Kungl. Maj.ts proposition nr 117 år 1967,
1
Nr 117
Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående godkännande
av överenskommelse mellan Sverige, Danmark och
Norge om ömsesidig rätt till fiske i Skagerack och
Kattegatt; given Stockholms slott den 7 april 1967.
Under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över utrikesdepartementsärenden
för denna dag vill Kungl. Maj :t härmed jämlikt 12 §
regeringsformen föreslå riksdagen att godkänna en den 19 december 1966
undertecknad överenskommelse mellan Sverige, Danmark och Norge om
ömsesidig rätt till fiske i Skagerack och Kattegatt.
GUSTAF ADOLF
Alva Myrdal
Propositionens huvudsakliga innehåll
I propositionen föreslås, att riksdagen godkänner en i Köpenhamn den 19
december 1966 undertecknad överenskommelse mellan Sverige, Danmark och
Norge om ömsesidig rätt till fiske i Skagerack och Kattegatt. Överenskommelsen
har tillkommit med anledning av den väntade utflyttningen av ländernas
fiskegränser till 12 nautiska mil i nämnda vattenområden. Den innebär
i huvudsak att var och en av de tre staterna — oavsett de fiskegränser
de kan komma att fastställa — skall tillåta fiskefartyg från de båda
andra staterna att inom överenskommelsens geografiska tillämpningsområde
bedriva fiske intill 4 nautiska mil från baslinjen för territorialhavet.
1 Bihang till riksdagens protokoll 1967. 1 saml. Nr in
2
Kungl. Maj.ts proposition nr 117 år 1967
Utdrag av protokollet över utrikesdepartemcntsärenden, hållet
inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet på Stockholms
slott den 7 april 1967.
Närvarande:
Statsministern Erlander, statsråden Sträng, Lange, Johansson, Holmqvist,
Aspling, Palme, Sven-Eric Nilsson, Lundkvist, Gustafsson, Gei jer,
Myrdal, Odhnoff, Wickman.
Tillförordnade chefen för utrikesdepartementet, statsrådet Myrdal, anmäler
efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter fråga om
godkännande av överenskommelse mellan Sverige, Danmark och Norge om
ömsesidig rätt till fiske i Skagerack och Kattegatt och anför.
Redan år 1961 ägde bilaterala förhandlingar rum om fisket och fiskegränserna
i Skagerack och Kattegatt dels mellan Sverige och Norge, dels mellan
Danmark och Norge. Bakgrunden till dessa förhandlingar var närmast att
norska regeringen i maj 1960 gett tillkänna sin avsikt att flytta ut den norska
fiskegränsen från 4 till 12 sjömil från kusten. För såväl Sverige som
Danmark gällde det i denna situation att tillförsäkra det egna landets fiskare
rätt att fiska innanför den väntade nya norska fiskegränsen intill 4-milslinjen
och att därigenom skydda fiskarna mot inskränkningar i den fiskerätt
de dittills haft i Skagerack.
Förhandlingarna ledde den gången inte till någon uppgörelse, främst på
grund av meningsskiljaktigheter mellan Danmark och Norge. Det negativa
resultatet konstaterades vid överläggningar i juni 1961 mellan den svenske
jordbruksministern och de danska och norska fiskeriministrarna. Samtidigt
förklarade emellertid den norske fiskeriministern att utflyttningen av den
norska fiskegränsen i Skagerack skulle få anstå tills vidare. I enlighet därmed
har denna gräns — öster om Lindesnes — fortsättningsvis utgjorts av
4-milslinjen. Utanför Norges kust i övrigt fastställdes fiskegränsen till 12
sjömil genom en norsk lag den 24 mars 1961. Denna lag har numera ersatts
av en lag den 17 juni 1966 varvid undantagsbestämmelsen om 4-milslinjen
i Skagerack förblev i kraft tills vidare.
När de skandinaviska förhandlingarna ägde rum år 1961 var frågan om
en utflyttning av fiskegränsen aktuell endast i Norge. Utvecklingen därefter
har emellertid gått mot en utflyttning också av de svenska och danska
fiskegränserna i det vattenområde som förhandlingarna gällde. Ett viktigt
led i denna utveckling är den i London den 9 mars 1964 dagtecknade fiske
-
Kungl. Maj.ts proposition nr 117 år 1007
3
rikonventionen. Denna konvention, som trätt i kraft den 15 mars 1966 och
som ratificerats av såväl Sverige (prop. 1964: 167, UU 9, rskr 367) som
Danmark, stadgar rätt för de avtalsslutande staterna att inom konventionens
geografiska tillämpningsområde flytta ut sina fiskegränser till 12 sjömil.
Staterna har sålunda möjlighet enligt konventionen att inrätta två särskilda
fiskezoner om vardera sex sjömil räknat från baslinjen för vederbörande
lands territorialhav. I den inre zonen får kuststaten uteslutande rätt
att fiska och i den yttre zonen för fiske bedrivas endast av kuststaten och
de övriga konventionsstater vars fiskare under tioårsperioden 1953—1962
vanligen fiskat i dessa vatten. Skagerack och Kattegatt ingår i konventionens
tillämpningsområde — däremot inte Östersjön — men enligt bestämmelse
i konventionen kan särskild fiskeordning behållas eller införas i Skagerack
och Kattegatt liksom i förhållandet mellan Sverige, Danmark och Norge
utan att detta ger stater, som ej bär del i den särskilda ordningen, rätt
att åberopa denna till egen förmån. Norge har valt att ställa sig utanför
konventionen på grund av de anspråk på bestående rätt till fiske i kuststats
yttre fiskezon som andra konventionsstater kan framställa om de utövat
traditionellt fiske inom zonen under nämnda tioårsperiod.
På hösten 1964 tog svenska, danska och norska fiskarorganisationer initiativ
till en samförståndslösning av frågan om skandinaviska fiskares rätt till
fiske i Skagerack och Kattegatt om de tre berörda ländernas fiskegränser
utflyttades. Vid ett sammanträde i Köpenhamn den 9 september 1964 enades
fiskarorganisationerna om att hos sina respektive regeringar hemställa om
samtidig utflyttning till 12 sjömil av de tre ländernas fiskegränser i nämnda
vattenområden och om åtgärder i syfte att skapa en ordning enligt vilken
de tre staterna på ömsesidighetsbasis ger varandras fiskare rätt att fortsätta
att fiska innanför de nya fiskegränserna. I enlighet härmed hemställde
Svenska Västkustfiskarnas Centralförbund i skrivelse ,den 7 oktober 1964
att svenska regeringen skulle utflytta fiskegränsen utanför den svenska
västkusten norr om Kullen till 12 sjömil och vidtaga erforderliga åtgärder
för att i det inbördes förhållandet mellan Sverige, Danmark och Norge få
till stånd den ordning för fisket i Skagerack och Kattegatt som skisserats vid
sammanträdet mellan fiskarorganisationerna i Köpenhamn.
Sedan samråd ägt rum om fiskarorganisationernas framställning i bl. a.
det nordiska kontaktorganet för fiskefrågor enades de tre ländernas regeringar
om att ta upp förnyade förhandlingar om en aytalsmässig reglering
av fisket och fiskegränserna i Skagerack och Kattegatt. På inbjudan av
svenska regeringen sammanträdde en svensk, en dansk och eu norsk förhandlingsdelegation
i Stockholm den 24 och 25 maj ,1965, Enligt sin instruktion
sökte den svenska delegationen vid dessa förhandlingar att uppnå en
avtalsreglering av så lång varaktighet som möjligt och.att i avtalet inrymma
sådana bestämmelser om jurisdiktionen innanför de eventuella nya
fiskegränserna att svenska fiskare skulle kunna fritt bedriva sitt fiske på
4
Kungl. Maj:ts proposition nr 117 år 1967
den del av det fria havet som vid en utvidgning av Danmarks och Norges
fiskeområden kominer att ligga innanför dessa länders fiskegränser. De
tre förhandlingsdelegationerna blev ense om önskvärdheten av ett trestatsavtal
om i princip oförändrad fiskerätt för de tre ländernas fiskare i Skagerack.
Om avtalstidens längd förelåg emellertid skilda uppfattningar liksom
om norska fiskares rätt att fiska i Kattegatt. De svenska och danska fiskarnas
rätt att fiska i Kattegatt gav däremot inte anledning till några
svårigheter. Den svenska och den danska delegationen var i detta hänseende
överens om att 1932 års svensk-danska konvention om fisket i bl. a.
Kattegatt (SO 1933: 13 och 1956: 19) borde förbli gällande med de modifikationer
varom länderna kunde enas. Då det visade sig omöjligt för de
tre delegationerna att nå samförstånd på vissa viktiga punkter, ajournerades
förhandlingarna utan angivande av tidpunkt för deras återupptagande.
Under hösten 1965 träffades åter representanter för de berörda svenska,
danska och norska fiskarorganisationerna för att söka finna en lösning på
utestående frågor. De blev för sin del eniga om det geografiska tillämpningsområdet
för den önskade avtalsregleringen och jämkade samman fiskarorganisationernas
ståndpunkter i fråga om avtalstidens längd utan att på
denna punkt kunna nå full enighet.
På grundval av det resultat fiskarorganisationerna uppnått återupptog
regeringsdelegationerna sina förhandlingar vid sammanträde i Köpenhamn
den 15 och 16 februari 1966. Delegationerna kunde därvid enas om förslag
till en överenskommelse mellan de tre staterna om ömsesidig rätt till fiske i
Skagerack och Kattegatt och till ett protokoll avseende den situation som
inträder om någon av staterna utvidgar sitt fiskeområde innan överenskommelsen
träder i kraft. Mellan den danska och den norska delegationen
nåddes samtidigt enighet om visst begränsat norskt sillfiske i Kattegatt
utanför det geografiska tillämpningsområdet för trestatsavtalet.
Förhandlingsresultatet godkändes senare av de tre regeringarna varefter
överenskommelsen och det därtill hörande protokollet undertecknades av
befällmäktigade ombud i Köpenhamn den 19 december 1966.
Överenskommelsens och protokollets text på svenska, danska och norska
torde få fogas vid statsrådsprotokollet i detta ärende som bilaga 1 och 2.
I överenskommelsens inledning bekräftar regeringarna sin önskan att bevara
rätten för fiskarna i de tre länderna att fiska i de områden av Skagerack
och Kattegatt som sedan länge varit ett gemensamt fiskeområde. Regeringarna
önskar med andra ord att bevara status quo utan hänsyn till de
nya fiskegränser som kan komma att hävdas.
I art. 1 fastställs överenskommelsens geografiska tillämpningsområde.
Detta omfattar Skagerack och norra Kattegatt, begränsat i väster av en rät
linje genom Hanstholms fyr (på Jyllands nordvästkust) och Lindesnes fyr
(på Norges sydkust) och i söder av en rät linje genom Skagens fyr (på Jyl
-
Kungl. Maj:ts proposition nr 117 år 1967
5
lands nordspets) och fyren Tistlarna (vid gränsen mellan Bohuslän och
Halland). Den senare begränsningslinjen representerar den kompromiss
som blev resultatet av fiskarorganisationernas överläggningar. Söder om
denna linje kommer således norska fiskare att sakna rätt att fiska innanför
svenska och danska 12-milsgränser. Visst sillfiske har dock som förut
nämnts tillförsäkrats norska fiskare i de danska kustvattnen. I förhållandet
mellan Sverige och Danmark har den södra begränsningslinjen av
överenskommelsens tillämpningsområde däremot ingen betydelse så länge
1932 års förut nämnda svensk-danska fiskeöverenskommelse förblir i kraft.
Denna senare konvention avser bl. a. Kattegatt begränsat i norr av en rät
linje dragen från Skagens nordligaste udde till Vinga fyr och vidare därifrån
till Hisingen på det svenska landet.
Art. 2 innehåller bestämmelserna om fiskerätten för det fall att de avtalsslutande
staterna flyttar ut sina fiskegränser. Var och en av staterna skall
enligt artikelns regler tillåta, att fartyg från de båda andra staterna bedriver
fiske intill ett avstånd av 4 nautiska mil från baslinjen för territorialhavet.
Fartygen skall därvid inte vara underkastade kuststatens jurisdiktion utan
skall kunna fiska intill 4-milslinjen som om området mellan 4 och 12 sjömil
vore fritt hav. I art. 2 har också tagits in en förpliktelse för de tre staterna
att söka fastställa så enhetliga regler som möjligt för fiskets utövning inom
överenskommelsens geografiska tillämpningsområde.
Enligt nrt. 3 skall överenskommelsen ratificeras. Den träder i kraft en
månad efter det att samtliga stater deponerat sina ratifikationsinstrument
och har en första giltighetstid av 35 år. Uppsägningstiden är tre år. Om
överenskommelsen inte uppsägs av någon av staterna förlängs den automatiskt
med fem år åt gången.
Danmark har som första stat deponerat sitt ratifikationsinstrument.
I det samtidigt med överenskommelsen undertecknade protokollet förpliktar
sig stat, som flyttar ut sin fiskegräns innan överenskommelsen trätt
i kraft, att tillåta, att fartyg från de båda andra staterna får fortsätta att
fiska intill 4-milslinjen. Förpliktelsen upphör att gälla om överenskommelsen
inte trätt i kraft senast två år efter utflyttningen av gränsen. Protokollet
trädde i kraft vid undertecknandet.
Såsom redan nämnts går den norska fiskegränsen i Skagerack på ett avstånd
av 4 nautiska mil från de norska baslinjerna. Detta gäller på grund av
ett undantag från huvudregeln att Norges fiskegräns ligger på ett avstånd
av 12 nautiska mil från baslinjerna. Anledning finns att räkna med att
undantagsbestämmelsen upphävs i en nära framtid.
Danmark har intagit regler om det danska fisketerritoriets utsträckning i
»lov om saltvandsfiskeri» den 2(5 maj 1965. Enligt dessa regler skall fisketerritoriet
i Nordsjön, Skagerack och Kattegatt, från tidpunkt som fiskeriministern
bestämmer, ha en bredd av 12 sjömil räknat från de danska baslinjerna.
Danska regeringen har numera officiellt meddelat svenska rege
-
6
Kurtgl. Ma j. ts proposition nr 117 år 1967
ringen att 12-milsgränsen för fisketérritoriet i nämnda vattenområden skall
gälla från och med den 1 juli 1967. Fiskegränsen utanför den danska kusten
vid andra vatten —bl. a. Östersjön — förblir 3 sjömil.
Vad Sverige beträffar har Kungl. Maj :t denna dag på föredragning av
chefen för jordbruksdepartementet föreslagit riksdagen att godkänna sådan
ändring i lagen den 1 december 1950 (nr 596) om rätt till fiske att Kungl.
Maj :t kan med stöd av 1964 års ovan nämnda fiskerikonvention flytta ut
fiskegränsen vid den svenska västkusten norr om Kullen från 4 till 12 sjömil.
Departementschefen
Överenskommelsen mellan Sverige, Danmark och Norge om ömsesidig rätt
till fiske i Skagerack och Kattegatt har för Sveriges del tillkommit för att ta
till vara den svenska fiskerinäringens och de svenska yrkesfiskarnas intressen
i en situation då de tre ländernas fiskegränser flyttas ut i Skagerack och
Kattegatt. Motsvarande synpunkter torde ha gjort sig gällande för Danmarks
och Norges del. Mellan regeringarna i de tre länderna har, alltsedan fiskegränsfrågan
först aktualiserades, rått samförstånd i princip om att utflyttningen
av fiskegränserha inte skulle få inkräkta på de svenska, danska och
norska fiskarnas möjligheter att bedriva sitt fiske som hittills i de vatten
som nu är fritt hav. Man har med andra ord varit överens om i princip att i
det inbördes förhållandet få till stånd en för fiskarna tillfredsställande
status-quo-ordning i Skagerack och Kattegatt och att sålunda inskränka
verkningarna av gränsutflyttningen till fiskare från andra länder. Trots den
principiella enigheten har förhandlingarna om en avtalsreglering varit tröga
och skiljaktiga uppfattningar om avtalets innehåll har kommit till uttryck
på åtskilliga punkter. Inte minst genom de svenska, danska och norska fiskarorganisationernas
ansträngningar och vilja till samförstånd har emellertid
meningsskiljaktigheterna kunnat utjämnas och ett avtal har kommit till
stånd som får anses tillfredsställande och som har godkänts av fiskarorganisationerna.
För de svenska fiskarnas del betyder överenskommelsen att de inom konventionsområdet
kan fortsätta att fiska intill 4-milslinjen i danska och
norska kustvatten utan att underkastas dansk resp. norsk jurisdiktion.
Jämfört med nuvarande Ordning blir den enda skillnaden för svenska
fiskare att de längs den danska Skagerack-kusten mellan Skagen och
Hanstholm inte längre har rätt att bedriva fiske intill den 3-milslinje som
hittills utgjort dans''k fiskegräns utan får stanna vid den i överenskommelsen
generellt fastställda 4-milslinjen. I detta sammanhang vill jag understryka
vikten av att konventionen den 31 december 1932 mellan Sverige och Danmark
om bl. a. fisket i Kattegatt förblir i kraft. Denna konvention som gäller
Kattegatt söder om en linje Skagen-Vinga innebär i huvudsak att vartdera
Kungl. Maj:ts proposition nr 117 år 1967 7
landets fiskare är berättigade att fiska intill ett avstånd av 3 sjömil från det
andra landets kust.
Den första giltighetstiden för den nu träffade överenskommelsen är 35 år.
På svensk sida hade man önskat en längre tid men med hänsyn till bestämmelsen
om automatisk förlängning och till regeringarnas i överenskommelsen
uttalade vilja att genom en grannlandsordning bevara fiskarnas
hävdvunna rätt till fiske i Skagerack och Kattegatt har den svenska regeringen
funnit 35-årsperioden godtagbar. Jag är övertygad om att de tre
regeringarna skall finna det vara ett gemensamt intresse att låta överenskommelsen
bestå efter denna periods utgång.
Under åberopande av det anförda får jag hemställa, att Kungl. Maj :t
föreslår riksdagen att
godkänna överenskommelsen den 19 december 1966 mellan
Sverige, Danmark och Norge om ömsesidig rätt till fiske
i Skagerack och Kattegatt.
Med bifall till vad föredraganden sålunda med instämmande
av statsrådets övriga ledamöter hemställt
förordnar Hans Maj :t Konungen att till riksdagen
skall avlåtas proposition av den lydelse bilaga till detta
protokoll utvisar.
Ur protokollet:
Britta Gyllensten
8
Kungl. Maj:ts proposition nr 117 år 1967
Bilaga 1
Överenskommelse mellan Sverige, Danmark
och Norge om ömsesidig rätt till fiske
i Skagerack och Kattegatt
Regeringarna i Sverige, Danmark
och Norge, som önska bevara rätten
för fiskarena i de tre länderna att
utnyttja fiskförekomsterna i de områden
i Skagerack och Kattegatt, som
sedan länge varit ett gemensamt
fiskeområde, ha med hänsyn till
möjligheten av ändringar av de tre
ländernas fiskegränser enats om en
grannlandsordning, grundad på följande
bestämmelser:
Artikel 1
Denna överenskommelse omfattar
Skagerack och norra Kattegatt, begränsat
i väster av en rät linje genom
Hanstholms fyr och Lindesnes
fyr och i söder av en rät linje genom
Skagens fyr och fyren Tistlarna.
Artikel 2
1. I det i artikel 1 bestämda vattenområdet
skall var och en av de
fördragsslutande staterna, utan hänsyn
till de fiskegränser som de i övrigt
må fastställa, tillåta fartyg från
de båda andra staterna att bedriva
fiske intill ett avstånd av 4 nautiska
mil (1 nautisk mil = 1852 meter)
från baslinjen för territorialhavet,
innebärande att ifrågavarande vattenområde
med avseende på sådant
fiske skall vara att anse som fritt
hav.
2. I den utsträckning det befinnes
ändamålsenligt skall man genom ömsesidig
konsultation söka fastställa
så enhetliga regler som möjligt i de
tre länderna om fiskets utövning i
det i artikel 1 nämnda området.
Overenskomst mellem Danmark, Norge og
Sverige om gensidig adgang til fiskeri i
Skagerrak og Kattegat
Regeringerne i Danmark, Norge og
Sverige, som pnsker åt opretholde
adgangen for fiskere i de tre lande
til åt udnytte fiskeforekomsterne i
de områder i Skagerrak og Kattegat,
som i lang tid har vseret et faelles
fiskeområde, er, med henblik på muligheden
af sendringer af de tre ländes
fiskerigrsenser, blevet enige om
en nabolandsordning, baseret på fplgende
bestemmelser:
Artikel 1
Denne overenskomst omfatter Skagerrak
og det nordlige Kattegat begrsenset
mod vest af en ret linje gennem
Hanstholm fyr og Lindesnes
fyr og mod syd af en ret linje gennem
Skagens fyr og Tistlarna fyr.
Artikel 2
1. I det i artikel 1 definerede farvandsområde
vil hver af de kontraherende
stater uanset sådanne fiskerigrsenser,
som de i pvrigt måtte fastssette,
tilläde fartpjer fra de to andre
lande åt drive fiskeri indtil en afstand
af 4 nautiske mil (1 nautisk
mil = 1 852 meter) fra basislinjen
for det ydre territorialfarvand, således
åt det pågseldende vandområde
i henseende til sådant fiskeri vil vsere
åt betragte som åbent hav.
2. I den udstrsekning det findes
hensigtsmsessigt, skal der ved gensidig
konsultation spges etableret mest
muligt ensartede regler i de tre lande
om udpvelsen af fiskeriet i det i artikel
1 nsevnte område.
Kungl. Maj:ts proposition nr iil år i967
9
Overenskomst mellom Norge, Danmark og
Sverige om gjensidig adgang til fiske i
Skagerak og Kattegat
Regjeringene i Norge, Danmark
og Sverige, som 0nsker å opprettholde
adgangen för fiskere i de tre land
til å utnytte fiskeforekomstene i de
områder i Skagerak og Kattegat som
i lang tid har vaert et felles fiskeområde,
er, med henblikk på muligheten
av forandringer av de tre lands
fiskerigrenser, blitt enige om en nabolandsordning
basert på fplgende
bestemmelser:
Artikkel 1
Denne overenskomst omfatter Skagerak
og det nordlige Kattegat, begrenset
mot vest av en rett linje
gjennom Hanstholm fyr og Lindesnes
fyr og mot syd av en rett linje
gjennom Skagens fyr og Tistlarna
lyr.
Artikkel 2
1. I det farvannsområde som er
definert i artikkel 1, vil hver av de
kontraherende stater, uansett de fiskerigrenser
de ellers måtte fastsette,
tilläte fartpyer fra de to andre
land å drive fiske inn til en avstand
av 4 nautiske mil (1 nautisk mil —
1 852 meter) fra grunnlinjen for det
ytre sjpterritorium, slik åt angjeldende
havområde med hensyn til
dette fiske vil vsere å betrakte som
åpent hav.
2. I den utstrekning det finnes
hensiktsmessig, skal det ved gjensidig
konsultasjon spkes etablert mest
mulig ensartede regler i de tre land
om utpvelsen av fisket i det i artikkel
1 nevnte område.
10
Kungl. Maj:ts proposition nr 117 år 1967
Artikel 3
1. Denna överenskommelse skall
ratificeras. Ratifikationsinstrumenten
skola deponeras i det danska utrikesministeriets
arkiv.
2. Överenskommelsen träder i
kraft en månad efter den dag, då
den sista av de fördragsslutande staterna
har deponerat sitt ratifikationsinstrument.
3. Överenskommelsen skall gälla i
35 år och därefter automatiskt förlängas
med fem år åt gången, såvida
icke en fördragsslutande stat
skriftligen gentemot de andra fördragsslutande
staterna uppsäger den
med verkan från den löpande giltighetstidens
utgång''. Sådan uppsägning
skall ske minst tre år före denna tidpunkt.
Överenskommelsen skall deponeras
i det danska utrikesministeriets
arkiv och bestyrkt avskrift skall av
det danska utrikesministeriet tillställas
var och en av de fördragsslutande
staterna.
Till bekräftelse härpå har respektive
fullmäktige undertecknat denna
överenskommelse.
Utfärdat i Köpenhamn den 19 december
1966 i ett exemplar på svenska,
danska och norska.
För Sveriges regering:
R. Bagge
Artikel 3
1. Naervaerende overenskomst skal
ratificeres. Ratifikationsinstrumenterne
skal deponeres i det danske
udenrigsministeriums arkiv.
2. Overenskomsten traeder i kraft
en måned efter den dag, da den
sidste af de kontraherende stater har
deponeret sit ratifikationsinstrument.
3. Overenskomsten förbliver gseldende
i 35 år og forlsenges derefter
automatisk for fem år ad gängen,
medmindre en kontraherende stat
skriftligt over for de andre kontraherende
stater opsiger den til ophpr
ved udlpbet af den lpbende gyldighedsperiode.
Sådan opsigelse skal
afgives mindst tre år fpr dette tidspunkt.
Overenskomsten skal deponeres i
det danske udenrigsministeriums arkiv,
og bekraeftet afskrift skal af det
danske udenrigsministerium tilstilles
hver af de kontraherende stater.
Til bekraeftelse heraf har de respektive
befuldmsegtigede undertegnet
denne overenskomst.
Udfaerdiget i Kpbenhavn den 19.
december 1966 i et eksemplar på
dansk, norsk og svensk.
For Danmarks regering:
,/. O. Krag
Kungi. Maj.ts proposition nr 117 år 1967
11
Artikkel 3
1. Denne overenskomst skal ratifiseres.
Ratifikasjonsdokumentene
skal deponeres i det danske utenriksministeriums
arkiv.
2. Overenskomsten trer i kraft én
måned etter den dag da den siste av
de kontraherende stater har deponert
sitt ratifikasjonsdokument.
3. Overenskomsten skal gjelde i
35 år og forlenges deretter automatisk
for fem år av gängen, med
mindre en kontraherende stat skriftlig
overfor de andre kontraherende
stater oppsier den til opphpr ved utlppet
av den lppende gyldighetsperiode.
Oppsigelsen skal avgis minst
ire år f0r dette tidspunkt.
Overenskomsten skal deponeres i
det danske utenriksministeriums arkiv.
Bekreftet avskrift skal av det
danske utenriksministerium tilstilles
hver av de kontraherende stater.
Til bevitnelse lierav har de respektive
befullmektigede undertegnet
denne overenskomst.
Utferdiget i Kpbenhavn den 19.
desember 1966 i ett eksemplar på
norsk, dansk og svensk.
For Norges regjering:
B. Augdahl
12
Kungl. Maj. ts proposition nr 117 dr 1967
Bilaga 2
Protokoll till överenskommelse mellan
Sverige, Danmark och Norge om ömsesidig
rätt till fiske i Skagerack och Kattegatt
I samband med undertecknandet
i Köpenhamn i dag av en överenskommelse
mellan Sverige, Danmark
och Norge om ömsesidig rätt till fiske
i Skagerack och Kattegatt förklara
de fördragsslutande regeringarna
följande:
Enighet råder mellan de tre ländernas
regeringar att, om någon av
de fördragsslutande staterna verkställer
ändringar av sin fiskegräns
inom det område som omfattas av
överenskommelsen, innan denna
trätt i kraft, ifrågavarande fördragsslutande
stat icke skall göra invändningar
mot att fartyg från de två
andra länderna fortsättningsvis bedriva
fiske i ifrågavarande område
intill ett avstånd av 4 nautiska mil
(1 nautisk mil = 1 852 meter) från
baslinjen för territorialhavet. Denna
förpliktelse upphör, om överenskommelsen
icke träder i kraft senast två
år efter verkställandet av ändringarna.
Utfärdat i Köpenhamn den 19 december
1966 i ett exemplar på svenska,
danska och norska, vilket skall
deponeras i det danska utrikesministeriets
arkiv. Det danska utrikesministeriet
tillställer var och en av
de fördragsslutande staterna bestyrkt
avskrift av protokollet.
För Sveriges regering:
R. Bagge
Protokoi til overenskomst mellem Dan
mark,
Norge og Sverige om gensidig ad
gang
til fiskeri i Skagerrak og Kattegat
I förbindelse med undertegnelsen i
Kpbenhavn i dag af en overenskomst
mellem Danmark, Norge og Sverige
om gensidig adgang til fiskeri i Skagerrak
og Kattegat udtaler de kontraherende
regeringer fplgende:
Der er enighed mellem de tre ländes
regeringer om, åt hvis nogen af
de kontraherende stater ivserkssetter
aendringer af sin fiskerigrsense
i det område, som omfattes af overenskomsten,
inden denne er trådt i
kraft, vil den pågseldende kontraherende
stat ikke g0re indvendinger
imod, åt fartpjer 1''ra de to andre lande
fortsat driver fiskeri i det pågseldende
område indtil en afstand
af 4 nautiske mil (1 nautisk mil =
1 852 in) fra basislinjen for det ydre
territorialfarvand. Denne forpligtelse
ophprer, såfremt overenskomsten ikke
trseder i kraft senest to år efter
ivserkssettelsen af sendringerne.
Udfserdiget i Kpbenhavn den 19.
december 1966 i et eksemplar på
dansk, norsk og svensk, som skal
deponeres i det danske udenrigsministeriums
arkiv. Det danske udenrigsministerium
tilstiller hver af de
kontraherende stater bekrseftet afskrift
af protokollen.
För Danmarks regering:
J. O. Krag
Kungl. Maj.ts proposition nr 117 år 1967
13
Protokoll til overenskomst rnellom Norge,
Danmark og Sverige om gjensidig adgang
til fiske i Skagerak og Kattegat
I förbindelse med undertegningen
i Kpbenhavn i dag av en overenskomst
rnellom Norge, Danmark og
Sverige om gjensidig adgang til fiske
i Skagerak og Kattegat uttaler de
kontraherende regj eringer f0lgende:
Det er enighet rnellom de tre lands
regj eringer om åt hvis noen av de
kontraherende stater iverksetter endringer
av sin fiskerigrense i det
område som omfattes av overenskomsten,
f0r denne er trådt i kraft,
vil vedkommende kontraherende stat
ikke reise innvendinger mot åt fart0yer
fra de to andre land fortsatt
driver fiske i angjeldende område
inn til en avstand av 4 nautiske mil
(1 nautisk mil = 1 852 meter) fra
grunnlinjen for det ytre sjdterritorium.
Denne förpliktelse faller bort
dersom overenskomsten ikke trer i
kraft senest to år etter åt endringene
ble iverksatt.
Utferdiget i K0benhavn den 19.
desember 1966 i ett eksemplar på
norsk, dansk og svensk, som skal deponeres
i det danske utenriksministeriums
arkiv. Det danske utenriksministerium
skal tilstille hver av
de kontraherende stater bekreftet
avskrift av protokollen.
For Norges regjering:
B. Augdahl
MARCUS BOKTR. STHLM 1967 670304