Kungl. Maj.ts proposition nr 37 år 1967
1
Nr 37
Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående utbyggnad av
systemet med växtförädlingsavgifter, m. m.; given
Stockholms slott den 17 februari 1967.
Kungl. Maj :t vin härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över jordbruksärenden för denna dag, föreslå riksdagen att
dels anta härvid fogade förslag till
1) förordning om obligatorisk statsplombering av utsädesvarci och om
växtför ädling savgift,
2) förordning angående ändrad lydelse av 3 § förordningen den 12 maj
maj 1961 (nr lh-5) om växtförädlingsavgift,
dels och bifalla det förslag i övrigt om vars avlåtande till riksdagen föredragande
departementschefen hemställt.
GUSTAF ADOLF
Eric Holmquist
Propositionens huvudsakliga innehåll
I propositionen föreslås att systemet med växtförädlingsavgift och obligatorisk
statsplombering, som f. n. omfattar strå- och trindsäd, utvidgas till
samtliga jordbruksväxter utom sockerbeta, lin och hampa. Utvidgningen
föreslås träda i kraft den 1 juli 1968. Växtförädlingsavgiften skall användas
till att främja växtförädlingsverksamheten. Samtidigt förordas att växtförädlingsavgiften
för strå- och trindsäd höjs fr. o. in. den 1 juli 1967.
I propositionen föreslås vidare att eu särskild avgift tas ut vid officiell
värdeprövning av nya utsädessorter vid lantbrukshögskolan. Avgiften avses
i princip täcka 50 % av högskolans rörliga kostnader för eu fullständig
prövning i fältförsök.
1 Bihartg till riksdagens protokoll 1967. 1 samt. Nr 37
Kungl. Maj:ts proposition nr 37 år 1907
o
Förslag
till
Förordning
om obligatorisk statsplombering av utsädesvara och om växtförädlingsavgift
Härigenom förordnas som följer.
1 §•
Utsäde av potatis, stråsäd, trindsäd, vallbaljväxt eller vallgräs för jordbruksändamål,
beta, kålrot, rova, fodermärgkål, grönfoderraps, raps, rybs,
vitsenap eller oljedådra får icke avlämnas till köpare, som kan antagas använda
det till utsäde, eller föras ut ur landet annat än i förpackning som
är tillsluten och försedd med plomberingsbevis enligt bestämmelserna om
statsplombering av utsädesvara. Vad som sagts nu gäller ej vid enstaka
försäljning utan offentligt utbud, om säljaren odlat utsädet och icke yrkesmässigt
driver handel med utsädesvaror.
Konungen eller myndighet, som Konungen förordnar, får medge att utsäde
av visst slag, som icke är inneslutet i förpackning enligt första stycket
men kommer från sådan förpackning, avlämnas till köpare för att användas
till utsäde.
2§.
Vid plombering av utsädesvara, som avses i 1 §, skall den som begärt
plomberingen erlägga avgift (växtförädlingsavgift) med följande belopp för
deciton, förpackningens vikt inräknad, nämligen för
potatis 50 öre,
stråsäd och trindsäd 1 krona 25 öre,
vallbaljväxt och vallgräs för jordbruksändamål samt beta 15 kronor,
kålrot, rova, fodermärgkål, grönfoderraps, raps, rybs, vitsenap och oljedådra
25 kronor.
3 §•
Om växtförädlingsavgift gäller i tillämpliga delar förordningen den 3
april 1959 (nr 92) om förfarandet vid viss konsumtionsbeskattning. Beskattningsmyndighet
är statens centrala frökontrollanstalt. Annan frökontrollanstalt,
som utför plombering, skall debitera och uppbära avgiften
för centrala frökontrollanstaltens räkning. Vite förelägges och utdömes av
lantbruksstyrelsen. Till allmänt ombud utses tjänsteman hos lantbruksstyrelsen.
Varje plomberingstillfälle utgör sådan beskattningsperiod som avses i
nämnda förordning. Vid tillämpningen av 19 § samma förordning har verkställd
debitering samma verkan som preliminärt beslut som anges där. Avgiften
skall i sådant fall erläggas inom den tid som frökontrollanstalten
bestämmer.
4 §•
Uppburna avgiftsbelopp överföres till en särskild fond (växtförädiingsfonden),
vilken förvaltas enligt grunder som fastställes av Konungen.
3
Kungl. Maj:ts proposition nr 37 år 1967
5 §.
Befrielse från eller återbetalning av växtförädlingsavgift får medges vid
utförsel ur landet i den omfattning Konungen förordnar.
6 §.
Till böter dömes den som bryter mot
a) 1 § första stycket, om gärningen ej är belagd med straff i lagen den
30 juni 1960 (nr 418) om straff för varusmuggling,
b) föreskrift som lämnats vid medgivande enligt 1 § andra stycket.
7 §•
Finnes någon skyldig till brott mot 1 § första stycket, skall han förpliktas
erlägga växtförädlingsavgift som undandragits genom brottet.
8 §•
Den som i deklaration eller annars lämnar oriktig uppgift till frökontrollanstalt
om avgiftspliktig varas slag eller sort, dömes till böter, om gärningen
ej är belagd med straff i skattestrafflagen den 11 juni 1943 (nr
313). Om uppgiftslämnaren ej insett eller bort inse oriktigheten, skall han
ej dömas till ansvar.
9 §•
Närmare bestämmelser för tillämpningen av denna förordning meddelas
av Konungen eller myndighet som Konungen förordnar.
Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1968.
Genom förordningen upphäves förordningarna den 12 maj 1961 (nr 144)
om obligatorisk statsplombering av utsädesvara och (nr 145) om växtförädlingsavgift
samt den 26 maj 1961 (nr 431) med vissa bestämmelser om
utsädespotatis.
Förslag
till
Förordning
angående ändrad lydelse av 3 § förordningen den 12 maj 1961
(nr 145) om växtförädlingsavgift
Härigenom förordnas, att 3 § förordningen den 12 maj 1961 om växtförädlingsavgift
skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan anges.
(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)
3§.
Växtförädlingsavgiften utgår med Växförädlingsavgiften utgår med
en krona för deciton. Förpackning- en krona 25 öre för deciton. Förens
vikt inräknas i varans. packningens vikt inräknas i varans.
Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1967.
It Bihang till riksdagens protokoll 1967. 1 samt. Nr 37
4
Kungl. Maj:ts proposition nr 37 år 1967
Utdrag av protokollet över jordbruksärenden, hållet inför Hans
Maj:t Konungen i statsrådet på Stockholms slott den
17 februari 1967.
N ärvarande:
Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Nilsson, statsråden
Andersson, Lange, Kling, Edenman, Johansson, Holmqvist, Aspling,
Palme, Sven-Eric Nilsson, Lundkvist, Gustafsson, Geijer, Myrdal,
Odhnoff.
Chefen för jordbruksdepartementet, statsrådet Holmqvist, anmäler efter
gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter fråga om utbyggnad
av systemet med växtförädlingsavgifter, in. m., och anför.
Inledning
Genom beslut den 30 juni 1965 bemyndigade Kungl. Maj :t chefen för jordbruksdepartementet
att tillkalla en utredningsman för att verkställa utredning
rörande dels utbyggnad av systemet med växtförädlingsavgifter
m. in., dels finansieringen av sortförsöken. Med stöd av detta bemyndigande
tillkallades såsom utredningsman professorn Harald Esbo. Såsom expert
förordnades byråchefen Henry Gustafsson.
Utredningen har den 10 juni 1966 avlämnat betänkandet »Växtförädlingsavgifter
och sortförsökens finansiering» (Stencil Jo 1966: 1).
Yttranden har efter remiss avgetts av statskontoret, riksrevisionsverket,
generaltullstyrelsen, kommerskollegium, lantbruksstyrelsen (efter hörande
av originalutsädesnämnden), statens jordbruksnämnd, styrelsen för statens
centrala frökontrollanstalt, styrelsen för statens växtskyddsanstalt, styrelsen
för lantbrukshögskolan, växtförädlingsskyddsutredningen, 1965 års
lantbruksorganisationsutredning, Skogs- och lantbruksakademien, Hushållningssällskapens
förbund, Sveriges lantbruksförbund, Svenska lantmännens
riksförbund, Riksförbundet Landsbygdens folk (RLF), Sveriges utsädesförening,
W. Weibull ÅR, Allmänna Svenska Utsädes AB (Svalövsbolaget), Algot
Holmberg & Söner ÅR, Otto J. Olson & Sons AB (Hammenhögsbolaget),
J. E. Ohlsens Enke AB, styrelserna för frökontrollanstalterna i Linköping,
Skara och Örebro, Kooperativa förbundet, Sveriges potatisodlares riksförbund,
Sveriges fröengrossistförening, Sveriges fröhandlareförening, Sveriges
fröodlareförbund, Sveriges oljeväxtodlares centralförening, Institutet för
Kungl. Maj:ts proposition nr 37 år 1967
5
växtforskning och kyllagring samt Svenska fodermedels- och spannmålshandlareföreningen.
Sveriges lantbruksförbund och Svenska lantmännens riksförbund har avgett
ett gemensamt yttrande.
Vidare har Skånefrö AB m. fl. inkommit med skrift angående systemet
med växtförädlingsavgift och obligatorisk statsplombering av frö.
Utbyggnad av systemet med växtförädlingsavgifter m. m.
Nuvarande ordning. Systemet med växtförädlingsavgifter och obligatorisk
statsplombering, som i sin första etapp skulle omfatta strå- och trindsäd,
beslöts av 1961 års riksdag (prop. 1961^92, JoU 23;/rskr 210). Systemet
innebär, att omsättningen i handeln av utsäde beläggs med en särskild avgift,
som kommer växtförädlarna till godo. Uppbörden .av avgiften sker i
samband med statsplomberingen. I princip får endast utsäde i förpackning
som är tillsluten under obruten plomb enligt gällande bestämmelser om
statsplombering av utsädesvara omsättas i handeln. Statsplomberingstvång
gäller även då varan skall exporteras.
Statens centrala frökontrollanstalt handhar kontrollen av att utsädesvaran
uppfyller vissa kvalitetskrav samt uppbörden av växtförädlingsavgiften.
En förutsättning för statsplombering av utsädesvara är bl. a. att varan
finns upptagen på rikssortlistan, som upprättas av originalutsädesnämnden.
Inflytande avgifter tillförs en fond, som används för bidrag till växtförädlarna
efter Kungl. Maj :ts beslut. Varje växtförädlares bidrag skall i huvudsak
motsvara de avgifter, som influtit för hans sorter. Även utländsk
förädlare får bidrag ur fonden, om förädlaren bär anmält svensk representant
lios originalutsädesnämnden och om svensk förädlare äger uppbära
växtförädlingsavgift i den utländske förädlarens hemland. Till grund för
fördelning av medlen ligger rikssortlistan. I vissa fall, om t. ex. innehavare
saknas till sort på rikssortlistan, kan medlen inte fördelas direkt på förädlare.
Dessa kvarstående belopp tilldelas jordbrukets forskningsråd för stöd
åt forskningsinsatser på växtförädlingens område.
Under de första fem verksamhetsåren har växtförädlingsavgiften på stråoch
trindsäd, 1 kr. per deciton, uppgått till följande belopp.
1961/62 .......................... 1 369 000 kr.
1962/63 .......................... 1 689 000 »
1963/64 .......................... 1 480 000 »
1964/65 .......................... 1 609 000 »
1965/66 .......................... 1 876 000 »
6
Kungl. Maj:ts proposition nr 37 år 1967
Författningsmässigt regleras systemet i huvudsak dels genom förordningen
den 12 maj 1961 (nr 144) om obligatorisk statsplombering av utsädesvara,
dels genom förordningen den 12 maj 1961 (nr 145) om växtförädlingsavgift,
dels genom kungörelsen den 12 maj 1961 (nr 143) om statsplombering
av utsädesvara. Vissa bestämmelser, bl. a. kvalitetsfordringar
för statsplombering, fastställs av lantbruksstyrelsen.
Utöver vad som angetts i det föregående innehåller förordningen om
obligatorisk statsplombering blott straffbestämmelser samt förordningen
om växtförädlingsavgift dels sådana bestämmelser, dels regler om förfarandet
vid avgiftens erläggande, om förvaltningen av uppburna avgiftsbelopp
samt om befrielse från eller återbäring av avgift. Beträffande förfarandet
gäller de allmänna reglerna om konsumtionsbeskattning, kompletterade
med vissa specialbestämmelser. Vid sidan av de nämnda författningarna
finns för utsädespotatis särskilda regler, avsedda att skapa garantier
för att utsädespotatis som bjuds ut eller säljs uppfyller vissa kvalitetsfordringar.
Reglerna finns i förordningen den 26 maj 1961 (nr 431) med vissa
bestämmelser om utsädespotatis och i kungörelsen den 26 maj 1961 (nr
432) rörande tillämpningen av förordningen den 26 maj 1961 (nr 431) med
vissa bestämmelser om utsädespotatis m. m.
Utredningen. Utredningen framhåller, att erfarenheterna av systemet med
växtförädlingsavgift och obligatorisk statsplombering för strå- och trindsäd
har varit goda. Den belastning av utsädespriset, som avgiften innebär, har
inte medfört någon minskad omsättning i handeln. Systemet har medfört
en viss rationalisering och koncentrering av utsädeshanteringen. Utredningen
anser att behov finns av en förstärkning av växtförädlingens resurser och
hänvisar till de motiv härför som anförts i två till utredningen överlämnade
framställningar från W. Weibull AB resp. Sveriges utsädesförening. I
framställningarna anvisas två vägar för en dylik förstärkning. W. Weibull
AB har anhållit om en höjning av nu utgående växtförädlingsavgift för stråoch
trindsäd från 1 kr. till 2 kr. per deciton. Sveriges utsädesförening har
föreslagit en höjning av avgiften för strå- och trindsäd till 1: 50 kr. per deciton
samt en utvidgning av systemet med obligatorisk statsplombering och
växtförädlingsavgift till att omfatta samtliga jordbruksväxter.
Enligt utredningens mening skulle enbart en höjning av växtförädlingsavgiften
för strå- och trindsäd innebära, att förädlingsarbetet med dessa
växtslag fick en ytterligare stimulans, medan arbetet med övriga jordbruksväxter
skulle kunna bli eftersatt. Även för jordbruket skulle en sådan
höjning via utsädeskostnaden kunna medföra en störning av balansen mellan
olika grödor. Utredningen förordar mot denna bakgrund dels en viss
höjning av avgiften för strå- och trindsäd, dels en utvidgning av
systemet till övriga jordbruksväxter, såsom ställdes i utsikt
redan i samband med 1961 års riksdagsbeslut.
Kungl. Maj.ts proposition nr 37 år 1967
7
Utredningen anser inte att en utvidgning av systemet med växtförädlingsavgifter
bör anstå i avvaktan på resultatet av växtförädlingsskyddsutredningens
arbete. Den förordade utvidgningen anses inte medföra några komplikationer
för framtida ställningstaganden i fråga om rättsskydd för växtförädlingsprodukter.
Skulle ett rättsskydd skapas och en anslutning ske till
den internationella konventionen på området, kommer endast sådana nya
sorter, som första gången marknadsförs efter det att skyddet etablerats, att
beröras därav.
I likhet med vad som gäller för strå- och trindsäd bör växtförädlingsavgift
på utsäde av övriga jordbruksväxter kombineras med obligatorisk statsplombering
av all saluförd utsädesvara. Utvidgningen bör omfatta samtliga
jordbruksväxter utom sockerbetsfrö, som förädlas, prövas och marknadsförs
av Svenska sockerfabriks aktiebolaget ensamt. Däremot bör vissa gräsfröslag
inordnas under systemet, vilka förutom för jordbruksändamål används
till gräsmattor. Det anses ej praktiskt möjligt att tillämpa olika bestämmelser
för de två användningsområdena. Att undandra förädlarna växtförädlingsavgift
endast därför att en sort är lämplig även för gräsmattor,
anser utredningen inte vara rimligt.
Även efter utvidgningen bör systemet med växtförädlingsavgift och obligatorisk
statsplombering gälla såväl vid inhemsk försäljning som vid export.
Kvalitetsfordringarna för statsplomberad vara bör därvid liksom f. n. fastställas
av lantbruksstyrelsen. Särskilda, mera liberala kvalitetskrav bör dock
kunna tillämpas för exportvara, bl. a. för vallväxtfrö som inte kan användas
till konsumtion eller foder såsom en del andra utsädesvaror. Med hänsyn till
att vallväxtfrö saknar alternativ användning förordar utredningen även att
befrielse från eller återbetalning av växtförädlingsavgiften skall kunna ges
vid export av sådant frö. F. n. gäller att dylik befrielse eller återbetalning
kan medges för strå- och trindsäd i den omfattning Kungl. Maj :t förordnar.
Detta har inte förekommit i något fall. Enligt utredningen är det angeläget
att export av vallväxtfrö inte hindras av alltför snäva bestämmelser i fråga
om växtförädlingsavgiften, eftersom för vallväxtfrö inte finns de möjligheter
att underlätta exporten som är tillgängliga för de utsädesvaror som omfattas
av jordbruksregleringen.
En utvidgning av statsplomberingen medför enligt utredningen behov av
särskilda bestämmelser för isärvägning av statsplomberad förpackning
eftersom utsäde av flertalet andra grödor än strå- och trindsäd säljs
till odlarna i små kvantiteter. När det gäller potatis, vallbaljväxter och vallgräs
föreslår utredningen rätt till isärvägning av storförpackning i förpackning
understigande 25 kg utan förnyad plombering. Som villkor härför bör
gälla att köparen använder varan till utsäde (ej till produktion av utsäde),
att isärvägning sker på försäljningsstället samt att till köparen överlämnas
avskrift av plomberingsbeviset jämte försäkran att varan uppvägts ur statsplomberad
förpackning. Utredningen anser vidare att möjlighet bör ges till
8
Kungl. Maj:ts proposition nr 37 år 1967
ett förenklat plomberingsförfarande vid centralförpackning av mindre standardkollin.
Tillvägagångssättet bör härvid vara, att storförpackning plomberas
i vanlig ordning och att omförpackning i småkollin får ske under kontroll
av officiell provtagare mot erläggande av timtaxa. Därvid bör plomb
kunna få ersättas av hopldistring eller svetsning och anbringande av kontrollmärke.
Utredningen tar vidare upp frågan om rikssortlistans omfattning.
På denna lista tas f. n. upp sorter som är lämpliga för svensk växtodling
eller för export. Utredningen förordar att på listan i fortsättningen
skall tas upp endast sådana nya sorter som innebär förbättringar jämfört
med det tillgängliga sortimentet.
En utvidgning av växtförädlingsavgiftssystemet innebär enligt utredningens
mening att det system med särskilda privata avgifter för
efterodling av s. k. basutsäde, vilket förädlarna själva f. n. tillämpar, bör
upphöra.
Utredningen anser inte att tillräckliga motiv föreligger för en så stark
höjning av växtförädlingsa v giften för strå- och trinds
ä d som från 1 kr. till 2 kr. per deciton. Med hänsyn till prisutvecklingen
och de stegrade lönekostnaderna för växtförädlingsinstitutionerna föreslår
utredningen en höjning av avgiften till 1: 50 kr. per deciton. Härigenom beräknas
inflytande avgifter komma att uppgå till 2,2—2,4 milj. kr. per år,
vilket innebär en höjning från 1964/65 med ca 700 000 kr. per år.
Vid sina överväganden om storleken av växtförädlingsavgiften
för övriga jordbruksväxter har utredningen utgått från sitt förslag
för strå- och trindsäd, varefter två alternativa principer prövats.
I det ena fallet (alternativ A) har avgifterna framräknats med samma
procentsats av utsädespriset som gäller för strå- och trindsäd. En avgift om
1: 50 kr. per deciton på ett genomsnittligt pris för strå- och trindsäd av 85
kr. per deciton utgör 1,8 %.
I det andra fallet (alternativ B) har utredningen utgått från, att avgiften
skall belasta utsädeskostnaden per hektar och år med samma belopp som
för stråsäd, dvs. 3 kr./ha (utsädesmängd 2 dt/ha). Beräkningen av avgifterna
enligt detta alternativ har baserats på de allmänt tillämpade utsädesmängderna
för olika växtslag och en varaktighet av två år för flertalet gräs.
De två beräkningsgrunderna ger olika resultat särskilt för oljeväxter och
potatis. För oljeväxterna skulle avgiften bli påfallande låg enligt alternativ
A beroende på lågt utsädespris, medan avgiften för potatis skulle bli mycket
obetydlig enligt alternativ B beroende på den höga utsädesmängden per
hektar.
Med hänsyn till att avgiften ej bör rubba den ekonomiska balansen mellan
växtslag eller grupper av växtslag har utredningen i sitt förslag i första
hand tagit hänsyn till de beräkningar som utförts enligt alternativ B. I fråga
om vallbaljväxter samt gruppen kålrot, rova, fodermärgkål och grönfoder
-
Kungl. Maj:ts proposition nr 37 år 1967
9
raps har utredningen dock gjort en kompromiss mellan de båda principerna.
För potatisens del har utredningen stannat för alternativ A. Utredningens
alternativa beräkningar enligt A och B och utredningens förslag till
växtförädlingsavgifter för andra jordbruksväxter än strå- och trindsäd (alternativ
C) framgår av följande.
Växtslag |
Alt. A |
Alt. B |
Alt. G |
Vallbaljväxter...................... |
0,18 |
0,30 |
0,20 |
Vallgräs............................ |
0,11 |
0,15 |
0,15 |
Beta............................... |
0,13 |
0,15 |
0,15 |
Kålrot, rova, fodermärgkål och grönfo-derraps ............................ |
0,14 |
0,60 |
0,30 |
Raps, rybs, vitsenap och oljedådra .... |
0,05 |
0,30 |
0,30 |
Lin och hampa...................... |
0,05 |
0,04 |
0,05 |
Potatis ............................ |
0,01 |
0,0015 |
0,01 |
Totalt beräknas avgifterna för dessa växtslag uppgå till ca 2 milj. kr.
Vallgräsen svarar för det ojämförligt största bidraget (ca 48 %), därnäst
kommer de viktigaste oljeväxterna (ca 23 %) och vallbaljväxterna (ca 19 %).
Potatisens bidrag beräknas inte bli större än ca 7 % beroende på att en relativt
liten del av potatisutsädet passerar genom den yrkesmässiga handeln.
Avgifterna från övriga växtslag är förhållandevis små.
En dryg tredjedel av de beräknade avgifterna hänför sig f. n. till partier
utan sortnamn och sorter utan svensk sortinnehavare, för vilka avgift enligt
nuvarande ordning ej utdelas direkt till förädlare. Inom gruppen vallbaljväxter
och vallgräs är det främst den typtecknade rödklövern och »svensk
timotej» som hör till denna kategori. För rödklöverns del beräknas allt frö
vara sortbetecknat efter den 1 juli 1966. Utredningen räknar även med att
krav på sortbeteckning vid statsplombering av timotej frö kommer att införas.
Därmed kommer huvudparten av de för vallväxterna influtna avgifterna
att inom få år kunna fördelas direkt till förädlare. Sorter utan sortinnehavare
har en i detta sammanhang relativt obetydlig omfattning.
I fråga om övriga växtslagsgrupper, bortsett från potatis, är handel med
icke sortbetecknat utsäde eller sorter utan sortinnehavare förhållandevis
liten. Odlingsmaterialet av potatis intar däremot en särställning, eftersom
flertalet sorter är av utländsk härstamning och så gamla, att de saknar upprätthållare.
Endast ca 4 % av de för potatis influtna avgifterna skulle kunna
fördelas direkt till förädlare. Utredningen föreslår, att influtna medel för
de potatissorter som saknar sortinnehavare förs över till jordbrukets forskningsråd
men förbehålls växtförädlingen av potatis.
Utredningen har övervägt möjligheterna att göra växtförädlingsavgiften
värdebeständig men inte kunnat finna någon användbar bas för en fortlöpande
och automatisk reglering av avgiften.
10
Kungl. Maj:ts proposition nr 37 år 1967
Utredningens förslag beräknas medföra följande administrativa
konsekvenser.
Någon större utökning av den totala arbetsvolymen för utsädesfrågor hos
lantbruksstyrelsen är inte att vänta. Däremot beräknas kostnaderna för originalutsädesnämnden
öka med 9 000 kr. per år.
Den årliga merkostnaden för att statens centrala frökontrollanstalt skall
administrera den utvidgade obligatoriska statsplomberingen och redovisa
växtförädlingsavgifterna beräknas uppgå till 21 000 kr. ökad plomberingsoch
analysverksamhet beräknas föranleda en årlig kostnad av 130 000 kr.,
varav 80 000 kr. på anstaltens avlöningar och 50 000 kr. på omkostnadsstaten.
Denna kostnad kommer dock att täckas av motsvarande inkomster.
Sortförsökens finansiering
För att originalutsädesnämnden skall kunna ta upp en ny sort till bedömning
måste sorten underkastas officiell värdepröyning av lantbrukshögskolan.
Prövningen bedrivs vid högskolans försöksavdelningary för öppen
och sluten växtodling samt köksväxtodling och sker f. n. i regel kostnadsfritt.
Enligt utredningens mening bör sådan officiell sortprövning, som inte kan
anses vara ett förädlingsmoment, även i fortsättningen bekostas med andra
allmänna medel än växtförädlingsavgifter. Gränsdragningen mellan förprövning,
vilken är att betrakta som ett förädlingsmoment, och den egentliga
värdeprövningen är emellertid svår att göra. Genom att växtförädlingsavgifter
för strå- och trindsäd införts har förädlarna fått ett ökat intresse av
att så snabbt som möjligt få fram underlag för originalutsädesnämndens
bedömning av nya sorter. Detta kommersiellt betingade intresse har i sin
tur lett till att ansökningar om intagning i den officiella värdeprövningen
numera inges på ett tidigare stadium än förut. En liknande utveckling är
att vänta i fråga om övriga jordbruksväxter.
Med hänsyn till dessa omständigheter har utredningen funnit rimligt, att
den som framställt en sort i fortsättningen bör ha att erlägga viss avgift för
att sorten skall underkastas officiell värdeprövning. Den ytterligare prövning,
som kan behövas som underlag för lantbrukshögskolans rådgivning,
bör det allmänna däremot helt bekosta.
Utredningen har inhämtat, att de rörliga kostnaderna för en fullständig
officiell värdeprövning i fältförsök av en jordbruEs växt s ort är omkring
6 000 kr. Hur stor del därav, som skall anses utgöra slutfas i växtförädlingen,
är inte lätt att ange, i synnerhet som förhållandena kan växla från fall
till fall. Utredningen föreslår, att till att börja med hälften av nyss angivet
belopp, 3 000 kr., tas ut som anmälningsavgift för sort, som intas i prövningen.
il
Kungl. Maj.ts proposition nr 37 år 1967
Köksväxter kommer alltjämt att stå utanför systemet med växtförädlingsavgifter.
Efterfrågan på officiell sortprövning har dock varit betydande. Enligt
utredningens mening föreligger även för dessa växtslag behov av avgränsning
av materialet för officiell värdeprövning. Antalet försök för att
bedöma en köksväxtsort är i allmänhet mindre än för jordbruksväxter. A
andra sidan är kostnaden per sort och försök ej sällan högre för köksväxter.
Variationerna från växtslag till växtslag är dock stora. Den genomsnittliga
kostnaden torde vara omkring 2 000 kr. Utredningen föreslår en anmälningsavgift
vid prövning av köksyäxVsorlerjiä 1 000 kr ....... ~
Enligt utredningen bör de i form av anmälningsavgifter influtna medlen
— liksom nu är fallet beträffande de förprövningsavgifter som lantbrukshögskolan
redan tar ut -— få disponeras av högskolan för att bidra till att
täcka med prövningsuppgiften förenade kostnader! Om erfarenheten ''sedermera
ger anledning därtill, bör de föreslagna avgifterna kunna justeras.
Jämsides med den av lantbrukshögskolan utförda officiella värdeprövningen
utför statens centrala frökontrollanstalt en särskild prövning för att
fastställa, om en anmäld växtförädlingsprodnkt är att betrakta som en
självständig sort. Enligt utredningens mening bör även denna prövning avgiftsbeläggas.
Remissyttranden
Utbyggnad av systemet med växtförädlingsavgifter m. m. Lantbruksstyrelsen,
styrelsen för statens centrala frökontrollanstalt, Hushållningssällskapens
förbund och Sveriges lantbruksförbund m. fl. vitsordar att systemet
med växtförädlingsavgift och obligatorisk statsplombering för strå- och
trindsäd har fungerat tillfredsställande. En grupp remissinstanser, främst
utsädesbolag och företrädare för handeln med utsäde, är dock kritiska mot
nu gällande system. Deras synpunkter redovisas närmare i det följande.
Ett övervägande antal remissinstanser tillstyrker helt eller med vissa förbehåll
utredningens förslag om utvidgning av systemet till
övriga jordbruksväxter.
Några remissinstanser, däribland Skogs- och lantbruksakademien och
Sveriges utsädesförening, anser det principiellt riktigare att ge stöd åt växtförädlingen
över statsbudgeten men vill inte motsätta sig utredningens förslag.
Utvidgningen bör dock betraktas som en förstärkning av växtförädlingens
resurser. Statsbidragen till växtförädling bör enligt dem bibehållas
vid oförändrat realvärde.
Växtförädlingsskyddsutredningen anför, att hinder inte synes föreligga att
utvidga systemet med växtförädlingsavgifter redan nu. Enligt utredningen
måste det under den långa tid som förflyter innan nu saluförda sorter ersatts
med nya sorter, för vilka ett rättsskydd i enlighet med 1961 års Paris
-
12
Kungl. Maj:ts proposition nr 37 år 1967
konvention kan utnyttjas, vara av vitalt intresse för växtförädlingen att
den får behålla den på de »gamla» sorterna utgående växtförädlingsavgiften.
Styrelsen för statens centrala frökontrollanstalt föreslår, att tidpunkten
för utvidgningen sätts till den 1 juli 1968 för att handeln och fröodlingen
skall få tid för anpassning. Kooperativa förbundet föreslår en tillämpning
av systemet under en viss försöksperiod, varefter sådana ändringar kan ske
som vunna erfarenheter ger anledning till. Hushållningssällskapens förbund
anser, att en utvidgning till vallväxter och potatis bör ske etappvis
och grundas på successivt framkomna erfarenheter. Styrelsen för frökontrollanstalten
i Linköping förordar, att systemet utvidgas till oljeväxter
men ej till vallväxter och potatis.
Förslaget avstyrks av kommerskollegium, W. Weibull AB, Svalövsbolaget,
Algot Holmberg & Söner AB, Hammenhögsbolaget, J. E. Ohlsens Enke AB,
Sveriges fröhandlareförening och Sveriges fröengrossistförening. Sistnämnda
remissinstans anför, att erfarenheterna av det nuvarande systemet i
flera avseenden har varit negativa och snarare aktualiserar ett slopande
än en skärpning och generalisering av systemet. Även vissa utsädesbolag
vill ifrågasätta om systemet med växtförädlingsavgift och obligatorisk statsplombering
över huvud är det rätta. Systemet anses bl. a. medföra ökat arbete
och kostnader för handeln och en fördyring av utsädet för lantbrukarna.
Det uttalas även tvivel om den obligatoriska plomberingens kvalitetsfrämjande
verkan. En statlig plombering anses bl. a. innebära att kvaliteten
nivellcras till vissa plomberingsgränser.
W. Weibull AB finner, att lagstiftning om sortskydd i enlighet med 1961
års Pariskonvention är en både smidigare och effektivare stödform än
växtförädlingsavgiften. Liksom kommerskollegium m. fl. förordar bolaget,
att en utvidgning av systemet med växtförädlingsavgifter prövas först i
samband med frågan om att införa lagstiftning om sortskydd.
J. E. Ohlsens Enke AB och Sveriges fröhandlareförening framhåller, att
gräsmattefrö intar en särställning i sammanhanget. F. n. faller det i
rikssortlistan under rubriken vallväxter. Eftersom statsplombering kan göras
blott av i listan upptagna sorter, kan det bli så att de för gräsmattor
bästa gräsen genom att vara mindre goda som vallgräs inte blir upptagna
i rikssortlistan och inte kan säljas. Nämnda remissinstanser anser att här
finns ytterligare ett skäl att vänta. Prövningsresurserna måste vidare först
skapas och få ha verkat under ett antal år innan frågan kan övervägas på
nylt.
Alla remissinstanser som yttrat sig i frågan är överens om att särskilda
bestämmelser behövs om isärvägning. Olika meningar råder däremot
om dessas närmare utformning. Kommerskollegium finner, att mindre
stränga regler för isärvägning borde kunna godtas av lagstiftaren. Enligt
Sveriges lantbruksförbund och RBF bör bestämmelserna utformas så att
13
Kiingl. Maj:ts proposition nr 37 år 1967
den praktiska hanteringen inte onödigtvis försvåras samt att spelrum finns
för rationaliseringsåtgärder i försäljningsledet. Kooperativa förbundet anser,
att de föreslagna kontrollåtgärderna kan bli synnerligen kostsamma,
varför möjligheter till en förenklad kontrollmetod bör undersökas. Förbundet
ifrågasätter, om inte isärvägning kan ske utan särskild ytterligare kontroll,
eftersom frölagen den 14 juni 1928 (nr 289) föreskriver att säljaren
har skyldighet att lämna analysavskrift till köparen. J. E. Ohlsens Enke AB
anser, att handeln med gräsmattefrö skulle drabbas av väsentliga fördyringar
om isärvägning av partier skulle få göras blott i närvaro av statlig
kontrollant. Förslaget avstyrks även av Sveriges fröengrossistförening.
Restitution av växtförädlingsavgiften vid export, i synnerhet för
vallväxtfröer, förordas av Sveriges lantbriiksförbund, RLF, styrelsen för
frökontrollanstalten i Örebro, Sveriges fröodlareförbund och Institutet för
växtforskning och kyllagring. Sveriges potatisodlares riksförbund förordar
restitution eller avgiftsbefrielse vid export av utsädespotatis.
Utredningens förslag beträffande rikssortlistans omfattning
har föranlett bl. a. följande synpunkter.
Lantbruksstyrelsen tillstyrker utredningens förslag, att endast sådana
nytillkommande sorter som betecknar visst framsteg får statsplomberas.
Enligt växtförädlingsskyddsutredningen synes förslaget innebära en begränsning
i rätten att marknadsföra sortmaterial. Utredningen finner det
tveksamt, om regeln är förenlig med bestämmelserna i den internationella
konventionen om sortskydd. Med hänsyn till fördelar av jordbruksekonomisk
och praktisk natur vill utredningen likväl inte motsätta sig förslaget.
J. E. Ohlsens Enke AB och Sveriges fröhandlareförening anser, att förslaget
innebär ett visst försäljningsmonopol. Ett företag som fått en sort med
vissa egenskaper godkänd som rikssort skulle vara helt befriad från konkurrens
så länge inte en bättre sort blev förklarad som rikssort.
Utredningens förslag att särskilda privata avgifter vid sidan
av växtförädlingsavgiften inte får tillämpas tillstyrks av samtliga remissinstanser
som yttrat sig i frågan, bl. a. lantbruksstyrelsen och Sveriges
utsädesförening.
Utredningens förslag om höjning av växtförädlingsavgiften
för strå- och trindsäd med 50 öre till 1: 50 kr. per deciton
tillstyrks av riksrevisionsverket, kommerskollegium, lantbruksstyrelsen,
styrelsen för statens centrala frökontrollanstalt, Hushållningssällskapens
förbund, Sveriges utsädesförening och styrelserna för frökontrollansialterna
i Linköping och Skara. W. Weibull AB och Algot Holmberg & Söner AB
föreslår, att avgiften för strå- och trindsäd i väntan på lagstiftning om sortskydd
höjs till 2 kr. per deciton. Sveriges fröengrossistförening finner det
tvivelaktigt, huruvida en höjning alls är påkallad för att främja förädlingsverksamheten.
Skulle statsmakterna likväl besluta detta, borde endast 25
öre av höjningen tillfalla förädlarna. Återstående 25 öre bör tillfalla stats
-
14
Kungl. Maj.ts proposition nr 37 år 1967
kassan som bidrag till dess kostnader för frökontrollen samt för att bekosta
sortförsök.
Förslaget avstyrks av Sveriges lantbrnksförbund, RLF, Svalövsbolaget
och Hammenhögsbolaget. Även statens jordbruksnämnd ifrågasätter höjningen
med hänvisning till den föreslagna utvidgningen av systemet. RLF
efterlyser en redovisning av på vilket sätt de hittills influtna medlen har
disponerats.
Lantbruksstyrelsen, styrelsen för statens centrala frökontrollanstalt, Hushållningssällskapens
förbund och styrelsen för frökontrollanstalten i Örebro
framhåller i fråga om storleken av växtförädlingsavgiften
för övriga jordbruk sväxter, att avgiften är för hög för potatis.
Några remissinstanser ifrågasätter lägre avgift även för vall- och oljeväxter.
Enligt Sveriges lantbruksförbund bör principen om lika avgift per hektar
och år upprätthållas. W. Weibull AB anser, att vid beräkningen av avgiften
hänsyn bör tas till de olika växtslagens ekonomiska bärkraft. Flera faktorer
än de av utredningen angivna måste beaktas, bl. a. relationen mellan
mängden utsäde och avkastningen per hektar och den allmänna lönsamheten
för odlingen av växtslaget. Enligt RLF bör de föreslagna avgifterna omräknas
med utgång från oförändrad avgift för strå- och trindsäd.
Styrelsen för lantbrukshögskolan föreslår, att växtförädlingsavgiften görs
om till en växtförädlings- och sortprövningsavgift, av vilken huvudparten
skulle gå till växtförädlingen och en mindre del, förslagsvis 15 %, till den
officiella sortprövningen. Den exakta procentuella andelen för sortprövningen
anser styrelsen böra bli beroende av hur stor del av kostnaderna för
sortprövningen, som kommer att belasta växtförädlarna.
Flera remissinstanser, däribland styrelsen för statens centrala frökontrollanstalt,
styrelsen för lantbrukshögskolan och Sveriges lantbruksförbund,
anser att avgifterna med lämpligt intervall bör anpassas till ett förändrat
penningvärde.
Hushållningssällskapens förbund och styrelserna för frökontrollanstalt erna
i Skara, Linköping och Örebro föreslår, att de lokala frökontrollanstalterna
erhåller ersättning för redovisning av växtförädlingsavgifter med ett
belopp av förslagsvis 5 % av de uppburna avgifterna. Det uppges, att de
lokala anstalterna f. n. redovisar ca en tredjedel av den totala växtförädlingsavgiften.
Sortförsökens finansiering. Utredningens förslag när det gäller sortförsökens
finansiering har framkallat delade meningar. Riksrevisionsverket
och styrelsen för frökontrollanstalten i Skara tillstyrker. Enligt styrelsen
för frökontrollanstalten i Linköping bör anmälningsavgiftens storlek närmare
utredas. Hushållningssällskapens förbund tillstyrker i princip men
förordar att avgiften i vart fall till en början inte sätts så högt som utredningen
föreslagit. Ej heller lantbruksstyrelsen, Sveriges fröodlareförbund
15
Kungl. Maj:ts proposition nr 37 år 1967
och Sveriges oljeväxtodlares centralförening vill motsätta sig förslaget men
anser att kostnaden för officiell värdeprövning i princip bör bekostas med
allmänna medel.
Institutet för växtforskning och kyllagring föreslår, att frågan om anrnälningsavgifter
tills vidare bordläggs och tas npp till förnyat övervägande sedan
viss erfarenhet vunnits av det befarade ökade trycket på sortprövningen.
Om det anses skäligt att växtförädlingen bidrar till den officiella sortprövningen
finner institutet det mera rättvist med en årlig avgift så länge
prövningen pågår, varvid avgiften bör ställas i direkt relation till faktiska
arbetskostnader för sorten i fråga.
Växtförädlingsskyddsutredningen erinrar om att även den prövning som
är nödvändig för att få rättsskydd kan komma att föranleda att en särskild
avgift tas ut.
Med hänvisning till att den officiella sortprövningen är ett samhällsintresse
avstyrks förslaget av kommerskollegium, styrelsen för statens centrala
frökontrollanstalt, Skogs- och lantbruksakademien, Sveriges lantbruksförbund,
RLF, Sveriges utsädesförening, W. Weibull AB, Algot Holmberg éc
Söner AB, Hammenhögsbolaget, styrelsen för frökontrollanstalten i Örebro,
Sveriges fröengrossistförening, Sveriges potatisodlares riksförbund och Fodermedels-
och spannmålshandlareföreningen.
117. Weibull AB in. fl. anser att anmälningsavgiften skulle bli en ekonomisk
tröskel, som skulle drabba framför allt de mindre bärkraftiga växtslagen.
Enligt Algot Holmberg & Söner AB bör förädlarens eller sortinnehavarens
bidrag till sortförsökens finansiering inte få utgöra ett villkor för
prövning eller över huvud tillåtas påverka det officiella försökssortimentets
sammansättning.
Vissa remissinstanser, däribland Sveriges lantbruksförbund, anser att en
befarad utökning av sortprövningen bör kunna motverkas genom att kraven
på förprövningen skärps. Om utredningsförslaget emellertid följs bör enligt
Hammenhögsbolaget anmälningsavgift återbetalas för sådana sorter, som
tas upp i rilcssortlistan.
J. E. Ohlsens Enke AB och Sveriges Fröhandlareförening utgår från att
den föreslagna avgiften i fråga om köksväxter innefattar alla kostnader för
fastställd försöksperiod, inkl. eventuell förprövning. Beträffande s. k. observationsodling
vid statens centrala förkontrollanstalt anses goda förutsättningar
finnas för en sådan rationalisering att ingen extra avgift behöver
tas ut.
16
Kungl. Maj:ts proposition nr 37 år 1967
Departementschefen
Utbyggnad av systemet med växtförädlingsavgifter och obligatorisk statsplombering.
Växtförädling utgör en av vägarna till ökad produktivitet inom
jordbruket och trädgårdsodlingen. I synnerhet för ett land som Sverige med
dess nordliga läge och varierande odlingsbetingelser är en förädlingsverksamhet
av väsentlig betydelse. Sedan länge har utgått statsbidrag till växtförädlingen.
För att förstärka växtförädlingens resurser infördes vidare
den 1 juli 1961 en särskild växtförädlingsavgift kombinerad med obligatorisk
statsplombering. Systemet, som avser endast strå- och trindsäd, innebär
att i handeln omsatt utsäde skall avgiftsbeläggas med en krona per
deciton och vara statsplomberat. Avgifterna tillförs en fond, som används
för bidrag till växtförädlarna efter Kungl. Maj :ts beslut. Varje växtförädlares
bidrag skall i huvudsak motsvara de avgifter, som influtit för hans
sorter.
Vid behandlingen av frågan om växtförädlingsavgifter år 1961 uttalade
jordbruksutskottet i sitt av riksdagen godkända utlåtande att en utvidgning
av systemet till övriga växtslag borde ske så snart erfarenheter av den
första etappen förelåg och tekniska förutsättningar härför fanns. Den av
mig i det föregående redovisade utredningen föreslår nu, att systemet med
växtförädlingsavgift och obligatorisk statsplomhering utvidgas till att omfatta
samtliga jordbruksväxter utom sockerbeta. Enligt utredningen har erfarenheterna
av systemet i fråga om strå- och trindsäd varit goda. Erforderliga
tekniska förutsättningar anses också finnas för att utvidga systemet.
Med hänsyn främst till kostnadsutvecklingen föreslår utredningen vidare
en höjning av växtförädlingsavgiften för strå- och trindsäd med 50 öre
till 1: 50 kr. per deciton.
Utredningens förslag om utvidgning av systemet tillstyrks i princip av
det övervägande antalet remissinstanser. Främst vissa utsädesbolag och representanter
för utsädeshandeln avstyrker emellertid eller ifrågasätter systemets
ändamålsenlighet över huvud taget. De gör bl. a. gällande att systemet
föranleder ökade kostnader och även i övrigt verkar hindrande för handeln.
Komplikationer befaras uppstå framförallt i fråga om vallväxtfröer.
En del av dessa remissinstanser förordar att växtförädlingsskyddsutredningens
förslag när det gäller rättsskydd för växtförädlingsprodukter avvaktas
och att frågan om en utvidgning av det interna svenska avgiftssystemet
prövas i samband med prövning av denna utrednings förslag.
Vid remissbehandlingen har vidare vissa invändningar gjorts i fråga om
växtförädlingsavgifternas storlek samt beträffande utredningens förslag i
olika detaljfrågor.
För min del anser jag att en utvidgning av det nuvarande systemet till
övriga jordbruksväxter är motiverad, då härigenom ges möjligheter till en
Kungi. Maj:ts proposition nr 37 år 1967
17
intensifierad förädlingsverksamhet även beträffande dessa växter. Vegetabilieproduktionens
framtida utveckling torde vara starkt beroende av att nytt
sortmaterial kommer fram. Genom att så många växtslag som möjligt omfattas
av systemet undviks vidare ensidighet i förädlingsarbete och snedbelastning
av utsädeskostnaden. En eventuell anslutning från svensk sida
til] konventionen för skydd av växtförädlingsprodukter synes inte heller
hindra att utvidgningen genomförs redan nu. Ett dylikt skydd synes endast
— såsom både den redovisade utredningen och växtförädlingsskyddsutredningen
framhållit — komma att beröra de nya sorter som tillkommer efter
rättsskyddets ikraftträdande.
Jag förordar sålunda att systemet med växtförädlingsavgift och obligatorisk
statsplombering utvidgas till att omfatta utsäde av samtliga jordbruksväxter
utom sockerbeta, lin och hampa. Sockerbetsfrö bör såsom utredningen
föreslagit undantas från systemet eftersom förädling och marknadsföring
endast sker av Svenska sockerfabriks aktiebolaget. Utredningen har
föreslagit att vissa gräsfröslag vilka förutom för jordbruksändamål används
till gräsmattor skall inordnas i växtförädlingsavgiftssystemet. Några remissinstanser
har påpekat att detta skulle kunna medföra hinder för handeln
med gräsmattefrö. Jag förordar för min del att endast sådant frö som
är avsett för jordbruksändamål skall omfattas av systemet. Kungl. Maj :t
eller myndighet som Kungl. Maj :t förordnar bör äga bestämma om gränsdragningen
mellan gräsmattefrö och frö till jordbruksändamål.
Utvidgningen av systemet med växtförädlingsavgift och obligatorisk statsplombering
bör genomföras i huvudsak enligt de riktlinjer som gäller för
strå- och trindsäd. Såsom utredningen föreslagit bör systemet avse såväl
inom landet producerad som importerad vara. I likhet med vad som gäller
beträffande strå- och trindsäd bör vid export möjlighet finnas till befrielse
från eller återbetalning av växtförädlingsavgift. Utredningen och vissa remissinstanser
har framhållit att det är särskilt önskvärt att dylik befrielse
eller återbetalning sker vid export av vallväxtfrö med hänsyn bl. a. till att
vallväxtfrö inte har någon alternativ användning — för konsumtion eller
som foder — såsom en del andra utsäden. I vad mån nu angivna förhållanden
bör medföra befrielse från eller återbetalning av växtförädlingsavgift
för vallväxtfrö bör enligt min mening prövas i det enskilda fallet. Kungl.
Maj :t eller den myndighet Kungl. Maj :t förordnar bör äga pröva dessa ärenden.
Utvidgningen av statsplomberingen medför enligt utredningen behov av
särskilda bestämmelser angående omförpackning (isärvägning) av statsplomberad
förpackning utan förnyad plombering eftersom utsäde av flertalet
andra grödor än strå- och trindsäd överlåts till odlarna i små kvantiteter.
Alla remissinstanser som yttrat sig i frågan är överens om att särskilda
bestämmelser krävs för ändamålet. Flera remissinstanser, bl. a. kommerskollegium
och Kooperativa förbundet, anser emellertid att bestämmel
-
18
Kungl. Maj:ts proposition nr 37 år 1967
serna för isärvägningen bör utformas så att kontrollen av isärvägningen blir
enklare än utredningen föreslagit och onödiga kostnader och hinder för
hanteringen av utsädet undviks. Enligt min mening bör med hänsyn till
de synpunkter som framförts vid remissbehandlingen de av utredningen
föreslagna bestämmelserna för isärvägning överarbetas i syfte att åstadkomma
ett enklare och billigare förfarande. Kungl. Maj :t eller den myndighet
Kungl. Maj :t förordnar får meddela bestämmelser i ämnet.
Utredningen föreslår vidare ändrade regler för originalutsädesnämndens
prövning av nya sorter. Utredningens förslag innebär att i fortsättningen
endast sådana nya sorter får tas in i rikssortlistan för användning inom
landet vilka i något praktiskt viktigt avseende betecknar ett framsteg i förhållande
till allmänt brukade handelssorter av växtslaget i fråga och även
i övriga avseenden har högt värde. Med hänsyn bl. a. till önskvärdheten av
en viss konkurrens mellan även till synes likvärdiga utsädessorter kan jag
inte biträda utredningens förslag.
För alt få tid för erforderliga förberedelser samt för att handeln och
fröodlingen skall kunna anpassa sig förordar jag liksom styrelsen för statens
centrala frökontrollanstalt att utvidgningen av systemet skall träda
i kraft den 1 juli 1968.
När det gäller växtförädlingsavgifternas höjd förordar jag att avgiften
för strå- och trindsäd höjs med 25 öre till 1 kr. 25 öre per deciton. Höjningen
bör ske fr. o. in. den 1 juli 1967. Med utgång från denna avgiftsnivå
föreslår jag vidare att för övriga växtslagsgrupper fastställs följande avgifter,
nämligen för vallbaljväxter, vallgräs och beta 15 kr. per deciton, för
kålrot, rova, fodermärgkål och grönfoderraps samt raps, rybs, vitsenap och
oljedådra 25 kr. per deciton och för potatis 50 öre per deciton. I enlighet
med utredningens förslag förordar jag att för potatis inflytande avgiftsmedel,
som inte kan fördelas direkt på förädlare, överförs till jordbrukets
forskningsråd men förbehålls växtförädlingen av potatis.
Till frågan om behov av ökade resurser vid statens centrala frökontrollanstalt,
som kan föranledas bl. a. av ökad plomberingsverksamhet, har jag
för avsikt att återkomma vid nästa års budgetbehandling.
Sortförsökens finansiering. Utredningen föreslår, att för sort som underkastas
officiell värdeprövning vid lantbrukshögskolan i fortsättningen skall
tas ut en anmälningsavgift som till en början bör vara 3 000 kr. för jordbruksväxter
och 1 000 kr. för köksväxter. De angivna beloppen utgör ca
hälften av de rörliga kostnaderna för en fullständig officiell värdeprövning
i fältförsök. Sitt förslag grundar utredningen främst på iakttagelsen, att
växtförädlarna sedan växtförädlingsavgiften infördes ansöker om officiell
värdeprövning på ett tidigare stadium än förut. Detta innebär, att värdeprövningen
omfattar vissa förädlingsmoment som bör bekostas av förädlar -
na.
19
Kungl. Maj.ts proposition nr 37 år 1967
Bland remissinstanserna råder delade meningar i denna fråga. Styrelsen
för lantbrnkshögskolan, som framhåller att högskolans sortförsök är i
starkt behov av ökade resurser, föreslår att förslagsvis 15 % av växtförädlingsavgifterna
skall utgå till sortförsökens finansiering. Om utredningens
förslag följs, bör föreslagen änmälningsavgift kompletteras med en särskild
avgift per försöksled och år. De, som avstyrker utredningens förslag,
finner att sortförsöken i princip bör bekostas av allmänna medel.
Med hänsyn bl. a. till vad utredningen anfört rörande tidpunkten för ansökan
om prövning av utsädessort finner jag mig böra biträda dennas förslag.
Jag förordar således, att för officiell värdeprövning av utsädessort vid
lantbrukshögskolan bör tas ut en avgift som beräknas täcka 50 % av de
rörliga kostnaderna för eu fullständig prövning i fältförsök av växtslaget i
fråga. Avgiften bör tas ut fr. o. in. den 1 juli 1967 och avse såväl jordbruks-
som köksväxter. De influtna avgiftsmedlen bör för budgetåret 1967/
6S av anslagstekniska skäl redovisas på_ riksstatens inkomsttitel Övriga
diverse inkomster under rubriken Diverse inkomster. Frågan om redovisningen
av fr. o. in. budgetåret 1968/69 influtna medel bör prövas i samband
med behandlingen av lantbrukshögskolans anslagsframställning för
budgetåret 1968/69.
Jämsides med den officiella värdeprövningen utför statens centrala frökontrollanstalt
eu särskild prövning för att fastställa, huruvida en anmäld
växtförädlingsprodukt är att betrakta som en självständig sort. Såsom utredningen
föreslagit bör även denna prövning avgiftsbeläggas.
\J i ,
(Xfj
Sk''Olo*
J
De förslag som jag angett i det föregående ger anledning till vissa ändringar
i vad som nu gäller enligt förordningen om obligatorisk statsplombering
av utsädesvara, förordningen om växtförädlingsavgift samt förordningen
med vissa bestämmelser om utsädespotatis. Dessa förordningar bör
ersättas av en ny förordning. Den bör i enlighet med vad jag tidigare förordat
gälla utsäde av samtliga jordbruksväxter utom sockerbeta, lin och
hampa, dvs. potatis, stråsäd, trindsäd, vallbaljväxter och vallgräs för jordbruksändamål,
beta, kålrot, rova, fodermärgkål, grönfoderraps, raps, rybs,
vitsenap och oljedådra. Förordningen bör i övrigt innehålla samma bestämmelser
om obligatorisk statsplombering och om växtförädlingsavgift som
nu gäller för stråsäd och trindsäd med de ändringar och tillägg som jag
angett i det föregående. De nya bestämmelserna bör såsom förut framgått
träda i kraft den 1 juli 1968. Den föreslagna höjningen den 1 juli 1967 av
växtförädlingsavgiften för stråsäd och trindsäd föranleder emellertid ändring
i den nu gällande förordningen om växtförädlingsavgift.
I enlighet med det anförda har inom jordbruksdepartementet upprättats
förslag till
1) förordning om obligatorisk statsplombering av utsädesvara och om
växtförädlingsavgift,
20
Kungl. Maj.ts proposition nr 37 år 1967
2) förordning angående ändrad lydelse av 3 § förordningen den 12 maj
1961 (nr 145) om våxtförädlingsavgift.
Jag hemställer, att Kungl. Maj :t genom proposition föreslår riksdagen att
1) anta nämnda förslag,
2) godkänna de i det föregående föreslagna grunderna
beträffande dispositionen av växförädlingsavgifterna.
Med bifall till vad föredraganden sålunda med instämmande
av statsrådets övriga ledamöter hemställt
förordnar Hans Maj :t Konungen att till riksdagen
skall avlåtas proposition av den lydelse bilaga till detta
protokoll utvisar.
Ur protokollet:
Britta Gyllensten
MARCUS BOKTR. STHLMI967 670154