Kungl. Maj:ts proposition nr 73 år 1967

1

Nr 73

Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen med förslag till lag angående
ändring i lagen den 25 maj 1962 (nr 381) om
allmän försäkring, m. in.; given Stockholms slott den
17 mars 1967.

Under åberopande av bilagda i statsrådet och lagrådet förda protokoll vill
Kungl. Maj :t härmed föreslå riksdagen att

dels antaga härvid fogade förslag till

1) lag angående ändring i lagen den 25 maj 1962 (nr 381) om allmän
försäkring,

2) lag om ändring i lagen den 25 maj 1962 (nr 382) angående införande
av lagen om allmän försäkring,

3) förordning om ändrad lydelse av 20 § förordningen den 18 december
1959 (nr 552) angående uppbörd av vissa avgifter enligt lagen om allmän
försäkring, m. in.,

dels ock bifalla de förslag i övrigt, om vilkas avlåtande till riksdagen
föredragande departementschefen hemställt.

Under Hans Maj :ts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

BERTIL

Sven Aspling

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås att det nuvarande kravet på mantalsskrivning för
utlännings tillhörighet till sjukförsäkringen och tilläggspensioneringen
ersätts av ett krav på bosättning i Sverige. Förslaget innebär att en utlänning
redan genom bosättning i Sverige kan få rätt till sjukvårdsförmåner och sjukpenning
samt att pensionsgrundande inkomst kan tillgodoräknas honom för
1—Bihang till riksdagens protokoll 1967. 1 saml. Nr 73

2

Kungl. Maj.ts proposition nr 73 år 1967

det kalenderår då han bosatt sig här. Det gällande mantalsskrivningskravet
för rätt till folkpension för svensk medborgare, som inte varit mantalsskriven
i Sverige för det år varunder han fyllt 62 år och de fem åren närmast dessförinnan,
föreslås ersatt med ett krav på bosättning i Sverige.

Propositionen innehåller vidare förslag om de lagändringar som behövs
för genomförande av standardhöjningen och basbeloppsanknytningen av
folkpensioner i enlighet med förslag i statsverkspropositionen. Vid ett basbelopp
av 5 700 kr. blir fr. o. m. den 1 juli 1967 det årliga pensionsbeloppet
— bortsett från kommunalt bostadstillägg — för en ensam pensionär 4 920
kr. och för två pensionsberättigade makar tillhopa 7 680 kr. Ändring av
konsumentprisindex föreslås leda till ändring av pensionerna tidigare än
f. n. I propositionen föreslås, att riksdagen för budgetåret 1967/68 till folkpensioner
beviljar ett förslagsanslag av 5 535 milj. kr.

I propositionen föreslås dessutom att vid bestämmande av arbetsgivarnas
preliminära avgift enligt lagen om allmän försäkring, m. m. hänsyn skall
kunna tas till mera betydande ändring som avgiftsunderlaget kan antas
komma att undergå till följd av den allmänna löneutvecklingen.

Propositionen innehåller slutligen förslag i fråga om fondering i allmänna
sjukförsäkringsfonden.

Kungl. Maj:ts proposition nr 73 år 1967

3

Förslag

till

Lag

angående ändring i lagen den 25 maj 1962 (nr 381) om allmän försäkring

Härigenom förordnas, att 1 kap. 3 och 6 §§, 5 kap. 1 § samt 19 kap. 1 §
lagen den 25 maj 1962 om allmän försäkring1 skall erhålla ändrad lydelse
på sätt nedan anges.

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

1 kap.

3

Försäkrade enligt denna lag äro
svenska medborgare, så ock de som
utan att vara svenska medborgare
äro mantalsskrivna i riket.

Såvitt angår — —----—

§•

Försäkrade enligt denna lag äro
svenska medborgare, så ock de som
utan att vara svenska medborgare
äro bosatta i riket.

--första stycket.

Inom folkpensioneringen — — —
Basbeloppet fastställes av Konungen
för varje månad och utgör fyratusen
kronor multiplicerat med det
tal, vilket angiver förhållandet mellan
det allmänna prisläget under
tredje månaden före den som basbeloppet
avser och prisläget i september
1957. Ändring av nämnda tal
må ej föranleda ändring av basbeloppet,
med mindre talet stigit eller
nedgått med minst tre procent sedan
närmast föregående ändring av basbeloppet
vidtogs. Det sålunda beräknade
basbeloppet avrundas till närmaste
hundratal kronor.

---ett basbelopp.

Basbeloppet fastställes av Konungen
för varje månad och utgör fyratusen
kronor multiplicerat med det
tal, vilket angiver förhållandet mellan
det allmänna prisläget under
andra månaden före den som basbeloppet
avser och prisläget i september
1957. Ändring av nämnda tal
må ej föranleda ändring av basbeloppet,
med mindre talet stigit eller
nedgått med minst tre procent sedan
närmast föregående ändring av basbeloppet
vidtogs. Det sålunda beräknade
basbeloppet avrundas till närmaste
hundratal kronor.

1 Senaste lydelse av 5 kap. 1 § se 1964:156 och av 19 kap. 1 § se 1966:350.
1*—Bihang till riksdagens protokoll 1967. 1 samt. Nr 73

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 73 år 1967
(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

5 kap.
1 §•

Svensk medborgare, som är mantalsskriven
i riket eller som varit
mantalsskriven härstädes för det år
varunder han fyllt sextiotvå år och
för de fem åren närmast dessförinnan,
är berättigad till folkpension
enligt vad nedan sägs.

Har barn, som är svensk medborgare,
till följd av sin ålder icke blivit
mantalsskrivet här i riket, äger barnet
likväl rätt till barnpension enligt
8 kap. 5 § och vårdbidrag i form av
invaliditetsersättning enligt 9 kap.

3 §.

Svensk medborgare, som är bosatt
i riket eller som varit mantalsskriven
härstädes för det år varunder
han fyllt sextiotvå år och för de fem
åren närmast dessförinnan, är berättigad
till folkpension enligt vad nedan
sägs.

Arbetsgivare skall---

Avgift till sjukförsäkringen

Avgift till försäkringen--

Vid beräkning av avgift enligt denna
paragraf skall hänsyn icke tagas
till arbetstagare, vars lön under året
ej uppgått till trehundra kronor, och
ej heller till arbetstagares lön eller
ersättning i vad den för år räknat
överstiger sju och en halv gånger det
vid årets ingång gällande basbeloppet.
Vad gäller sjukförsäkringen
skall vidare, där ej fall som avses i
3 kap. 2 § andra stycket sista punkten
är för handen, vid beräkning av
avgift bortses från arbetstagare, som
icke är obligatoriskt försäkrad enligt
lagen om yrkesskadeförsäkring. Såvitt
angår försäkringen för tilläggspension
skall bortses från arbetstagare,
som vid årets ingång uppnått
sextiofem års ålder, så ock från ar -

19 kap.

1 §•

--för tilläggspension.

— -—- --utfört arbete.

— -— samma resultat.

Vid beräkning av avgift enligt denna
paragraf skall hänsyn icke tagas
till arbetstagare, vars lön under året
ej uppgått till trehundra kronor, och
ej heller till arbetstagares lön eller
ersättning i vad den för år räknat
överstiger sju och en halv gånger det
vid årets ingång gällande basbeloppet.
Vad gäller sjukförsäkringen
skall vidare, där ej fall som avses i
3 kap. 2 § andra stycket sista punkten
är för handen, vid beräkning av
avgift bortses från arbetstagare, som
icke är obligatoriskt försäkrad enligt
lagen om yrkesskadeförsäkring. Såvitt
angår försäkringen för tilläggspension
skall bortses från arbetstagare,
som vid årets ingång uppnått
sextiofem års ålder, så ock från ar -

5

Kungl. Maj:ts proposition nr 73 år 1907

(Nuvarande lydelse)
betstagare i fall då lön eller annan
ersättning till honom antingen enligt
11 kap. 2 § sista stycket icke räknas
såsom inkomst av anställning eller,
om arbetstagaren icke är svensk
medborgare eller mantalsskriven
härstädes, avser arbete utom riket.

Om redares -—------ —

(Föreslagen lydelse)
betstagare i fall då lön eller annan
ersättning till honom antingen enligt
11 kap. 2 § sista stycket icke räknas
såsom inkomst av anställning eller,
om arbetstagaren icke är svensk
medborgare och ej heller är bosatt
härstädes, avser arbete utom riket.
-— — stadgas särskilt.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1968.

Den nya lydelsen av 1 kap. 6 § skall dock tillämpas vid fastställande av
basbelopp för tid från och med augusti 1967.

Äldre bestämmelser gäller alltjämt i fråga om avgift för tid före den
1 januari 1968.

6

Kuhgl. Maj:ts proposition nr 73 år 1967

Förslag

till

Lag

om ändring i lagen den 25 maj 1962 (nr 382) angående införande av lagen om

allmän försäkring

Härigenom förordnas, att 10 och 12 §§ lagen den 25 maj 1962 angående
införande av lagen om allmän försäkring skall upphöra att gälla samt att
11 § nämnda lag1 skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan anges.

(Nuvarande lydelse)

11

För tiden intill utgången av juni
1968 skall, såframt ej Konungen
med riksdagen annorlunda förordnar,
i stället för bestämmelserna i
6 kap. 2 § första stycket, 7 kap. 4 §
och 8 kap. 4 § första stycket lagen
om allmän försäkring gälla att folkpension
i form av ålderspension, hel
förtidspension eller änkepension
skall för år räknat utgöra tretusentvåhundras
juttio kronor eller, där
den försäkrade är gift och hans make
åtnjuter folkpension i form av ålderspension
eller förtidspension eller
äger rätt till pension enligt 6 kap.

1 § första stycket nämnda lag samt
fall som nedan i tredje eller fjärde
stycket sägs ej är för handen, tvåtusenfemhundratrettiofem
kronor.

De i första stycket angivna pensionsbeloppen
skola för varje mångfald
av tre, varmed pensions pristalet
överstiger etthundra, förhöjas med
ett indextillägg. Varje sådant tillägg

(Föreslagen lydelse)

§•

För tiden intill utgången av juni
1968 skall i stället för bestämmelserna
i 6 kap. 2 § första stycket, 7
kap. 4 § och 8 kap. 4 § första stycket
lagen om allmän försäkring gälla att
folkpension i form av ålderspension,
hel förtidspension eller änkepension
skall för år räknat utgöra åttiosex
och en halv procent av basbeloppet
enligt nämnda lag eller, där den försäkrade
är gift och hans make åtnjuter
folkpension i form av ålderspension
eller förtidspension eller äger
rätt till pension enligt 6 kap. 1 §
första stycket samma lag samt fall
som nedan i andra eller tredje stycket
sägs ej är för handen, sextiosju
och en halv procent av basbeloppet.

Senaste lydelse av It § se 1966:237.

7

Kungl. Maj:ts proposition nr 73 år 1967

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

utgör för gift pensionsberättigad som
i första stycket sägs sextiofem kronor
och för annan pensionsberättigad
åttiofem kronor för år; dock
skola indextillägg, vilka motsvara så
många mångfalder av tre som pensions
pristalet 136 överstiger 100, utgöra
för gift pensionsberättigad fyrtio
kronor och för annan pensionsberättigad
femtio kronor för år samt
indextillägg, vilka motsvara så
många hela mångfalder av tre som
pensions pr istalet för juni månad
1965 överstiger 136, utgöra för gift
pensionsberättigad sextio kronor och
för annan pensionsberättigad sjuttiofem
kronor för år. Därest pensions
pristalet, efter att hava stigit
med hel mångfald av tre, åter nedgår,
skola indextillägg utgå efter
oförändrade grunder, så länge pensions
pristalet överstiger närmast lägre
hela mångfald av tre.

Åtnjuter den ----- —• — ------ — nämnda lag.

Åtnjuta makar--— —----— allmän försäkring.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1967.

Utan hinder av denna lag skall folkpension utgå med lägst det belopp
som skolat utgå för juli 1967, om äldre lag gällt med den ändringen att
de i 11 § lagen angående införande av lagen om allmän försäkring angivna
beloppen tretusentvåhundrasjuttio kronor och tvåtusenfemhundratrettiofem
kronor i stället utgjort tretusenfyrahundrafyrtio kronor och tvåtusensexhundrasextiofem
kronor.

För den, som åtnjuter folkpension i form av ålderspension eller förtidspension
och vars pension jämlikt 18 § andra stycket lagen angående införande
av lagen om allmän försäkring utgår med högre belopp än som skolat
utges med tillämpning av 17 kap. 2 § lagen om allmän försäkring, skall
pensionen höjas med belopp motsvarande pensionsförhöjning som föranledes
av denna lag.

Pensionspristal skall sista gången fastställas för juli 1967.

Kungl. Maj:ts proposition nr 73 år 1967

Förslag

till

Förordning

om ändrad lydelse av 20 § förordningen den 18 december 1959 (nr 552) angående
uppbörd av vissa avgifter enligt lagen om allmän försäkring, m. m.

Härigenom förordnas, att 20 § förordningen den 18 december 1959 angående
uppbörd av vissa avgifter enligt lagen om allmän försäkring, m. m.1
skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan anges.

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

20 §.

Preliminär avgift för visst år skall
utgå med belopp motsvarande arbetsgivarens
under nästföregående
år debiterade slutliga avgift. Äro de
för utgiftsåret gällande procentsatserna
för avgiftsuttaget enligt lagen
om allmän försäkring högre eller
lägre än procentsatserna för det år
som den sålunda debiterade slutliga
avgiften avser, skall hänsyn härtill
tagas vid bestämmandet av den preliminära
avgiften.

Har slutlig------- —--

Särskild beräkning------- —

Preliminär avgift för visst år skall
utgå med belopp motsvarande arbetsgivarens
under nästföregående
år debiterade slutliga avgift. Äro de
för utgiftsåret gällande procentsatserna
för avgiftsuttaget enligt lagen
om allmän försäkring högre eller
lägre än procentsatserna för det år
som den sålunda debiterade slutliga
avgiften avser, skall hänsyn härtill
tagas vid bestämmandet av den preliminära
avgiften. Konungen äger
förordna att hänsyn skall tagas även
till mera betydande ändring, som avgiftsunderlaget
kan antagas komma
att undergå till följd av den allmänna
löneutvecklingen.

— slutliga avgiften.

— omständighet föreligger.

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1968.

1

Förordningen omtryckt 1962:396.

Kungl. Maj:ts proposition nr 73 år 1967

9

Utdrag av protokollet över socialärenden, hållet inför Hans Maj:t
Konungen i statsrådet på Stockholms slott den 2b februari
1967.

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Nilsson, statsråden

Sträng, Lange, Kling, Edenman, Holmqvist, Aspling, Palme, Sven Eric

Nilsson, Lundkvist, Gustafsson, Geijer, Odhnoff.

Chefen för socialdepartementet, statsrådet Aspling, anmäler efter gemensam
beredning med statsrådets övriga ledamöter fråga om ändring i lagen
om allmän försäkring, m. m. och anför.

Riksförsäkringsverket har på Kungl. Maj :ts uppdrag utrett dels förutsättningarna
för att som villkor för försäkringstillhörighet enligt 1 kap.
3 § lagen den 25 maj 1962 (nr 381) om allmän försäkring för personer, som
inte är svenska medborgare, byta ut kravet på mantalsskrivning mot ett
krav på bosättning, dels förutsättningarna för att för svenska medborgare
mjuka upp ett i 5 kap. 1 § samma lag uppställt mantalsskrivningskrav samt
lagt fram förslag i dessa ämnen. Efter remiss har yttranden över förslaget
avgetts av centrala folkbokförings- och uppbördsnämnden, Svenska arbetsgivareföreningen,
Landsorganisationen i Sverige (LO), Tjänstemännens centralorganisation
(TCO), Sveriges akademikers centralorganisation (SACO)
och Försäkringskasseförbundet.

I prop. 1967: 1 (bil. 7 s. 23) har vidare föreslagits standardhöjning och
basbeloppsanknytning av folkpensionerna den 1 juli 1967. Förslagen föranleder
viss lagändring.

Slutligen har inom socialdepartementet utarbetats en promemoria (stencil
S 1966: 6) i vilken föreslagits viss ändring i bestämmelserna angående beräkning
av arbetsgivaravgifter enligt lagen om allmän försäkring, m. m.
ö7er promemorian har, efter remiss, yttranden avgetts av riksförsäkringsve>
bet, Svenska landstingsförbundet, Svenska kommunförbundet, Svenska
stadsförbundet, Svenska arbetsgivareföreningen, LO, TCO, SACO, Riksförbundet
Landsbygdens Folk, Sveriges hantverks- och industriorganisation,
Sveriges köpmannaförbund och Svensk industriförening.

10

Kiingl. Maj:ts proposition nr 73 år 1967

Försäkringstillhörigliet inom den allmänna försäkringen m. m.

Gällande bestämmelser

Försäkrade enligt lagen den 25 maj 1962 (nr 381) om allmän försäkring1
(ändrad 1964: 146 och 156, 1965: 144 och 752 samt 1966: 236 och 350) är
enligt huvudregeln svenska medborgare samt personer som utan att vara
svenska medborgare är mantalsskrivna i Sverige (1 kap. 3 § första stycket).
En person, som inte längre är svensk medborgare eller i Sverige mantalsskriven
utlänning men som tillgodoräknats pensionspoäng, anses alltjämt
vara försäkrad såvitt angår tilläggspensioneringen (1 kap. 3 § andra stycket).
Att en person är försäkrad innebär inte i och för sig att han har rätt till
alla förmåner eller omfattas av alla förpliktelser enligt lagen. Närmare bestämmelser
om i vilken utsträckning så är fallet finns för de olika försäkringsgrenarna.
Olika regler gäller i vissa hänseenden för svenska medborgare
och utlänningar.

Inom sjukförsäkringen gäller i princip att den som är försäkrad
enligt 1 kap. 3 § första stycket AFL har rätt till sjukvårdsersättning (2 kap.
1 §). För rätt till sjukpenning och — i regel — moderskapspenning krävs
dessutom att den försäkrade är inskriven hos allmän försäkringskassa (3
kap. 2 och 12 §§). Försäkrad som är bosatt i Sverige skall vara inskriven
hos försäkringskassa fr. o. in. den månad då han fyller 16 år. Han skall
vara inskriven hos den kassa, inom vars verksamhetsområde han är mantalsskriven.
Är han inte mantalsskriven, skall han vara inskriven hos den
kassa inom vars område han är bosatt vid årets ingång. Om han bosätter
sig i Sverige senare under året, skall han skrivas in hos den kassa, inom
vars område bosättningen äger rum (1 kap. 4 §). Försäkringskassa skall
skriva in försäkrad så snart kassan fått kännedom om att han skall vara
inskriven. Inskrivning gäller tidigast fr. o. m. tredje månaden före den då
han skrivs in. Försäkrad, som inte är mantalsskriven, skall inom två veckor
från den tidpunkt, då sådant förhållande inträtt att han skall vara inskriven
hos viss kassa, anmäla sig hos denna. Så snart försäkringskassa fått
kännedom om att försäkrad inte längre skall vara inskriven hos kassan,
skall kassan avföra honom från sitt register över inskrivna försäkrade (1
kap. 5 §).

För att en svensk medborgare skall kunna skrivas in hos försäkringskassa
och därmed ha möjlighet att få sjukförsäkringens samtliga förmåner
räcker det alltså att han är bosatt i Sverige, medan det för en utlänning
även krävs mantalsskrivning. Eftersom mantalsskrivningen för ett visst
kalenderår bygger på bosättning i Sverige den 1 november året dessförinnan,
kan utlänningen få vänta upp till 14 månader innan han blir inskriven hos
försäkringskassa.

1

Lagen benämns i det följande AFL.

11

Kungl. Majrts proposition nr 73 år 1967

Kravet att utlänning skall vara mantalsskriven för att bli försäkrad har
mjukats upp i stor utsträckning genom konventioner mellan Sverige och
olika främmande stater. Utländska medborgare är likställda med svenskar
enligt särskilda konventioner med Danmark, Finland, Island och Norge (SFS
1956: 491), med Italien (SFS 1957: 458) samt med Storbritannien och Nordirland
(SFS 1957: 154). Medborgare i de ifrågavarande länderna skall skrivas
in hos försäkringskassa redan vid bosättning i Sverige. Samma likställdhet
med svenska medborgare följer av Internationella arbetsorganisationens
konvention (nr 118) angående utlänningars likställande med ett lands egna
medborgare i fråga om social trygghet (SFS 1964: 57). Denna konvention
gäller för Sveriges del i förhållande till Guatemala, Israel, Jordanien, Norge,
Syrien, Madagaskar, Nederländerna, Indien, Centralafrikanska Republiken,
Irland och Tunisien. Enligt en provisorisk europeisk överenskommelse om
social trygghet, dock ej vid ålderdom och nedsatt arbetsförmåga eller för
efterlevande (SFS 1955:563), inträder likställdhet med svensk medborgare
när en utlänning som omfattas av överenskommelsen bosatt sig i Sverige
och uppehållit sig här i minst sex månader, såvida han inte blivit mantalsskriven
här tidigare. Överenskommelsen gäller för Sveriges del i förhållande
till Belgien, Frankrike, Grekland, Luxemburg och Västtyskland samt en del
av de länder för vilka de övriga konventionerna gäller.

Inom tilläggspensioneringen grundas rätt till tilläggspension
på inkomst av förvärvsarbete. Pensionsgrundande inkomst beräknas för år
då vederbörande varit försäkrad enligt 1 kap. 3 § första stycket (11 kap. 1 §).
För att en utlänning skall få räkna inkomst som pensionsgrundande för ett
visst år måste han alltså ha varit mantalsskriven för det året.

Enligt 1 § förordningen den 18 december 1959 (nr 551) angående beräkning
av pensionsgrundande inkomst enligt AFL (förordningen omtryckt
1962:395, ändrad 1966:244) skall pensionsgrundande inkomst för försäkrad
som är bosatt eller mantalsskriven i Sverige bestämmas av den lokala
skattemyndighet, inom vars tj änstgöringsområde den försäkrade taxerats
till statlig inkomstskatt eller skulle ha taxerats till sådan skatt, om han varit
bosatt i Sverige eller inte haft att erlägga sjömansskatt. För annan försäkrad
skall pensionsgrundande inkomst bestämmas av den lokala skattemyndigheten
i Stockholm. Beräkningen av pensionsgrundande inkomst sker enligt
2 och 3 §§ med ledning av den försäkrades taxering till statlig inkomstskatt
eller, i vissa fall, redares kontrolluppgift eller särskild uppgift från arbetsgivaren.

Enligt AFL är rätten till folkpension i princip förbehållen svensk
medborgare, som är mantalsskriven i Sverige eller som varit mantalsskriven
här för det år under vilket han fyllt 62 år och för de fem åren närmast dessförinnan.
Barn med svenskt medborgarskap som till följd av sin ålder inte
blivit mantalsskrivet har ändå rätt till folkpension i form av barnpension
och vårdbidrag (5 kap. 1 §).

2*—Bihang till riksdagens protokoll 1967. 1 samt. Nr 73

12

Kungl. Maj:ts proposition nr 73 år 1967

Folkpension som beviljats kan i vissa fall fortsätta att utgå även sedan
pensionärens rätt till pension enligt 5 kap. 1 § upphört (5 kap. 2 §).

För rätt till kommunalt bostadstillägg enligt lagen den 25 maj 1962 (nr
392) om hustrutillägg och kommunalt bostadstillägg till folkpension krävs
att pensionären är mantalsskriven i den kommun som svarar för tillägget
(2 §).

På grund av konventioner mellan Sverige och vissa andra stater kan utländska
medborgare i Sverige få folkpension på samma villkor som svenska
medborgare under förutsättning att vissa särskilda villkor om vistelsetid
här i landet in. m. är uppfyllda. Detta gäller bl. a. medborgare i övriga nordiska
länder.

Riksförsäkringsverket

I fråga om utländska medborgares ställning inom sj ukförsäkringe
n erinrar riksförsäkringsverket om att det i AFL stadgade mantalsskrivningskravet
i stor utsträckning satts ur kraft genom internationella avtal
och ersatts av ett krav på bosättning i Sverige. Flertalet invandrare till Sverige
•—- medborgare i de nordiska länderna och Västtyskland — behöver således
inte avvakta mantalsskrivning utan blir omfattade av den svenska
sjukförsäkringen vid bosättning i Sverige, medborgare i Västtyskland dock
först efter sex månaders vistelse här, om de inte blivit mantalsskrivna tidigare.
Att generellt för utlänningar ersätta kravet på mantalsskrivning med
ett krav på bosättning skulle därför inte i och för sig medföra några nya
problem.

Även om den ifrågasatta åtgärden att ersätta inantalsskrivningskravet
med ett krav på bosättning inte i princip skapar några nya problem, vill
riksförsäkringsverket framhålla de svårigheter som redan nu föreligger,
när försäkringskassorna skall bedöma försäkringstillhörigheten för inflyttade
utlänningar som omfattas av internationella överenskommelser. Kassorna
får därvid ideligen pröva gränsfall, där det råder tvekan om en till
Sverige anländ utlänning med hänsyn till bl. a. syftet med vistelsen här
och vistelsens sannolika varaktighet omedelbart bör anses vara bosatt eller
inte. Svårigheterna sammanhänger med att folkbokföringen f. n. saknar en
mera fast och enhetlig praxis för bedömning i individuella fall av förutsättningarna
för att en till Sverige anländ persons vistelse skall anses konstituera
bosättning. Försäkringskassornas bedömning av bosättningsbegreppet
sker efter i princip samma grunder som inom folkbokföringen, men
kassorna har att självständigt avgöra om förutsättningar föreligger för tillhörighet
till sjukförsäkringen på grund av bosättning. Detta medför att
kassorna kan skriva in personer som inte blivit kyrkobokförda liksom att
kassorna kan avföra personer som fortfarande är kyrkobokförda i Sverige.

Fn sådan ordning är enligt riksförsäkringsverkets mening inte lämplig.
Det naturliga synes vara att försäkringskassorna inte alls går in i någon

13

Kungl. Maj:ts proposition nr 73 år 1967

prövning av bosättningsfrågorna utan helt rättar sina avgöranden om inskrivning
efter folkbokföringsmyndigheternas beslut i kyrkobokföringsfrågan.
Ett sådant tillvägagångssätt skulle medföra lättnader för sjukförsäkringens
administration utan att betunga folkbokföringens organ mera än vad
nu är fallet. En förutsättning för en sådan ordning är att bosättningsbegreppet
inom folkbokföringen bedöms efter enhetliga regler och på ett sätt som
motsvarar sjukförsäkringens behov. Verket erinrar om att centrala folkbokförings-
och uppbördsnämnden i betänkande med förslag till ny folkbokföringsförordning
m. m. (SOU 1966:16) upplyst, att nämnden framdeles
kommer att företa en genomgripande överarbetning av förordningen. Denna
kommer främst att innefatta en översyn av bosättningsbegreppet. För den
allmänna försäkringens del är det enligt verkets mening angeläget, att översynen
kommer till stånd snarast och att den företas under medverkan av
verket såsom tillsynsmyndighet för försäkringskassorna. Först därefter blir
det möjligt att föreskriva att försäkringskassornas beslut i bosättningsfrågor
i princip skall grundas på folkbokföringsorganens motsvarande beslut.

Sammanfattningsvis uttalar riksförsäkringsverket, att några avgörande
hinder inte synes föreligga mot att som villkor för utlännings tillhörighet till
sjukförsäkringen byta ut kravet på mantalsskrivning mot ett krav på bosättning.
Verket förordar att så sker.

Inom tilläggspensioneringen gäller att pensionsgrundande inkomst
beräknas för en utlänning, som invandrar till och börjar arbe la i
Sverige, först sedan han blivit mantalsskriven här. Riksförsäkringsverket
anser att olägenheterna av att pensionsgrundande inkomst inte beräknas
för invandringsåret kan bli betydande för många utlänningar både när det
gäller deras egenpension och i fråga om familjepension. Vad nu anförts liksom
den omständigheten att arbetsgivaravgift erläggs för lön till anställd utlänning,
vare sig denne är mantalsskriven eller inte, talar enligt verkets mening
för att mantalsskrivningskravet slopas. I stället bör man ställa upp ett
annat kriterium på närmare anknytning till Sverige och detta bör väljas på
sådant sätt, att det förorsakar så ringa administrativt besvär som möjligt.
Därvid kan knappast något annat alternativ komma i fråga än ett krav på
bosättning i Sverige. Från verkets synpunkt föreligger inga principiella eller
organisatoriska hinder att som förutsättning för tillgodoräknande av pensionsgrundande
inkomst byta ut mantalsskrivningskravet mot ett krav på
bosättning.

En försäkrads pensionsgrundande inkomst bestäms av de lokala skattemyndigheterna.
Dessa bör enligt riksförsäkringsverkets mening inte självständigt
bedöma om bosättning skett eller inte. Denna fråga bör i stället
avgöras på grundval av folkbokföringsmyndigheternas beslut om kyrkobokföring.
Verket erinrar om att de på bosättning grundade beslut, som
meddelas och registreras av folkbokföringsmyndigheterna, avser kyrkobokföring
och mantalsskrivning. Uppgift härom finns hos de lokala skattemyndigheterna.
På de avtryckskort av länsstyrelsernas tryckande register,

14

Kungl. Maj:ts proposition nr 73 år 1967

som skattemyndigheterna erhåller, finns angivet dels att kyrkobokföring
skett på viss ort, dels från vilket årsskifte som den kyrkobokförde kommer
att mantalsskrivas vid oförändrad kyrkobokföring. Däremot anges inte
på kortet från vilken tidpunkt kyrkobokföring skett. Verket förutsätter att
länsbyråerna i fortsättningen lämnar uppgift härom på de avtryckskort för
utlänningar, som tillställs de lokala skattemyndigheterna. Vidare måste
garantier skapas för att avtryckskort tillställs den lokala skattemyndighet
som har att beräkna pensionsgrundande inkomst.

En övergång från mantalsskrivningskravet till krav på bosättning kan
leda till att relativt korta vistelser i Sverige medför försäkringstilihörighet.
Riksförsäkringsverket har därför övervägt att dessutom kräva att utlänningen
vid inkomstårets utgång fortfarande står kvar som kyrkobokförd.
En sådan föreskrift skulle dock komplicera förfarandet för de lokala skattemyndigheterna.
Verket anser därför att det bör räcka att utlänningen varit
kyrkobokförd i riket någon del av året. Verket erinrar i detta sammanhang
om att mycket korta uppehåll i Sverige, som eventuellt föranleder kyrkobokföring,
automatiskt faller bort som underlag vid beräkning av pensionsgrundande
inkomst redan på den grunden att inkomsten av förvärvsarbete
under ett år måste överstiga basbeloppet för att bli pensionsgrundande.

Riksförsäkringsverket framhåller vidare att i den mån pensionsgrundande
inkomst av annat förvärvsarbete än anställning tillgodoräknas utlänningar
på grund av de förordade nya bestämmelserna, motsvarande tilläggspensionsavgift
kommer att tas ut av dem. Arbetsgivaravgift med hänsyn till
anställda utlänningars avlöning debiteras redan nu, oavsett om de är bosatta
eller mantalsskrivna i Sverige eller ej. Enligt 19 kap. 1 § fjärde stycket AFL
görs dock, såvitt avser arbete utomlands, undantag för avlöning till utlänning
som inte är mantalsskriven i Sverige. Verket förordar att uttrycket mantalsskriven
i detta lagrum ändras till bosatt.

När det gäller mantalsskrivningskravet inom folkpensioneringen
har det utredningsuppdrag, som lämnats riksförsäkringsverket, avsett
svenska medborgare, som återvänder till Sverige från vistelse utomlands.
Verket erinrar om att alla svenska medborgare, som varit mantalsskrivna
i Sverige för de år varunder de fyllt 57—62 år, har rätt till folkpension med
undantag av kommunalt bostadstillägg. Svenska medborgare kan alltså
få folkpension utan att vara mantalsskrivna, om de uppfyller de nämnda
förutsättningarna. Detta gäller vare sig de bor utomlands eller återvänder
till Sverige efter att ha bott i ett annat land. En svensk medborgare, som inte
varit mantalsskriven i Sverige för de år då han fyllt 57—62 år, kan däremot
inte få folkpension om han inte är mantalsskriven. Om en sådan person,
som varit bosatt utomlands, återvänder till Sverige omedelbart efter
den 1 november ett år, måste han alltså vänta 14 månader innan folkpension
kan börja utgå.

Riksförsäkringsverket anser att konsekvenserna av de gällande bestäm -

Kungl. Maj:ts proposition nr 73 år 1967

15

melserna är otillfredsställande. Olägenheterna skulle undanröjas, om mantalsskrivningskravet
i 5 kap. 1 § första stycket AFL för den som inte uppfyller
det särskilda villkoret om mantalsskrivning mellan 57 och 62 års,
ålder byttes ut mot ett krav på bosättning i Sverige. Verket förordar en
sådan ändring. Vissa folkpensionsförmåner regleras i lagen om hustrutillägg
och kommunalt bostadstillägg till folkpension. Av bestämmelserna
i nämnda lag följer att ändringen i 5 kap. 1 § AFL medför motsvarande
utvidgning av rätten till hustrutillägg men däremot inte av rätten till kommunalt
bostadstillägg.

Riksförsäkringsverket påpekar att utbytet av mantalsskrivningskravet
mot ett krav på bosättning får verkningar också för andra svenska medborgare
än sådana som återvänder till Sverige från vistelse utomlands. Det kan
vara fråga om enstaka personer som trots stadigvarande vistelse i landet
inte är folkbokförda någonstans, t. ex. vagabonder. I sådana fall kan sociala
skäl tala för att de får folkpension. Verket anser därför inte motiverat att
begränsa utvidgningen av pensionsrätten till utlandssvenskar som återvänder
till Sverige.

Det gällande mantalsskrivningskravet medför inte enbart eu begränsning
av rätten till folkpension utan också en rätt till sådan pension för vissa
svenska medborgare, som är mantalsskrivna i Sverige men som inte anses
bosatta här enligt praxis inom den allmänna försäkringen. Vidare gäller
att pensionsrätt efter avflyttning till utrikes ort nu faller bort först sedan
mantalsskrivningen upphört. Den förordade ändringen kan medföra en
viss försämring av pensionsrätten för dessa kategorier svenska medborgare.
Riksförsäkringsverket framhåller med anledning härav att det finns möjligheter
att låta den som redan beviljats pension få behålla pensionen. Att
med hänsyn till eventuella övriga, säkerligen mycket sällsynta fall komplicera
lagstiftningen är enligt verkets mening inte påkallat.

Här bosatta svenska barn har enligt 5 kap. 1 § andra stycket AFL rätt till
folkpension i form av barnpension och vårdbidrag även om de inte hunnit
bli mantalsskrivna. Verket framhåller att detta stadgande blir obehövligt,
om den förordade ändringen i paragrafens första stycke genomförs.

Riksförsäkringsverket anför slutligen att de ekonomiska verkningarna
av förslaget blir mycket begränsade. Någon anslagsuppräkning påkallas
därför inte.

Remissyttrandena

Riksförsäkringsverkets förslag har tillstyrkts eller lämnats utan erinran
i remissyttrandena. Behovet av reformen har understrukits från många
håll. I flera yttranden framhålls vikten av att den av verket förordade
översynen av bosättningsbegreppet kommer till stånd snarast.

Centrala folkbokförings- och vppbördsnämnden anser att förslaget innebär
en önskvärd utbyggnad av socialförsäkringen och tillstyrker det därför,

16

Kungl. Maj:ts proposition nr 73 år 1967

även om dess genomförande kommer att medföra inte obetydliga administrativa
svårigheter. Enligt nämndens mening når man en viss överensstämmelse
med skattelagstiftningen, om man i enlighet med förslaget ersätter
kravet på mantalsskrivning med ett krav på bosättning. Riksförsäkringsverkets
uppfattning att med begreppet bosättning i AFL skall
anses kyrkobokföring gör dock, att det uppkommer vissa skiljaktigheter
mellan bosättningsbegreppet i skattelagarna och AFL. Om förslaget skall
genomföras och alltså enligt AFL kyrkobokföring skall vara liktydig med
bosättning, bör detta enligt nämndens mening komma till uttryck i lagtexten.
Behövliga ändringar i ADB-systemet för folkbokföring och uppbörd
kan inte överblickas förrän bl. a. aviseringsförfarandet mellan länsstyrelse,
lokal skattemyndighet och allmän försäkringskassa utretts. Nämnden förutsätter
att sådan utredning kan göras av riksförsäkringsverket och nämnden.
Förslaget kan enligt nämnden med hänsyn till utredningsbehovet genomföras
tidigast den 1 januari 1968.

Svenska arbetsgivareföreningen yttrar att det för företagens del är
angeläget att snarast få eu bättre lösning på de invandrande utlänningarnas
rätt till sociala förmåner samt att det är rimligt, att svenska medborgare,
som under viss del av sin aktiva tid arbetar i annat land, får möjligheter
till samma sociala förmåner som övriga svenska medborgare redan vid
bosättningen i Sverige. Föreningen delar verkets uppfattning att bosättningsbegreppet
bör ses över snarast. LO tillstyrker förslaget, som överensstämmer
med organisationens allmänna uppfattning om likabehandling av
alla i samhället och på arbetsmarknaden. LO instämmer i önskemålen om
översyn av bosättningsbegreppet.

Försäkringskasseförbundet anser det olämpligt att både försäkringskassorna
och folkbokföringens organ skall bedöma frågor om bosättning.
Folkbokföringens organ bör ensamma svara för denna bedömning, varvid
förutsätts att bedömningen sker efter enhetliga regler och på ett sätt som
motsvarar den allmänna försäkringens behov.

Departementschefen

Vid 1966 års riksdag slopades i huvudsak de regler inom tilläggspensioneringen
som var strängare för utlänningar än för svenska medborgare. En
kvarstående särregel för utlänning är stadgandet att den som inte är svensk
medborgare skall vara mantalsskriven i Sverige för att anses som försäkrad
enligt AFL. Svensk medborgare är försäkrad utan villkor om mantalsskrivning.
Det särskilda mantalsskrivningskravet är av betydelse för utlännings
tillhörighet till både sjukförsäkringen och tilläggspensioneringen. Mantalsskrivningen
avser kalenderår och bygger i princip på bosättning den 1
november året dessförinnan. Med hänsyn till mantalsskrivningskravet kan
en invandrad utlänning alltså få vänta upp till 14 månader innan han kan få

Kungl. Maj:ts proposition nr 73 år 1967

17

del av sjukförsäkringens förmåner. För tilläggspensioneringens del innebär
mantalsskrivningskravet att utlänning inte tillgodoräknas pensionsgrundande
inkomst för invandringsåret.

Det gällande mantalsskrivningskravet för utlänning har genom internationella
överenskommelser i stor utsträckning satts ur kraft i vad avser
sjukförsäkringen. Av den i det föregående lämnade redogörelsen framgår
att det största antalet utländska invandrare till Sverige, bl. a. medborgare
i de nordiska länderna, inte behöver avvakta mantalsskrivning. De blir
sjukförsäkrade vid bosättningen i Sverige. För den som endast kan åberopa
den provisoriska europeiska överenskommelsen och det är bl. a. fallet med
en förhållandevis stor grupp av invandrare, nämligen medborgare i Västtyskland,
gäller dock en väntetid på sex månader såvida han inte blir
mantalsskriven dessförinnan.

Vid behandlingen i prop. 1966:59 av utlänningars ställning inom tilläggspensioneringen
gav jag uttryck för uppfattningen att starka skäl talar
för att mantalsskrivningskravet slopas både för sjukförsäkringens och tilläggspensioneringens
del. Riksförsäkringsverket har undersökt de administrativa
konsekvenserna av ett sådant steg och funnit att det inte föreligger
något hinder att ersätta mantalsskrivningskravet med ett krav på bosättning
i Sverige. Verkets förslag har vunnit allmän anslutning vid remissbehandlingen.
Jag förordar att det genomförs. I enlighet härmed bör ändring
göras i 1 kap. 3 § och i 19 kap. 1 § AFL.

Riksförsäkringsverket har relativt utförligt behandlat frågan om bosättningsbegreppet
inom den allmänna försäkringen och folkbokföringen. Enligt
verkets mening är det angeläget att man får ett såvitt möjligt enhetligt
bosättningsbegrepp, som tillgodoser både den allmänna försäkringens och
folkbokföringens behov. En i betänkandet Ny folkbokföringsförordning
in. m. (SOU 1966: 16) aviserad översyn av bosättningsbegreppet bör enligt
verkets mening ske utan dröjsmål och under medverkan av verket. Jag
delar verkets uppfattning men vill framhålla, att översynen inte bör föranleda
att den nu föreslagna reformen skjuts upp. Jag förordar att lagändringarna
träder i kraft den 1 januari 1968.

I avvaktan på att bosättningsbegreppet blir föremål för översyn torde
försäkringskassorna för sjukförsäkringens del få följa den praxis som
de hittills tillämpat, när de haft att bedöma försäkringstillhörigheten
för invandrad utlänning som omfattas av en internationell överenskommelse.
Pensionsgrundande inkomst inom tilläggspensioneringen beräknas
av de lokala skattemyndigheterna i efterhand för föregående kalenderår.
Jag delar riksförsäkringsverkets uppfattning att de lokala skattemyndigheterna
regelmässigt bör kunna bedöma frågan om en utlänning varit
bosatt i Sverige under någon del av nämnda år med ledning av kyrkobokföringen.
Jag förutsätter att riksförsäkringsverket och centrala folkbok -

18

Kungl. Maj:ts proposition nr 73 år 1967

förings- och uppbördsnämnden i samverkan når en tillfredsställande lösning
av frågan om aviseringsförfarandet mellan länsstyrelse, lokal skattemyndighet
och allmän försäkringskassa.

Det tidigare generella kravet på mantalsskrivning för rätt till folkpension
mjukades upp i samband med tillkomsten av AFL. Enligt 5 kap.
1 § första stycket AFL föreligger rätt till folkpension dels för svensk medborgare
som är mantalsskriven i Sverige, dels för annan svensk medborgare
som varit mantalsskriven här för det år han fyllt 62 år och de fem
åren närmast dessförinnan. En svensk medborgare som inte uppfyller
sistnämnda förutsättningar och som återvänder till Sverige från vistelse
i utlandet, kan inte få folkpension förrän han blivit mantalsskriven. Trots
att han är bosatt i Sverige kan han få vänta upp till 14 månader innan
pension kan utgå. Riksförsäkringsverket har föreslagit sådan ändring
av 5 kap. 1 § första stycket AFL att rätt till folkpension skall föreligga för
svensk medborgare som är bosatt i Sverige eller som varit mantalsskriven
här för det år då han fyllt 62 år och för de fem åren närmast dessförinnan.
Förslaget avhjälper bl. a. vissa brister i socialförsäkringsskyddet för
svenskar som vänder hem från internationell biståndsverksamhet (jfr rskr
1965:414). Jag förordar förslaget.

I 5 kap. 1 § andra stycket AFL finns eu bestämmelse som syftar till att
barn, som är svensk medborgare, skall knnna få folkpension i form av
barnpension och vårdbidrag redan under första levnadsåret. Med den nyss
förordade ändringen av paragrafens första stycke kan bestämmelsen utgå.

Förslagets ekonomiska verkningar blir enligt riksförsäkringsverkets bedömning
så ringa, att de inte behöver påverka anslagsberäkningen för folkpensioner.

Kungl. Maj:ts proposition nr 73 år 1967

19

Standardhöjning och basbeloppsanknytning av folkpensioner

Gällande bestämmelser in. m.

Statsmakternas ställningstaganden år 1958 i fråga om den framtida folkpensionsnivån
innebär att folkpensionerna fram till år 1968 skall höjas successivt
så att ålderspensionen kommer att uppgå för en ensam pensionär till
3 600 kr. och för två pensionsberättigade makar till 5 400 kr., allt uttryckt
i 1957 års penningvärde. De hittills genomförda standardhöjningarna i kronor
räknat framgår av följande tablå.

Den 1 juli år

Ensam pensionär

Makar

1958

150

240

1960

250

350

1962

350

500

1964

300

450

1965

150

230

1966

170

260

Enligt huvudregeln i 6 kap. 2 § AFL utgör ålderspensionen för en ensam
pensionär 90 % av basbeloppet och för var och en av två pensionsberättigade
makar 67,5 % av basbeloppet. Hel förtidspension och full änkepension utgår
med samma belopp som ålderspensionen (7 kap. 4 § och 8 kap. 4 §).

Basbeloppet fastställs av Kungl. Maj :t för varje månad. Basbeloppet utgör
4 000 kr. multiplicerat med det tal, som anger förhållandet mellan det allmänna
prisläget under tredje månaden före den som basbeloppet avser och
prisläget i september 1957. Ändring av nämnda tal får ej föranleda ändring
av basbeloppet, om inte jämförelsetalet stigit eller gått ner med minst
tre procent sedan närmast föregående ändring av basbeloppet. Vid basbeloppsberäkningen
sker avrundning till närmaste hundratal kronor (1 kap.
6 §). Vid beräkning av det allmänna prisläget utgår man enligt kungörelsen
den 25 maj 1962 (nr 383) från konsumentprisindex. Beräkningen utförs av
statistiska centralbyrån, som skall redovisa resultatet av beräkningen
senast den 25 i månaden efter den som beräkningen avser. Basbeloppet
utgör fr. o. in. april 1967 5 700 kr.

Reglerna om ålderspensionens, förtidspensionens och änkepensionens
anknytning till basbeloppet har ännu inte trätt i kraft. För tiden intill utgången
av juni 1968 skall, om inte Kungl. Maj :t och riksdagen beslutar annorlunda,
en äldre metod för indexregleringen tillämpas. Inte heller har den
i AFL angivna pensionsnivån uppnåtts ännu.

Bestämmelser om pensionsbelopp och indexreglering under övergångstiden
finns i lagen den 25 maj 1962 (nr 382) angående införande av lagen

20

Kungl. Maj:ts proposition nr 73 år 1967

om allmän försäkring (ändrad 1963: 58, 1964: 157, 1965: 145 och 1966: 237).
Pensionspristal skall fastställas med tillämpning av äldre bestämmelser
(10 §). Dessa innebär att statistiska centralbyrån verkställer beräkning av
förhållandet mellan det allmänna prisläget under varje månad och prisläget
i december 1951. Beräkningen sker med ledning av konsumentprisindex.
På grundval av beräkningen fastställer Kungl. Maj :t senast den 5 i andra
månaden efter den som beräkningen avser det procenttal (pensionspristal),
som utmärker angivna förhållande. Sålunda fastställt pensionspristal gäller
under tredje månaden efter den som beräkningen avser.

Pensionens grundbelopp är för en ensam pensionär 3 270 kr. och för
var och en av två pensionsberättigade makar 2 535 kr. per år. För varje
mångfald av tre, varmed pensionspristalet överstiger 100, förhöjs pensionen
med ett indextillägg. Varje nytillkommande indextillägg utgör 85 kr. för
en ensam pensionär och 65 kr. för var och en av två pensionsberättigade
makar. Varje indextillägg som utlösts före den 1 juli 1962 utgör 50 resp.
40 kr. och varje tillägg som utlösts därefter men före den 1 juli 1965 utgör
75 resp. 60 kr. (11 §).

För april 1967 är pensionspristalet 168 och antalet indextillägg således
22. Vid oförändrat antal indextillägg innebär detta att ålderspensionen —
frånsett kommunalt bostadstillägg — utgör sammanlagt 4 670 kr. för en
ensam pensionär och 7 280 kr. för två gifta pensionärer per år. Det kan antas
att pensionspristalet före juli månad 1967 stiger så att ett nytt indextillägg
utlöses.

Departementschefen

I prop. 1967: 1 (bil. 7 s. 23) har föreslagits en standardhöjning av folkpensionerna
den 1 juli 1967 med 170 kr. för en ensam pensionär och 260 kr.
för ett pensionärspar. Med 23 indextillägg skulle ålderspensionens årsbelopp
bli — frånsett kommunalt bostadstillägg — 4 925 kr. för en ensam pensionär
och 7 670 kr. för ett pensionärspar. Motsvarande höjningar inträder för hel
förtidspension och oreducerad änkepension.

I prop. 1967: 1 har jag vidare anmält att jag avser att föreslå ändringar i
fråga om värdesäkringen av folkpensionerna. Folkpensionsbeloppen är i
AFL uttryckta i procent av basbeloppet, vilket på visst sätt förändras efter
ändringar i det allmänna prisläget. Ålderspensionen anges till 90 % av basbeloppet
för eu ensam pensionär och till sammanlagt (67,5 + 67,5) 135 %
av basbeloppet för två pensionsberättigade makar. Av tekniska skäl har
folkpensionernas anknytning till basbeloppet hittills kunnat genomföras
endast i fråga om barnpension, barntillägg, invaliditetstillägg och invaliditetsersättning.
Folkpensioneringens huvudförmåner ålderspension, förtidspension
och änkepension anges i stället i övergångsbestämmelser till AFL,
vilka är avsedda att gälla längst fram till den 1 juli 1968, i ett belopp i kronor.
Pensionsbeloppen värdesäkras genom indextillägg som utlöses vid viss

21

Kungl. Maj:ts proposition nr 73 år 1967

förändring av det s. k. pensionspristalet som i sin tur bestäms av konsumentprisindex.
Det finns nu möjlighet att byta ut den nuvarande anordningen
med indextillägg mot den form av värdesäkring som anges i AFL och som
innebär att pensionernas totalbelopp står i relation till det vid varje tidpunkt
gällande basbeloppet. Jag förordar att så sker fr. o. in. den 1 juli 1967.

De i AFL angivna andelarna av basbeloppet — 90 resp. 135 % — är avsedda
att nås år 1968 sedan de standardhöjningar som statsmakterna uttalat
sig för genomförts i sin helhet. Procentandelen av basbeloppet bör vid basbeloppsanknytning
den 1 juli 1967 lämpligen avvägas så att den med det
senast fastställda basbeloppet 5 700 kr. ger i stort sett samma pensionsbe-1
lopp som vid 23 indextillägg skulle ha utgått för juli 1967 enligt äldre lagstiftning
vid eu standardhöjning med 170 kr. resp. 260 kr., dvs. 4 925
kr. för en ensam pensionär och 7 670 kr. för ett pensionärspar. Detta
resultat nås om pensionen för en ensam pensionär bestäms till 86,5 %
av basbeloppet och för var och en av två makar till 67,5 % av basbeloppet,
dvs. för makarna tillhopa 135 %. Under angiven förutsättning blir,
med tillämpning av 16 kap. 4 § AFL, pensionsbeloppet 4 920 kr. för en ensam
pensionär och 7 680 kr. för ett pensionärspar. Det procenttal som avsetts för
makar fr. o. m. juli 1968 skulle man alltså nå redan den 1 juli 1967. Detta
beror på att den i AFL angivna relationen mellan pensionen för en ensam
pensionär och pensionen för två makar inte överensstämmer med den nu
gällande. Enligt AFL skall pensionen till två pensionsberättigade makar motsvara
150 % av det för ensam pensionär'' gällande beloppet. F. n. utgör pensionen
för två makar omkring 156 % av det för ensam pensionär gällande
beloppet. Pensionsförsäkringskommittén har- i uppdrag att ompröva den i
AFL angivna relationen mellan pensionsbeloppen för en ensam pensionär
och för makar. I tilläggsdirektiv till utredningen har jag uttalat att det torde
stå klart att denna relation bör justeras.

Jag föreslår att pensionen för tiden intill utgången av juni 1968 för en
ensam pensionär bestäms till 86,5 % av basbeloppet. För pensionen till var
och en av två pensionsberättigade makar bör den i AFL angivna procentsatsen
67,5 gälla. Förslaget kräver ändring av 11 § första stycket lagen angående
införande av AFL. Den andel av basbeloppet, varmed pensionen för
pensionsberättigade makar skall utgå fr. o. m. den 1 juli 1968, får man ta
t;tällning till när pensionsförsäkringskommittén lagt fram sitt förslag i
denna fråga.

Bestämmelserna om fastställande av pensionspristal i 10 § lagen angående
införande av AFL, om indextillägg i 11 § andra stycket samt om beräkning
och utbetalning av folkpension i vissa fall i 12 § blir obehövliga efter basbeloppsanknytningen.
Jag föreslår därför att 10 och 12 §§ upphävs samt att
andra stycket utesluts ur 11 §.

Skulle konsumentprisindex stiga på så sätt att ett tjugofjärde indextillägg
enligt nuvarande regler utlöses under tiden t. o. m. den månad då basbelopps -

22

Kungl. Maj:ts proposition nr 73 år 1967

anknytningen införs, dvs. juli 1967, bör en indexhöjning av pensionerna
ske även om nästa basbeloppsändring inträffar senare. Genom en sådan
anordning skapas garantier för att pensionen inte kan utgå med lägre belopp
än vad som enligt äldre lagstiftning skulle ha gällt för juli 1967 efter
en standardhöjning med 170 kr. för en ensam pensionär och 260 kr. för ett
pensionärspar. Basbeloppsanknytningen bör därför kombineras med en garantiregel
av detta innehåll. Jag förordar att så sker genom en övergångsbestämmelse
till den tidigare förordade ändringen av lagen angående införande
av AFL.

Standardhöjningar och indextillägg har de senaste åren fullt ut tillkommit
ålders- och förtidspensionärer, som åtnjuter ersättning från yrkesskadeförsäkringen
och vilkas pension utgår med tillämpning av 18 § andra stycket
lagen angående införande av AFL. Också de pensionshöjningar som inträffar
efter den 30 juni i år bör tillkomma dessa pensionärer utan reduktion. Jag
förordar en övergångsbestämmelse härom.

Basbelopp fastställs för varje månad och utgör 4 000 kr. multiplicerat
med det tal, som anger förhållandet mellan det allmänna prisläget under
tredje månaden före den som basbeloppet avser och prisläget i september
1957. Pensionspristalet gäller också för tredje månaden efter den som beräkningen
av prisrelationen avser. Konsumentprisindex för en viss månad
föreligger under den närmast följande månaden, då prisrelationen också
beräknas. Tidigare har det inte varit tekniskt möjligt att använda det därvid
framkomna basbeloppet eller pensionspristalet redan vid den närmast följande
pensionsutbetalningen utan man har måst vänta därmed en månad.
Det är enligt min mening önskvärt att pensionärerna så snabbt som möjligt
får den höjning av pensionen som skall ske vid en ändring av basbeloppet.
Enligt vad jag erfarit finns det nu tekniska förutsättningar att tillgodoföra
pensionärerna dessa pensionshöjningar utan det hittillsvarande uppskovet
på en månad. Pensionshöjningar som utlöses genom basbeloppets
höjning kan på så sätt komma pensionärerna till godo redan andra månaden
efter den som prisförändringen ägt rum. Jag föreslår att 1 kap. 6 § AFL
ändras så att basbeloppet fastställs på grundval av prisläget under andra
månaden före den som beloppet avser.

Kostnaderna för standardhöjningen kan beräknas till omkring 190 milj.
kr. för budgetåret 1967/68. Årskostnaden för den tidigare utbetalningen av
pensionshöjningar vid ändringar av basbeloppet kan beräknas till ca 15
milj. kr.

Kungl. Maj:ts proposition nr 73 år 1967

23

Beräkning av arbetsgivaravgifter
Gällande bestämmelser

Arbetsgivare skall enligt AFL för varje år erlägga avgift till sjukförsäkringen
och till försäkringen för tilläggspension på de löner som han betalat
till sina anställda (19 kap. 1 §). Avgiftsprocenten till sjukförsäkringen är
angiven i AFL (19 kap. 4 §) medan procentsatsen för avgiften till försäkringen
för tilläggspension fastställs särskilt. Senast har detta skett i lagen
den 31 maj 1963 (nr 192) angående procentsatsen för uttag av avgift under
åren 1965—1969 till försäkringen för tilläggspension. Enligt sistnämnda
lag stiger procentsatsen årligen.

De administrativa bestämmelserna om arbetsgivaravgifterna finns i förordningen
den 18 december 1959 (nr 552) angående uppbörd av vissa avgifter
enligt lagen om allmän försäkring, m. m. (omtryckt 1962:396). Enligt
förordningen avses med arbetsgivaravgift summan av arbetsgivarens avgifter
enligt AFL samt avgift för obligatorisk försäkring i riksförsäkringsverket
enligt lagen den 14 maj 1954 (nr 243) om yrkesskadeförsäkring, m. in. Med
avgiftsunderlag menas belopp varpå arbetsgivaravgift skall beräknas för
arbetsgivaren och med utgiftsår det kalenderår för vilket avgiftsunderlag
skall bestämmas (2 §).

Arbetsgivaravgift beräknas av riksförsäkringsverket (16 §). Uppgår arbetsgivaravgiften
till högst 1 000 kr., skall avgiften, om verket inte bestämmer
annorlunda, påföras i samband med slutlig skatt enligt bestämmelserna
i uppbördsförordningen den 5 juni 1953 (nr 272). Verket kan bestämma
att också högre avgift skall påföras på samma sätt (17 §). Avgifter
för övriga arbetsgivare skall uppbäras av riksförsäkringsverket (18 §).
Arbetsgivaravgift, som uppbärs av riksförsäkringsverket, debiteras under
året näst efter utgiftsåret såsom slutlig avgift. I avräkning på den slutliga
avgiften skall arbetsgivaren under utgiftsåret erlägga preliminär avgift
(19 §).

Preliminär avgift för visst år skall utgå med belopp motsvarande arbetsgivarens
under nästföregående år debiterade slutliga avgift. År de för utgiftsåret
gällande procentsatserna för avgiftsuttaget enligt AFL högre eller lägre
än procentsatserna för det år som den sålunda debiterade slutliga avgiften
avser, skall hänsyn tas härtill vid bestämmande av den preliminära avgiften
(20 § första stycket).

Har slutlig avgift som avses i 20 § första stycket inte påförts arbetsgivaren,
skall särskild beräkning ske av den preliminära avgiften. Därvid skall denna
bestämmas till belopp, som beräknas så nära som möjligt komma att motsvara
den slutliga avgiften (20 § andra stycket).

24

Kungl. May.ts proposition nr 73 år 1967

Särskild beräkning av preliminär avgift för visst år skall också göras,
om det kan antas, att den slutliga avgiften för samma år kommer att avvika
från den i 20 § första stycket angivna slutliga avgiften med minst en
femtedel av sistnämnda avgift. Särskild beräkning kan ske också i annat
fall, om skillnaden mellan eljest utgående preliminär avgift och den slutliga
avgift som är att påräkna skulle bli mer betydande eller annan särskild
omständighet föreligger (20 § tredje stycket).

Påförd preliminär avgift kan för vinnande av bättre överensstämmelse
med den slutliga avgift som är att påräkna genom jämkning bestämmas att
utgå med annat belopp, om detta över- eller understiger den påförda preliminära
avgiften med minst en femtedel av densamma. Jämkning kan ske
också i annat fall, om ändringen av den påförda preliminära avgiften skulle
bli mer betydande eller annan särskild omständighet föreligger (21 §).

Riksförsäkringsverket äger anmana arbetsgivare att lämna uppgifter för
beräkning eller jämkning av preliminär avgift. Om den preliminära avgiften
anses böra utgå med högre belopp än som följer av 20 § första stycket eller
anses böra höjas genom jämkning, bör arbetsgivaren beredas tillfälle att
yttra sig, innan den preliminära avgiften bestäms eller jämkning sker
(22 S).

Arbetsgivare, vilkens löneutgifter för år överstiger eller kan beräknas
komma att överstiga 25 000 kr., är skyldig att snarast till riksförsäkringsverket
anmäla ny eller väsentligt utökad verksamhet (23 §).

Arbetsgivare, vilkens arbetsgivaravgift uppbärs av riksförsäkringsverket,
skall under varje år erlägga ett belopp motsvarande skillnaden mellan å ena
sidan den preliminära avgiften för året ökad med den slutliga avgift, som
debiterats under nästföregående år, och å andra sidan den i avräkning mot
nämnda slutliga avgift påförda preliminära avgiften (24 §).

Det sammanlagda avgiftsbelopp, som en arbetsgivare har att erlägga
under visst år (preliminär avgift för året jämte i förekommande fall skillnaden
mellan slutlig och preliminär avgift för andra året dessförinnan),
skall inbetalas senast den 18 februari, om det understiger 300 kr., och
annars med en sjättedel senast den 18 i envar av månaderna februari, april,
juni, augusti, oktober och december (25 §).

Riksförsäkringsverket utfärdar räkning på arbetsgivaravgift som skall
uppbäras av verket. Räkningen skall översändas till arbetsgivaren senast
den 18 januari (27 §).

D e partements promemorian

I promemorian erinras om att den preliminära arbetsgivaravgiften för
visst år normalt skall utgå med ett belopp motsvarande den slutliga avgift
som debiterats under nästföregående år och som avser året före sistnämnda
år. Om den för det aktuella året fastställda procentsatsen för uttag av
avgift till tilläggspensioneringen eller sjukförsäkringen är högre eller

25

Kungl. Maj:ts proposition nr 73 år 1967

lägre än procentsatsen för det år den slutliga avgiften avser, skall hänsyn
dock tas härtill vid bestämmandet av den preliminära avgiften. Det sagda
innebär att preliminär avgift för exempelvis år 1967 skall erläggas med belopp
motsvarande den slutliga avgiften för år 1965 med den höjning som
motiveras av att avgiftsprocenten inom tilläggspensioneringen är 8,5 i stället
för 7,5. Den preliminära avgiften för år 1967 beräknas alltså på grundval
av den sammanlagda lönesumma som arbetsgivarna redovisat i de
i början av år 1966 till de lokala skattemyndigheterna avlämnade arbetsgivaruppgifterna
för år 1965. För varje år ligger lönesummorna två år
tidigare till grund för avgiftsberäkningen. I promemorian framhålls att
det är uppenbart att en sålunda bestämd preliminär avgift för visst år ofta
måste komma att i betydande mån avvika från den slutliga avgiften för
samma år, vilken ju grundas på det av arbetsgivaren under året faktiskt
utgivna lönebeloppet.

En undersökning som gjorts inom riksförsäkringsverket visar att de slutliga
arbetsgivaravgifterna för åren 1960—1964 uppgått till avsevärt högre
belopp än summan av de för samma år preliminärt beräknade avgifterna.
Skillnaden mellan de båda avgiftssummorna under sagda år -— här benämnd
regleringsavgifterna — framgår av följande tabell, i vilken också redovisas
det för år 1965 beräknade avgiftsutfallet. Beloppen är angivna i milj. kr.

Utgiftsår

Slutlig avgift

Preliminär

avgift

Regleringsavgift
(kol. 2—kol. 3)

Regleringsavgift
i % av prelimi-när avgift

1

2

3

4

5

1960

858,6

642,3

216,3

33,7

1961

1187,0

824,8

362,2

43,9

1962

1 578,9

1 205,3

373,6

31,0

1963

2 288,6

1 702,4

586,2

34,4

1964

2 757,01

2 153,3''

603,7''

28,0

1965

3 178,92

2 514,61

664,32

26,4

1 provisorisk siffra

2 uppskattat belopp

Av tabellen framgår att regleringsavgifterna motsvarat i runt tal lägst
26 och högst 44 % av de preliminära arbetsgivaravgifterna.

I promemorian framhålls vidare att ett flertal omständigheter medverkat
till att regleringsavgifterna blivit så stora. Vad angår åren 1960 och 1961
erinras om att särskilda schablonregler då måste tillämpas för beräkningen
av de preliminära avgifterna. Dessa kan ha lett till att den preliminära avgiften
blivit för låg. Höjningen av lönetaket för beräkning av arbetsgivaravgift
till sjukförsäkringen från 15 000 till 22 000 kr. fr. o. m. den 1 januari
1963 kan vidare ha betytt mera än som beräknats vid debiteringen av
de preliminära avgifterna för åren 1963 och 1964.

Orsaker som i övrigt bidragit till regleringsavgifternas storlek anges vara

26

Kungl. Maj ds proposition, nr 73 år 1967

att de för varje år stigande procentsatserna för avgiftsuttaget till tilläggspensioneringen
har medfört att ett relativt stort antal arbetsgivare överförts
från systemet med avgiftsuppbörd i anslutning till skatteuppbörden
till systemet med direktuppbörd genom riksförsäkringsverket. Dessa arbetsgivare
har fått betala slutlig arbetsgivaravgift för utgiftsåret utan att tidigare
ha erlagt någon preliminär avgift för samma år. Vidare har arbetsgivare
med nystartad verksamhet i eu del fall av olika skäl inte hunnit påföras
preliminär avgift för det första verksamhetsåret, varför också dessa
debiterats slutlig arbetsgivaravgift utan att ha erlagt någon preliminär
avgift.

Den främsta anledningen till den avsevärda skillnaden mellan summan
av de slutliga och de preliminära arbetsgivaravgifterna torde enligt promemorian
dock vara den betydande allmänna löneökningen under de aktuella
åren. Redan en löneökning med 5 % om året — den faktiska löneökningen
har på flera arbetsområden varit större — medför enligt gällande
beräkningsgrunder i och för sig en skillnad på omkring 10 % mellan underlaget
för den preliminära avgiften för visst år och underlaget för den slutliga
avgiften för samma år.

I promemorian erinras härefter om de möjligheter till särskild beräkning
av den preliminära avgiften och till jämkning av samma avgift som nu
finns. Dessa möjligheter anses emellertid vara otillräckliga för att åstadkomma
en väsentligt bättre överensstämmelse mellan de preliminära och
de slutliga avgifternas belopp vid allmänt stigande löner. Med hänsyn till
att skillnaden mellan de båda beloppen såsom framgår av tabellen i det föregående
är mycket betydande bör enligt promemorian särskilda åtgärder
vidtas. F. n. gäller enligt huvudregeln i 20 § första stycket förordningen
angående uppbörd av vissa avgifter enligt lagen om allmän försäkring,
in. in. att vid bestämmandet av den preliminära avgiften hänsyn skall tas
till ändringar i procentsatserna för avgiftsuttaget till tilläggspensioneringen.
I promemorian föreslås att denna regel kompletteras med en bestämmelse
att hänsyn också skall kunna tas till den allmänna löneutvecklingen. Att i
författningstexten mera exakt ange när och i vilken omfattning hänsyn till
löneutvecklingen skall tas anses inte böra komma i fråga. Det torde enligt
promemorian vara tillräckligt med ett stadgande om att Kungl. Maj :t skall
kunna förordna att vid bestämmandet av den preliminära avgiften hänsyn
skall tas till mera betydande ändring som avgiftsunderlaget kan antas
komma att undergå till följd av den allmänna löneutvecklingen.

Remissyttrandena

Förslaget i departementspromemorian har fått ett positivt mottagande
av så gott som samtliga remissinstanser. Svensk industriförening ifrågasätter
dock om inte med hänsyn till hl. a. det ansträngda läget på kreditmarknaden
ikraftträdandet av de nya bestämmelserna skulle kunna framskjutas
förslagsvis fem år.

27

Kungl. Maj:ts proposition nr 73 år 1967

I några yttranden anförs vissa synpunkter på de grunder efter vilka arbetsgivaravgifterna
bör räknas upp med hänsyn till den allmänna löneutvecklingen.
LO erinrar om att en officiell förhandsbedömning av löneutvecklingen
lämnas varje år i statsverkspropositionen. Några särskilda åtgärder
behöver därför inte vidtas för att få ett underlag för avgiftsberäkningen.
Svenska arbetsgivareföreningen samt Sveriges hantverks- och industriorganisation
anser att anpassningen av avgiftsunderlaget till den allmänna
löneutvecklingen bör kunna ske genom en anknytning till basbeloppet.
Svenska landstingsförbundet påpekar att den förbättrade statistiken
över löneutvecklingen och beräkningen av avtalsrörelsernas resultat kan
tjäna som ledning. Svenska stadsförbundet önskar att förbundet bereds tillfälle
att yttra sig om de generella grunder, efter vilka uppräkning avses
skola ske.

Departementschefen

Arbetsgivares avgifter enligt AFL samt avgift för obligatorisk yrkesskadeförsäkring
i riksförsäkringsverket m. m. debiteras och uppbärs gemensamt.
Avgiften beräknas av riksförsäkringsverket på grundval av ett av verket
för arbetsgivaren fastställt avgiftsunderlag, vilket motsvarar summan av
faktiskt utgivna löner m. in. efter vissa avdrag. För debitering och uppbörd
tillämpas två metoder. Enligt den ena debiteras avgiften på arbetsgivarens
skattsedel som slutlig skatt och uppbärs i samma ordning som skatten. Enligt
den andra debiteras avgiften på en särskild räkning som verket tillställer
arbetsgivaren och avgiften uppbärs direkt av verket. Huvudregeln är
att den förra metoden tillämpas när den sammanlagda avgiften uppgår till
högst 1 000 kr. och den senare i övriga fall. Verket kan dock göra undantag
i båda riktningarna.

Arbetsgivaravgift, som uppbärs av riksförsäkringsverket, debiteras såsom
slutlig avgift under året näst efter det år då arbetsgivaren haft de löneutgifter
m. m. som ingår i avgiftsunderlaget. I avräkning på slutlig avgift
skall arbetsgivaren varje år erlägga preliminär avgift. Denna skall enligt
huvudregeln utgå med ett belopp motsvarande den slutliga avgift, vilken
debiterades under nästföregående år och som alltså avser löner under året
före sistnämnda år. Om avgiftsprocenten enligt AFL för det år då den preliminära
avgiften tas ut är större eller mindre än för det år som den sålunda
debiterade slutliga avgiften avser, skall hänsyn dock tas härtill vid
bestämmandet av den preliminära avgiften. Det sagda innebär att den slutliga
avgiften för t. ex. år 1966 debiteras år 1967 och erläggs under år 1968.
Från den slutliga avgiften dras den preliminära avgiften för år 1966 av.
Denna preliminära avgift är normalt lika med den slutliga avgift som debiterats
år 1965 och som alltså avser år 1964. Härav framgår att till grund för
den preliminära avgiften för ett visst år ligger i princip lönesummorna två år
tidigare.

Erfarenheten har visat att de gällande beräkningsreglerna leder till att

28

Kungl. Maj.ts proposition nr 73 år 1967

det uppkommer en avsevärd skillnad mellan den preliminära arbetsgivaravgiften
för ett visst år och den slutliga avgiften för samma år. Av departementspromemorian
framgår att skillnaden mellan de båda avgiftssummorna
— den s. k. regleringsavgiften — för åren 1960—1965 motsvarade
i runt tal lägst 26 och högst 44 % av de preliminära avgifterna. I kronor
räknat har regleringsavgifterna under de aktuella åren varierat mellan
216 och 664 milj. kr. Det senare talet som avser år 1965 är ett uppskattat
belopp. Ett flertal omständigheter har medverkat till att regleringsavgifterna
blivit så stora. Den främsta orsaken torde vara den betydande allmänna
löneökningen från år till år. Redan en löneökning med 5 % om året
medför enligt gällande beräkningsgrunder i och för sig en skillnad på omkring
10 % mellan underlaget för den preliminära avgiften för ett visst år
och underlaget för den slutliga avgiften för samma år.

Särskild beräkning av preliminär avgift kan ske bl. a. om skillnaden
mellan preliminär avgift enligt vanliga regler och den slutliga avgift som
är att påräkna skulle bli mera betydande eller annan särskild omständighet
föreligger. Denna bestämmelse är emellertid inte avsedd att tillämpas
så generellt att man kan beakta den skillnad mellan preliminär och slutlig
avgift som beror på en fortgående löneökning. Den eftersträvade bättre
överensstämmelsen mellan den preliminära avgiften och den slutliga avgiften
torde inte heller kunna nås med tillämpning av reglerna om jämkning
av preliminär avgift.

Åtgärder bör därför vidtas så att skillnaden mellan de preliminära och
de slutliga avgiftsbeloppen kan bli mindre. I promemorian föreslås att 20 §
första stycket förordningen angående uppbörd av vissa avgifter enligt lagen
om allmän försäkring, in. in. kompletteras med en regel om att vid bestämmandet
av den preliminära avgiften hänsyn skall kunna tas till mera betydande
ändring som avgiftsunderlaget kan antas komma att undergå till
följd av den allmänna löneutvecklingen. Enligt förslaget bör det ankomma
på Kungl. Maj :t att förordna härom och att ange de generella grunder efter
vilka avgiftsunderlaget skall räknas upp.

Den bärande tanken i promemorieförslaget att den preliminära avgiften
bör kunna beräknas efter sådana grunder att den beloppsmässigt nära motsvarar
den slutliga avgiften har så gott som undantagslöst fått ett gynnsamt
mottagande vid remissbehandlingen. Jag förordar att förslaget genomförs.
Ändringen bör träda i kraft den 1 januari 1968.

Hemställan

I enlighet med det anförda har inom socialdepartementet upprättats förslag
till

1) lag angående ändring i lagen den 25 maj 1962 (nr 381) om allmän
försäkring,

29

Kungl. Maj:ts proposition nr 73 år 1967

2) lag om ändring i lagen den 25 maj 1962 (nr 382) angående införande
av lagen om allmän försäkring,

3) förordning om ändrad lydelse av 20 § förordningen den 18 december
1959 (nr 552) angående uppbörd av vissa avgifter enligt lagen om allmän
försäkring, m. in.

Förslagen torde få fogas till statsrådsprotokollet i detta ärende som
bilaga1.

Jag hemställer att lagrådets yttrande inhämtas över de under 1) och 2)
upptagna förslagen för det i 87 § regeringsformen omförmälda ändamålet.

Vad föredraganden sålunda med instämmande av statsrådets
övriga ledamöter hemställt bifaller Hans Maj :t
Konungen.

Ur protokollet:

Britta Gyllensten

Bilagan liar här uteslutits. Den är likalydande med den bilaga som är fogad vid propositionen.

30

Kungl. Maj:ts proposition nr 73 år 1967

Utdrag av protokoll, hållet i lagrådet den 13 mars 1967.

Närvarande:

f. d. justitierådet Lind,
justitierådet Söderlund,
regeringsrådet åbjörnsson,
justitierådet Brunnberg.

Enligt lagrådet den 9 mars 1967 tillhandakommet utdrag av protokoll
över socialärenden, hållet inför Hans Maj :t Konungen i statsrådet den 24
februari 1967, hade Kungl. Maj :t förordnat, att lagrådets utlåtande skulle
för det i 87 § regeringsformen avsedda ändamålet inhämtas över upprättade
förslag till 1) lag angående ändring i lagen den 25 maj 1962 (nr 381) om
allmän försäkring och 2) lag om ändring i lagen den 25 maj 1962 (nr 382)
angående införande av lagen om allmän försäkring.

Förslagen, som finns bilagda detta protokoll, föredrogs inför lagrådet av
kanslirådet Ingrid Hilding.

Lagrådet lämnade förslagen utan erinran.

Ur protokollet:
Ingrid Hellström

Kungl. Maj:ts proposition nr 73 år 1967

31

Utdrag av protokollet över socialärenden, hållet inför Hans Kungl.

Höghet Regenten, Hertigen av Halland, i statsrådet på
Stockholms slott den 17 mars 1967.

Närvarande:

Statsråden Sträng, Andersson, Lange, Kling, Edenman, Johansson,
Holmqvist, Aspling, Palme, Sven-Eric Nilsson, Lundkvist, Gustafsson,
Geijer, Odhnoff, Wickman.

Chefen för socialdepartementet, statsrådet Aspling, anmäler efter gemensam
beredning med statsrådets övriga ledamöter lagrådets den 13 mars 1967
avgivna utlåtande över de till lagrådet den 24 februari 1967 remitterade
förslagen till lag angående ändring i lagen den 25 maj 1962 (nr 381) om
allmän försäkring och lag om ändring i lagen den 25 maj 1962 (nr 382)
angående införande av lagen om allmän försäkring.

Föredraganden upplyser, att lagrådet lämnat förslagen utan erinran och
anför.

Folkpensionskostnaderna

Då hänsyn tas till de av mig förordade lagändringarna kan statens kostnader
för folkpensioner för budgetåret 1967/68 beräknas enligt följande
sammanställning.

Beräknat antal personer

Statens
kostnader
1967/68
milj. kr.

Pensionsförmån

Jan. 1967
1966/67

Jan. 1968
1967/68

Förändring

Ålderspension..........

873.000

898.000

+

25.000

4.130

Förtidspension..........

163.000

167.000

~r

4.000

760

Hustrutillägg...........

Änkepension

44.000

45.000

+

1.000

117

huvudfall............

57.500

64.000

+

6.500

303

övergångsfall.........

32.500

29.000

3.500

115

Barnpension m. m. ......

Invaliditetser-

34.500

34.000

—

500

63

sättning m. m...........

9.000

9.500

+

500

47

Summa

1.213.500

1.246.500

+

33.000

5.535

32

Kungl. Maj. ts proposition nr 73 år 1967

Med hänvisning till sammanställningen föreslår jag, att anslaget till folkpensioner
för budgetåret 1967/68 förs upp med 5 535 milj. kr. Det innebär i
förhållande till anslaget för innevarande budgetår en ökning med 560 milj.
kr. Härav belöper 190 milj. kr. på den föreslagna standardhöjningen, 120
milj. kr. på ökningen av antalet pensionärer och 250 milj. kr. på kostnadsökningar
till följd av värdesäkringen av folkpensionerna vid inträffade och
beräknade prisförändringar. I sistnämnda belopp ingår 15 milj. kr. för den
av mig förordade snabbare utbetalningen av sådana pensionshöjningar som
sker i samband med ändringar av basbeloppet.

Statens folkpensionskostnader under nästa budgetår kan alltså beräknas
till 5 535 milj. kr. Kommunernas kostnader för bostadstilläggen inom folkpensioneringen
kan för samma tid uppskattas till ca 600 milj. ler. De totala
folkpensionskostnaderna under budgetåret 1967/68 kan därmed beräknas
uppgå till drygt 6 100 milj. kr.

A llmänna sjukförsäkringsfonden

Enligt 19 kap. 1 § lagen om allmän försäkring skall arbetsgivarna erlägga
avgift till bl. a. sjukförsäkringen. Arbetsgivaravgiften till sjukförsäkringen
utgjorde enligt nämnda paragraf och 19 kap. 4 § i lydelsen före den 1
januari 1967 1,5 % av löner upp till 22 000 kr. för år räknat. Av avgiften
skulle 11/15 användas till bekostande av utgifterna för tilläggssj ukpenning
i vad den svarade mot inkomst av anställning. Beloppet fördelas mellan
försäkringskassorna i förhållande till deras utgifter för sådan sjukpenning.
Kungl. Maj :t äger dock med riksdagen bestämma, att viss del av beloppet
i stället skall ingå till en fond, allmänna sjukförsäkringsfonden, vilken förvaltas
enligt grunder som fastställs i samma ordning. Före den 1 januari
1963 gällde i princip likartade bestämmelser i fråga om arbetsgivarnas
bidrag till utgifterna för tilläggssj ukpenning enligt lagen om allmän sjukförsäkring
och för tilläggspenning enligt lagen om moderskapshjälp.

Fr. o. in. den 1 januari 1967 gäller enligt 19 kap. 1 och 4 §§ lagen om
allmän försäkring att arbetsgivaravgiften till sjukförsäkringen utgör 2,6 %
av löner upp till sju och en halv gånger basbeloppet. Av avgiften skall 19/26
användas till bekostande av utgifterna för tilläggssj ukpenning i vad den
svarar mot inkomst av anställning.

När arbetsgivarnas bidrag till kostnaderna för löntagarnas tilläggssjukpenning
och tilläggspenning ursprungligen fastställdes beräknades det, att
dessa bidrag skulle komma att svara för ungefär 60 % av kostnaderna för
nämnda ändamål. Detta antagande har legat till grund för finansieringsreglerna
t. o. in. år 1966. F. n. är riktmärket för arbetsgivarnas tillskott till
utgifterna för löntagarnas tilläggssj ukpenning satt till 75 % av utgifterna.

Under åren 1955—1958 översteg arbetsgivarbidragen procenttalet 60. Det
överskjutande beloppet har i enlighet med statsmakter nas för varje särskilt
år fattade beslut fonderats i allmänna sjukförsäkringsfonden. För åren

33

Kungl. Maj:ts proposition nr 73 år 1967

1959 och 1960 har den för tilläggssjukpenning och tilläggspenning avsedda
delen däremot inte uppgått till beräknade 60 % av utgifterna. För år 1959
ansågs detta inte kräva någon åtgärd. För år 1960 återfördes från fonden
det belopp varmed arbetsgivarbidragen för ifrågavarande ändamål understeg
60 % av utgifterna. Motsvarande återföring gjordes också för åren
1961 och 1962. För åren 1963 och 1964 har till fonden överförts de belopp
varmed arbetsgivarnas avgifter för tilläggssjukpenning för anställda översteg
60 % av kassornas utgifter för sådan sjukpenning (prop. 1965: 45, L2U
41, rskr 229).

Riksförsäkringsverket har tagit upp frågan om ytterligare överföring av
medel till fonden. Verket upplyser, att arbetsgivaravgifterna för åren 1965
och 1966 till löntagarnas tilläggssjukpenning beräknas överstiga försäkringskassornas
utgifter för detta ändamål med omkring 35 respektive 20
milj. kr.

Verket upplyser vidare att allmänna sjukförsäkringsfonden den 30 juni
1966 uppgick till 343,4 milj. kr.

Riksförsäkringsverket anser att intet talar emot att den nämnda 60-procentregeln
tillämpas även för åren 1965 och 1966. Verket förordar att till
allmänna sjukförsäkringsfonden överförs de belopp varmed arbetsgivaravgift
för åren 1965 och 1966 till tilläggssjukpenning för anställda överstiger
60 % av de under respektive år i de allmänna försäkringskassorna
bokförda utgifterna för sådan sjukpenning.

Allmänna sjukförsäkringsfonden bar till syfte att utgöra en reserv vid
tillfälliga påfrestningar på försäkringens finanser, överskott av den art
som riksförsäkringsverket redogjort för har hittills överförts till fonden.
Någon anledning att överge denna praxis föreligger inte. Jag förordar att
till allmänna sjukförsäkringsfonden överförs de belopp varmed arbetsgivarnas
avgifter för tilläggssjukpenning för anställda för vart och ett av åren

1965 och 1966 överstiger 60 % av kassornas utgifter för sådan sjukpenning
under de angivna åren.

Hemställan

Under åberopande av det anförda hemställer föredraganden att Kungl.
Maj :t genom proposition föreslår riksdagen att

dels antaga de i det föregående nämnda lagförslagen samt det vid statsrådsprotokollet
den 24 februari 1967 fogade förslaget till förordning om
ändrad lydelse av 20 § förordningen den 18 december 1959 (nr 552) angående
uppbörd av vissa avgifter enligt lagen om allmän försäkring, in. m.,

dels besluta att till allmänna sjukförsäkringsfonden skall överföras de
belopp, varmed arbetsgivarnas avgifter för vart och ett av åren 1965 och

1966 till tilläggssjukpenning, i vad den svarar mot inkomst av anställning,
överstiger 60 % av de under nämnda år i de allmänna försäkringskassorna
bokförda utgifterna för ifrågavarande ändamål,

34

Kungl. Maj:ts proposition nr 73 år 1967

dels ock till Folkpensioner för budgetåret 1967/68 under femte huvudtiteln
anvisa ett förslagsanslag av 5 535 000 000 kr.

Med bifall till vad föredraganden sålunda med instämmande
av statsrådets övriga ledamöter hemställt förordnar
Hans Kungl. Höghet Regenten att till riksdagen skall avlåtas
proposition av den lydelse bilaga till detta protokoll
utvisar.

Ur protokollet:

Britta Gyllensten