Kungl. Maj:ts proposition nr 13k år 1967
1
Nr 134
Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till lag om
åtgärder mot diskriminering i internationell sjöfart;
given Stockholms slott den 12 maj 1967.
Under åberopande av bilagda i statsrådet och lagrådet förda protokoll
vill Kungl. Maj :t härmed föreslå riksdagen att antaga härvid fogade förslag
till lag om åtgärder mot diskriminering i internationell sjöfart.
GUSTAF ADOLF
Olof Palme
Propositionens huvudsakliga innehåll
I propositionen föreslås en lag om åtgärder mot diskriminering i internationell
sjöfart (flaggdiskriminering). Sådan diskriminering sker genom
att det egna landets eller vissa andra länders fartyg gynnas i konkurrensen
om sjötransporterna. Detta minskar möjligheterna för en rationell sjöfart
med lägsta möjliga fraktkostnader. Enligt förslaget skall åtgärder mot
flaggdiskriminering kunna vidtas i form av förbud mot avtal om befraktning
av eller transport med fartyg från stater där diskriminering äger
rum eller inskränkning i rätten att träffa sådant avtal.
1 Bihang till riksdagens protokoll 1967. 1 samt. Nr 134
2
Kungl. Maj.ts proposition nr 13b år 1967
Förslag
till
Lag
om åtgärder mot diskriminering i internationell sjöfart
Härigenom förordnas som följer.
1 §•
Om transport med svenska fartyg till eller från främmande stat blir
utsatt för diskriminering i jämförelse med transport med andra fartyg, får
Konungen eller myndighet, som Konungen bestämmer, för att tillvarataga
svenskt intresse i internationell sjöfart förbjuda att avtal ingås om befraktning
av eller transport med fartyg, som är registrerat i den stat där
diskrimineringen äger rum, eller inskränka rätten att ingå sådant avtal.
2 §■
Den som bryter mot förordnande enligt denna lag dömes till böter eller
fängelse i högst sex månader. Åtal får väckas endast efter beslut av
Konungen.
Denna lag träder i kraft dagen efter den, då lagen enligt därå meddelad
uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling.
Kungl. Maj.ts proposition nr 134 år 1967
3
Utdrag av protokollet över kommunikationsärenden, hållet inför
Hans Maj:t Konungen i statsrådet på Stockholms
slott den 7 april 1967.
Närvarande:
Statsministern Erlander, statsråden Sträng, Lange, Johansson, Holmqvist,
Aspling, Palme, Sven-Eric Nilsson, Lundkvist, Gustafsson, Geijer,
Myrdal, Odhnoff, Wickman.
Chefen för kommunikationsdepartementet, statsrådet Palme, anmäler
efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter fråga om lag
om åtgärder mot diskriminering i internationell sjöfart och anför.
Med diskriminering i internationell sjöfart (flaggdiskriminering) menas
åtgärder för att gynna det egna landets fartyg eller vissa andra länders
fartyg i konkurrensen om sjötransporterna. Sådana åtgärder antar många
olika former men kan f. n. i huvudsak indelas i tre kategorier:
a) åtgärder av myndigheter i ett land för att ge fartyg registrerade i
detta land förtursrätt till transporter till och från landet, genom direkt
kontroll av befraktningar, valutakontroll eller import- och exportlicensiering
eller genom skilda normer vid bl. a. uttagande av konsulatavgifter och
fyr- och lotsavgifter eller vid tilldelning av kajplatser;
b) bestämmelser i bilaterala avtal, vanligtvis i form av sjöfartsklausuler
i handelsavtal, i syfte att transport av varor, som ingår i samhandeln mellan
de två avtalsslutande länderna, helt eller delvis skall kunna reserveras för
handelsflottan i det ena landet eller för båda ländernas handelsflottor;
c) bestämmelser i regionala preferensavtal i syfte att sjötransporterna i
samhandeln mellan flera länder skall kunna reserveras för de deltagande
ländernas handelsflottor.
I det internationella ekonomiska samarbetet efter det andra världskriget
har tullskydd och andra restriktioner inom den internationella varuhandeln
i stor utsträckning avvecklats eller reducerats. Detta har bidragit till en större
internationell arbetsfördelning och specialisering inom varuproduktionen
och därmed varit till gagn för ekonomiska framsteg.
På sjöfartens område har man nått goda resultat i samma riktning, inte
minst som en följd av samarbetet inom Organisationen för europeiskt ekonomiskt
samarbete, OEEC, och dess efterföljare Organisationen för ekonomiskt
samarbete och utveckling, OECD. Grundsatsen för en gemensam
sjöfartspolitik för medlemsländerna är inskriven i den s. k. noten till
lf Bihang till riksdagens protokoll 1967. 1 samt. Nr 134
4
Kungl. Maj:ts proposition nr 134 år 1967
OECD:s frigörelsestadga (tidigare till OEEC:s frigörelsestadga). Noten slår
fast principen om en internationell sjöfartspolitik under fria och rimliga
konkurrensförhållanden. Tendenser som strider mot denna princip har
emellertid särskilt under senare år gjort sig starkt gällande. En lång rad
länder har slagit in på en väg med reglerande och protektionistiska åtgärder
för att främja nationella intressen inom sjöfarten. Mer än 40 olika stater
tillämpar nu flaggdiskriminerande åtgärder, och omkring 10 % av världens
sjötransporter drabbas därav. Utvecklingen går dessvärre i riktning mot en
ökad förekomst av flaggdiskriminerande klausuler i bilaterala handelsavtal,
och det finns tecken som tyder på att regionala preferensåtgärder kommer
att vidtas i större omfattning än tidigare.
De länder som tillämpar flaggdiskriminering utgör inte någon ensartad
grupp med gemensamma intressen eller motiv. De är tvärtom geografiskt
mycket spridda och har nått olika långt i sin ekonomiska utveckling. Skälen
för flaggdiskriminering varierar också. Motivet kan vara en önskan att
skydda den egna handelsflottan på grund av dess svårigheter att konkurrera
med andra länders fartyg eller av beredskapsskäl eller en strävan att bygga
upp ett eget tonnage eller att starta nya linjerederier även när så inte kan
ske i konkurrens på lika villkor med andra länder. Den faktiska flaggdiskriminering
som tillämpas av statshandelsländer utgör ett särskilt problem
med hänsyn till det statliga utrikeshandelsmonopolet i dessa länder.
Den viktigaste målsättningen för internationell sjöfart måste vara att tillhandahålla
de transporter som är mest rationella för en växande världshandel.
De erfarenheter man hittills vunnit om verkningarna av preferensbehandling
och andra diskriminerande åtgärder på sjöfartsområdet visar,
att en sjöfartspolitik, som ger alla länders fartyg möjlighet att på lika
villkor konkurrera om frakterna, skapar avsevärt bättre förutsättningar
för ett rationellt transportsystem med transporter till lägsta möjliga kostnader.
Från denna synpunkt är det angeläget att söka undanröja hinder
för befraktare att fritt kunna välja fartyg. För svensk sjöfart har flaggdiskriminerande
åtgärder särskilt ogynnsamma verkningar. De angriper den
grund på vilken den svenska handelsflottan har byggt upp sin ställning.
Det kan i detta sammanhang erinras om att ungefär hälften av den svenska
handelsflottan inte seglar på Sverige utan uteslutande är sysselsatt i transporter
mellan andra länder.
De problem som flaggdiskrimineringen har ställt de traditionella sjöf artsländerna
inför har diskuterats i en rad internationella organisationer i vilka
Sverige är medlem. För flera av dessa organisationer har fastställts regler,
som förpliktar medlemsländerna att föra en icke-diskriminerande politik på
sjöf artsområdet. Som förut antytts har i detta sammanhang arbetet inom
OECD stor betydelse. Dess sjötransportkommitté (Maritime Transport Committee
— MTC) är ett centralt forum för överläggningar om sjöf artspolitiska
frågor. Sådana frågor dryftas sedan november 1961 också i den krets av län
-
Kungl. Maj:ts proposition nr 13i år 1967
5
der, som numera kallas den konsultativa sjöfartsgruppen (Consultative
Shipping Group — CSG). Sedan år 1965 ingår i gruppen tolv länder, nämligen
Belgien, Danmark, Finland, Frankrike, Förbundsrepubliken Tyskland,
Grekland, Italien, Japan, Nederländerna, Norge, Storbritannien och Sverige.
Inom kretsen bär hittills åtta möten hållits på ministernivå, det senaste i
Oslo i juni 1966. Medlemsländerna i kretsen har enats om att samordna sina
strävanden att motverka flaggdiskriminering. Flaggdiskrimineringsfrågan
har vidare varit föremål för överläggningar inom Förenta Nationernas konferens
för handel och utveckling (UNCTAD) och i Europarådet. I november
1965 framlade rådets ekonomiska kommitté en enhällig rapport, vari kommittén
tog avstånd från flaggdiskriminering. I rekommendation 451, som
antogs av rådets rådgivande församling i januari 1966, uppmanas de av
rådets medlemsstater, som ännu ej förfogar över lagstiftning som möjliggör
för dem att försvara sig mot flaggdiskriminering, att undersöka möjligheterna
att förse sig med vederbörliga legala medel härför (jfr prop. 1966:58,
UU 9, rskr 349). Vid möte i december 1966 beslöt rådets ministerkommitté
med hänvisning till bl. a. sjöfartsministermötet i Oslo att sända ut rekommendationen
till medlemsstaterna.
Frågan om att söka införa sådana lagliga möjligheter i de länder, som inte
redan har en lagstiftning på området, väcktes på de ministermöten som
hölls i London i mars och december 1963. Dessa ministermöten rekommenderade,
att de deltagande länderna skulle studera möjligheterna att införa
nödvändiga lagbestämmelser om åtgärder mot flaggdiskriminering, såframt
sådan lagstiftning inte redan förelåg. Från några länders sida uttryckte man
vid denna tidpunkt viss reservation mot tanken att lagfästa möjlighet till
motåtgärder, bl. a. på grund av faran för att sådana motåtgärder felaktigt
skulle kunna uppfattas som ett brott mot icke-diskriminationsprincipen.
Japan och Finland har vid inträde i samarbetet år 1964 resp. år 1965 anslutit
sig till ministermötenas rekommendation.
Med motivering att diskriminering medför högre kostnader och långsammare
transporttjänster beslöt år 1965 internationella handelskammaren,
som företräder varuhandelns intressen, att genom sina medlemmar anmoda
resp. regeringar att vidta åtgärder mot flaggdiskriminering. Också internationella
sjöfartskammaren fattade år 1965 beslut om en liknande anmodan.
Kammaren uppmanade sina medlemmar att begära att resp. regeringar
i förekommande fall skulle skaffa sig tillgång till en lagstiftning,
som gör det möjligt att vidta åtgärder mot flaggdiskriminering.
Utanför de internationella organisationerna har Sverige i likhet med flera
andra länder sökt att säkra likvärdiga konkurrensförhållanden för sjöfarten
genom därtill syftande klausuler i bilaterala handels- och sjöfartsavtal. Det
har lyckats att i en rad sådana avtal införa klausuler, som ömsesidigt tillförsäkrar
de kontraherande parternas handelsflottor mest-gynnad-nätionsbehandling.
6
Kungl. Maj:ts proposition nr 13k år 1967
De framsteg som hittills vunnits på diplomatisk väg och genom ingående
av bilaterala avtal in. m. har inom CSG inte ansetts tillräckliga för att motverka
den olyckliga utveckling som nu pågår. På sjöfartsministermötet
i Oslo i juni 1966, där samtliga tolv länder inom den konsultativa sjöfartsgruppen
var representerade, anslöt sig alla länderna utom Grekland till
en rekommendation om att de länder, som inte redan har lagbestämmelser
om åtgärder mot flaggdiskriminering eller som har äldre lagbestämmelser
på området vilka anses inte knnna tillämpas under nuvarande förhållanden,
skall överväga att införa bestämmelser om sådana åtgärder. Mötet
uttalade att motåtgärder under vissa förhållanden kunde vara rimliga och
berättigade för att försvara det väsentliga intresse som består i att upprätthålla
en fri och rationell sjöfart. Det rådde också enighet om att sådana
åtgärder skulle tillgripas först sedan andra åtgärder, bl. a. sedvanliga
diplomatiska hänvändelser, prövats och att motåtgärder skulle vidtas
bara efter noggranna värderingar av den aktuella politiska och ekonomiska
situationen och efter samråd mellan de deltagande länderna. För den
händelse det skulle bli fråga om att tillgripa motåtgärder ansågs att dessa
såvitt möjligt skall verkställas genom ett samordnat uppträdande av de
deltagande länderna för att motåtgärderna skulle bli så effektiva som möjligt.
Av de länder som var representerade på ministermötet i Oslo har Frankrike,
Förbundsrepubliken Tyskland och Italien infört lagstiftning, som innebär
bemyndiganden att på olika sätt ingripa mot flaggdiskriminering.
Överläggningar mellan representanter för regeringarna i Danmark, Finland,
Norge och Sverige har lett till enighet om att möjlighet bör tillskapas
att meddela förbud mot eller annan inskränkning i rätten att ingå avtal
om befraktning av eller transport med diskriminerande länders fartyg, om
andra försök att motverka diskriminering inte lett till avsedda resultat.
I överensstämmelse med rekommendationen från ministermötet i Oslo
och med hänsyn till Sveriges stora intresse av att en fri och rationell internationell
sjöfart upprätthålls bör enligt min mening en lag stiftas, som
möjliggör nämnda motåtgärder mot flaggdiskriminering. Mina kolleger i
Danmark, Finland och Norge har samma uppfattning såvitt gäller deras
länder. Efter gemensamma överläggningar har också en nära samordning
av förberedelserna till en lagstiftning kommit till stånd. Frågor rörande
utformning och tillämpning av en sådan lagstiftning har ingående diskuterats
mellan representanter för närmast berörda departement i Danmark,
Finland, Norge och Sverige. Det har visat sig möjligt att även i fråga om
närmare utformning av förslag till lagstiftning uppnå en betydande enhetlighet.
I överensstämmelse med det anförda har inom kommunikationsdepartementet
upprättats förslag till lag om åtgärder mot diskriminering i inter
-
Kungl. Maj:ts proposition nr 13-i år 1967 7
nationell sjöfart, vilket torde få fogas till statsrådsprotokollet i detta ärende
som bilaga l.1
De i Danmark och Norge utarbetade lagförslagen torde få fogas till protokollet
som bilaga 2. Enligt uppgift från Finlands utrikesministerium
bär man där utarbetat ett lagförslag som i princip ansluter sig till de
danska, norska och svenska förslagen.
Under det nordiska förarbetet har enighet rått om att de problem som
flaggdiskrimineringcn skapar i första hand bör lösas genom diplomatiska
hänvändelser och genom överläggningar med ifrågavarande stater om möjliga
lösningar, att motåtgärder enligt lagen bör vidtas endast när andra
medel har visat sig inte leda till avsedda resultat samt att lagen bör tillämpas
först efter samråd med andra länder. Det har vidare lagts vikt vid att
tillämpningen av lagen sker under iakttagande av gällande folkrättsliga regler
och av de internationella förpliktelser som Sverige påtagit sig.
Lagförslaget har utformats som en fullmaktslag. Detta har ansetts vara
mest ändamålsenligt med hänsyn till avsikten att med lagen som bakgrund
och stöd göra gemensam sak med andra länder efter föregående internationella
konsultationer och behovet att i förekommande fall handla snabbt.
Lagen avser att ge möjlighet till motåtgärder, om svenska fartyg blir utsatta
för diskriminering. På grund av den stora geografiska spridningen av
de svenska fartygens hamnanlöp får man räkna med att svensk sjöfart kommer
att bli skadelidande i det ögonblick då en främmande stat sätter i kraft
bestämmelser som ger fördelar åt egna fartyg eller någon annan stats fartyg.
Det kan tänkas att endast fartyg från andra stater än Sverige får direkt
känning av diskrimineringen, emedan inga svenska fartyg vid tillfället för
laster till eller från hamnar där de skulle bli utsatta för diskriminering.
Även i sådant fall är lagen emellertid tillämplig, om möjligheterna till transport
med svenska fartyg begränsas genom diskrimineringen. Lagen ger därigenom
också grundval för motåtgärder samfällt med andra stater.
Lagens uttryck att transport med fartyg skall vara utsatt för diskriminering
utesluter inte tillämpning av lagen, när diskrimineringen riktar sig mot
transporterna endast indirekt, t. ex. genom skilda normer vid uttagande av
fyr- eller lotsavgifter eller vid tilldelning av kajplatser.
Motåtgärder enligt lagen kan vidtas endast i form av förbud mot att befraktnings-
eller transportavtal ingås eller inskränkning i rätten att ingå sådana
avtal. Redan avtalade transporter skall alltså inte omfattas av förordnande
enligt lagen.
Lagen är inte begränsad att gälla endast skriftliga avtal utan gäller även
avtal som ingås i andra former.
Om avtalsförhandlingar före förbud eller inskränkning kommit i sådant
läge, att det inte längre beror på den svenska partens ståndpunktstagande,
1 Bilagan, som har samma lydelse som det vid propositionen fogade lagförslaget, har uteslutits
här.
8
Kungl. Maj:ts proposition nr 13i år 1967
om slutligt avtal skall träffas — dvs. den svenska parten är bunden av sitt
anbud — och motparten accepterar anbudet efter det att förordnandet
enligt lagen trätt i kraft, bör förordnandet inte anses tillämpligt på avtalet.
Avger motparten däremot en oren accept, dvs. han avger ett motförslag
som innebär att den svenska parten inte längre är bunden av sitt anbud,
bör ett mellanlcommande förordnande enligt lagen anses tillämpligt.
Det synes vara administrativt enkelt att använda registreringen (flaggan)
som kännemärke för eventuella motåtgärder enligt lagen. Vilka staters fartyg
motåtgärderna skall avse bör bero på var diskrimineringen äger rum.
Lagen avser inte fartyg som är registrerade i andra stater, t. ex. fartyg som
disponeras på grund av avtal om tidsbefraktning.
Lagen bör innehålla bestämmelse om straffpåföljd för den som inte efterkommer
förordnande enligt lagen. Det bör ankomma på Konungen att pröva,
när åtal skall väckas.
I samband med här förordade åtgärder i syfte att motverka flaggdiskriminering
har frågor rörande trafik i Fjärran Östern med vissa fartyg
registrerade i Sverige och andra sjöfartsnationer aktualiserats. Det gäller
de fartyg på vilka manskapet anställts med väsentligt lägre löner än de
som avtalats mellan redare och sjöfolksorganisationer i fartygets hemland.
Från svensk sida har denna fråga berörts redan under förberedelserna
för detta lagförslag och jag avser att på nytt ta upp problemet vid
kommande nordiska överläggningar.
Jag hemställer att lagrådets utlåtande över lagförslaget måtte inhämtas
för det i 87 § regeringsformen omförmälda ändamålet.
Vad föredraganden sålunda med instämmande av
statsrådets övriga ledamöter hemställt bifaller Hans
Maj :t Konungen.
Ur protokollet:
Britta Gyllensten
Kungl. Maj:ts proposition nr 13i år 1967
9
Bilaga 2
Danmark
Förslag
til
Lov om foranstaltninger mod forskelsbehandling inden for
international skibsfart
§ 1. Såfremt transport med danske skibe til eller fra en fremmed stat
udssettes for mindre gunstig behandling end transport med skibe, der er
registreret i nsevnte stat eller i tredjestat, kan handelsministeren til varetagelse
af danske interesser i international skibsfart fastseette bestemmelser,
der forbyder eller begrsenser indgåelse af aftaler om befragtning
af eller transport med skibe, som er registreret i den fremmede stat.
§ 2. I bestemmelser, der ndfserdiges i henhold til § 1, kan der fastssettes
straf af b0de eller hsefte for overtrsedelse af bestemmelserne.
Stk. 2. Er overtraedelsen begået af et aktieselskab, andelsselskab eller
lignende, kan der pålaegges selskabet som sådant b0deansvar.
Norge
Utkast
til
lov om tiltak mot diskriminering i internasjonal skipsfart
§ I
Dersom
transport med norske skip til eller fra fremmed stat utsettes
for diskriminering i forhold til transporter med skip registrert i denne
stat eller en annen stat, kan Kongen for å vareta norske interesser i internasjonal
skipsfart treffe bestemmelser som forbyr eller begrenser retten
til inngåelse av avtaler om befraktning av eller transport med skip som
er registrert i den stat hvor diskrimineringen finner sted.
§ 2.
Den som overtrer eller medvirker til overtredelse av bestemmelser gitt
i medhold av denne lov, straffes med bpter eller fengsel inntil 3 måneder
eller med begge deler.
§ 3.
Denne lov trer i kraft straks.
10
Kungl. Maj.ts proposition nr 13b år 1967
Utdrag av protokoll, hållet i lagrådet den 27 april 1967.
N ärvarande:
f. d. justitierådet
justitierådet
regeringsrådet
justitierådet
Lind,
Söderlund,
Åbjörnsson,
Brunnberg.
Enligt lagrådet den 18 april 1967 tillhandakommet utdrag av protokoll över
kommunikationsärenden, hållet inför Hans Maj :t Konungen i statsrådet
den 7 april 1967, hade Kungl. Maj :t förordnat, att lagrådets utlåtande skulle
för det i 87 § regeringsformen avsedda ändamålet inhämtas över upprättat
förslag till lag om åtgärder mot diskriminering i internationell sjöfart.
Förslaget, som finns bilagt detta protokoll, föredrogs inför lagrådet av
hovrättsassessorn Gunnar Torgils.
Lagrådet lämnade förslaget utan erinran.
Ur protokollet:
Ingrid Hellström
Kungl. Maj.ts proposition nr 134 år 1967
11
Utdrag av protokollet över kommunikationsärenden, hållet inför
Höns Maj:t Konungen i statsrådet på Stockholms
slott den 12 maj 1967.
N är va rande:
Statsministern Erlander, statsråden Sträng, Andersson, Lange, Kling,
Edenman, Johansson, Holmqvist, Aspling, Palme, Lundkvist, Gustafsson,
Geijer, Myrdal, Odhnoff, Wickman.
Chefen för kommunikationsdepartementet, statsrådet Palme, anmäler
efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter lagrådets utlåtande
över förslag till lag om åtgärder mot diskriminering i internationell
sjöfart.
Föredraganden upplyser, att lagrådet lämnat lagförslaget utan erinran, och
hemställer, att Kungl. Maj :t genom proposition föreslår riksdagen att antaga
förslaget.
Med bifall till vad föredraganden sålunda med instämmande
av statsrådets övriga ledamöter hemställt
förordnar Hans Maj :t Konungen att till riksdagen
skall avlåtas proposition av den lydelse bilaga till
detta protokoll utvisar.
Ur protokollet:
Britta Gyllensten
MARCUS BOKTR. STHLMI967 670137