Kungl. Maj:ts proposition nr 28 år 1967
1
Nr 28
Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till lag om
ändring i kommunallagen den 18 december 1953 (nr
753), m. mgiven Stockholms slott den 20 januari
1967.
Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över inrikesärenden för denna dag,
dels föreslå riksdagen att antaga härvid fogade förslag till
1) lag om ändring i kommunallagen den 18 december 1953 (nr 753),
2) lag om ändrad lydelse av 48 § och 51 § 2 mom. kommunallagen den
1 mars 1957 (nr 50) för Stockholm,
3) lag angående ändrad lydelse av 8 § lagen den 4 januari 1956 (nr 2) om
socialhjälp,
4) lag om ändrad lydelse av 12 § barnavårdslagen den 29 april 1960 (nr
726),
5) lag om ändrad lydelse av 15 § skollagen den 6 juni 1962 (nr 319),
6) lag om ändrad lydelse av kommunala delegationslagen den 27 mars
1954 (nr 130),
dels inhämta riksdagens yttrande över härvid fogade förslag till
7) kungörelse om ändrad lydelse av 7 § byggnadsstadgan den 30 december
1959 (nr 612),
8) kungörelse om ändrad lydelse av 12 § hälsovårdsstadgan den 19 december
1958 (nr 662).
GUSTAF ADOLF
Svante Lundkvist
1 — Bihang till riksdagens protokoll 1967. 1 saml. Nr 28
2
Kungl. Maj:ts proposition nr 28 år 1967
Propositionens huvudsakliga innehåll
I propositionen föreslås att de legala möjligheterna att delegera kommunal
nämnds beslutanderätt skall utsträckas att omfatta också suppleant
av nämnden. Stadskollegium som f. n. saknar delegationsrätt föreslås få
sådan rätt i samma utsträckning som andra nämnder.
Vidare föreslås att den rätt som bl. a. kommun och landstingskommun
har att uppdra åt arbetsgivarorganisation — kommunförbund — att träffa
kollektivavtal m. m. med bindande verkan för kommunen skall få utövas
av den kommunala lönemyndigheten.
Förslagen föranleder åtskilliga författningsändringar. Dessa föreslås
träda i kraft den 1 juli 1967.
Kungl. Maj:ts proposition nr 28 år 1967
3
Förslag
till
Lag
om ändring i kommunallagen den 18 december 1953 (nr 753)
Härigenom förordnas, att 43, 45 och 49 §§ kommunallagen den 18 december
1953 skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan anges.
(Nuvarande lydelse)
Fullmäktige må antaga —
a) att med----
(Föreslagen lydelse)
43 §.
--------reglementet må bestämmas:
------ nämnder; samt
b) att styrelsen äger uppdraga åt
särskild inom densamma bildad avdelning
eller åt ledamot av styrelsen
eller åt i kommunens tjänst anställd
befattningshavare att å styrelsens
vägnar fatta beslut i vissa grupper
av ärenden, vilkas beskaffenhet skall
i reglementet angivas, dock att framställning
eller yttrande till fullmäktige
icke må beslutas annorledes än''
av styrelsen samfällt.
b) att styrelsen äger uppdraga åt
särskild avdelning, bestående av ledamöter
eller suppleanter i styrelsen,
eller åt ledamot eller suppleant eller
åt tjänsteman hos kommunen eller
åt sådan tjänsteman tillsammans
med ledamot eller suppleant att å
styrelsens vägnar fatta beslut i vissa
grupper av ärenden, vilkas beskaffenhet
skall i reglementet angivas,
dock att framställning eller yttrande
till fullmäktige icke må beslutas an
-
Innan beslut
I övrigt--
Beslut om —
norledes än av styrelsen samfällt.
-----nästa sammanträde.
— sina åligganden.
---länsstyrelsens prövning.
45 §.
Beträffande sådan----motsvarande tillämpning.
Nämnd, varom-------
a) om fullmäktige så besluta, uppdraga
åt särskild inom nämnden bildad
avdelning eller åt ledamot av
nämnden eller åt i kommunens tjänst
anställd befattningshavare att å
nämndens vägnar fatta beslut i vissa
1*—Bihang till riksdagens protokoll
---stadgas, må:
a) om fullmäktige så besluta, uppdraga
åt särskild avdelning, bestående
av ledamöter eller suppleanter
i nämnden, eller åt ledamot eller
suppleant eller åt tjänsteman hos
kommunen eller åt sådan tjänsteman
1967. 1 samt. Nr 28
4
Kungl. Maj:ts proposition nr 28 år 1967
(Nuvarande lydelse)
grupper av ärenden, vilkas beskaffenhet
skall i fullmäktiges beslut angivas,
dock att framställning eller
yttrande till fullmäktige icke må beslutas
annorledes än av nämnden
samfällt; samt
(Föreslagen lydelse)
tillsammans med ledamot eller suppleant
att å nämndens vägnar fatta
beslut i vissa grupper av ärenden,
vilkas beskaffenhet skall i fullmäktiges
beslut angivas, dock att framställning
eller yttrande till fullmäktige
icke må beslutas annorledes än
av nämnden samfällt; samt
löpande arbetet.
b) för vård
Beslut, vilket------nästa sammanträde.
Stadsfullmäktige skola
49 §.
gemensamt reglemente.
Med avseende å drätselkammaren
må i reglementet meddelas bestämmelser
av det slag, som sägs i 43 §
första stycket; och skola i dylikt fall
stadgandena i andra stycket av samma
paragraf äga motsvarande till
-
I reglementet må meddelas bestämmelser
av det slag, som sägs i
43 § första stycket; och skola i dylikt
fall stadgandena i andra stycket av
samma paragraf äga motsvarande
tillämpning.
lämpning.
I övrigt — —-------- sina åligganden.
Beslut om--------— Konungens prövning.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1967.
Kungl. Maj:ts proposition nr 28 år 1967
5
Förslag
till
Lag
om ändrad lydelse av 48 § och 51 § 2 mom. kommunallagen
den 1 mars 1957 (nr 50) för Stockholm
Härigenom förordnas, att 48 § och 51 § 2 mom. kommunallagen den 1
mars 1957 för Stockholm skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan anges.
(Nuvarande lydelse)
48
Stadsfullmäktige skola -—---
Med avseende å drätselnämnden
må i dess reglemente bestämmas:
a) att med drätselnämndens medelsförvaltning
skall sammanföras
medelsförvaltning, som enligt särskilda
författningar tillkommer andra
kommunala nämnder; samt
b) att drätselnämnden äger uppdraga
åt särskild inom densamma
bildad avdelning eller åt ledamot av
nämnden eller åt i stadens tjänst anställd
befattningshavare att å nämndens
vägnar fatta beslut i vissa grupper
av ärenden, vilkas beskaffenhet
skall i reglementet angivas, dock att
framställning eller yttrande till
stadsfullmäktige icke må beslutas
annorledes än av nämnden samfällt.
Innan beslut
(Föreslagen lydelse)
§•
------och drätselnämnden.
1 reglementena för stadskollegiet
och drätselnämnden må bestämmas:
a) i fråga om drätselnämnden att
med dess medelsförvaltning skall
sammanföras medelsförvaltning, som
enligt särskilda författningar tillkommer
andra kommunala nämnder,
b) i fråga om stadskollegiet och
drätselnämnden att var och en av
dessa nämnder äger uppdraga åt särskild
avdelning, bestående av ledamöter
eller suppleanter i nämnden,
eller åt ledamot eller suppleant eller
åt tjänsteman hos staden eller
åt sådan tjänsteman tillsammans
med ledamot eller suppleant att å
nämndens vägnar fatta beslut i vissa
grupper av ärenden, vilkas beskaffenhet
skall i reglementet angivas,
dock att framställning eller yttrande
till stadsfullmäktige icke må beslutas
annorledes än av nämnden samfällt.
--nästa sammanträde.
6
Kungl. Mäj:ts proposition nr 28 år 1967
(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)
I övrigt------—--sina åligganden.
Beslut om---------Konungens prövning.
51
2 mom. Nämnd, varom förmäles i
49 § andra stycket, må, om stadsfullmäktige
så besluta, uppdraga åt
särskild inom nämnden bildad avdelning
eller åt ledamot av nämnden
eller åt i stadens tjänst anställd befattningshavare
att å nämndens vägnar
fatta beslut i vissa grupper av
ärenden, vilkas beskaffenhet skall i
fullmäktiges beslut angivas, dock att
framställning eller yttrande till fullmäktige
icke må beslutas annorledes
än av nämnden samfällt.
Beslut, vilket
§•
2 mom. Nämnd, varom förmäles
i 49 § andra stycket, må, om stadsfullmäktige
så besluta, uppdraga åt
särskild avdelning, bestående av ledamöter
eller suppleanter i nämnden,
eller åt ledamot eller suppleant
eller åt tjänsteman hos staden
eller åt sådan tjänsteman tillsammans
med ledamot eller suppleant
att å nämndens vägnar fatta beslut i
vissa grupper av ärenden, vilkas beskaffenhet
skall i fullmäktiges beslut
angivas, dock att framställning
eller yttrande till fullmäktige icke
må beslutas annorledes än av nämnden
samfällt.
--nästa sammanträde.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1967,
Kungl. Maj:ts proposition nr 28 år 1967
7
Förslag
till
Lag
angående ändrad lydelse av 8 § lagen den 4 januari 1956 (nr 2) om socialhjälp
Härigenom förordnas, att 8 § lagen den 4 januari 1956 om socialhjälp1
skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan anges.
(Nuvarande lydelse)
8
Är någon — ------- —---
Om kommunens fullmäktige så besluta,
äger socialnämnden uppdraga
åt särskild inom nämnden bildad avdelning
eller åt ledamot av nämnden
eller åt i kommunens tjänst anställd
befattningshavare att å nämndens
vägnar fatta beslut i vissa grupper
av ärenden, vilkas beskaffenhet skall
angivas i fullmäktiges beslut. Framställning
eller yttrande till fullmäktige
må dock icke beslutas annorledes
än av nämnden samfällt.
Beslut, vilket
(Föreslagen lydelse)
§•
honom socialhjälp.
Om kommunens fullmäktige så besluta,
äger socialnämnden uppdraga
åt särskild avdelning, bestående av
ledamöter eller suppleanter i nämnden,
eller åt ledamot eller suppleant
eller åt tjänsteman hos kommunen
eller åt sådan tjänsteman tillsammans
med ledamot eller suppleant
att å nämndens vägnar fatta beslut i
vissa grupper av ärenden, vilkas beskaffenhet
skall angivas i fullmäktiges
beslut. Framställning eller yttrande
till fullmäktige må dock icke
beslutas annorledés än av nämnden
samfällt.
--nästa sammanträde.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1967.
1 Senaste lydelse av 8 § se 1964: 66.
2*—Bihang till riksdagens protokoll 1967. 1 saml. Nr 28
8
Kungl. Maj:ts proposition nr 28 år 1967
Förslag
till
Lag
om ändrad lydelse av 12 § barnavårdslagen den 29 april 1960 (nr 726)
Härigenom förordnas, att 12 § barnavårdslagen den 29 april 19601 skall
erhålla ändrad lydelse på sätt nedan anges.
(Nuvarande lydelse)
12
Om kommunens fullmäktige så bestämma,
äger barnavårdsnämnden
uppdraga åt särskild inom nämnden
bildad avdelning eller åt ledamot i
nämnden eller åt befattningshavare
i kommunens tjänst att på nämndens
vägnar avgöra vissa grupper av
ärenden, vilkas beskaffenhet skall
angivas i fullmäktiges beslut. Nämnden
må dock icke annorledes än genom
samfällt beslut
1. utdöma förelagt
Beslut som---
(Föreslagen lydelse)
§•
Om kommunens fullmäktige så bestämma,
äger barnavårdsnämnden
uppdraga åt särskild avdelning, bestående
av ledamöter eller suppleanter
i nämnden, eller åt ledamot eller
suppleant eller åt tjänsteman hos
kommunen eller åt sådan tjänsteman
tillsammans med ledamot eller
suppleant att på nämndens vägnar
avgöra vissa grupper av ärenden, vilkas
beskaffenhet skall angivas i fullmäktiges
beslut. Nämnden må dock
icke annorledes än genom samfällt
beslut
kommunens fullmäktige,
nästa sammanträde.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1967.
1 Senaste tydelse av 12 § se 1964: 67.
Kungl. Maj:ts proposition nr 28 år 1967
9
Förslag
till
Lag
om ändrad lydelse av 15 § skollagen den 6 juni 1962 (nr 319)
Härigenom förordnas, att 15 § skollagen den 6 juni 1962 skall erhålla ändrad
lydelse på sätt nedan anges.
(Nuvarande lydelse)
15
Om kommunens fullmäktige så besluta,
äger skolstyrelsen uppdraga
åt särskild inom styrelsen bildad avdelning
eller åt ledamot av styrelsen
eller åt skolchefen, annan skolledare
eller särskild i kommunens tjänst anställd
befattningshavare att å styrelsens
vägnar fatta beslut i vissa
grupper av ärenden, vilkas beskaffenhet
skall angivas i fullmäktiges
beslut. Skolstyrelsen må dock ej annorledes
än genom samfällt beslut
pröva fråga om meddelande eller
återkallande av godkännande enligt
34 § eller göra framställning eller avgiva
yttrande till fullmäktige.
Beslut, vilket
(Föreslagen lydelse)
§•
Om kommunens fullmäktige så besluta,
äger skolstyrelsen uppdraga
åt särskild avdelning, bestående av
ledamöter eller suppleanter i styrelsen,
eller åt ledamot eller suppleant
eller åt skolchefen eller annan skolledare
eller tjänsteman hos kommunen
eller åt sådan tjänsteman tillsammans
med ledamot eller suppleant
att å styrelsens vägnar fatta
beslut i vissa grupper av ärenden,
vilkas beskaffenhet skall angivas
i fullmäktiges beslut. Skolstyrelsen
må dock ej annorledes än genom
samfällt beslut pröva fråga om
meddelande eller återkallande av
godkännande enligt 34 § eller göra
framställning eller avgiva yttrande
till fullmäktige.
--nästa sammanträde.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1967.
io
Kungl. Maj:ts proposition nr 28 år 1967
Förslag
till
Lag
om ändrad lydelse av kommunala delegationslagen den 27 mars 1954 (nr 130)
Härigenom förordnas, att kommunala delegationslagen den 27 mars 1954
skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan anges.
(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)
Kommun, som — —-------att fastställa.
Kommunen äger bestämma att
uppdrag enligt första stycket får
lämnas av nämnd, som handlägger
frågor om anställningsvillkor för arbetstagare
i kommunens tjänst.
Med kommun---— —- — --— kommunal förvaltningsenhet.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1967.
Kungl. Maj:ts proposition nr 28 år 1967
11
Förslag
till
kungörelse om ändrad lydelse av 7 § byggnadsstadgan
den 30 december 1959 (nr 612)
Härigenom förordnas, att 7 § byggnadsstadgan den 30 december 1959
skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan anges.
(Nuvarande lydelse)
7 §•
(Föreslagen lydelse)
Byggnadsnämnd äger uppdraga åt
en eller flera ledamöter i nämnden
eller åt befattningshavare hos nämnden
att å nämndens vägnar fatta beslut
i vissa grupper av ärenden, vilkas
beskaffenhet skall närmare angivas
i nämndens beslut. Sådant uppdrag
må dock ej avse befogenhet att
besluta om framställning eller yttrande
till Konungen, länsstyrelsen eller
kommunens fullmäktige, att meddela
föreläggande vid vite eller annat
äventyr eller att slutligt avgöra
ärende, som är av principiell innebörd
eller eljest av större vikt.
Nämndens beslut
Vad i---—
Byggnadsnämnd äger uppdraga åt
en eller flera ledamöter eller suppleanter
i nämnden eller åt befattningshavare
hos nämnden att å nämndens
vägnar fatta beslut i vissa grupper
av ärenden, vilkas beskaffenhet skall
närmare angivas i nämndens beslut.
Sådant uppdrag må dock ej avse befogenhet
att besluta om framställning
eller yttrande till Konungen,
länsstyrelsen eller kommunens fullmäktige,
att meddela föreläggande
vid vite eller annat äventyr eller att
slutligt avgöra ärende, som är av
principiell innebörd eller eljest av
större vikt.
länsstyrelsens prövning,
nästa sammanträde.
Denna kungörelse träder i kraft den 1 juli 1967.
12
Kungl. Maj.ts proposition nr 28 år 1967
Förslag
till
kungörelse om ändrad lydelse av 12 § hälsovårdsstadgan
den 19 december 1958 (nr 662)
Härigenom förordnas, att 12 § hälsovårdsstadgan den 19 december 1958
skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan anges.
(Nuvarande lydelse)
12
Hälsovårdsnämnd äger uppdraga
åt en eller flera ledamöter i nämnden
eller åt befattningshavare hos
nämnden att å nämndens vägnar fatta
beslut i vissa grupper av ärenden,
vilkas beskaffenhet därvid skall närmare
angivas. Sådant uppdrag må
dock ej innefatta befogenhet att besluta
om framställning eller yttrande
till Konungen, länsstyrelsen eller
kommunens fullmäktige, om föreläggande
vid vite eller om verkställande
av åtgärd på försumligs bekostnad.
Hälsovårdsnämnds beslut----
(Föreslagen lydelse)
§•
Hälsovårdsnämnd äger uppdraga
åt en eller flera ledamöter eller suppleanter
i nämnden eller åt befattningshavare
hos nämnden att å
nämndens vägnar fatta beslut i vissa
grupper av ärenden, vilkas beskaffenhet
därvid skall närmare angivas.
Sådant uppdrag må dock ej
innefatta befogenhet att besluta om
framställning eller yttrande till Konungen,
länsstyrelsen eller kommunens
fullmäktige, om föreläggande
vid vite eller om verkställande av åtgärd
på försumligs bekostnad.
-------nästa sammanträde.
Denna kungörelse träder i kraft den 1 juli 1967.
Kungl. Maj.ts proposition nr 28 år 1967
13
Utdrag av protokollet över inrikesärenden, hållet inför Hans Maj:t
Konungen i statsrådet på Stockholms slott den 20 januari
1967.
Närvarande:
Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Nilsson, statsråden
Sträng, Andersson, Lange, Kling, Johansson, Holmqvist, Aspling,
Palme, Sven-Eric Nilsson, Lundkvist, Gustafsson, Geijer, Myrdal,
Odhnoff.
Efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter anmäler
statsrådet Lundkvist fråga om delegation av kommuns beslutanderätt och
anför.
Inledning
Fråga om delegation av kommunal beslutanderätt har aktualiserats i två
fall den senaste tiden.
I betänkandet »Om den kommunala självstyrelsens lokala förankring»
(SOU 1965: 6) redovisar kommunalrättskommittén1 ett uppdrag att mot bakgrund
av utvecklingen mot större kommunenheter undersöka möjligheterna
att tillgodose de lokala intressena i den kommunala förvaltningen. Kommittén
föreslår endast en begränsad reform som avser möjlighet att delegera
beslutanderätt till suppleant i kommunens styrelse eller annan kommunal
nämnd.
Över betänkandet har efter remiss yttranden avgetts av socialstyrelsen,
kammarkollegiet, överståthållarämbetet — som har bifogat yttrande från
stadsfullmäktige i Stockholm — samtliga länsstyrelser — som har bifogat
yttranden från kommuner och i tre fall från kommunal samarbetsnämnd —
socialpolitiska kommittén, Svenska stadsförbundet, Svenska kommunförbundet,
Svenska landstingsförbundet, Sveriges kommunaltjänstemannaförbund,
Föreningen Sveriges kommunala förvaltnings jurister och Svenska
samernas riksförbund.
1 F. d. landshövdingen Thorwald Bergquist, ordförande, samt ledamoten av första kammaren
direktören Carl Albert Andersson, direktören H. S. Aronsson, ledamoten av andra kammaren
direktören C. W. Carlsson, direktören Sven-Olof Dahlman, ledamoten av första kammaren NilsEric
Gustafsson, direktören Sven A. Järdler, kaptenen Axel Mannerskantz och kommunaldirektören
Olof Wiklund.
14
Kungl. Ma j. ts proposition nr 28 år 1967
8 idare har Svenska landstingsförbundet och Svenska kommunförbundet
i skrivelser till Kungl. Maj:t den 11 resp. den 24 maj 1966 föreslagit sådan
ändring i kommunala delegationslagen den 27 mars 1954 (nr 130) att kommunal
nämnd — liksom f. n. fullmäktige — skall få lämna uppdrag enligt
lagen.
Efter remiss har yttranden över framställningarna avgetts av kammarkollegiet,
socialstyrelsen, länsstyrelserna i Jönköpings, Hallands, Örebro,
Kopparbergs, Gävleborgs och Jämtlands län — som har bifogat yttranden
från fyra städer och en landskommun — Svenska stadsförbundet, Sveriges
akademikers centralorganisation (SACO), Svenska kommunaltjänstemannaförbundet
och Svenska kommunalarbetareförbundet.
Dessa två frågor bör nu tas upp till behandling i ett sammanhang.
Gällande rätt
Inledning
Enligt 4 § kommunallagen den 18 december 1953 (nr 753) (KL) och 4 §
kommunallagen den 1 mars 1957 (nr 50) för Stockholm (KLS) utövas kommunens
beslutanderätt av fullmäktige medan förvaltning och verkställighet
tillkommer kommunens styrelse och övriga nämnder.
Med stöd av författningsbestämmelser eller enligt rättspraxis i anslutning
till 4 § KL och 4 § KLS har emellertid också nämnderna i vid utsträckning
beslutanderätt, antingen omedelbart eller efter bemyndigande (delegation)
av fullmäktige.
Samma principer för fördelningen av beslutanderätt mellan det representativa
samt de förvaltande och verkställande organen gäller för landstingskommun.
Den grundläggande bestämmelsen härom finns i 5 § landstingslagen
den 14 maj 1954 (nr 319) (LL) som överensstämmer med 4 § KL.
Det heter sålunda i 5 § LL att landstingskommunens beslutanderätt utövas
av landstinget samt att förvaltning och verkställighet tillkommer förvaltningsutskott
och övriga nämnder.
Även nämnderna — både primärkommunala och landstingskommunala —
kan i viss utsträckning delegera sin beslutanderätt. Bestämmelser härom —
som i stort sett är desamma för primärkommunala och landstingskommunala
nämnder — finns i fråga om nämnder för kommunallagsreglerad förvaltning
i KL, KLS och LL och i fråga om nämnder för specialreglerad förvaltning
i de författningar där förvaltningen regleras.
Delegation av det representativa organets beslutanderätt
Som framgår av vad jag har sagt nyss har primärkommunal eller landstingskommunal
nämnd i vid utsträckning beslutanderätt. Sådan rätt kan
tillkomma nämnd bl. a. på grund av delegation från fullmäktige resp. lands
-
15
Kungl. Maj.ts proposition nr 28 år 1967
tinget. Det anses i sådana fall liksom annars när nämnd utövar beslutanderätt
va ra fråga om en befogenhet inom ramen för förvaltning och verkställighet.
Frågan i vilken utsträckning delegation får ske regleras till stor del i
rättspraxis. En tämligen vidsträckt möjlighet till delegation föreligger enligt
praxis i avtals- och lönefrågor. Sålunda har fullmäktige förklarats behöriga
att ge avtals- och lönenämd allmänt bemyndigande att fatta för kommunen
bindande beslut i ärenden om arbets- och löneförhållanden för arbetare och
personal som är likställd med dem (RÅ 1934 ref. 16). Motsvarande torde
gälla också i fråga om andra arbetstagare. Landsting har samma befogenhet
i det här avseendet som fullmäktige.
Delegation av kommunallagsreglerad nämnds beslutanderätt
Enligt 43 och 45 §§ KL får fullmäktige bestämma att nämnd skall ha rätt att
uppdra åt avdelning som har bildats inom nämnden, åt ledamot av nämnden
eller åt tjänsteman hos kommunen att på nämndens vägnar fatta beslut i vissa
grupper av ärenden. 43 § behandlar kommunernas styrelse — i stad i allmänhet
drätselkammaren och i köping eller landskommun kommunalnämnden
— och 45 § andra nämnder. Beskaffenheten av de ärenden i vilka beslutanderätten
sålunda får delegeras skall anges i fullmäktiges beslut. Enligt
förarbetena är delegationsmöjligheten avsedd främst för rutinärenden (prop.
1953: 210 s. 120). Bara en ärendegrupp undantas dock uttryckligen från delegation,
nämligen framställningar eller yttranden till fullmäktige. I fråga
om kommuns styrelse meddelas fullmäktiges beslut om delegation i reglemente
för styrelsen. Reglementet underställs länsstyrelsens prövning.
Beslut som har fattats med stöd av delegation skall anmälas vid nämndens
nästa sammanträde.
Styrelsen i stad kan också vara ett stadskollegium, om Kungl. Maj :t på
förslag av stadsfullmäktige har bestämt det (29 § 1 mom. KL). I sådan stad
skall enligt 49 § KL finnas ett för kollegiet och drätselkammaren gemensamt
reglemente som antas av stadsfullmäktige och underställs Kungl. Maj :ts
prövning. I fråga om stadskollegiet — som skall leda förvaltningen av stadens
angelägenheter och ha inseende över de andra nämndernas arbete samt
fullgöra andra centrala styrelsefunktioner (47 § KL) — saknas bestämmelser
om delegation. Kollegiets beslutanderätt kan alltså inte delegeras. Däremot
kan i fråga om drätselkammare i stad med stadskollegium — som skall ta
befattning med stadens drätsel och fullgöra de uppdrag som stadsfullmäktige
eller stadskollegiet överlämnar till kammaren — i reglementet ges samma
föreskrifter om delegation som för styrelse i stad utan stadskollegium
(49 § KL).
I Stockholm finns stadskollegium på grund av bestämmelser i KLS. Stadens
drätsel handhas av en drätselnämnd. Även för stadskollegiet i Stock
-
16
Kungl. Maj:ts proposition nr 28 år 1967
liolm saknas bestämmelser om delegation. I fråga om drätselnämnden och
andra nämnder i Stockholm finns i 48 § och 51 § 2 mom. KLS bestämmelser
om delegation med samma innehåll som KL:s bestämmelser om delegation
av kommunstyrelsens resp. andra nämnders beslutanderätt.
Som jag har nämnt får delegation ske till nämndledamot. Däremot kan delegation
inte ske till suppleant. Suppleant kan inte heller utses till ledamot i
avdelning som på grund av delegationsbeslut utövar beslutanderätt på nämndens
vägnar (RÅ 1955 ref. 54).
I fråga om landstingskommuns förvaltningsutskott och andra nämnder
gäller enligt 52 och 54 §§ LL i huvudsak samma regler om delegation som i
fråga om kommuns nämnder.
Delegation av specialreglerad nämnds beslutanderätt
Bestämmelserna om delegation av specialreglerade nämnders beslutanderätt
har formen antingen av en hänvisning till 45 § KL och 51 § 2 mom. KLS,
varigenom dessa lagrum blir tillämpliga på de specialreglerade nämnderna,
eller av särskilda bestämmelser som i allmänhet nära ansluter till lydelsen
av nämnda lagrum.
Den första metoden används i 11 § 2 mom. lagen den 20 mars 1959 (nr 99)
om köttbesiktning m. in. (slakthusstgrelse), 41 § 2 mom. civilförsvarslagen
den 22 april 1960 (nr 74) (särskild civilförsvarsnämnd), 3 § 1 mom. brandstadgan
den 30 mars 1962 (nr 91) (särskild brandstyrelse), 25 och 26 §§
familj ebidragsförordningen den 29 april 1946 (nr 99; omtryckt 1960: 152)
(särskild familjebidr ags nämnd), 9 § 3 mom. sjukvårdslagen den 6 juni
1962 (nr 242) (sjukvårdsstyrelse), 11 § 4 mom. samma lag (sjukhusdirektion),
10 § lagen den 20 mars 1964 (nr 63) om kommunal beredskap (särskild
beredskapsnämnd) och 6 § lagen den 20 mars 1964 (nr 47) om krigshjälp
(särskild krigshjälpsnämnd). Enligt 7 § kungörelsen den 3 juni 1966
(nr 369) med närmare föreskrifter om arbetslöshetsnämnd och dess verksamhet
m. m. äger i fråga om särskild arbetslöshetsnämnds sammanträden
och verksamhet i övrigt bestämmelserna om kommuns styrelse i KL och KLS
motsvarande tillämpning.
Den andra metoden används i fråga om socialnämnd, barnavårdsnämnd
och skolstyrelse. Enligt 8 § socialhjälpslagen den 4 januari 1956 (nr 2), 12 §
barnavårdslagen den 29 april 1960 (nr 97) och 15 § skollagen den 6 juni
1962 (nr 319) får sålunda fullmäktige bestämma att dessa nämnder skall
ha rätt att uppdra åt avdelning som har bildats inom nämnden, åt ledamot
av nämnden eller åt vissa tjänstemän att på nämndens vägnar fatta beslut
i vissa grupper av ärenden. Beskaffenheten av ärendena skall anges i fullmäktiges
beslut. Undantag från delegationsmöjligheten görs för framställningar
eller yttranden till fullmäktige. I fråga om barnavårdsnämnd undantas
vidare bl. a. ärenden om utdömande av vite, varning, övervakning,
samhällsvård och intagning på ungdomsvårdsskola, vissa ärenden om fos
-
17
Kungl. Maj:ts proposition nr 28 år 1967
terbarnsvård samt ärenden enligt föräldrabalken. Skolstyrelse får inte delegera
ärenden om godkännande av vissa privatskolor. Beslut som har fattats
på grund av delegation skall anmälas på nämndens nästa sammanträde.
Enligt 8 § socialhjälpslagen och 11 § barnavårdslagen får vidare nämndens
ordförande i brådskande fall vidta vissa åtgärder tills vidare. 9 § socialhjälpslagen
öppnar också möjlighet för kommuns fullmäktige eller, efter
bemyndigande av fullmäktige, för nämnden att dela in kommunen i distrikt
och utse en ledamot att utöva den närmaste uppsikten över socialhjälpsverksamheten
inom distriktet.
I fråga om mjkterhetsnåmnd saknas motsvarighet till delegationsbestämmelserna
i 45 § KL. I 8 § 2 mom. lagen den 27 januari 1954 (nr 579) om
nykterhetsvård föreskrivs dock att nämnden får uppdra åt ordföranden,
en eller flera ledamöter eller viss befattningshavare hos nämnden att avge
yttrande till polismyndigheten i körkortsärenden. Anmälan om åtgärd på
grund av sådant uppdrag skall göras till nämnden.
Enligt 11 § socialhjälpslagen, 8 § 3 mom. nykterhetsvårdslagen och 13 §
barnavårdslagen skall i fråga om Stockholm gälla de särskilda bestämmmelser
som Kungl. Maj :t fastställer efter förslag av stadsfullmäktige. Kan i annan
kommun organisationen av socialhj älpsverksamheten, nykterhetsvården
och barnavården inte lämpligen ordnas enligt bestämmelserna i socialhjälps-,
nykterhetsvårds- resp. barnavårdslagarna får enligt nyssnämnda
lagrum Kungl. Maj :t på framställning av kommunens fullmäktige medge
de undantag som behövs. 8 § 3 mom. nykterhetsvårdslagen fick det innehåll
som jag nu har angett genom lagändring år 1964 (prop. 1964:202, L2U 72,
rskr 365). Syftet med dessa bestämmelser om dispenser är att öppna möjlighet
att förlägga beslutanderätten i socialhjälps-, nykterhetsvårds- och barnavårdsärenden
till lokala organ för olika delar av kommunen i vilka kan ingå
också andra än ledamöter av den centrala nämnden, t. ex. suppleanter. Härigenom
kan man tillgodose det behov av orts- och personkännedom och kontakt
med lokala problem och synpunkter som annars kunde bli eftersatt om
det totala antalet ledamöter i nämnderna minskar till följd av att kommuner
slås samman eller på grund av att nämnderna ges en identisk sammansättning
som ett led i en strävan att tillämpa den s. k. familjevårds- eller familjeprincipen
inom socialvården. (Jfr prop. 1964: 202).
Hälsovårdsnämnd och byggnadsnämnd får — utan bemyndigande av fullmäktige
— delegera sin beslutanderätt till en eller flera ledamöter i nämnden
eller till befattningshavare hos nämnden. Undantagna från delegationsmöjligheten
är dock — förutom ärenden om framställning eller yttrande till
fullmäktige — framställning eller yttrande till Kungl. Maj :t eller länsstyrelse
och ärende om föreläggande av vite samt dessutom i fråga om hälsovårdsnämnd
ärende om att vidta åtgärd på försumligs bekostnad och i fråga om
byggnadsnämnd ärende av principiell innebörd eller annars av stor vikt.
Nämndens beslut om delegation skall underställas länsstyrelsens prövning.
18
Kungl. Maj.ts proposition nr 28 år 1967
Beslut som har fattats på grund av delegation skall anmälas vid nämndens
nästa sammanträde. De bestämmelser som jag har redogjort för nu finns i 12 §
hälsovårdsstadgan den 19 december 1958 (nr 662) resp. 7 § byggnadsstadgan
den 30 december 1959 (nr 612).
Rätt för nämndsuppleant att delta i nämndens sammanträden
Enligt 36, 45, 47 och 48 §§ KL bör — i fråga om alla nämnder — suppleant
kallas till tjänstgöring i den mån det behövs till följd av hinder för ledamot
eller när plats har blivit ledig efter ledamot som inte har utsetts vid proportionellL
val och ledigheten ännu inte har hunnit fyllas. Suppleant har rätt att
vara närvarande vid nämndens sammanträde också annars. Han skall alltid
underrättas om tid för sammanträde. På grund av hänvisning till KL äger
dessa bestämmelser tillämpning också på de specialreglerade nämnder som
jag har redogjort för tidigare.
KLS saknar i fråga om stadskollegiet motsvarighet till bestämmelsen att
suppleant har rätt att vara närvarande vid alla sammanträden och att han
alltid skall underrättas om tid för sammanträde men innehåller i övrigt
samma bestämmelser som jag har redogjort för nyss (38 och 47 §§ och 51 §
1 mom. KLS).
Inget hindrar att kommunal nämnd medger suppleant rätt att ta del i
överläggningarna. Rätt att ställa yrkanden eller delta i beslut kan dock aldrig
tillkomma suppleant annat än när han tjänstgör i ordinarie ledamots
ställe.
Delegation av kommunal beslutanderätt till utomstående
Hillills har jag bara behandlat delegation till kommunalt organ. Delegation
till annan, s. k. extern delegation, strider mot principen att kommunala angelägenheter
skall handhas av kommunala organ. Extern delegation medför
att reglerna om kommunala besvär, om kommunal revision och om kommunala
handlingars offentlighet sätts ur spel. Som huvudprincip anses därför
gälla att kommun inte får delegera befogenheter till utomstående.
Genom kommunala delegationslagen har emellertid extern delegation tilllåtits
för en särskild grupp av ärenden. Enligt lagen får sålunda kommun
som tillhör arbetsgivarorganisation uppdra åt denna att med bindande verkan
för kommunen genom kollektivavtal eller på annat sätt enhetligt reglera
anställningsvillkoren för arbetstagare i kommunens tjänst. Med kommun
jämställs i lagen församling, municipalsamhälle, landstingskommun och
annan borgerlig eller kyrklig kommunal förvaltningsenhet.
Arbetsgivarorganisationer för kommunerna är Svenska stadsförbundet,
Svenska kommunförbundet och Svenska landstingsförbundet.
Befogenheten att delegera enligt kommunala delegationslagen tillkommer
kommunen. Trots att kommunens beslutanderätt enligt 4 § KL och 4 § KLS
utövas av fullmäktige och landstingskommunens beslutanderätt enligt 5 § LL
av landstinget får, som jag har sagt tidigare, fullmäktige och landstinget i
19
Kungl. Maj.ts proposition nr 28 år 1967
vissa fall delegera sin beslutanderätt till nämnd, t. ex. beslutanderätten i
fråga om arbets- och anställningsförhållanden för arbetstagare i kommunens
eller landstingets tjänst. Sin delegationsrätt enligt kommunala delegationslagen
kan emellertid fullmäktige eller landstinget inte delegera till någon
nämnd. Nämndernas delegationsmöjligheter är nämligen uttömmande reglerade
genom delegationsbestämmelserna i KL, KLS och LL och dessa bestämmelser
medger inte extern delegation.
Förslagen
Delegation till suppleant
Stadsfullmäktige i Stockholm begärde i skrivelse den 25 april 1960 att 48
och 51 §§ KLS skulle ändras så att nämnd fick rätt att delegera beslutanderätt
även till suppleant i nämnden. Fullmäktige föreslog också motsvarande
ändring i de särskilda bestämmelserna om organisationen av socialhjälpsverksamheten
i Stockholm. Ändringarna motiverades enligt fullmäktiges mening
av de särskilda svårigheter som på grund av förvaltningsverksamhetens
stora omfattning i Stockholm förelåg att fördela delegationsuppdragen på
enbart ledamot av nämnd. Fullmäktige framhöll att inget torde hindra att
nämndsuppleant utsågs också till suppleant i beslutande avdelning av nämnden.
Han blev därmed berättigad att vid förfall för ordinarie ledamot tjänstgöra
i avdelningen. Att i större omfattning tillämpa ett system som förutsatte
att de ordinarie delegationsledamöterna i realiteten inte skulle fungera
syntes emellertid fullmäktige föga tilltalande.
Stadsfullmäktiges skrivelse föranledde ingen åtgärd från statsmakternas
sida.
Kommunalrättskommittén föreslår som ett led i strävan att få till stånd
representation från en kommuns olika delar och att öka möjligheterna till
en smidigare organisation vid handläggning av företrädesvis rutinärenden
att suppleant i kommunens styrelse eller i annan kommunallagsreglerad
nämnd skall få utses att regelmässigt tjänstgöra som ledamot i en delegation
med beslutanderätt.
Ändring i kommunala delegationslagen
I Svenska landstingsförbundets och Svenska kommunförbundets skrivelser
erinras till en början om att utvecklingen av förhandlingsväsendet
inom det kommunala området av praktiska skäl har gjort det nödvändigt
att i betydande omfattning överlåta beslutanderätt i avtals- och lönefrågor
till den nämnd som handlägger sådana frågor (lönemyndigheten). Av stor
betydelse är därvid att fr. o. m. år 1966 de kommunala tjänstemännen har
jämställts med andra kommunala arbetstagare i fråga om förhandlingsrätt
och möjligheterna att reglera anställnings- och lönevillkoren genom kollektivavtal.
20
Kungl. Maj.ts proposition nr 28 år 1967
Att genom kommunala delegationslagen möjlighet infördes till extern delegation
av beslutanderätten i ärenden om kollektivavtal motiverades främst
av praktiska synpunkter, framhåller förbunden vidare i sina skrivelser. De
skäl som sålunda anfördes för denna lagstiftning framstår i än skarpare
relief mot bakgrunden av den nya förhandlingsrätten för tjänstemännen. I
det sammanhanget framhåller förbunden att det på tj änstemannasidan inom
den kommunala sektorn finns ett betydande antal organisationer soin kollektivavtal
skall träffas med och att många avtal berör förhållandevis små
grupper av arbetstagare.
För landsting eller primärkommun som vill lämna kommunförbund uppdrag
enligt kommunala delegationslagen kan det enligt förbundens mening
i vissa situationer vara lämpligt att låta lönemyndigheten utöva delegationsrätten.
En motsatt ordning vilken innebär att landstinget resp. fullmäktige
beslutar om extern delegation i sådana löne- och anställningsfrågor som tidigare
har avgjorts av lönemyndigheten för med sig risk för oklarhet om var
gränsen går mellan lönemyndighetens och förbundets befogenheter och är
dessutom oläglig från administrativ synpunkt när ett skyndsamt delegationsbeslut
behövs. För tjänstemän och andra arbetstagare gäller att bl. a. förhandling
om upprättande eller förlängning av kollektivavtal skall föras som
central förhandling om central part begär det. I sådant fall kan det uppenbarligen
vara en direkt hindrande eller försvårande omständighet för parterna
— och därmed deras medlemmar — att behöva avvakta den omständliga
och tidsödande procedur som ett beslut av landstinget eller fullmäktige
innebär. Härtill kommer att det i regel är lönemyndigheten som känner till
fakta i ärendet och som har haft hand om den tidigare handläggningen av
frågan. I detta sammanhang erinrar landstingsförbundet om att landstingen
i regel sammanträder bara två gånger om året.
Med hänsyn till de vidsträckta befogenheter som landstinget och fullmäktige
har att — internt och externt — överlåta beslutanderätt i dessa frågor
kan enligt förbundens mening ingen saklig motivering anföras för att landstinget
och fullmäktige skall vara hindrade att bemyndiga lönemyndigheten
att lämna uppdrag enligt kommunala delegationslagen.
Det är oklart om landstinget och fullmäktige får lämna sådant bemyndigande,
anför förbunden. Denna oklarhet bör undanröjas genom komplettering
av kommunala delegationslagen med en bestämmelse att uppdrag
enligt lagen får lämnas av lönemyndigheten om nämnden bemyndigas därtill.
Förbunden föreslår att lagen ändras i enlighet härmed.
Remissyttrandena
Delegation till suppleant
Av de remissinstanser som bär yttrat sig över kommunalrättskommitténs
förslag att öppna möjlighet till delegation till nämndsuppleant ställer sig i
21
Kungl. Maj:ts proposition nr 28 år 1967
det närmaste samtliga positiva till förslaget. Det tillstyrks sålunda eller
lämnas utan erinran av kammarkollegiet, tolv länsstyrelser, omkring 60
kommuner samt Svenska stadsförbundet och Svenska kommunförbundet.
Härtill kommer fyra länsstyrelser, omkring 35 kommuner och tre samarbetsnämnder
som inte närmare behandlar detta särskilda förslag men som lämnar
betänkandet i dess helhet utan erinran.
Stadsfullmäktige i Nacka anför att en sådan ordning som kommittén föreslår
skulle ge kommunerna friare händer att sätta samman avdelningar —
som ofta har specialuppdrag — av lämpliga personer. Det kan enligt fullmäktiges
mening på intet sätt anses olämpligt att en suppleant i nämnden
får ställning som ordinarie ledamot av avdelning eftersom samma suppleant
kan fungera som ersättare för ordinarie ledamot i nämnden med alla en
ordinarie ledamots rättigheter och skyldigheter. Drätselkammaren i Kiruna
anser att den lagändring som föreslås är ägnad att stimulera intresset för
kommunala förtroendeengagemang och att ge bättre möjlighet att utnyttja
suppleantgruppens kapacitet. Därmed kan underlaget för rekrytering till de
ordinarie ledamotsposterna breddas. Även andra kommuner stryker under
behovet av lagändringen. Stadsfullmäktige i Borås framhåller att behovet är
särskilt framträdande i samband med kommunsammanslagningar. Flera
kommuner anför dock att lagändringen kan väntas få endast liten praktisk
betydelse.
Sex remissinstanser avstyrker eller anför kritiska synpunkter på förslaget,
nämligen länsstyrelsen i Södermanlands län, stadskollegiet i Hälsingborg,
stadsfullmäktige i Örebro och Sundsvall, drätselkammaren i Luleå samt
föreningen Sveriges kommunala förvaltnings jurister. Representativt för denna
grupp remissinstanser är följande yttrande av stadsfullmäktige i Örebro.
Suppleantuppdraget innebär i princip rätt och skyldighet att vid ordinarie
ledamots frånvaro inträda i dennes befogenheter men icke något mera. Då
det emellertid kan vara en fördel för verksamheten, att suppleant beredes
tillfälle att mera kontinuerligt följa arbetet, innehåller reglementena för
t. ex. kommunens styrelse och kommunalnämnd ofta föreskrifter att suppleant
alltid skall underrättas om sammanträde, att han äger deltaga däri
även om den ledamot för vilken han utsetts också är närvarande, ibland även
att han äger deltaga i diskussionen. Under alla förhållanden är han dock
betagen rätten att ställa förslag till beslut och att deltaga i beslut.
Kommunalrättskommitténs förslag innebär ett avsteg från denna vedertagna
princip. Detta är i och för sig betänkligt, då varje sådan åtgärd är
ägnad att utsudda klara kompetensregler och skapa oklarhet om suppleantens
verkliga ställning. Om man överhuvud skall vidtaga en ändring måste
man ha mycket starka skäl därtill, så starka och så speciella att de principiella
betänkligheterna måste få vika. Man måste med andra ord kunna
visa, att vitala intressen föreligger, som icke kan på annat sätt tillgodoses.
Så är enligt stadsfullmäktiges mening icke förhållandet i det aktuella förslaget.
Kommunalrättskommittén anför bl. a. att suppleant, som representerar
en viss kommundel, genom dylik lagändring kan beredas möjlighet att
deltaga i kommunala beslut. Att märka är emellertid att det främst är fråga
22
Kungl. Maj:ls proposition nr 28 år 1967
om rutinärenden. På annat ställe i utredningen har kommittén hävdat den
enligt stadsfullmäktiges mening fullt riktiga uppfattningen, att representanter
för olika kommundelar knappast torde känna sig särskilt lockade av
att ute i sina orter anförtros rutinärenden. Man frågar sig då om befogenheten
blir mera eftersträvansvärd om den ntövas i eu avdelning av centralinstansen.
Stadsfullmäktige betvivlar att sa är fallet. Det egentliga värdet av
suppleantskap i t. ex. en drätselkammare eller en kommunal nämnd torde
ligga på ett helt annat område. Suppleanten är med i det kommunala arbetet,
känner till dess arbetssätt och problem och har kontakter med ledamöter
och tjänstemän. Tämligen regelmässigt har han dessutom rätt att deltaga i
alla sammanträden, ibland också i de därvid förda diskussionerna. Han bör
härigenom helt visst äga fullgoda möjligheter att argumentera för sin mening
och föra sin kommundels talan. Medbestämmanderätt i ärenden av mindre
vikt torde därvidlag sakna praktiskt taget all betydelse.
Ej heller det andra av kommunalrättskommittén anförda skälet, smidigare
handläggning av rutinärenden, synes äga tillräcklig tyngd. Delegation kan
redan nu ske till särskild avdelning, till viss ledamot eller till kommunal
tjänsteman. Rutinärendena är ej särskilt tids- och arbetskrävande och deras
behandling sker i stor utsträckning på grundval av tidigare avgöranden i likartade
frågor. Stadsfullmäktige har svårt att se att delta relativt underordnade
verksamhetsområde skulle vara så betungande, att man bör ifrågasätta
att inkalla suppleanter för ärendenas avgörande.
Föreningen Sveriges kommunala förvaltnings jurister anför att en ökningav
antalet ordinarie ledamöter i nämnderna är en bättre väg att få fler aktiva
förtroendemän. Även remissinstanser som tillstyrker kommitténs förslag
pekar på denna metod som ett lämpligt alternativ.
Stadsfullmäktige i Nyköping tillstyrker att suppleant får ingå i beslutande
avdelning av nämnd men avstyrker att beslutanderätt delegeras till suppleant
ensam. Tierps kommun finner det mindre välbetänkt att suppleant får rätt
att själv avgöra ärenden.
Stadsfullmäktige i Göteborg förordar att delegationsrätt införs för stadskollegium.
Med inrättande av ett stadskollegium åsyftar man att få till stånd
en kommunstyrelse, som är i möjligaste mån frigjord från löpande förvaltningsbestyr.
Detta har anförts som motiv för att stadskollegium inte medgetts
delegationsrätt. Från Göteborgs stads erfarenheter vill fullmäktige göra
gällande att just på grund av behovet att frigöra stadskollegiet från löpande
förvaltningsbestyr och rutinärenden för att kollegiet helt skall kunna ägna
sig åt de stora ledande uppgifterna finns det större skäl för delegationsmöjligheter
för stadskollegium än för någon annan kommunal nämnd. I en
stad i stark utveckling med behov av att kunna koncentrera alla de viktiga
styrelsefunktionerna till stadskollegiet följer med växande arbetsuppgifter
och större personalstab också vissa rutinärenden, anför stadsfullmäktige
vidare. Som exempel på sådana nämns personalfrågor om semester, tjänstledighet,
tjänsteresor, deltagande i kurser m. in. och tillsättning av lägre
tjänster samt frågor om representation, användning av stadens vapen, tillstånd
för nämnderna att i rutinfall återbesätta tjänster, medelsplacering och
lån enligt givna riktlinjer samt mindre inköp.
23
Kungl. Maj:ts proposition nr .28 år 1967
Svenska stadsförbundet framhåller som önskvärt att det i kommunallagarna
slås fast att suppleanterna också har rätt att delta i överläggningarna
vid nämndsammanträdena.
Ändringen i kommunala delegationslagen
Samtliga remissinstanser har tillstyrkt Svenska landstingsförbundets och
Svenska kommunförbundets förslag. I huvudsak anför remissinstanserna
samma motiveringar som förts fram av förbunden. Det heter sålunda i flera
yttranden att den vidgade förhandlingsrätt för kommunala tjänstemän som
gäller fr. o. in. år 1966 medför att de centrala förhandlingarna får ökad betydelse
och att därmed behovet ökar av en smidig form för delegation av
beslutanderätten i avtals- och lönefrågor. Förslaget sägs vara ägnat att
främja snabbhet och smidighet i förhandlingsarbetet och medverka till en
administrativ förenkling.
Lönenämnden i Örebro, vars yttrande åberopas av drätselkammaren i staden,
anför att nämnden enligt sin instruktion alltsedan år 1959 har haft
befogenhet att lämna uppdrag enligt kommunala delegationslagen. Erfarenheterna
härav är emellertid begränsade eftersom lagen har tillämpats endast
i ringa omfattning. Delegation har sålunda i huvudsak förekommit bara i
fråga om vissa formalhandlingar såsom uppsägning och prolongation av
kollektivavtal. Den nya förhandlingsordningen för de offentliga tjänstemännen
får många praktiska konsekvenser. Bl. a. skall kollektivavtal upprättas
med samtliga personalorganisationer på tjänstemannarådet, f. n. bortåt 40.
Hur den nya förhandlingsrätten kommer att mera i detalj förändra parternas
centrala och lokala verksamhet är det ännu alldeles för tidigt att yttra
sig om. Men nämnden finner det angeläget att inga vägar lämnas oprövade
som kan leda till administrativa förenklingar i det framtida löne- och förhandlingsarbetet.
Den lagändring som föreslås är utan tvivel en sådan väg.
En annan fråga som är vanskligare att bedöma är i vad mån uppdrag enligt
kommunala delegationslagen bör lämnas i fortsättningen. Det är nämndens
bestämda uppfattning att även i framtiden en betydande sektor av lönearbetet
måste förbehållas lokalt avgörande.
F öredraganden
Delegation till suppleant
Under lång tid har en diskussion förts om betydelsen för den kommunala
demokratin av utvecklingen mot större kommunenheter. I samband med
både 1952 års kommunreform och den kommunindelningsreform som 1962
års riksdag beslutat om (prop. 1961: 180, KU 1962: 1, rskr 64) diskuterades
sålunda den inverkan reformerna skulle få på den kommunala demokratin.
Farhågor yppades för att reformerna skulle leda till bl. a. minskat lekmannainflytande
över kommunalförvaltningen över huvud taget eller minskad
representation från olika delar av utvidgade kommuner. Detta skulle i sin
24
Kungl. Maj:ts proposition nr 28 år 1967
tnr medföra bristande orts- och personkännedom samt sämre kontakt med
lokala problem, synpunkter och önskningar.
I anslutning härtill har övervägts — bl. a. av den arbetsgrupp för överläggningar
om frågor rörande den kommunala demokratin som bildades inom
inrikesdepartementet i samband med 1962 års reform — att försöka tillgodose
de lokala intressena inom en kommuns olika delar genom att utvidga
möjligheterna till delegation av beslutanderätt inom den kommunala förvaltningen.
Gällande lagstiftning medger att lokala intressen tillgodoses genom
delegation av beslutanderätt till lokala organ för olika delar av kommunen
i fråga om ärenden som handläggs av socialnämnd och barnavårdsnämnd
samt — efter 1964 års ändring i nykterhetsvårdslagen — också nykterhetsnämnd.
Kommunalrättskommittén och så gott som alla remissinstanserna
har funnit att en utskiftning av beslutanderätt på lokala kommunala
organ i andra fall inte är en lämplig väg att komma till rätta med problemen.
I detta läge anser jag att man får inskränka sig till att överväga den
mindre utvidgning av delegationsmöjligheterna som kommunalrättskommittén
föreslår. Därutöver får man lita till att kommunerna så långt det är
lämpligt och möjligt i varje kommun utnyttjar de utvägar som inom ramen
för nuvarande lagstiftning finns att låta lokala opinioner komma till tals
och låta lokala intressen och sakkunskap bli representerade. Utvecklingen
på området bör emellertid också i fortsättningen noga följas av statsmakterna.
Kommunalrättskommitténs förslag innebär att kommunens styrelse eller
annan nämnd får rätt att — efter fullmäktiges bemyndigande — delegera
sin beslutanderätt inte bara som f. n. till avdelning inom nämnden, ledamot
av nämnden eller tjänsteman hos kommunen utan också till nämndsuppleant
— ensam eller som ledamot av avdelning. Det kan utnyttj as så att
fler kommundelar blir representerade bland dem som beslutar på kommunens
vägnar och är sålunda ägnat att i någon mån skapa bättre förutsättningar
för en lokal förankring av den kommunala förvaltningen. Möjligheten
att sprida delegationsuppdragen på fler personer har också — som
har framhållits under remissbehandlingen — organisatoriska fördelar och
kan stimulera intresset för kommunala engagemang och ge bättre möjligheter
att utnyttja suppleanterna i nämndarbetet.
Det kan invändas att man kan vinna i stort sett samma fördelar som nu
har framhållits genom att öka antalet ledamöter i nämnderna. En sådan åtgärd
skulle emellertid många gånger leda till att dessa får fler ledamöter än
som från organisatoriska, arbetstekniska och andra synpunkter är ändamålsenligt.
En ökning av antalet ordinarie ledamöter kan vidare få till konsekvens
att antalet suppleanter samtidigt måste ökas, vilket också kan vara
olägligt. Den väg kommittén har anvisat har därför enligt min mening klara
fördelar från praktiska synpunkter.
För min del anser jag att de principiella invändningar som har gjorts
under remissbehandlingen inte är starkare än att de bör vika för de skäl
25
Kungl. Maj:ts proposition nr 28 år 1967
som talar för förslaget. Förslaget har också tillstyrkts av i det närmaste alla
remissinstanser som har yttrat sig över det. Jag vill vidare stryka under att
förslaget inte innebär annat än att de kommuner som finner det lämpligt
bereds möjlighet att anförtro nämndsuppleant beslutanderätt. Det står alltså
varje kommun fritt att pröva om en sådan ordning med hänsyn till den kommunens
förhållanden skulle föra med sig sådana fördelar att ordningen bör
tillämpas.
Jag förordar därför att kommitténs förslag genomförs.
En ändring av KL och KLS i enlighet med vad jag nu har förordat för i
flera fall automatiskt med sig att den nya delegationsregeln blir tillämplig
på primärkommunala nämnder för specialreglerad förvaltning. De författningar
som reglerar nämndernas förvaltning innehåller nämligen ofta inga
andra föreskrifter om delegationsrätt än en hänvisning till delegationsreglerna
i KL och KLS. Det är fallet i fråga om slakthusstyrelse, särskild
civilförsvarsnämnd, särskild brandstyrelse, särskild familjebidragsnämnd,
sjukvårdsstyrelse och sjukhusdirektion i landstingsfria städer, särskild
krigshjälpsnämnd, särskild beredskapsnämnd samt särskild arbetslöshetsnämnd.
Men den nya delegationsregeln bör gälla även i fråga om sådana primärkommunala
nämnder för specialreglerad förvaltning som på grund av föreskrifter
i de författningar som reglerar förvaltningen har i huvudsak samma
delegationsmöjligheter. Dessa nämnder är socialnämnd, barnavårdsnämnd,
skolstyrelse, hälsovårdsnämnd och byggnadsnämnd. I fråga om nykterhetsnämnd
kan bara åliggandet att avge yttrande till polismyndigheten i körkortsärenden
delegeras, såvida inte Kungl. Maj :t fastställer särskild organisation
för nykterhetsvården i kommunen. Det synes inte finnas skäl att
utsträcka denna delegationsmöjligliet till att omfatta suppleant.
Jag föreslår därför att bestämmelserna om delegation i de författningar
som reglerar socialnämndens, barnavårdsnämndens, skolstyrelsens, hälsovårdsnämndens
och byggnadsnämndens förvaltning ändras så att möjligheten
att delegera beslutanderätt till suppleant kommer att stämma överens
med vad som föreslås gälla enligt KL och KLS.
I fråga om stadskollegium — som finns i några av de största städerna —
saknas bestämmelser om delegation. Dess beslutanderätt kan alltså inte delegeras.
Stadskollegiets uppgifter skall vara begränsade till centrala styrelseuppgifter.
Som stadsfullmäktige i Göteborg framhåller i sitt remissyttrande
kan emellertid även sådana uppgifter föra med sig rutinärenden som det
vore ändamålsenligt att kunna delegera. I likhet med fullmäktige anser jag
att behovet att frigöra stadskollegiet från löpande förvaltningsbestyr och
handläggning av rutinärenden motiverar att möjlighet öppnas att delegera
kollegiets beslutanderätt.
Jag föreslår därför att i fråga om stadskollegium skall gälla samma regler
om delegation som i fråga om andra nämnder.
I den mån suppleant i kommuns styrelse eller annan nämnd får i uppdrag
26
Kungl. Maj.ts proposition nr 28 år 1967
att fatta beslut på nämndens vägnar är det naturligt att han också ges rätt
att delta i nämndens överläggningar även i sådana fall där lian inte tjänstgör
i ordinarie ledamots ställe. Som jag har sagt tidigare ger KL och KLS honom
inte rätt härtill men kommun kan besluta att han skall ha sådan rätt. Jag
utgår från att kommunerna regelmässigt kommer att utnyttja denna möjlighet
i sådana fall där beslutanderätt delegeras till suppleant. Med hänsyn
härtill anser jag det inte nödvändigt att — som föreslagits under remissbehandlingen
— i lag reglera suppleants yttranderätt.
Ändring i kommunala delegationslagen
Enligt kommunala delegationslagen kan kommun och landstingskommun
uppdra åt arbetsgivarorgaisation (kommunförbund) att med bindande verkan
för kommunen genom kollektivavtal eller på annat sätt enhetligt reglera
anställningsvillkoren för arbetstagare i kommunens tjänst. De centrala organisationerna
på den kommunala sektorn kan alltså träffa avtal som omedelbart
binder parterna. Betydelsen härav torde öka sedan fr. o. in. år 1966
de kommunala tjänstemännen bär jämställts med andra kommunala arbetstagare
i fråga om förhandlingsrätt och möjlighet att reglera anställnings-
och lönevillkoren genom kollektivavtal. Antalet delegationsbeslut
torde komma att öka till följd av reformen särskilt som de kommunala
tjänstemännen är organiserade i ett stort antal organisationer.
Det är numera vanligt att landstingen resp. kommunernas fullmäktige
har överlåtit sin beslutanderätt i avtals- och lönefrågor — både i fråga om
tjänstemän och andra arbetstagare — till den nämnd som handlägger sådana
frågor. Med hänsyn till utformningen av bestämmelserna om delegation
av nämnds beslutanderätt kan emellertid rätten att lämna uppdrag
enligt kommunala delegationslagen inte utövas av nämnd.
Svenska landstingsförbundet och Svenska kommunförbundet har nu
föreslagit att i kommunala delegationslagen tas in en bestämmelse att uppdrag
enligt lagen får lämnas av den nämnd som handlägger frågor om anställningsvillkor
för arbetstagare i landstingets eller kommunens tjänst om
nämnden bemyndigas därtill.
Som förbunden med instämmande av samtliga remissinstanser har anfört
skulle en sådan reform vara ägnad att medge en snabbare och administrativt
enklare ordning än som f. n. är tillåten. Det är uppenbart att det finns ett
beaktansvärt behov av att kunna tillämpa en sådan smidigare ordning. I vad
mån en möjlighet härtill lämpligen bör utnyttjas bör det stå landstingen och
fullmäktige fritt att själva pröva.
Jag biträder alltså i huvudsak de skäl som förbunden har anfört och förordar
i likhet med en enhällig remissopinion att förbundens förslag genomförs.
Den föreslagna ordningen bör tillämpas på alla de kommunala förvaltningsenheter
som i lagen jämställs med kommun. Bemyndigandet för nämn
-
27
Kungl. Maj:ts proposition nr 28 år 1967
den att lämna uppdrag enligt lagen skall enligt allmänna regler lämnas av det
organ som utövar den kommunala förvaltningsenhetens beslutanderätt, dvs.
i fråga om kommun och landstingskommun fullmäktige resp. landstinget.
Specialmotivering
De reformer som jag har förordat i det föregående föranleder ändringar
i KL, KLS, socialhjälpslagen, barnavårdslagen, skollagen, byggnadsstadgan,
hälsovårdsstadgan och kommunala delegationslagen. Inom inrikesdepartementet
har upprättats förslag till dessa författningsändringar. De bör träda
i kraft den 1 juli 1967.
Ändringen i KL bör beröras närmare på en punkt. De övriga ändringarna
synes tillräckligt kommenterade därmed och med vad som har anförts i den
allmänna motiveringen.
KL
43 och 45 §§
Bestämmelserna om styrelsens och andra kommunallagsreglerade nämnders
delegationsrätt innehåller att fullmäktige får bestämma att nämnden
skall ha rätt att uppdra åt särskild avdelning som har bildats inom nämnden
eller åt ledamot av nämnden eller åt befattningshavare i kommunens tjänst
att fatta beslut på nämndens vägnar.
Kommunalrättskommittén föreslår dels att delegation skall kunna ske till
suppleant ensam, dels att suppleant skall kunna väljas in i avdelning inom
nämnden till vilken delegation har skett. I likhet med samtliga remissinstanser
som har tillstyrkt en utvidgning av delegationsrätten biträder jag
förslaget. I lagtexten bör uttryckligen anges att avdelning kan sammansättas
av både ledamöter och suppleanter. Enligt lagrummens hittillsvarande lydelse
får det anses ha varit tillåtet att delegera beslutanderätt till en eller
flera ledamöter tillsammans med tjänsteman — vilka med hänsyn till tjänstemannens
ställning inte bör betraktas som en inom nämnden bildad avdelning.
Enligt den föreslagna ordningen bör också delegation till en eller
flera suppleanter tillsammans med tjänsteman vara tillåten. För att undanröja
varje osäkerhet bör dessa delegationsmöjligheter komma till uttryck i
förevarande bestämmelser.
Jag förordar alltså att delegationsbestämmelserna utformas i enlighet
härmed.
Hemställan
Föredraganden hemställer att Kungl. Maj :t genom proposition
dels föreslår riksdagen att antaga följande förslag till
28
Kungl. Maj:ts proposition nr 28 år 1967
1) lag om ändring i kommunallagen den 18 december 1953 (nr 753),
2) lag om ändrad lydelse av 48 § och 51 § 2 mom. kommunallagen den
1 mars 1957 (nr 50) för Stockholm,
3) lag angående ändrad lydelse av 8 § lagen den 4 januari 1956 (nr 2)
om socialhjälp,
4) lag om ändrad lydelse av 12 § barnavårdslagen den 29 april 1960
(nr 726),
5) lag om ändrad lydelse av 15 § skollagen den 6 juni 1962 (nr 319),
6) lag om ändrad lydelse av kommunala delesationslasen den 27 mars
1954 (nr 130),
dels inhämtar riksdagens yttrande över förslag till
7) kungörelse om ändrad lydelse av 7 § byggnadsstadgan den 30 december
1959 (nr 612),
8) kungörelse om ändrad lydelse av 12 § hälsovårdsstadgan den 19 december
1958 (nr 662).
Med bifall till vad föredraganden sålunda med instämmande
av statsrådets övriga ledamöter hemställt förordnar
Hans Maj :t Konungen att till riksdagen skall avlåtas proposition
av den lydelse bilaga till detta protokoll utvisar.
Ur protokollet:
Britta Gyllensten
ESSELTE AB, STHLM 67
714525