Kungl. Maj:ts proposition nr 79 år 1967

1

Nr 79

Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen angående organisationen
av den statliga redovisnings- och revisionsverksamheten,
m. m.; given Stockholms slott den 17 mars
1967.

i

Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över finansärenden för denna dag, föreslå riksdagen att bifalla
de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen
hemställt.

Under Hans Maj :ts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

BERTIL

G. E. Sträng

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen läggs fram principförslag om organisationen av den statliga
redovisnings- och revisionsverksamheten. Förslaget innebär, att redovisning
och utbetalning skall centraliseras till större kamerala enheter. Samtidigt
införs automatisk databehandling för redovisningen. För att underlätta
revisionsarbetet förstärks den interna kontrollen hos myndigheterna.
Vid större myndigheter anordnas intern revision. Den sakrevisionella verksamheten
byggs ut och kallas förvaltningsrevision.

Omläggningen skall genomföras successivt efter närmare förslag av riksrevisionsverket.
För att ge verket resurser för detta och för att effektivisera
revisionsarbetet omorganiseras verket. I stället för nuvarande byråindelning
införs avdelningar.

Vidare läggs fram förslag till medelsanvisning till riksrevisionsverket för
budgetåret 1967/68.

1 Bihang till riksdagens protokoll 1967.1 samt. Nr 79

2

Iiungl. Maj.ts proposition nr 79 år 1967

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans
Kungl. Höghet Regenten, Hertigen av Halland, i statsrådet
på Stockholms slott den 17 mars 1967.

Närvarande:

Statsråden Sträng, Andersson, Lange, Kling, Edenman, Johansson,
Holmqvist, Aspling, Palme, Sven-Eric Nilsson, Lundkvist, Gustafsson,
Geijer, Odi-inoff, Wickman.

Chefen för finansdepartementet, statsrådet Sträng, anmäler efter gemensam
beredning med statsrådets övriga ledamöter fråga om organisationen
av den statliga redovisnings- och revisionsverksamheten, m. m., och anför.

I statsverkspropositionen (bil. 9 s. 35) har Kungl. Maj :t föreslagit riksdagen
att, i avvaktan på särskild proposition i ämnet, för budgetåret 1967/
68 beräkna till Riksrevisionsverket: Avlöningar ett förslagsanslag av
7 530 000 kr. och till Riksrevisionsverket: Omkostnader ett förslagsanslag
av 1 724 000 kr. Reredningen av denna fråga är nu avslutad och jag anhåller
att få redogöra för den närmare.

Inledning

Under åren 1965 och 1966 har inom riksrevisionsverket gjorts en utredning
om verkets framtida arbetsuppgifter och organisation. Bakgrunden till
utredningen är den utveckling som skett på redovisnings- och revisionsområdet
och i fråga om användningen av den automatiska databehandlingen
(ADB) inom administrativ verksamhet. Som resultat av utredningen har
verket den 1 december 1966 inkommit med ett principförslag till omorganisation
av den statliga redovisnings- och revisionsverksamheten och gjort
framställning om anslag för budgetåret 1967/68.

Yttranden över riksrevisionsverkets förslag har avgetts av kriminalvårdsstyrelsen,
rikspolisstyrelsen, styrelsen för internationell utveckling, försvarets
civilförvaltning, försvarets förvaltningsdirektion, försvarets forskningsanstalt,
socialstyrelsen, riksförsäkringsverket, medicinalstyrelsen, postverket,
statens järnvägar, väg- och vattenbyggnadsstyrelsen, sjöfartsstyrelsen,
statskontoret, kammarrätten, generaltullstyrelsen, statistiska centralbyrån,
kontrollstyrelsen, centrala folkbokförings- och uppbördsnämnden, exekutionsväsendets
organisationsnämnd, riksarkivet, universitetskanslersämbe -

3

Kungl. Maj:ts proposition nr 79 år 1967

tet, skolöverstyrelsen, lantbruksstyrelsen, lantmäteristyrelsen, patent- och
registreringsverket, statens vattenfallsverk, statens provningsanstalt, arbetsmarknadsstyrelsen,
bostadsstyrelsen, civilförsvarsstyrelsen, överståthållarämbetet,
länsstyrelserna i Östergötlands, Malmöhus, Älvsborgs, Västmanlands
och Västerbottens län, fullmäktige i riksbanken, fullmäktige i riksgäldskontoret,
landskontorsutrcdningen, Föreningen Auktoriserade revisorer,
Statstjänstemännens riksförbund (SR), Sveriges akademikers centralorganisation
(SACO) och Tjänstemännens centralorganisation (TCO).

Universitetskanslersämbetet har bifogat yttranden från rektorsämbetena
vid universiteten i Uppsala, Lund, Stockholm, Göteborg, Umeå, karolinska
institutet, tekniska högskolan i Stockholm, Chalmers tekniska högskola,
handelshögskolan i Göteborg och farmaceutiska institutet.

Den statliga revisionens nuvarande organisation och inriktning
Organisationen av medelsförvaltning och revision

De anslag som anvisas av riksdagen ställs av Kungl. Maj :t till myndigheternas
förfogande genom regleringsbrev. Ur medelsförvaltningssynpunkt
kan myndigheterna indelas i två kategorier, nämligen huvudförvaltningar
och underförvaltningar. Huvudförvaltningar är sådana myndigheter som
har dragningsrätt på statsverkets checkräkning i riksbanken. De redovisar
sina anslagsmedel direkt mot budgeten. De avger månatliga kassarapporter
till riksrevisionsverket. Både den löpande riksbokföringen och riksbokslutet
bygger på uppgifter från huvudförvaltningarna. Underförvaltningarna är
helt självständiga myndigheter med som regel egen bokförings- och utbetalningsverksamhet.
De har emellertid inte dragningsrätt på statsverkets checkräkning.
Erforderliga anslagsmedel rekvireras från en huvudförvaltning.
Härav följer att underförvaltningens anslag redovisas mot budgeten via huvudförvaltningen.

En annan distinktion i fråga om medelsförvaltning gäller centralförvaltning
och lokalförvaltning. De regionala eller lokala förvaltningsenheter, som
är underordnade en huvudförvaltning, kallas lokalförvaltning.

Den nuvarande organisationen för den statliga redovisnings- och revisionsverksamheten
fastställdes av 1960 års riksdag (prop. 1960: 126, SU
107, rskr 282). Det nya centrala revisions- och statsbokföringsorganet, riksrevisionsverket,
bildades genom sammanslagning av dåvarande riksräkenskapsverket
och statens sakrevision.

Den revisionsverksamhet, som är underställd Kungl. Maj :t, är organiserad
så att riksrevisionsverket är det centrala statliga revisionsorganet. Härutöver
finns ett antal s. k. specialrevisioner. Riksrevisionsverket har dock
befogenhet att göra den revision verket önskar även inom specialrevisioner -

4

Kurigl. Maj:ts proposition nr 79 år 1967

nas arbetsfält. Specialrevisioner finns f. n. vid affärsverken, försvarets civilförvaltning
och generaltullstyrelsen. Granskningen avser de lokala organ
som lyder under den centrala myndigheten.

Riksrevisionsverket leds av en styrelse. Revisionsverksamheten är organiserad
på fyra byråer. Dessutom finns en budgetbyrå för riksbokföring och
riksbokslut, en finansstatistisk byrå samt ett kansli. Totala antalet tjänster
hos riksrevisionsverket för budgetåret 1966/67 uppgår till 218, varav hälften
är biträdestj änster.

Revisionens inriktning

Den statliga revisionsverksamheten brukar indelas i kameral revision och
sakrevision. Den kamerala revisionen avser såväl redovisningsfrågor som
författningsmässiga och undantagsvis även rent civilrättsliga frågor. Sakrevision
kan definieras som en kontroll ur allmänt ekonomiska synpunkter.
Gränsen mellan kameral revision och sakrevision är emellertid flytande.

Sammanfattningsvis kan sägas att 1960 års riksdagsbeslut i fråga om målsättningen
för den statliga revisionsverksamheten i stora drag innebar, att
den kamerala förgranskningen av det statliga räkenskapsmaterialet skulle
ske i relativt begränsad omfattning, att den kamerala eftergranskningen
skulle utvecklas mot en ökad grad av sakrevision och att en intensifiering
skulle ske av den sakrevisionella verksamheten.

Riksrevisionsverket granskade under budgetåret 1964/65 nära 8,5 milj.
fol. (verifikationssidor) räkenskaper från statliga myndigheter, skatteräkenskaperna
inte inräknade.

Verket bedriver dels en granskning i anslutning till räkenskapsmaterialet,
dels en granskning som är obunden av detta material. På grundval av räkenskapsmaterialet
sker huvudboksgranskning, förgranskning och eftergranskning.

Målsättningen för huvudboksgranskningen är i första hand att kontrollera
medelsförvaltningen hos den myndighet som upprättat huvudboken. Huvudboken
utgör ett sammandrag av myndighetens bokföring under ett budgetår.
I denna redovisas uppburna inkomster, anslagsdispositionen enligt
fastställda avlönings- och omkostnadsstater eller andra stater, disposition
av checkräkning och postgirokonto samt tillgångar och skulder. Till huvudböckerna
lämnas ett stort antal bilagor som ytterligare specificerar inkomsterna
och utgifterna. Granskningen tar sikte på såväl formella som sakliga
frågor. Genom huvudboksgranskningen kontrolleras bl. a. att utgifterna
täcks av anvisade medel, att tillgångar och skulder redovisats i vederbörlig
ordning, att tillgångarna är inventerade och styrkta och att utnyttjandet av
checkräkning och postgiro m. m. svarar mot de transaktioner som centralt
bokförts på dessa konton.

Förgranskningen avser företrädesvis formell och siffermässig kontroll, så -

Kungl. Maj:ts proposition nr 79 år 1967 5

som kontrollsummeringar av skilda slag och prickning av ett material mot
ett annat för kontroll och avstämning. Granskningen sker stickprovsmässigt
och uppgår till mellan 2,5 och 10 % för olika revisionssektioner.

Den eftergranskning som utförs i anslutning till räkenskapsmaterialet
omfattar såväl kameral revision som sakrevision. Granskningen kan utföras
som en allmän genomgång av samtliga verifikationer för en viss tidsperiod,
t. ex. en månad eller längre tid (fortlöpande granskning). Härvid sker kameral
revision och sakrevision i ett sammanhang. Vanligare är emellertid
numera att granskningen inriktas på något eller några anslag eller på kontroll
ur någon särskild aspekt (systematisk granskning).

Som regel granskas endast mindre myndigheters räkenskaper fullständigt.
Dessa myndigheter har i allmänhet ingen särskild kameral organisationsenhet,
varför räkenskaper och bokslut måste ägnas en ingående uppmärksamhet.
Även redovisningar för statsbidrag, kommittéräkenskaper och andra
dylika småräkenskaper granskas i allmänhet fullständigt.

Vid stickprovstagning enligt statistisk metod (sampling) avser stickprovet
inte viss tidsbegränsad del av budgetåret, som vid den traditionella urvalsmetoden.
I stället väljer man slumpvis ut enstaka verifikationer ur hela
budgetårets räkenskaper för granskning. Denna metodik ger möjligheter att
på ett mycket begränsat urval bilda sig ett omdöme om felproportionerna i
hela räkenskapsmaterialet.

Vid den sakrevisionella granskningen kontrollerar riksrevisionsverket i
första hand att de åtgärder eller förhållanden som föranlett kostnader är
motiverade och ändamålsenliga. Liksom vid den kamerala granskningen infordras
vid behov handlingar som kompletterar räkenskaperna i ett eller
annat avseende. Vidare kontrollerar man t. ex. att lämpliga inköpskällor använts
och att så förmånliga priser som möjligt erhållits. Vid den sakrevisionella
granskningen tillses även att ersättningar för hyror, arrenden, uppdrag
m. m. som skall inbetalas till staten är upptagna till skäliga belopp. Som
ett led i den sakrevisionella granskningen ingår besök hos myndigheterna.

I den granskning som är obunden av räkenskapsmaterialet ingår bl. a.
övervakning av att den statliga upphandlingen bedrivs i så affärsmässiga
former som möjligt. I detta syfte gör riksrevisionsverket omfattande utredningar
inom upphandlingsområdet för att förbilliga och rationalisera varuanskaffning
in. in.

Till samma grupp av uppgifter hör övervakningen av att staten får skäligt
betalt för de prestationer den tillhandahåller. Detta är en mycket viktig
angelägenhet för verket. Denna taxegranskning har hittills koncentrerats
till ett 60-tal myndigheter och i dessa fall resulterat i anpassning till det
aktuella kostnads- och löneläget.

Utöver granskningsuppgifterna har emellertid riksrevisionsverket åtskilliga
andra åligganden. Verket handhar sålunda den löpande riksbokföringen
och riksbokslutet, utarbetar budgetredovisning och rikshuvudbok, beräknar

6

Kungl. Maj. ts proposition nr 79 år 1967

approximativt utfallet av statsregleringen för löpande budgetår och kontrollerar
statsverkets checkräkning i riksbanken. På det finansstatistiska
området upprättas förslag till beräkning av statens inkomster och utarbetas
verkets statistik över statens finanser samt verkets egen årsbok. Verket
skall också se till att statens räkenskapsväsen fungerar ändamålsenligt och
att behövliga förbättringar genomförs. Verket skall vidare bedriva upplysningsverksamhet,
besvara remisser och upprätta statsliggaren.

Riksrevisionsverkets förslag till omorganisation av den statliga
redovisnings- och revisionsverksamheten
Centraliserad redovisning och automatisk databehandling
Principiella överväganden

Riksrevisionsverket erinrar inledningsvis om den expansion som skett inom
den offentliga sektorn under efterkrigsåren och — vilket är ännu viktigare
— den expansion som är att vänta i framtiden. Av en utredning som
gjorts inom verket framgår, att civila och militära myndigheters avlöningar
under tioårsperioden 1955/56—1964/65 ökat från inte fullt 1 336 milj. kr.
till 3 367 milj. kr. Detta innebär en indexstegring till 252, om index för det
förstnämnda året anges till 100. Omkostnaderna har under samma tid
ökat från drygt 420 till drygt 1 068 milj. kr. (index 254). Även om hänsyn
tas till stegringen av konsumentprisindex, kvarstår en deflaterad ökning av
dessa kostnader på 65—66 %.

Antalet anställda i statlig och statsunderstödd verksamhet har samtidigt
ökat från knappt 221 000 till inte fullt 279 000 eller med 26 %. Om man enbart
räknar med den egentliga statsverksamheten — den civila förvaltningen
och försvaret — är ökningen procentuellt nästan dubbelt så stor, nämligen
51 %. I verkliga tal innebär detta en ökning från drygt 107 000 till nära
163 000 personer.

Enligt 1965 års långtidsutredning (SOU 1966: 1) kommer den totala arbetsstyrkan
i landet att öka med 110 000 personer under perioden 1965—70
samtidigt som den totala efterfrågan på arbetskraft, utan arbetstidsförkortning,
skulle öka med 165 000 personer eller, om arbetstiden samtidigt kortas
med exempelvis 2,5 timmar, 265 000 personer.

Både kostnadsökningarna och svårigheterna att konkurrera med andra
sektorer av samhällsekonomin om arbetskraften gör det enligt riksrevisionsverket
nödvändigt att snabbt sätta in åtgärder för att effektivisera statsverksamheten.
Mot denna bakgrund lägger verket fram ett förslag som är
avsett att ge både ökad effektivitet inom revisionsverksamheten och betydande
rationaliseringsvinster. Förslaget bygger på rapporter från två arbetsgrupper,
som inom verket haft i uppdrag att utreda förbättringar i statens
redovisnings- och revisionssystem.

Kungl. Maj:ts proposition nr 79 år 1967

7

Båda arbetsgrupperna förordade, att redovisning och utbetalning centraliseras
till större kamerala enheter. Samtidigt påpekade man, att en övergång
till automatisk databehandling (ADB) är en förutsättning för rationellt arbete
vid dessa större enheter. De räkenskaper som riksrevisionsverket granskar
varierar starkt till omfånget. Som exempel nämns å ena sidan rikspolisstyrelsens
cirka 400 000 fol. för budgetåret 1965/66 och å den andra justitiekanslersämbetets
250 och försäkringsrådets 775 fol. De kamerala göromålen
är också olika både till sin natur och svårighetsgrad. Riksrevisionsverket har
kommit till slutsatsen att det knappast är rationellt, att mindre myndigheter
svarar för kvalificerat kameralt arbete. Åtskilliga skäl talar enligt verket för
att större kamerala enheter bildas.

Större kamerala enheter skulle öka möjligheterna till specialisering på
olika arbetsuppgifter. De skulle vidare medföra arbetstekniska fördelar,
t. ex. genom att ställtiderna när olika arbetsmoment påbörjas blir proportionsvis
mindre. De stegrade personalkostnaderna motiverar också ett intensivare
utnyttjande av tekniska hjälpmedel, vilket i sin tur förutsätter större
kameralenheter. Specialiseringen är motiverad även av att den kamerala
verksamheten blir alltmer komplicerad ur författningsmässiga synpunkter
på grund av en alltmer utbredd detaljreglering ifråga om avlöningar, bidrag
m. in.

De kamerala frågorna är givetvis lika svåra hos de små som hos de stora
myndigheterna. Trots detta vilar ansvaret för dessa frågor vid mindre myndigheter
ofta på tjänstemän som dels inte har utbildning för dem, dels är
betungade av andra uppgifter som de kanske finner mera angelägna. Även
vid en centralisering av det kamerala arbetet skulle den mindre myndigheten
teckna utbetalningsbesked med hänsyn till faktiska omständigheter,
lämplighetssynpunkter etc. Kameral prövning och utbetalning skulle däremot
göras av en central förvaltning.

Ytterligare ett — och kanske ännu starkare — skäl talar enligt riksrevisionsverket
för en sådan ny ordning, nämligen säkerhetssynpunkten. Verket
har gjort den erfarenheten att små myndigheter ofta inte kan sköta de kamerala
göromålen på ett tillfredsställande sätt. Detta förorsakar verket betydande
merarbete. Ibland medför det t. o. in. att bokföring och bokslut måste
helt och hållet göras om av riksrevisionsverket. Även ifråga om redovisningen
mot budgeten och rikshuvudboken skulle en mängd arbete sparas om alla
underförvaltningars och mindre huvudförvaltningars löpande bokföring och
bokslut ombesörjs av större förvaltningar med stark kameral organisation.

Centrala kameralmyndigheter och anslutna kameralmyndigheter

Sammanförandet till större kamerala enheter skulle enligt riksrevisionsverket
i första hand ske genom att det kamerala arbetet centraliseras vid
centralförvaltningar med lokalorgan. För det andra skulle till centralförvaltningar
i kameralt hänseende kunna anslutas även helt fristående myn -

8

Kungl. Maj:ts proposition nr 79 år 7967

digheter. Enligt riksrevisionsverkets mening bör ingenting hindra att
såväl nuvarande underförvaltningar som huvudförvaltningar ansluts till
andra kamerala myndigheter. Givetvis skulle en sådan anslutning inte på
något sätt innebära att myndigheten i annat administrativt hänseende skulle
bli underordnad den stora kameralmyndigheten.

Det skisserade systemet för centraliserad redovisning kan i och för sig
genomföras under konventionella arbetsformer. För att ge största möjliga
rationaliseringsvinst och fylla kraven på effektivitet är emellertid automatisk
databehandling i de flesta fall ofrånkomlig. En centraliserad redovisning
är enligt riksrevisionsverket en förutsättning för ett rationellt ADBsystem.

Riksrevisionsverket ifrågasätter i detta sammanhang lämpligheten av den
gängse terminologin med huvudförvaltningar och underförvaltningar. Termen
huvudförvaltning anger inte att det är fråga om en kameral indelning
och kan ge intryck av att myndighetens befogenheter skulle vara större än
vad de är. Verket använder därför i stället begreppen centrala kameralmyndigheter,
anslutna kameralmyndigheter och lokala kameralmyndigheter.

Centrala kameralmyndigheter skall ungefär motsvara nuvarande huvudförvaltningar.
Till denna kategori hänförs således länsstyrelserna. De centrala
kameralmyndigheterna skall redovisa direkt mot budgeten och ha dragningsrätt
på statsverkets checkräkning. De bör i allmänhet vara större än
nuvarande huvudförvaltningar. En principiell skillnad är att de skall kunna
handha utbetalning och bokföring för anslutna myndigheter. Under budgetåret
1965/66 uppgick antalet huvudförvaltningar till 132. Riksrevisionsverket
anser det inte osannolikt, att de centrala kameralmyndigheternas antal
skulle kunna begränsas till ett 60-tal.

Till anslutna myndigheter hänförs sådana myndigheter vilkas utbetalningar
och bokföring ombesörjs av centrala kameralmyndigheter. Den anslutna
myndigheten är dock inte underställd centralmyndigheten utan disponerar
själv riksstatsanslag, dvs. har ansvaret för hur anslagen utnyttjas.

Arbetsfördelningen mellan ansluten kameralmyndighet och central kameralmyndighet
skulle enligt riksrevisionsverkets förslag i huvudsak bli
följande. Den anslutna myndigheten tar emot fakturor och upprättar underlag
för löneberälcning. Attester ing och den kontroll som ligger i detta
begrepp samt kontering utförs på den anslutna myndigheten. Utbetalningsbesked
tecknas på handlingarna, innan de skickas över till den centrala
kameralmyndigheten. Vid den centrala kameralmyndigheten sker siffergranskning,
kontroll av rabatter, reseräkningsgranskning m. m. Avlöningslistor
upprättas även hos centralmyndigheten. Efter utanordning sker i
ett manuellt system utbetalning och bokföring. Månadsvisa bokföringsrapporter
avlämnas till riksrevisionsverket, och rapporter sänds till den anslutna
myndigheten. För bokslut m. m. svarar den centrala kameralmyndigheten.

Kungl. Maj:ts proposition nr 79 år 1967

9

I ett ADB-redovisningssystem tar den centrala kameralmyndigheten emot
materialet, granskar det, ansvarar för stansning, bokföring och utbetalning
samt rapportering till riksrevisionsverket och den anslutna myndigheten.
Centralmyndigheten svarar också för kontakten med datacentralen, som
kan vara antingen en egen anläggning eller en servicebyrå.

För arbetsuppgifternas fördelning mellan centralmyndighet och lokalmyndighet
gäller i princip vad som nyss sagts beträffande centralmyndighet
och ansluten myndighet.

Då den principiella lösningen skall omsättas i praktiken uppkommer frågan
om myndigheterna hör föras samman till större kamerala enheter på
regional eller funktionell grund. Riksrevisionsverket konstaterar, att båda
indelningsgrunderna tillämpas i nuvarande kamerala system. Den funktionella
indelningen råder beträffande verk med centralförvaltning och lokalförvaltningar.
Den regionala principen tillämpas däremot för den medelsförsörjning
som går genom statskontorets fondbyrå och länsstyrelserna.

De stora förvaltningarna med regionala organ måste enligt riksrevisionsverket
vara särskilda enheter även i en ny kameral organisation. Beträffande
anslutning av fristående myndigheter måste man emellertid överväga
vilka principer som skall tillämpas. Härvid har verket funnit, att det
torde vara lämpligt att länsstyrelserna bildar stommen i en regional organisation.
Till länsstyrelserna bör således anslutas fristående myndigheter
inom respektive län, såvida inte särskilda skäl föranleder anknytning
till annan myndighet. Sådana särskilda skäl kan vara ett funktionellt samband
med andra myndigheter.

För Stockholm, Göteborg, Malmö, Lund, Uppsala och Umeå med närliggande
områden uppkommer speciella problem. I dessa regioner förekommer
vid sidan av länsstyrelserna ett antal huvudförvaltningar. Dessa
har i flera fall så speciella verksamhetsområden att anslutning till länsstyrelsen
inte synes vara lämplig. Detta gäller särskilt universitet och högskolor.
Dessa skulle emellertid enligt riksrevisionsverket kunna föras samman
till större kamerala enheter.

Som en allmän princip skulle enligt riksrevisionsverket följande indelningsgrunder
gälla.

1. Centralförvaltningar med regionala organ bildar särskilda kamerala
enheter, exempelvis väg- och vattenbyggnadsstyrelsen och vägförvaltningarna.

2. Länsstyrelserna bildar regionala kamerala enheter. Till länsstyrelsen
ansluts inom länen befintliga landsarkiv, statliga skolor m. fl.

3. För speciella verksamhetsområden bildas särskilda kamerala enheter.
Särskilt gäller detta i Stockholm. Som exempel kan nämnas centrala försvarsmyndigheter
och byggnadsstyrelsen.

4. Universitet och högskolor på varje universitetsort förs samman till
kamerala enheter.

lf Bihang till riksdagens protokoll 1967. 1 samt. Nr 79

10

Kungl. Maj:ts proposition nr 79 år 1967

ADB-redovisningssystem

Riksrevisonsverket konstaterar att det krävs ADB-redovisning, om man
skall kunna genomföra förslaget om större kamerala enheter med största
rationaliseringsvinst. Det är också enligt verket uppenbart, att centraliserad
redovisning är en förutsättning för ett rationellt ADB-system.

Ämbetsverket har i samverkan med statskontoret under år 1966 bedrivit
ett utvecklingsarbete rörande ett ADB-redovisningssystem för statsförvaltningen.
Detta system skall vara generellt i den meningen att det kan tilllämpas
på flertalet statsmyndigheter. Dessutom skall i systemet även inrymmas
rutiner för den centrala riksbokföringen. Det generella systemet
skall lämna information till skilda intressenter såväl utanför som inom en
statlig myndighet. Systemet kommer att innehålla ett flertal olika rutiner.
Det skall sålunda tillgodose bl. a. den officiella bokföringens krav, behovet
av budgetuppföljning och budgetprognoser och de krav som kostnadsredovisningen
ställer. Övriga rutiner gäller integrering med centralsystem
för löneuträkning, internbudgetering, finansstatistik, långtidsbudget och
myndighetsbokslut. I en senare etapp avses den löpande riksbokföringen
och riksbokslutet kopplas samman med det övriga systemet.

För riksrevisionsverket innebär det nämnda ADB-redovisningssystemet
och andra administrativa ADB-system flera djupgående konsekvenser. Arbetsuppgifter
tillkommer som sammanhänger med utvecklandet, införandet
och den löpande kontrollen av ADB-systemen. Verket är enligt sin instruktion
skyldigt att se till att statens räkenskapsväsen fungerar ändamålsenligt
och att erforderliga förbättringar vidtas. Verket måste därför medverka vid
systemutvecklingen och även bevaka kontroll- och revisionsaspekter när
man bygger upp ett ADB-redovisningssystem. Verkets nuvarande arbetsuppgifter
kommer även att påverkas genom ADB-redovisningen. Sådana
revisionskontroller som avser att kontrollera manuell redovisning bortfaller
till stor del. Detta gäller främst förgranskningsrutinen. ADB-systemen
innebär vidare bättre möjligheter för verket att utföra effektivitetsoch
lönsamhetskontroll.

Den utveckling på det statliga redovisningsområdet som kan förutses
kommer att medföra ett ökat behov av vidareutbildning av olika personalkategorier.
Riksrevisionsverket har utarbetat en särskild utbildningsplan.
Medel för att realisera denna plan har erhållits för budgetåret 1966/67.
Denna plan täcker även behovet av specialkunskaper i ADB-revisionsfrågor
för den revisionspersonal som huvudsakligen kommer att arbeta med
kontroll av befintliga ADB-rutiner.

Införandet av ADB-system för redovisning och utbetalning på en myndighet
måste föregås av information till myndighetens personal och utbildning
av de personalkategorier som skall hantera materialet. En förutsättning
för att ADB-systemet skall fungera tillfredsställande är att grund -

Kungl. Maj. ts proposition nr 79 år 1967

11

materialet är av god kvalitet. Stora krav ställs därför på utbildning och instruktion
av den personal som skall kontera och granska källmaterialet.
Riksrevisionsverket framhåller, att det aktivt måste medverka i en utbildningsverksamhet
av sådant innehåll.

Genomförandet av det ändrade redovisningssystemet

Om de av riksrevisionsverket rekommenderade riktlinjerna för organisationen
av den statliga kameralförvaltningen antas av statsmakterna, kan
omorganisationen i princip påbörjas ett år efter statsmakternas beslut.
Riksrevisionsverket konstaterar, att en så genomgripande förändring inte
kan ske utan ytterligare undersökningar. Vidare kan omorganisationen
endast genomföras successivt. Det står även klart, att vissa av de centrala
kameralenheternas arhetsvolym skulle bli så stor, att tillämpning av ADBtekniken
är en förutsättning för ett rationellt arbete.

Enligt riksrevisionsverkets mening bör de fortsatta undersökningarna och
genomförandet anförtros åt verket. Därvid ankommer det först på detta
att välja ut de myndigheter som skall vara centrala kameralmyndigheter
och föreslå vilka myndigheter, som skall anslutas till dessa. Dessa förslag
hör utarbetas successivt och därefter underställas Kungl. Maj :ts prövning.
Efter godkännande av förslagen skall riksrevisionsverket i samråd med
berörda myndigheter genomföra omorganisationen. Verket understryker,
att reformen bör genomföras utan allt för lång tidsutdräkt för att vinsterna
ifråga om effektivare kameralförvaltning och bättre revision snarast möjligt
skall kunna tillvaratas.

Riksrevisionsverket framhåller vidare, att arbetet med ADB-systemutvecklingen
bör ske centralt i riksrevisionsverkets regi, givetvis i nära samverkan
med statskontoret. Detta motiveras av både kostnadsmässiga synpunkter
och kravet på integration med den centrala bokföringen.

ADB-redovisningssystemet bör byggas upp så att det kan tillämpas på olika
kategorier av statsmyndigheter. Riksrevisionsverket tänker sig närmast
att ett systempaket utarbetas med vissa obligatoriska grundrutiner, såsom
anslagsbokföring, dispositionsbokföring och budgetkontroll samt uppgifter
till den centrala riksbokföringen. Speciella behov av särskild redovisning
såsom kostnadsbokföring, som föranleds av t. ex. programbudgetering
och beställningsredovisning, skulle tillgodoses genom ett alternativt
systempaket.

Införandet av det skisserade ADB-systemet innebär enligt riksrevisionsverket
en rationalisering av och en ökad säkerhet i det statliga bokföringssystemet.
Emellertid kommer systemutvecklingen att dra vissa kostnader.
Eu totalkostnad av ca 2 milj. kr. har beräknats för systemutvecklingen.
Härtill kommer kostnader för systemomläggningen och för teknisk
utrustning.

Ett redovisningssystem över större kamerala enheter i kombination med

12

Iiungl. Maj:ts proposition nr 79 år 1967

ADB kommer enligt rilcsrevisionsverkets uppfattning att medföra en rationaliseringsvinst.
Även med hänsyn till att de kamerala resurserna i flera
fall behöver ökas på de centrala kameralmyndigheterna, kommer statens
kamerala personal totalt sett, enligt uppskattningar som gjorts av statskontoret,
att på sikt kunna minskas med 1 500 personer. Detta innebär en
årlig kostnadsbesparing av 30 milj. kr.

Intern kontroll, intern revision och förvaltningsrevision

Användningen av intern kontroll och intern revision

Med intern kontroll avses en kontrollåtgärd som företas före, parallellt
med eller omedelbart efter den egentliga verksamheten. Den försiggår alltså
oavbrutet och som en regelbunden del av verksamheten. Den interna
kontrollen kan göras såväl med maskiner såsom kassaapparater, vågar
med automatisk registrering, mätningsinstrument och datamaskiner som
genom en manuell kontroll som är en integrerad del av verksamheten.

Revision företas däremot regelmässigt efter det att den egentliga verksamheten
utförts. Den görs inte alltid regelbundet utan ofta på obestämda
tider och överraskande. Revision förutsätter i allmänhet att kontroll redan
skett. Det ankommer på revisionen att undersöka om, hur och i vilken
utsträckning kontroll utövas.

I större företag inom det enskilda näringslivet förekommer i stor utsträckning
särskilda interna revisionsenheter. Den interna revisorns uppdragsgivare
är företagsledningen. En av hans viktigaste uppgifter är att
övervaka att företagsledningens intentioner följs inom företaget. Kostnadsanalyser,
lönsamhetsbedömningar och kontroll av att det interna kontrollsystemet
fungerar är arbetsuppgifter som regelmässigt åvilar en internrevisor.
Givetvis skiftar den interna revisionens utformning och arbetsuppgifter
i olika branscher, men den huvudsakliga inriktningen är gemensam.

Även på det statliga området finns intern revision. Sålunda finns s. k.
specialrevisioner vid några myndigheter. Denna revision är i huvudsak
inriktad mot kameral revision.

Riksrevisionsverket erinrar i detta sammanhang om att man på flera
håll i utlandet har intern revision inom den offentliga förvaltningen. I den
amerikanska förvaltningen fäster man sålunda stor vikt vid att varje myndighet
har en väl utbyggd ekonomifunktion. Man har i organisationen ekonomichefer
med företagsekonomisk utbildning på olika nivåer. I England
är den interna kontrollen en viktig funktion i departementen. I några av
de stora förvaltningarna med självständiga finansavdelningar finns interna
revisionskontor, som utför revision i efterhand.

Inom den danska statsförvaltningen har sedan en tid pågått utvecklingsarbete
rörande revisionens utformning. Speciell uppmärksamhet har ägnats
frågan om intern kontroll och intern revision.

Kungl. Maj:ts proposition nr 79 år 1967

13

Utformningen av intern kontroll och intern revision

Riksrevisionsverket understryker, att en effektiv förvaltningsverksamhet
förutsätter att intern kontroll ingår som en uppgift för en statsmyndighet
med samma ansvar för denna som för övriga arbetsuppgifter. Det fordras
alltså inte bara att medelsförvaltningen är betryggande utan även att det
förekommer intern kontroll och beträffande större myndigheter intern revision.

Systemet med interna revisionsorgan har enligt riksrevisionsverket åtskilliga
fördelar jämfört med extern revision. Den reviderande personalen
blir t. ex. mera specialiserad och får bättre kunskap om verksamheten vid
de myndigheter som skall revideras. Vidare nås bättre kontakter med specialister
inom olika fack vid de myndigheter där revisionsorgan placeras.
Även kontinuiteten i granskningen torde vara bättre vid de interna revisionsorganen
än vid ett revisionsverk med ett stort antal myndigheter att
kontrollera och ett flertal arbetsuppgifter vid sidan av revisionsarbetet. Det
är vidare lättare för en intern enhet att få upplysningar i tveksamma fall.
Granskningen bör i allmänhet kunna börja tidigare genom att räkenskaperna
är lättare tillgängliga. Troligen kan man även till interna revisionsorgan
lättare rekrytera personal som har erfarenhet av fältarbetet, t. ex. vid
lokalförvaltningar.

Genom att revisionen i första hand underställs respektive verk får man
ett organ som både kan kontrollera verksamheten och inhämta upplysningar
av värde för den interna rationaliseringen.

Å andra sidan har också en central, extern revision fördelar i åtskilliga
avseenden. Den kan t. ex. specialgranska ett visst område inom flera räkenskaper
och på så sätt effektivisera granskningen. Vidareutbildning kan lättare
ordnas inom ett specialiserat ämbetsverk. Det kan dessutom finnas
större möjligheter till impulsgivande kontakter mellan revisorer inom olika
områden, om dessa är placerade inom samma verk.

Riksrevisionsverket anser, att man i högre grad än hittills bör söka ta
tillvara fördelarna med båda dessa organisationsformer. Interna revisionsorgan
bör därför skapas vid centralförvaltningar och andra större myndigheter.
Samtidigt bör riksrevisionsverket behålla viktiga revisionsfunktioner.

Utformningen av den interna kontrollen blir beroende av växlande förhållanden
inom olika delar av statsverksamheten. Riksrevisionsverket anger
emellertid vissa allmänna riktlinjer för en god intern kontroll. Verket konstaterar
sålunda, att en plan, som löpande ses över, bör finnas för kontrollens
utformning. Data som är av betydelse för ekonomisk bedömning skall
fortlöpande ställas samman och studeras. Arbetsordning och övriga arbetsinstruktioner
bör utformas skriftligt. Det bör finnas ändamålsenliga regler
för ansvar, beslut, attest, utanordning och redovisning. Arbetsuppgifter och
redovisningsrutiner skall om möjligt fördelas på olika personer för säkerhetens
och rättstillämpningens skull.

14

Kungl. Maj:ts proposition nr 79 år 7967

Den interna revisionen bör enligt riksrevisionsverket koncentreras på att
granska verksamheten, dvs. på en värdering av olika transaktioner, använda
metoder, uppnådda resultat in. in. Mindre vikt bör däremot fästas vid
den detaljerade sifler- och bokföringsgranskningen. Med utgångspunkt häri
bör den interna revisionens uppgifter vara att även utföra sakrevision, även
om denna centralt bör vila på riksrevisionsverket. Detta gäller mest rutinmässig
granskning men även viss kvalificerad sådan inom speciella fack där
internrevisionen får särskild sakkunskap. Granskningen bör vidare inriktas
på upphandling och taxesättning.

Den kontroll av tillämpningen av författningar som behövs bör i första
hand ankomma på den interna revisionen, liksom inventering av kassor,
värdehandlingar och förråd samt löpande granskning av att nödvändiga säkerhetsåtgärder
vidtagits i fråga om förvaring av värdehandlingar. Övrig
kameral revision — motsvarande riksrevisionsverkets förgranskning — bör
liksom hittills endast ske stickprovsmässigt. Denna torde för övrigt komma
att nästan helt bortfalla vid övergång till ADB.

Riksrevisionsverket bör vägleda och övervaka kameralverksamheten och
den interna revisionen inom statsförvaltningen. Kontakt med myndigheterna
bör upprätthållas genom personliga besök samt genom sammankomster
och vidareutbildning på riksrevisionsverket.

Förvaltningsrevision

Enligt förslaget bör riksrevisionsverket centralt svara för förvaltningsrevisionen.
I detta begrepp inläggs en i jämförelse med den nuvarande sakrevisionen
utvidgad och intensifierad revisionsverksamhet. Begreppet sakrevision
finns inte definierat författningsmässigt eller bestämt genom praxis.
Enligt 1941 års revisionsutredning (SOU 1942:57) kan sakrevisionens uppgifter
anses vara att granska huruvida statens förvaltning utövas på ett sätt
som är tillfredsställande från ekonomiska synpunkter. 1956 års rationaliseringsutredning
(SOU 1959:22) talade beträffande sakrevision om en
planmässig och effektiv granskning, vid vilken framför allt bedöms ändamålsenligheten
av de betydelsefulla ekonomiska dispositioner som vidtas.
En granskning från lönsamhets- och ändamålssynpunkt förefaller alltså
enligt dessa bedömningar att vara riksrevisionsverkets uppgift.

Denna sakrevisionella verksamhet motsvaras i stort sett av vad som i
lagen den 14 september 1944 (nr 705) om aktiebolag avses med förvaltningsrevision.
När riksrevisionsverket avser att utvidga dessa uppgifter utöver
vad som hittills betecknats som sakrevision föreslår verket att detta
begrepp byts ut mot »förvaltningsrevision».

Målsättningen för riksrevisionsverkets förvaltningsrevisionella verksamhet
skall vara en kontinuerlig tillsyn över all statlig verksamhet som är
väsentlig från ekonomisk synpunkt. Verket framhåller att det vid förvaltningsrevisionen
har att beakta de intentioner som ligger bakom statsmak -

Kungl. Maj:ts proposition nr 79 år 1967 15

ternas anslagsbeslut. Vid lönsamlietskontrollen måste granskningsobjekten
prioriteras. Det är de stora enheterna, de omfattande och kostnadskrävande
arbetsuppgifterna och de allmänt förekommande rutinerna som bör
uppmärksammas. Ett nära samarbete med statskontoret är en förutsättning
för ett givande resultat från båda verken.

Till grund för förvaltningsrevisionen skall utom huvudböckerna i princip
även ligga verksamhetsberättelser. Myndigheter med mera omfattande
ekonomisk verksamhet bör enligt riksrevisionsverkets mening upprätta
verksamhetsberättelse med tillhörande ekonomisk redovisning. I många fall
torde tabellariska översikter och diagram kunna ersätta längre redogörelser.
I sammanhanget bör även uppmärksammas den differentierade redovisning
som tillämpning av programbudgettekniken kan komma att ge. Enligt
de anvisningar som numera gäller för myndigheternas anslagsframställningar
åligger det myndigheterna att i betydande utsträckning lämna
de informationer som här sagts.

Det förhållandet att räkenskapsmaterialet stannar kvar hos den redovisande
myndigheten innebär ingen begränsning i revisionsverkets rätt och
möjligheter till insyn i detta material. De iakttagelser som den interna revisionen
gjort kan behöva följas upp, rapporter från huvudboksgranskningen
och från granskningen av verksamhets- och revisionsberättelser kan
föranleda verifikationskontroll. Det är även fallet med de speciella kontoanalyser,
som en revision ofta kräver.

De informationskällor som redovisats här är av väsentlig betydelse för
förvaltningsrevisionen. Det kan emellertid också krävas att revisionens informationer
ligger närmare förvaltningsbeslutet än vad det nämnda materialet
ger möjlighet till. Revisionsmyndigheten bör därför kunna initiera
undersökningar hos myndigheten under pågående verksamhetsår.

Väsentligt för förvaltningsrevisionen blir även en aktiv och utåtriktad
kontaktverksamhet med myndigheterna. Denna kan ge riksrevisionsverket
uppslag till utredningar av skilda slag. Kostnadskontroll och lönsamhetsbedömningar
underlättas även av studium på platsen av verksamhetens organisation
och inriktning.

Ny organisation för riksrevisionsverket

Riksrevisionsverkets framtida arbetsuppgifter

Riksrevisionsverkets förslag påverkar i hög grad ämbetsverkets framtida
arbetsuppgifter. Vissa uppgifter förändras successivt genom den föreslagna
omorganisationen av statsförvaltningens kamerala organisation och
den nya målsättningen för revisionsverksamheten. Detta gäller främst den
egentliga revisionsverksamheten som genom förvaltningsrevisionens inriktning
får en utvidgad målsättning. Andra arbetsuppgifter faller bort genom

16

Kungl. Maj:ts proposition nr 7.9 år W67

att man inrättar större kamerala enheter, förstärker den interna kontrollen
och inför intern revision samt går över till ett generellt ADB-redovisningssystem.
Nya arbetsuppgifter tillkommer som hänger samman bl. a. med
verkets förslag till nytt redovisningssystem för statsförvaltningen.

Riksrevisionsverket föreslår inte någon förändring beträffande budgetbyråns
och finansstatistiska byråns arbetsuppgifter. Sålunda skall riksbokföringen,
riksbokslutet med tillhörande huvudboksgranskning och övriga
arbetsuppgifter på budgetbyrån även i framtiden åvila ämbetsverket. Samma
sak gäller för inkomstberäkningarna, prognosverksamheten och upprättandet
av verkets årsbok. Remissverksamheten och upplysningsverksamheten
kommer likaledes att vara en fast arbetsuppgift för verket.

Planering och samordning

Riksrevisionsverket har utrett de arbetsuppgifter som kommer att åvila
verket i samband med utvecklandet, införandet och det löpande underhållet
av det nya redovisningssystemet. Utvecklingsfunktionens två stora arbetsuppgifter
är dels att vidareutveckla frågorna om större kamerala enheter
och ett ekonomiskt informationssystem, dels att utarbeta ADB-redovisningssystemet.
En väsentlig arbetsuppgift är vidare att upprätthålla kontakt med
berörda myndigheter och förbereda genomförandet. Härvid måste detaljförslag
utarbetas och anpassas till den berörda kameralmyndighetens struktur.

Verket skall dessutom centralt svara för löpande ADB-revision och ADBkontroll
beträffande både det föreslagna systemet och andra administrativa
ADB-system. Utvecklingen på ADB-området kan beräknas fortgå genom
såväl nya maskiner som nya system. Detta kommer att ställa verket inför
ständigt nya frågeställningar av revisionell och redovisningsteknisk natur.

Beträffande planering och samordning framhåller riksrevisionsverket, att
det för ett ämbetsverk av riksrevisionsverkets storlek krävs en central verksplanering.
Det föreligger även ett klart behov av central planering av själva
revisionsarbetet. Statsmakterna har inte preciserat vare sig detaljmålsättning
eller metoder. Det blir därför verksledningens uppgift att fastställa
revisionsplaner och prioritera olika revisionsprojekt. För dessa uppgifter
behövs en funktion för centralplanering och samordning. Denna enhet
skulle således förbereda de planeringsärenden som beslutas av verksledningen.

Riksrevisionsverket föreslår även att en utbildningsfunktion skall inrättas.
Denna skall ansvara för realiserandet av verkets utbildningsplan. En
viktig arbetsuppgift blir att utveckla utbildningsfrågorna. Nya ämnen tillkommer
genom utvecklingen på redovisnings- och revisionsområdet. Kursernas
innehåll behöver ses över och kompendierna revideras, övergången
till ADB kommer vidare att ställa stora krav på information och utbildning
för de verks personal som kommer att beröras av systemet.

17

Kungl. Maj.ts proposition nr 7.9 år 1067

De olika arbetsuppgifterna som faller under planering och samordning
bör enligt riksrevisionsverkets förslag hållas samman inom en avdelning.

Organisation

Riksrevisionsverket framhåller, att byråerna bör föras samman till större
avdelningar. Ifråga om styrelsens sammansättning föreslås den ändringen
att antalet ledamöter utökas med en, varvid en auktoriserad revisor bör ingå
i styrelsen.

Den inriktning, som verksamheten kommer att få, gör det enligt riksrevisionsverket
nödvändigt att verkschefen får möjlighet att planera och
leda verkets arbete i stort samt tillse atl tillgängliga resurser utnyttjas effektivt
och ändamålsenligt. En förutsättning härför är att han befrias från
vissa av de administrativa uppgifter, som nu åvilar honom. Dessa uppgifter
bör i stället fullgöras av en tjänsteman med ställning som överdirektör
och souschef. Denne bör även ha vissa ledande och samordnande funktioner
ifråga om såväl revisionsavdelningarna som övriga avdelningar.

Riksrevisionsverket bör enligt verkets mening omorganiseras på fem avdelningar,
nämligen tre revisionsavdelningar, en avdelning för budget och
finansstatistik samt en avdelning för planering och samordning. Dessutom
bör en administrativ byrå finnas.

Tre revisionsavdelningar bedömer verket vara en lämplig avvägning med
hänsyn till såväl kravet på att inom avdelningarna kunna samla specialister
på förvaltningsrevision och andra arbetsuppgifter som behovet av en ändamålsenlig
uppdelning av verksamhetsområdet. En av avdelningarna bör vara
något större än de båda övriga beroende på att den förutom förvaltningsrevision
även skall handha upphandlings- och taxefrågor. Avdelningen för
budget och finansstatistik skulle bildas genom att man för samman de nuvarande
byråerna för motsvarande uppgifter.

En sammanfattning av förslaget till ny organisation för riksrevisionsverket
har gjorts i följande tablå beträffande verksledning och handläggande
personal.

Gen.dir.

Över.dir.

Avd.-

chefer

Revi-

sionsdir.

Byrådir.

l:e revi-sor/revisor

Summa

Verkschef och sous-

chef............

1

1

2

Revisionsavd. 1 . . . .

1

5

11

5

22

Revisionsavd. 2 ....

1

5

11

5

22

Revisionsavd. 3 . .. .

1

5

16

8

30

Avd. för budget och

finansstatistik . ..

1

3

6

4

14

Avd. för planering

och samordning . .

1

4

9

4

18

Administrativ byrå .

1

2

1

4

Summa

1

1

5

23

55

27

112

18

Kungl. Maj:ts proposition nr 79 år 1967

Beträffande övrig personal räknar riksrevisionsverket med att den vid
en helt genomförd omorganisation kommer att uppgå till ett 70-tal. tjänstemän.
Härav beräknas 24 komma att hänföras till avdelningen för budget
och finansstatistik och 25 till administrativa byrån. För administrativa
uppgifter på avdelningarna och biträde vid revision har beräknats 8 tjänstemän.
Övrig personal är avsedd för såväl sekreterargöromål som allmänna
skriv- och kontorsgöromål.

Med hänsyn till att riksrevisionsverkets omorganisation hänger samman
med och är beroende av strukturen på det statliga redovisnings- och revisionssystemet
kan inte hela den föreslagna omorganisationen av ämbetsverket
genomföras på en gång. Ett successivt genomförande under en period
av tre år torde enligt riksrevisionsverkets mening vara en lämplig riktpunkt.

I följande sammanställning redovisas verkets nuvarande antal tjänster
samt förändringarna genom omorganisationen.

Antal

Förändringar

Total

Totala

tjänster

ändring

antalet

1966/67

1967/68

1968/69

1969/70

1967/68—

tjänster

1969/70

1969/70

Verksledning (gen. dir., överdir.,

avd. chefer)..............

1

+ 4

—

+ 2

+ 6

7

Byråchefer.................

7

- 4

—

- 3

- 7

—

Handläggande personal (revi-

sionsdir.—1: e rev./rev.) ....

77

+ 26

—

+ 2

+ 28

105

Assistent- och kanslistpersonal

13

+ 1

—

- 1

—

13

Biträden (kvalificerade)......

41

+ 2

—

- 20

- 18

23

Biträden (övriga)............

79

- 1

—

- 40

- 41

38

Summa

218

+ 28

—

- 60

- 32

186

överdirektörsfunktionen bör inrättas den 1 juli 1967. Beträffande avdelningarna
bör planerings- och samordningsavdelningen organiseras så tidigt
som möjligt. Inrättandet av denna avdelning föreslås därför ske den 1 juli
1967. Vidare bör avdelningen för budget och finansstatistik organiseras vid
samma tidpunkt. Den speciella revisionen av utlandsmyndigheter in. m.
som nu åvilar finansstatistiska byrån förutsätts i samband med inrättandet
av nämnda avdelning övergångsvis bli överförd till en av revisionsbyråerna.
En revisionsavdelning torde även kunna organiseras den 1 juli 1967. På
denna avdelning skulle ankomma den taxe- och upphandlingsgranskning,
som nu ombesörjs av verkets fjärde revisionsbyrå. Vidare skulle förvaltningsrevisionen
av affärsverken samt statens vägverk åvila avdelningen.
Dessa verk har eller skall den 1 juli 1967 få interna revisionsorgan. Härutöver
bör förvaltningsrevisionen i fråga om försvarets centrala förvaltningar
ankomma på nämnda avdelning. Administrativa byrån bör likaledes organiseras
den 1 juli 1967.

Den övriga omorganisationen beräknar riksrevisionsverket kunna genom -

19

Kungl. Maj:ts proposition nr 79 år 1967

föra tidigast under budgetåret 1969/70. Genom att man organiserar större
kamerala enheter, inför ADB-redovisning och upprättar enheter för intern
revision vid de större myndigheterna kommer riksrevisionsverkets uppgifter
med den kamerala revisionen att minska. Härigenom kommer ett antal biträdest
jänster att kunna dras in.

En helt genomförd omorganisation skulle för riksrevisionsverket innebära
en kostnadsökning av 705 000 kr.

Anslagsframställningar

Riksrevisionsverket föreslår att verkets avlöningsanslag för nästa budgetår
ökas med 2 133 000 kr. Verket föreslår följande personalförändringar,
nämligen för verksledningen en överdirektör (80 268), för den nya revisionsavdelningen
en avdelningschef, 5 revisionsdirektörer, 16 byrådirektörer,
8 förste revisorer eller revisorer och 8 biträden (1 672 668), för den nya
avdelningen för budget och finansstatistik en avdelningschef, 3 revisionsdirektörer,
6 byrådirektörer, 4 förste revisorer eller revisorer, 3 assistenter,
en kanslist och 20 biträden (1 247 232), för den nya avdelningen för planering
och samordning en avdelningschef, 4 revisionsdirektörer, 9 byrådirektörer,
4 förste revisorer eller revisorer och 3 biträden (1 004 736) och för
den nya administrativa byrån en revisionsdirektör, 2 byrådirektörer, en
förste revisor eller revisor, en assistent, 2 kanslister, en bokhållare och 25
biträden (821 880). Samtidigt avgår 103 tjänster (3 206 892) och tillfällig
personalförstärkning (250 000). För löneomräkning beräknas 763 108 kr.

Ifråga om omkostnader begär verket en ökning med 487 000 kr. Denna
beror främst på att verket under innevarande budgetår kommer att flytta
in i nya lokaler och på ökade blankettkostnader.

Remissyttrandena

Remissinstanserna delar riksrevisionsverkets uppfattning om behovet
av rationalisering av den statliga redovisnings- och revisionsverksamheten.
Ingen av remissinstanserna har heller haft något att erinra mot
de allmänna principerna för rationaliseringen. Många instanser understryker
vikten av att omorganisationen genomförs snarast.

Beträffande centraliseringen till större kamerala enheter råder
stor enighet bland remissinstanserna om lämpligheten av en sådan organisation
av det statliga redovisningsväsendet. Statskontoret ansluter sig
till riksrevisionsverkets uppfattning om att centraliseringen bör genomföras
allmänt. Enligt statskontorets mening bör centraliseringen på lång
sikt kunna leda till att räkenskaperna vid statliga lokalförvaltningar kan
avskaffas. Statskontoret framhåller vidare, att antalet centrala kameralmyndigheter
bör begränsas så långt som möjligt. Lantmäteristyrelsen påpe -

20

Kungl. Maj:ts proposition nr 79 år 1967

kar, att styrelsen har goda erfarenheter av den centralisering som genomförts
till styrelsens kameralbyrå av det kamerala arbetet inom lantmäteriet.
De lokala lantmäterienheterna har kunnat avlastas arbetet med såväl utbetalningar
och uppbörd av ersättningar för verksamheten som upphandling
av utrustning in. in. Länstyrelsen i Västerbottens län menar att länsstyrelserna
bör utgöra kärnan i gruppen av centrala kameralmyndigheter. Därmed
tillskapas grundförutsättningen för en lämplig storlek och spridning
av dessa enheter. Landskontorsutredningen ansluter sig till de allmänna
riktlinjerna för kameralförvaltningens ordnande och framhåller att dessa
är väl anpassade både till den nuvarande länsförvaltningen och till den
framtida organisation som landskontors- och länsförvaltningsutredningarna
kan komma att leda till. Exekutionsväsendets organisationsnämnd anser att
riksrevisionsverkets förslag till större kamerala enheter öppnar så stora
möjligheter till arbetsbesparingar och ökad effektivitet att förberedelsearbetet
för att realisera förslaget måste ges hög angelägenhetsgrad.

Synpunkter liknande nyss nämnda instansers har framförts av praktiskt
taget samtliga remissorgan.

Beträffande det föreslagna ADB-redovisningssystemet framhålls
allmänt behovet av ADB-redovisning i samband med att man bildar
större kamerala enheter. Statskontoret framhåller att de mest påtagliga
rationaliseringsvinsterna torde följa av att den föreslagna centraliseringen
kombineras med ett ADB-redovisningssystem. Särskild vikt lägger ämbetsverket
vid att det finns möjlighet att i systemet lägga in kostnadsredovisning.
Vad gäller den lämpliga storleken på de centrala kameralmyndigheterna
bör enligt statskontorets mening såväl mängden av transaktioner
som andra aspekter vara avgörande. Centrala folkbokförings- och uppbördsnämnden
understryker starkt vad riksrevisionsverket föreslagit beträffande
ADB-redovisningssystemet. Nämnden framhåller att det är ytterligt angeläget,
att de revisionella synpunkterna beaktas redan när man bygger upp
ett ADB-system. Nämnden instämmer i att den nuvarande granskningen i
efterhand måste ersättas med förebyggande åtgärder och kontroller. Detta
medför ett behov hos de olika förvaltningsorganen av generella föreskrifter
och anvisningar rörande kraven på redovisningssystem ur revisionell synpunkt.
Därjämte krävs att riksrevisionsverket vid utveckling av ADB-system
kan biträda med ADB-tekniskt utbildad revisionsexpertis.

Generaltullstyrelsen anser att samordning bör ske mellan ett inom styrelsen
utarbetat ADB-system för uppbörd och redovisning av tullmedel
och det av riksrevisionsverket föreslagna systemet. Närmast gäller det inkomst-
och utgiftsredovisningen. Utformningen av denna redovisning bör
enligt styrelsen ske helt enligt det generella redovisningssystemet.

Länsstyrelsen i Östergötlands län förordar att ADB-redovisning införs
i samband med övergång till större kamerala enheter. Utskrivandet av redovisningshandlingar,
utbetalningshandlingar och girokort bör enligt läns -

Kungl. Maj:ts proposition nr 79 år 1967

21

styrelsens mening ske på länsanläggning, medan däremot uppgifter för
riksbokföring och statistik bör bearbetas centralt och underlag härför erhållas
genom samordning mellan läns- och rikscentralerna. Liknande synpunkter
på önskvärdheten av att utnyttja länsanläggningar har framförts
av länsstyrelserna i Malmöhus, Älvsborgs, Västmanlands och Västerbottens
län.

Statistiska centralbyrån ansluter sig i stort sett till de krav på information
som bör ställas på ADB-redovisningssystemet och understryker särskilt
vikten av att underlag skapas för en kostnadsbokföring. Centralbyrån
framhåller att samordning beträffande statistiken bör uppmärksammas vid
systemutformningen. Föreningen Auktoriserade revisorer understryker vikten
av att revisionssidan medverkar vid förberedelsen och uppbyggandet
av ett ADB-system.

Praktiskt taget samtliga remissinstanser framhåller behovet av ett ADBredovisningssystem
för den egna redovisningen.

Riksrevisionsverkets förslag rörande intern kontroll och intern
revision har flera remissinstanser berört. Statskontoret understryker
sålunda vikten av en väl fungerande intern kontroll och av att den
centrala revisionsmyndigheten ger vägledning för utformningen av myndigheternas
interna kontroll. Statskontoret instämmer principiellt i att
interna revisionsorgan bildas vid centralförvaltningar och andra större myndigheter.
Härigenom erhåller man enligt statskontorets mening bättre insyn
i och kontakter med verksamheten samt större kontinuitet i granskningen
än om all revision skulle utföras av riksrevisionsverket. Försvarets
civilförvaltning framhåller att uppdragsgivare för den interna revisionen
är ledningen för myndigheten och den interna revisionen utgör därför närmast
ett organ i verksledningens tjänst. Härigenom kommer givetvis den
förvaltningsrevision som skulle rikta sig mot verkets ledning att falla
utanför den interna revisionens område. Granskning av ändamålsenligheten
av beslut hos underställda organ och tjänstemän kan däremot enligt civilförvaltningens
mening bli en viktig funktion för den interna revisionen.

Länsstyrelsen i Västmanlands län finner fördelningen av revisionella arbetsuppgifter
mellan riksrevisionsverket och myndigheterna både ändamålsenlig
och praktisk. Länsstyrelsen påpekar att internrevisionen ur organisatorisk
synpunkt bör ges en viss självständig ställning såsom en fristående
stabsfunktion inom myndigheten. Länsstyrelsen i Östergötlands län och
arbetsmarknadsstyrelsen understryker att ett ADB-redovisningssystem av
den omfattning det här är fråga om kräver god intern kontroll och beträffande
större myndigheter intern revision. Avvägningen mellan riksrevisionsverkets
arbetsuppgifter och den interna revisionens bedöms som lämplig och
riktig. Föreningen Auktoriserade revisorer förordar riksrevisionsverkets
förslag att låta intern kontroll och intern revision hos de centrala kameralmyndigheterna
ersätta den kamerala revisionen hos riksrevisionsverket.

22

Kungi. Maj. ts proposition nr 79 år 1967

Föreningen framhåller att en sådan utveckling helt stämmer överens med
vad som skett och sker på revisionsområdet inom den privata sektorn
såväl inom landet som utomlands.

Liknande synpunkter framförs även av bostadsstyr elsen, exekutionsväsendets
organisationsnämnd, generaltullstyrelsen, lantbruksstyrelsen, lantmäteristyrelsen,
postverket, riksförsäkringsverket, sjöf arts styr elsen, skolöverstyrelsen,
statens järnvägar, statens pr övning sanstalt, statens vattenfallsverk,
statistiska centralbyrån, universitetskanslersämbctet, överståthållarämbetet
och länsstyrelsen i Västerbottens län.

Viss tveksamhet beträffande behovet av intern revision har kontrollstyrelsen
och länsstyrelsen i Älvsborgs län. Enligt kontrollstyrelsen är den
interna kontrollen i nuläget så utbyggd och genomarbetad att det knappast
finns någon plats för intern revision. Länsstyrelsen menar att internrevisionens
ställning och förhållande till riksrevisionsverket är något oklar.

Förvaltningsrevisionen berörs av statskontoret, som stöder
riksrevisionsverkets strävan att i sin verksamhet lägga större tonvikt på
frågan om målsättningarna och utbytet inom olika statliga verksamhetsgrenar.
övervägandena i principförslaget ger enligt statskontorets bedömning
en god grundval för att ompröva den statliga revisionsverksamhetens
syften och innehåll. Försvarets förvaltnings direktion hävdar, att försvarets
centrala förvaltningar bör utföra förvaltningsrevision av underlydande myndigheter
inom var och en sitt verksamhetsområde. Poststyrelsen delar riksrevisionsverkets
mening att förvaltningsrevision bör utföras såväl av det
centrala revisionsverket som av internrevisionen.

Beträffande detaljutformningen av större kamerala enheter
och ADB har flera remissinstanser framfört synpunkter berörande
respektive myndighets eget område, nämligen arbetsmarknadsstyrelsen,
centrala folkbokförings- och uppbördsnämnden, civilförsvarsstyrelsen, exekutionsväsendets
organisationsnämnd, försvarets civilförvaltning, försvarets
forskningsanstalt, generaltullstyrelsen, kontrollstyrelsen, kriminalvårdsstyrelsen,
lantbruksstyrelsen, lantmäteristyrelsen, patent- och registreringsverket,
riksförsäkringsverket, sjöfartsstyrelsen, skolöverstyrelsen, socialstyrelsen,
statistiska centralbyrån, styrelsen för internationell utveckling, universitet
skanslers ämbetet, våg- och vattenbyggnadsstyrelsen, överståthållarämbetet,
länstyrelserna i Östergötlands, Malmöhus, ÄIvsborgs, Våstermanlands
och Västerbottens län.

Riksrevisionsverket har i sitt förslag ifrågasatt om inte vissa arbetsuppgifter,
som nu åvilar verkets tredje revisionsbyrå och som berör uppbördsoch
indrivningsområdet, bör flyttas över till andra myndigheter. Centrala
folkbokförings- och uppbördsnämnden och exekutionsväsendets organisationsnämnd
framhåller att en uppdelning av tredje revisionsbyråns arbetsuppgifter
med uppbördsfrågor in. m. bör ske mellan centrala folkbokföringsoch
uppbördsnämnden och exekutionsväsendets organisationsnämnd. Detta

23

Kungl. Maj:ts proposition nr 79 år 1967

bör genomföras successivt. Bl. a. påverkas revisionen av att man inför ADB
inom skatteuppbörden.

Kammarrätten ifrågasätter om inte vid genomförandet av förslaget om
större kamerala enheter den kamerala revisionen av riksrevisionsverkets
räkenskaper som nu faller på kammarrätten borde överföras på den centrala
kameraimyndighet som riksrevisionsverket torde komma att anslutas till.

Beträffande utbildningsverksamheten har flera remissinstanser
framhållit, att ett klart behov föreligger av utbildning på redovisningens
och revisionens område. Lantmäteristyr elsen understryker att övergången
till större kamerala enheter och införandet av ADB kommer att ställa stora
krav på information och utbildning av den berörda personalen. Styrelsen
finner det naturligt att erforderlig utbildning ombesörjs av riksrevisionsverket.
Styrelsen förutsätter dock att viss utbildning även behövs inom
myndigheterna för att tillgodose ett lokalt behov. Denna utbildning bör samordnas
på lämpligt sätt med riksrevisionsverkets. Liknande synpunkter
framförs av poststyrelsen, statens järnvägar, statens vattenfallsverk och
generaltullstyrelsen.

Förslaget angående större kamerala enheter medför vissa arkivvårdsp
r o b 1 e m, framhåller riksarkivet. En centraliserad redovisning och en
decentraliserad kontroll kommer att medföra att arkivhandlingarna från
anslutna myndigheter och lokalmyndigheter kommer att förvaras hos den
centrala kameralmyndigheten. Härvid uppstår behov av arkivutrymme. Ett
annat arkivvårdsproblem är gallringsfrågorna. I samband med ADB-redovisning
aktualiseras även frågor om förvaring av magnetband. Riksarkivet,
som framhåller att enhetliga regler för bevarande och avmagnetisering av
lagringsmedia för ADB saknas, föreslår att den myndighet som får till
uppgift att närmare utforma den föreslagna organisationens detaljer i samråd
med riksarkivet utarbetar förslag till lösning av dessa arkivvårdsproblcm.

Beträffande förslaget till ny organisation för riksrevisionsverket
framhåller statskontoret att det är svårt att nu bedöma hur riksrevisionsverket
bör vara organiserat i framtiden. Förvaltningsrevisionens innehål!
och inriktning har inte närmare preciserats, och ADB-redovisningen
kommer att påverka riksrevisionsverkets arbetsrutiner. Det bör ankomma
på riksrevisionsverket att självt ytterligare utreda och bedöma hithörande
frågor. Statskontoret tillstyrker att den 1 juli 1967 inrättas en ny avdelning
för planering och samordning, eu avdelning för budget och finansstatistik
och en revisionsavdelning. Med hänsyn till de omfattande arbetsuppgifter
som kommer att åvila riksrevisionsverket i samband med realiserandet av
det framlagda förslaget tillstyrker statskontoret även att en tjänst som överdirektör
inrättas den 1 juli 1967. Däremot avstyrker statskontoret att en
administrativ byrå inrättas redan i år. Det nuvarande kansliet anses under
uppbyggnadsskedet liksom hittills kunna svara för ifrågavarande arbets -

24

Kungl. Maj.ts proposition nr 79 år 1967

uppgifter. Slutligen tillstyrker statskontoret att styrelsen utökas med en
auktoriserad revisor.

Fullmäktige i riksgäldskontoret finner det angeläget att riksrevisionsverket
får resurser för det fortsatta utredningsarbetet med hänsyn till de rationaliseringsvinster
som ligger inom räckhåll. Liknande synpunkter framförs
av arbetsmarknadsstyrelsen, skolöverstyrelsen och överståthållarämbetet.
Kontrollstyrelsen och lantbruksstyrelsen finner den föreslagna organisationen
för riksrevisisionsverket lämplig och ändamålsenlig.

Föreningen Auktoriserade revisorer tillstyrker förslaget att en auktoriserad
revisor i fortsättningen skall ingå som ledamot i riksrevisionsverkets
styrelse. Härigenom skulle enligt föreningens mening förutsättningar skapas
för ett värdefullt utbyte av erfarenheter mellan den statliga och den privata
sektorn av revisionsverksamheten.

TCO ställer sig tveksam till behovet att tillföra verksstyrelsen ytterligare
särskild sakkunskap. Däremot tillstyrks förslaget om inrättande av en befattning
som överdirektör och souschef med i huvudsak ledande och samordnande
uppgifter. SACO understryker att tidsavståndet mellan de olika etapperna
i verkets omorganisation blir minsta möjliga. SACO förordar därför
att man närmare undersöker om den andra etappen av omorganisationen kan
ske tidigare än under budgetåret 1969/70.

Departementschefen

Behovet av en effektiv redovisnings- och revisionsorganisation

Förverkligandet av de målsättningar som statsmakterna ställt upp för
olika delar av den statliga och statsunderstödda verksamheten har under
senare år medfört stora krav på resurser. De utredningar som gjorts och
som redovisats bl. a. i 1965 års långtidsutredning (SOU 1966: 1) och de
senaste årens långtidsbudgeter visar, att efterfrågan på personal och andra
resurser från den offentliga sektorn kommer att vara stor även under den
tid som nu kan överblickas. Samtidigt kan man räkna med att bristen på
arbetskraft accentueras och att det samhällsekonomiska utrymmet för en
utbyggnad kommer att vara starkt begränsat. Detta medför att ytterligare
ansträngningar måste göras för att tillgänglig personal och andra resurser
inom statsverksamheten utnyttjas effektivt.

I årets statsverksproposition (bil. 1 s. 29) berörde jag frågan om rationaliseringen
inom den statliga sektorn. Jag framhöll därvid bl. a. att
takten i den fortsatta utbyggnaden av samhällets resurser i hög grad blir
beroende av kostnadsutvecklingen i den redan pågående verksamheten. Nya
utgiftsåtaganden måste trängas in i ett utrymme som redan upptas av olika
aktiviteter. Besparingar i den nu bedrivna verksamheten måste ske. Ändamål
som inte längre är absolut nödvändiga måste slopas. Jag konstaterade,

Kung!. Maj.ts proposition nr 79 år 1967

25

att vad som krävs är en konsekvent genomförd rationalisering inom det allmännas
verksamhet.

Rationaliseringen måste göras efter en rad olika linjer. Ett viktigt led är
att den statliga redovisnings- och revisionsverksamheten är effektivt organiserad.
I syfte att förbättra det statliga redovisnings- och budgetsystemet
har under de senaste åren pågått ett utvecklingsarbete inom statskontoret
om införande av programbudgetering. Detta arbete har nyligen avslutats
och en omfattande rapport har lagts fram. Som jag redan anförde i statsverkspropositionen
är det min avsikt att med ledning av erfarenheterna från
programbudgetutredningen låta utvidga utredningsarbetet kring kostnadsoch
produktivitetsfrågorna.

Det är även angeläget att de organisatoriska formerna för den kamerala
verksamheten hos myndigheterna och revisionsverksamheten är rationellt
ordnade. Organisationen måste vara utformad på ett sådant sätt att rationaliseringssträvanden
underlättas och främjas.

Den nuvarande organisationen för den statliga revisionsverksamheten
fastställdes genom beslut av 1960 års riksdag (prop. 1960: 126, SU 107,
rskr 282). Riksräkenskapsverket och statens sakrevision fördes då samman
till ett nytt revisions- och statsbokföringsverk, som fick namnet riksrevisionsverket.
Det nya verket skulle svara för den kamerala revisionen, sakrevision
och uppgifter i samband med riksbokföring, riksbokslut och finansstatistik.
En grundtanke var att den sakrevisionella verksamheten skulle
förstärkas i förhållande till den kamerala revisionen. Granskningen skulle
alltså i ökad utsträckning gälla ändamålsenligheten i vidtagna åtgärder
och prövning av prestationernas förhållande till kostnaderna.

Sedan 1960 års beslut har flera nya faktorer tillkommit som påverkar revisionsarbetet.
En av de viktigaste är den ökade användningen av automatisk
databehandling (ADB). ADB-tekniken är av betydelse för det kamerala
arbetet och revisionsarbetet på flera sätt. Sålunda tillkommer nya arbetsuppgifter
med att utveckla och underhålla system för ADB-redovisning. Vidare
måste kontrollen och revisionen hos myndigheterna få en annan inriktning,
när man inför ADB-redovisning. Genom den säkerhet som datamaskinerna
arbetar med bortfaller en del rutinkontroller av revisionell karaktär.
Datamaskinerna kan också användas direkt i revisionsarbetet.

Andra faktorer som påverkar den framtida utformningen av revisionstekniken
är behovet av kostnadskontroll hos myndigheterna och en målmedveten
inriktning av revisionsarbetet mot prövning av prestationernas
förhållande till kostnaderna. Denna effektivitets- och lönsamhetskontroll
är en av förutsättningarna för en konsekvent genomförd programbudgetering.

Som jag anförde i prop. 1966: 1 (bil. 9 s. 46) har riksrevisionsverket under
de båda senaste budgetåren fått medel för att följa den revisionstelmiska
utvecklingen på databehandlingens område. Även andra revisionsaspek -

26

Iiungl. Maj:ts proposition nr 79 år 1967

ter har behandlats. De utredningar som verket gjort har nu resulterat i ett
principförslag till omorganisation av den statliga redovisnings- och revisionsverksamheten.
I samband därmed föreslår verket att dess egen organisation
ändras. Förslaget har allmänt tillstyrkts av de remissinstanser som
yttrat sig över det.

Omorganisationen av den statliga redovisningsverksamheten

En av huvudgrunderna i riksrevisionsverkets förslag är att redovisning
och utbetalning skall centraliseras till större kamerala enheter. Genom en
sådan centralisering vinner man bl. a. att uppgifterna kan anförtros åt mera
specialutbildad personal och tekniska hjälpmedel utnyttjas effektivare. De
större kamerala enheterna skall enligt verkets förslag åstadkommas dels
genom att det kamerala arbetet hos lokalmyndigheter flyttas över till
centralmyndigheten, dels genom att flera myndigheter replierar på en större
myndighet i kameralt avseende. Enligt förslaget skulle man alltså få ett
system med centrala kameralmyndigheter, anslutna kameralmyndigheter
och lokala kameralmyndigheter. De anslutna kameralmyndigheterna skall
själva disponera sina anslag, men utbetalning och bokföring skall skötas
av den centrala myndigheten. I jämförelse med nuvarande huvudförvaltningar
kommer antalet centrala kameralmyndigheter att begränsas från
ca 130 till omkring 60.

Riksrevisionsverket har framhållit att den föreslagna organisationen kan
genomföras under konventionella arbetsformer. För att omorganisationen
skall medföra större effektivitet har verket dock föreslagit, att man samtidigt
inför system med ADB-redovisning. Verket har därför i samverkan
med statskontoret utarbetat principer för ett sådant redovisningssystem.
Detta skall kunna tillämpas för flertalet statsmyndigheter.

Den föreslagna redovisningsorganisationen och ADB-systemet har i sina
huvudprinciper allmänt godtagits av de remissinstanser som hörts.

Jag kan i likhet med remissinstanserna i allt väsentligt ansluta mig till
riksrevisionsverkets förslag. Detta synes mig väl ägnat som riktpunkt för
organisationen av den statliga redovisningsverksamheten. Centraliseringen
bör ge en ökad stadga åt det kamerala arbetet inom statsförvaltningen. Genom
ett enhetligt utformat ADB-redovisningssystem bör såväl statsmakterna
som de enskilda myndigheterna få ett bättre underlag för anslags- och
budgetuppföljning, budgetprognoser och andra sammanställningar som är
väsentliga för den ekonomiska styrningen av myndigheternas verksamhet.

Centraliseringen och ADB-redovisningen ger på sikt möjligheter till betydande
besparingar inom statsverksamheten, även om omfattningen härav
svårligen kan preciseras. För de anslutna kameralmyndigheterna kommer
centraliseringen att innebära en inte obetydlig avlastning av arbetsuppgifter.
Även för de centrala myndigheterna kommer det manuella arbetet att minska

Kungl. Maj.ts proposition nr 79 år 1967

27

genom ADB-redovisningen. Jag finner det angeläget att dessa besparingsmöjligheter
tillvaratas vid utformningen av de större kamerala enheterna.

Utvecklingen och driften av ett ADB-system drar stora kostnader. Det är
därför angeläget att utvecklingsarbetet med ADB-system samordnas. Genom
ett enhetligt utformat redovisningssystem, som kan tillämpas vid flertalet
myndigheter, bör kostnaderna kunna minskas väsentligt. Jag delar riksrevisionsverkets
uppfattning att arbetet med att utveckla ett sådant system
bör utföras i samråd mellan riksrevisionsverket och statskontoret.

Som riksrevisionsverket framhållit kan en så genomgripande ändring av
det statliga redovisningssystemet som den nu föreslagna inte genomföras
utan ytterligare undersökningar och under en längre tidsperiod. För att nå
önskvärda rationaliseringsvinster anser jag det angeläget att det nya redovisningssystemet
kan genomföras så snart som möjligt. Jag avser att senare
föreslå Kungl. Maj :t, att riksrevisionsverket får i uppdrag att fortsätta utredningsarbetet
samt successivt efter samråd med berörda myndigheter
lägga fram förslag till ny redovisningsorganisation.

Revisionens uppläggning och inriktning

Vid omorganisationen av det statliga redovisningssystemet måste man
givetvis även uppmärksamma problemen med den interna kontrollen hos
myndigheterna. Intern kontroll är en integrerad del av redovisningssystemet,
där kontrollåtgärderna företas före, parallellt med eller omedelbart
efter den egentliga verksamheten. Vid övergången till ett ADB-redovisningssystem
är det därför möjligt att också effektivisera den interna kontrollen.
Därigenom minskas behovet av efterföljande kamerala revision.

Riksrevisionsverket har i sitt förslag utgått från att den interna kontrollen
hos myndigheterna skall byggas ut. Vid större kameralmyndigheter föreslår
verket att det skall finnas interna revisionsorgan. Detta aktualiserar frågan
om en ändrad inriktning av den centrala revisionen. Riksrevisionsverket
föreslår att denna främst skall vara en förvaltningsrevision. I detta begrepp
inlägger verket en i jämförelse med nuvarande sakrevision utvidgad och
intensifierad verksamhet.

Jag kan helt ansluta mig till riksrevisionsverkets förslag när det gäller
uppläggningen och inriktningen av revisionsverksamheten. Detta förslag har
ocksä biträtts av det övervägande antalet remissinstanser. Redan när den
nuvarande organisationen för revisionsverksamheten beslutades år 1960'',
betonades att den sakrevisionella verksamheten skulle intensifieras. Nu bör
steget tas fullt ut och den centrala revisionen konsekvent inriktas på sakrevision.
Som riksrevisionsverket framhållit synes uttrycket förvaltningsrevision
vara ett mera adekvat begrepp för denna revisionsverksamhet.

En förutsättning för att den centrala revisionen skall kunna läggas om är,
såsom riksrevisionsverket framhållit, att den interna kontrollen hos myn -

28

Kungl. Maj:ts proposition nr 79 år 1967

digheterna förstärks. I samband med det fortsatta utredningsarbetet rörande
detaljutformningen av redovisningssystemet bör därför övervägas den
närmare utformningen av denna interna kontroll. Likaledes bör övervägas i
vilken utsträckning särskilda interna revisionsorgan behövs hos större myndigheter.

Målsättningen för förvaltningsrevisionen bör vara en fortlöpande tillsyn
över all statlig och statsunderstödd verksamhet som är väsentlig ur ekonomisk
synpunkt. Kontrollen bör inriktas på att bedöma lönsamheten av
verksamheten och på en prövning av att verksamheten drivs i så effektiva
former som möjligt.

Jag framhöll inledningsvis att nya utgiftsåtaganden av statsmakterna
måste avvägas mot redan pågående verksamhet. I de anvisningar som utfärdats
för myndigheternas anslagsframställningar har också betonats vikten
av en noggrann prioritering av utgiftsbehoven. Tillkomsten av en effektiv
förvaltningsrevision bör bli ett värdefullt medel när det gäller att göra
sådana prioriteringar. Genom förvaltningsrevisionen får såväl statsmakterna
som de enskilda myndigheterna en redovisning av lönsamheten inom skilda
verksamhetsgrenar.

Ett viktigt område för den nuvarande sakrevisionen gäller granskning av
taxor och avgifter i den statliga verksamheten och granskningen av formerna
för den statliga upphandlingen. Detta blir även en väsentlig uppgift
för förvaltningsrevisionen.

Omläggningen av redovisnings- och revisionsverksamheten medför behov
av utbildning av den berörda personalen. Detta gäller såväl den personal
som hos myndigheterna skall svara för redovisningen efter det nya systemet
som den centralt verkande revisionspersonalen. Riksrevisionsverket bör få
i uppdrag att jämsides med arbetet att lägga om redovisnings- och revisionssystemet
även svara för information och utbildning av den berörda personalen.

Riksrevisionsverkets organisation

Den ändrade uppläggningen av redovisnings- och revisionssystemet medför
att riksrevisionsverkets organisation behöver ändras. Verket har föreslagit
att detta sker genom att verket under styrelsen organiseras på ett
antal avdelningar, nämligen tre revisionsavdelningar, en budget- och finansstatistisk
avdelning och en planerings- och samordningsavdelning. Dessutom
skulle det nuvarande kansliet ändras till en administrativ byrå. Bl. a.
för ledningen av utvecklings- och omorganisationsarbetet föreslås att en
överdirektörstj änst inrättas. Avdelningarna skulle inrättas successivt med
början den 1 juli i år. Fullt genomförd skulle omorganisationen medföra
att personalen hos verket kan minskas med drygt 30 tjänster.

Jag finner den föreslagna organisationen lämplig i princip. Jag är dock

Kungl. Maj:ts proposition nr 79 år 1967

29

inte beredd att redan nu ta slutlig ställning till organisationen. Erfarenheterna
under de kommande åren får visa i vilken takt omorganisationen bör
genomföras.

För nästa budgetår föreslår jag i likhet med verket att följande avdelningar
inrättas, nämligen en revisionsavdelning, en avdelning för budget
och finansstatistik samt en planerings- och samordningsavdelning. Vidare
bör den administrativa byrån inrättas. Denna organisation innebär att tre
av de nuvarande revisionsbyråerna kommer att vara kvar tills vidare med
i huvudsak oförändrade arbetsuppgifter.

Riksrevisionsverket har föreslagit att verkets styrelse skall utökas med
en ledamot, vilken skulle vara auktoriserad revisor. Kungl. Maj :t bör äga
bestämma om utökning av antalet ledamöter. Jag avser att senare anmäla
denna fråga för Kungl. Maj :t.

För ledningen av de nya avdelningarna bör inrättas 3 tjänster som avdelningschef
i Ce 2. I samband härmed kan 3 byråchefstjänster i Ce 1 dras
in. Vidare bör inrättas 11 tjänster som revisionsdirektör i Be 6 eller Ce 1
för att närmast under avdelningscheferna svara för arbetet inom avdelningarna.
En tjänst som revisionsdirektör i Be 6 eller Ce 1 bör även inrättas
för chefen för administrativa byrån. Den av verket föreslagna överdirektör
stjänsten är jag inte nu beredd att tillstyrka.

För den handläggande personalen i övrigt på de nämnda avdelningarna
och administrativa byrån beräknar jag medel för 29 byrådirektörer, förste
revisorer eller revisorer, 14 förste revisorer eller revisorer, 7 assistenter, 3
kanslister samt 53 biträden och expeditionsvakter.

Frågan om lönegradsplaceringen av de tjänster som berörs av omorganisationen
har varit föremål för förhandling mellan statens avtalsverk
och berörda personalorganisationer. Avtalet har den 16 mars 1967 godkänts
av riksdagens lönedelegation, dock under förbehåll att riksdagen godkänner
de organisatoriska förutsättningar som legat till grund för avtalet.

I samband med omorganisationen kan medelsbehovet minskas med ett
belopp motsvarande lönen till 3 byråchefer, 6 avdelningsdirektörer, 15 byrådirektörer,
16 förste revisorer eller revisorer, 6 kanslister, en bokhållare
och 53 biträden och expeditionsvakter samt viss tillfällig personal inom den
nuvarande organisationen. Kungl. Maj :t bör äga vidta de övergångsåtgärder
som behövs i samband med omorganisationen.

Sammanlagt innebär mitt förslag en förstärkning av personalen med 18
tjänster för nästa budgetår. Mot denna ökning skall dock vägas den totala
minskning av verkets personal som beräknas kunna ske när omorganisationen
genomförts helt samt den rationalisering som uppnås inom myndigheterna
i övrigt.

Beräkningen av verkets avlönings- och omkostnadsanslag framgår av följande
sammanställning.

30

Kungl. Maj.ts proposition nr 79 år 1967

Beräknad ändring

1966/67

1967/68

Riksrev.

verket

Dep.chefen

Personal

Ledningspersonal ............

8

—

— 1

Handläggande personal ........

77

+ 26

+ 18

Övrig personal................

133

+ 2

+ 1

218

+ 28

+ 18

Anslag

Avlöningar

Avlöningar till tjänstemän......

6 217 000

+ 2 133 000

+ 1 706 000

Arvoden och särskilda ersättningar

50 000

—

—

Ersättning till expertis ........

500 000

—

—

6 767 000

+

2 133 000

+

1 706 000

Omkostnader

1. Sjukvård m. m.............

2. Reseersättningar

30 000

+

5 000

+

3 000

a) Ersättningar för resor inom

riket ................

100 000

—■

—

b) Ersättningar för resor utom

riket ................

100 000

—

—

3. Expenser

a) Bränsle, lyse och vatten ..

b) Övriga expenser för eget

25 000

+

30 000

+

30 000

behov ................

274 000

+

102 000

+

94 000

c) Övriga expenser för annat

än eget behov .........

1 000 000

+

300 000

+

300 000

4. Publikationstryck ..........

5. Övriga utgifter

200 000

+

50 000

+

50 000

Transportkostnader ........

25 000

—

—

1 754 000

+

487 000

+

477 000

Särskilda uppbördsmedel

Försålda blanketter m. m.......

30 000

—

—

1 724 000

+

487 000

+

477 000

Kungl. Maj.ts proposition nr 79 år 1967

31

Hemställan

Under åberopande av det anförda hemställer jag, alt Kungl. Maj:t föreslår
riksdagen att

a) godkänna de riktlinjer för organisationen av den statliga
redovisnings- och revisionsverksamheten som jag förordat
i det föregående,

b) bemyndiga Kungl. Maj :t att ändra personalförteckningen
för riksrevisionsverket i fråga om tjänster på löneplan
C i enlighet med vad jag föreslagit i det föregående,

c) bemyndiga Kungl. Maj :t att vidta de övergångsåtgärder
som behövs med anledning av omorganisationen,

d) till Riksrevisionsverket: Avlöningar för budgetåret
1967/68 på driftbudgeten under sjunde huvudtiteln anvisa
ett förslagsanslag av 8 473 000 kr.,

e) till Riksrevisionsverket: Omkostnader för budgetåret
1967/68 på driftbudgeten under sjunde huvudtiteln anvisa
ett förslagsanslag av 2 201 000 kr.

Med bifall till vad föredraganden sålunda med instämmande
av statsrådets övriga ledamöter hemställt
förordnar Hans Kungl. Höghet Regenten att till riksdagen
skall avlåtas proposition av den lydelse bilaga
till detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Britta Gyllensten

32

Kungl. Maj:ts proposition nr 79 år 1967

Innehållsförteckning

Inledning .................................... 2

Den statliga revisionens nuvarande organisation och inriktning ...... 3

Organisationen av medelsförvaltning och revision.................. 3

Revisionens inriktning ........................................ 4

Riksrevisionsverkets förslag till omorganisation av den statliga redovisnings-
och revisionsverksamheten................................. 6

Centraliserad redovisning och automatisk databehandling ........ 6

Intern kontroll, intern revision och förvaltningsrevision............ 12

Ny organisation för riksrevisionsverket......................... 15

Anslagsframställningar ........................................ 19

Remissyttrandena .............................................. 19

Departementschefen ............................................. 24

Hemställan .................................................... 31

MARCUS BOKTR. STHLMI967 670245