Kungl. Maj.ts proposition nr 13 år 1967

1

Nr 13

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till lag om
tillfällig ökning av regeringsrådens antal; given
Stockholms slott den 13 januari 1967.

Under åberopande av bilagda i statsrådet och lagrådet förda protokoll vill
Kungl. Maj :t härmed föreslå riksdagen att antaga härvid fogade förslag till
lag om tillfällig ökning av regeringsrådens antal.

GUSTAF ADOLF

Herman Kling

Propositionens huvudsakliga innehåll

För att den nuvarande balansen av oavgjorda skatte-, kommunalbesvärs-,
hälsovårds- och byggnadsmål i regeringsrätten skall kunna avarbetas snabbare
föreslås i propositionen, att antalet regeringsråd tillfälligt ökas från
17 till 21. 1

1 Bihang till riksdagens protokoll 1967. 1 samt. Nr 13

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 13 år 1967

Förslag

till

Lag

om tillfällig ökning av regeringsrådens antal

Härigenom förordnas, att i stället för bestämmelserna i 1 § lagen den 26
maj 1909 (nr 38 s. 3) om Kungl. Maj :ts regeringsrätt1 skall från och med
den 1 september 1967 till dess regeringsrådens antal enligt denna lag nedbragts
till sjutton gälla följande.

1 §•

Kungl. Maj :ts regeringsrätt skall till och med den 30 juni 1971 utgöras
av tjugoen regeringsråd. Därefter skall antalet regeringsråd nedbringas till
sjutton, i den mån det kan ske till följd av inträffade ledigheter. Enligt vad
som är särskilt föreskrivet skall ett eller, när lagrådets extra avdelning är
i tjänst, två av regeringsråden tjänstgöra i lagrådet.

2 §•

Regeringsrätten skall vara delad i fyra avdelningar, i den mån det lämpligen
kan ske med hänsyn till regeringsrådens antal, och i annat fall i tre
avdelningar. Avdelningarna är lika behöriga att upptaga mål och ärenden
som hör till regeringsrättens handläggning. På varje avdelning skall arbetet
pågå minst fyrtio veckor om året.

3 §.

Den närmare fördelningen av tjänstgöringsskyldigheten bestämmes av
de regeringsråd som tjänstgör i regeringsrätten.

4 §•

Bestämmelserna om måls handläggning i vissa fall av högsta domstolen
i dess helhet gäller i tillämpliga delar i fråga om regeringsrätten. 1

1 Senaste lydelse av 1 § se 1965:189.

Kungl. Maj:ts proposition nr 13 år 1967

3

Utdrag av protokollet över justitieärenden, hållet inför Hans
Maj:t Konungen i statsrådet på Stockholms slott den
3 januari 1967.

N ärva rande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Nilsson, statsråden
Sträng, Andersson, Lange, Kling, Edenman, Johansson, Holmqvist,
Aspling, Palme, Sven-Eric Nilsson, Lundkvist, Gustafsson, Geijer,
Myrdal.

Chefen för justitiedepartementet, statsrådet Kling, anmäler efter gemensam
beredning med statsrådets övriga ledamöter fråga om tillfällig ökning
av antalet ledamöter i regeringsrätten och anför.

1 § lagen den 26 maj 1909 (nr 38 s. 3) om Kungl. Maj :ts regeringsrätt
(regeringsrättslagen) fick sin nuvarande lydelse genom lag den 3 juni 1965
(nr 189), som trädde i kraft den 1 oktober samma år. I paragrafens första
stycke föreskrivs att regeringsrätten skall utgöras av 17 regeringsråd och att
ett eller, när lagrådets extra avdelning är i tjänst, två av regeringsråden
skall tjänstgöra i lagrådet. Paragrafens andra—fjärde stycken innehåller
följande. Regeringsrätten skall vara delad i tre avdelningar, vilka är lika
behöriga att upptaga till regeringsrättens handläggning hörande mål och
ärenden. På varje avdelning skall arbetet fortgå minst 40 veckor om året.
Den närmare fördelningen av tjänstgöringsskyldigheten bestäms av de i
regeringsrätten tjänstgörande regeringsråden. Bestämmelserna om måls
handläggning i vissa fall av högsta domstolen i dess helhet gäller i tilllämpliga
delar i fråga om regeringsrätten.

I paragrafens ursprungliga lydelse föreskrevs att regeringsrätten skulle
utgöras av sju regeringsråd, ökad tillströmning av mål till regeringsrätten
föranledde emellertid en växande arbetsbalans och gjorde det nödvändigt
att undan för undan förstärka domstolen. Sålunda har särskilda lagar om
tillfälliga förstärkningar gällt från år 1946 till den 1 oktober 1965. Dessa lagar
har lagtekniskt haft den konstruktionen att lagarnas bestämmelser har
fått träda i stället för 1 § regeringsrättslagen, vilken bestämmelse således
tillfälligt har satts ur kraft. Den senaste av de särskilda lagarna var lagen
den 23 mars 1956 (nr 73) om tillfällig ökning av regeringsrådens antal
(ändrad 1960: 44 och 1962: 143, upphävd 1965: 189). Enligt den lydelse lagens
1 § hade efter 1962 års ändringar utgjordes regeringsrätten t. o. m. den
30 september 1965 av sexton regeringsråd, och antalet regeringsråd skulle

lf Ui han g till riksdagens protokoll 1967. 1 samt. jYr 13

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 13 år 1967

därefter nedbringas till sju i den mån så kunde ske till följd av inträffade
ledigheter. En av regeringsrättens lagfarna ledamöter skulle tjänstgöra i
lagrådet. 2—5 §§ i 1956 års lag innehöll bestämmelser som svarade mot 1 §
andra—fjärde styckena regeringsrättslagen i dess dåvarande lydelse men
med den skillnaden att den särskilda lagen gav regeringsrätten möjlighet
att arbeta på avdelningar. Regeringsrättens arbete skulle alltså även enligt
1956 års lag fortgå minst 40 veckor om året (2 §). I den mån så med hänsyn
till regeringsrådens antal lämpligen kunde ske, skulle regeringsrätten
arbeta på avdelningar, vilka var lika behöriga att upptaga till regeringsrättens
handläggning hörande mål och ärenden (3 §). Den närmare fördelningen
av tjänstgöringsskyldigheten skulle bestämmas av de i regeringsrätten
tjänstgörande regeringsråden (4 §). Bestämmelserna om måls handläggning
i vissa fall av högsta domstolen i dess helhet skulle i tillämpliga
delar gälla i fråga om regeringsrätten (5 §).

1956 års lag upphörde som nämnts att gälla den 1 oktober 1965 samtidigt
som den nuvarande lydelsen av 1 § regeringsrättslagen trädde i kraft.

Sedan oktober 1956 arbetar regeringsrätten på tre avdelningar. Sammanlagda
antalet föredragningsdagar uppgår f. n. till omkring 125 per år och
avdelning.

Regeringsrättens arbetsbörda under tiden fr. o. m. år 1939 framgår av
följande uppgifter om antalet inkomna, avgjorda och balanserade mål. I
antalet avgjorda mål ingår även mål som har återkallats, överlämnats till
annan myndighet eller avförts av annan anledning.

År Under året Vid årets ut inkomna

avgjorda gång balanserade 1939

................................................ 2174 2 262 986

1945 ................................................ 3 027 2 368 2 281

1950 3 221 2 668 4 589

1955 ................................................ 3 865 3 768 6 102

1960 ................................................ 4 890 5 104 6 304

1961 4 583 4 315 6 571

1962 ................................................ 4 615 4 350 6 836

1963 ............................................... 4 564 4 273 7 127

1964 ............................................... 4 153 4 763 6 517

1965 ............................................... 4 249 4 404 6 362

Under första halvåret 1966 var antalet av regeringsrätten avgjorda och
avförda mål sammanlagt 2 170. Under tredje kvartalet 1966 var motsvarande
antal 795. De balanserade målen uppgick den 30 juni 1966 till 6 497
och den 30 september samma år till 6 774. Av de balanserade målen sistnämnda
dag var omkring 4 400 färdiga till föredragning. De ojämförligt
flesta av de balanserade målen (5 245) var sådana som ankommer på
finansdepartementets föredragning (huvudsakligen skattemål). Av de övriga
var 138 hälsovårdsmål, omkring 220 kommunalbesvärsmål och 357
byggnadsmål.

5

Kungl. Maj. ts proposition nr 13 år 1967

Svenska stadsförbundet har i skrivelse till Kungl. Maj :t den 4 februari
1966 påtalat det ökade dröjsmålet med kommunalbesvärsmålens avgörande.
I dessa mål var den genomsnittliga väntetiden mellan länsstyrelsens beslut
och regeringsrättens utslag år 1952 5 1/2 månader och år 1964 11 1/2 månader.

Även i fråga om hälsovårdsmålen och byggnadsmålen har tiden från besvärens
inkommande till deras prövning i regeringsrätten visat tecken på
att öka. Tiden är beträffande hälsovårdsmålen omkring 15 månader och
beträffande byggnadsmålen i genomsnitt 16 månader.

Balansen av skattemål har sedan ett decennium i stort sett uppgått till
mellan 5 000 och 6 000 mål. I dessa mål har det under senare tid dröjt från
tre och ett halvt till fyra år mellan kammarrättens utslag och regeringsrättens
avgörande.

Regeringsrättens organisation och arbetsuppgifter m. m. har behandlats
av förvaltningsdomstolskommittén i dess den 30 december 1966 avlämnade
betänkande »Förvaltningsrättskipning» (SOU 1966:70). Kommittén föreslår
att i det stora flertalet mål rätten att få talan prövad av regeringsrätten
skall göras beroende av särskilda villkor. Det föreslås sålunda att
det liksom i högsta domstolen i allmänhet skall krävas prövningstillstånd
för att anförda besvär skall närmare prövas av regeringsrätten. Vidare anser
kommittén att — bortsett från frågor om prövningstillstånd — fem regeringsråd
skall delta i målens avgörande i stället för som nu vanligen endast
fyra. Enligt kommitténs förslag skall regeringsrätten utökas med två
ledamöter.

Kommittén har också gått in på frågan om avarbetningen av regeringsrättens
nuvarande balans av oavgjorda mål. Enligt kommitténs beräkningar
torde den behövliga minskningen av balansen kunna åstadkommas på cirka
tre år om den av kommittén förordade nya organisationen införs. Kommittén
framhåller i detta sammanhang, att man kan förbättra utgångsläget
för den nya ordningen genom att tillsätta de föreslagna två nya regeringsråden
innan kommitténs förslag är slutbehandlat. Kommittén diskuterar
också alternativet att omedelbart tillsätta fyra nya regeringsråd, varigenom
regeringsrätten skulle kunna arbeta på fyra avdelningar. För sistnämnda
lösning talar att en snabbare avarbetning av balansen härigenom
möjliggörs. Mot en sådan lösning anses dock tala att det med så många som
fyra avdelningar blir ökade svårigheter att upprätthålla enhetlighet och konsekvens
i rättstillämpningen. Anses det påkallat att omedelbart tillföra regeringsrätten
nya ledamöter, menar kommittén att det är övervägande
skäl för en sådan lösning, som inte behöver medföra en ökning av antalet
avdelningar.

Det är enligt min mening uppenbart att regeringsrätten f. n. har alltför
stor arbetsbörda och att åtgärder måste vidtas för att förbättra dess arbetsläge.
Frågan om domstolens framtida ställning och uppgifter kan dock över -

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 13 år 1967

vägas mera ingående först sedan förvaltningsdomstolskommitténs betänkande
har remissbehandlats. Att genomföra en större reform av förvaltningsdomstolsorganisationen
kräver f. ö. med nödvändighet ganska lång tid. Frågan
om en sådan reform bör därför inte föranleda uppskov med sådana förbättringar
av arbetsförhållandena inom regeringsrätten som är angelägna
och som kan genomföras utan att förutsättningarna för framtida reformer
nämnvärt rubbas.

Den stora balans av oavgjorda mål, som regeringsrätten har sedan många
år, medför allvarliga olägenheter. För det allmänna är det ofta av stor vikt
att kommunalbesvärsmål, hälsovårdsmål, byggnadsmål och andra liknande
mål av vikt för samhällsutvecklingen avgörs snabbt. För den enskilde är det
särskilt betänkligt att skattemålen inte kan avgöras snabbare. Det synes inte
försvarligt att längre uppskjuta åtgärder som effektivt kan nedbringa regeringsrättens
målbalans. Jag föreslår därför att regeringsrätten nu tillfälligt
förstärks.

En ökning av antalet regeringsråd torde böra avse två eller fyra.
Det sistnämnda alternativet ger regeringsrätten förutsättningar att t. v.
arbeta på fyra avdelningar och öppnar därigenom möjligheter för en jämförelsevis
snabb minskning av målbalansen. Om en ny avdelning med fyra
ledamöter inrättas, medför nämligen detta att omkring 105 föredragningsdagar
per år tillkommer och att ytterligare 1 000—1 200 mål kan avverkas
årligen. Härigenom skulle arbetsbalansen kunna nedbringas till rimlig nivå
inom loppet av omkring fyra år och väntetiderna samtidigt kunna förkortas
undan för undan. Visserligen kan det sägas att inrättandet av ytterligare
en regeringsrättsavdelning är förbundet med en viss ökad risk för bristande
enhetlighet i rättstillämpningen, men farhågorna i den vägen bör inte
överskattas. De bör i allt fall inte tillmätas avgörande betydelse, eftersom
det är fråga endast om en provisorisk anordning. Fördelarna med en snabb
avverkning av målbalansen är så betydande att de klart överväger. Antalet
regeringsråd bör därför enligt min mening ökas med fyra.

Jag vill understryka att den av mig förordade tillfälliga förstärkningen
av regeringsrätten inte rubbar förutsättningarna för en framtida reform av
förvaltningsrättskipningen och inte heller föregriper kommande ställningstagande
till förvaltningsdomstolskommitténs förslag.

I enlighet med det anförda föreslår jag att regeringsrätten fr. o. m. den 1
september 1967 tillfälligt förstärks med fyra ledamöter. Sammanlagda antalet
ledamöter blir i så fall 21, varav två beräknas tjänstgöra i lagrådet.
Utökningen bör beslutas för tiden t. o. m. den 30 juni 1971. Efter utgången
av denna tid bör antalet regeringsråd åter nedbringas i den mån det kan
ske till följd av inträffade ledigheter. Bestämmelser av nu angiven innebörd
bör tas in i en särskild lag. I övrigt bör denna utformas i huvudsaklig
överensstämmelse med 1956 års lag.

Frågan om anslag för de ökade kostnader, som följer av förslaget, kommer
att anmälas i statsverkspropositionen till riksdagen.

Kungl. Maj:ts proposition nr 13 år 1967 7

I enlighet med det anförda har inom justitiedepartementet upprättats
förslag till lag om tillfällig ökning av regeringsrådens antal, vilket torde få
fogas till statsrådsprotokollet i detta ärende som bilaga1.

Föredraganden hemställer att lagrådets utlåtande över lagförslaget inhämtas
för det i 87 § regeringsformen avsedda ändamålet genom utdrag av
protokollet.

Vad föredraganden sålunda med instämmande av
statsrådets övriga ledamöter hemställt bifaller Hans
Maj :t Konungen.

Ur protokollet:
Britta Gyllensten

1 Bilagan har uteslutits här. Den är likalydande med det lagförslag som är fogat vid propositionen.

8

Kungl. Maj:ts proposition nr 13 år 1967

Utdrag av protokoll, hållet i lagrådet den 10 januari 1967.

Närvarande:

f. d. justitierådet Lind,
justitierådet Söderlund,

regeringsrådet Åbjörnsson,
justitierådet Brunnberg.

Enligt lagrådet denna dag tillhandakommet utdrag av protokoll över justitieärenden,
hållet inför Hans Maj :t Konungen i statsrådet den 3 januari
1967, hade Kungl. Maj :t förordnat, att lagrådets utlåtande skulle för det
i 87 § regeringsformen avsedda ändamålet inhämtas över upprättat förslag
till lag om tillfällig ökning av regeringsrådens antal.

Förslaget, som finns bilagt detta protokoll, föredrogs inför lagrådet av
assessorn i Stockholms rådhusrätt Stina Lagergren.

Lagrådet lämnade förslaget utan erinran.

Ur protokollet:
Ingrid Hellström

Kungl. Maj.ts proposition nr 13 år 1967

9

Utdrag av protokollet över justitieärenden, hållet inför Hans
Maj:t Konungen i statsrådet på Stockholms slott den
13 januari 1967.

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Nilsson, statsråden
Sträng, Andersson, Lange, Kling, Edenman, Johansson, Holmqvist,
Aspling, Palme, Sven-Erig Nilsson, Lundkvist, Gustafsson, Geijer,
Myrdal, Odhnoff.

Chefen för justitiedepartementet, statsrådet Kling, anmäler efter gemensam
beredning med statsrådets övriga ledamöter lagrådets den 10 januari
1967 avgivna utlåtande över det till lagrådet den 3 januari 1967 remitterade
förslaget till lag om tillfällig ökning av regeringsrådens antal.

Föredraganden upplyser, att lagrådet lämnat lagförslaget utan erinran,
och hemställer, att Kungl. Maj :t genom proposition föreslår riksdagen att
antaga förslaget.

Med bifall till vad föredraganden sålunda med instämmande
av statsrådets övriga ledamöter hemställt
förordnar Hans Maj :t Konungen att till riksdagen
skall avlåtas proposition av den lydelse bilaga till detta
protokoll utvisar.

Ur protokollet:
Britta Gyllensten

MARCUS BOKTR. STHLMI96/ 660805