Kungl. Maj.ts proposition nr 40 år 1967

1

Nr 40

Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen med förslag till förordning
angående ändrad lydelse av 12 och 20 §§ förordningen
den 6 juni 1941 (nr 416) om arvsskatt
och gåvoskatt; given Stockholms slott den 10 februari
1967.

Kung], Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över finansärenden för denna dag, föreslå riksdagen att antaga
härvid fogade förslag till förordning angående ändrad lydelse av 12
och 20 §§ förordningen den 6 juni 1941 (nr 416) om arvsskatt och gåvoskatt,

GUSTAF ADOLF

G. E. Sträng

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås att det skatterättsliga fastighetsbegreppet skall
behållas oförändrat i arvsskatteförordningen och sålunda inte påverkas av
det nya fastighetsbegreppet enligt den lag om vad som är fast egendom
so in träder i kraft den 1 juli 1967. Avsikten är att förslag till nya regler
om det skatterättsliga fastighetsbegreppet skall läggas fram i god tid före
nästa allmänna fastighetstaxering.

Vidare föreslås att det skattefria beloppet för förmånstagarförvärv enligt
vissa liv- samt olycksfalls- och sjukförsäkringar höjs från 25 000 till
32 000 kr. 1

1 Bihang till riksdagens protokoll 1867. 1 saml. Nr 40

2

Kungi. Maj: ts proposition nr 40 år 1967

Förslag

till

Förordning

om ändrad lydelse av 12 och 20 §§ förordningen den 6 juni 1941
(nr 416) om arvsskatt och gåvoskatt

Härigenom förordnas, att 12 och 20 §§ förordningen den 6 juni 1941 om
arvsskatt ocli gåvoskatt1 skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan anges.

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

12 §.

Har någon------skolat ökas.

Vidare skall---------

vid skattens beräknande från värdet
av vad som tillfallit någon i egenskap
av förmånstagare såsom skattefritt
avräknas ett belopp av 25 000
kronor. Har på grund av förordnande
av samma person förmånstagaren
tidigare erhållit sådant förvärv,
som jämlikt 37 § 2 mom. är i beskattningshänseende
likställt med
gåva, må likväl å värdet av vad som
inom loppet av tio år tillfallit förmånstagaren
ej avräknas mer än

eller sjukdom,
vid skattens beräknande från värdet
av vad som tillfallit någon i egenskap
av förmånstagare såsom skattefritt
avräknas ett belopp av 32 000
kronor. Har på grund av förordnande
av samma person förmånstagaren
tidigare erhållit sådant förvärv,
som jämlikt 37 § 2 mom. är i beskattningshänseende
likställt med
gåva, må likväl å värdet av vad som
inom loppet av tio år tillfallit förmånstagaren
ej avräknas mer än
sammanlagt 32 000 kronor.

sammanlagt 25 000 kronor.

Vad som--------äga rum.

Skattskyldighet enligt —--annan livränteförsäkring.

Angående vad---i anvisningarna till 31 § kommunalskattelagen.

Vad i---av anvisningarna till 31 § kommunalskattelagen.

20 §.

Vid uppskattning---meddelade föreskrifter.

Att i------------i 27 §.

Vid tillämpning av bestämmelserna
i 21—27 §§ skall byggnad anses
såsom fast egendom, ändå att byggnaden
enligt allmän lag ej är hänfövlig
till sådan egendom. 1

Såsom fast egendom enligt denna
förordning anses vad som är fast
egendom enligt lagen den 24 maj
1895 (nr 36 s. 1) angående vad till
fast egendom är att hänföra, oaktat
denna lag har upphört att gälla. Vid
tillämpning av bestämmelserna i 21
—27 §§ skall byggnad dock alltid
anses som fast egendom.

1 Senaste lydelse av 12 § se 1963: 51 och av 20 § se 1958: 562.

Kungl. Maj.ts proposition nr 40 år 1967

3

Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1967, såvitt avser 20 §. Beträffande
12 § träder förordningen i kraft dagen efter den, då förordningen
enligt därå meddelad uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling,
och äger tillämpning i fall där skattskyldighet inträtt efter utgången
av år 1966.

4

Kungl. Maj.ts proposition nr 40 år 1967

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans
Maj.t Konungen i statsrådet på Stockholms slott den
10 februari 1967.

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Nilsson, statsråden

Sträng, Andersson, Edenman, Johansson, Holmqvist, Aspling, Palme,

Sven-Eric Nilsson, Lundkvist, Gustafsson, Geijer, Myrdal, Odhnoff.

Chefen för finansdepartementet, statsrådet Sträng, anmäler efter gemensam
beredning med statsrådets övriga ledamöter fråga om ändringar i förordningen
om arvsskatt och gåvoskatt och anför.

Inledning. Vid olika tillfällen bär sedan länge framförts önskemål om en
allmän översyn av arvs- och gåvobeskattningen. En sådan utredning bör
snarast komma till stånd och det är min avsikt att inom kort föreslå att
sakkunniga tillkallas för detta uppdrag. Vid utredningsuppdragets fullgörande
bör övervägas alla de spörsmål som aktualiserats på detta skatteområde.

Utan hänsyn till den blivande utredningen bör dock några frågor, som
närmast är av teknisk natur, lösas genast. Jag avser att nu ta upp dessa
frågor.

Fastighetsbegreppet. Regler om värdering av fast egendom vid fastställandet
av arvsskatt återfinns i 20—22 §§ förordningen den 6 juni 1941 (nr
416) om arvsskatt och gåvoskatt (AGF). Under vissa omständigheter skall
vid värdesättningen i tillämpliga delar iakttas kommunalskattelagens den
28 september 1928 (nr 370) (KL) grunder för taxering av fastighet. Med
fastighet förstås i KL:s mening (4 §) vad som enligt allmän lag är att hänföra
till fast egendom men i princip också byggnad, som enligt allmän lag
inte är hänförlig till fast egendom.

Då i 4 § KL hänvisas till fastighetsbegreppet enligt allmän lag avses därmed
lagen den 24 maj 1895 (nr 36 s. 1) angående vad till fast egendom
är att hänföra, där det civilrättsliga fastighetsbegreppet definieras. Denna
lag kommer emellertid att ersättas av lagen den 29 juli 1966 (nr 453) om
vad som är fast egendom, vilken träder i kraft den 1 juli 1967 (prop.
1966:24, L3U 27, rskr 149; prop. 1966: 158, L"U 61, rskr 369, SFS 645).
Definitionen av fastighetsbegreppet i 1966 års lag avviker i vissa hänseenden
från motsvarande bestämning i 1895 års lag. Den främsta nyheten

o

Ktingl. Maj:ts proposition nr 40 år 1967

avser kretsen av tillbehör till fastighet där industriell verksamhet drivs.

I den nya lagen anges som tillbehör till sådan fastighet en förhållandevis
vidsträckt krets, omfattande maskiner och annan utrustning, som tillförts
fastigheten för att användas i verksamheten, med undantag för fordon,
kontorsutrustning och handverktyg. Vid 1966 års riksdag ändrades 4 § KL
så att det äldre fastighetsbegreppet kommer att gälla enligt KL även när
1895 års lag upphört att gälla (prop. 1966: 87, BevU 39, rskr 210, SFS 136
samt prop. 1966: 158, L3U 61, rskr 369, SFS 650).

Värdering av fast egendom till ledning för bestämmandet av arvsskatt
anknyter till fastighetens taxeringsvärde eller i vissa fall till de i KL angivna
grunderna för taxering av fastighet. Det skatterättsliga fastighetsbegreppet
bör därför ha samma innehåll i AGF och KL. Jag förordar att detta
kommer till uttryck — på motsvarande sätt som skett i KL —■ genom ett
tillägg i 20 § AGF, vari utsägs att som fast egendom enligt AGF anses vad
som är fast egendom enligt 1895 års lag, oaktat denna lag upphört att gälla.
Med ett sådant tillägg blir fastighetsbegreppet enligt 1895 års lag tillämpligt
också vid gåvobeskattning.

Som jag framhöll i prop. 1966: 87 anser jag det emellertid vara ett intresse
att de civilrättsliga och skatterättsliga fastighetsbegreppen så långt
möjligt sammanfaller. Utredning av frågan om en anpassning av det skatterättsliga
fastighetsbegreppet till det som fr. o. in. den 1 jidi 1967 gäller i
civilrättsligt hänseende pågår inom finansdepartementet. Förslag i ämnet
bör föreläggas riksdagen i god tid före nästa allmänna fastighetstaxering.

Beskattning av vissa förmånstagarförvärv. Enligt 12 § AGF skall — då
någon i enlighet med lagen den 8 april 1927 (nr 77) om försäkringsavtal
insatts som förmånstagare — vad förmånstagaren erhåller på grund av
försäkring i regel anses som arv och arvsbeskattas enligt vanliga regler.
Vissa bestämmelser om skattefrihet gäller dock. Sålunda avräknas under
vissa förutsättningar vid skattens beräknande ett skattefritt belopp av
25 000 kr. från värdet av vad som tillfallit någon i egenskap av förmånstagare.
Förutsättning härför är dock att fråga är om antingen livförsäkring,
som är kapitalförsäkring och som tagits på försäkringstagarens eller hans
makes liv och enligt 116 § första stycket lagen om försäkringsavtal är utmätningsfri,
eller olycksfalls- eller sjukförsäkring. Om förmånstagaren
inom en tidrymd av tio år före försäkringsfallet erhållit mer än ett förmånstagarförvärv
av samma person, skall beloppen sammanläggas och det
skattefria beloppet får uppgå högst till 25 000 kr.

De nuvarande bestämmelserna om det skattefria beloppet har gällt sedan
år 1958.

I samband med tillkomsten av tj änstegrupplivförsäkringar och liknande
förmåner gjordes år 1963 bestämmelserna om rätt till skattefri avräkning

6

Kungl. Maj.ts proposition nr 40 år 1967

tillämpliga också på grupplivförsäkring som meddelats efter avtal med
staten, kommun eller enskild arbetsgivare samt på vissa förmåner, som
utgår från kommun och svarar mot statens grupplivförsäkring.

Genom bestämmelsen om skattefrihet upp till 25 000 kr. vid vissa förmånstagarförvärv
undantas från arvsbeskattning ett förhållandevis stort
antal sådana förvärv, däribland åtskilliga grupplivförsäkringar. Det högsta
försäkringsbelopp som kunnat tillfalla förmånstagare enligt statlig tjänstegrupplivförsäkring
och enligt tjänstegrupplivförsäkring i Arbetsmarknadens
försäkringsaktiebolag (AFA) har alltsedan försäkringens införande
år 1963 uppgått till 24 000 kr. Genom överenskommelse mellan arbetsmarknadens
parter har emellertid fr. o. in. år 1967 detta belopp höjts till
31 500 kr. Även i fråga om livförsäkringar över huvud gäller att de numera
oltare än förr fastställs till belopp som överstiger det f. n. som skattefritt
medgivna beloppet 25 000 kr.

Det är angeläget alt skyddet för efterlevande tillgodoses i erforderlig utsträckning.
Genom de höjningar av livförsäkringsbeloppen, särskilt på
grupplivförsäkringsområdet, som skett på senare tid aktualiseras frågan
om höjning av det skattefria beloppet. Med hänsyn till den penningvärdeförändring
som inträffat efter år 1958 anser jag att en höjning av den nuvarande
beloppsgränsen bör ske. Vid bestämmandet av en högre sådan
gräns kan det högsta försäkringsbelopp som fastställts för de stora grupperna
löntagares tjänstegrupplivförsäkring fr. o. m. år 1967 vara vägledande.
Jag föreslår, att det skattefria beloppet vid här avsedda förmånstagarförvärv
höjs till 32 000 kr. En motsvarande höjning av beloppsgränsen bör
samtidigt ske såvitt gäller rätten till skattefritt avdrag för den som inom
en tioårsperiod erhållit flera förmånstagarförvärv av samma person.

I syfte att nå en anpassning till de fr. o. in. år 1967 inom stora delar
av arbetsmarknaden gällande nya försäkringsvillkoren bör de nu föreslagna
bestämmelserna gälla fr. o. in. ingången av innevarande år.

Hemställan. Under åberopande av vad jag sålunda anfört hemställer jag,
att Kungl. Maj :t genom proposition föreslår riksdagen att antaga ett inom
finansdepartementet upprättat förslag till förordning angående ändrad lydelse
av 12 och 20 §§ förordningen den 6 juni 1041 (nr 416) om arvsskatt
och gåvoskatt.

Med bifall till vad föredraganden sålunda med instämmande
av statsrådets övriga ledamöter hemställt
förordnar Hans Maj :t Konungen att till riksdagen
skall avlåtas proposition av den lydelse bilaga till
detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Britta Gyllensten

MARCUS BOKTR. STHLMI967 6701 96