Kungl. Maj:ts proposition nr 34 år 1967
1
Nr 34
Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående beslutanderätten
i ärenden om tillstånd att bearbeta icke inmutningsbara
miner alfyndighet er på kronojord; given
Stockholms slott den 3 februari 1967.
Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över handelsärenden för denna dag, föreslå riksdagen att
bifalla det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen
hemställt.
GUSTAF ADOLF
Gunnar Lange
Propositionens huvudsakliga innehåll
I propositionen föreslås, att riksdagen medger att befogenheten att besluta
i ärenden om tillstånd att bryta icke inmutningshara mineraler på
kronojord delegeras från Kungl. Maj :t. Avsikten är att uppdraget skall
lämnas till domänstyrelsen i fråga om kronomark, som står under styrelsens
förvaltning, och i övrigt till kommerskollegium. Förslaget omfattar inte
ärenden, som rör mark ovanför odlingsgränsen eller på renbetesfjällen.
1 Bihang till riksdagens protokoll 1967. 1 samt. Nr 34
2
Kungl. Maj. ts proposition nr 3b år 1967
Utdrag av protokollet över handelsärenden, hållet inför Hans
Maj. t Konungen i statsrådet på Stockholms slott den
3 februari 1967.
Närvarande:
Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Nilsson, statsråden
Sträng, Andersson, Lange, Kling, Edenman, Johansson, Aspling,
Palme, Sven-Eric Nilsson, Lundkvist, Geijer, Myrdal, Odhnoff.
Chefen för handelsdepartementet, statsrådet Lange, anmäler efter gemensam
beredning med statsrådets övriga ledamöter fråga om beslutanderätten
i ärenden om tillstånd att bearbeta icke inmutningsbara mineralfgndigheter
på kronojord och anför.
Departementsutredningen (direktiv se 1964 års riksdagsberättelse s.
71) har med skrivelse den 14 juni 1966 överlämnat en promemoria (nr
66) angående beslutanderätten i ärenden om tillstånd att på kronomark
bryta vissa icke inmutningsbara mineraler. Efter remiss har yttranden
över promemorian avgetts av domänstyrelsen, statens naturvårdsnämnd,
kommerskollegium, Sveriges geologiska undersökning, länsstyrelserna i
Jämtlands, Västerbottens och Norrbottens län samt lappväsendet i samma
län. Kommerskollegium bar bifogat yttranden av rikets fyra bergmästarämbeten.
Nuvarande ordning
Enligt 1 § första stycket gruvlagen den 3 juni 1938 (nr 314) kan var och
en genom inmutning få rätt att på de villkor och med de inskränkningar
som föreskrivs i lagen undersöka och bearbeta sådan på egen eller
annans grund belägen mineralfyndighet som innehåller antingen malm
till vissa i paragrafen uppräknade metaller eller svavelkis, magnetkis,
grafit, apatit eller magnesit.
Mineraler som inte räknas upp i 1 § gruvlagen kan inte inmutas. Icke inmutningsbara
mineraler på enskild mark får i princip endast jordägaren
tillgodogöra sig.
Frågan om upplåtelse av rätt att bearbeta icke inmutningsbara mineralfyndigheter
på kronomark prövades av 1944 års riksdag (prop. 1944: 24,
SU 37, rskr 55).
Kungl. Maj:ts proposition nr 34 år 1967
3
Riksdagen beslutade därvid att »för de fall, beträffande vilka icke särskilda
bestämmelser med riksdagens medverkan träffats, medgiva, att
Kungl. Maj :t skulle tills vidare äga att
dels åt svenska medborgare bevilja tillstånd att, mot den årliga avgäld
och under de villkor i övrigt Kungl. Maj :t bestämmer, å kronojord inom
visst å marken utstakat område under en tid för varje gång av högst tio
år med andras uteslutande med arbete belägga och tillgodogöra sig mineralfyndigheter
av andra slag än som enligt 1 § gruvlagen kunnat utgöra
föremål för inmutning, med rätt för koncessionsinnehavaren att, därest
vid upplåtelsetidens utgång dylik upplåtelse fortfarande är av riksdagen
medgiven, äga företräde till överenskommelse om fortsatt arbete med fyndighetens
tillgodogörande på de villkor, Kungl. Maj :t då på grund av sig
företeende omständigheter kan finna gott bestämma,
dels ock åt sådan koncessionsinnehavare för den tid, varunder koncessionen
beviljats, upplåta erforderlig mark för vägar samt för anläggning
av verkstäder och arbetarbostäder, med skyldighet för koncessionsinnehavaren
att för sålunda åt honom upplåtna förmåner gälda visst årligt arrende,
som bestämmes genom särskild uppskattning före upplåtelsens medgivande»
.
Vad riksdagen sålunda beslutat meddelade Kungl. Maj :t kommerskollegium
och domänstyrelsen till kännedom i brev den 17 mars 1944 ( SFS nr
80).
Det bemyndigande som lämnats Kungl. Maj:l har efter medgivande av
1948 års riksdag (prop. 1948: 122, SU 120, rskr 252) förts över på domänstyrelsen
såvitt avser upplåtelse av rätt till provbrytning på mark under
styrelsens förvaltning (Kungl. Maj :ts brev till domänstyrelsen den 17 juni
1948).
Det av 1944 års riksdag beslutade koncessionsförfarandet har generell
giltighet, om annat inte särskilt föreskrivs i bestämmelser vid vars tillkomst
riksdagen medverkat. Om tillgodogörande av naturfyndigheter i vissa
fall föreskrivs i lagen den 28 maj 1886 (nr 46) angående stenkolsfyndigheter
m. in. (i det följande benämnd stenkolslagen), uranlagen den 2 december
1960 (nr 679), lagen den 18 juli 1928 (nr 309; senast ändrad 1960;
145) om de svenska lapparnas rätt till renbete i Sverige (i det följande benämnd
renbeteslagen) och i förordningen den 10 maj 1935 (nr 157) angående
grunder för förvaltningen av vissa kronoskogar (i det följande benämnd
kronoskogsförordningen). Enligt 3 § lagen den 3 juni 1966 (nr 314) om kontinentalsockeln
kan Kungl. Maj :t eller myndighet som Kungl. Maj :t bestämmer
meddela tillstånd för annan än staten att utvinna naturtillgångar
från kontinentalsockeln, varmed bl. a. förstås havsbotten och dess underlag
inom allmänt vattenområde. Tillståndsgivningen i fråga om sand-, gruseller
stentäkt på kontinentalsockeln har enligt 5 § kungörelsen den 3 juni
1966 (nr 315) angående tillämpningen av lagen om kontinentalsockeln
delegerats till kommerskollegium.
4
Kungl. Maj.ts proposition nr 34 år 1967
Stenkolslagen innehåller bestämmelser om rätten att eftersöka och bearbeta
stenkols-, salt-, olje-, gas- eller alunskifferfyndighet. I uranlagen ges
bestämmelser om rätten att undersöka och bearbeta fyndigheter av uranhaltigt
mineral.
Är mark belägen ovanför odlingsgränsen eller på renbetesfjällen kan
enligt 56 § andra stycket renbeteslagen Kungl. Maj :t, eller myndighet som
Kungl. Maj :t bestämmer, meddela upplåtelse av bete, slätter, grustäkt
eller annan därmed jämförlig nyttighet, vilken inte används av de renskötande
samerna. Förutsättningen är dock att upplåtelsen kan ske utan
intrång eller skada för renskötseln. Rätten att meddela sådana upplåtelser
har Kungl. Maj :t den 30 juni 1947 delegerat till var och en av länsstyrelserna
i de tre nordligaste länen.
Av 1 och 4 §§ kronoskogsförordningen följer att domänstyrelsen eller
styrelsen underställd tjänsteman kan upplåta rätt till bete eller slåtter eller
till sten-, kalk-, sand-, grus- eller torvtäkt eller annan sådan rättighet på
kronoskogar under domänslyrelsens förvaltning.
Under senare år har samtliga ansökningar till Kungl. Maj :t om att tillgodogöra
icke inmutningsbar mineralfyndighet på kronomark avsett upplåtelse
för brytning av kvarts eller fältspat eller, i ett fall, dolomit.
Ansökan om upplåtelse lämnas i allmänhet in till domänstyrelsen, någon
gång till länsstyrelsen eller direkt till Kungl. Maj :t. Yttranden inhämtas
från domänstyrelsen, om inte ansökan getts in dit, samt från kommerskollegium,
länsstyrelsen, om inte ansökan getts in dit, och statens naturvårdsnämnd.
Berör upplåtelsen renbetesmark hör länsstyrelsen dels alltid
tjänsteman vid lappväsendet, dels — om upplåtelsen avser mark ovanför
odlingsgränsen eller den ändå kan inverka menligt på renskötseln — den
eller de berörda lappbyarna.
Avgälden bestäms i praxis till visst belopp per ton bortfraktat mineral
och har för kvarts och fältspat under senare år uppgått till ca 3 kr./ton,
eller ungefär 10 % av det genomsnittliga saluvärdet. Förekommande variationer
i avgifternas storlek beror på fyndigheternas art och belägenhet.
Domänstyrelsen samråder ofta med kommerskollegium och vederbörande
bergmästarämbete om avgifternas storlek. Kungl. Maj :t följer i regel domänstyrelsens
avgiftsförslag. Avgifterna redovisas som driftsinkomster för
domänstyrelsen, om upplåtelsen avser mark under styrelsens förvaltning.
Sker upplåtelse ovanför odlingsgränsen eller på renbetesfjällen bestämmer
Kungl. Maj :t i vad mån särskild gottgörelse skall utgå för det intrång
som upplåtelsen kan orsaka renskötseln.
Kungl. Maj :ts beslut innebär ett medgivande för den markförvaltande
myndigheten att medge sökanden rätt att bryta viss kvantitet av ifrågavarande
mineral mot en viss avgift per bortfraktat ton. På grundval av
Kungl. Maj :ts beslut utfärdar myndigheten ett tillståndsbevis, vari de närmare
villkoren för upplåtelsen anges.
5
Kungl. Majrts proposition nr 34 år 1967
Under år 1965 meddelade Kungl. Maj :t fyra tillståndsbeslui avseende
rätt att bryta, i tre fall kvarts och fältspat samt i ett fall kvarts. Ett av
ärendena avsåg upplåtelse ovanför odlingsgränsen. Under år 1966 har endast
ett ärende om brytningstillstånd kommit in till Kungl. Maj :t.
Depariementsutredningen
Utredningen anser, att det förhållandet att kronomark förvaltas av domänstyrelsen
i en del fall och i övrigt av annan statlig myndighet inte bör
vara bestämmande för om Kungl. Maj:t eller underlydande myndighet skall
kunna medge tillstånd till nyttiggörande av icke inmutningsbar mineralfyndighet
på sådan mark. Det torde inte heller finnas skäl att göra en uppdelning
mellan Kungl. Maj :t och underlydande myndigheter av beslutanderätten
i tillståndsärende efter arten av mineral. En sådan uppdelning borde
i så fall grundas på resp. mineralers ekonomiska betydelse. De ekonomiskt
mest betydelsefulla tillståndsärendena avgörs emellertid redan nu av underlydande
myndighet.
Under dessa förhållanden anser utredningen, att alla frågor om rätt att
bearbeta icke inmutningsbar mineralfjmdighet på kronomark bör kunna
avgöras av underlydande myndighet. Utredningen föreslår därför, att beslutanderätten
i berörda frågor skall utövas av domänstyrelsen, när det
gäller fyndigheter på kronomark som styrelsen förvaltar, och annars av
kommerskollegium. Domänstyrelsen bör före beslut i tillståndsfråga samråda
med länsstyrelsen och med kommerskollegium. Kollegiet bör före beslut
samråda med länsstyrelsen, domänstyrelsen och den markförvaltande
myndigheten. Talan mot beslut av domänstyrelsen eller kommerskollegium
kan enligt instruktioner, som gäller för dessa myndigheter, föras hos Kungl.
Maj :t genom besvär.
Förslaget omfattar inte ärenden om upplåtelse av kronomark, som ligger
ovanför odlingsgränsen eller på renbetesfjällen. I sådant ärende uppkommer
vanligen fråga om ersättning till samerna för det intrång som upplåtelsen
kan föranleda. Det kan vidare bli aktuellt att undanta mark från
de renskötande samernas begagnande. Utredningen kommer att behandla
beslutskompetensen i sådana ärenden i annat sammanhang.
Remissyttrandena
Departementsutredningens förslag tillstyrks eller lämnas utan erinran
av samtliga remissinstanser. Länsstyrelsen och lappväsendet i Jämtlands
län tillägger att en eventuell delegation av beslutanderätten i ärenden om
tillgodogörande av mineraler på kronomark som ingår i renbetesfjällen
bör ske till kammarkollegiet. Länsstyrelsen och lappväsendet i Västerbottens
län anser att ärenden angående brytning inom områden som avses i
6
Kungl. Maj.ts proposition nr 34 år 1967
5(5 § renbeteslagen även framdeles bör prövas och avgöras i den ordning som
gäller för övriga nyttjanderättsupplåtelser i dessa områden.
Några remissinstanser understryker ytterligare vissa synpunkter som
de anser bör beaktas vid genomförandet av förslaget. Så t. ex. anför naturvårdsnämnden,
atl vederbörande länsstyrelse i egenskap av regional naturvårdsmyndighet
enligt förslaget alltid kommer att höras innan brytningstillstånd
meddelas. Länsstyrelsen kan då ange de föreskrifter till
skydd för landskapsbilden som befinns erforderliga. Det bör åvila den
markförvaltande myndigheten att tillse att brytning sker i enlighet med
dessa föreskrifter. Lappväsendet i Norrbottens län erinrar om att samerna,
enligt 2, 3 och 57 §§ renbeteslagen, får uppehålla sig med renar även
i vissa områden nedanför odlingsgränsen och utanför renbetesfjällen. Av
denna anledning bör vid genomförandet av utredningens förslag uttryckligen
föreskrivas skyldighet för den beslutande myndigheten att inhämta
yttrande från de samer, som kan bli berörda av ett brytningstillstånd.
Sveriges geologiska undersökning framhåller, att de beslutande myndigheterna
också bör uppmärksamma de geologiska problem som kan föreligga
i tillståndsärenden. I sammanhanget föreslås, att avskrift av beslut i
dessa ärenden rutinmässigt tillställs undersökningen.
Departementschefen
Departementsutredningens förslag utgör ett led i arbetet på att befria
Kungl. Maj :t från rutinbetonade eller annars mindre väsentliga ärenden
(jfr prop. 1965: 65, SU 105, rskr 295). Av utredningens promemoria framgår
att rationella skäl saknas för den nuvarande uppdelningen på Kungl.
Maj :t och underlydande myndigheter av beslutanderätten i ärenden om
tillstånd till att bryta icke inmutningsbara mineraler på kronomark. Sådana
ärenden bör kunna avgöras av domänstyrelsen och kommerskollegium
i enlighet med vad utredningen föreslagit. För att beslutanderätten skall
kunna delegeras från Kungl. Maj :t till underlydande myndighet krävs
medgivande av riksdagen. Medgivandet bör avse rätt för Kungl. Maj :t att
överlämna beslutanderätten enligt det av 1944 års riksdag lämnade bemyndigandet
åt myndighet som Kungl. Maj :t bestämmer.
Den föreslagna omläggningen gäller endast sådana tillstånd, för vilka det
inte finns särskilda bestämmelser som tillkommit under medverkan av
riksdagen. Det kan framhållas att förslaget alltså inte berör t. ex. mark
som ligger ovanför odlingsgränsen eller på renbetesfjällen.
Under åberopande av det anförda hemställer jag, att Kungl. Maj :t föreslår
riksdagen
att medge att Kungl. Maj :t överlämnar beslutanderätten
enligt det av 1944 års riksdag lämnade bemyndigandet att
upplåta rätt till att bearbeta icke inmutningsbara mineral
-
Kungl. Maj. ts proposition nr 3b år 1967
7
fyndigheter på kronojord åt myndighet som Kungl. Maj :t
bestämmer.
Med bifall till vad föredraganden sålunda med
instämmande av statsrådets övriga ledamöter hemställt
förordnar Hans Maj :t Konungen att till riksdagen
skall avlåtas proposition av den lydelse bilaga
till detta protokoll utvisar.
Ur protokollet:
Britta Gyllensten
MARCUS BOKTR. STHLMI967 6701 31