Rangl. Maj:ts proposition nr 20 år 1967

1

Nr 20

Riuigl. Maj.ts proposition till riksdagen med förslag till lag angående
ändrad Ig delse av 1 § lagen den 29 maj 196i
(nr 321) om kommunal trafikövervakning; given Stockholms
slott den 13 januari 1967.

Kungi. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över inrikesärenden för denna dag, föreslå riksdagen att
antaga härvid fogade förslag till lag angående ändrad lydelse av 1 § lagen
den 29 maj 1964 (nr 321) om kommunal trafikövervakning

ö*

GUSTAF ADOLF

Svante Lundkvist

Propositionens huvudsakliga innehåll

Som ett led i strävandena att decentralisera beslutanderätt från Kungl.
Maj :t till myndigheterna föreslås i propositionen att förordnanden om kommunal
trafikövervakning skall meddelas av länsstyrelserna.

Bihang till riksdagens protokoll 1967. 1 samt. Nr 20

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 20 år 1967

Förslag

till

Lag

angående ändrad lydelse av 1 § lagen den 29 maj 1964 (nr 321) om kommunal

trafikövervakning

Härigenom förordnas, att 1 § lagen den 29 maj 1964 om kommunal trafikövervakning
skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan anges.

(Nuvarande lydelse)

1

Uttager kommun avgift för begagnande
av allmän parkeringsplats,
må Konungen på framställning av
länsstyrelsen förordna, att kommunen
skall ombesörja övervakning av
efterlevnaden av föreskrifter rörande
parkering och annan uppställning
samt stannande av fordon.

(Föreslagen lydelse)

§•

Uttager kommun avgift för begagnande
av allmän parkeringsplats,
må länsstyrelsen förordna, att kommunen
skall ombesörja övervakning
av efterlevnaden av föreskrifter rörande
parkering och annan uppställning''
samt stannande av fordon.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1967.

Kungl. Maj:ts proposition nr 20 år 1967

3

Utdrag av protokollet över inrikesärenden, hållet inför Hans Maj.t
Konungen i statsrådet på Stockholms slott den 13 januari
1967.

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Nilsson, statsråden
Sträng, Andersson, Lange, Kling, .Johansson, Holmqvist, Aspling,
Palme, Sven-Eric Nilsson, Lundkvist, Gustafsson, Myrdal, Odhnoff.

Efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter anmäler
statsrådet Lundkvist fråga angående decentralisering av förordnanden om
kommunal trafikövervakning och anför.

Inledning

Enligt 1 § lagen den 29 maj 1964 (nr 321) om kommunal trafikövervakning
får Kungl. Maj :t, om kommun tar ut avgift för begagnande av allmän
parkeringsplats, på framställning av länsstyrelsen förordna att kommunen
skall övervaka efterlevnaden av föreskrifter om parkering och annan uppställning
samt stannande av fordon. Övervakningen skall fullgöras med
personal som fått härför lämpad utbildning. Närmare föreskrifter om sådan
utbildning meddelas av rikspolisstyrelsen (2 §). Sedan Kungl. Maj :ts förordnande
meddelats, skall länsstyrelsen bestämma det område inom vilket
kommunen skall ombesörja övervakningen samt det minsta antal övervakare
som behövs (3 §).

Departementsutredningen (dåvarande statsrådet Rune Hermansson jämte
experter) har i (stencilerad) promemoria den 12 maj 1966, nr 63, föreslagit
att beslutanderätten i dessa ärenden flyttas från Kungl. Maj :t till rikspolisstyrelsen.

Över promemorian har, efter remiss, yttranden avgivits av statskontoret,
rikspolisstyrelsen, länsstyrelserna i Östergötlands, Malmöhus samt Göteborgs
och Bohus län, vilka bifogat yttranden från sammanlagt tio städer,
samt Svenska stadsförbundet och Svenska kommunförbundet.

De nuvarande bestämmelsernas tillkomst

Systemet med särskilda trafikövervakare tillkom genom lagen den 31
maj 1957 (nr 258) angående ändrad lydelse av 18 § lagen den 6 juni 1925
(nr 170) om polisväsendet i riket. Genom denna lagändring bemyndigades

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 20 är 1967

Kungl. Maj :t att för visst polisdistrikt medge, att särskilda med trafikövervakning
sammanhängande polisuppgifter av enklare beskaffenhet ombesörjdes
i annan ordning än som föreskrevs i lagen om polisväsendet i riket.
Med stöd av 18 § sistnämnda lag hade år 1964 ett tiotal städer fått Kungl.
Maj :ts medgivande att anställa särskilda trafikövervakare.

Fråga om att ta ut avgifter för parkeringsplatser avgörs av kommunen
själv med stöd av 2 § lagen den 31 maj 1957 (nr 259) om rätt för kommun
att uttaga avgifter för vissa upplåtelser å allmän plats m. in. Avgift skall
utgå med belopp som behövs för trafikens ordnande. Kommunens beslut
om avgift skall underställas länsstyrelsen för fastställelse (3 § samma lag).

I och med förstatligandet av polisverksamheten den 1 januari 1965 upphörde
i princip all skyldighet för kommunerna att sörja för polisiära uppgifter.
Undantag därifrån gäller dock enligt lagen om kommunal trafikövervakning.
I prop. 1964: 101, som låg till grund för lagen, anförde departementschefen
att kommunen själv ägde avgöra om den önskade ta ut parkeringsavgifter
och att kommunen därför borde bära en del av ansvaret för
parkeringsövervakningen. För att bedömningen av de fall där kommun borde
vara skyldig att ombesörja trafikövervakning skulle bli enhetlig föreslogs i
propositionen (s. 203), att ärenden därom skulle prövas av Kungl. Maj :t i
första instans. Kommunen borde åläggas övervakningsskyldigliet endast när
övervakningen av den avgiftsbelagda parkeringen inom något område av
kommunen ställde krav på särskild personal för ändamålet, som hade full
sysselsättning med dessa uppgifter. Behov borde föreligga av mer än någon
enstaka övervakare. Förslaget biträddes av riksdagen (LlU 1964: 28,
rskr 291).

Utredningen

1964 års lag om kommunal trafikövervakning har nu tillämpats under
ett par år. Erfarenheterna därav är enligt utredningen goda. Svårigheter
har inte förelegat att med ledning av givna riktlinjer göra en rättvis avvägning
i varje särskilt fall. Uppenbarligen är också kommunerna själva i allmänhet
intresserade av att i sådana fall som avses i lagen ombesörja övervakningen
av gällande föreskrifter om parkering in. in. I de ärenden som
hittills har prövats av Kungl. Maj :t enligt lagen har initiativet till länsstyrelsens
framställning kommit från kommunen. Kungl. Maj :t hör före beslut
i varje särskilt fall rikspolisstyrelsen. Samtliga hittills gjorda framställningar
har tillstyrkts av rikspolisstyrelsen och bifallits av Kungl. Maj :t.

Utredningen anser att det under sådana förhållanden bör vara möjligt att
flytta beslutanderätten i dessa ärenden från Kungl. Maj :t till underlydande
myndighet. Den omständigheten att prövningen avser om viss kommun i
motsats till andra skall vara skyldig att fullgöra statlig uppgift torde visserligen
i och för sig kunna åberopas mot sådan överflyttning. Från denna syn -

5

Kungl. Maj:Is proposition nr 20 år 1967

punkt är emellertid det avgörande att prövningen sker efter enhetliga grunder
så att en kommun inte åläggs övervakningsskyldighet under andra förutsättningar
än andra kommuner. Som motiv för att ärendena prövas av
Kungl. Maj :t i första instans anfördes också vid lagens tillkomst angelägenheten
av att det blir enhetlig bedömning av i vilka fall kommunen bör vara
skyldig att ombesörja trafikövervakning.

Kravet på enhetlig tillämpning blir enligt utredningen lika väl tillgodosett,
om ärendena slutligt prövas av underlydande central förvaltningsmyndighet.
Med hänsyn härtill och då erfarenheter numera har vunnits av lagens
tillämpning föreslår utredningen att det i fortsättningen skall ankomma på
rikspolisstyrelsen i första instans att meddela sådant förordnande om kommunal
trafikövervakning som avses i 1964 års lag. Utredningen tillägger att
uppgifter som lämnats i prop. 1964: 101 och undersökningar som kommunerna
gjort i de ärenden som Kungl. Maj :t har avgjort under år 1965 visar,
att de inkomster som berörda kommuner avgiftsvägen får in i allmänhet väl
täcker kommunens utgifter för övervakningen, inbegripet skötsel och uppsättande
av parkeringsapparater.

Rikspolisstyrelsen bör givetvis samråda med kommunen, i den mån sådant
samråd inte redan har ägt rum mellan länsstyrelsen och kommunen eller
handlingarna i ärendet ger klart besked om hur kommunen själv ser på
frågan.

Utredningen erinrar om att talan mot beslut av rikspolisstyrelsen i ärendet
enligt instruktionen den 3 december 1965 (nr 674) för styrelsen kan föras
hos Kungl. Maj :t genom besvär.

Remissyttrandena

Departementsutredningens förslag att beslutanderätten skall flyttas från
Kungl. Maj :t till rikspolisstyrelsen tillstyrks eller lämnas utan erinran av de
flesta remissinstanserna, nämligen rikspolisstyrelsen, länsstyrelserna i
Malmöhus och Göteborgs och Bohus län, stadskollegiet i Göteborg, drätselkamrarna
i Norrköping, Linköping, Malmö, Lund, Mölndal, Kungälv, Uddevalla
och Strömstad, Svenska stadsförbundet och Svenska kommunförbundet.
Kommunförbundet framhåller att det visserligen kan vara betänkligt
att låta rikspolisstyrelsen besluta om en viss kommun i motsats till andra
skall vara skyldig att fullgöra en statlig uppgift. Förbundet anser emellertid
att det avgörande är om prövningen sker efter enhetliga grunder och
finner att det kan ske även om förslaget genomförs. Särskild vikt tillmäter
förbundet i detta sammanhang kommuns möjlighet att anföra besvär hos
Kungl. Maj :t över rikspolisstyrelsens beslut.

Inte heller statskontoret har någon principiell erinran mot förslaget men
vill gå längre i förenklingssyfte och förordar därför att beslutanderätten
decentraliseras till länsstyrelserna. Statskontoret understryker att läns -

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 20 år 1967

styrelsen efter underställning skall pröva det beslut om avgiftsbeläggning
av parkeringsplatser som utgör förutsättning för tillämpning av lagen om
kommunal trafikövervakning och att länsstyrelsen därvid torde få ingående
kännedom om trafikförhållandena i orten. Det ankommer vidare på länsstyrelsen
att bestämma det område där kommunen skall ombesörja trafikövervakningen
och det minsta antal övervakare som behövs. Statskontoret
räknar med att kravet på enhetlig lagtillämpning i detta alternativ kan tillgodoses
genom att rikspolisstyrelsen meddelar allmänna anvisningar om
trafikövervakningslagens tillämpning.

Förslaget avstyrks av länsstyrelsen i Östergötlands län, som visserligen
anser att beslutanderätten kan flyttas från Kungl. Maj :t men inte biträder
uppfattningen att enhetlig bedömning kräver prövning av central myndighet.
Länsstyrelsen påpekar att erforderlig enhetlighet i fråga om olika
stadgar, taxor, byggnadsplaner, stadsplaner in. m. anses väl kunna tillgodoses
genom att beslutanderätten läggs hos länsstyrelserna. Enligt länsstyrelsen
är det något främmande för grunderna i svensk förvaltning att
polisiär central myndighet ålägger kommun skyldigheter. Naturligare är
att förevarande ärenden handläggs av länsstyrelserna, så mycket mera som
de enligt trafikövervakningslagen ändå skall lämna vissa föreskrifter som
är bindande för kommunerna.

Nuvarande ordning bör behållas, anser gatunämnden i Hälsingborg och
anför följande principiella skäl.

Trafikövervakarnas arbetsuppgifter är av polisiär och därmed numera
statlig art. Rikspolisstyrelsen har den högsta ledningen av polisväsendet men
är i fråga om personal och medelstillgång bunden av den ram, som fastställts
av regering och riksdag. Eftersom tillgången på kommunala trafikövervakare
och deras arbetsområde påverkar behovet av egentlig polispersonal
för trafikövervakning i de berörda städerna, synes det därför vara olämpligt
att överflytta den slutgiltiga prövningen av ifrågavarande ärenden till rikspolisstyrelsen.

Gatunämnden framhåller vidare att de uppgifter utredningen lämnar om
antalet ärenden inte tyder på att den föreslagna reformen skulle väsentligt
påverka arbetsbördan hos Kungl. Maj :t. Samma uppfattning har stadskollegiet
i Hälsingborg.

Föredraganden

Förordnande att kommun skall ombesörja trafikövervakning meddelas
enligt lagen om kommunal trafikövervakning av Kungl. Maj :t. Departementsutredningens
förslag att beslutanderätten skall flyttas till rikspolisstyrelsen
är ett led i strävandena att genom decentralisering minska arbetsbördan hos
Kungl. Maj :t.

Förslaget tillstyrks av de flesta remissinstanserna, däribland rikspolisstyrelsen
och kommunförbunden.

Kungl. Maj:ts proposition nr 20 år 1967

7

I några yttranden yppas tvekan om reformen har någon betydelse med
hänsyn till ärendenas ringa antal. Med anledning härav vill jag nämna
att förordnande enligt lagen, som tillkom år 1964, hittills har meddelats för
18 städer. Även med den begränsning som följer av att förordnande förutsätter
full sysselsättning för mer än någon enstaka trafikövervakare måste
man räkna med att sådana förordnanden framdeles kan bli aktuella för ett
betydande antal kommuner. Jag anser därför att en decentralisering bör
komma till stånd.

Statskontoret och länsstyrelsen i Östergötlands län anser att decentraliseringen
bör gå längre än vad utredningen föreslår så att länsstyrelserna
tilläggs beslutanderätten. Jag kan i huvudsak biträda de skäl som dessa
remissinstanser anfört och jag anser det därför i och för sig önskvärt med
en sådan decentralisering. Avgörande för om den kan genomföras är enligt
min uppfattning om det vid lagens tillkomst hävdade kravet på enhetlighet
kan tillgodoses. Innebörden av detta krav är att en kommun inte skall åläggas
övervalcningsskyldighet under andra förutsättningar än andra, jämförbara
kommuner. Som framgår av utredningen har i ärenden som hittills
avgjorts kommunerna själva tagit initiativ till förordnandena. Det blir i sådana
fall inte fråga om att utreda om kommunen drabbas orättvist genom
förordnandet. Skulle i undantagsfall förordnande meddelas mot kommunens
önskan, kan önskemålet om enhetlighet tillgodoses genom att förordnandet
prövas av Kungl. Maj :t efter besvär. Jag anser vidare att den hittillsvarande
tillämpningen av lagen skapat en praxis som i allmänhet ger tillräcklig ledning
för dess fortsatta tillämpning också om ärendena i första instans avgörs
av regionala myndigheter.

Jag föreslår därför att förordnande om kommunal trafikövervakning skall
meddelas av länsstyrelsen i första instans.

I enlighet med det anförda har inom inrikesdepartementet utarbetats
förslag till lag angående ändrad lydelse av 1 § lagen den 29 maj 196J
(nr 321) om kommunal trafikövervakning.

Jag hemställer att Kungl. Maj :t genom proposition föreslår riksdagen att
antaga lagförslaget.

Med bifall till vad föredraganden sålunda med instämmande
av statsrådets övriga ledamöter hemställt förordnar
Hans Maj :t Konungen att till riksdagen skall avlåtas proposition
av den lydelse bilaga till detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:
Britta Gyllensten