Kungl. Maj:ts proposition nr 14 år 1967
1
Nr 14
Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående tillägg till
livräntor enligt förordningen den 11 juni 1943 (nr
347) om vissa ersättningar vid införandet av statsmonopol
å importen av tobaksvaror; given Stockholms
slott den 13 januari 1967.
Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över finansärenden för denna dag, föreslå riksdagen att
bifalla det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen
hemställt.
GUSTAF ADOLF
G. E. Sträng
Propositionens huvudsakliga innehåll
I propositionen föreslås, att tilläggen till de livräntor som utgår till de
tidigare enskilda tobaksimportörerna, deras anställda och tobaksagenterna
den 1 juli 1967 höjs från 90 % till 120 % av de ursprungliga beloppen.
Kostnaden för höjningen, som beräknas uppgå till ca 25 000 kr. per år, bestrids
av Svenska Tobaks Aktiebolaget.
1 Bihang till riksdagens protokoll 1967. 1 samt. AV 14
2
Kungl. Maj:ts proposition nr H år 1967
Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans
Maj:t Konungen i statsrådet på Stockholms slott den
13 januari 1967.
Närvarande:
Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Nilsson, statsråden
Sträng, Andersson, Lange, Kling, Johansson, Holmqvist, Aspling,
Palme, SvEN-Emc Nilsson, Lundkvist, Gustafsson, Myrdal, Odhnoff.
Chefen för finansdepartementet, statsrådet Sträng, anmäler efter gemensam
beredning med statsrådets övriga ledamöter lråga om tillägg till
livräntor enligt förordningen om vissa ersättningar vid införandet av statsmonopol
å importen av tobaksvaror och anför.
Enligt förordningen den It juni 1943 (nr 347) om vissa ersättningar vid
införandet av statsmonopol å importen av tobaksvaror (prop. 1943:200,
Bev L’U 2, rskr 266) utgår under vissa förutsättningar livräntor till de
tidigare enskilda tobaksimportörerna, deras anställda och till tobaksagenterna.
Enligt 9 § erhåller grossistimportör, som bedrivit sin rörelse sedan den
1 januari 1937 och som personligen haft den omedelbara ledningen av rörelsen,
ersättning för förlorad näringsverksamhet i form av livränta. Till
grund för beräkningen därav läggs en på visst sätt beräknad årslön till
af färsledaren, dock högst 10 000 kr. Livränta till den som under minst 20
år bedrivit importverksamhet utgår med sex tiondelar av sålunda fastställd
ledarlön och till den som inte uppnått 20 verksamhetsår med ett i
förhållande till verksamhetstidens längd nedsatt belopp.
Hos tobaksimportör stadigvarande anställd person, som till följd av importmonopolets
införande mist sin anställning, erhåller jämlikt 11 § ersättning
under följande villkor, nämligen
a) att han då monopolet trädde i kraft var svensk medborgare och uppnått
21 års ålder,
b) att hans inkomst av arbete under de fem närmaste kalenderåren innan
monopolet trädde i kraft uteslutande eller till väsentlig del kommit
från anställning hos tobaksimportör,
c) att han inte erhållit och inte kunnat erhålla likvärdig anställning i
statens tjänst eller hos monopolets utövare.
Ersättningen till anställd som då importmonopolet trädde i kraft uppnått
minst 45 års ålder utgår i form av livränta och till övriga anställda i form
av inkomstersättning. Livräntan resp. inkomstersättningen bestäms på
Kungl. Maj:ts proposition nr li år 1967
6
grundval av ersättningstagarens medelårsinkomst. Denna motsvarar medeltalet
av den styrkta årsinkomst som åtnjutits i den mistade anställningen
åren 1938 och 1939, dock högst 10 000 kr. Livränta till den som under
minst 20 år haft anställning hos tobaksimportör utgår med sex tiondelar
av medelårsinkomsten och till den som inte uppnått 20 anställningsår med
ett i förhållande till anställningstidens längd nedsatt belopp. Om ersättningstagare
på grund av sin anställning beretts pension, skall livräntan
minskas med pensionens belopp.
Enligt 13 § erhåller tobaksagent, varmed förstås den som yrkesmässigt
för utländsk fabrikants räkning verkat för avsättning inom riket av importerade
tobaksvaror, ersättning i form av livränta. Förutsättningarna
härför är, att han bedrivit sin verksamhet sedan den 1 januari 1937 och
i medeltal för de mellan den 31 december 1934 och den 1 januari 1940
fallande verksamhetsåren genom agenturen erhållit minst en tiondel av
sin hela inkomst av förvärvsverksamhet samt att han då importmonopolet
trädde i kraft lagt ner sin verksamhet som tobaksagent. Till grund för
beräkningen av livräntan läggs medelårsinkomsten av tobaksagenturen
under de verksamhetsår som nyss nämnts, dock högst 10 000 kr. Livräntan
till den som under minst 20 år bedrivit verksamhet som tobaksagent utgår
med sex tiondelar av den sålunda fastställda medelårsinkomsten och till den
som inte uppnått 20 verksamhetsår med ett i förhållande till verksamhetstidens
längd nedsatt belopp.
De ersättningar som utgår enligt förordningen bestämdes av en för riket
gemensam kommission (tobakskommissionen) med viss i förordningen
angiven sammansättning. Kommissionens verksamhet har numera upphört.
Den 22 juni 1943 träffade staten och Aktiebolaget Svenska tobaksmonopolet,
numera Svenska Tobaks Aktiebolaget, ett avtal, varigenom bolaget
bl. a. förband sig att till de inom tobaksbranschen sysselsatta personer som
avses i förordningen utge de ersättningar som fastställts av kommissionen.
Motiven till de nu berörda ersättningsreglerna finns främst i betänkandet
Reglering av import- och detaljhandeln med tobaksvaror (SOU 1940:
34) som den 16 december 1940 avgavs av tillkallade sakkunniga (1938
års tobakshandelsutredning). Utredningsmännen uttalade i ersättningsfrågan
bl. a., att ersättningarna med hänsyn till vad som upplysts rörande
de anställdas i allmänhet anmärkningsvärt låga lönenivå borde bestämmas
efter jämförelsevis generösa grunder. Eljest förelåg risk att existensminimum
underskreds i åtskilliga fall. Utredningsmännen underströk
också, att direkta jämförelser med allmänna grunder för pensionering
inte borde göras. De ansåg det nämligen vara en klar skillnad mellan det
fall, att en person vid fastställd avgångsålder eller på grund av sjukdom
dessförinnan pensionerades enligt de med anställningen förbundna
pensionsvillkoren eller därmed jämförliga grunder, och det fall, att staten
4 Kungl. Maj:ts proposition nr 14 år 1967
förbjöd en förut lovlig näring och därmed på en gång berövade en hel kår
dess levebröd.
Av förarbetena till nämnda förordning framgår inte annat än att de
fastställda ersättningarna skulle vara slutgiltiga. Sedan emellertid frågan
om dyrtidstillägg till livräntorna väckts dels från enskilt håll genom ansökningar
hos Kungl. Maj :t, dels genom motion i riksdagen (1950:11:58,
L2U 24) hemställde Kungl. Maj :t (prop. 1952: 158) om riksdagens bemyndigande
att med Aktiebolaget Svenska tobaksmonopolet träffa avtal om
bestridande från bolagets medel av ett tillägg om 25 % till de livräntor som
utgick fr. o. in. den 1 juli 1952. Riksdagen lämnade det begärda bemyndigandet
(L2U 32, rskr 184). Den 30 juni 1952 träffades avtal mellan staten
och bolaget om det föreslagna tillägget till livräntorna.
Med hänsyn till inträffad ytterligare stegring av levnadskostnaderna höjdes
tillägget till 50 % den 1 juli 1957 (prop. 1957: 10, L2U 1, rskr 84).
Genom avtal den 10 maj 1957 åtog sig bolaget att bestrida kostnaderna
även för detta tillägg.
Genom motion i riksdagen år 1963 (II: 22, L2U 38, rskr 145) aktualiserades
på nytt frågan om ytterligare tillägg till livräntorna. Med anledning
härav hemställde Kungl. Maj :t (prop. 1963: 173) om riksdagens bemyndigande
att med Svenska Tobaks Aktiebolaget sluta avtal om bestridande
från bolagets medel av ett till 90 % förhöjt tillägg till livräntorna. Sedan
riksdagen lämnat det begärda bemyndigandet (L2U 76, rskr 385), åtog sig
bolaget genom avtal den 19 december 1963 att bestrida kostnaderna för
detta tillägg.
F. n. utgår livräntor till 32 personer med ett sammanlagt årligt belopp inklusive
dyrtidstillägg av ca 162 300 kr. Utgående livräntors grundbelopp
varierar mellan 100 och 6 000 kr. per år. Samtliga livräntetagare är födda
år 1900 eller tidigare.
I en den 12 september 1966 dagtecknad, till Kungl. Maj :t ställd skrift
har Karl Lundström i egenskap av livräntetagare hemställt, att Kungl.
Maj:t tar upp frågan om ytterligare höjning av tillägget till prövning.
Styrelsen för Svenska Tobaks Aktiebolaget, som den 27 oktober 1966
avgett yttrande i ärendet, har framhållit att konsumentprisindex, sedan
tillägget höjts till 90 % den 1 januari 1964, stigit med 14 %. Om hittillsvarande
praxis i fråga om höjning av tilläggen skulle följas, torde enligt
styrelsen anledning saknas att f. n. vidta någon åtgärd. Styrelsen är dock
beredd att låta bolaget bestrida kostnaderna för tilläggen, om dessa höjs.
Departementschefen
Enligt förordningen om vissa ersättningar vid införandet av statsmonopol
å importen av tobaksvaror utgår under vissa förutsättningar livräntor
till de tidigare enskilda grossistimportörerna, deras anställda och tobaks
-
Kungl. J\Iaj:ts proposition nr år 1967 5
agenterna. Såsom förut anförts framgår av förarbetena till förordningen
inte annat än att de fastställda ersättningarna skulle vara slutgiltiga. Med
hänsyn till omständigheterna vid införandet av statsmonopol på importen
av tobaksvaror och till de stegrade levnadskostnaderna beslöt emellertid
riksdagen år 1952, att ett tillägg om 25 % till ifrågavarande ersättningar
skulle utgå fr. o. in. den 1 juli 1952. Sedermera fattade riksdagen år 1957
beslut om en höjning av tillägget till 50 % den 1 juli 1957 och år 1963
om en ytterligare höjning till 90 % den 1 januari 1964. Efter denna tidpunkt
har levnadskostnaderna stigit ytterligare. Sålunda har konsumentprisindex
efter den senaste höjningen av livräntorna nu ökat med 16 %.
Jag förordar därför, att förslag läggs fram för riksdagen om en höjning
den 1 juli 1967 av tilläggen till 120 % av de ursprungliga beloppen. Tillägget
skulle därigenom nära ansluta till ökningen av konsumentprisindex efter
år 1943, då grundlivräntorna fastställdes.
Kostnaderna för en sådan höjning beräknar jag till ca 25 000 kr. per
år. I likhet med vad som gäller beträffande livräntorna och nuvarande
tillägg bör Svenska Tobaks Aktiebolaget svara för det ytterligare tillägget.
Såsom tidigare nämnts är bolagets styrelse beredd att låta bolaget
bestrida kostnaden härför.
Med hänsyn till de ringa belopp det här är fråga om bör Kungl. Maj :t i
fortsättningen äga befogenhet att, utan att dessförinnan begära riksdagens
medgivande, besluta om de ytterligare höjningar av livräntorna som kan
visa sig motiverade.
Under åberopande av det anförda hemställer jag, att Kungl. Maj :t föreslår
riksdagen
att bemyndiga Kungl. Maj :t att i enlighet med vad som
angetts i det föregående med Svenska Tobaks Aktiebolaget
träffa avtal om bestridande med bolagets medel av ytterligare
tillägg till de livräntor som avses i förordningen den
It juni 1943 (nr 347) om vissa ersättningar vid införandet
av statsmonopol å importen av tobaksvaror.
Med bifall till vad föredraganden sålunda med instämmande
av statsrådets övriga ledamöter hemställt
förordnar Hans Maj :t Konungen att till riksdagen
skall avlåtas proposition av den lydelse bilaga till
detta protokoll utvisar.
Ur protokollet:
Britta Gyllensten
MARCUS BOKTR. STHLMI967 670052