkor härför krävs ordnad bokföring, bör också fastighetsägare
med sådan bokföring kunna redovisa inkomsten enligt bokföringsmässiga
grunder även i de fall han deklarerar för kalenderår. Så blev också fallet
i ett av regeringsrätten avgjort mål, som återgivits i riksskattenämndens
meddelande år 1960 nr 1: 4. Nämnas må även att 41 § erhållit sin nu ifrågavarande
avfattning genom en lagändring år 1951. Denna avsåg emellertid
endast att skapa regler för bokföringsmässig redovisning av inkomst från
jordbruksfastighet. Avsikten var således inte att begränsa enligt tidigare
praxis förefintlig rätt till bokföringsmässig redovisning av inkomst av annan
fastighet.
Kammarrätten ifrågasätter emellertid om det finns behov av rätt till
kontoavsättning i inkomstslaget annan fastighet.
Frågan om rätten till avdrag för avsättning för tryggande av pensionsutfästelser,
när arbetsgivaren har inkomster av annat inkomstslag
än fastighet eller rörelse, tas upp i några yttranden. Lantbrukets skattedelegation
framhåller, att avdragsrätt för avsättning till pensions- eller personalstiftelse
föreligger i inkomstslagen jordbruksfastighet, annan fastighet
eller rörelse. Vidare innehåller den föreslagna tryggandelagen bestämmelse
om att bl. a. ekonomisk förening får i balansräkningen redovisa en post
Avsatt till pensioner under förutsättning att föreningen har åtaganden
enligt allmän pensionsplan. Reglerna i tryggandelagen skall enligt förslaget
direkt tillämpas vid den skatterättsliga bedömningen. Sålunda utgör minsk
-
Kungl. Maj:ts proposition nr 8A år 1967
31
ning av posten Avsatt till pensioner skattepliktig intäkt i resp. förvärvskälla.
Delegationen tillägger.
Utredningen synes emellertid inte ha förutsett att ekonomisk förenings
huvudsakliga verksamhet kan bestå av sådan verksamhet som skattemässigt
inte anses utgöra förvärvskälla, nämligen om intäkterna i verksamheten huvudsakligen
utgörs av medlemsavgifter och andra bidrag som inte är hänlörliga
till skattepliktig inkomst. Samtidigt kan föreningen ha inkomst av
jordbruksfastighet eller vanligast annan fastighet. Flertalet anställda är då
sysselsatta i den verksamhet, som skattemässigt inte utgör förvärvskälla,
men för vilka balansräkningen enligt tryggandelagen upptar en skuldpost för
föreningens pensionsåtaganden om dessa grundas på allmän pensionsplan.
Svårigheter lär i sådant fall uppkomma vid bedömningen dels av den skattemässiga
avdragsrätten vid ökning av posten »Avsatt till pensioner», dels av
den skattepliktiga inkomsten vid minskning av samma post. Problemet
torde visserligen beröra endast ett fåtal föreningar, företrädesvis inom näringslivets
branschorganisationer i den mån dessa har ekonomisk förening
som företagsform. Det kan emellertid inte lämnas åt praxis att lösa frågan.
Enligt delegationens mening kan svårigheter uppkomma även vid tillämpning
av övergångsbestämmelserna då reversstiftelse skall upphöra och återföras
till beskattning om avsättningen gjorts med obeskattade medel. Taxeringsmyndigheterna
kan i sådana fall ha behandlat en ekonomisk förenings
verksamhet tidvis som förvärvskälla tidvis som icke förvärvskälla utan
möjlighet att vid tidpunkten för reversstiftelsens avskaffande bestämma i
vilken utsträckning de tidigare avsättningarna skall anses ha gjorts med
beskattade resp. obeskattade medel. I det enskilda fallet kan, framhåller
delegationen, olikhet i uppfattning vid bedömningen av denna fråga leda
till avsevärda skattekonsekvenser.
Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län erinrar om att utredningen uttalat,
att sådana organisationer som Svenska arbetsgivareföreningen, LO
och TCO framdeles kan ha intresse av att tillämpa bestämmelserna om
bokföring av pensioner och tillägger.
Den omständigheten att arbetsgivares inkomst av förvärvsverksamheten
hänförs till andra förvärvskällor än inkomst av rörelse anses enligt utredningen
inte i och för sig böra hindra tillämpning av 2 kap. i tryggandelagen;
utredningen har förutsatt att Konungen jämlikt 1 § sista stycket tryggandelagen
skall kunna medge dessa organisationer rätt att i balansräkningen
redovisa en post Avsatt till pensioner. I och för sig finns inte något att
erinra häremot. Det torde emellertid böra framhållas, att omförmälda organisationer
inte anses driva rörelse i skattelagarnas mening, varför anordningen
torde sakna betydelse i beskattningshänseende.
Utredningens förslag att rätt till avdrag skall föreligga för att trygga
vissa pensionsutfästelser till huvuddelägare i familjebolag har berörts
i flera yttranden. Svea hovrätt framhåller, att om t. ex. en företagsledare
äger huvuddelen av aktierna och hans hustru en obetydlig aktiepost
eller ej någon aktie alls samt hustrun också är anställd i företaget kan
32
Kungi. Maj:ts proposition nr 84 år 1967
stadgandet i och för sig tolkas så att pensionsutfästelse till hustrun inte i
något fall får beaktas. Hovrätten tillägger.
Det får antas att utredningen åsyftat en sådan tolkning, som enligt uppgift
överensstämmer med skattemyndigheternas tillämpning av nuvarande
regel i punkt 2.a., femte stycket, anvisningarna till 29 § KL. Att i fall som
det anförda beteckna hustrun såsom en person med bestämmande inflytande
över företaget måste dock ofta framstå såsom stridande mot normalt
språkbruk. Även om i skattepraxis uttrycket »person med bestämmande
inflytande» ansetts innefatta även ifrågavarande anhöriga oavsett deras
verkliga inflytande i företaget, synes ett klarare uttryckssätt böra eftersträvas
i den nya lagtexten.
Näringslivets skattedelegation tillstyrker, att den bestämning som utredningen
föreslagit i 1 § 2 kap. tryggandelagen lagfästs. En civilrättslig regel
beträffande vad som av pensionens belopp får tryggas av realstiftelser synes
enligt delegationen kunna godtas, men den bör ges en något annorlunda avfattning,
enär en hänvisning till branschens förhållanden inte alltid ger en
nöjaktig ledning för bedömningen. Delegationen anför.
Inom vissa branscher är nämligen spridningen i fråga om företagsstorlek
sådan att något för branschen sedvanligt inte låter sig fixera. De huvuddelägare,
om vilka nu är fråga, är oftast företagsledare och lönesättningen för
denna grupp av tjänstemän är inte branschbunden. Helt avgörande är däremot
arbetsuppgiftens art och det därmed förenade ansvaret, vilket för den
erforderliga bedömningen bättre kan värderas genom en jämförelse med
företag av motsvarande storlek oavsett bransch. Med hänvisning till vad
nu anförts yrkar vi att orden »inom branschen» utgår i 3 st. 1 § 3 kap.
tryggandelagen.
Liknande synpunkter anförs av Familjeföretagens förening och Sveriges
köpmannaförbund.
Kammarrätten anser den föreslagna begränsningsregeln i och för sig
ofrånkomlig men ifrågasätter om den inte i förslaget utformats på sådant
sätt, att den kan föranleda tvister eller förhindra befogad avsättning. Såsom
exempel kan, framhåller kammarrätten, nämnas huvuddelägare, som
i konsolideringssyfte begränsat sin lön i avsikt att i framtiden ta ut högre
pension. Ett annat exempel utgör det fall, att en person, som är huvuddelägare
i flera bolag, av olika skäl fördelar kostnaderna på så sätt att han tar
ut lön i ett bolag men pension framdeles i ett annat.
Överståthållarämbetet anser bestämmelsen godtagbar med hänsyn till
föreskriften att—om stiftelsen tryggar pensionsutfästelse till huvuddelägare
— ordföranden skall utses av tillsynsmyndigheten. Ämbetet anser det dock
önskvärt att vissa anvisningar måtte utfärdas genom riksskattenämndens
försorg till ledning för såväl stiftelsestyrelsen som taxeringsmyndigheter.
Liknande synpunkter anförs av försäkringsinspektionen och länsstyrelsen
i Göteborgs och Bohus län. Länsstyrelsen ifrågasätter om inte de pensioner,
som gäller för allmän tjänst, bör få vara vägledande vid avgörandet av
dessa frågor.
33
Kungl. Maj:ts proposition nr 8k år 1967
Näringslivets sknttedelegation och Familjeföretagens förening förordar
möjlighet till skuldföring av kreditförsäkrade pensionsutfästelser — även
sådana till huvuddelägare — utanför allmän pensionsplan. Skattedelegationen
påpekar dock att sådan kreditförsäkring inte förekommer f. n. men
anser att lagen likväl bör skapa utrymme för en sådan kreditförsäkringsform.
Riksskattenämnden säger sig dela utredningens uppfattning, att familjebolagen
med hänsyn till risken för missbruk av avdragsrätten inte i alla avseenden
kan jämställas med andra bolag och tillägger.
Beträffande gränsdragningen mellan s. k. huvuddelägare och övriga arbetstagare
i 2 kap. 1 § tredje stycket i lagen har riksskattenämnden uppmärksammat,
att kretsen huvuddelägare enligt förslaget omfattar färre anhöriga
än enligt gällande skattepraxis. Även om kretsen huvuddelägare engällande
skatterätt ej kan anses till alla delar klart avgränsad torde det
inte rada någon tvekan om att syskon för närvarande »diskriminerar»
varandra genom aktieinnehav. Enligt förslaget skall så inte vara förhållandet.
Riksskattenämnden har vid övervägande av förevarande spörsmål diskuterat
huruvida tillräcklig anledning föreligger att ändra gällande rättspraxis
och om inte i vart fall syskons aktieinnehav bör grunda huvuddelägarskap.
Möjligen kan emellertid hävdas, att det mellan syskon ej sällan
föreligger varandra balanserande intressen, och att en viss skillnad sålunda
föreligger jämfört med förhållandet mellan föräldrar och barn, vilka i normalfallet
kan antas vara inriktade på att vilja gynna varandra. Riksskattenämnden
har därför stannat vid att inte påyrka någon ändring av förslaget
i denna del.
Eftersom risken för missbruk av avdragsrätten för familjebolagens del
i huvudsak har samband med att pension till huvuddelägare kan bestämmas
till högre belopp än vad som kan anses skäligt i förhållande till vederbörandes
arbetsinsats säger sig riksskattenämnden även ha diskuterat den
lösningen av problemet, att pension till huvuddelägare enligt 2 kap. 1 §
första stycket c) skulle tillåtas endast intill ett schablonmässigt beräknat
»tak», t. ex. den högsta ITP-pensionen eller ett visst antal basbelopp. En
dylik beloppsmässig begränsning skulle, framhåller nämnden, möjliggöra
att kretsen av varandra »diskriminerande» anhöriga kunde göras relativt
vid. Emellertid skulle eu sådan regel förutsätta kontroll av pensionens belopp
och därigenom komplicera lagstiftningen. Riksskattenämnden anser
sig inte kunna förorda en sådan regel.
Kammarrätten anser, att den av utredningen angivna personkretsen bör
utsträckas att avse far- och morföräldrar. I övrigt har kammarrätten inte
något att erinra mot den i förhållande till nuvarande skattepraxis vid medgivande
av avdrag för avsättning till pensionsstiftelse snävare gränsdragningen
beträffande kretsen av personer med presumerat bestämmande inllytande.
Liknande synpunkter anförs av länsstyrelsen i Stockholms län.
Länsstyrelsen i Östergötlands län anser att även syskon bör inbegripas i
personkretsen.
3 Bihang till riksdagens protokoll 1967. 1 samt. Nr 81
34
Kungl. Maj:ts proposition nr 84 år 1967
Äterföring till beskattning av disponibla pensionsmedel
Utformningen av reglerna för minskning av disponibla pensionsmedel
i 2 kap. 6 § andra och tredje styckena tryggandelagen — vilka regler från
beskattningssynpunkt bör sammanställas med förslaget till ny lydelse av
anvisningarna till 28 § KL — har föranlett erinringar från ett stort antal
remissinstanser.
Bestämmelserna i 2 kap. 6 § pensionsstiftelseutredningens förslag till
tryggandelag har följande lydelse.
Sker avsättning till pensionsstiftelse, skola disponibla pensionsmedel
minskas med ett belopp som motsvarar avsättningens storlek. Lika med
avsättning till pensionsstiftelse anses inköp av pensionsförsäkring.
Vid räkenskapsårets utgång skola disponibla pensionsmedel minskas med
det lägsta av följande två belopp, nämligen de disponibla medlen vid årets
ingång och en tiondel av pensionsreserven vid samma tidpunkt.
Hava disponibla pensionsmedel vid utgången av vart och ett av de tre
närmast föregående räkenskapsåren överstigit en tiondel av pensionsreserven,
får vid årets utgång på posten Avsatt till pensioner icke redovisas disponibla
pensionsmedel.
Erinringarna mot förslaget i denna del avser dels bestämmandet av
minskningsbeloppets storlek enligt de alternativa föreskrifterna i andra
stycket dels själva existensen av tredje stycket eller i vart fall styckets utformning.
Vad angår de alternativa reglerna i andra stycket anser kammarrätten
och Taxeringsnämndsordförandenas riksförbund att tillämpningen skulle
underlättas för taxeringsmyndigheterna om reglerna sammanslogs till en
enda mer lätthanterlig regel. Reglerna är vidare enligt Föreningen Auktoriserade
revisorer behäftade med den bristen att det inte klart framgår att
samtliga disponibla pensionsmedel får avföras. Föreskriften i andra stycket
ger i stället intryck av en tvingande regel för bestämmande av minskningsbelopp
medan den i själva verket är en minimiregel.
Näringslivets skattedelegation yrkar, att de alternativa reglerna i andra
stycket ersätts med en enda föreskrift om att minskningen av disponibla
medel skall avse en tiondel av dylika medel vid årets ingång. Delegationen
yrkar vidare, att tredje stycket helt utgår. Till stöd för sin ståndpunkt anför
delegationen.
Från fiskal synpunkt är självfallet överskotten hos de börsnoterade företagens
stiftelser intressantast. Dessa överskott uppgick enligt utredningen
år 1962 till c:a 600 milj. kr. Ett fåtal stickprov, som delegationen gjort bland
de börsnoterade företagen, visar att de tillfrågade företagen kommer att ha
nedbringat sina överskott i slutet av 60-talet framför allt till följd av PRIskuldens
tillväxt. En något mera utförlig undersökning men ändock av ren
stickprovskaraktär har företagits beträffande vissa medelstora rörelsedrivande
företag anslutna till FPG/PRI-systemet. Den föreslagna huvudregelns
verkningar för dessa företag synes i många fall bli desamma som för de
35
Kungl. Maj.ts proposition nr 8b år 1967
börsnoterade företag som studerats. I den lilla grupp medelstora företag
som undersökts finns emellertid flera fall där avtappningsregeln i tredje
stycket slår utomordentligt hårt. Även en tillämpning av den föreslagna dispensregeln
i KL skulle för sistnämnda företag vara otillräcklig. Det kan
därför hävdas att sistnämnda regel är för onyanserad även om man förutsätter
att dispens alltid meddelas. Även från rent teknisk synpunkt kan
dispensregeln kritiseras. En sådan regel skulle nämligen få en egendomlig
effekt i de fall där beskattning det fjärde året beslutas men där samtidigt
pensionsreserven stiger åren därefter. Vidare är det mindre tillfredsställande
att en dispensregel införs, om man kan förutsätta att dispens alltid
måste medges för att undvika från allmän synpunkt inte önskvärda påfrestningar
med för de anställda ogynnsamma verkningar. Företagens konsolidering
är av omedelbart intresse för de anställda inte minst i avseende på
pensionsförmånerna. Ihågkommas bör att det 20-procentiga tillägget försvinner
och att löften till huvuddelägare enligt 2 kap. 1 § tryggandelagen
kommer att beaktas vid avtappningen i mindre grad än hittills.
Mot bakgrund av vad nu anförts yrkar delegationen att den kompletterande
regeln i tredje stycket utgår. En enda regel torde enligt delegationen
från fiskal synpunkt vara helt tillräcklig och har därutöver fördelen att
den kan utformas på sådant sätt att den möjliggör en någorlunda korrekt
förhandsbedömning av verkningarna. Vid planering av olika former av
samgående är det också av vikt att avtappningsregeln görs enkel. Enligt delegationens
mening bör 6 § ges följande lydelse.
Sker avsättning till pensionsstiftelse, skola disponibla pensionsmedel
minskas med ett belopp som motsvarar avsättningens storlek. Lika med
avsättning till pensionsstiftelse anses inköp av pensionsförsäkring mot engångspremie.
Vid räkenskapsårets utgång skola därutöver disponibla pensionsmedel
minskas med en tiondel av dylika medel vid årets ingång.
Vad delegationen anfört om utformningen av andra stycket och om slopandet
av tredje stycket överensstämmer, helt eller delvis, med yttranden
från åtskilliga andra remissinstanser. Sålunda anför kammarrätten, att regeln
i tredje stycket, som enligt motiven är avsedd att träffa sovande företag
och företag som definitivt upphört med sin rörelse, kan drabba även rörelsedrivande
företag. Som exempel härpå nämner kammarrätten det fall,
att avsättning skett till reversstiftelse före den 1 januari 1955 med stöd av
då gällande skattelag för att trygga pension till huvuddelägare, ett förhållande
som bör sammanställas med förslagets bestämning av begreppet arbetsgivares
pensionsreserv. I detta begrepp får skuld för pensionsutfästelsen
åt huvuddelägare inte inräknas i vidare mån än som framgår av 2 kap.
1 § a). Dispensregeln i KL är enligt kammarrättens mening otillräcklig från
likviditetssynpunkt, varför en utvidgning av uppskovsförfarandet bör övervägas.
Farhågor för reglernas verkningar från likviditetssynpunkt uttalas i flera
yttranden. Sålunda framhåller Sveriges köpmannaförbund och Sveriges rest
Bihang till riksdagens protokoll 1967. 1 samt. Nr 84
36
Kungl. Maj:ts proposition nr 8i år 1967
dareförening, att regeln i tredje stycket, bl. a. av det av kammarrätten åberopade
skälet, kommer att träffa ett mycket stort antal företag bland dem
aktiva medelstora företag, varför antalet dispensansökningar med stöd av
den samtidigt föreslagna dispensregeln i KL sannolikt blir mycket stort.
Kommerskollegium anser, att verkningarna av minskningsreglerna inte
torde helt kunna överblickas framför allt i vad avser avvecklingen av reversstiftelserna.
Smålands och Blekinge handelskammare framhåller, att det
inom handelskammarens område finns ett ej oväsentligt antal bolag
med reversstiftelser som har avsevärda överskott. Skånes handelskammare,
handelskammaren i Gävle, Västernorrlands och Jämtlands läns
handelskammare och Sveriges grossistförbund betonar, att tredje stycket
skulle medföra mycket allvarliga konsekvenser för ett betydande
antal företag inom grosshandeln och att ett slopande av regeln saknar betydelse
från statsfinansiell synpunkt. Lantbrukets skattedelegation samt Familjeföretagens
förening understryker det av kammarrätten anförda skälet
avseende familjebolagen. De sålunda uttalade farhågorna har utmynnat
antingen i yrkanden motsvarande de av näringslivets skattedelegation framförda
eller i förslag om förlängning av tidsfristen i tredje stycket till 8—
10 år.
Skånes handelskammare och handelskammaren i Gävle anser att riskmarginalen
enligt nuvarande regler beträffande inte kreditförsäkrade löften
bör bibehållas.
Enligt Kooperativa förbundet kan de av utredningen föreslagna minskningsreglerna
tillsammantagna medföra en ojämn och ryckig ändring av
medlen under rubriken Avsatt till pensioner. Sannolikt skulle ett jämnare
förlopp erhållas, om tredje stycket slopades. Liknande synpunkter anförs
av Sveriges advokatsamfund, som förordar en uppmjukning av minskningsreglerna
i syfte att undvika alltför hårda skattekonsekvenser. Samfundet
anser inte dispensregeln i KL tillfyllest. Bestämmelserna i andra stycket
bör enligt samfundet kompletteras med en regel, att minskningen av de
disponibla pensionsmedlen vid räkenskapsårets utgång inte skall behöva
överstiga en femtedel av desamma före minskningen. Den i tredje stycket
av paragrafen föreslagna regeln om överföring till vinstmedel av samtliga
disponibla pensionsmedel bör inte gripa in, med mindre de disponibla medlen
vid utgången av vart och ett av de fyra närmast föregående räkenskapsåren
överstigit en tiondel av pensionsreserven. Med de sålunda förordade
ändringarna skapas — betonar samfundet — större möjligheter att åstadkomma
en jämnare vinstfördelning mellan åren även i sådana fall då pensionsskulden
kommer att ett år hastigt nedbringas till följd av att en eller
flera arbetstagare med stor intjänt pension avlider i förtid.
Mot minskningsreglerna i andra och tredje styckena framställs slutligen
bestämda erinringar av lantbrukets skattedelegation under hänvisning till
att reglernas innebörd är att pensionsskulden, som normalt jämställs med
Kungl. Maj:ts proposition nr 84 år 1967 37
långfristig skuld, omvandlas till kortfristig skuld till den del den utgörs av
disponibla medel. Delegationen anför vidare.
Delegationen har övervägt hur avtappningsregeln skulle kunna konstrueras
utan att få de skadliga verkningar som utredningens förslag medför och
därvid kommit fram till att avtappningsberäkningen synes kunna anknytas
till ett rullande 5-årsgenomsnitt på pensionsreserven. Detta genomsnitt
skulle härvid kunna utgöra den nedre gräns vartill disponibla medel skulle
avtappas. Avtappningspliktigt belopp skulle då utgöra det lägsta av följande
två belopp, nämligen minskningen av 5-årsgenomsnittet av pensionsreserven
vid jämförelse med förhållandet vid årets ingång och utgång eller den del av
disponibelt belopp vid årets utgång, som överstiger då beräknat 5-årsgenomsnitt.
Regeln innebär alltså att avtappningsplikten upphör då 5-årsgenomsnittet
är lika med eller högre än den vid årets utgång beräknade pensionsreserven.
För »sovande företag» synes enligt delegationen avtappningen normalt
kunna ske under en 5-årsperiod efter övergångsårets slut med lika belopp
varje år. I särskilda fall skulle dispens från denna regel kunna erhållas
hos riksskattenämnden.
Vad angår dispensregeln i punkt 5 sista stycket av anvisningarna
till 28 § KL har, utöver vad som framgått av det föregående, från remissinstansernas
sida framhållits att regeln både är för liberal för viss grupp av
företag och för sträng i andra fall. Sålunda gör allmänna ombudet hos mellankommunala
prövningsnämnden gällande, att regeln kan gynna familjeholag,
som gjort avsättning före år 1955 med stöd av då gällande skatteregler.
Avdrag för dessa avsättningar har inte godtagits av senare lagstiftning
och beloppen har även växt med ränta. Då dessa bolag ändå — sett från
gällande rätts synpunkt — fått uppskov med beskattning under avsevärd
lid, synes det inte påkallat med ytterligare favör från huvudregeln, önskar
man likväl medge undantag från huvudregeln, förefaller det enligt allmänna
ombudet bättre att något förlänga den tidrymd under vilken minskning
skall ske enligt 2 kap. 6 § tredje stycket. Enligt länsstyrelsen i Älvsborgs
län torde dispensregeln, oaktat att den kan synas generös, kunna träffa åtskilliga
företag alltför hårt. Riksskattenämnden bör därför enligt länsstyrelsen
erhålla befogenhet att efter eget bedömande fördela skatten på det
antal år, som i det enskilda fallet befinns skäligt.
Länsstyrelsen i Älvsborgs län framhåller, att motivet för det föreslagna
stadgandet i 28 § 1 mom. första stycket KL angetts vara ett uttryck för
principen att gottgörelse från stiftelser skall hänföras till den förvärvskälla,
vari avsättning skett. Företag, som samtidigt driver jordbruk, rörelse
och fastighetsförvaltning torde dock enligt länsstyrelsen mera sällan ha inrättat
en stiftelse för varje verksamhetsgren. Det bör därför räcka med ett
allmänt stadgande av innebörd, att uppburna medel skall hänföras till den
förvärvskälla, vari avsättning skett, så långt detta är möjligt. Ett sådant
38
Kungl. Maj:ts proposition nr 84 år 1967
stadgande täcker enligt länsstyrelsens mening även det fall, att en företagare
har flera olika rörelser men avsättning för pensionering skett endast i
någon eller några av dessa.
Den föreslagna bestämmelsen att beskattade medel som upplöses på
posten Avsatt till pensioner inte räknas som intäkt har föranlett erinringar i
några yttranden.
Enligt kammarrätten torde uttrycket beskattade medel avse, att medlen
beskattats hos arbetsgivaren. Är antagandet riktigt, blir — menar kammarrätten
— bl. a. sådan gottgörelse ej skattepliktig som härrör ur tillgångar
hos stiftelsen, vilka förvärvats från annan än arbetsgivaren, t. ex. avkastning
på kapital eller fastighet. Denna avkastning kan i vissa fall ha
beskattats hos stiftelsen, i andra fall inte. Mer klargörande bestämmelser än
de föreslagna finner kammarrätten erforderliga. Även länsstyrelsen i Älvsborgs
län och Taxeringsnämndsordförandenas riksförbund riktar kritik
mot uttrycket. Enligt riksskattenämnden bör orden »beskattade medel» för
klarhetens skull utbytas mot »medel, för vilka avdrag icke fått göras vid
avsättning till stiftelsen». Av lagtexten bör enligt nämnden även framgå att
föreskriften avser endast en undantagssituation. Den föreslagna utformningen
kan ge läsaren intryck av att det är fråga om en normal företeelse. Motsvarande
gäller enligt nämnden förslaget beträffande anvisningarna till 28 §
punkt 5 tredje stycket. Innebörden av förslaget blir, hävdar Skånes handelskammare,
i praktiken att arbetsgivaren blir skyldig att avtappa medel oaktat
sådan skyldighet eljest ej föreligger.
Upphörande och överlåtelse av rörelse
Förslaget att arbetsgivare, som upphör med sin rörelse, skall ta upp sina
disponibla pensionsmedel i ett sammanhang såsom intäkt finner Sveriges
köpmannaförbund vara alltför strängt. Efter dispens bör medlen enligt förbundet
kunna få tas upp till beskattning under flera år, varjämte möjlighet
hör beredas enskild rörelseidkare att komma i åtnjutande av skatteberäkning
för ackumulerad inkomst.
Förslaget att — vid överlåtelse av rörelse eller rörelsegren — företrädaren
inte skall få avdrag för det vederlag han lämnar efterträdaren mot det att
denne övertar ansvaret för pensionsskulden har föranlett erinringar i många
yttranden.
Flertalet remissinstanser, som berört spörsmålet, bl. a. länsstyrelserna i
Stockholms, Värmlands och Norrbottens län, Föreningen Auktoriserade revisorer,
SHIO, lantbrukets skattedelegation och Kooperativa förbundet, förordar
bestämt, att relationen mellan företrädaren och efterträdaren bedöms
på motsatt sätt mot vad utredningen gjort. Genomgående åberopas härvid,
att vederlaget är att anse som driftkostnad för företrädaren. Länsstyrelsen
39
Knngl. Maj:ts proposition nr 84 år 1967
i Värmlands län framhåller, att vederlaget kan avräknas osynligt genom
att t. ex. goodwill-ersättningen minskas med motsvarande belopp. Företrädaren
får — om osynlig avräkning är möjlig — en i motsvarande grad lägre
intäkt för goodwill medan efterträdaren får ett lägre avskrivningsunderlag.
Skatten kan i så fall fördelas mellan parterna efter deras gottfinnande. Liknande
skäl anförs av lantbrukets skattedelegation. Knligt länsstyrelsen i
Norrbottens län bör anvisningarna till 28 § kompletteras med en bestämmelse
av innebörd att som intäkt skall upptas även det vederlag som skattskyldig
erhåller av företrädare i rörelse eller rörelsegren för att den skattskyldige
övertagit ansvaret för pensionslöfte. Enligt Föreningen Auktorisei
ade revisorer kan någon principiell olikhet mellan detta övertagande av en
skuld och övertagandet av andra skulder inte finnas. Något vederlag utgår
inte i annan form än att pensionsskulden liksom andra skulder avräknas
mot de i rörelseöverlåtelsen ingående tillgångarnas värde. Man kan, framhåller
föreningen ytterligare peka på, att om överlåtaren i stället för att låta
efterträdaren överta skulden tecknar pensionsförsäkringar för att infria
sina åtaganden gentemot arbetstagarna, avdragsrätt erhålls för premierna.
Avdrag för »vederlaget» bör således erhållas. Kooperativa förbundet — som
finner förslaget om företrädarens och efterträdarens skattskyldighet ha betydelse
även för överföring av medel mellan olika konton i gemensam stiftelse
anser det av utredningen föreslagna förfaringssättet kunna beskrivas
i korthet sålunda.
Överföringen från företrädaren till efterträdaren av ansvaret för tidigare
intjänad pensionsrätt föranleder en tvångsmässig efterbeskattning hos företrädaren
för tidigare gjorda reserveringar utan beaktande av den kostnad
som föi eträdaren fått ikläda sig för att bli löst från sina tidigare pensionslöften.
Den bristande balans, som härigenom uppkommer, återställs hos
efterträdaren pa så sätt att denne berättigas till avdrag för pensionsreserv
motsvarande övertagna pensionslöften utan att han beskattas för den ersättning,
som mottas som kompensation för det övertagna ansvaret.
Utformas lagstiftningen på föreslaget sätt, får detta till följd att denna ur
ekonomisk och andra synpunkter onaturliga överföring av avdragsrätten
till efterträdaren, måste beaktas vid uppgörelsen mellan företrädaren och
efterträdaren och resultera i att företrädaren på något sätt i andra sammanhang
kompenserar sig för den beskattning, som drabbar honom eller, om
man så vill, betingar sig ersättning för det »extraavdrag» som tillkommer
efterträdaren. Av dylika uppgörelser föranledda diskussioner och tvister
rörande storleken av denna med beaktande bl. a. av kanske olika skattebelastning
hos företrädare och efterträdare, synes helt onödiga och föranledda
av en olämplig lagstiftning.
Mot denna bakgrund yrkar förbundet bestämt, att förslaget ändras och att
man i stället väljer den utformning av bestämmelserna som enligt utredningens
egen utsago framstår som den naturliga. Innebörden av bestämmelserna
bör, framhåller förbundet, vara följande.
Hos företrädaren stadgas skatteplikt för upplupet kapitalvärde av de
40 Kungl. Maj:ts proposition nr 84- år 1967
pensionslöften som överförs i den mån avdrag härför tidigare åtnjutits. I
denna del avser styrelsen sålunda icke att föreslå någon ändring i utredningens
förslag. Företrädaren bör emellertid berättigas till avdrag för utbetalning
eller annan ersättning som lämnas till efterträdaren för det övertagna
ansvaret. Efterträdaren bör vara skattskyldig för mottagen ersättning
samtidigt som han på sätt utredningen föreslagit berättigas till avdrag för
den skuldföring eller avsättning, som vidtas i anledning av de övertagna
pensionslöftena. Måhända bör lämpligen av tillsynsmyndighet föreskrivas
skyldighet för efterträdaren att verkställa ifrågavarande skuldformg eller
avsättning till pensionsstiftelse.
Avsättning till personalstiftelse
Det föreslagna villkoret för avdragsgillhet i fråga om avsättning till personalstiftelse,
nämligen att medlen kan beräknas komma till användning
under de närmaste åren, har föranlett olika bedömning från de remissinstanser
som yttrat sig häröver.
Villkoret bör utgå enligt riksskattenämnden, som befarar att detsamma
kommer att vålla taxeringsmyndigheterna stora svårigheter. Med hänsyn
till personalstiftelsens självständiga ställning med en av tillsynsmyndigheten
tillsatt ordförande får det antas, att stiftelsen kommer att tillse att avsatta
medel förbrukas inom rimlig tid. Mot föreskriften kan, framhåller
nämnden, även invändas att den innehåller en obestämd tidsangivning och
att bestämmelsen kan föranleda processer. Det torde därför vara tillräckligt
med en bestämmelse på skattesidan om att arbetsgivaren åtnjuter avdrag
för medel som avsatts till personalstiftelse. I detta yttrande instämmer
Skånes handelskammare, som föreslår att avdragsrätten utformas så att
avdragsrätt föreligger, då utgiften vid direkt utbetalning från arbetsgivaren
skulle varit avdragsgill i hans rörelse. Även Kooperativa förbundet finner
villkoret alltför vagt och »obekvämt formulerat» samt påpekar att tvister
kan uppstå inte blott vid avsättningstillfället utan även senare vid en ev.
ifrågasatt eftertaxering.
Risken för missbruk av avdragsrätten har å andra sidan av några remissinstanser
ansetts inte vara undanröjd. Länsstyrelsen i Värmlands län påpekar
sålunda, att befogenheten av större avsättningar enligt förslaget skall
styrkas genom en plan, som utvisar i vilken takt medlen skall förbrukas.
En sådan plan utgör dock, såvitt länsstyrelsen kan finna, ingen garanti för
att ändamålet förverkligas, och eftertaxering är knappast möjlig. Länsstyrelsen
i Västernorrlands län åberopar såsom exempel det fall, att avdragyrkas
för ett mera betydande belopp, varvid som ändamål anges inköp av
semesterhem. Som grund för vägran att godta avdraget kan då, framhåller
länsstyrelsen, inte åberopas den omständigheten, att arbetsgivaren under
de närmast föregående åren underlåtit att gottgöra sig för mera allmänt
förekommande personalvård. Med hänsyn därtill hade varit önskväit med
en avtappningsregel, enligt vilken återföring till beskattning skall ske av
41
Kung!. Maj.ts proposition nr 84 år 1967
medel som stått oanvända under viss ej alltför kort tid, såsom tio år. För
att förebygga missbruk framför allt från familjebolags sida bör enligt allmänna
ombudet hos mellankommunala prövningsnämnden tillsynsmyndigheten
inkopplas på ett tidigare stadium. Så skulle kunna ske, om lagtexten
erhöll följande lydelse, »Arbetsgivare åtnjuter avdrag för medel som avsatts
till personalstiftelse, när utarbetade av tillsynsmyndighet godkända
planer föreligger för medlens användning under de närmaste åren.» Alternativt
föreslås en avtappningsregel om missbruk förekommit.
Lantbrukets skattedelegation framhåller, att förslaget i vissa avseenden
fått sådan utformning att arbetsgivaren inte har någon garanti för att hans
intentioner kommer att följas av styrelsen för stiftelsen. Därjämte kan
sägas att lagstiftningen i sig själv innehåller motsägande bestämmelser och
att de uppställda kraven för avdragsrätt enligt KL för avsättning till personalstiftelse
inte säkerställs i lagförslaget för personalstiftelse. Delegationen
anför.
Tidsbestämningen »de närmaste åren» synes innebära att i normalfallet
medlen i personalstiftelse skall disponeras inom en 5-årsperiod. Har så ej
skett, lär taxeringsmyndigheterna kunna ifrågasätta att genom eftertaxering
vägra avdrag för den tidigare gjorda avsättningen under påståendet att det
avsättande företaget inte uppfyllt de förutsättningar, under vilka avdrag för
avsättningen då medgavs. Det är tveksamt om företaget kan freda sig mot
eftertaxering genom framhållande av att styrelsen i personalstiftelsen, där
arbetstagarerepresentanterna jämte ordföranden, utsedd av tillsynsmyndigheten,
innehar majoriteten, underlåtit att disponera medlen enligt den av
företaget uppgjorda planen. De föreslagna reglerna i lagen om personalstiftelse
kan därför komma i konflikt med KL:s bestämmelser, beträffande
vilka utredningen uttalat att skattemyndigheten vid större avsättningar bör
kunna kräva att arbetsgivaren framlägger en plan som utvisar i vilken
takt medlen skall förbrukas.
Kammarrätten framhåller, att personalstiftelserna f. n. fungerar som
beredandestiftelser. Kammarrätten belyser arbetsgivarens avdragsrätt beträffande
beredandestiftelse med följande exempel.
Enligt KL äger rörelseidkare inte rätt till avdrag, eller till omedelbart
avdrag, för kostnad för anläggande av en idrottsplats. Han torde emellertid
enligt gällande rätt kunna erhålla sådant avdrag, och detta omedelbart och
fullständigt, på indirekt väg genom att överföra medel till en personalstiftelse,
som sedan uppför och bekostar anläggningen. Det kan i och för sig
diskuteras om en sådan avdragsrätt bör på en omväg kunna uppnås, men
denna fråga är inte av utredningen aktualiserad. Utredningens förslag
får med andra ord bedömas med utgångspunkt från en bibehållen avdragsrätt
i antydda hänseende. För att denna i praktiken skall bibehållas i fall
som dessa måste stiftelsen alltså tjäna som beredande- och inte som tryggandestiftelse.
Den föreslagna lagtexten innehåller inte något uttryckligt
törbud mot att tillämpa systemet med beredandestiftelse; i motiven utsägs
också att en stiftelse kan i fortsättningen inneha fastighet avsedd t. ex. för
semesterhem.
42
Kungl. Maj:ts proposition nr 8k år 1967
Länsstyrelsen i Östergötlands län anser, att vissa möjligheter fortfarande
kvarstår att gynna huvudaktieägares eller andra ägares intressen genom
avsättning till personalstiftelse, och anför.
Länsstyrelsen tänker härvidlag på sådana situationer i förvärvskällorna
rörelse, jordbruk eller annan fastighet, där släktintressen bland såväl ägare
som arbetstagare kan tänkas helt dominera. Det förefaller därvid föga
tillfredsställande, därest personalstiftelses inköp av semesterhem skulle
medföra skatteavdrag. Såsom direkt stötande torde en sådan situation
framstå, där ifrågavarande släktmedlemmar till personalstiftelsen överlåtit
sina egna av dem före överlåtelsen nyttjade semesterbostäder.
Mot förslaget att jämställa personalstiftelse med pensionsstiftelse i fråga
om skattskyldighet anmäler kammarrätten en viss tveksamhet
under hänvisning till personalstiftelsernas art. De praktiska skälen är
dock, framhåller kammarrätten, så starka att principiella betänkligheter
måhända bör vika. Även länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län finner
förslaget tveksamt. Det kan enligt länsstyrelsen ifrågasättas, om skattebefrielse
bör avse andra stiftelser än sådana som har till ändamål att lämna
ersättning vid sjukdom och olycksfall.
Beträffande det föreslagna stadgandet i punkt 8 av anvisningarna till
53 § KL framhåller Skånes handelskammare att som ytterligare villkor
för skatteplikt bör gälla att stiftelsens passivitet inte framstår såsom en
naturlig följd av stiftelsens ändamål. Stiftelsen kan ha till ändamål att
bereda skydd vid sjukdom och arbetslöshet, och det förhållandet att någon
arbetstagare inte drabbas av sådan händelse bör inte leda till skatteplikt,
framhåller handelskammaren, som anser att anvisningspunkten bör utformas
så att samordningen med 3 kap. 5 § förslaget till tryggandelag framgår
klarare.
Överståthållarämbetet anser, att i anvisningarna till 53 § bör anges, att med
pensionsstiftelse avses endast sådan stiftelse, som har till uteslutande ändamål
att främja pensionering av arbetstagare eller deras efterlevande.
Kontrollen
Kammarrätten framhåller, att det förhållandet att taxeringsmyndigheterna
åläggs att tolka och tillämpa civilrättsliga lagar med delvis invecklade
bestämmelser givetvis kommer att tynga och försvåra taxeringsarbetet.
Tillsynsmyndigheterna kan också antas bli avsevärt belastade genom
de utökade uppgifterna och kanske inte minst genom hänvändelser och
förfrågningar från taxeringsorganen. Å andra sidan kommer, framhåller
kammarrätten, arbetet för de senare att underlättas i flera hänseenden om
förslaget genomförs. Så t. ex. försvinner den besvärande skillnaden mellan
civilrättslig och skatterättslig pensionsreserv. Kammarrätten tillägger.
Kammarrätten har med det sagda uttalat farhågor för att ett genomfö -
43
Kungi. Maj.ts proposition nr 84 år 1967
rande av förslaget kan komma att inte obetydligt öka eller försvåra myndigheternas
arbete. Detta gäller främst övergångsskedet. Väl genomfört
torde systemet kräva inte oväsentligt mindre arbete än tidigare samt möjliggöra
bättre tillsyn över kvarstående stiftelser. De av kammarrätten påvisade
svårigheterna torde i hög grad kunna övervinnas genom centralt
ordnad information och utfärdande av vägledande anvisningar. Riksskattenämnden,
förstärkt med erforderlig expertis, torde här kunna göra en insats.
Liknande synpunkter anförs av länsstyrelsen i Västernorrlands län.
Förslaget om försök ringsteknisk beräkning av pensionsåtagandena
ger enligt lagberedningen inte vid handen vilka arbetsgivare
som avses. Samtidigt påpekar lagberedningen att de beräkningar som föranleds
av 2 kap. 1 och 2 §i§ förslaget till tryggandelag behåller sin giltighet
endast till nästa bokslut; pensionsborgenärerna kan ha avlidit och »deras
ålder har i övrigt överlag förändrats och därmed även dödlighetssannolikheten,
basbeloppen kan ha ändrats och detsamma gäller tillämpliga
antaganden rörande dödlighet och räntefot». Sveriges köpmannaförbund
anser, att försäkringsteknisk beräkning inte är nödvändig ens vart tredje
år, om disponibla medel saknas. Länsstyrelsen i Värmlands län befarar,
att beräkningarna många gånger kan bli felaktiga, om företaget ej anlitar
sakkunnig. Länsstyrelserna saknar försäkringstekniskt utbildad personal.
Det vore därför, menar länsstyrelsen, önskvärt att myndigheterna erhåller
befogenhet att förelägga arbetsgivarna att förete utredning angående pensionsreserven,
något som i dag inte torde låta sig göra.
Förslaget att pensionsskulden skall redovisas inom linjen i balansräkningen
i enlighet med punkterna a)—d) i 2 kap. 7 § förslaget
till tryggandelag har föranlett uttalanden från riksskattenämnden, Sveriges
köpmannaförbund, Föreningen Auktoriserade revisorer, näringslivets skattedelegation,
lantbrukets skattedelegation, Taxeringsnämndsordförandenas
riksförbund samt Kooperativa förbundet.
Enligt näringslivets skattedelegation möjliggör förslaget kontroll bl. a.
av att bundet belopp inte minskas och av att avdrag ej yrkas med för högt
belopp; förstnämnda uppgift bevakas av företagets ledning och revisorer
samt den senare av taxeringsmyndigheterna. Förslaget om redovisning —
som uttryckligen bör undanta pensionsförsäkrade utfästelser — tillgodoser
såväl företagens krav på en förenklad administration som pensionsborgenärernas
behöriga intressen, sammanfattar delegationen.
I övriga yttranden riktas däremot kritik mot bestämmelsens innehåll
och utformning. Sålunda anser riksskattenämnden och Taxeringsnämndsordförandenas
riksförbund, att bestämmelsen för att bättre tillgodose
skattemyndigheternas intressen bör omarbetas så, att man får en klarare
bild av arbetsgivarens skatteförhållanden (rätt till avsättning eller skyl
-
44
Kungl. Maj. ts proposition nr S4 år 1967
dighet att minska disponibla medel). Enligt riksskattenämnden skulle detta
syfte uppnås om punkterna a)—d) 2 kap. 7 § förslaget till tryggandelag ersattes
med följande föreskrifter.
1. Arbetsgivarens totala pensionsskuld — med bortseende från den skuld
som är täckt genom pensionsförsäkring — fördelad på skuld för planlöften
och övrig del.
2. Arbetsgivarens pensionsreserv, dvs. vad som får täckas genom kontoavsättning.
3. Stiftelsens pensionsreserv och vad av arbetsgivarens totala pensionsskuld
som har täckning i pensionsstiftelsen.
4. Förmögenhet i pensionsstiftelse och Adlken grupp av personer, som
omfattas av stiftelsens ändamål.
Föreningen Auktoriserade revisorer finner de föreslagna föreskrifterna
olämpliga och opraktiskt utformade och anför.
Den upplysning, som bör krävas, är uppgift om förekommande övereller
underskott dels i posten »Avsatt till pensioner» dels i pensionsstiftelser,
allt i förhållande till resp. pensionsreserver. Reglerna bör utformas
endast med sikte på detta. Därmed bortfaller sådana för bedömandet av
företaget helt ovidkommande uppgifter som »förmögenhet hos pensionsstiftelse»
och »vilken grupp av personer som omfattas av stiftelsens ändamål»
samt pensionsreservens fördelning på allmän pensionsplan och
övriga pensionslöften. Beträffande särskilt uppgiften om pensionsreserv
enligt allmän pensionsplan bör framhållas, att denna uppgift inte kan
tjäna något syfte att underlätta kontroll från t. ex. PRI:s sida, eftersom
uppgiften skulle gälla pensionsreserven och inte vad som faktiskt avsatts
under »Avsatt till pensioner». Föreningen anser det nödvändigt att
andra stycket helt omarbetas. För praktiskt bruk är det i nuvarande utformning
genom sin otymplighet helt olämpligt.
I uppfattningen att de föreslagna föreskrifterna är alltför detaljerade
och föranleder alltför omfattande uppgiftsskyldighet instämmer Sveriges
köpmannaförbund och lantbrukets skattedelegation. Köpmannaförbundet
anser, att det med tanke på mindre och medelstora företag är orealistiskt
att tillämpa föreskrifterna om redovisning med uppdelning på olika poster.
I stor utsträckning saknas kompetent arbetskraft och hjälp utifrån
kan enligt förbundets åsikt säkert inte påräknas i större omfattning, även
om organisationerna förvisso kommer att göra allt vad som är möjligt för
att tillhandahålla sådan hjälp. Det bör enligt förbundets mening räcka med
en uppgift om pensionsförpliktelsernas omfattning utan uppdelning, i allt
fall om förpliktelserna understiger 500 000 kr. i nuvarande penningvärde.
Även lantbrukets skattedelegation finner det vara tillfyllest med uppgift
om den totala pensionsreserven, vilken uppgift dock bör avse även hur stor
del därav som tryggas av pensionsstiftelse.
Kungi. Maj:ts proposition nr 84 år 1967
45
Departementschefen
Om eu arbetsgivare ger en anställd utfästelse om pension, får eu sådan
utfästelse vissa verkningar redan innan arbetstagaren går i pension. En
verkan är att den del av pensionen, som arbetstagaren tjänar in under ett
år, företagsekonomiskt utgör en kostnad för arbetsgivaren och bildar en
successivt växande skuldpost. Enligt gällande skatteregler får arbetsgivaren
göra avdrag vid inkomsttaxeringen för denna skuldökning endast under
förutsättning att han avsätter motsvarande medel till en pensionsstiftelse.
Av den lämnade historiken och redogörelsen för gällande rätt framgår
att möjligheterna till skattefria avsättningar till pensionsstiftelser successivt
begränsats sedan början av 1950-talet. Skattereglerna på detta område var
senast föremål för översyn vid 1961 års riksdag. De ändringar som då
vidtogs var betingade främst av det förändrade läge som uppstått för pensionsstiftelserna
genom tillkomsten av ATP.
Utformningen av de regler som gällde före 1961 års lagstiftning får ses
mot bakgrund av att pensionsfrågan före ATP:s tillkomst för det stora
flertalet anställda var helt beroende av frivilliga åtaganden från arbetsgivarens
sida. Genom liberala avsättningsmöjligheter hade man i viss mån
velat stimulera företagarna att lämna pensionsutfästelser. Som en följd härav"
hade bl. a. vid beräkning av avdragsgill avsättning godtagits även utfästelser
om s. k. antastbar pension, dvs. pension som utgår endast under
förutsättning att den anställde vid uppnådd pensionsålder fortfarande är
i tjänst hos den arbetsgivare som gjort utfästelsen.
Jag framhöll år 1961 att det — oaktat utfästelser om antastbar pensionsrätt
även i fortsättningen och framför allt innan ATP trätt helt i kraft
kunde ha betydelse för de anställda — inte längre fanns samma anledning
att stimulera till sådana utfästelser genom liberala avsättningsregler. Enligt
1961 års lagstiftning gäller därför i princip att avdrag för avsättning
till pensionsstiftelse medges endast om utfästelsen avser oantastbar pensionsrätt,
dvs. innebär rätt till fribrev om den anställde slutar innan han
uppnår pensionsåldern. Övergångsvis godtas dock antastbar utfästelse om
pension vid beräkning av avdragsgill avsättning, om utfästelsen lämnats
före den 1 januari 1963.
År 1961 infördes även en skyldighet för företag att »avtappa» ev. överskott
i pensionsstiftelserna. På grund av det ändrade läge som uppstått genom
bl. a. tillkomsten av ATP hade i många fall de medel, som skattefritt avsatts
till pensionsstiftelserna, blivit för stora i förhållande till de pensionsutfästelser
som stiftelserna i fortsättningen skulle trygga. Jag framhöll år 1961 att
det från principiella synpunkter inte borde möta betänkligheter att överskotten
i pensionsstiftelserna, så långt dessa medel förslog och innan företagets
egna tillgångar togs i anspråk för ändamålet, användes för bestridande av
46
Kungl. Maj:ts proposition nr 84 år 1967
löpande pensioneringskostnader. Det framstod, konstaterade jag, snarare
som naturligt att ett företag, som har medel avsatta för ett visst ändamål, i
första hand tar dessa medel i anspråk för sina kostnader för ändamålet i
fråga. Avtappningsreglerna utformades på så sätt att arbetsgivare, som har
överskott i pensionsstiftelse, vägras avdrag vid taxeringen för avgift till
ATP om han inte tar ut gottgörelse från stiftelsen för denna avgift. Stiftelseförmögenheten
behöver dock inte genom sådan gottgörelse bringas att
underskrida ett belopp motsvarande 120 % av stiftelsens civilrättsliga pensionsreserv.
Gottgörelse från pensionsstiftelse utgör skattepliktig intäkt för
arbetsgivaren.
Till grund för 1961 års lagstiftning låg ett av pensionsstiftelseutredningen
avgivet betänkande »Pensionsstiftelser I» (SOU 1961: 14) med förslag till
ändringar på såväl civilrättens som skatterättens område. Pensionsstiftelseutredningen
har nu avgivit sill slutbetänkande »Pensionsstiftelser II» (SOU
1965: 41). Betänkandet innehåller förslag till civilrättslig och skatterättslig
lagstiftning och syftar till en mera slutgiltig reglering av frågan om tryggande
av pensionsutfästelser. Förslag till civilrättslig lagstiftning grundad på
detta betänkande har framlagts i prop. 1967: 83.
De förslag pensionsstiftelseutredningen framlägger i sitt senaste betänkande
syftar bl. a. till att åstadkomma överensstämmelse mellan civilrättens
och skatterättens regler både när det gäller avsättning för tryggande av pensionsutfästelse
och när det gäller återföring av för stor avsättning. Det har
från remissinstansernas sida allmänt framhållits att en sådan överensstämmelse
i reglerna är synnerligen önskvärd. Såsom framgår av prop. 1967:83
har man vid utformningen av den civilrättsliga lagstiftningen eftersträvat
att få bestämmelser som kan tillämpas även inom skatterätten. Förslaget till
civilrättslig lagstiftning skiljer sig dock från utredningens förslag i några
viktiga hänseenden. Sålunda får alla arbetsgivare, således även enskilda
företagare, rätt att trygga pensionsutfästelser genom att avsätta i räkenskaperna
under rubriken Avsatt till pensioner. Vidare får avsättning under
nämnda rubrik och till pensionsstiftelse göras för att trygga alla oantastbara
pensionsutfästelser och även sådana antastbara utfästelser som lämnats
före den 1 januari 1967. För andra skattskyldiga än aktiebolag m. fl.
juridiska personer är dock rätten att avsätta under rubriken Avsatt till
pensioner begränsad till utfästelser enligt allmän pensionsplan. Vidare kvarstår
begränsningarna i fråga om pensionsutfästelser till huvuddelägare i
familjebolag. Som jag i det följande närmare skall utveckla anser jag att
de regler, som föreslagits i den civilrättsliga lagstiftningen i fråga om avsättning
för tryggande av pensionsutfästelse, i huvudsak kan anses uppfylla
de krav, som bör uppställas när det gäller avdrag vid inkomsttaxeringen.
Några regler om återföring av för stora avsättningar har inte ansetts böra
tas in i den civilrättsliga lagstiftningen. Sådana regler är betingade enbart
47
Kungi. Maj.ts proposition nr 84 år 1967
av fiskala skäl och frågan om avtappningen av överskott får därför liksom
hittills regleras i KL.
Enligt nuvarande skatteregler gäller att för rätt till avdrag i princip krävs
»att medlen kontant eller i form av aktier, obligationer eller därmed jämförliga
tillgångar till ett värde motsvarande den gjorda avsättningen överlämnats
till stiftelsen». Från denna huvudregel finns emellertid ett viktigt
undantag. Aktiebolag, ekonomisk förening, ömsesidigt försäkringsbolag,
sparbank in. fl. juridiska personer har rätt till avdrag även om de endast
överlämnar ett skuldebrev utan särskild säkerhet till stiftelsen. Eftersom
det helt övervägande antalet stiftelser bildats av sådana juridiska personer
som har denna rätt, har flertalet stiftelser som enda tillgång en fordran på
arbetsgivaren utan särskild säkerhet. Före år 1955 kunde även annan arbetsgivare
än nu nämnda juridiska personer med avdragsrätt överlämna ett
skuldebrev.
I prop. 1967: 83 föreslås, i överensstämmelse med pensionsstiftelseutredningens
förslag, att pensionsstiftelses fordran mot arbetsgivare, som är aktiebolag,
ekonomisk förening, ömsesidigt försäkringsbolag och sparbank,
skall upphöra att gälla den 1 mars 1968 till den del säkerhet för fordringen
inte är ställd. Upphör arbetsgivarens skuld till stiftelsen skall han per
den 1 mars 1968 i sin bokföring under rubriken Avsatt till pensioner som
skuld ta upp ett belopp, som motsvarar skillnaden mellan den skuld till
stiftelsen som sålunda upphör och sådan från denna övertagen skuld, som ej
avser stiftelsens egna pensionsutfästelser.
Enligt det förslag till lag om tryggande av pensionsutfästelse m. in., som
framläggs i prop. 1967: 83, skall aktiebolag, ömsesidigt försäkringsbolag,
ekonomisk förening och sparbank kunna trygga sina utfästelser om pension
till arbetstagare och arbetstagares efterlevande genom redovisning under
rubriken Avsatt till pensioner. Då, som redan nämnts, dessa juridiska personer
enligt gällande skatteregler får avdrag för avsättning till pensionsstiftelse
genom överlämnande av skuldebrev utan särskild säkerhet, anser
jag mig kunna tillstyrka avdragsrätt även för belopp som med stöd av lagstiftning
tillförs kontot Avsatt till pensioner. Såsom förutsättning bör dock
givetvis gälla att avsättningen på kontot inte avser att trygga andra pensionsutfästelser
än sådana som f. n. kan tryggas genom avdragsgill avsättning
till pensionsstiftelse. Enligt förslaget till civilrättslig lagstiftning får
emellertid på kontot Avsatt till pensioner redovisas pensionsskuld hänförlig
även till vissa utfästelser, som enligt gällande skatteregler inte medför avdragsrätt.
Det gäller utfästelser om antastbar pensionsrätt som lämnats under
något av åren 1963—1966. Då man torde kunna utgå från att några antastbara
pensionsutfästelser av betydelse inte lämnats under nämnda år,
eftersom avdragsrätt vid taxeringen inte förelegat, kan jag godta att även
48
Kungl. Maj:ts proposition nr 84 år 1967
sådana utfästelser får medföra avdragsrätt i fortsättningen. Jag vill i detta
sammanhang framhålla att avdragsrätt för pensionsskuld, som hänför sig
till pension som börjat utgå, föreligger endast om pensionen utgår på grund
av utfästelse. Detta överensstämmer med gällande skatterätt. Såsom pensionsstiftelseutredningen
framhållit i sitt betänkande är det dock inte nödvändigt,
att löftet är uttryckligt och klätt i skriftlig form. Avdrag skall
medges vid taxeringen om ett pensionslöfte får anses vara för handen
enligt civilrättsliga regler. Den omständigheten, att en,pension börjat utgå,
bör i allmänhet godtas som bevis härför, om det inte finns skäl att anta
att arbetsgivaren önskat ha fria händer att bestämma pensionens belopp
år efter år med hänsyn till rörelsens resultat. Till frågan i vad mån hänsyn
skall tas till utfästelser om tillägg till antastbara pensionslöften skall
jag återkomma i det följande vid behandlingen av förslaget till övergångsbestämmelser.
Det bör framhållas att rätten till avdrag för avsättning på
kontot Avsatt till pensioner innefattar även vad arbetsgivaren kan ha utfäst
sig att redovisa som tillägg till utgående pension.
Enligt förslaget till lag om tryggande av pensionsutfästelse m. m. får
även annan arbetsgivare än aktiebolag, ömsesidigt försäkringsbolag, ekonomisk
förening eller sparbank trygga utfästelse om pension genom avsättning
på ett konto i räkenskaperna Avsatt till pensioner. Det får dock i
sådant fall avse endast skuld som han enligt allmän pensionsplan åtagit sig
att redovisa under rubriken i fråga. Med hänsyn till de krav som ställs på
en arbetsgivare när det gäller utfästelser enligt allmän pensionsplan och
med hänsyn till att sådana utfästelser är kreditförsäkrade anser jag mig
kunna godta att avdragsrätt medges för sådan pensionsskuld som enligt förslaget
till tryggandelag får redovisas under rubriken Avsatt till pensioner
även om arbetsgivaren är ett handelsbolag eller en fysisk person. Hittills
torde emellertid ytterst få arbetsgivare, som inte är aktiebolag, ömsesidigt
försäkringsbolag, ekonomisk förening eller sparbank, ha lämnat utfästelser
enligt allmän pensionsplan som ej är tryggade genom pensionsförsäkring.
Rätten till avdrag för avsättning för att trygga pensionsutfästelse enligt
allmän pensionsplan bör gälla även utfästelse till sådan arbetstagare, som
är huvuddelägare i aktiebolag eller förening. Även detta innebär en avvikelse
från gällande skatteregler. F. n. medges inte avdrag för avsättning till
pensionsstiftelse för att trygga pensionsutfästelse till huvuddelägare i familjebolag.
När det gäller pensionsutfästelse som ingår i allmän pensionsplan
bar man emellertid garanti för att pension verkligen kommer att utgå
och att utfästelsen inte är gjord enbart för att få lättnad i beskattningen.
Jag anser mig i likhet med bl. a. riksskattenämnden i princip kunna godta
den definition av begreppet huvuddelägare, dvs. arbetstagare med bestämmande
inflytande i aktiebolag eller förening, som getts i förslaget till tryggandelag.
49
Kungl. Maj:ts proposition nr 84 år 1967
Det bör understrykas att begreppet huvuddelägare i 5 § andra stycket
lagen om tryggande av pensionsutfästelse m. m. är detsamma som i nuvarande
punkt 2 av anvisningarna till 29 § KL. Det är således fråga om någon,
som har ett avgörande inflytande i ett familj ebolag, dvs. ett bolag eller förening,
»vars aktier eller andelar till huvudsaklig del ägas eller på därmed
jämförligt sätt innehavas — direkt eller genom förmedling av juridisk person
— av en fysisk person eller ett fåtal fysiska personer». Endast på en
punkt föreligger en skillnad. I tryggandelagen har begreppet huvuddelägare
erhållit en närmare precisering i två hänseenden. Dels har det obestämda
uttrycket »anhörig» i KL utbytts mot en uppräkning av de släktingar som
skall tas i betraktande. Vidare har det direkt i lagtexten utsagts att det är
det sammanlagda aktieinnehavet som skall läggas till grund för bedömandet
huruvida en arbetstagare är att anse som huvuddelägare eller ej. Genom
de gjorda ändringarna har begreppet huvuddelägare fått en mera entydig
bestämning och jag har, som redan framhållits, inte någon erinran
mot den definition som föreslagits i tryggandelagen.
I förslaget till tryggandelag har intagits en ansvarsbestämmelse för det
fall, att arbetsgivare uppsåtligen eller av grov oaktsamhet minskar posten
Avsatt till pensioner under pensionsreserven. Däremot har inte föreskrivits
någon påföljd om arbetsgivaren redovisar större belopp på nämnda post än
som svarar mot pensionsreserven för det slag av pensionsutfästelser som
omfattas av tryggandelagen. Det ankommer emellertid på taxeringsmyndigheterna
att kontrollera att avdrag inte medges för större avsättning på posten
Avsatt till pensioner än som motsvarar pensionsreserv enligt tryggandelagen.
Jag skall i det följande återkomma till frågan om arbetsgivarens skyldighet
att förete utredning om den pensionsreserv för vilken avdrag kan medges.
Som redan nämnts innehåller förslaget till tryggandelag inte heller några
regler om att posten Avsatt till pensioner skall minskas när den överstiger
pensionsreserven. Avtappningsregler måste därför liksom nu finnas i KL.
Beträffande utformningen av dessa regler skall jag återkomma i en specialmotivering.
Om förslaget till tryggandelag bifalls av riksdagen kommer, som redan
framhållits, de s. k. reversstiftelserna att avvecklas. Kvar kommer emellertid
att finnas de pensionsstiftelser som har tillgångar i form av kontanter,
aktier, fordringar med säkerhet etc., s. k. realstiftelser. Arbetsgivarens utfästelser
om pension kan enligt tryggandelagen tryggas även genom avsättning
till sådan stiftelse av kontanter och likvärdiga tillgångar. De utfästelser
som kan tryggas genom avsättning till pensionsstiftelse är i princip samma
utfästelser som ett aktiebolag kan trygga genom reservering på posten Avsatt
till pensioner. För utfästelser som lämnas efter den 31 december 1966
gäller sålunda att utfästelsen skall avse oantastbar pensionsrätt. Stiftelsen
anses dock icke trygga åtaganden enligt allmän pensionsplan, om detta inte
50
Kungl. Maj:ts proposition nr 84 år 1967
framgår av stiftelsens stadgar, avtal mellan arbetsgivare och dem som omfattas
av stiftelsens ändamål eller andra omständigheter. Bortsett från att
avsättning till stiftelse — liksom reservering på posten Avsatt till pensioner
när det gäller aktiebolag m. fl. juridiska personer — kan ske även för att
trygga utfästelser om antastbar pensionsrätt som lämnats under något av
åren 1963—1966, är den pensionsskuld, som enligt förslaget till tryggandelag''
får tryggas genom avsättning till stiftelse inte större än det »tak» som
enligt KL f. n. gäller för avdragsgill avsättning till pensionsstiftelse. På en
väsentlig punkt föreligger dock en skillnad.
Enligt förslaget till tryggandelag får avsättning till pensionsstiftelse ske
även för att trygga utfästelse till huvuddelägare i familjebolag. Den utfästa
pensionen får dock inte överstiga vad som kan anses sedvanligt för arbetstagare
med motsvarande uppgifter. Såsom några remissinstanser påpekat
kan en sådan bestämmelse te sig betänklig från taxeringssynpunkt. Det är i
regel vanskligt att avgöra vad som i det enskilda fallet kan anses vara skälig
pension. Emellertid skall enligt förslaget till tryggandelag avsättning till
stiftelse i fortsättningen alltid ske i form av kontanter och likvärdiga tillgångar
och återlån till arbetsgivaren får inte ske med mindre betryggande
säkerhet lämnas. Därjämte skall länsstyrelsen utse ordföranden i stiftelsens
styrelse, när stiftelsen har till ändamål att trygga utfästelse om pension även
till arbetstagare, som har ett bestämmande inflytande över bolaget eller
föreningen, eller efterlevande till sådan arbetstagare. Under sådana förhållanden
anser jag mig kunna godta att avdrag medges vid taxeringen för avsättning
till pensionsstiftelse enligt de regler som föreslås i tryggandelagen.
Förslaget till tryggandelag innehåller bestämmelser även beträffande personalstiftelser.
Den ändamålsbestämning som i tryggandelagen ges för personalstiftelser
och de regler som gäller i fråga om avsättning anser jag kunna
godtas även från taxeringssynpunkt. Detta gäller även förslaget till övergångsbestämmelser
till tryggandelagen. Vad där föreslås angående pensionsstiftelser
och personalstiftelser inger inte några betänkligheter från
skattemässiga synpunkter.
På grundval av vad jag nu anfört har inom finansdepartementet upprättats
förslag till ändringar i kommunalskattelagen, förordningen om statlig
inkomstskatt och taxeringsförordningen. Jag övergår nu till att behandla de
olika bestämmelserna i dessa förslag.
19 § KL
Gottgörelse för utgift eller kostnad som arbetsgivare erhåller från pensions-
eller personalstiftelse skall givetvis liksom f. n. utgöra skattepliktig
intäkt för arbetsgivaren. Detta föreskrivs i 28 § 1 mom. och i anvisningarna
till 21 och 24 §§. I princip skall gottgörelsen tas upp som skattepliktig in
-
51
Kungl. Maj:ts proposition nr 84 år 1967
täkt i den förvärvskälla i vilken avdrag för avsättning till stiftelsen medgetts.
Har avdrag inte erhållits för avsättning till stiftelsen skall inte heller
gottgörelsen inverka på taxeringen. I regel torde dessa bestämmelser inte
föranleda några komplikationer vid tillämpningen. Det är endast i undantagsfall
som en skattskyldig gjort avsättning i flera förvärvskällor. Än mera
sällsynt torde det vara att avsättning till stiftelse gjorts, för vilken avdrag inte
fått ske vid inkomsttaxeringen. I vilken utsträckning och på vilket sätt beskattningen
i dylika undantagsfall skall ske kan inte regleras i författningstext.
Det måste bli en prövning från fall till fall och tillämpningen måste
här överlåtas åt praxis. Problemet är f. ö. inte nytt. Det finns redan enligt
gällande regler.
Finns i stiftelsen medel, för vilka avdrag inte medgetts vid taxeringen,
skall dessa medel i första hand anses ha tagits i anspråk när stiftelsen lämnar
gottgörelse. Detta är innebörden av de föreslagna reglerna i 19 §. Det
hör understrykas att all gottgörelse från pensions- eller personalstiftelse,
som inte härrör från medel för vilka avdrag vägrats när de överlämnats till
stiftelsen, är skattepliktig. Om medel som uppkommit genom avkastning på
stiftelsens kapital tas i anspråk för gottgörelse, är gottgörelsen skattepliktig.
Detta gäller även om avkastningen härrör av medel, för vilka avdrag vägrats
vid avsättningen.
28 § 1 inom. KL
Såsom framhållits i flera remissyttranden bör ersättning, som en arbetsgivare
erhåller när han övertar ansvar för pensionsutfästelse i samband med
övertagande av rörelse, räknas som intäkt av rörelsen. En regel av denna
innebörd har tagits in i sjätte stycket av 28 § 1 mom. Att ersättningen utgör
avdragsgill kostnad för överlåtaren ligger i sakens natur och synes inte behöva
särskilt regleras. Av förslaget till tryggandelag följer vidare att om ansvaret
för pensionsutfästelse överflyttats är innehavaren av pensionsfordringen
beträffande utfästelsens rättsverkningar att anse som anställd hos
efterträdaren från dagen för anställningen hos företrädaren. Efterträdaren
har därför möjlighet att erhålla avdrag för att trygga denna pensionsutfästelse
till hela sitt belopp.
Förslaget till lag om tryggande av pensionsutfästelse in. m. innehåller, som
redan nämnts, inte några föreskrifter om återföring av medel som avsatts
för tryggande av pensionsutfästelse när de avsatta medlen överstiger pensionsreserven.
Sådana avtappningsregler är inte nödvändiga från civilrättslig
synpunkt. Från beskattningssynpunkt kan däremot dylika regler inte helt
undvaras.
Om förslaget till tryggandelag bifalls av riksdagen, kommer pensionsstiftelserna
i fortsättningen att inneha endast realtillgångar, dvs. kontanter,
aktier, fordringar med godtagbar säkerhet etc. Man bör kunna bortse från
52
Kungl. Maj:ts proposition nr 84 år 1967
de fall då en pensionsstiftelse, som tillhör fysisk person eller handelsbolag,
har en fordran på arbetsgivaren som uppkommit före år 1955 och för vilken
säkerhet inte är ställd. De medel som finns i pensionsstiftelserna kommer
destinatärerna till godo. De kan inte återgå till arbetsgivaren annat än i form
av gottgörelse för pensionskostnader som arbetsgivaren haft. De kan heller
inte utlånas till arbetsgivaren utan betryggande säkerhet. Under sådana förhållanden
anser jag att man i fortsättningen inte behöver föreskriva avtappningsregler
såvitt gäller medel som avsatts till pensionsstiftelse.
Annorlunda förhåller det sig däremot med de medel som reserveras på
posten Avsatt till pensioner. Om en sådan avsättning blivit för stor i förhållande
till de utfästelser den skall trygga, skall givetvis avsättningen till
denna del återföras till beskattning. Detta är en regel som gäller alla reserveringar
av obeskattade medel.
Pensionsstiftelseutredningen har i sitt förslag benämnt den del av avsättningen,
som inte behövs för att täcka pensionsutfästelserna, för disponibla
pensionsmedel. Det synes lämpligt att använda denna benämning för
medel som i princip bör återföras till beskattning. Enligt pensionsstiftelseutredningens
förslag till avtappningsregler skall disponibla vinstmedel
minskas med belopp som svarar mot vad som under året avsatts till pensionsstiftelse
och vad som använts för inköp av pensionsförsäkring mot engångspremie.
Förslaget i denna del har godtagits av remissinstanserna. Däremot
har utredningens förslag till bestämning av det belopp, varmed disponibla
pensionsmedel därutöver skall minskas under räkenskapsåret, föranlett
erinringar i flera yttranden. Man har ansett att en återföring till beskattning
av de disponibla vinstmedlen i den takt utredningen föreslagit
skulle leda till likviditetssvårigheter främst för vissa mindre och medelstora
företag.
Av den tidigare lämnade redogörelsen för utredningens förslag och för
remissyttrandena framgår hur de av utredningen föreslagna avtappningsreglerna
konstruerats. Dessa regler upptogs i utredningens förslag till civilrättslig
lagstiftning men de kompletterades med en regel i KL av innebörd
att riksskattenämnden ägde medge att det återförda beloppet fick fördelas
till beskattning på högst sex år.
Det är i och för sig önskvärt att avtappningsreglerna om möjligt utformas
så att de inte leder till likviditetssvårigheter för företagen och att någon
dispensregel inte är nödvändig. Detta kan man nå genom att utforma avtappningsregeln
på det sätt som föreslagits av bl. a. näringslivets skattedelegation,
nämligen att avtappning sker med en tiondel av disponibla pensionsmedel
vid beskattningsårets ingång. Därjämte skall minskning ske med belopp
som svarar mot vad som under året avsatts till pensionsstiftelse och
vad som må ha erlagts i engångspremie för pensionsförsäkring. Avtappning
kan givetvis inte ske med större belopp än som svarar mot disponibla
medel vid beskattningsårets utgång. Även om jag är medveten om att det i
Kungl. Maj:ts proposition nr 84 år 1967 53
flertalet fall inte är nödvändigt att avtappningen sker i så långsam takt
är jag dock benägen att nu godta en sådan utformning av bestämmelsen.
Eu regel av denna innebörd har intagits i sjunde stycket av 28 § 1 mom.
Sedan lagstiftningen tillämpats en tid bör avtappningsregeln emellertid
överses med hänsyn till de uppgifter angående disponibla medel som då
kan erhållas från deklarationerna.
Om disponibla pensionsmedel tas upp som intäkt med stöd av avtappningsregeln,
innebär det att beskattning sker av sådana medel utan att posten
Avsatt till pensioner minskat med motsvarande belopp. I vissa fall
kommer den skattskyldige då sannolikt att ändra balansräkningen för beskattningsåret
i fråga för att få överensstämmelse mellan bokföring och
beskattning. Om så inte sker, skall en minskning av posten Avsatt till pensioner
som görs ett senare beskattningsår inte räknas som intäkt om minskningen
inte överstiger det belopp som redan beskattats med tillämpningav
avtappningsregeln.
Det ankommer givetvis på den skattskyldige att förete utredning om
storleken av disponibla pensionsmedel. Pensionsstiftelseutredningen har
utgett ett nytt tabellhäfte för beräkning av pensionsreserv (SOU 1964: 28).
I vissa fall torde en enkel överslagsberäkning kunna visa att det inte finns
några disponibla pensionsmedel. Finns sådana medel måste beräkningen
göras noggrannare. Det bör dock inte vara nödvändigt att göra en försäkringsteknisk
utredning varje år, om det framstår som sannolikt att disponibla
pensionsmedel inte ökat. Beräkningen av det belopp som skall återföras
till beskattning kan då grundas på en tidigare år lämnad uppgift om
disponibla pensionsmedel. Om den skattskyldige inte företer utredning om
disponibla pensionsmedel, får beskattningsmyndigheterna med ledning av
de uppgifter som kan finnas tillgängliga beräkna det tillägg för sådana medel
som är påkallat.
Om en arbetsgivare upphör med sin rörelse eller om arbetsgivaren går i
likvidation eller dödsbo efter honom skiftas skall disponibla pensionsmedel
samma år tas till beskattning. Arbetsgivaren kan upphöra med rörelsen genom
att överlåta den till annan, övertar efterträdaren därvid företrädarens
pensionsutfästelser, blir alla de medel som finns på posten Avsatt till pensioner
hos företrädaren disponibla pensionsmedel. Dessa återförs då till beskattning
hos företrädaren men denne erhåller, som jag redan framhållit,
avdrag för den ersättning han lämnat efterträdaren för att denna övertagit
pensionsutfästelserna.
Sveriges köpmannaförbund har anfört att en regel att disponibla pensionsmedel
skall återföras till beskattning på en gång när rörelsen upphör
ar alltför sträng. Förbundet föreslår att medlen efter dispens skall få fördelas
till beskattning under flera år och att reglerna om ackumulerad inkomst
skall bil tillämpliga. Återföring av disponibla pensionsmedel blir aktuell
främst hos juridiska personer och det finns därför knappast anledning
4 Bihang till riksdagens protokoll 1967. 1 samt. Nr 84
54 Kungl. Maj.ts proposition nr år 1967
att göra reglerna om ackumulerad inkomst tillämpliga. Om åteiföiing av
disponibla pensionsmedel blir aktuell i ett familjebolag — det torde \aia
detta fallet förbundet närmast har i åtanke — beror förekomsten av sådana
medel i regel på att bolaget lämnat utfästelse om pension till huvuddelägare
och att avtappning enligt nu gällande regler därigenom förhindrats. Bolaget
kan emellertid undgå beskattningen genom att fullfölja pensionsutfästelsen
och inköpa en pensionsförsäkring mot engångspremie. Det finns därför
inte någon anledning att införa sådana fördelningsregler som förbundet
föreslagit.
I sista stycket av 28 § 1 mom. har föreskrivits att — om arbetsgivaren under
rubriken Avsatt till pensioner redovisar medel för vilka han inte fått
avdrag vid taxeringen — dessa medel inte tas upp som skattepliktig intäkt.
Finns sådana medel, för vilka avdrag inte medgetts vid taxeringen, skall
dessa medel i första hand anses ha tagits i anspråk då posten A\satt till
pensioner minskas eller då den föreslagna avtappningsregeln i 28 g 1 mom.
sjunde stycket blir tillämplig.
29 § 4 mom. KL
Den avtappningsregel som f. n. finns i 29 § 4 mom. utgår och ersätts av
avtappningsregeln i det föreslagna nya sjunde stycket i 28 § 1 mom. Sistnämnda
regel gäller endast medel som redovisas under rubriken Avsatt till
pensioner. Då pensionsstiftelserna enligt förslaget i fortsättningen endast
skall ha reala tillgångar finns, som redan framhållits, inte behov av särskilda
avtappningsregler i fråga om stiftelserna.
53 § 1 mom. KL
Pensionsstiftelseutredningen har föreslagit att alla personalstittelser i
fortsättningen skall åtnjuta samma privilegierade ställning i beskattningshänseende
som f. n. tillkommer pensionsstiftelser och bundna personalstiftelser
för arbetslöshetsunderstöd, sjulthjälp eller hjälp vid olycksfall.
Sådana stiftelser är skattskyldiga till kommunal inkomstskatt endast för
inkomst av fastighet. De är frikallade från skattskyldighet till statlig inkomstskatt
och förmögenhetsskatt. Övriga personalstiftelser är oinskränkt
skattskyldiga för inkomst och förmögenhet. Den statliga inkomstskatten
beräknas efter 15 %.
De personalstiftelser som har till uteslutande uppgift att lämna understöd
vid arbetslöshet, sjukdom eller olycksfall bör liksom hittills vara begränsat
skattskyldiga. Däremot kan jag inte finna anledning att föreslå en lindring
i beskattningen för övriga personalstiftelser. Samma förman skulle da sannolikt
komma att krävas av andra stiftelser och sammanslutningar med
likvärdigt ändamål.
Kungl. Maj. ts proposition nr 84 år 1967
55
Anvisningarna till 21, 22, 24 och 25 §§ KL
Enligt förslaget i prop. 1967:83 till tryggandelag kan en arbetsgivare,
som har anställda i ett jordbruk eller i en annan fastighet, trygga pensionsutfästelse
genom att redovisa skuld på posten Avsatt till pensioner. Detta
gäller oberoende av om arbetsgivaren redovisar inkomsten av förvärvskällan
enligt bokföringsmässiga grunder eller enligt kontantprincipen. Enligt pensionsstiftelseutredningens
förslag skulle avdrag vid taxeringen medges för
avsättning på kontot Avsatt till pensioner — förutom i rörelse — i inkomstslaget
jordbruksfastighet när inkomsten av förvärvskällan beräknas enligt
bokföringsmässiga grunder. Vidare föreslog utredningen att aktiebolag,
ekonomisk förening, ömsesidigt försäkringsbolag och sparbank skulle vara
skyldiga att i edovisa inkomst av jordbruksfastighet enligt bokföringsmäsgrunder.
Sistnämnda förslag bär inte upptagits i propositionsförslaget.
Jag anser mig kunna tillstyrka att arbetsgivare, som enligt förslaget till
tryggandelag kan trygga pensionsutfästelse genom redovisning av skuld på
posten Avsatt till pensioner, skall få åtnjuta avdrag för avsättning till detta
konto enligt de regler som gäller för inkomst av rörelse även i fråga om
pensionsutfästelse till anställd i inkomstslagen jordbruksfastighet och annan
fastighet. Detta bör gälla även om inkomsten av förvärvskällan beräknas
enligt kontantprincipen. De nya bestämmelserna i anvisningarna till
21, 22, 24 och 25 §§ KL har utformats med hänsyn härtill.
Någon rätt till avdrag för avsättning för att trygga pensionsutfästelse till
anställd i annat inkomstslag än jordbruksfastighet, annan fastighet eller
rörelse bör däremot inte ifrågakomma.
Anvisningarna till 29 § KL
Punkt 2. a. Pensionsstiftelseutredningen har föreslagit att som villkor för
avdragsrätt för avsättning till personalstiftelse skall gälla, att de avsatta
medlen kan beräknas komma till användning under de närmaste åren. Jag
delar emellertid riksskattenämndens uppfattning att ett sådant villkor kan
föranleda svårigheter vid tillämpningen. Med hänsyn till de föreskrifter,
som i förslaget till tryggandelag stadgas för personalstiftelser i fråga om
ändamålsbestämningen, formen för avsättning av medel och styrelsens sammansättning,
anser jag att tillräcklig garanti finns för att avsättning till
personalstiftelse icke kommer att ske i syfte att nå icke avsedda skattelättnader.
Det bör emellertid framgå av lagtexten att det skall vara fråga om eu
avsättning enligt tryggandelagens regler. Avdragsrätt föreligger inte för avsättning
till annan personalstiftelse tillhörig arbetsgivaren än sådan som
avses i tryggandelagen.
Punkt 2. b—d. Såväl när det gäller avdrag för avsättning till pensionsstiftelse
som när det gäller avdrag för ökning av posten Avsatt till pensioner
56
Kungl. Maj:ts proposition nr 84 år 1967
måste en beräkning göras av högsta tillåtna avsättning. Med hänsyn till de
krav som i fortsättningen gäller för avsättning till pensionsstiftelser, nämligen
att avsättningen sker i form av kontanter och likvärdiga tillgångar och
att betryggande säkerhet måste lämnas vid återlån, torde benägenheten att
göra för stora avsättningar till sådana stiftelser bli mindre. Däremot är det
sannolikt att möjligheten att avsätta till kontot Avsatt till pensioner kommer
att utnyttjas fullt ut. Det åligger den skattskyldige att förete utredning
om förutsättning för avdrag. Om tillfredsställande utredning inte lämnas
skall avdrag givetvis vägras.
Pensionsstiftelseutredningens förslag att avdrag skall vägras för ökning
av posten Avsatt till pensioner, när denna post tidigare minskats i strid
med tryggandclagens regler, anser jag mig av skäl som anförts i remissyttrandena
inte kunna tillstyrka.
Med anledning av vad Föreningen Auktoriserade revisorer anfört angående
tidpunkten när medlen senast skall ha tillförts en stiftelse för att avdrag
skall medges för visst beskattningsår, får jag uttala, att jag delar den uppfattning
riksskattenämnden gett uttryck för i det meddelande som åberopas
av föreningen (1956: 4: 4).
Vid beräkning av avdragsgill avsättning kan fråga även uppkomma om
värdering av pensionsstiftelses tillgångar. Denna fråga har berörts i prop.
1967: 83 och jag hänvisar därför till vad där anförts. Värderingen måste givetvis
ske efter samma principer vid tillämpningen av den civilrättsliga och
den skatterättsliga lagstiftningen.
Det bör understrykas att avdrag för avsättning för tryggande av pensionsutfästelse
i fortsättningen kan erhållas endast genom avsättning, i räkenskaperna
under rubriken Avsatt till pensioner i den mån detta är medgivet
enligt tryggandelagens bestämmelser och genom avsättning till sådan pensionsstiftelse
som avses i nämnda lag.
Anvisningarna till 53 § KL
Bestämmelserna i punkt 8 av anvisningarna till 53 § KL har utformats i
huvudsaklig överensstämmelse med pensionsstiftelseutredningens förslag
och torde inte kräva någon ytterligare kommentar.
Övergångsbestämmelserna till ändringarna i KL
Enligt punkt 2 av övergångsbestämmelserna till 1961 års lagstiftning får
vid beräkning av avdragsgill avsättning till pensionsstiftelse hänsyn tas till
utfästelse om rätt till antastbar pension, om utfästelsen lämnats före den 1
januari 1963. Även utfästa tillägg till sådan pension får beaktas, om tilläggen
är betingade av levnadskostnadernas ökning. Enligt nu föreslagen lagstiftning
får hänsyn tas till utfästelse om antastbar pensionsrätt, om utfäs
-
57
Kungl. Maj:ts proposition nr 84- år 1967
telsen lämnats före den 1 januari 1967. Även i fortsättningen bör hänsyn få
tas till utfästa tillägg till dessa pensioner, om tilläggen är föranledda av
ökade levnadskostnader. I överensstämmelse med nu gällande regler bör
vidare en pension som börjat utgå före den 5 juni 1955 alltid anses som
utfäst pension.
De nya reglerna tillämpas första gången vid 1969 års taxering. Avtappningsregein
i 28 § 1 mom. sjunde stycket andra och tredje punkterna blir
dock tillämplig först vid 1970 års taxering.
De föreslagna bestämmelserna i 7 § förordningen om statlig inkomstskatt
och 33 § taxeringsförordningen torde inte kräva någon särskild kommentar.
Den långa uppräkningen av skattskyldiga i 7 § e) och f) har i stort sett
kunnat slopas genom en hänvisning till motsvarande uppräkning i KL. Den
i 7 § d) föreslagna ändringen sammanhänger med förslaget i prop. 1967: 74
om ändring i hushållningssällskapens framtida ställning.
Under åberopande av vad jag sålunda anfört hemställer jag, att Kungl.
Maj:t föreslår riksdagen att antaga de inom finansdepartementet upprättade
förslagen till
1) lag om ändring i kommunalskattelagen den 28 september 1928 (nr
370);
2) förordning angående ändrad Igdelse av 7 § förordningen den 26 juli
1947 (nr 576) om statlig inkomstskatt;
3) förordning om ändrad Igdelse av 33 § taxeringsförordningen den 23
november 1956 (nr 623).
Med bifall till vad föredraganden sålunda med instämmande
av statsrådets övriga ledamöter hemställt
förordnar Hans Maj :t Konungen att till riksdagen
skall avlåtas proposition av den lydelse bilaga till
detta protokoll utvisar.
Ur protokollet:
Margit Edström
58
Kungl. Maj:ts proposition nr 8b år 1967
Bilaga
Pensionsstiftelseutredningens förslag
till
lag om ändring i kommunalskattelagen den 28 september 1928 (nr 370)
Härigenom förordnas, dels att 19 §, 28 § 1 mom., 29 § 4 mom., 41 § och
53 § 1 mom. d) ävensom punkt 3 av anvisningarna till 21 §, punkt 1 av anvisningarna
till 22 §, punkt 2 av anvisningarna till 29 § samt punkt 8 av anvisningarna
till 53 § kommunalskattelagen den 28 september 1928 skola erhålla
ändrad lydelse på sätt nedan angives, dels att i samma lag1 skall till
anvisningarna till 24 § fogas en ny punkt, betecknad punkt 8, till anvisningarna
till 25 § en ny punkt, betecknad punkt 6, och till anvisningarna till 28 §
en ny punkt, betecknad punkt 5, av nedan angiven lydelse och dels att punkt
6 av anvisningarna till 53 § samma lag skall upphöra att gälla.
(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)
19 §.
Till skattepliktig---— — — räknas icke:
vad som —------likartad form;
gottgörelse till arbetsgivare fi-ån
pensions- eller personalstiftelse ur
beskattade medel vid första tillfälle
sådana medel finnas tillgängliga.
(Se vidare anvisningarna.) (Se vidare anvisningarna.)
28 §.
1 m o in. Till intäkt — ----- — — honom tillgodo.
Räntor samt ------ — — tillhört rörelsen.
Royalty och------annan fastighet.
Ersättning, som — — —■ — --i
Belopp, som idkare av rörelse uppburit
ur pensions- eller annan personalstiftelse
såsom gottgörelse för utgift,
räknas som intäkt av rörelse.
Vad nu sagts skall dock icke gälla i
den mån utgiften föranlett att avdrag
vid tidigare års taxering ej fått
göras för avgifter, som avses i 29 § b
inom. sista ledet, eller gottgörelsen
skett av medel, för vilka avdrag ej
fått göras vid avsättningen till stif
-
rörelse.
Gottgörelse, som arbetsgivare uppburit
från pensions- eller personalstiftelse,
räknas såsom intäkt av rörelse,
om avsättning till stiftelsen
skett enligt 29 §.
Redovisar arbetsgivare enligt 2
kap. lagen om tryggande av pensionslöften
i sin balansräkning eu
post Avsatt till pensioner, som är
mindre än denna post vid utgången
av föregående räkenskapsår, räknas
1 Senaste lydelse av 19 § se SFS 1964:70, av 28 § 1 mom. och 29 § 4 mom. se SFS 1961:586,
av 41 § se SFS 1951:790, av 53 § 1 mom. se SFS 1963:303, av punkt 3 av anvisningarna till 21 §
se SFS 1954:45, av punkt 1 av anvisningarna till 22 § och av punkt 2 av anvisningarna till 29 §
se SFS 1961:586 samt av punkt 8 av anvisningarna till 53 § se SFS 1951:689.
Kungl. Maj:ts proposition nr S4 år 1967
59
(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)
telsen. Gottgörelsen skall i första skillnaden mellan de två beloppen
hand anses hava skett av sådana me- såsom intäkt av rörelse.
del.
29
4 mom. Avdrag får icke göras
hyra för------—■ -—• —
kostnad för ny-, till- eller ombyggnad
av rörelseidkaren tillhörig,
i rörelsen använd fastighet eller annan
anläggning eller för grundförbättring
därå;
avgifter från arbetsgivare enligt
lagen om försäkring för allmän tillläggspension
till den del kostnaden
härför motsvaras av under räkenskapsåret
erlagda dylika avgifter, för
vilka den skattskyldige ägt gottgöra
sig enligt 5 § lagen med vissa bestämmelser
om pensionsstiftelse men
för vilka han icke uttagit gottgörelse,
dock att vad nu sagts skall gälla
endast i den mån gottgörelsen kunnat
uttagas utan att stiftelsens förmögenhet
bringats att underskrida
ett belopp motsvarande etthundratjngu
procent av stiftelsens pensionsreserv.
(Se vidare anvisningarna.)
§•
för:
— i rörelsen;
kostnad för ny-, till- eller ombyggnad
av rörelseidkaren tillhörig,
i rörelsen använd fastighet eller annan
anläggning eller för grundförbättring
därå.
(Se vidare anvisningarna.)
41
Inkomst av rörelse skall beräknas
enligt bokföringsmässiga grunder, i
den mån dessa icke stå i strid med
särskilda bestämmelser i denna lag.
Jämväl inkomst av jordbruksfastighet
skall beräknas på sätt nyss sagts,
därest den skattskyldige för räkenskaper
enligt vad därom särskilt
stadgas. I
I andra----■ —----
(Se vidare anvisningarna.)
§•
Inkomst av rörelse skall beräknas
enligt bokföringsmässiga grunder, i
den mån dessa icke stå i strid med
särskilda bestämmelser i denna lag.
Inkomst av jordbruksfastighet skall
beräknas på samma sätt, därest den
skattskyldige utgör aktiebolag, ekonomisk
förening, ömsesidigt försäkringsbolag
eller sparbank. Även annan
skattskyldig må beräkna inkomst
av jordbruksfastighet enligt
bokföringsmässiga grunder, om han
för föreskrivna räkenskaper.
- ägt rum.
(,Se vidare anvisningarna.)
53 §.
1 mom. Skyldighet att--------av rörelse;
d) akademier, Nobelstiftelsen samt d) akademier, Nobelstiftelsen samt
stiftelsen Dag Hammarskjölds Min- stiftelsen Dag Hammarskjölds Min
-
60
Kungl. Maj:ts proposition nr 84 år 1967
(Nuvarande lydelse)
nesfond, så ock allmänna undervisningsverk,
sådana sammanslutningar
av studerande vid rikets universitet
och högskolor i vilka de studerande
enligt gällande stadgar äro
skyldiga att vara medlemmar, sjömanshus,
svenska skeppshypotekskassan,
norrlandsfonden, malmfonden
för forsknings- och utvecklingsarbete,
järnkontoret, så länge kontorets
vinstmedel användas till allmänt
nyttiga ändamål och kontoret icke
lämnar utdelning åt sina delägare,
aktiebolaget tipstjänst, svenska penninglotteriet
aktiebolag, allmänna
pensionsfonden, allmänna sjukförsäkringsfonden,
pensionsstiftelser,
allmänna försäkringskassor, understödsföreningar,
som icke bedriva
till livförsäkring hänförlig verksamhet
jämlikt lagen om aktiebolags
pensions- och andra personalstiftelser
bildade stiftelser för arbetslöshetsunderstöd,
sjukhjälp eller hjälp
vid olycksfall, sådana ömsesidiga
försäkringsbolag för försäkring av
egendom, å vilka lagen om försäkringsrörelse
icke äger tillämpning eller
vilkas verksamhetsområden falla
utanför Stockholm och omfatta
allenast visst län eller del av län,
ävensom sådana ömsesidiga försäkringsbolag,
som avses i lagen om yrkesskadeförsäkring
:
för inkomst av fastighet;
e) kyrkor, andra---— ■— ---
Riksskattenämnden må, ----—
(Föreslagen lydelse)
nesfond, så ock allmänna undervisningsverk,
sådana sammanslutningar
av studerande vid rikets universitet
och högskolor i vilka de studerande
enligt gällande stadgar äro
skyldiga att vara medlemmar, sjömanshus,
svenska skeppshypotekskassan,
norrlandsfonden, malmfonden
för forsknings- och utvecklingsarbete,
järnkontoret, så länge kontorets
vinstmedel användas till allmänt
nyttiga ändamål och kontoret icke
lämnar utdelning åt sina delägare,
aktiebolaget tipstjänst, svenska penninglotteriet
aktiebolag, allmänna
pensionsfonden, allmänna sjukförsäkringsfonden,
pensionsstiftelser,
allmänna försäkringskassor, understödsföreningar,
som icke bedriva
till livförsäkring hänförlig verksamhet,
personalstiftelser, sådana ömsesidiga
försäkringsbolag för försäkring
av egendom, å vilka lagen om
försäkringsrörelse icke äger tillämpning
eller vilkas verksamhetsområden
falla utanför Stockholm och omfatta
allenast visst län eller del av
län, ävensom sådana ömsesidiga försäkringsbolag,
som avses i lagen om
yrkesskadeförsäkring:
för inkomst av fastighet;
eller rörelse.
-— —- icke föras.
Anvisningar
till 21 §.
3. Såsom intäkt------stadgandena i 35 §.
Gottgörelse, som arbetsgivare uppburit
från pensions- eller personalstiftelse,
räknas såsom intäkt av
jordbruksfastighet, om avsättning
till stiftelsen skett enligt 22 §.
Därest inkomst — —----om jordbruksfastighet.
Redovisar arbetsgivare enligt 2
kap. lagen om tryggande av pen
-
61
Kungl. Maj:ts proposition nr 84 år 1967
(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)
sionslöften i sin balansräkning en
post Avsatt till pensioner, skall vad
i 28 § 1 mom. sjätte stycket samt i
punkt 5 av anvisningarna till 28 §
stadgas angående rörelse äga motsvarande
tillämpning i fråga om
jordbruksfastighet.
Har skattskyldigs------i stället tillämpas.
till 22 §.
1. Såsom driftkostnad----
Värdet av--------
Därest inkomst------
Kostnad för anskaffande av djur
får alltid avdragas, enär djuren anses
såsom varor i jordbruket. Kostnad
för anskaffande av maskiner
och andra dylika för stadigvarande
bruk avsedda inventarier får däremot
avdragas endast genom årliga
värdeminskningsavdrag. Är sådan
tillgång underkastad hastig förbrukning,
vilket vanligen kan anses vara
fallet, när den beräknas hava en varaktighetstid
av högst tre år, får dock
under anskaffningsåret avdragas hela
kostnaden för dess anskaffande.
Vad i övrigt i punkterna 3 och i av
anvisningarna till 29 § stadgas angående
avdrag för värdeminskning
av inventarier i rörelse skall äga
motsvarande tillämpning beträffande
sådant avdrag i fråga om jordbruksfastighet.
Bestämmelserna i punkt 2 av anvisningarna
till 29 § angående avdrag
för överföring av medel till
pensionsstiftelse eller annan personalstiftelse,
såvitt angår rörelse,
ävensom bestämmelserna i 28 § 1
mom. sista stycket och 29 § i mom.
sista ledet avseende rörelseidkare,
som äger gottgöra sig för utgift ur
sådan stiftelse, skola äga motsvarande
tillämpning i fråga om jordbruksfastighet.
Värdet av----------
--- ny sådan.
som driftkostnad.
Avdrag för avsättning av medel
till pensions- eller personalstiftelse,
må ske på det sätt och i den ordning,
som enligt punkt 2 av anvisningarna
till 29 § gäller för rörelse.
— nedan sägs.
Kostnad för anskaffande av djur
får alltid avdragas, enär djuren anses
såsom varor i jordbruket. Kostnad
för anskaffande av maskiner
och andra dylika för stadigvarande
bruk avsedda inventarier får däremot
avdragas endast genom årliga
värdeminskningsavdrag. Är sådan
tillgång underkastad hastig förbrukning,
vilket vanligen kan anses vara
fallet, när den beräknas hava en
varaktighetstid av högst tre år, får
dock under anskaffningsåret avdragas
hela kostnaden för dess anskaffande.
Vad som stadgas i punkt 2 av anvisningarna
till 29 § angående post
Avsatt till pensioner och i punkterna
3 och i angående avdrag för värdeminskning
av inventarier i rörelse
skall äga motsvarande tillämpning i
fråga om jordbruksfastighet.
som intäkt.
62
Kungl. Maj:ts proposition nr 84 år 1967
(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)
till 24 §.
8. Gottgörelse, som arbetsgivare
uppburit från pensions- eller personalstiftelse,
räknas såsom intäkt av
annan fastighet, om avsättning till
stiftelsen skett enligt 25 §.
till 25 §.
6. Avdrag för avsättning av medel
till pensions- eller personalstiftelse
må ske på det sätt och i den ordning,
som enligt punkt 2 av anvisningarna
till 29 § gäller för rörelse.
till 28 §.
5. Som intäkt upptages det belopp,
varmed disponibla pensionsmedel
enligt 2 kap. 6 § lagen om tryggande
av pensionslöften skolat minskas
under räkenskapsåret, ändå att posten
Avsatt till pensioner jämfört med
föregående års balansräkning minskats
med lägre belopp.
Upphör arbetsgivare med sin rörelse,
upptagas disponibla pensionsmedel
såsom intäkt av rörelse det
räkenskapsår händelsen inträffar.
Träder arbetsgivare i likvidation
upptagas dessa medel såsom intäkt
senast räkenskapsåret efter det, då
beslutet om likvidation fattades. För
fusion som avses i 28 § 3 och 4 mom.
gäller vad där föreskrivits.
Beskattade medel räknas icke som
intäkt enligt 28 § 1 mom. sjätte
stycket eller enligt föreskrifterna i
första och andra styckena här ovan
första gången dessa medel finnas tillgängliga.
Riksskattenämnden äger medgiva,
att intäkt som avses i första stycket
må fördelas till beskattning på högst
sex räkenskapsår. Över riksskattenämndens
beslut må klagan icke föras.
till 29 §.
2. a. Skattskyldig må åtnjuta av- 2. a. Arbetsgivare åtnjuter avdrag
drag för medel, som avsatts till pen- för medel, som avsatts till personalsionsstiftelse
varom förmäles i stiftelse, när medlen kunna beräk
-
Kungl. Maj.ts proposition nr 84 år 1967
63
(Nuvarande lydelse)
punkt 6 av anvisningarna till 53 §.
Avdrag må icke medgivas med
mindre avsättningen avser pensionering,
som anordnats på sätt i anvisningarna
till 31 § föreskrives som
villkor för att livförsäkring skall
hänföras till pensionsförsäkring.
För rätt till avdrag kräves vidare
att medlen kontant eller i form av
aktier, obligationer eller därmed
jämförliga tillgångar till ett värde
motsvarande den gjorda avsättningen
överlämnats till stiftelsen. År fråga
om aktiebolag, ekonomisk förening,
ömsesidigt försäkringsbolag,
sparbank. Sveriges allmänna hypoteksbaiuc,
Konungariket Sveriges
stadshypotekskassa, hypoteksförening,
svenska bostadskreditkassan
eller bostadskreditförening, må med
tillgångar som nyss sagts jämställas
av den skattskyldige utfärdat och till
stiftelsen överlämnat skuldebrev. Såsom
förutsättning härför skall gälla,
att skuldebrevet innefattar utfästelse
om att ränta skall utgå med lägst
tre och högst sex procent om året och
om att räntan årligen skall tillföras
huvudstolen. Avdrag må dock medgivas
även om skuldebrevet innehåller
förbehåll att skyldighet att utgiva
ränta ej föreligger, när stiftelsens
förmögenhet uppgår till ett belopp
motsvarande etthundratjugu procent
av stiftelsens pensionsreserv.
För rätt till avdrag kräves jämväl
att avsättningen tjänar till tryggande
av den skattskyldiges utfästelser
om pension. Utfästelse skall vara
gjord av den skattskyldige till arbetstagare
eller arbetstagares efterlevande.
Utfästelse till arbetstagare
om pension, som ännu ej börjat utgå,
skall innefatta att denne vid avgång
ur tjänsten utan samband med
inträffat pensionsfall har rätt till den
del av pensionen som intjänats vid
avgången (fribrev). Avdraget för avsättningen
må uppgå till högst det
belopp som fordras för att upp
-
(Föreslagen lydelse)
nas komma till användning under de
närmaste åren.
b. Arbetsgivare åtnjuter avdrag
för medel, som avsatts till pensionsstiftelse
för att uppbringa stiftelsens
tillgångar till vad som motsvarar —
efter avdrag för den gäld stiftelsen
själv må hava ådragit sig — upplupen
del av de löften om pension, som
tryggas av stiftelsen. Att stiftelsens
ändamål icke må omfatta pension
för vissa personer utöver visst belopp
framgår av 3 kap. 1 § tredje
stycket lagen om tryggande av pensionslöften.
Avser pensionsstiftelsen att trygga
pensionslöften enligt allmän pensionsplan,
åtnjutes avdrag för avsättning
för att täcka pensionsreserv
enligt pensionsplanen.
c. Redovisar arbetsgivare enligt 2
kap. lagen om tryggande av pensionslöften
i sin balansräkning en
post Avsatt till pensioner, som är
större än denna post vid utgången av
föregående räkenskapsår, åtnjutes
avdrag för skillnaden mellan de bägge
posterna. Har arbetsgivare under
ett tidigare räkenskapsår nedsatt
posten Avsatt till pensioner under
bundet belopp och har åtgärden icke
berott på ursäktligt förbiseende,
skall dock avdrag vägras för ett motsvarande
belopp.
d. Vid beräkning av avdrag enligt
b. och c. ovan får pensionslöfte beaktas
endast under förutsättning, att
försäkring tecknad för löftet skulle
hava varit pensionsförsäkring i den
mening, som angives i punkt 1 av
anvisningarna till 31 §.
e. Vederlag, som arbetsgivare utgiver
till efterträdare i rörelse eller i
rörelsegren för att denne övertagit
ansvaret för pensionslöfte, räknas
icke till driftkostnad.
64
Kungl. Maj:ts proposition nr 84 ar 1967
(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)
bringa stiftelsens förmögenhet vid
beskattningsårets utgång till vad
som motsvarar en enligt 10 § lagen
med vissa bestämmelser om pensionsstiftelse
beräknad pensionsreserv
för sådana utfästelser som ovan
sagts.
Om aktierna i aktiebolag eller andelarna
i ekonomisk förening till
huvudsaklig del ägas eller på därmed
jämförligt säd innehavas — direkt
eller genom förmedling av juridisk
person — av en fysisk person
eller ett fåtal fysiska personer, må
vid tillämpning av bestämmelserna i
nästföregående stycke hänsyn icke
tagas till pensionsutfästelse avseende
någon, vilken genom eget eller anhörigs
innehav av aktier eller andelar
har ett avgörande inflytande i bolaget
eller föreningen, eller ock efterlevande
till någon varom sålunda
är fråga.
b. Skattskyldig må åtnjuta avdrag
för medel, som avsatts till annan
personalstiftelse än pensionsstiftelse,
därest medlen kontant eller i
form av aktier, obligationer eller därmed
jämförliga tillgångar till ett
värde motsvarande den gjorda avsättningen
överlämnats till stiftelsen
och under förutsättning tillika att
stiftelsens ändamål är sådant, att
den skattskyldige vid direkt omkostnad
för dylikt ändamål är berättigad
till avdrag, att stiftelsen, om den icke
bildats enligt lagen om aktiebolags
pensions- och andra personalstiftelser
eller är knuten till bankaktiebolag
eller sparbank, står under
tillsyn enligt lagen om tillsyn över
stiftelser samt att stiftelsen i övrigt
uppfyller villkor motsvarande dem
som i punkt 6 av anvisningarna till
53 § stadgats beträffande pensionsstiftelse.
till
8. Frågan om skattskyldigheten för
stiftelse skall bedömas med hänsyn
till det ändamål som tillgodoses i den
bedrivna verksamheten. Om stiftelse
53 §.
8. Frågan om skattskyldigheten för
stiftelse skall bedömas med hänsyn
till det ändamål som tillgodoses i den
bedrivna verksamheten.
Kungl. Maj:ts proposition nr 8b år 1967
65
(Nuvarande lydelse)
under längre tid icke bedrivit eller
icke kan väntas komma att bedriva
verksamhet i en omfattning som skäligen
svarar mot avkastningen å stiftelsens
tillgångar, skall stiftelsen,
oavsett dess ändamål, anses hänförlig
under 53 § 1 mom. f). Stiftelse,
som i sin verksamhet främjar flera
ändamål, anses hänförlig under 53 §
1 mom. e), därest verksamheten huvudsakligen
avser att tillgodose ändamål
av sådan beskaffenhet som i
nämnda stadgande omförmäles. Detta
anses vara fallet, om i verksamheten
allenast i ringa omfattning främjas
ändamål av annan art.
Vad nu sagts om stiftelse skall
jämväl gälla förening, dock att, därest
under föreningens förvaltning finnes
stiftelse, frågan om skattskyldigheten
skall för stiftelsen och föreningen
var för sig bedömas på sätt
ovan angives.
(Föreslagen lydelse)
Stiftelse, som i sin verksamhet
främjar flera ändamål, anses hänförlig
under 53 § 1 mom. e), därest
verksamheten huvudsakligen avser
att tillgodose ändamål av sådan beskaffenhet
som i nämnda stadgande
omförmäles. Detta anses vara fallet,
om i verksamheten allenast i ringa
omfattning främjas ändamål av annan
art.
Om stiftelse under längre tid icke
bedrivit eller icke kan väntas komma
att bedriva verksamhet i en omfattning
som skäligen svarar mot avkastningen
å stiftelsens tillgångar, skall
stiftelsen, oavsett dess ändamål, anses
hänförlig under 53 § 1 mom. f).
Att pensionsstiftelse lägger avkastning
till kapitalet, skall icke medföra
sådan påföljd, med mindre stiftelsen
har överskott å kapitalet.
Vad i denna punkt sagts om stiftelse
skall jämväl gälla förening,
dock att, därest under föreningens
förvaltning finnes stiftelse, frågan
om skattskyldigheten skall för stiftelsen
och föreningen var för sig bedömas
på sätt ovan angives.
Denna lag träder i kraft den 1 mars 1967 och skall tillämpas första gången
vid 1968 års taxering. Äldre bestämmelser skola fortfarande gälla i
fråga om 1967 års taxering samt i fråga om eftertaxering för år 1967 eller
tidigare år. Vid ikraftträdandet skall följande iakttagas. Vid första taxering
enligt de nya bestämmelserna anses skattskyldig i sin balansräkning föregående
räkenskapsår hava en post Avsatt till pensioner, som svarar mot
vad han enligt 7 § lagen om införande av lagen om tryggande av pensionslöften
och lagen om personalstiftelse skall hava fört till konto Avsatt till
pensioner. Att skattskyldig icke är skyldig att under övergångsåret minska
disponibla pensionsmedel på sätt i 2 kap. 6 § andra stycket lagen om tryggande
av pensionslöften sägs framgår av 10 § lagen om införande av lagen
om tryggande av pensionslöften och lagen om personalstiftelse.
66
Kungl. Maj.ts proposition nr 84 år 1967
Pensionsstiftelseulredningens förslag
till
förordning angående ändrad lydelse av 7 § förordningen om statlig
inkomstskatt
Härigenom förordnas, att 7 § förordningen om statlig inkomstskatt den
26 juli 19471 skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.
(Nuvarande lydelse)
7
Från skattskyldighet------
för all inkomst;
e) akademier, Nobelstiftelsen samt
stiftelsen Dag Hammarskjölds Minnesfond,
så ock allmänna undervisningsverk,
sådana sammanslutningar
av studerande vid rikets universitet
och högskolor i vilka de studerande
enligt gällande stadgar äro skyldiga
att vara medlemmar, sjömanshus,
svenska skeppshypotekskassan,
norrlandsfonden, malmfonden för
forsknings- och utvecklingsarbete,
järnkontoret, så länge kontorets
vinstmedel användas till allmänt nyttiga
ändamål och kontoret icke lämnar
utdelning åt sina delägare, aktiebolaget
tipstjänst, svenska penninglotteriet
aktiebolag, allmänna pensionsfonden,
allmänna sjukförsäkringsfonden,
pensionsstiftelser, allmänna
försäkringskassor, understödsföreningar,
med undantag för
dem, vilka enligt sina stadgar äga
meddela annan kapitalförsäkring än
sådan som omfattar kapitalunderstöd
å högst 500 kronor för medlem, jämlikt
lagen om aktiebolags pensionsoch
andra personalstiftelser bildade
stiftelser för arbetslöshetsunderstöd,
sjukhjälp eller hjälp vid olycksfall,
sådana ömsesidiga försäkringsbolag
för försäkring av egendom, å
vilka lagen om försäkringsrörelse
icke äger tillämpning eller vilkas
verksamhetsområden falla utanför
Stockholm och omfatta allenast visst
1 Senaste lydelse av 7 § se SFS 1963:27.
(Föreslagen lydelse)
§•
--ävensom hushållningssällskap:
e) akademier, Nobelstiftelsen samt
stiftelsen Dag Hammarskjölds Minnesfond,
så ock allmänna undervisningsverk,
sådana sammanslutningar
av studerande vid rikets universitet
och högskolor i vilka de studerande
enligt gällande stadgar äro skyldiga
att vara medlemmar, sjömanshus,
svenska skeppshypotekskassan,
norrlandsfonden, malmfonden för
forsknings- och utvecklingsarbete,
järnkontoret, så länge kontorets
vinstmedel användas till allmänt nyttiga
ändamål och kontoret icke lämnar
utdelning åt sina delägare, aktiebolaget
tipstjänst, svenska penninglotteriet
aktiebolag, allmänna pensionsfonden,
allmänna sjukförsäkringsfonden,
pensionsstiftelser, allmänna
försäkringskassor, understödsföreningar,
med undantag för
dem, vilka enligt sina stadgar äga
meddela annan kapitalförsäkring än
sådan som omfattar kapitalunderstöd
å högst 500 kronor för medlem, personalstiftelser,
sådana ömsesidiga
försäkringsbolag för försäkring av
egendom, å vilka lagen om försäkringsrörelse
icke äger tillämpning eller
vilkas verksamhetsområden falla
utanför Stockholm och omfatta allenast
visst län eller del av län, ävensom
sådana ömsesidiga försäkringsbolag,
som avses i lagen om yrkesskadeförsäkring
:
Kungl. Maj:ts proposition nr 84 år 1967
67
(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)
län eller de! av län, ävensom sådana
ömsesidiga försäkringsbolag, som avses
i lagen om yrkesskadeförsäkring:
för all inkomst; för all inkomst;
f) kyrkor, andra------liänförlig verksamhet.
Riksskattenämnden må,----— — icke föras.
Aktiebolag och------ — bolagens verksamhet.
Om aktierna--— -— --lös egendom.
Riksskattenämnden må,------icke föras.
Att personer,----—--samma paragraf.
Denna förordning träder i kraft den 1 mars 1967 och skall tillämpas
första gången vid 1968 års taxering. Äldre bestämmelser skola fortfarande
gälla i fråga om 1967 års taxering samt i fråga om eftertaxering för år 1967
och tidigare år.
Pensionsstiftelseutredningens förslag
till
förordning angående ändrad lydelse av 33 § taxeringsförordningen
den 23 november 1956 (nr 623)
Härigenom förordnas, att 33 § taxeringsförordningen den 23 november
19561 skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.
(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)
33 §.
Är stiftelse — —----- — till beskattning.
Uppgiftsskyldighet, som i första stycket sägs, åligger
1) pensionsstiftelse, 1) pensionsstiftelse,
2) jåmligt lagen om aktiebolags 2) personalstiftelse,
pensions- och andra personalstiftelser
bildad stiftelse för arbetslöshetsunderstöd,
sjukhjälp eller hjälp vid
olycksfall,
3) stiftelse som —------statlig inkomstskatt.
Uppgift avfattas-------- från skattskyldighet.
Uppgift avlämnas--— — — — nämnda skyldighet.
Det åligger----■ •—- — föreningens skattskyldighet.
Denna förordning träder i kraft den 1 mars 1967 och skall tillämpas
första gången vid 1968 års taxering.
1 Senaste lydelse av 33 § se SFS 1963:28.
MARCUS BOKTR. STHLMI967 670181