Kungl. Maj:ts proposition nr 12 år 1967
1
Nr 12
Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående livränta till
vissa personer; given Stockholms slott den 30 december
1966.
Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över försvarsärenden för denna dag, föreslå riksdagen att
bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen
hemställt.
GUSTAF ADOLF
Sven Andersson
Propositionens huvudsakliga innehåll
I propositionen underställs riksdagens prövning dels (p. 1—5) fem ärenden
om livränta åt personer, som skadats under militärtjänstgöring, dels
(p. 6 och 7) två ärenden om livränta åt personer, som skadats till följd av
trafik med kronans fordon, dels (p. 8 och 9) två ärenden om livränta åt
efterlevande till personer, som omkommit till följd av olyckor under militärtjänstgöring.
1 —Uihang till riksdagens protokoll 1967. 1 sand. Nr 12
2
Kungl. Maj:ts proposition nr 12 år 1967
Utdrag av protokollet över försvarsärenden, hållet inför Hans
Maj:t Konungen i statsrådet på Stockholms slott den
30 december 1966.
Närvarande :
Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Nilsson, statsråden
Sträng, Andersson, Lindström, Lange, Kling, Edenman, Johansson,
Hermansson, Holmqvist, Aspling, Palme, Sven-Eric Nilsson,
Lundkvist, Gustafsson, Geijer.
Efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter anför chefen
för försvarsdepartementet, statsrådet Andersson.
1
Stig Viberg, som är född den 11 september 1936, skadades den 6 februari
1957 av vådaskott från en kulsprutepistol. Genom lagakraftvunnen dom
förpliktades kronan att på grund av skadan utge ojämkad ersättning till
Viberg för förlorad arbetsförtjänst. Genom särskilda beslut har Kungl.
Maj :t på grund av skadan tillerkänt Viberg viss ersättning, bl. a. skadeståndslivränta,
t. o. in. den 11 januari 1966 med avdrag av motsvarande
ersättning från riksförsäkringsverket.
Riksförsäkringsverket har på grund av skadan tillerkänt Viberg livsvarig
livränta efter en invaliditet av 20 %.
Försvarets civilförvaltning, som inhämtat yttrande från försvarets skaderegleringsnämnd,
hemställer att Viberg, som numera är brevbärare, skall
tillerkännas livsvarig livränta fr. o. m. den 12 januari 1966 efter en invaliditet
av 20 % med 3 000 kr. om året till fyllda 67 år och för tiden därefter
med 1 500 kr. om året med avdrag av motsvarande ersättning från riksförsäkringsverket.
Genom beslut den 2 september 1966 medgav Kungl. Maj :t att till Viberg
fick t. o. m. den 30 juni 1967 utbetalas livränta enligt civilförvaltningens förslag.
Tillika förklarade Kungl. Maj :t sig vilja framdeles meddela beslut om
livränta för tiden därefter.
Departementschefen
Staten är ersättningsskyldig för den skada som drabbat Viberg. Beträffande
livränta för tiden t. o. in. den 30 juni 1967 föreligger redan beslut av
3
Kungl. Maj:ts proposition nr 12 år 1967
Kungl. Maj :t. Av utredningen framgår att invaliditeten är livsvarig. För Vibergs
återstående livstid bör livränta utgå enligt civilförvaltningens förslag.
Jag hemställer alltså, att Kungl. Maj :t föreslår riksdagen medge,
att från anslaget Diverse pensioner och understöd in. m.
utbetalas livsvarig livränta till Viberg på grund av nämnda
olyckshändelse fr. o. m. den 1 juli 1967 till dess han fyller
67 år med 3 000 kr. om året och för tiden därefter med
1 500 kr. om året med avdrag av vad han i motsvarande
hänseende kan komma att uppbära från riksförsäkringsverket.
2
Björn Johansson, som är född den 27 januari 1940, skadades den 10 april
1961, då han under värnpliktstjänstgöring som jeepförare vid Södertörns
flygflottilj skulle ge starthjälp åt flygplan. Härvid avgick skott från en
kulspruta på ett av planen varvid Johanssons ena fot skadades. Sedan försvarets
civilförvaltning och försvarets skaderegleringsnämnd bedömt kronan
vara ersättningsskyldig på grund av skadan, har Kungl. Maj :t genom
beslut den 7 februari 1964 tillerkänt Johansson viss ersättning, bl. a. skadeståndslivränta,
t. o. m. den 31 mars 1965 med avdrag av motsvarande ersättning
från riksförsäkringsverket.
Riksförsäkringsverket har på grund av skadan tillerkänt Johansson livsvarig
livränta efter en invaliditet av 15 %.
Försvarets civilförvaltning, som inhämtat yttrande från skaderegleringsnämnden,
hemställer att Johansson, som numera har åkerirörelse, skall
tillerkännas livsvarig livränta fr. o. m. den 1 april 1965 efter en invaliditet
av 15 % med 562 kr. 50 öre i kvartalet till fyllda 67 år och för tiden därefter
med 281 kr. 25 öre i kvartalet med avdrag av motsvarande ersättning från
riksförsäkringsverket.
Genom beslut den 16 juni 1966 medgav Kungl. Maj :t att till Johansson
fick t. o. m. den 30 juni 1967 utbetalas livränta enligt civilförvaltningens
förslag. Tillika förklarade Kungl. Maj :t sig vilja framdeles meddela beslut
om livränta för tiden därefter.
Departementschefen
Staten får anses vara ersättningsskyldig för den skada som drabbat
Johansson. Beträffande livränta för tiden t. o. m. den 30 juni 1967 föreligger
redan beslut av Kungl. Maj :t. Av utredningen framgår att invaliditeten är
livsvarig. För Johanssons återstående livstid bör livränta utgå enligt civilförvaltningens
förslag.
Jag hemställer alltså, att Kungl. Maj :t föreslår riksdagen medge,
i* — Bihang till riksdagens protokoll 1967. 1 samt. Nr 12
4
Kungl. Maj:ts proposition nr 12 år 1967
att från anslaget Diverse pensioner och understöd in. m.
utbetalas livsvarig livränta till Johansson på grund av
nämnda olyckshändelse fr. o. in. den 1 juli 1967 till dess
han fyller 67 år med 2 250 kr. om året och för liden därefter
med 1 125 kr. om året med avdrag av vad han i motsvarande
hänseende kan komma att uppbära från riksförsäkringsverket.
3
Börje Bjarnelind, som är född den 9 juni 1944, ådrog sig den 3 september
1963 under värnpliktstjänstgöring skall- och ögonskada när mekanismen
till en bristfälligt lagad haubits rekylerade kraftigt. Genom lagakraftvunnen
dom fälldes övningsledarens biträde till ansvar för vållande av kroppsskada
i förening med åsidosättande av tjänsteplikt.
Riksförsäkringsverket har på grund av skadan tillerkänt Bjarnelind
livränta efter 20 % invaliditet för tiden den 20 mars 1964—den 19 mars
1967.
Bjarnelind, som har en bestående synskada och genomgår verkstadsskola
för utbildning till instrumentmakare, yrkar livsvarig livränta med 5 000 kr.
om året fr. o. m. den 20 mars 1964.
Försvarets civilförvaltning, som inhämtat yttrande från försvarets skaderegleringsnämnd,
har för tiden den 20 mars 1964—den 30 juni 1967 tillerkänt
Bjarnelind livränta med 5 000 kr. om året med avdrag av motsvarande ersättning
från riksförsäkringsverket. Civilförvaltningen hemställer att Bjarnelind
skall tillerkännas livsvarig livränta fr. o. m. den 1 juli 1967 efter
samma grunder, dock med nedsättning till hälften vid fyllda 67 år.
Departementschefen
Staten får anses vara ersättningsskyldig för den skada som drabbat Bjarnelind.
Beträffande livränta t. o. in. den 30 juni 1967 föreligger redan beslut.
Av utredningen framgår att invaliditeten är livsvarig. För Bjarnelinds återstående
livstid bör livränta utgå enligt civilförvaltningens förslag.
Jag hemställer alltså, att Kungl. Maj :t föreslår riksdagen medge,
att från anslaget Diverse pensioner och understöd in. m.
utbetalas livsvarig livränta till Bjarnelind på grund av
nämnda olyckshändelse fr. o. m. den 1 juli 1967 till dess
han fyller 67 år med 5 000 kr. om året och för tiden därefter
med 2 500 kr. om året med avdrag av vad han i motsvarande
hänseende kan komma att uppbära från riksförsäkringsverket.
Kungl. Maj:ts proposition nr 12 år 1967
5
4
Sven Andersson Fogel, som är född den 23 augusti 1900, skadades den
18 april 1944 under militärtjänstgöring, då ett av honom omhänderhaft
gevär exploderade. Genom Kungl. Maj :ts dom den 21 maj 1965 förpliktades
kronan att på grund av skadan utge ojämkad ersättning till Andersson Fogel
för förlorad arbetsförtjänst för tiden den 1 juli 1954—den 31 december
1960 efter en invaliditet av 15 % och den inkomst som Andersson Fogel
kunde antas ha haft som plåtslagare, om han inte skadats.
Riksförsäkringsverket har bedömt att Andersson Fogels invaliditet numera
understiger 10 % och han uppbär därför ej någon livränta från verket.
Andersson Fogel yrkar ytterligare ersättning i anledning av skadan och
uppger därvid i huvudsak. Vid olyckan ådrog han sig hjärn- och synskador.
Han besväras av susningar i huvudet med återkommande huvudvärk
och ibland yrsel med värk i armar och ben. Andersson Fogel ser mycket
dåligt på vänster öga och lider också av en besvärande hörselnedsättning.
Man är f. n. arkivarbetare med en månadslön om 1 115 kr. Andersson Fogel
anhåller alt en något större ersättning än den som utdömts skall tillerkännas
honom.
Försvarets civilförvaltning, som inhämtat yttrande från försvarets skaderegleringsnämnd,
har i huvudsak anfört. Av ett yttrande som medicinalstyrelsen
avgetL i skadeståndsmålet framgår att invaliditeten får anses beslående.
Andersson Fogel är därför berättigad att av kronan erhålla livsvarig
livränta beräknad enligt samma grunder som i Kungl. Maj :ts dom
den 21 maj 1965. Civilförvaltningen har för liden den 1 januari 1961—
den 30 juni 1967 tillerkänt Andersson Fogel livränta efter en invaliditet
av 15 % och en årsinkomst motsvarande vad han enligt uppgift från Svenska
Bleck- och plåtslagareförbundet kunde antas ha förtjänat eller skulle
komma att förtjäna, om han inte skadats. Förbundet har härvid uppgett
att arbetstiden i genomsnitt är 1 900 timmar för år samt att utöver grundlönen
som regel utgår ackordstillägg vilket brukar uppgå till omkring 100 %
av grundtimpenningen, som fr. o. m. den 1 april 1966 är 7 kr. 2 öre. Civilförvaltningen
hemställer att Andersson Fogel skall tillerkännas livsvarig
livränta fr. o, in. den 1 juli 1967 efter eu invaliditet av 15 % och en antagen
årlig inkomst av (2 x 1 900 X 7: 02) 26 676 kr., dock med nedsättning till
hälften efter fyllda 67 år.
Andersson Fogel har sedermera — med åberopande av läkarintyg — anhållit
om förhöjd ersättning.
Departementschefen
Staten är ersättningsskyldig för den skada som drabbat Andersson
Fogel. Beträffande livränta för tiden t. o. in. den 30 juni 1967 föreligger
redan beslut. Av utredningen framgår att invaliditeten är livsvarig. För An
-
6 Kungl. Maj.ts proposition nr 12 år 1967
dersson Fogels återstående livstid bör livränta utgå enligt civilförvaltningens
förslag med avrundning'' av beloppet.
Jag hemställer alltså, att Kungl. Maj :t föreslår riksdagen medge,
att från anslaget Diverse pensioner och understöd in. in.
utbetalas livsvarig livränta till Andersson Fogel på grund av
nämnda olyckshändelse fr. o. m. den 1 juli 1967 till dess
han fyller 67 år med 4 000 kr. om året och för tiden därefter
med 2 000 kr. om året.
5
Rune Björkman, som är född den 30 augusti 1918, skadades den 12 augusti
1951 under militärtjänstgöring av ett vådaskott från en pistol. Genom lagakraftvunnen
dom förpliktades kronan att på grund av skadan utge ojämkad
ersättning till Björkman. Genom särskilda beslut har Kungl. Maj :t på grund
av skadan tillerkänt Björkman viss ersättning, bl. a. skadeståndslivränta,
t. o. m. den 21 december 1964 med avdrag av motsvarande ersättning från
riksförsäkringsverket.
Riksförsäkringsverket har på grund av skadan tillerkänt Björkman livsvarig
livränta efter en invaliditet av 10 %.
Björkman bär yrkat livränta för en tid av två år fr. o. in. den 22 december
1964 efter en årsinkomst av 22 000 kr.
Försvarets civilförvaltning, som inhämtat yttrande från försvarets skaderegleringsnämnd,
bär för tiden den 22 december 1964—den 30 juni 1967
tillerkänt Björkman, som numera är pianostämmare, livränta efter en invaliditet
av 10 % och en årsinkomst av 22 000 kr. med avdrag av motsvarande
ersättning från riksförsäkringsverket. Civilförvaltningen hemställer att
Björkman skall tillerkännas livsvarig livränta fr. o. in. den 1 juli 1967 efter
samma grunder, dock med nedsättning till hälften efter fyllda 67 år.
Departementschefen
Staten är crsättningsskyldig för den skada som drabbat Björkman. Beträffande
livränta för tiden t. o. in. den 30 juni 1967 föreligger redan beslut.
Av utredningen framgår att invaliditeten är livsvarig. Livränta bör nu
fastställas för Björkmans återstående livstid enligt de grunder civilförvaltningen
föreslagit.
Jag hemställer alltså, att Kungl. Maj :t föreslår riksdagen medge,
att från anslaget Diverse pensioner och understöd in. in.
utbetalas livsvarig livränta till Björkman på grund av
nämnda olyckshändelse fr. o. in. den 1 juli 1967 till dess
han fyller 67 år med 2 200 kr. om året och för tiden därefter
med 1 100 kr. om året med avdrag av vad han i motsvarande
7
Kungl. Maj:ts proposition nr 12 år 1967
hänseende kan komma att uppbära från riksförsäkringsverket.
6
Lars-Erik Stenmark, som är född den 20 juli 1930, skadades den 22 mars
1952 under militärtjänstgöring, då han medföljde som passagerare på en
staten tillhörig lastbil. Genom lagakraftvunnen dom förpliktades kronan att
på grund av skadan utge ojämkad ersättning till Stenmark. Genom särskilda
beslut har Kungl. Maj :t på grund av skadan tillerkänt Stenmark viss ersättning,
bl. a. skadeståndslivränta, t. o. in. den 18 december 1964 med avdrag
av motsvarande ersättning från riksförsäkringsverket.
Riksförsäkringsverket har på grund av skadan tillerkänt Stenmark livsvarig
livränta efter en invaliditet av 50 %.
Stenmark yrkar livsvarig livränta beräknad efter 50 % invaliditet och
genomsnittslönen för Svenska målareförbundets medlemmar i dyrortsgrupp
3 för löpande kalenderår med avdrag av motsvarande ersättning från civilförvaltningen
eller riksförsäkringsverket.
Försvarets civilförvaltning, som inhämtat yttrande från försvarets skaderegleringsnämnd,
har för tiden den 19 december 1964—den 30 juni 1967 tillerkänt
Stenmark livränta efter en invaliditet av 50 % och en månadsinkomst
av 2 000 kr. med avdrag av motsvarande ersättning.från riksförsäkringsverket.
Civilförvaltningen hemställer att Stenmark skall tillerkännas
livsvarig livränta fr. o. in. den 1 juli 1967 efter samma grunder, dock med
nedsättning till hälften efter fyllda 67 år.
Departementschefen
Staten är ersättningsskyldig för den skada som drabbat Stenmark. Beträffande
livränta för tiden t. o. m. den 30 juni 1967 föreligger redan beslut.
Av utredningen framgår att invaliditeten är livsvarig. För Stenmarks återstående
livstid bör livränta utgå enligt civilförvaltningens förslag.
Jag hemställer alltså, att Kungl. Maj :t föreslår riksdagen medge,
att från anslaget Diverse pensioner och understöd in. m.
utbetalas livsvarig livränta till Stenmark på grund av
nämnda olyckshändelse fr. o. in. den 1 juli 1967 till dess
han fyller 67 år med 12 000 kr. om året och för tiden därefter
med 6 000 kr. om året med avdrag av vad han i motsvarande
hänseende kan komma att uppbära från riksförsäkringsverket.
7
Alf Nyström, som är född den 19 januari 1939, skadades den 4 oktober
1959 under värnpliktstjänstgöring, då han medföljde som passagerare i en
8
Kungl. Maj:ts proposition nr 12 år 1967
staten tillhörig jeep. Sedan försvarets civilförvaltning och försvarets skaderegleringsnämnd
bedömt staten vara ersättningsskyldig på grund av skadan,
har Kungl. Maj :t genom särskilda beslut tillerkänt Nyström viss ersättning,
bl. a. skadeståndslivränta, t. o. m. den 15 oktober 1964 med avdrag
av motsvarande ersättning från riksförsäkringsverket.
Riksförsäkringsverket har bedömt att Nyströms invaliditet numera understiger
10 % och han uppbär därför ej någon livränta från verket.
Nyström yrkar livsvarig livränta efter 7 % invaliditet och en årsinkomst
av 18 000 kr., dock med nedsättning till hälften efter fyllda 67 år. Av handlingarna
inhämtas att Nyström på grund av skadan har nedsatt rörlighet i
fotled och att till följd av dålig läkning viss risk för bensår föreligger.
Försvarets civilförvaltning, som inhämtat yttrande från skaderegleringsnämnden,
har för tiden den 16 oktober 1964—den 30 juni 1967 tillerkänt
Nyström livränta efter eu invaliditet av 7 % och eu årsinkomst av 18 000 kr.
Civilförvaltningen hemställer att Nyström skall tillerkännas livsvarig livränta
fr. o. in. den 1 juli 1967 efter samma grunder, dock med nedsättning
till hälften efter fyllda 67 år.
Departementschefen
Staten är ersättningsskyldig för den skada som drabbat Nyström. Beträffande
livränta för tiden t. o. m. den 30 juni 1967 föreligger redan beslut.
Av utredningen framgår att invaliditeten är livsvarig. För Nyströms återstående
livstid bör livränta utgå enligt civilförvaltningens förslag.
Jag hemställer alltså, att Kungl. Maj :t föreslår riksdagen medge,
att från anslaget Diverse pensioner och understöd m. in.
utbetalas livsvarig livränta till Nyström på grund av nämnda
olyckshändelse fr. o. in. den 1 juli 1967 till dess han
fyller 67 år med 1 260 kr. om året och för tiden därefter
med 630 kr. om året.
8
Vid Skaraborgs flygflottilj utförde den 19 mars 1962 två grupper flygplan
om vardera tre plan flygning i mörker med bombfällning. Härvid kolliderade
ett plan, som fördes av värnpliktige sergeanten Stefan Obermuller och
med eu värnpliktig korpral som navigatör, med ett plan ur en mötande
grupp, som leddes av en förste fältflygare. Vid kollisionen omkom Obermiiller
och navigatören. Genom lagakraftvunnen dom fälldes fältflygaren till
ansvar för tjänsteförsummelse, vållande till annans död och allmänfarlig
vårdslöshet.
Försvarets civilförvaltning, som inhämtat yttrande från försvarets skaderegleringsnämnd,
hemställer att Obermullers dotter Anna-Karin Obermiiller,
född den 18 september 1962, skall tillerkännas livränta fr. o. in. den 18
9
Kungl. Maj:ts proposition nr 12 år 1967
september 1967 till dess hon fyller 21 år med 6 000 kr. om året med avdrag
av motsvarande ersättning från riksförsäkringsverket och barnpension.
Departementschefen
Staten får anses vara ersättningsskyldig gentemot Anna-Karin Obermuller
och livränta hör utgå enligt civilförvaltningens förslag.
.lag hemställer alltså, att Kungl. Maj :t föreslår riksdagen medge,
att från anslaget Diverse pensioner och understöd m. m.
utbetalas livränta till Anna-Karin Obermuller på grund av
nämnda olyckshändelse 1''r. o. in. den 18 september 1967 till
dess hon fyller 21 år med 6 000 kr. om året med avdrag av
vad hon i motsvarande hänseende kan komma att uppbära
från riksförsäkringsverket och vad hon uppbär i barnpension.
9
Vid en olycka på Kråks skjutfält den 12 februari 1964 dödades överfuriren
Rune Karlsson av en spränggranat, som under mörker skjutning av misstag
avlossades mot en stridsvagn. Olyckan inträffade under en övning, som
leddes av en löjtnant. Åtal mot denne för vållande av annans död har genom
lagakrafhijpinen dom ogillats. Försvarets civilförvaltning och försvarets
skaderegleringsnämnd har bedömt kronan vara ersättningsskyldig på grund
av skadan.
Den omkomne efterlämnade hustrun Marita Karlsson, född den 8 april
1940. Omkring sju månader före mannens död hade makarna tagit ett fosterbarn,
fött den 1 december 1962, men de hade inte hunnit inge adoptionsansökan.
Marita Karlsson uppger att hon ämnar behålla barnet och att
hon därför inte kan ta förvärvsarbete under de närmaste åren.
Försvarets civilförvaltning, som inhämtat yttrande från skaderegleringsnämnden,
har för tiden den 12 februari 1964—den 30 juni 1967 tillerkänt
Marita Karlsson livränta med 100 kr. i månaden så länge hon lever ogift och
har barnet hos sig. Civilförvaltningen hemställer att Marita Karlsson skall
tillerkännas livränta fr. o. m. den 1 juli 1967 efter samma grunder, dock
längst till dess barnet uppnått 12 års ålder.
Departementschefen
Staten får anses vara ersättningsskyldig gentemot Marita Karlsson.
Beträffande livränta för tiden t. o. in. den 30 juni 1967 föreligger redan
beslut. För tiden därefter bör livränta utgå enligt civilförvaltningens förslag.
Jag hemställer alltså, att Kungl. Maj :t föreslår riksdagen medge,
att från anslaget Diverse pensioner och understöd m. in.
utbetalas livränta till Marita Karlsson på grund av nämn
-
10
Kungl. Maj.ts proposition nr 12 år 1967
da olyckshändelse fr. o. m. den 1 juli 1967 med 100 kr.
i månaden så länge hon lever ogift och har nämnda barn hos
sig, dock längst till dess barnet uppnår 12 års ålder.
Med bifall till vad föredraganden sålunda med
instämmande av statsrådets övriga ledamöter hemställt
förordnar Hans Maj :t Konungen att till riksdagen
skall avlåtas proposition av den lydelse
bilaga till detta protokoll utvisar.
Ur protokollet:
Britta Gyllensten