Kungl. Maj:ts proposition nr 11 år 1967

Nr 11

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med anhållan om riksdagens
yttrande angående vissa av Internationella arbetsorganisationens
allmänna konferens år 1966 vid
dess femtionde sammanträde fattade beslut; given
Stockholms slott den 30 december 1966.

Under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över socialärenden
för denna dag vill Kungl. Maj :t härmed anhålla om riksdagens
yttrande över vad föredragande departementschefen anfört angående vissa i
nämnda protokoll omförmälda, av Internationella arbetsorganisationens
allmänna konferens år 1966 vid dess femtionde sammanträde antagna instrument.

GUSTAF ADOLF

Sven Aspling

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen underställs riksdagen följande av Internationella arbetsorganisationens
(ILO) allmänna konferens år 1966 antagna instrument,
nämligen konvention (nr 125) angående behörighetsbevis för fiskare, konvention
(nr 126) angående besättningens bostäder på fiskefartyg, rekommendation
(nr 126) angående yrkesutbildning för fiskare samt rekommendation
(nr 127) angående kooperativa föreningars roll i utvecklingsländernas
ekonomiska och sociala utveckling. Svensk ratificering av de båda konventionerna
avstyrks f. n.

1—Bihang till riksdagens protokoll 1967. 1 saml. Nr 11

Kungl. Maj:ts proposition nr 11 år 1967

Utdrag av protokollet över socialärenden, hållet inför Hans Maj:t
Konungen i statsrådet på Stockholms slott den 30 december
1966.

N är varande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Nilsson, statsråden

Sträng, Andersson, Lindström, Lange, Kling, Edenman, Johansson,

Hermansson, Holmqvist, Aspling, Palme, Sven-Eric Nilsson, Lundkvist,

Gustafsson, Geijer.

Efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter anmäler
chefen för socialdepartementet, statsrådet Aspling, vissa av Internationella
arbetsorganisationens allmänna konferens år 1966 vid dess femtionde sammanträde
fattade beslut samt anför.

Genom sin anslutning till Nationernas förbund den 9 mars 1920 inträdde
Sverige såsom medlem av Internationella arbetsorganisationen (ILO) i
Geneve.

Organisationens beslutande församling — Internationella arbetskonferensen
— som sammanträder minst en gång varje år, har enligt artikel 19 i
organisationens stadga att beträffande förslag, som uppförts på dess dagordning,
välja mellan två former för godtagande. Antingen skall ett sådant
beslut resultera i ett förslag till internationell konvention, avsedd att ratificeras
av organisationens medlemmar, eller också skall det utmynna i en
rekommendation, avsedd att övervägas vid lagstiftning eller annorledes men
utan den bindande karaktär, som tillkommer en ratificerad konvention.
Om beslutet är av mindre räckvidd eller av väsentligen formell innebörd,
t. ex. då det gäller en begäran om utredning, brukar det ges formen
av en resolution.

Varje medlem av organisationen skall inom ett år från avslutandet av ett
konferenssammanträde underställa därå antagna konventioner och rekommendationer
vederbörlig myndighet (i vårt land riksdagen) för vidtagande
av lagstiftnings- eller andra åtgärder. Varje medlem har vidare skyldighet
att underrätta Internationella arbetsbyråns generaldirektör om de åtgärder,
som vidtagits för att underställa konventioner vederbörlig myndighet, samt
om eljest vidtagna åtgärder. Medlem, som inte ratificerat viss konvention,
skall tid efter annan till Internationella arbetsbyråns generaldirektör avge
redogörelse för såväl lagstiftning och praxis med avseende på de i konventionen
behandlade frågorna som den omfattning, vari konventionens bestämmelser
genomförts eller avses att genomföras genom lagstiftning, ad -

Kungl. Maj.ts proposition nr il år 1967

ministrativa åtgärder, kollektivavtal eller annorledes, samt ange de omständigheter,
som förhindrar eller fördröjer ratificeringen av konventionen.
Motsvarande gäller i fråga om rekommendationer med tillägg, att redovisning
skall lämnas även för sådana jämkningar i rekommendationer, som
befunnits eller kan befinnas erforderliga vid antagande eller tillämpning av
bestämmelserna i desamma.

Generalsekreterarens i Nationernas förbund befattning med de konventioner
och rekommendationer, som beslutas av Internationella arbetsorganisationen,
har övertagits av generaldirektören för Internationella arbetsbyrån
(artiklarna 20 och 21), varvid emellertid föreskrivits, att ett av de
två officiella exemplaren av varje av Internationella arbetskonferensen antagen
konvention eller rekommendation skall deponeras hos Förenta Nationernas
generalsekreterare samt att varje ratifikation av en sådan konvention
skall delges Förenta Nationernas generalsekreterare för registrering
i enlighet med bestämmelsen i artikel 102 av Förenta Nationernas stadga.

Internationella arbetslconferensens femtionde sammanträde hölls i Genéve
under tiden den 1—23 juni 1966. I sammanträdet deltog delegationer
från 106 av ILO:s 115 medlemsstater jämte representanter för flera internationella
mellanstatliga och icke statliga organisationer, tillsammans över
1 300 personer. Social- eller arbetsministrar från 63 länder bevistade konferensen,
bland dem jag själv. Det stora flertalet medlemsstater hade sänt
fullständiga delegationer, dvs. två regerings-, ett arbetsgivar- och ett arbetstagarombud.
Sverige deltog i sammanträdet med en fullständig delegation.1

Konferensens dagordning upptog följande ämnen.

I. Generaldirektörens rapport.

II. Finansiella och budgetära frågor.

III. Upplysningar och årsrapporter rörande medlemsstaternas tillämpning
av konventioner och rekommendationer.

1 Genom beslut den 29 april 1966 hade Kungl. Maj:t utsett följande personer att delta i konferensen,
nämligen

för regeringen: såsom ombud statssekreteraren i socialdepartementet Lars-Åke Åström och
ledamoten av riksdagens andra kammare Ingemund Bengtsson samt såsom experter statssekreteraren
i inrikesdepartementet Reidar Tilert, tillika ersättare för regeringsombuden,
kansliråden Ingrid Hilding och Sten-Eric Heinrici samt departementssekreteraren lan Lagergren,
socialdepartementet, kansliråden Olof Petersson och Göran Waldau, inrikesdepartementet,
förste ambassadsekreteraren vid Sveriges ständiga delegation hos de internationella organisationerna
i Genéve Hans Ewerlöf samt redaktören hos Kooperativa Förbundet Lars Eronn;

för arbetsgivarna: såsom ombud direktören i Svenska Arbetsgivareföreningen Gullmar Bergenström
samt såsom experter direktören i försäkringsbolaget Pensionsgaranti, ömsesidigt, Sven
Hydén, direktören Lars Strängh och sekreteraren Åke Carlhammar, båda i Svenska Arbetsgivareföreningen; för

arbetstagarna: såsom ombud Landsorganisationens i Sverige internationelle ombudsman
Bertil Bolin samt såsom experter ombudsmannen Olle Gunnarsson och socionomen Sven F.
Bengtsson, båda i Landsorganisationen, ävensom avdelningschefen i Tjänstemännens Centralorganisation
Sven Fockstedt.

Åström, Heinrici, Petersson och Waldau bevistade en del av konferensen, medan Tilert
blev förhindrad att delta däri.

Kungl. Maj.ts proposition nr 11 år 1967

IV. Kooperativa föreningars roll i utvecklingsländernas ekonomiska och
sociala utveckling.

V. Revision av konventionerna 35—40 angående ålders-, invaliditets- och
efterlevandepensioner.

VI. Vissa frågor rörande fiskare

a) besättningens bostäder på fiskefartyg,

b) yrkesutbildning för fiskare,

c) behörighetsbevis för fiskare.

VII. Behandling av klagomål samt information och samråd inom företaget.

Vidare framlades inför konferensen en särskild rapport rörande tillämpningen
av den vid 1964 års arbetskonferens antagna deklarationen rörande
Sydafrikas apartheidpolitik. Rapporten föranledde ingen åtgärd från konferensens
sida.

Under punkt II på dagordningen antog konferensen budget för Internationella
arbetsorganisationen avseende utgifter för år 1967; budgeten fastställdes
till 22 472 398 U.S. dollar.

Vid det val av ledamöter och suppleanter i Internationella arbetsbyråns
styrelse som förrättades vid konferensen invaldes Sverige på en suppleantplats
för en period av tre år.

Följande av konferensen fattade beslut, vilka hänför sig till punkterna
IV och VI på dagordningen, är av beskaffenhet att i enlighet med artikel 19
av Internationella arbetsorganisationens stadga skola underställas riksdagen,
nämligen

1. konvention (nr 125) angående behörighetsbevis för fiskare,

2. konvention (nr 126) angående besättningens bostäder på fiskefartyg,

3. rekommendation (nr 126) angående yrkesutbildning för fiskare,

4. rekommendation (nr 127) angående kooperativa föreningars roll i
utvecklingsländernas ekonomiska och sociala utveckling.

Texterna på engelska och svenska till dessa internationella instrument
torde få såsom bilagor (bilagorna 1—4) fogas till statsrådsprotokollet i detta
ärende.

En särskild bilaga (bilaga 5) med förteckning över samtliga resolutioner
som antagits vid konferensen torde även få fogas till protokollet.

1.—3. Vissa frågor rörande fiskare

För andra gången på mindre än tio år antog Internationella arbetskonferensen
vid 1966 års sammanträde ett antal instrument som behandlade
fiskarfrågor. Dessa frågor hade varit föremål för överväganden vid en förberedande
teknisk konferens, som hölls i Geneve i oktober 1965. I enlighet
med de procedurregler som gäller för ILO upptog denna konferens en första
diskussion om form och innehåll beträffande de eventuella instrument som

Kungl. Maj.ts proposition nr 11 år 1967

borde antas i ämnet. lLO:s konferens liade därefter vid sitt femtionde allmänna
sammanträde att fatta definitiva beslut härom, något som ledde till
att två förslag till konventioner, nämligen om behörighetsbevis för fiskare
resp. om besättningens bostäder på fiskefartyg samt ett förslag till rekommendation
avseende yrkesutbildning för fiskare, antogs.

Konventionsförslaget om behörighetsbevis antogs med 248 röster mot 0;
14 ombud lade ner sina röster. Beträffande den föreslagna konventionen
om bostäder var röstetalen 303—0—16 och i fråga om rekommendationsförslaget
om yrkesutbildning 330—0—6. Samtliga svenska konferensombud
röstade för alla tre instrumenten.

Innehållet i instrumenten rörande fiskare

Konventionen angående behörighetsbevis för fiskare
har till syfte att stimulera anordnandet av yrkesutbildning av personal
i nyckelställning på fiskefartyg och att främja säkerheten till sjöss.
Den hänför sig till fartyg om 25 bruttoregisterton och däröver, som nyttjas
till havsfiske i saltvatten, och är tillämplig på befälhavare, styrmän och
sådana maskinister som ständigt är ansvariga för ett fiskefartygs mekaniska
framdrivning.

Instrumentet föreskriver att medlemsstat, som ratificerar konventionen,
skall fastställa kvalifikationsnormer för behörighetsbevis, som ger en person
rätt att ombord på ett fiskefartyg utöva befogenheter som tillkommer
befälhavare, styrman eller maskinist. På alla fiskefartyg, för vilka konventionen
äger tillämpning, skall finnas en befälhavare med behörighetsbevis,
och på fartyg om mer än 100 bruttoregisterton, som nyttjas i verksamhet och
inom områden som anges i nationell lagstiftning, skall dessutom finnas en,
styrman med behörighetsbevis. På fiskefartyg med en maskinstyrka överstigande
en gräns, som bestäms av vederbörande myndighet efter samråd
med berörda redar- och fiskarorganisationer, skall finnas en maskinist med
behörighetsbevis.

I konventionen anges vidare de villkor som måste vara uppfyllda för att
en sökande skall erhålla behörighetsbevis. Konventionen föreskriver sålunda
minimiålder och minimikrav på yrkeserfarenhet samt räknar upp de
allmänna ämnen, beträffande vilka vederbörande har att ådagalägga kunskaper
för att bli godkänd i examen. I syfte att underlätta tillämpningen av
konventionen stadgas att behörighetsbevis får under en period av tre år från
ikraftträdandet av nationell lagstiftning, som sätter bestämmelserna i konventionen
i tillämpning, utfärdas till personer, vilka inte genomgått föreskriven
examen men förvärvat erfarenhet av de uppgifter som motsvarar
ifrågavarande bevis och som inte har begått något allvarligt tekniskt fel.

De tillämpningsåtgärder som konventionen föreskriver innefattar upprättande
av ett effektivt inspektionssystem, bestämmelser om kvarhållande
i hamn av fartyg samt föreskrifter angående straff och disciplinära påföljder.

Kiingl. Maj.ts proposition nr 11 år 1967

Konventionen angående besättningens bostäder på
fiskefartyg är tillämplig på fartyg om minst 75 ton, alternativt en
minimilängd av 24,4 meter, i vissa fall även på fartyg mellan 25 och 75 ton.

Konventionen innehåller detaljerade bestämmelser, som uppställer krav
på att belägenhet, tillträdesanordningar, byggnadssätt, disposition och utrustning
av besättningens bostadsutrymmen skall vara av sådan beskaffenhet,
att de skapar tillfredsställande trygghet samt skydd mot väder, sjö,
värme, köld och buller samt lukt från andra delar av fartyget. Den innehåller
även bestämmelser angående bostädernas ventilation, uppvärmning
och belysning, samt föreskriver inte bara att sovutrynnnena skall ha en
viss minsta golvyta per person av ungefär 0,5 m2 till 1 in2, beroende på fartygets
storlek, utan också att erforderliga utrymmen skall finnas för förvaring
av kläder och personlig utrustning. I andra bestämmelser fastställs
normer för mässrum, sanitära anordningar samt sjukvårdsutrymmen.

Vidare stadgas i konventionen att innan ett fiskefartyg börjar byggas en
detalj mätning över fartygets bostäder skall underställas vederbörande myndighet
för godkännande. Slutligen innehåller konventionen vissa bestämmelser
rörande dess tillämpning på fartyg som redan finns vid tidpunkten
för konventionens ikraftträdande.

Rekommendationen angående yrkesutbildning för
fiskare äger tillämpning på all utbildning för arbete ombord på fiskefartyg,
som nyttjas till havsfiske i saltvatten, och avser särskilt utbildning
av befälhavare, styrmän, maskinister, yrkeskunniga fiskare och annan
däcks- och maskinrumspersonal. Instrumentet, som är mycket omfattande
och detaljerat, innehåller noggranna rekommendationer rörande planering
och samordning av utbildningsmöjligheter för fiskare på grundval av ett
nationellt program. Det betonas att ett sådant program bör utformas av
vederbörande myndigheter i samverkan med berörda arbetsmarknadsorganisationer,
med undervisnings- och forskningsinstitutioner samt med andra
sammanslutningar eller personer som har ingående kunskaper om yrkesutbildning
av fiskare. Vidare uttalas att finansieringen av utbildningen bör
vara regelbunden och tillräcklig samt ta hänsyn till fiskerinäringens aktuella
och framtida behov och utveckling. Utbildning i offentliga institutioner
bör meddelas utan kostnad för eleverna.

I fråga om utbildningens standard framhålls att allmänna normer för utbildning
av fiskare bör fastställas för varje land och att dessa normer bör
stå i överensstämmelse med de inom landet gällande fordringarna för erhållande
av olika behörighetsbevis för fiskare.

I instrumentet ingår en detaljerad förteckning över ämnen och arbetsuppgifter,
som bör ingå i de olika utbildningsprogrammens kursplaner:
program syftande till att förbereda eleverna för erhållande av behörighetsbevis,
specialkurser i navigation, förberedande yrkesutbildning åt skolbarn,
korta kurser för yrkesverksamma fiskare etc.

Kungl. Maj.ts proposition nr 11 år 1967 7

Rekommendationen förordar vidare organiserandet av aftonkurser, säsongkurser
som förläggs till månader med otjänlig väderlek eller till perioder
då fisket är av ringa omfattning, speciella kurser i radio och television,
korrespondenskurser samt periodiska besök av forskare och gästande lärare
i fiskesamhällen. När det gäller utbildningsmetoderna föreslås anlitande
av skolfartyg och demonstrationsmaterial (motorer, fiskeredskap,
modeller av fiskebåtar, verkstadsutrustning in. in.), film och andra audiovisuella
hjälpmedel samt en samordning av den praktiska utbildningen med
teoretisk undervisning i havsbiologi, elektronisk fiskletning m. m.

Slutligen innehåller rekommendationen ett avsnitt om internationell samverkan,
vilket syftar till en upprustning av praktiska hjälp- och samarbetsåtgärder
för främjande av yrkesutbildning för fiskare på internationell nivå.

Svenska bestämmelser

Det i konventionen om behörighetsbevis för fiskare behandlade ämnet
regleras i Sverige genom sjöbefälskungörelsen den 3 juni 1960 (nr 487).

Vad beträffar konventionen om besättningens bostäder på fiskefartyg har
hittills svenska föreskrifter getts i kungörelsen den 30 december 1952 (nr
818) angående bostäder m. m. å fartyg för ombord anställda och i kommerskollegii
kungörelse den 20 januari 1953 med tilläggsbestämmelser till nämnda
kungörelse. Dessa föreskrifter, som är tillämpliga på fiskefartyg med en
bruttodräktighet av 20 registerton eller mera, är mycket knapphändiga. I
lagen den 19 november 1965 (nr 719) om säkerheten på fartyg, vilken trätt
i kraft den 1 januari 1966, ges i 3 kap. 2 § allmänna bestämmelser om bostäder
och andra utrymmen ombord. Enligt övergångsbestämmelserna till
kungörelsen den 19 november 1965 (nr 908) med tillämpningsföreskrifter
till lagen skall bestämmelserna i förenämnda kungörelse 1952:818 i vad
de inte strider mot bestämmelserna i kungörelsen 1965:908, äga giltighet
till dess Kungl. Maj :t återkallar desamma.

I fråga om rekommendationen angående yrkesutbildning för fiskare gäller
reglementet den 2 juni 1950 (nr 269) för statsunderstödd utbildningsverksamhet
på fiskerinäringens område med däri genom kungörelsen den
17 april 1964 (nr 136) gjorda ändringar.

Yttranden

I ärendet har yttranden inhämtats från sjöfartsstyrelsen, fiskeristyrelsen
efter hörande av Sveriges fiskares riksförbund, skolöverstyrelsen (såvitt avser
rekommendationen om yrkesutbildning för fiskare), Svenska Arbetsgivareföreningen,
Landsorganisationen i Sverige, Tjänstemännens Centralorganisation
(TCO) och ILO-lcommittén.

Svenska Arbetsgivareföreningen, Landsorganisationen och TCO har inte
funnit anledning att yttra sig över instrumenten. Arbetsgivareföreningen

Kungl. Maj.ts proposition nr 11 år 1967

har dock beträffande rekommendationen om yrkesutbildning anfört vissa
allmänna erinringar, vilka redovisas i det följande.

Fiskeristijrelsen och Sveriges fiskares riksförbund finner, att förevarande
instrument mindre väl passar för de speciella förhållandena i Sverige på
fiskets område och avstyrker därför ratificering av konventionen resp.
att åtgärder vidtas med anledning av rekommendationen.

Det kan i detta sammanhang anmärkas att såväl styrelsen som riksförbundet
i januari 1966 i samband med den förberedande behandlingen av
instrumenten närmare motiverat nämnda ståndpunktstagande. Styrelsen
har härom anfört i huvudsak följande synpunkter, som i allt väsentligt
delas av förbundet.

I stor utsträckning förefaller dessa instrument vara utformade mot bakgrunden
av ett fiske med mycket stora, av landbaserade rederier ägda båtar
med anställt folk ombord och med olika ersättning allt efter personalens
ställning ombord. Dylika fartyg är vanliga i exempelvis England, Frankrike
och Västtyskland. Det svenska fisket avviker starkt härifrån. Vi har sålunda,
sett ur nyssnämnda länders synpunkt, endast relativt små båtar. Hos
oss utgöres båtägarna — med enstaka undantag — av de fiskande själva,
vilka alla får lika stor andel i fångsten (dvs. lika stor manslott), oavsett
om de exempelvis fungerar som skeppare eller ej. De svenska fiskarna brukar
genomgående anses såsom egna företagare. Danmark torde vara det
land som i nu berörda avseenden mest påminner om Sverige. De föreliggande
instrumenten synes därför i ganska betydande omfattning inte riktigt passa
för svenska förhållanden.

Att svenska fiskare i exempelvis Nordsjön kunnat klara sig så pass väl i
konkurrensen (med exempelvis de västeuropeiska stormakternas fiskare)
som faktiskt hittills varit fallet, torde till betydande del kunna återföras på
de speciella, i Sverige rådande förhållandena beträffande ägandet av båtarna
och fördelningen av fångstinkomsten. Det torde därför vara påkallat med
en viss försiktighet så att inte det svenska fisket genom internationella åtaganden
får sig påtvingat anordningar eller ålägganden, som inte passar detsamma
eller som eventuellt kan göra vårt fiske mindre konkurrensdugligt.

Även sjöfartsstgrelsen hänvisar till ett i samband med förarbetena till
instrumenten avgivet yttrande, vilket i huvudsak var av följande innehåll.

I fråga om konventionen angående behörighetsbevis
för fiskare framhåller styrelsen, att konventionen skall sörja för
införande av nationella normer för sådana certifikat för befälhavare
(skeppare), styrman och maskinbefäl. I fortsättningen anför styrelsen följande.

Alla fiskefartyg om minst 25 bruttoregisterton skall sålunda enligt konventionen
principiellt föras av behörig befälhavare, på alla fiskefartyg över
100 bruttoregisterton i föreskriven fart skall finnas behörig styrman och
på alla fiskefartyg med viss maskinstyrka skall efter samråd med eventuellt
förekommande organisationer för arbetsgivare och ombordanställda finnas
behörigt maskinbefäl; befälhavare eller styrman med vederbörligt behörighetsbevis
må dock tjänstgöra såsom maskinbefäl.

Enligt gällande bestämmelser i sjöbefälskungörelsen fordras för att vara

Kungl. Maj.ts proposition nr 11 år 1967

befälhavare på fiskefartyg i stor kustfart eller vidsträcktare fart, om fartyget
har en storlek av 20—100 bruttoregisterton, att inneha fiskeskepparbrev
(grundat på skepparexamen) och, om fartyget är över 100 men högst
350 bruttoregisterton att inneha fiskeskepparbrev av 1 :a klass (grundat på
genomgången fullständig skepparutbildning av l:a klass). Beträffande sistnämnda
kategori fiskefartyg erfordras jämväl styrman med behörigheten
fiskeskepparbrev. På fartyg om högst 350 tons dräktighet erfordras därjämte
att befälhavaren, om han ej erhållit betyg över fullständig skepparutbildning
av 1 :a klass, eller annan ombord anställd skall ha avlagt fartygsmekanikerexamen.
Överstiger fiskefartygets dräktighet 350 ton skall i afl fart
beträffande befälhavare och fartygsbefäl reglemente för befälsbemanning å
lastfartyg gälla. De för erhållande av de båda svenska fiskeskepparbreven
uppställda praktikbestämmelserna uppfyller konventionens krav. Däremot
krävs för avläggande av fartygsmekanikerexamen ingen praktisk tjänst,
under det att i fråga om maskinbefäl fordras en praktiktid av 3 år eller
under viss förutsättning kortare tid.

Konventionens krav i fråga om nautisk kompetens hos befälet på fiskefartyg
uppfylles av de svenska bestämmelserna för fartygsbefälet, dock synes
så icke vara fallet vad angår säkerhetsanordningar vid handhavande av
fiskeredskap. I fråga om maskinbefälet gäller att konventionens kunskapskrav
för behörighet blott i ringa mån uppfylles av de svenska bestämmelserna
för fartygsmekanikerexamen för motorfartyg. För erhållande av betyg
över denna examen krävs sålunda blott att visa sig äga god kännedom om
de allmänna grunderna i motorlära samt om förbränningsmotorer och övrig
maskinell utrustning i mindre motorfartyg, ävensom deras skötsel. Någon
fullgjord praktisk tjänstgöring erfordras ej heller för avläggande av denna
examen. Vidare finns ej föreskrifter meddelade beträffande maskinbefäl på
fiskefartyg som överstiger 350 tons bruttodräktighet.

Med hänsyn till de skiljaktigheter som nu redovisats mellan sjöbefälskungörelsen
och konventionen bör enligt styrelsens mening ratificering av
konventionen om behörighetsbevis för fiskare anstå till dess erforderlig
översyn av nämnda kungörelse verkställts.

I fråga om konventionen om besättningens bostäder på
fiskefartyg erinrar styrelsen om att det f. n. pågår en utredning inom
styrelsen i samråd med berörda partsorganisationer om kraven på bostäder
i bl. a. fiskefartyg. För Sveriges del bör därför en bedömning av frågan om
en eventuell ratificering av konventionen anstå till dess resultatet av denna
utredning föreligger.

Vad slutligen beträffar rekommendationen o in yrkesutbildning
för fiskare har såsom tidigare framhållits sjöfartsstyrelsen,
skolöverstyrelsen och Svenska Arbetsgivareföreningen yttrat sig.

Sjöfartsstyrelsen framhåller, att de ombordvarande på svenska fiskefartyg
i stor utsträckning inte är anställda utan delägare i fartyg och fångst
och de har i regel lärt sitt yrke genom praktiskt arbete ombord. Emellertid
sker även viss yrkesutbildning genom kortare undervisning och studieresor
vilka anordnas av hushållningssällskapen. I denna del hänvisar styrelsen till
den förutnämnda kungörelsen 1964: 136. Sjöfartsstyrelsen upplyser vidare

Kungl. Maj:ts proposition nr 11 år 1967

att skolöverstyrelsen från och med budgetåret 1965/66 vid Sotenäsets yrkesskola
anordnat grundläggande och allmän utbildning för däcks- och maskinpersonal
till fiskefartyg, omfattande 26 veckor, samt en påbyggnadskurs i
rationellt havsfiske med moderna hjälpmedel om sju veckor för dem som
genomgått nämnda grundkurs. Härtill kommer viss annan nautisk utbildning
som meddelas vid sjöbefälsskola.

Sjöfartsstyrelsen uttalar avslutningsvis att styrelsen inte har något att
erinra mot syftet med rekommendationen men anser densamma vara alltför
detaljerad. För Sveriges del torde därjämte för närvarande förutsättningar
saknas för ett införande av rekommendationens alla utbildningsmoment.
De i rekommendationen angivna bestämmelserna synes närmast vara avsedda
för fiske, bedrivet under andra förhållanden än de som gäller i
Sverige.

Skolöverstyrelsen har inga principiella invändningar mot rekommendationen
men anser att frågan om arbetarskydd och livräddning särskilt bör
beaktas inom ifrågavarande utbildning.

Svenska Arbetsgivareföreningen vill med anledning av rekommendationen
påpeka — utan att föreningen därigenom tar ställning till texten i övrigt - -att instrumentet innehåller riktlinjer, som synes oförenliga med vissa allmänna
förhållanden och utvecklingstendenser i svenskt samhällsliv. I motsättning
till vår nuvarande utveckling mot en integration av yrkesutbildningen
med utbildningsväsendet i övrigt innebär rekommendationens riktlinjer
att grundutbildningen för fiskare skall vara snävt yrkesinriktad och
ha mycket begränsade inslag av allmänna ämnen samt ha obetydlig anknytning
till andra utbildningsvägar. Den för skolelever i fiskarsamhällen föreslagna
förberedande yrkesutbildningen är också svårförenlig med den inom
vårt skolväsende antagna principen att all yrkesutbildning — även den förberedande
— bör förläggas till tiden efter avslutad obligatorisk skola samt
att den icke ensidigt bör ta sikte på den egna ortens näringsliv.

ILO-kommittén erinrar om att av de remissinstanser som yttrat sig de flesta
avstyrker åtgärder från svensk sida med anledning av förevarande tre
instrument. Motiveringen är från fiskeristyrelsens och berörda fiskarorganisations
sida att instrumenten utformats med tanke på ett fiske som bedrivs
med anlitande av stora båtar med anställt folk ombord. En sådan organisation
av fisket avviker från de förhållanden som råder inom det svenska
fisket, där båtarna är mindre och båtägarna i regel utgörs av de fiskande
själva. Härtill kommer att behörighetskonventionen i vissa delar inte
överensstämmer med svensk lagstiftning samt att, när det gäller bostadskonventionen,
däremot svarande svenska författningsbestämmelser f. n. är
föremål för översyn. I fråga om rekommendationen om yrkesutbildning
tillkommer att den är alltför detaljerad, och förutsättning saknas för ett
genomförande av alla dess utbildningsmoment.

Med hänsyn till innehållet i remissyttrandena kan ILO-kommittén inte

Kungl. Maj.ts prop sition nr 11 år 1967

tillstyrka, att konventionen (nr 125) angående behörighetsbevis för fiskare
och (nr 126) angående besättningens ostäder på fiskefartyg f. n. ratificeras
av Sverige. Även om anvisningarna i ekommendationen (nr 126) angående
yrkesutbildning för fiskare inte kan enomföras i alla delar, kan de dock ge
vissa uppslag. Kommittén förordar därför, att rekommendationen överlämnas
till skolöverstyrelsen för att, i den mån så befinns möjligt och lämpligt,
av styrelsen beaktas vid yrkesutbildningens framtida utformning.

4. Rekommendationen angående kooperativa föreningars roll i
utvecklingsländernas ekonomiska och sociala utveckling

Frågan om kooperativa föreningars roll i utvecklingsländernas ekonomiska
och sociala utveckling har varit föremål för behandling vid två på
varandra följande internationella arbetskonferenser. En första diskussion
ägde sålunda rum vid 1965 års konferens och ledde efter ytterligare överväganden
vid konferensen påföljande år till antagande av en rekommendation
i ämnet. Rekommendationen antogs med 317 röster mot 0 och 6 nedlagda.
Samtliga svenska ombud röstade för rekommendationen.

Innehållet i rekommendationen

Syftet med rekommendationen är att dra upp vissa riktlinjer för en effektiv
uppbyggnad av kooperativa sammanslutningar i utvecklingsländerna.
Instrumentets tillämpningsområde omfattar alla slag av kooperativa föreningar.
Det heter i rekommendationen att upprättandet av sådana föreningar
bör anses såsom ett betydelsefullt medel för ekonomisk, social och
kulturell utveckling liksom för mänskligt framåtskridande i utvecklingsländerna.
Utvecklingsländernas regeringar bör utforma och genomföra eu
politik som hjälper och stimulerar kooperativa föreningar i ekonomiskt,
finansiellt, tekniskt, legislativt eller annat avseende utan att föreningarnas
oberoende påverkas därav. En sådan politik bör integreras i utvecklingsplanerna,
i den mån detta är förenligt med de kooperativa föreningarnas
väsentliga grunddrag, och bör göras till föremål för översyn, så att den kan
anpassas till förändringar i sociala och ekonomiska behov och till tekniska
framsteg.

Ett avsnitt av rekommendationen, som behandlar metoder för politikens
genomförande, anger regeringarnas roll i fråga om lagstiftning, undervisning
och utbildning samt deras ekonomiska, administrativa och kontrollerande
ansvar. Vikten av att det finns en särskild lagstiftning, som behandlar
kooperativa föreningars bildande och drift samt deras rättsliga skydd betonas.
Denna lagstiftning bör, heter det i rekommendationen, innehålla en
definition eller beskrivning av en kooperativ sammanslutning, dess ändamål
samt proceduren för dess bildande, registrering och upplösning, villkor för
medlemskap ävensom metoder för förvaltning, skötsel och intern räkenskapsgranskning.
När det gäller undervisning och utbildning bör regering -

Kungl. Maj:ts proposition nr 11 år 1967

arna vidta erforderliga åtgärder för att bland utvecklingsländernas folk
uppnå en så vid spridning som möjligt av kunskapen om kooperativa föreningars
grundsatser, metoder, möjligheter och begränsningar. Rekommendationen
fäster uppmärksamheten på behovet av att tillfredsställande undervisning
meddelas inte bara i kooperativa skolor och högskolor samt andra
specialiserade undervisningscentra utan även vid sådana utbildningsanstalter
som universitet och högre utbildningsanstalter, lärarhögskolor, lantbruksskolor
och andra yrkesutbildningsanstalter samt bildningscentra för arbetare,
läroverk och grundskolor. Instrumentet understryker också vikten av
att förtroendevalda eller anställda inom kooperativa föreningar erhåller såväl
teknisk utbildning som utbildning i kooperativa grundsatser och arbetsmetoder.

Härefter övergår rekommendationen till att behandla statligt ekonomiskt
och administrativt bistånd. Det framhålls att ekonomisk hjälp bör lämnas
kooperativa föreningar, när de inleder sin verksamhet eller möter ekonomiska
hinder för tillväxt eller omvandling, men att sådan hjälp inte bör medföra
några skyldigheter som står i strid med de kooperativa föreningarnas
oberoende eller intressen. Hjälpen bör utformas så, att den stimulerar snarare
än ersätter medlemmarnas initiativ och ansträngningar.

I rekommendationen föreslås att ansvaret för tillsyn över kooperativa föreningar
och för politikens genomförande bör utövas av en sammanslutning
av kooperativa föreningar eller av vederbörande myndighet. Detta organ bör
tillse att de kooperativa föreningarna bedriver sin verksamhet i överensstämmelse
med de ändamål, för vilka de bildats, och i enlighet med gällande
lag.

I ett särskilt avsnitt behandlas internationell samverkan. Medlemsstaterna
anmodas att i största möjliga utsträckning samverka för att hjälpa och stimulera
kooperativa föreningar i utvecklingsländerna genom ökat tekniskt
bistånd, utbyte av informationer och av kvalificerad personal, utdelning av
stipendier, anordnande av internationella seminarier och diskussionsgrupper,
interkooperativt utbyte av varor och tjänster samt inledande av systematisk
forskning rörande de kooperativa rörelsernas struktur, arbetsmetoder och
problem i utvecklingsländerna.

Rekommendationens sista avsnitt, som innehåller särskilda bestämmelser
rörande kooperativa föreningars roll såvitt gäller speciella problem, innefattar
en bilaga som belyser hur olika former av kooperativa föreningar kan
utnyttjas för ett framgångsrikt genomförande av jordreformer och för
höjande av levnadsstandarden hos befolkningen.

Yttranden

I ärendet har yttranden inhämtats från Styrelsen för Internationell Utveckling
(SIDA), Kooperativa Förbundet, Svenska Arbetsgivareföreningen,
Landsorganisationen i Sverige, Tjänstemännens Centralorganisation (TCO)
och ILO-kommittén.

Kungi. Maj:ts proposition nr 11 år 1967

Samtliga remissorgan utom arbetsgivareföreningen tillstyrker att åtgärder
från svensk sida vidtas i enlighet med rekommendationen.

SIDA, som är medveten om den stora betydelse kooperationen har för
främjande av ekonomisk tillväxt och socialt framåtskridande i u-länderna,
upplyser, att ämbetsverket bedriver samarbete med Kooperativa Förbundet
avseende projekt och kursverksamhet. Former för ett närmare samarbete
mellan SIDA och den nationella kooperativa rörelsen är under utarbetande.
Denna samverkan är, säger SIDA, i linje med de i rekommendationen föreslagna
medlen för att söka genomföra det avsedda målet. Rekommendationens
del II överensstämmer likaså med av SIDA tillämpade principer att
mottagarländernas regeringar aktivt skall stödja och medverka till det mål,
vartill en viss biståndsinsats syftar. SIDA framhåller vidare att en viktig
utgångspunkt för utformning av bistånd på kooperationens område är att
politiska förhållanden och tillgängliga resurser i mottagarlandet undersöks
liksom även den roll kooperativa föreningar kan komma att spela för utvecklingen.

Rekommendationen ger enligt SIDA:s uppfattning en god ram för den typ
av åtgärder som bör vidtas för att säkerställa kooperationens bidrag till den
ekonomiska och sociala utvecklingen i utvecklingsländerna.

Kooperativa Förbundet förväntar, att rekommendationen skall få en positiv
effekt för den ekonomiska och sociala utvecklingen i u-länderna genom
att den riktar regeringarnas uppmärksamhet på kooperationens betydelse
för uppnåendet av de mål som anges i rekommendationens mom. 3 och också
genom att den ger värdefulla konkreta anvisningar om metoder för genomförandet
av en kooperationsfrämjande politik.

Förbundet uppehåller sig särskilt vid rekommendationens del IV, som
behandlar internationell samverkan, samt framhåller att vad som där rekommenderas
överensstämmer med den uppfattning som redan präglar stora
delar av de svenska insatserna för befrämjande av kooperativ utveckling i
u-länderna. Förbundet framhåller särskilt verksamheten inom SIDA såsom
exempel på sådan samverkan mellan ett ämbetsverk och nationella kooperativa
organisationer, som avses i rekommendationen samt betonar önskvärdheten
av fortsatt samverkan mellan berörda statliga organ och de svenska
nationella kooperativa organisationerna även då det gäller handläggandet av
kooperativa utvecklingsfrågor som sammanhänger med ILO:s verksamhet.
Denna samverkan är så mycket naturligare som en kontinuerlig kontakt
upprätthålles på motsvarande internationella plan mellan ILO och den
kooperativa världsorganisationen, Internationella Kooperativa Alliansen, vilken
åtnjuter konsultativ status i förhållande till bl. a. ILO.

Slutligen erinrar förbundet om att ett yrkande som från svensk sida framställts
under konferensbehandlingen om viss ändring av rekommendationen
inte vunnit beaktande. Ändringen avsåg rekommendationens mom. 12
och gick ut på att de lagar som antas för den kooperativa verksamheten
(alltså motsvarigheter till den svenska lagen om kooperativa föreningar)

Kungl. Maj:ts proposition nr 11 år 1967

inte borde innehålla beskrivning av kooperativ förenings ändamål.

Svenska Arbetsgivareföreningen konstaterar, att de ändringar som skett
i förhållande till tidigare textförslag inte gått i den av föreningen önskade
riktningen och att föreningens synpunkter inte blivit beaktade.

Föreningen, som bland sina delägare torde ha huvudparten av de producentkooperativa
företagen inom landet, anser att kooperationen kan spela
en betydelsefull roll i utvecklingsländerna. Detta gäller inte minst producentkooperationen.
I rekommendationen — som avser alla slag av kooperativa
föreningar — framhålles emellertid kooperationens fördelar på ett
onyanserat sätt och på bekostnad av andra företagsformer. U-länderna rekommenderas
i generella termer att ge kooperativa föreningar finansiell
hjälp — lån, kreditgarantier, bidrag och skattebefrielse — inte bara vid
initiering av ny verksamhet utan också då föreningarna möter ekonomiska
hinder för tillväxt eller omvandling. Detta och andra förslag synes innebära
uppenbara risker för diskriminering och snedvridning av konkurrenssituationen
i respektive länder.

Vad rekommendationen innehåller om upplysnings- och undervisningsverksamhet
anser föreningen vara ensidigt och propagandistiskt inriktat
och inte ta sikte på objektiv upplysning om såväl kooperationens som andra
företagsformers möjligheter och begränsningar. Sålunda rekommenderas
att kooperationens grundsatser och metoder skall ges en »så vid spridning
som möjligt» genom att behandlas på alla nivåer inom det offentliga skolväsendet
—- från grundskola till universitet — samt genom att respektive
land »till fullo utnyttjar undervisningsmedia såsom läroböcker, föreläsningar
.. ., press, film, radio och TV».

Vidare anser föreningen att rekommendationen medför viss risk för att
de olika slagen av kooperation i u-länderna inte kan behålla eller uppnå
ställningen som frivilliga, fria och icke statsdirigerade organisationer. Sålunda
skall respektive land antaga en särskild lagstiftning som bland annat
innehåller bestämmelser om ändamålen för en kooperativ förening samt
om villkoren för medlemskap, såsom maximibeloppet för insats och insatsskyldighet
vid ansökan om medlemskap samt tid inom vilken full insatsbetalning
skall ske, liksom medlemmarnas rättigheter och skyldigheter.
Det rekommenderas vidare att »vederbörande myndighet» eller viss sammanslutning
skall öva tillsyn över att verksamheten sker i överensstämmelse
med uppställda ändamål samt lagens bestämmelser. På myndigheten
eller sammanslutningen skulle därjämte ankomma uppgiften att främja
kooperation och organisera kooperativ utbildning m. m. Utan att vilja förringa
betydelsen av att staten i respektive länder lämnar sin medverkan
speciellt i ett initialskede vill föreningen ifrågasätta om rekommendationens
förslag kan fullt ut genomföras samtidigt som man behåller de karaktärsdrag
som i vårt land brukar förknippas med kooperativ verksamhet.

Slutligen konstaterar föreningen, att rekommendationen i allt väsentligt
avser u-ländernas förhållanden och med hänsyn härtill utgår föreningen

Kungl. Maj:ts proposition nr 11 år 1967

från att anledning saknas att för Sveriges del vidta några speciella åtgärder
i anslutning till rekommendationen.

Landsorganisationen erinrar om att organisationen i ett yttrande till
kommittén i samband med förarbeten till rekommendationen uttalat, att
LO tidigare har intagit en relativt tveksam hållning till behovet och värdet
av en rekommendation av detta slag. Denna tveksamhet hade sin grund såväl
i de starkt varierande förhållanden i olika länder under vilka kooperationen
har att arbeta som i risken för att en sådan rekommendation, vilken
måste balansera mellan den kooperativa rörelsens önskvärda självständighet
och frihet och dess faktiska och nödvändiga beroende av staten i uppbyggnadsskedet,
skulle tendera att förlänga detta beroende. Eftersom emellertid
rekommendationen av en mycket betydande majoritet, inbegripet
representanterna för den Internationella Kooperativa Alliansen, bedömts bli
av väsentligt värde för kooperationens utveckling i u-länderna bär LO omprövat
denna sin inställning och vill nu tillstyrka att Sverige stöder föreliggande
rekommendation.

LO betonar slutligen att den enda punkt i rekommendationen som direkt
berör Sverige torde vara mom. 34, vilken i hög grad svarar mot SIDA:s
verksamhet och programmet för det svenska utvecklingsbiståndet.

TCO framhåller, att organisationen i ett tidigare yttrande i ämnet tillstyrkt
huvudlinjerna i föreliggande rekommendation och betonat betydelsen
av att de kooperativt organiserade självhjälpssträvandena uppmuntras
i syfte att öka utvecklingstakten i u-länderna. Innehållet i rekommendationen
synes ha svenskt intresse främst ur synpunkten hur svenska biståndsinsatser
på detta område lämpligen kan utformas. TCO vill därför
rekommendera de för svenskt tekniskt bistånd ansvariga myndigheterna
att vid planeringen av de svenska biståndsinsatserna beakta innehållet i
rekommendationen. TCO finner det också angeläget betona att biståndsinsatser
på detta område utformas i nära kontakt och samarbete med de i
Sverige existerande organisationerna på området. Möjligheterna till internationell
samverkan och samordning, såväl i regional som i större skala,
bör också tas till vara i syfte att undvika splittring av resurser.

ILO-kommittén betonar, att rekommendationen främst har betydelse för
kooperationens utveckling i u-länderna, något som framhålls i flera remissyttranden.
För industriländernas biståndsinsatser på kooperationens område
synes särskilt rekommendationens avsnitt IV om internationell samverkan
vara av intresse. De anvisningar om samverkan som där lämnas synes
stämma överens med den uppfattning som präglar de svenska insatserna
för att stimulera kooperationen i u-länderna. Om och i vilken utsträckning
rekommendationen i övrigt bör iakttas inom den svenska biståndsverksamheten
synes vara en fråga som det bör ankomma på biståndsmyndigheterna,
främst SIDA, att bedöma.

ILO-kommittén föreslår därför, att rekommendationen överlämnas till

Knngl. Maj ds proposition nr It år 1967

SIDA för att, i den mån så befinns möjligt och lämpligt, av ämbetsverket beaktas
vid den fortsatta planeringen av de svenska biståndsinsatserna på
kooperationens område.

Departementschefen

Vid Internationella arbetskonferensens femtionde sammanträde antogs
dels tre instrument, som berör vissa frågor rörande fiskare, och dels en
rekommendation om kooperativa föreningars roll i utvecklingsländernas
ekonomiska och sociala utveckling.

Vad först beträffar de tre instrumenten som berör fiskare — konventionen
(nr 125) angående behörighetsbevis för fiskare, konventionen (nr 126)
angående besättningens bostäder på fiskefartyg och rekommendationen (nr
126) angående yrkesutbildning för fiskare — framgår det av de remissyttranden
som avgivits i ärendet, att dessa instrument utformats med
sikte på andra förhållanden än de som råder inom det svenska fisket. Särskilt
fiskeristyrelsen och Sveriges fiskares riksförbund ger uttryck åt den
åsikten. Härtill kommer att svensk lagstiftning och praxis i vissa delar inte
överensstämmer med föreskrifterna i instrumenten. Detta gäller beträffande
behörighetskonventionen samt rekommendationen om yrkesutbildning,
medan i fråga om bostadskonventionen däremot svarande svenska bestämmelser
är föremål för översyn. Under dessa förhållanden kan jag inte
tillstyrka att Sverige f. n. ratificerar de båda konventionerna. När det gäller
rekommendationen om yrkesutbildning kan jag, på de skäl som ILOkommittén
anfört, ansluta mig till kommitténs uppfattning att rekommendationens
anvisningar bör, i den mån så befinns möjligt och lämpligt,
övervägas vid yrkesutbildningens framtida utformning. Rekommendationen
bör i detta syfte överlämnas till skolöverstyrelsen.

I fråga om rekommendationen (nr 127) angående kooperativa föreningars
roll i utvecklingsländernas ekonomiska och sociala utveckling finner jag,
att dess främsta betydelse från svensk synpunkt ligger i att rekommendationen
kan vara av visst intresse för biståndsmyndigheterna när det gäller utformning
av de svenska biståndsinsatserna inom kooperationen. I likhet med
ILO-kommittén anser jag därför, att rekommendationen bör överlämnas till
Styrelsen för Internationell Utveckling (SIDA) för att, i den mån så befinns
möjligt och lämpligt, heaktas vid den fortsatta planeringen av de svenska
biståndsinsatserna på kooperationens område.

Under åberopande av det föregående hemställer jag, att Kungl. Maj :t anhåller
om riksdagens yttrande över vad jag nu anfört om de vid Internationella
arbetskonferensens femtionde sammanträde antagna internationella
instrumenten.

Kungl. Maj ds proposition nr 11 år 1967

Med bifall till vad föredraganden sålunda med instämmande
av statsrådets övriga ledamöter hemställt förordnar
Hans Maj :t Konungen att till riksdagen skall avlåtas proposition
av den lydelse bilaga till detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:
Britta Gyllensten

Bihang till riksdagens protokoll 1967. 1 saml. Nr 11

Kungl. Maj:ts proposition nr 11 år 1967

Convention (No. 125) concerniiig Fishermen’s
Ccrtificates of Competency

The General Conference of the International
Labour Organisation,

Having been convened åt Geneva
by the Governing Body of the International
Labour Office, and having
met in its Fiftieth Session on 1 June
1966, and

Having decided upon the adoption
of certain proposals with regard to
fishermen’s certificates of competency,
which is inclnded in the sixth
item on the agenda of the session,
and

Noting the provisions of the Officers’
Competency Certificates Convention,
1936, which provides that
no person shall be engaged to perform
or shall perform on board any
vessel to which it applies the duties
of master or skipper, navigating officer
in charge of a watch, chief engineer,
or engineer officer in charge
of a watch, unless he holds a certificate
of competency to perform such
duties issued or approved by the
public authority of the territory
where the vessel is registered, and

Considering that experience has
shown that further international
standards specifying minimum requirements
for certificates of competency
for service in fishing vessels
are desirable, and

Having determined that these
standards shall take the form of an
international Convention,

adopts this twenty-first day of June
of the year one thousand nine hundred
and sixty-six the following Con -

Bilaga 1

(Översättning)

Konveniion (nr 125) angående
behörighetsbevis för fiskare

Internationella arbetsorganisationens
allmänna konferens,

vilken av styrelsen för Internationella
arbetsbyrån sammankallats till
Geneve och där samlats den 1 juni
1966 till sitt femtionde sammanträde,

och beslutat antaga vissa förslag
angående behörighetsbevis för fiskare,
vilken fråga inbegripes i den sjätte
punkten på sammanträdets dagordning,

som beaktar bestämmelserna i konventionen
angående kompetens hos
fartygsbefäl, 1936, vilken föreskriver
att å fartyg, å vilket konventionen
äger tillämpning, ingen må utöva eller
anställas för att utöva de befogenheter
som tillkomma befälhavare
eller skeppare, vakthavande styrman,
övermaskinist eller vakthavande maskinist,
med mindre han innehar ett
certifikat som utvisar, att han är behörig
därtill, och som är utfärdat eller
godkänt av offentlig myndighet i
det territorium, där fartyget är registrerat,
och

som anser att erfarenheten har visat
att det är önskvärt att antaga ytterligare
internationella normer, som
närmare ange minimikrav beträffande
behörighetsbevis för tjänstgöring
på fiskefartyg, och

som beslutat att dessa normer skola
taga form av en internationell
ikonvention,

antager denna den tjugoförsta dagen
i juni månad år nittonhundrasextiosex
följande konvention, som må be -

Kungl. Maj:ts proposition nr 11 år 1967

vention, which may be cited as the
Fishermen’s Competency Certificates
Convention, 1966:

Part I. Seope and Definitions
Article 1

For the purposes of this Convention,
the term “fishing vessel” includes
all ships and boats, of any
nature whatsoever, whether publicly
or privately owned, which are engaged
in maritime fishing in salt waters
and are registered in a territory
for which the Convention is in force,
with the exception of—

(a) ships and boats of less than
25 gross registered tons;

(b) ships and boats engaged in
wlialing or similar pursuits;

(d) fishery research and fishery
protection vessels.

Artide 2

The competent authority may, after
consultation with the fishing vessel
owners’ and fishermen’s organisations
where such exist, exempt
from this Convention fishing vessels
engaged in inshore fishing, as
defined by national laws and regulations.

Artide 3

For the purpose of this Convention,
the following terms have the meanings
hereby assigned to them:

(a) skipper: any person having
command or charge of a fishing vessel; (b)

mate: any person exercising
subordinate command of a fishing
vessel, including any person, other
than a pilot, liable åt any time to be
in charge of the navigation of such a
vessel;

nämnas konvention angående behörighetsbevis
för fiskare, 1966.

Del I. Tillämpningsområde och
definitioner

Artikel 1

Med fiskefartyg förstås i denna
konvention fartyg av vad slag det vara
må, i allmän eller enskild ägo,
som nyttjas till havsfiske i saltvatten
och äro registrerade i ett territorium,
för vilket konventionen gäller, med
undantag av

a) fartyg om mindre än 25 bruttoregisterton; b)

fartyg som nyttjas till valfångst
eller liknande verksamhet;

c) fartyg som nyttjas till sporteller
rekreationsfiske;

d) fartyg som nyttjas för forskningsändamål
eller till skydd för fisket.

Artikel 2

Vederbörande myndighet må efter
samråd med eventuellt existerande
redare- och fiskareorganisationer
medgiva undantag från denna konventions
tillämpning för fiskefartyg,
som nyttjas i kustfiske sådant detta
definieras i nationell lagstiftning.

Artikel 3

I denna konvention ha följande
termer den innebörd som här angives: a)

befälhavare: person som för
befäl över ett fiskefartyg;

b) styrman: person som för underordnat
befäl över ett fiskefartyg,
inberäknat person — annan än lots
— som vid varje tidpunkt kan åläggas
att ansvara för navigeringen av
ett sådant fartyg;

Kungl. Maj:ts proposition nr 11 år 1967

manently responsible for the me- ständiga ansvaret för ett fiskefartygs
chanical propulsion of a fishing ves- mekaniska framdrivning.
sel.

Part II. Ccrtification

Article 4

Each Member which ratifies this
Convention shall establish standards
of qualification for certificates of
competency entitling a person to perform
the duties of skipper, mate or
engineer on board a fishing vessel.

Artide 5

1. All fishing vessels to which this
Convention applies shall be required
to carry a certificated skipper.

2. All fishing vessels over 100 gross
registered tons engaged in operations
and areas to be defined by national
laws or regulations shall be required
to carry a certificated mate.

3. All fishing vessels with an engine
power above a level to be determined
by the competent authority,
after consultation with the fishing
vessel owners’ and fishermen’s organisations
where such exist, shall
be required to carry a certificated
engineer: Provided that the skipper
or mate of a fishing vessel may act
as engineer in appropriate cases and
on condition that he also holds an
engineer’s certificate.

4. The certificates of skippers,
mates or engineers may be full or
limited, according to the size, type,
and nature and area of operations of
the fishing vessel, as determined by
national laws or regulations. 5

5. The competent authority may
in individual cases permit a fishing
vessel to put to sea without the full
complement of certificated personnel
if it is satisfied that no suitable sub -

Del II. Utlärdandc av behörighetsbevis
Artikel 4

Medlemsstat, som ratificerar denna
konvention, skall fastställa kvalifikationsnormer
för behörighetsbevis,
som ge en person rätt att ombord
på ett fiskefartyg utöva de befogenheter
som tillkomma befälhavare,
styrman eller maskinist.

Artikel 5

1. På alla fiskefartyg, för vilka
denna konvention äger tillämpning,
skall finnas en befälhavare med behörighetsbevis.

2. På alla fiskefartyg om mer än
100 bruttoregisterton, som nyttjas i
verksamhet och inom områden, som
angives genom nationell lagstiftning,
skall finnas en styrman med behörighetsbevis.

3. På alla fiskefartyg med en maskinstyrka
överstigande en gräns,
som bestämmes av vederbörande
myndighet, efter samråd med eventuellt
existerande redare- och fiskareorganisationer,
skall finnas en maskinist
med behörighetsbevis, dock
att befälhavaren eller styrmannen på
ett fiskefartyg må fungera som maskinist,
då så är lämpligt och under
förutsättning att även han har behörighetsbevis
som maskinist.

4. Behörighetsbevis för befälhavare,
styrmän eller maskinister må vara
fullständiga eller begränsade, beroende
på fiskefartygets storlek och
typ samt arten av och området för
dess verksamhet, i enlighet med vad
i nationell lagstiftning föreskrives.

5. Vederbörande myndighet må i
enskilda fall tillåta ett fiskefartyg
att gå till sjöss utan full bemanning
av behörig personal, om myndigheten
är övertygad om att inga lämpli -

Kungl. Maj:ts proposition nr 11 år 1967

stitutes are available and that, having
regard to all the circumstances of
the case, it is safe to allow the vessel
to put to sea.

Article 6

1. The minimum age prescribed
by national laws or regulations for
the issue of a certificate of competency
shall be not less than—

(a) 20 years in the case of a
skipper;

(b) 19 years in the case of a mate;

2. For the purpose of service as a
skipper or mate in a fishing vessel
engaged in inshore fishing and for
the purpose of service as an engineer
in small fishing vessels with an engine
power below a level to be determined
by the competent authority
after consultation with the fishing
vessel owners’ and fishermen’s
organisations, where such exist, the
minimum age may be fixed åt 18
years.

Artide 7

The minimum professional experience
prescribed by national laws
or regulations for the issue of a
mate’s certificate of competency
shall be not less than three years’
sea service engaged in deck duties.

Artide 8

1. The minimum professional experience
prescribed by national laws
or regulations for the issue of a
skipper’s certificate of competency
shall be not less than four years’ sea
service engaged in deck duties.

2. The competent authority may,
after consultation with the fishing
vessel owners’ and fishermen’s organisations
where such exist, require a
part of this period to be served as a
certificated mate; where national
laws or regulations provide for the

ga ersättare finnas att tillgå och att
det med hänsyn till alla föreliggande
omständigheter ej är förenat med
fara att tillåta fartyget att gå till
sjöss.

Artikel 6

1. Den minimiålder som föreskrives
i nationell lagstiftning för utfärdande
av ett behörighetsbevis må icke
understiga

a) 20 år beträffande befälhavare;

b) 19 år beträffande styrman;

c) 20 år beträffande maskinist.

2. Då det gäller tjänstgöring som
befälhavare eller styrman på ett fiskefartyg
som nyttjas i kustfiske och
då det gäller tjänstgöring som maskinist
på små fiskefartyg med en maskinstyrka
understigande en gräns,
som bestämmes av vederbörande
myndighet efter samråd med eventuellt
existerande redare- och fiskareorganisationer,
må minimiåldern
fastställas till 18 år.

Artikel 7

Det minimikrav på yrkeserfarenhet
som uppställes i nationell lagstiftning
såsom villkor för utfärdande
av behörighetsbevis för styrman
må icke understiga tre års tjänstgöring
till sjöss i däckstjänst.

Artikel 8

1. Det minimikrav på yrkeserfarenhet
som uppställes i nationell lagstiftning
såsom villkor för utfärdande
av behörighetsbevis för befälhavare
må icke understiga fyra års
tjänstgöring till sjöss i däckstjänst.

2. Vederbörande myndighet må efter
samråd med eventuellt existerande
redare- och fiskareorganisationer
kräva, att en del av denna period
skall innefatta tjänstgöring som behörig
styrman; där den nationella
lagstiftningen innehåller bestämmel -

Kungl. Maj:ts proposition nr 11 år 1967

issue of different grades of certificates
of competency, full and limited,
to skippers of fishing vessels, the
nature of the qualifying service as a
certificated mate or the type of certificate
held while performing such
qualifying service may vary accord ingly -

Article 9

1. The minimum professional experience
prescribed by national laws
or regulations for the issue of an
engineer’s certificate of competency
shall be not less than three years’ sea
service in the engine-room.

2. In the case of a certificated
skipper or mate a shorter qualifying
period of sea service may be prescribed.

3. In the case of the small fishing
vessels referred to in Article 6, paragraph
2, of this Convention, the competent
authority may, after consultation
with the fishing vessel owners’
and fishermen’s organisations where
such exist, prescribe a qualifying period
of sea service of 12 months.

4. Work in an engineering workshop
may be regarded as equivalent
to sea service for part of the qualifying
periods provided for in paragraphs
1 to 3 of this Article.

Article 10

In respect of persons who have
successfully completed an approved
training course, the periods of sea
service required in virtue of Artides
7, 8 and 9 of this Convention may be
reduced by the period of training,
but in no case by more than 12
months.

Part III. Examinations
Article 11

In the examinations organised and
supervised by the competent author -

ser om utfärdande av olika grader av
behörighetsbevis, fullständiga och
begränsade, för befälhavare på fiskefartyg,
må arten av den kvalificerande
tjänstgöringen som behörig styrman
eller typen av det behörighetsbevis
som innehaves under fullgörandet
av sådan kvalificerande
tjänstgöring variera med hänsyn till
förhållandena.

Artikel 9

1. Det minimum av yrkeserfarenhet
som i nationell lagstiftning uppställes
såsom villkor för utfärdande
av behörighetsbevis för maskinist må
icke understiga tre års tjänstgöring
i maskinavdelningen.

2. Beträffande behörig befälhavare
eller styrman må en kortare kvalifikationsperiod
av tjänstgöring till
sjöss föreskrivas.

3. Beträffande de små fiskefartyg
som avses i artikel 6 mom. 2 i denna
konvention, må vederbörande
myndighet efter samråd med eventuellt
existerande redare- och fiskareorganisationer
föreskriva en kvalifikationsperiod
av 12 månaders
tjänstgöring till sjöss.

4. Arbete i en mekanisk verkstad
må anses som likvärdigt med tjänstgöring
till sjöss för en del av de kvalifikationsperioder
som avses i momenten
1 och 3 i denna artikel.

Artikel 10

Beträffande personer, som med
framgång avslutat en godkänd utbildningskurs,
må de perioder av
tjänstgöring till sjöss som krävas i
enlighet med artiklarna 7, 8 och 9 i
denna konvention reduceras med en
tid motsvarande utbildningsperioden,
dock i intet fall med mer än 12
månader.

Del III. Examina

Artikel 11

I de examina som anordnas och
övervakas av vederbörande myndig -

Knngl. Maj:ts proposition nr 11 år 196/

ity for the purpose of testing whether
candidates for competency certificates
possess the qualifications necessary
for performing the corresponding
duties, the candidates
shall be required to show knowledge,
appropriate to the categories and
grades of certificates, of such subjects
as—

(a) in the case of skippers and
mates—

(i) general nautical subjects,
iucluding seamanship, shiphandling
and safety of life åt sea, and a proper
knowledge of the international
Regulations for Preventing Collisions
åt Sea;

(ii) practical navigation, including
the use of electronic and
mechanical aids to navigation;

(iii) safe working practices,
including safety in the handling of
fishing gear;

> (b) in the case of engineers—

(i) theory, operation, maintenance
and repair of steam or internal
combustion engines and related
auxiliary equipment;

(ii) operation, maintenance
and repair of refrigeration systems,
pumps, deck winches and other mechanical
equipment of fishing vessels,
including the effects on stabil ity; (iii)

principles of shipboard
electric power installations, and
maintenance and repair of the electrical
machinery and equipment of
fishing vessels; and

(iv) engineering safety precautions
and emergency procedures,
including the use of life-saving and
fire-fighting appliances.

Article 12

The examinations for certificates
of skippers and mates referi-ed to in
Article 11, sub-paragraph (a), of this

het i syfte att pröva huruvida personer
som ansöka om behörighetsbevis
äga de kvalifikationer som äro nödvändiga
för utförande av de mot behörighetsbeviset
svarande uppgifterna
skola de sökande ha att ådagalägga
kunskaper, svarande mot respektive
kategori och art av behörighetsbevis
i sådana ämnen som

a) beträffande befälhavare och
styrmän:

i) allmänna nautiska ämnen,
däribland sjömanskap, manövrering
av fartyg och livräddning till sjöss,
samt en tillfredsställande kännedom
om de internationella sjövägsreglerna; ii)

praktisk navigation, inbeträknat
användning av elektroniska
och mekaniska hjälpmedel för navigation
;

iii) åtgärder till förebyggande
av yrkesskador, inberäknat säkerhetsåtgärder
vid hanteringen av fiskeredskap
;

b) beträffande maskinister:

i) teori för samt drift, underhåll
och reparation av ångmaskiner,
förbränningsmotorer och därtill hörande
hjälputrustning;

ii) drift, underhåll och reparation
av kylsystem, pumpar, däcksvinschar
och annan mekanisk utrustning
på fiskefartyg, inberäknat
stabilitetspåverkande effekter;

iii) principerna för elektriska
installationer ombord samt underhåll
och reparation av elektriska maskiner
och apparater på fiskefartyg;
samt

iv) tekniska säkerhetsanordningar
och åtgärder vid fara, inberäknat
användningen av livräddnings-
och brandskyddsutrustning.

Artikel 12

De examina för behörighetsbevis
för befälhavare och styrmän, som
avses i artikel It a) i denna kon -

Kungl. Maj:ts proposition nr tl år 1967

Convention may also cover the fol- vention, må även omfatta följande
lowing subj ects: ämnen:

(a) fishing techniques, including a) fiskemetoder, där så är lämp where

appropriate the operation of ligt inberäknat användning av elekelectronic
fish-finding devices, and tronisk apparatur för lokalisering av
the operation, maintenance and fisk ävensom skötsel, underhåll och
repair of fishing gear; and reparation av fiskeredskap; samt

(b) stowage, cleaning and process- b) lastning, rensning och behand ing

of fish on board. ling av fisk ombord.

Article 13

During a period of three years
from the date of the coming into
force of national laws or regulations
giving effect to the provisions of this
Convention, competency certificates
may be issued to persons who have
not passed an examination referred
to in Artides It and 12 of this Convention,
but who have in fact had
sufficient practical experience of the
duties corresponding to the certificate
in question and have no record
of any serious technical error against
them.

Part IV. Enforcement Measures
Artide 14

1. Each Member shall ensure the
enforcement of national laws or regulations
giving effect to the provisions
of this Convention by an efficient
system of inspection.

2. National laws or regulations
giving effect to the provisions of this
Convention shall provide for the
cases in which the authorities of a
Member may detain vessels registered
in its territory on account of
a breach of these laws or regulations.

Artide 15

1. National laws or regulations
giving effect to the provisions of this
Convention shall prescribe penalties
or disciplinary measures for cases in
which these laws or regulations are
not respected.

Artikel 13

Under en period av tre år från
ikraftträdandet av nationell lagstiftning,
som sätter bestämmelserna i
denna konvention i tillämpning, må
behörighetsbevis utfärdas till personer,
vilka icke ha genomgått sådan
examen som avses i artiklarna 11 och
12 i denna konvention men vilka faktiskt
ha förvärvat praktisk erfarenhet
av de uppgifter som motsvara
ifrågavarande bevis och vilka icke
veterligen ha begått något allvarligt
tekniskt fel.

Del IV. Tillämpningsåtgärdcr
Artikel 14

1. Varje medlemsstat skall genom
ett effektivt inspektionssystem säkerställa
efterlevnaden av nationell
lagstiftning, som sätter bestämmelserna
i denna konvention i tillämpning.

2. Nationell lagstiftning, som sätter
bestämmelserna i denna konvention
i tillämpning, skall innehålla bestämmelser
om de fall då myndigheterna
i en medlemsstat må kvarhålla
fartyg, som äro registrerade inom
dess territorium, på grund av överträdelse
av denna lagstiftning.

Artikel 15

1. Nationell lagstiftning, som sätter
bestämmelserna i denna konvention
i tillämpning, skall stadga straff
eller disciplinära påföljder i händelse
denna lagstiftning icke efterieves.

Kungl. Maj ds proposition nr il år 1967

2. In particular, such penalties or
disciplinary measures shall be prescribed
för cases in which—

(a) a fishing vessel owner or his
agent, or a skipper, has engaged a
person not certificated as required;

(b) a person has obtained by fraud
or forged documents an engagement
to perform duties requiring certification
without holding the requisite
certificate.

Part V. Final Provisions

Article 16

The formal ratifications of this
Convention shall be communicated to
the Director-General of the International
Labour Office for registration.

Artide 17

1. This Convention shall be binding
only upon those Members of the
International Labour Organisation
whose ratifications have been registered
with the Director-General.

2. It shall come into force twelve
months after the date on which the
ratifications of two Members have
been registered with the DirectorGeneral.

3. Thereafter, this Convention
shall come into force för any Member
twelve months after the date on
which its ratification has been registered.

Artide 18

1. A Member which has ratified
this Convention may denounce it after
the expiration of ten years from
the date on which the Convention
first comes into force, by an act communicated
to the Director-General of
the International Labour Office for
registration. Such denunciation shall
not take effect until one year after
the date on which it is registered.

2. Sådana straff eller disciplinära
påföljder skola särskilt stadgas för
fall då

a) redaren för ett fiskefartyg eller
ombud för honom eller en befälhavare
har anställt någon som ej innehar
erforderligt behörighetsbevis;

b) någon medelst bedrägeri eller
falska handlingar har erhållit anställning
för utövande av befogenheter,
för vilka krävas behörighet, utan
att innehava vederbörligt behörighetsbevis.

Del V. Slutbestämmelser
Artikel 16

De officiella ratifikationerna av
denna konvention skola delgivas Internationella
arbetsbyråns generaldirektör
och registreras av honom.

Artikel 17

1. Denna konvention är bindande
allenast för de medlemmar av Internationella
arbetsorganisationen, vilkas
ratifikationer registrerats av generaldirektören.

2. Den träder i kraft tolv månader
efter det två medlemmars ratifikationer
registrerats av generaldirektören.

3. Därefter träder denna konvention
i kraft för varje medlem tolv
månader efter den dag, då dess ratifikation
registrerats.

Artikel 18

1. Varje medlem, som ratificerar
denna konvention, kan, sedan tio år
förflutit från den tidpunkt då konventionen
först trädde i kraft, uppsäga
densamma genom skrivelse som
delgives Internationella arbetsbyråns
generaldirektör för registrering. Uppsägningen
träder icke i kraft förrän
ett år efter det den registrerats.

Kungl. Maj:ts proposition nr tl år 1967

2. Each Member which has ratified
this Convention and which does not,
within the year following the expiration
of the period of ten years mentioned
in the preceding paragraph,
exercise the right of denunciation
provided for in this Article, will be
bound for another period of ten years
and, thereafter, may denounce this
Convention åt the expiration of each
period of ten years under the terms
provided for in this Article.

Article 19

1. The Director-General of the International
Labonr Office shall notify
all Members of the International
Labour Organisation of the registration
of all ratifications and denunciations
communicated to him by the
Members of the Organisation.

2. When notifying the Members
of the Organisation of the registration
of the second ratification communicated
to him, the Director-General
shall draw the attention of the
Members of the Organisation to the
date upon which the Convention will
come into force.

Article 20

The Director-General of the International
Labour Office shall communicate
to the Secretary-General of
the United Nations for registration
in accordance with Article 102 of the
Charter of the United Nations full
particulars of all ratifications and
acts of denunciation registered by
him in accordance with the provisions
of the preceding Artides.

Article 21

Åt such times as it may consider
necessary the Governing Body of the
International Labour Office shall
present to the General Conference a
report on the working of this Convention
and shall examine the desirability
of placing on the agenda of

2. Varje medlem, som ratificerar
denna konvention och icke inom ett
år efter utgången av den i föregående
moment nämnda tioårsperioden
gör bruk av den i denna artikel stadgade
uppsägningsrätten, skall vara
bunden för en ny period av tio år
och kan därefter, med iakttagande av
de i denna artikel föreskrivna villkoren,
uppsäga konventionen vid utgången
av varje följande tioårsperiod.

Artikel 19

1. Internationella arbetsbyråns generaldirektör
skall underrätta samtliga
medlemmar av Internationella
arbetsorganisationen om registreringen
av alla ratifikationer och uppsägningar,
som delgivits honom av
organisationens medlemmar.

2. Då generaldirektören underrättar
organisationens medlemmar om
registreringen av den andra ratifikationen
i ordningen, som delgivits honom,
har han att fästa medlemmarnas
uppmärksamhet på den dag, då
konventionen kommer att träda i
kraft.

Artikel 20

Internationella arbetsbyråns generaldirektör
skall, för registreringjämlikt
artikel 102 av Förenta Nationernas
stadga, lämna Förenta Nationernas
generalsekreterare fullständiga
upplysningar om varje ratifikation
och uppsägning, som av
honom registrerats i enlighet med
bestämmelserna i föregående artiklar.

Artikel 21

Närhelst Internationella arbetsbyråns
styrelse finner det erforderligt
skall styrelsen förelägga Internationella
arbetsorganisationens allmänna
konferens en redogörelse för konventionens
tillämpning och taga under
övervägande, huruvida anledning

Kungl. Maj:ts proposition nr 11 år 1967

the Conference the question of its
revision in whole or in part.

Article 22

1. Should the Conference adopt a
new Convention revising this Convention
in -whole or in part, then,
unless the new Convention otheriwise
provides—

‘ (a) the ratification by a Member

of the new revising Convention shall
ipso jure involve the immediate denunciation
of this Convention, notwithstanding
the provisions of Article
18 above, if and when the new
revising Convention shall have come
into force;

(b) as from the date when the new
revising Convention comes into force,
this Convention shall cease to be
open to ratification by the Members.

2. This Convention shall in any
case remain in force in its actual
form and content för those Members
which have ratified it but have not
ratified the revising Convention.

Artide 23

The English and French versions
of the text of this Convention are
equally authoritative.

föreligger att på konferensens dagordning
uppföra frågan om dess revision,
helt eller delvis.

Artikel 22

1. Därest konferensen skulle antaga
en ny konvention, innebärande
revision, helt eller delvis, av denna
konvention, och den nya konventionen
icke föreskriver annat,

a) skall en medlems ratifikation
av den nya, reviderade konventionen,
försåvitt denna trätt i kraft, ipso jure
medföra omedelbar uppsägning av
förevarande konvention, utan hinder
av vad i artikel 18 ovan stadgas;

h) skall från den dag, då den nya
reviderade konventionen träder i
kraft, förevarande konvention icke
längre kunna ratificeras av medlemmarna.

2. Förevaran de konvention skall
likväl förbli gällande till form och
innehåll för de medlemmar, som ratificerat
densamma men icke ratificerat
den nya, reviderade konventionen.

Artikel 23

De engelska och franska texterna
till denna konvention skola äga lika
vitsord.

Kungl. Maj:ts proposition nr 11 år 1967

Conyention (No. 126) concerning

Accommodation on Board Fishing Vessels

The General Conference of the International
Labour Organisation,

Having been convened åt Geneva
by the Governing Body of the International
Labour Office, and having
met in its Fiftieth Session on 1 June
1966, and

Having decided npon the adoption
of certain proposals with regard to
accommodation on board fishing vessels,
which is included in the sixth
item on the agenda of the session,
and

Having determined that these proposals
shall take the form of an international
Convention,

adopts this twenty-first day of June
of the year one thousand nine hundred
and sixty-six the following Convention,
which may be cited as the
Accommodation of Crews (Fishermen)
Convention, 1966:

Part I. General Provisions
Article 1

1. This Convention applies to all
sea-going mechanically propelled
ships and boats, of any nature whatsoever,
whether publicly or privately
owned, which are engaged in maritime
fishing in salt waters and are
registered in a territory for which
this Convention is in force.

2. National laws or regulations
shall determine when ships and boats
are to be regarded as sea-going for
the purpose of this Convention.

3. This Convention does not apply
to ships and boats of less than 75
tons: Provided that the Convention

Bilaga 2

(Översättning)

Konvention (nr 126) angående besättningens
bostäder på fiskefartyg

Internationella arbetsorganisationens
allmänna konferens,

I vilken av styrelsen för Internationella
arbetsbyrån sammankallats till
Geneve och där samlats den 1 juni
1966 till sitt femtionde sammanträde
och

beslutat antaga vissa förslag angående
besättningens bostäder på fiskefartyg,
vilken fråga innefattas i
den sjätte punkten på sammanträdets
dagordning,

samt funnit, att dessa förslag skola
taga form av en internationell konvention,

antager denna, den tjugoförsta dagen
i juni månad år nittonhundrasextiosex
följande konvention, som
må benämnas konvention angående
besättningens bostäder (fiskare),
1966.

Del I. Allmänna bestämmelser
Artikel 1

1. Denna konvention äger tillämpning
på alla sjögående maskindrivna
fartyg av vad slag de vara må, i allmän
eller enskild ägo, vilka nyttjas
till havsfiske i saltvatten och äro registrerade
i territorium, för vilket
denna konvention gäller.

2. Nationell lagstiftning skall fastställa,
när fartyg för tillämpning av
denna konvention skola anses vara
sjögående.

3. Från konventionens tillämpning
undantagas fartyg om mindre
än 75 ton; dock skall konventionen

Kungl. Maj:ts proposition nr 11 år 1967

shall be applied to ships and boats
of between 25 and 75 tons where the
competent authority determines, after
consultation with the fishing-vessel
owners’ and fishermen’s organisations
-where sucli exist, that this is
reasonable and practicable.

4. The competent authority may,
after consultation with the fishingvessel
owners’ and fishermen’s
organisations where such exist, use
length instead of tonnage as a parameter
for the purposes of this Convention,
in which event the Convention
does not apply to ships and
boats of less than 80 feet (24.4
metres) in length: Provided that the
Convention shall be applied to ships
and boats of between 45 and 80 feet
(13.7 and 24.4 metres) in length
where the competent authority determines,
after considtation with the
fishing vessel owners’ and fishermen’s
organisations where such
exist, that this is reasonable and
practicable.

5. This Convention does not apply
to—

(a) ships and boats normally employed
in fishing for sport or recreation; (b)

ships and boats primarily
propelled by sail but having auxiliary
engines;

(d) fishery research and fishery
protection vessels. 6

6. The following provisions of this
Convention do not apply to vessels
which normally remain away from
their home ports for periods of less
than 36 hours and in which the crew
does not live permanently on board
when in port:

(a) Article 9, paragraph 4;

(b) Article 10;

(d) Article 12;

(e) Article 13, paragraph 1;

(f) Article 14;

tillämpas på fartyg mellan 25 och
75 ton, om vederbörande myndighet,
efter hörande av eventuellt existerande
redare- och fiskareorganisationer
fastställer, att detta är skäligt
och lämpligt.

4. Vederbörande myndighet må,
efter hörande av eventuellt existerande
redare- och fiskareorganisationer,
begagna längd i stället för
tonnage såsom parameter vid tilllämpning
av denna konvention, i vilket
fall konventionen icke äger tilllämpning
på fartyg, vilkas längd understiger
24,4 meter (80 fot); dock
skall konventionen tillämpas på fartyg,
vilka ha en längd av mellan 13,7
och 24,4 meter (45 och 80 fot), om
vederbörande myndighet, efter hörande
av eventuellt existerande redare-
och fiskareorganisationer fastställer,
att detta är skäligt och lämpligt.

5. Från konventionens tillämpning
undantagas

a) fartyg, som normalt nyttjas till
sport- eller rekreationsfiske;

b) fartyg, som huvudsakligen
framdrivas med segel men som äro
utrustade med hjälpmaskiner;

o c) fartyg, som nyttjas till valfångst
eller liknande verksamhet;

d) fartyg, som nyttjas för forskningsändamål
eller till skydd för fisket.

6. Följande bestämmelser i denna
konvention äga icke tillämpning på
fartyg, vilka normalt äro borta från
sin hemmahamn under kortare tid
än 36 timmar, och vilkas besättning
icke permanent bor ombord, när fartyget
ligger i hamn, nämligen

a) artikel 9, mom. 4;

b) artikel 10;

c) artikel 11;

d) artikel 12;

e) artikel 13, mom. 1;

f) artikel 14;

Kungl. Maj ris proposition nr 11 år 1967

(g) Artide 16:

Provided that in such vessels adequate
sanitary installations as well
as messing and cooldng facilities
and accommodation for resting shall
be provided.

7. The provisions of Part III of
this Convention may be varied in
the case of any vessel it'' the competent
authority is satisfied, after consultation
with the fishing-vessel
owners’ and fishermen’s organisations
where such exist, that the
variations to be made provide corresponding
advantages as a result of
which the over-all conditions are no
less favourable than those that
would result from the full application
of the provisions of the Convention;
particulars of all such variations
shall be communicated by the
Member to the Director-General of
the International Labour Office,
•who shall notify the Members of the
International Labour Organisation.

Article 2

In this Convention—

(a) the term “fishing vessel” or
“vessel” means a ship or boat to
•which the Convention applies;

(b) the term “tons” means gross
registered tons;

(c) the term “length” means the
length measured from the fore part
of the stem on the line of the forecastle
deck to the after side of the
head of the sternpost, or to the foreside
of the rudderstock where no
sternpost exists;

(d) the term “officer” means a
person other than a skipper ranked
as an officer by national laws or regulations
or, in the absence of any
relevant laws or regulations, by collective
agreement or custom;

(e) the term “rating” means a
member of the crew other than an
officer;

(f) the term “crew accommodation”
includes such sleeping rooms,

g) artikel 16;

dock skola sådana fartyg vara utrustade
med tillfredsställande sanitära
anordningar samt erforderliga
utspisnings-, matlagnings- och vilomöjligheter.

7. Avvikelser från föreskrifterna i
avd. III i denna konvention må göras
i fråga om vilket som helst fartyg,
om vederbörande myndighet, efter
hörande av eventuellt existerande
redare- och fiskareorganisationer,
finner avvikelserna erbjuda fördelar
av sådan art att förhållandena i
det stora hela icke bli mindre gynnsamma
än vid full tillämpning av
konventionens bestämmelser; dylika
avvikelser skall medlemsstaten i detalj
meddela Internationella arbetsbyråns
generaldirektör, som skall
underrätta medlemmarna av Internationella
arbetsorganisationen därom.

Artikel 2

I denna konvention förstås med

a) fiskefartyg eller fartyg: fartyg,
varå konventionen äger tillämpning;

b) ton: bruttoregisterton;

c) längd: längden mätt från förstävens
förkant vid backdäcket till
akterkanten av akterstävens översta
ände, eller där akterstäv saknas, till
hjärtstockens förkant;

d) befäl: person — annan än befälhavaren
-—- som enligt nationell
lagstiftning eller, i avsaknad av tilllämplig
sådan lagstiftning, enligt
kollektivavtal eller sedvänja räknas
såsom befäl;

e) manskap: medlem av besättningen,
som icke är befäl;

f) besättningens bostäder: sådana
sovrum, mässrum och sanitära an -

Kungl. Maj ds proposition nr 11 år 1967

mess rooms and sanitary accommodation
as are provided for the
use of the crew;

(g) the term “prescribed” means
prescribed by national laws or regulations,
or by the competent authority; (h)

the term “approved” means
approved by the competent authority; (i)

the term “re-registered” means
re-registered on the occasion of a
simultaneous change in the territory
of registration and in the ownership
of the vessel.

Article 3

1. Each Member for which this
Convention is in force undertakes to
maintain in force laws or regulations
which ensure the application
of the provisions of Parts II, III and
IV of this Convention.

2. The laws or regulations shall—-

(a) require the competent authority
to bring them to the notice of all
•persons concerned;

(b) define the persons responsible
for compliance therewith;

(d) prescribe adequate penalties
tf or any violation thereof;

(e) require the competent authority
to consult periodically the fishing-vessel
owners’ and fishermen’s
organisations, where such exist, in
•regard to the framing of regulations,
•and to collaborate so far as practicable
with such parties in the administration
thereof.

Part II. Planning and Control of Crew
Aceommodation
- Artide 4

i Before the construction of a fish -

ordningar, som äro avsedda att nyttjas
av besättningen;

g) föreskriven: föreskriven i nationell
lagstiftning eller av behörig
myndighet;

h) godkänd: godkänd av behörig
myndighet;

i) omregistrering: fartygs omregistrering
vid byte samtidigt av nationalitet
och ägare.

Artikel 3

1. Varje medlem, för vilken denna
konvention gäller, åtager sig att
vidmakthålla en lagstiftning, som säkerställer
tillämpningen av föreskrifterna
i delarna II, III och IV av konventionen.

2. Denna lagstiftning skall:

a) ålägga vederbörande myndighet
att bringa lagstiftningens bestämmelser
till alla därav berörda
personers kännedom;

b) angiva vilka personer som äro
ansvariga för bestämmelsernas efterlevnad; c)

sörja för upprätthållandet av
inspektionssystem, som säkerställer
bestämmelsernas effektiva tillämpning; d)

för varje överträdelse av bestämmelserna
stadga däremot svarande
straffpåföljd;

e) ålägga vederbörande myndighet
att vid utarbetande av bestämmelser
med regelbundna mellanrum höra
eventuellt existerande redare- och
fiskareorganisationer samt att, i den
mån så lämpligen kan ske, samråda
med dem i uppkommande frågor.

Del II. Planläggning av och tillsyn å
besättningens bostäder
Artikel 4

Innan ett fiskefartygsbygge påbör -

Kungl. Maj:ts proposition nr 11 år 1967

ing vessel is begun, and before the
crew accommodation of an existing
vessel is substantially altered or reconstructed,
detailed plans of, and
information concerning the accommodation
shall be snbmitted to the
competent authority för approval.

t Article 5

1. On every occasion when—

(a) a fishing vessel is registered
or re-registered,

(b) the crew accommodation of a
vessel has been substantially altered
or reconstructed, or

(c) complaint that the crew accommodation
is not in compliance
with the terms of this Convention
has been made to the competent
authority, in the prescribed manner
and in time to prevent any delay to
the vessel, by a recognised fishermen’s
organisation representing all
or part of the crew by a prescribed
number or proportion of the members
of the crew of the vessel,

■the competent authority shall inspect
the vessel and satisfy itself
that the crew accommodation complies
with the requirements of the
laws and regulations.

2. Periodical inspections may be
held åt the discretion of the competent
authority.

Part III. Crew Accommodation
Requirements
s Artide 6

1. The location, means of access,
structure and arrangement of crew
accommodation in relation to other
spaces shall be such as to ensure
adequate security, protection against
weather and sea and insulation from
heat or cold, undue noise or effluvia
from other spaces.

2. Emergency escapes shall be provided
from all crew accommodation
;spaces as necessary.

jas och innan besättningens bostäder
i ett existerande fartyg väsentligen
ändras eller ombyggas, skall en detaljerad
ritning över bostäderna i
fråga, åtföljd av erforderliga uppgifter,
underställas vederbörande myndighet
för godkännande.

Artikel 5

1. Vid varje tillfälle då

a) ett fartyg registreras eller omregistreras,

b) besättningens bostäder på ett
fartyg väsentligen ändrats eller ombyggts,
eller

c) antingen en erkänd fiskareorganisation,
representerande besättningen
helt eller delvis, eller ock det
antal eller den kvotdel av besättningen,
som föreskrivits, hos vederbörande
myndighet, på föreskrivet sätt och
inom sådan tid att fartyget icke fördröj
es, framställt klagomål över att
besättningens bostäder icke uppfylla
bestämmelserna i denna konvention,

skall vederbörande myndighet inspektera
fartyget och övertyga sig
om att besättningens bostäder överensstämma
med de i lagstiftningen
uppställda fordringarna.

2. Vederbörande myndighet må efter
sitt bedömande företa periodiska
inspektioner.

Del III. Bestämmelser om besättningens
bostäder
Artikel 6

1. Belägenhet, tillträdesanordningar,
byggnadssätt och disposition av
besättningens bostäder i förhållande
till andra utrymmen ombord skola
vara sådana, att nödig säkerhet,
skydd mot väder och sjö samt isolering
mot värme, köld, starkare buller
och utdunstningar från de andra utrymmena
åstadkommas.

2. I den utsträckning så är erforderligt
skola nödutgångar finnas
från alla delar av besättningens bostäder.

Kungl. Maj.ts proposition nr It år 1967

3. Every effort shall be made to
exclude direct openings into sleeping
rooms from fish holds and fish
•meal rooms, from spaces for machinery,
from galleys, lamp and
paint rooms or from engine, deck
■and other bulle store rooms, drying
rooms, communal wash places or
•water closets. That part of the bulk•head
separating such places from
■sleeping rooms and external bulkheads
shall be efficiently constructed
of steel or other approved sub■stance
and shall be watertight and
gastight.

• 4. External bulkheads of sleeping

moms and mess rooms shall be adequately
insnlated. All machinery casings
and all boundary bulkheads of
galleys and other spaces in which
heat is produced shall be adequately
insnlated when there is a possibility
of resulting heat effeets in adjoining
accommodation or passageways.
Care shall also be taken to provide
protection from heat effeets of steam
and/or hot-water service pipes.

5. Internal bulkheads shall be
of approved material which is not
likely to harbour vermin.

6. Sleeping rooms, mess rooms, reereation
rooms and passageways in
the erew accommodation space shall
be adequately insulated to prevent
condensation or over-heating.

7. Main steam and exhaust pipes
för winches and similar gear shall,
whenever technically possible, not
pass through erew accommodation
or through passageways leading to
erew accommodation; where they do
pass through such accommodation
or passageways they shall be adequately
insulated and encased.

8. Inside panelling or sheeting
shall be of material with a surface
easily kept clean. Tongued and
grooved boarding'' or any other form
of construction likely to harbour
vermin shall not be med.

3 — B ihan g till riksdagens protokoll

3. I största möjliga utsträckning
skall undvikas att till sovrum finnes
direkt ingång från lastrum för fisk
och fiskmjöl, maskinrum, kabyssruin,
lamprum, rum för förvaring av
färger, maskin-, däcks- eller annat
förrådsrum, torkrum, gemensamt
tvättrum eller klosettrum. Den del av
skott, som skiljer dylikt utrymme
från sovrum, och sovrums ytter skott
skola vara effektivt tillverkade av
järn eller annat godkänt material
och skola vara vatten- och gastäta.

4. Ytterskott till sov- eller mässrum
skola vara tillräckligt isolerade.
Alla maskinkappar och skott, som
begränsa kabyssrum eller annat utrymme
där värme alstras, skola om
värmen kan spridas till angränsande
bostäder eller gångar, likaledes vara
tillräckligt isolerade. Åtgärder skola
dessutom vara vidtagna till skydd
mot värmestrålning från ång- och/
eller varmvattenrör.

5. Innerskott skola vara av godkänt
material, som ej är ägnat att
hysa ohyra.

6. Sovrum, mässrum, dagrum och
förbindelsegångar i besättningens bostäder
skola vara tillräckligt isolerade
till undvikande av kondensering
och för stark uppvärmning.

7. Huvudångrör och avloppsrör för
vinschar och liknande anordningar
må, såvitt tekniskt möjligt, ej vara
dragna genom besättningens bostäder
och ej heller genom dit ledande
gång. Måste rör varom här talas vara
dragna genom sådana bostäder eller
dylik gång, skola rören vara tillfredsställande
isolerade och inbyggda.

8. Innerpanel och innergarnering
skola vara av material, vars yta är
lätt att hålla ren. De må ej vara utförda
av späntade eller falsade bräder
eller eljest vara till sin konstruktion
ägnade att hysa ohyra.

1967. 1 samt. Nr 11

Kungl. Maj.ts proposition nr 11 år 1967

9. The competent authority shall
decide to what extent fire prevention
or fire retarding measures shall
be required to be taken in the construction
of the accommodation.

10. The wall surface and deckheads
in sleeping rooms and mess
rooms shall be easily kept clean and,
if painted, shall be light in colour;
lime wash must not be used.

11. The wall surfaces shall be renewed
or restored as necessary.

12. The decks in all crew accommodation
shall be of approved material
and construction and shall
provide a surface impervious to
damp and easily kept clean.

13. Overhead exposed decks over
crew accommodation shall be
sheathed with wood or equivalent
insulation.

14. Where the floorings are of
composition the joinings with sides
shall be rounded to avoid crevices.

15. Sufficient drainage shall be
provided.

16. All practicable measures shall
be taken to protect crew accommodation
against the admission of flies
and other insects.

Article 7

1. Sleeping rooms and mess rooms
shall be adequately ventilated.

2. The system of ventilation shall
be controlled so as to maintain the
air in a satisfactory condition and
to ensure a sufficiency of air movement
in all conditions of weather
and climate.

3. Vessels regularly engaged on
voyages in the tropics and other
areas with similar climatic conditions
shall, as required by such conditions,
be equipped both with mechanical
means of ventilation and
with electric fans: Provided that one
only of these means need be adopted

9. Vederbörande myndighet skall
bestämma, i vilken omfattning anordningar
för att förhindra eldsvåda
eller fördröja dess spridning skola
vid bostädernas konstruktion påfordras.

10. Väggar och tak i sov- och
mässrum skola lätt kunna hållas rena.
Äro de målade, skall målningen
vara hållen i ljus färgton; vitlimning
må ej användas.

11. Målning av vägg skall vid behov
förnyas eller iståndsättas.

12. Durken i varje bostadsrum
skall vara av godkänt material och
utförande. Dess yta skall vara ogenomtränglig
för fukt och lätt att hålla
ren.

13. Väderdäck ovan besättningens
bostäder skall vara belagt med trä eller
likvärdig beläggning.

14. Där durken är belagd med
golvmassa, skall anslutningen till
väggarna vara avrundad till förhindrande
av sprickbildning.

15. Tillfredsställande vattenavlopp
skall vara anordnat.

16. Alla genomförbara åtgärder
skola vidtagas för att utestänga flugor
och andra insekter från besättningens
bostäder.

Artikel 7

1. Sovrum och mässrum skola vara
tillräckligt ventilerade.

2. Ventilationssystemet skall kunna
regleras så, att luften hålles i tillfredsställande
kondition och att tillräcklig
luftväxling åstadkommes under
alla väderleks- och klimatförhållanden.

3. Fartyg, som regelbundet trafikera
tropiska farvatten och andra regioner
med liknande klimatförhållanden,
skola, i den mån nämnda
förhållanden så påkalla, vara försedda
med både mekaniska ventilationsanordningar
och elektriska fläktar;
dock behöver allenast ettdera av des -

Kungl. Maj:ts proposition nr 11 år 1967

in spaces where this ensures satisfactory
ventilation.

4. Vessels engaged elsewhere shall
be equipped either with mechanical
means of ventilation or with electric
fans. The competent authority may
exempt vessels normally employed
in the cold waters of the northern
or Southern hemispheres from this
requirement.

5. Power for the operation of the
aids to ventilation required by paragraphs
3 and 4 of this Article shall,
when practicable, be available åt all
times when the crew is living or
working on board and conditions so
require.

Article 8

1. An adequate system of heating
the crew accommodation shall be
provided as required by climatic
conditions.

2. The heating system shall, when
practicable, be in operation åt all
times when the crew is living or
working on board and conditions so
require.

3. Heating by means of open fires
shall be prohibited.

4. The heating system shall be
capable of maintaining the temperature
in crew accommodation åt a
satisfactory level under normal conditions
of weather and climate likely
to be met with on service; the competent
authority shall prescribe the
standard to be provided. 5

5. Radiators and other heating apparatus
shall be so placed and, where
necessary, shielded and fitted with
safety devices as to avoid risk of
fire or danger or discomfort to the
occupants.

sa medel anbringas i rum, där tillfredsställande
ventilation därigenom
säkerställes.

4. Fartyg, nyttjade i fart utanför
dessa regioner, skola vara utrustade
antingen med mekaniska ventilationsanordningar
eller ock med elektriska
fläktar. Från denna föreskrift
må vederbörande myndighet undantaga
fartyg, som vanligtvis nyttjas i
de kalla farvattnen på norra eller
södra halvklotet.

5. Drivkraft till de ventilationsmedel,
som fordras enligt inom. 3 och 4
av denna artikel, skall, i den mån så
är praktiskt möjligt, alltid vara tillgänglig,
då besättningen bor eller arbetar
ombord och förhållandena så
påkalla.

4 rtikel 8

1. Tillfredsställande anordningar
för uppvärmning av besättningens
bostäder skola finnas i den mån klimatförhållandena
så kräva.

2. Uppvärmningsanördningen skall,
i den mån så är praktiskt möjligt,
alltid vara i funktion, då besättningen
bor eller arbetar ombord och förhållandena
så påkalla.

3. Uppvärmning medelst öppen
eld skall vara förbjuden.

4. Uppvärmningsanördningen skall
kunna hålla temperaturen i besättningens
bostäder vid tillfredsställande
gradtal under de normala väderleks-
och klimatförhållanden, som
äro att förvänta å fartygets resor; det
tillkommer vederbörande myndighet
att föreskriva den standard, som
skall hållas.

5. Värmeelement och andra värmeapparater
skola vara så placerade
och, om behövligt, så avskärmade
och utrustade med säkerhetsanordningar,
att ej risk för eldsvåda uppstår
och ej heller fara eller obehagför
de personer, för vilka rummet
är avsett.

Kungl. Maj ds proposition nr 11 år 1967

3(>

Article 9

1. All crew spaces shall be adequately
lighted. The minimum
standard for natural lighting in living
rooms shall be such as to permit
a person with normal vision to read
on a clear day an ordinary newspaper
in any part of the space available
for free movement. When it is
not possible to provide adequate natural
lighting, artificial lighting of
the abpve minimum standard shall
be provided.

2. In all vessels electric lights
shall, as far as practicable, be provided
in the crew accommodation.
It'' there are not two independent
sources of electricity för lighting,
additional lighting shall be provided
by properly constructed lamps or
lighting apparatus for emergency
use.

3. Artificial lighting shall be so
disposed as to give maximum benefit
to the occupants of the room.

4. Adequate reading light shall be
provided for every berth in addition
to the normal lighting of the cabin.

5. A permanent blue light shall, in
addition, be provided in the sleeping
room during the night.

Artide 10

1. Sleeping rooms shall be situated
amidships or aft; the competent
authority may, in particular cases,
if the size, type or intended service
of the vessel renders any other location
unreasonable or impracticable,
permit the location of sleeping
rooms in the fore part of the vessel,
hut in no case forward of the collision
bulkhcad.

2. The floor area per person of
sleeping rooms, excluding'' space occupied
by berths and lockers, shall
not be less than—

Artikel 9

1. Alla för besättningen avsedda
rum skola vara tillräckligt upplysta.
Minimistandarden för dagsljus i bostadsrum
skall vara sådan, att person
med normal synförmåga skall
vid full dager i klart väder kunna läsa
vanligt tidningstryck i varje del
av rummet, där han fritt kan röra
sig. När det ej är möjligt att åstadkomma
erforderligt dagsljus, skall
artificiell belysning, som motsvarar
denna minimistandard, vara anordnad.

2. På alla fartyg skola besättningens
bostäder, så långt möjligt, vara
försedda med elektrisk belysning.
Om ej två självständiga kraftkällor
för elektrisk belysning finnas, skall
extra belysning medelst lämpligt
konstruerade lampor eller belysningsapparater
vara att tillgå för användning
vid uppkommande behov.

3. Artificiell belysning skall vara
så anordnad, att den är till största
möjliga nytta för dem, för vilka rummet
är avsett.

4. Utöver hyttens normala belysning
skall vid varje sovplats finnas
tillfredsställande belysning för läsning.

5. Dessutom skall nattetid en permanent
blå belysning finnas i sovrummet.

Artikel 10

1. Sovrum skall vara beläget antingen
midskepps eller ock akterut;
i särskilda fall må vederbörande
myndighet, om fartygets storlek, typ
eller avsedda användning gör varje
annan förläggning av sovrummen
oskälig eller olämplig, medgiva deras
förläggning till den förliga delen
av fartyget, dock icke i något fall för
om kollisionsskottet.

2. Golvytan per person i sovrum,
med bortseende från utrymme som
upptages av sovplatser och skåp, må
ej understiga

Kungl. Maj.ts proposition nr it år 1967

(a) in vessels of 25 tons but below
50 tons 5.4 sq.ft. (0.5 sq.m.)

(b) in vessels of 50 tons but below
100 tons 8.1 sq.ft. (0.75 sq.m.)

(d) in vessels of 250 tons or over

10.8 sq.ft. (1.0 sq.m.)

3. Where the competent authority
decides, as provided för in Article 1,
paragraph 4, of this Convention, that
length sliall be the parameter for
this Convention, the floor area per
person of sleeping rooms, excluding
space occupied by berths and lockers,
shall not be less than—

(a) in vessels of 45 feet (13.7 m.)
but below 65 feet (19.8 in.) in length
5.4 sq.ft. (0.5 sq.m.)

(b) in vessels of 65 feet (19.8 m.)
but below 88 feet (26.8 m.) in length

8.1 sq.ft. (0.75 sq.m.)

(d) in vessels of 115 feet (35.1 m.)
in length or over 10.8 sq.ft. (1.0
sq.m.)

4. The clear head room in the
crew sleeping room shall, wliereever
possible, be not less than 6 feet
3 inches (1.90 metres).

5. There shall be a sufficient number
of sleeping rooms to provide a
separate room or rooms for each department:
Provided that the competent
authority may relax this re(juirement
in the case of small vessels.

6. The number of persons allowed
to occupy sleeping rooms shall not
exceed the following maxima:

(a) officers: one person per room
wlierever possible, and in no case
more than two;

a) i fartyg om 25 ton eller däröver
men under 50 ton 0,5 m2 (5,4
1cvfot);

b) i fartyg om 50 ton eller däröver
men under 100 ton 0,75 m- (8,1
lcvfot);

c) i fartyg om 100 ton eller däröver
men under 250 ton 0,9 m2 (9,7
1cvfot);

d) i fartyg om 250 ton eller däröver
1,0 m2 (10,8 kvfot).

3. Om vederbörande myndighet i
enlighet med artikel 1 mom. 4 av
denna konvention beslutar, att fartygets
längd skall vara parametern
för denna konvention, må golvytan
per person i sovrum, med bortseende
från utrymme som upptages av
sovplatser och skåp, ej understiga

a) i fartyg vilkas längd uppgår
till 13,7 meter (45 fot) eller däröver
men understiger 19,8 meter (65 fot)
0,5 m2 (5,4 kvfot);

b) i fartyg vilkas längd uppgår till

19.8 meter (65 fot) eller däröver men
understiger 26,8 meter (88 fot) 0,75
in2 (8,1 kvfot);

c) i fartyg vilkas längd uppgår till

26.8 meter (88 fot) men understiger

35,1 meter (115 fot) 0,9 in2 (9,7
kvfot);

d) i fartyg vilkas längd uppgår titt

35,1 meter (115 fot) eller däröver
1,0 in2 (10,8 kvfot).

4. Den fria höjden i besättningens
sovrum må om möjligt icke understiga
1,90 meter (6 fot 3 tum).

5. Sovrum skola finnas till sådant
antal, att särskilt eller särskilda sov-*
rum kunna tilldelas varje kategori
av besättningen. Vederbörande myndighet
må dock i fråga om mindre
fartyg meddela eftergift från denna
bestämmelse.

6. Högsta antalet personer som må
inhysas i ett och samma sovrum skall
utgöra i fråga om

a) befäl, en person, där så är möjligt,
och i varje fall icke fler än två;

Kungl. Maj:ts proposition nr 11 år 1967

J18

(b) ratings: two or three persons
per room wherever possible, and in
no case more than the following:

(i) in vessels of 250 tons and
over, four persons;

(ii) in vessels under 250 tons,
six persons.

7. Where the competent authority
decides, as provided för in Article 1,
paragraph 4, of this Convention, that
length shall be the parameter for
this Convention, the number of ratings
allowed to occupy sleeping
rooms shall in no case be more than
the following:

(a) in vessels of 115 feet (35.1 in.)
in length and over, four persons;

(b) in vessels under 115 feet (35.1
in.) in length, six persons.

8. The competent authority may
permit exceptions to the requirements
of paragraphs 6 and 7 of this
Article in particular cases it'' the size,
type or intended service of the vessel
make these requirements unreasonable
or impracticable.

9. The maximum number of persons
to be accommodated in any
sleeping room shall be legibly and
indelibly marked in some place in
the room where it can conveniently
be seen.

10. Members of the crew shall bc
provided with individual bertlis.

11. Berths shall not be placed side
by side in such a way that access to
one berth can be obtained only over
another.

12. Berths shall not be arranged
in tiers of more than two; in the
case of berths placed along the vessel’s
side, there shall be only a single
tier where a sidelight is situated
above a berth.

13. The lower berth in a double
tier shall not be less than 12 inches
(0.30 metre) above the floor; the
upper berth shall be placed approximately
midway between the bottom

b) manskap, två eller tre personer,
där så är möjligt, och i varje fall
icke fler än

i) i fartyg om 250 ton eller
däröver, fyra personer;

ii) i fartyg vilkas dräktighet
understiger 250 ton, sex personer.

7. Om vederbörande myndighet i
enlighet med artikel 1 mom. 4 av
denna konvention beslutar, att fartygets
längd skall vara parametern
för denna konvention, skall antalet
besättningsmän som må inhysas i
ett och samma sovrum i varje fall
icke överstiga

a) i fartyg vilkas längd uppgår till

35,1 meter (115 fot) eller däröver,
fyra personer;

b) i fartyg vilkas längd understiger
35,1 meter (115 fot), sex personer.

8. Vederbörande myndighet må i
särskilda fall medgiva undantag från
de i mom. 6 och 7 av denna artikel
uppställda kraven, om fartygets storlek,
typ och avsedda användning göra
uppfyllandet av dessa krav oskäligt
eller olämpligt.

9. I varje sovrum skall på lätt synlig
plats tydligt och outplånligt anges
det högsta antal personer, som
må inhysas i rummet.

10. Varje medlem av besättningen
skall ha sin särskilda sovplats.

11. Sovplatser må icke på så sätt
anbringas vid sidan av varandra, att
tillträde till den ena sovplatsen endast
kan äga rum över den andra.

12. Över sovplats må ytterligare
endast en sovplats anbringas; längs
fartygssidan må, där fönsterventil är
placerad över sovplats, ej över eller
under denna sovplats anbringas annan
sovplats.

13. Sovplats, över vilken annan
sovplats är anbragt, skall befinna sig
minst 30 cm (12 tum) över durken;
den övre sovplatsen skall befinna sig
ungefär mitt emellan den undre sov -

Kungl. Maj:ts proposition nr 11 år 1967

of the lower berth and the lower
side of the deckhead beams.

14. The minimum inside dimensions
of a berth shall wherever practicable
be 6 feet 3 inches by 2 feet
3 inches (1.90 metres by 0.68 metre).

15. The framework and the leeboard,
if any, of a berth shall be of
approved material, hard, smooth and
not likely to corrode or to harbour
vermin.

16. If tubular frames are used for
Lhe construction of berths, they shall
be completely sealed and without
perforations which would give access
Lo vermin.

17. Each berth shall be fitted with
a spring mattress of approved material
or with a spring bottom and a
mattress of approved material. Stuffing
of straw or other material likely
to harbour vermin shall not be
used.

18. When one berth is placed over
another a dust-proof bottom of
wood, canvas or other suitable material
shall be fitted beneath the upper
berth.

19. Sleeping rooms shall be so
planned and equipped as to ensure
reasonable comfort for the occupants
and to facilitate tidiness.

20. The furniture shall include a
clothes locker for each occupant,
fitted with a hasp for a padlock and
a rod for holding clothes on hangers.
The competent authority shall ensure
that the locker is as commodious
as practicable.

21. Each sleeping room shall be
provided with a table or desk, which
may be of the fixed, dropleaf or
slide-out type, and with comfortable
seating accommodation as necessary.

22. The furniture shall be of
smooth, hard material not liable to
warp or corrode, or to harbour vermin.

platsens botten och underkanten av
däcksbjälkarna i taket.

14. Sovplats skall, invändigt mätt,
vara såvitt möjligt minst 1,90 meter
(6 fot 3 tum) lång och 0,68 meter (2
fot 3 tum) bred.

15. Sovplatsens ram och dess
slingerbräda, om sådan finnes, skola
vara av godkänt material, som är
hårt, slätt och icke kan förväntas bli
anfrätt eller hysa ohyra.

16. Är ramen tillverkad av rör,
skola dessa vara fullständigt tillslutna
och må icke vara försedda med
perforering, genom vilken ohyra kan
komma in.

17. Varje sovplats skall vara försedd
med fjädrande madrass av godkänt
material eller fjädrande botten
och dessutom med madrass av godkänt
material. Halm eller annat material,
som är ägnat att hysa ohyra,
må icke användas för stoppning.

18. Är sovplats anbringad över annan
sovplats, skall under den övre
sovplatsen vara fästad en av trä, segelduk
eller annat lämpligt material
förfärdigad botten, som icke släpper
igenom damm.

19. Sovrum skall vara så inrett, att
det är lätt att hålla i ordning och bereder
rimlig bekvämlighet åt de i
rummet inhysta personerna.

20. Inredningen skall omfatta ett
klädskåp för varje person, som är
inhyst i rummet. Klädskåpet skall
vara försett med beslag för anbringande
av hänglås samt med en stång
för upphängning av kläder på galgar.
Vederbörande myndighet skall
tillse, att skåpet är så rymligt som
möjligt.

21. I varje sovrum skall finnas ett
bord, som må vara fast eller utgöras
av fällbar eller utdragbar skiva; i
rummet skola dessutom bekväma
sittplatser finnas i mån av behov.

22. Inredningen skall vara av slätt
och hårt material, som icke kan förväntas
slå sig eller bli anfrätt eller
hysa ohyra.

Kungl. Maj ds proposition nr 11 år 1967

23. The furniture shall include a
drawer or equivalent space for each
occupant which shall, wherever
practicable, be not less than 2 cubic
feet (0.056 cubic metre).

24. Slceping rooms shall be fitted
with curtains for the sidelights.

25. Sleeping rooms shall be fitted
with a mirror, small cabinets for
toilet requisites, a book rack and a
sufficient number of coat hooks.

26. As far as practicable, berthing
of crew members shall be so arranged
that watches are separated and
that no day-men share a room with
watch-keepers.

Artide 11

1. Mess room accommodation separate
from sleeping quarters shall
be provided in all vessels carrying a
crew of more than ten persons.
Wherever possible it shall be provided
also in vessels carrying a
smaller crew; if, however, this is
impracticable, the mess room may
be combined with the sleeping accommodation.

2. In vessels engaged in fishing on
the higli seas and carrying a crew
of more than 20, separate mess room
accommodation may be provided for
the släpper and officers.

3. The dimensions and equipment
of each mess room shall be sufficient
for the number of persons likely
to use it åt any one time.

4. Mess rooms shall be equipped
with tables and approved seats sufficient
for the number of persons
likely to use them åt any one time.

5. Mess rooms sliall be as close as
practicable to the galley. 6

6. Where pantries are not accessible
to mess rooms, adequate lockers
for mess utensils and proper
facilities for washing them shall be
provided.

23. I inredningen skall för varje
person ingå en draglåda eller däremot
svarande förvaringsutrymme
om minst 0,056 m.3 (2 kbfot), där så
är möjligt.

24. Fönsterventiler i sovrum skola
vara försedda med gardiner.

25. Sovrum skall vara försett med
en spegel, småskåp för toalettutensilier,
en bokhylla och erforderligt antal
klädkrokar.

26. I den mån så lämpligen kan
ske, skall besättningen så fördelas i
sovrummen, att personer, tillhörande
olika vakter, erhålla skilda sovrum
och att dagman icke delar rum
med vaktindelad personal.

Artikel 11

1. Från sovavdelningarna avskilda
mässrum skola finnas i alla fartyg,
vilkas besättning uppgår till fler än
tio personer. Såvitt möjligt skola sådana
finnas även i fartyg med färre
besättningsmedlemmar; om emellertid
särskilda mässrum icke kunna
anordnas, må mässrum kombineras
med sovrum.

2. I fartyg som nyttjas till fiske på
öppna havet och som har en besättning
överstigande 20 man, må särskilt
mässrum kunna anordnas för
befälhavaren och befälet.

3. Storleken och utrustningen av
varje mässrum skola vara tillräckliga
för det antal personer, som kan
förväntas samtidigt använda rummet.

4. Mässrum skall vara försett med
bord och godkända sittplatser, tillräckliga
för det antal personer, som
kan förväntas samtidigt använda
dem.

5. Mässrum skall ligga så nära kabyssrummet
som är praktiskt möjligt.

6. Är penteri ej tillgängligt från
mässrum, skola skåp för förvaring
av mässutensilier samt lämpliga anordningar
för diskning finnas att
tillgå.

Kungl. Maj ds proposition nr 11 år 1967

7. The tops of tables and seats
shall be of damp-resisting material,
without cracks and easily kept clean.

8. Wherever practicable mess
rooms shall be planned, furnished
and equipped to give recreational
facilities.

Arlicle 12

1. Sufficient sanitary accommodation,
inclnding wash basins and tub
and/or shower baths, shall be provided
in all vessels.

2. Sanitary facilities for all members
of the crew who do not occupy
rooms to which private facilities are
attached shall, wherever practicable,
be provided for each department of
the crew on the following scale:

(a) one tub and/or shower batli
for every eight persons or less;

(b) one water closet for every
eight persons or less;

Provided that when the number
of persons in a department exceeds
an even multiple of the specified
number by less than one-half of the
specified number, this surplus may
be ignored for the purpose of this
paragraph.

3. Cold fresh water and hot fresh
water or means of heating water
shall be available in all communal
wash places. The competent authority,
in consultation with the fishingvessel
owners’ and fishermen’s organisations
where such exist, may
fix the minimum amount of fresh
water which shall be supplied per
man per day.

4. Wash basins and tub baths
shall be of adequate size and constructed
of approved material Avith
a smootli surface not liable to crack,
flake or corrode.

7. Den övre ytan av bord och sittplatser
skall vara av material, som
motstår fukt, saknar sprickor och är
lätt att rengöra.

8. Där så är möjligt skola mässrum
inredas och möbleras på sådant
sätt att de kunna tjäna som rekreationsrum.

Artikel 12

1. Tillräckliga sanitära anordningar,
omfattande tvättfat samt badkar
och/eller duschar, skola finnas å alla
fartyg.

2. Bortsett från medlemmar av besättningen
inhysta i rum, till vilka
särskilda sanitära anordningar höra,
skola för varje avdelning av besättningen
sanitära anordningar finnas
enligt följande normer:

a) ett badkar och/eller en dusch
för varje helt eller påbörjat antal om
8 personer;

b) eu vattenklosett för varje heli
eller påbörjat antal om 8 personer;

c) ett tvättfat för ATarje helt eller
påbörjat antal om sex personer.

Därest antalet personer i en avdelning
överstiger den jämna multipeln
aA- sålunda angivet tal med
mindre än hälften av detsamma, må
detta överskott lämnas utan aA7seende
vid tillämpningen av detta moment.

3. Kallt färskt vatten och varmt
färskt vatten eller anordning för
uppvärmning av vatten skola finnas
i varje gemensamt för personer avsett
tvättrum. Vederbörande myndighet
må efter hörande av eventuellt
existerande redare- och fiskareorganisationer
bestämma den minsta
mängd färskt vatten, som skall tillhandahållas
per man och dag.

4. TA''ättfat och badkar skola Arara
tillräckligt stora och förfärdigade av
godkänt material, som har slät yta
och icke kan förväntas spricka, avflaga
sig eller anfrätas.

Kungl. Maj:ts proposition nr 11 år 1967

5. All water closets shall have ventilation
to the open air, independently
of any other part of the accommodation.

6. The sanitary equipment to be
placed in water closets shall be of
an approved pattern and provided
with an ample flush of water, available
åt all times and independently
controllable.

7. Soil pipes and waste pipes shall
he of adequate dimensions and shall
be so constructed as to minimise the
risk of obstruction and to facilitate
cleaning. They shall not pass
through fresh water or drinking water
tanks; neither shall they, if
practicable, pass overhead in mess
rooms or sleeping accommodation.

8. Sanitary accommodation, intended
for the use of more than one
person shall comply with the following''
requirements:

(a) floors shall be of approved
durable material, easily cleaned and
impervious to damp, and shall be
properly drained;

(b) bulkheads shall be of steel or
other approved material and shall
be water-tight up to åt least 9 inches
(0.23 metre) above the level of the
deck;

water closets shall be sitnated
convenient to, bnt separate from,
sleeping rooms and washrooms,
without direct access from the sleeping
rooms or from a passage between
sleeping rooms and water closets to
which there is no other access: Provided
that this requirement shall
not apply where a water closet is
located between two sleeping rooms
having a total of not more than four
persons;

(e) where there is more than one
water closet in a compartment, they

5. Alla klosettrum skola vara ventilerade
direkt ut i fria luften; denna
ventilation må ej stå i förbindelse
med bostäderna i övrigt.

6. Den sanitära utrustningen i vattenklosetter
skall vara av godkänd
modell och ha kraftig spolanordning,
som alltid kan fungera och är reglerbar
för varje klosett särskilt.

7. Avloppsrör för klosettstolar
ävensom andra avloppsrör skola ha
tillräckliga dimensioner och vara
så anordnade, att faran för tilltäppning
i möjligaste mån minskas och
att rengöringen underlättas. De skola
icke passera genom färsk- eller
dricksvattentankar och ej heller om
möjligt genom taket till mäss- eller
sovrum.

8. Sanitär anordning, som är avsedd
för mer än en person, skall uppfylla
följande fordringar:

a) durkbeläggningen skall vara av
godkänt, hållbart material; den skall
vara lätt att rengöra och ogenomtränglig
för fukt; erforderligt avlopp
från durken skall finnas;

b) skott skola vara av järn eller
annat godkänt material; de skola vara
vattentäta åtminstone 0,23 meter
(9 tum) från durken räknat;

c) rummet skall vara tillräckligt
upplyst, uppvärmt och ventilerat;

d) klosettrum skola vara bekvämt
belägna i förhållande till sovrum och
tvättrum men dock avskilda från
dem; klosettrum må icke ha direkt
ingång från sovrum eller från sådan
gång mellan sovrum och klosettrum,
till vilken ingång från annat håll ej
förefinnes; denna fordran gäller
dock icke klosettrum beläget mellan
två sovrum, i vilka sammanlagt högst
fyra personer äro inhysta;

e) äro två eller flera vattenklosetter
anbragta i ett och samma rum,

Kungl. Maj.ts proposition nr 11 år 1967

shall be sufficiently screened to ensnre
privacy.

9. Facilities for washing and drying
clothes shall he provided on a
scale appropriate to the size of the
crew and the normal duration of
the voyage.

10. The facilities for washing
clothes shall include suitable sinks
equipped with drainage which may
he installed in washrooms if separate
laundry accommodation is not
reasonably practicable. The sinks
shall be provided with an adequate
supply of cold fresh water and hot
fresh water or rneans of heating
water.

11. The facilities for drying clothes
shall be provided in a compartment
separate from sleeping rooms,
mess rooms and water closets, adequately
ventilated and heated and
equipped with lines or other fittings
for hanging clothes.

Article 13

1. Wherever possible, an isolated
cahin shall be provided for a xnember
of the crew who suffers from illness
or injury. On vessels of 500 tons or
over there shall be a sick bay. Where
the competent authority decides, as
provided for in Article 1, paragraph
4, of this Convention, that length
shall be the parameter for this Convention,
there shall he a sick bay on
vessels ol 150 ft (45.7 metres) in
length or over.

2. An approved medicine chest
with readily understandable instructions
shall be carried in every vessel
which does not carx-y a doctor. In
this connection the competent authority
shall give consideration to
the Ships’ Medicine Chests Recommendation,
1958, and the Medical
Advice åt Sea Recommendation,
1958.

skola de vara i erforderlig mån förskärmade
för att åstadkomma avskildhet.

9. Anordningar för tvättning och
torkning av kläder skola finnas i
den omfattning, som av besättningens
storlek och resans normala längd
påkallas.

10. Anordningarna för tvättning
av kläder skola omfatta erforderliga
tvättkar med avlopp och tillräcklig
tillgång till kallt färskt vatten och
varmt färskt vatten eller anordning
för uppvärmning av vatten. Kunna
tvättkaren ej rimligtvis anbringas i
särskilt för ldädtvätt avsett rum, må
de anbiångas i de för personer avsedda
tvättrummen.

11. Anordningarna för torkning av
kläder skola vara förlagda till en
från sov-, mäss- och klosettrum avskild
avdelning, som är tillräckligt
uppvärmd och ventilerad samt försedd
med linor eller andra anordningar
för upphängning av kläder.

Artikel 13

1. Där så är möjligt skall en avskild
hytt stå till förfogande för besättningsman
som skadas eller insjuknar.
I fartyg om 500 ton eller
däröver skall finnas ett sjukrum. Om
vederbörande myndighet i enlighet
med artikel 1 mom. 4 av denna konvention
beslutar, att fartygets längd
skall vara parametern för tillämpning
av denna konvention, skall det
finnas ett sjukrum i fartyg, vars
längd uppgår till minst 45,7 meter

i.(150 fot).

2. En godkänd medicinlåda skall,
jämte lättfattliga anvisningar, finnas
å varje fartyg, som icke medför läkare.
I detta sammanhang skall vederbörande
myndighet beakta rekommendationen
angående skeppsapotek,
1958, samt rekommendationen
angående medicinsk rådgivning till
sjöss, 1958.

Kungl. Maj ds proposition nr it år 1967

Artide lb

Sufficient and adeqnately ventilated
accommodation för the hanging
of oilskins shall be provided outside
hut convenient to tlie sleeping
rooms.

Artide 15

Crew accommodation shall be
maintained in a clean and decently
habitable condition and shall be kept
free of goods and stores which are
not the personal property of the occupants.

Artide 16

1. Satisfactory cooking equipment
shall be provided on board and shall,
wherever practicable, be fitted in a
separate galley.

2. The galley shall be of adequate
dimensions for the purpose and
shall be well lighted and ventilated.

3. The galley shall be equipped
with cooking utensils, the necessary
number of cupboards and shelves,
and sinks and dish racks of rustproof
material and with satisfactory
drainage. Drinking water shall be
supplied to the galley by means of
pipes; wdiere it is supplied under
pressure, the system shall contain
protection against backflow. Where
hot wrater is not supplied to the galley,
an apparatus for heating water
shall be provided.

4. The galley shall be provided
witli suitable facilities for the preparation
of hot drinks for the crew
åt all times.

5. A provision storeroom of adequate
capacity shall be provided
wrhich can be kept dry, cool and w;ell
ventilated in order to avoid deterioration
of the stores. Where necessary,
refrigerators or other lowtemperature
storage space shall be
provided.

Artikel li

För upphängning av oljekläder
skall det utanför, men i bekväm närhet
av sovrummen, finnas avdelning
av tillräcklig storlek och med erforderlig
ventilation.

Artikel 15

Besättningens bostäder skola hållas
rena och i tillbörligt beboeligt
skick. I bostäderna må icke förvaras
gods eller förråd, som ej tillhöra de
i bostäderna inhysta personerna.

Artikel 16

1. Tillfredsställande kokmöjligheter
skola finnas ombord och skola
om möjligt anbringas i ett särskilt
kabyssrum.

2. Kabyssrummet skall ha tillräckliga
dimensioner samt vara väl upplyst
och ventilerat.

3. Kabyssrummet skall vara försett
med kokutrustning, väggskåp
och hyllor till erforderligt antal, avloppsrör
och diskhyllor av rostfritt
material och med tillfredsställande
avrinningsanordning. Dricksvatten
skall ledas till kabyssrummet medelst
rör; där det tillhandahålles under
tryck, skall systemet vara försett
med skydd mot återflöde. Om kabyssrummet
ej är utrustat med varmvatten,
skall en apparat för uppvärmning
av vatten anbringas.

4. Kabyssrummet skall vara utrustat
med lämpliga anordningar för
att alltid kunna tillhandahålla varma
drycker åt besättningen.

5. Ett förrådsrum med tillräcklig
volym skall finnas; detta skall kunna
hållas torrt, svalt och vädrat för
att förebygga förstörelse av förråden.
Om så erfordras skola kylskåp
eller andra förrådsutrymmen med
låg temperatur tillhandahållas.

Kungl. Maj.ts proposition nr 11 år 1967

6. Where butane or propane gas is
used for cooking purposes in the
galley the gas container shall be
kept on the open deck.

Part IV. Application to Existing Ships

Artide 17

1. Subject to the provisions of paragraphs
2, 3 and 4 of this Artide,
this Convention applies to vessels the
keels of which are laid down subsequent
to the coming into force of
the Convention for the territory of
registration.

2. In the case of a vessel which is
fully complete on the date of the
coming into force of this Convention
for the territory of registration and
which is below the standard set by
Part III of this Convention, the competent
authority may, after consultation
with the fishing-vessel owners’
and fishermen’s organisations
where such exist, require such aiterations
for the purpose of bringing
the vessel into conformity with the
requirements of the Convention as it
deems possible having regard to the
practical problems involved, to be
made when—

(a) the vessel is re-registered;

(b) substantial structural aiterations
or major repairs are made to
the vessel as a result of long-range
plans and not as a result of an accident
or an emergency.

3. In the case of a vessel in the
process of building and/or reconversion
on the date of the coming into
force of this Convention for the territory
of registration, the competent
authority may, after consultation
with the fishing-vessel owners’ and
fishermen’s organisations where
such exist, require such aiterations
för the purpose of bringing the vessel
into conformity with the requirements
of the Convention as it deems
possible having regard to the prac -

6. Om butan- eller propangas användes
för matlagningsändamål i kabyssrummet
skola gasbehållarna förvaras
på det öppna däcket.

Del IV. Konventionens tillämpning på
existerande fartyg

Artikel 17

1. Denna konvention skall, med
iakttagande av vad i denna artikels
mom. 2, 3 och 4 sägs, gälla fartyg,
till vilka kölen sträckts, sedan konventionen
trätt i kraft för det territorium,
där fartygen äro registrerade.

2. I fråga om fartyg, som är fullt
färdigställt å dagen för denna konventions
ikraftträdande för det territorium,
där fartyget är registrerat,
må vederbörande myndighet, därest
fartyget ej uppfyller de i konventionens
del III uppställda fordringarna,
efter hörande av eventuellt existerande
redare- och fiskareorganisationer,
påfordra sådana ändringar för
att bringa fartyget i överensstämmelse
med konventionens fordringar
som myndigheten med hänsyn till
praktiska förhållanden anser möjliga,
när:

a) fartyget omregistreras;

b) väsentliga konstruktiva ändringar
eller större reparationer vidtagas
å fartyget på grund av förutbestämda
planer men icke på grund
av haveri eller oförutsedd händelse.

3. I fråga om fartyg, som å dagen
för denna konventions ikraftträdande
för det territorium, där fartyget
är registrerat, befinner sig under
byggnad och/eller ombyggnad för att
åter försättas i sådant skick, att det
lämpar sig för sitt tidigare ändamål,
må vederbörande myndighet, efter
hörande av eventuellt existerande redare-
och fiskareorganisationer, påfordra
sådana ändringar för att
bringa fartyget i överensstämmelse
med konventionens fordringar som

Kungl. Maj.ts proposition nr 11 år 1967

tical problems involved; such aiterations
shall constitute final compliance
with the terms of this Convention,
unless and until the vessel be
re-registered.

4. In the case of a vessel, other
than such a vessel as is referred to
in paragraphs 2 and 3 of this Artide
or a vessel to which the provisions
of this Convention were applicable
while she was under construction,
being re-registered in a territory after
the date of the coming into force
of this Convention for that territory,
the competent authority may, after
consultation with the fishing-vessel
owners’ and fishermen’s organisations
where such exist, require such
aiterations för the purpose of bringing
the vessel into conformity with
the requirements of the Convention
as it deems possible having regard to
the practical problems involved;
such aiterations shall constitute final
compliance with the terms of this
Convention, unless and until the vessel
is again re-registered.

Part V. Final Provisions

Article 18

Nothing in this Convention shall
affect any law, award, custom or
agreement between fishing vessel
owners and fishermen wliich ensures
more favourable conditions than
those provided for by this Convention.

myndigheten med hänsyn till praktiska
förhållanden anser möjliga;
dessa ändringar skola, så länge fartyget
icke omregistreras, anses innebära
ett slutgiltigt uppfyllande av
konventionens bestämmelser.

4. I fall ett fartyg — dock ej fartyg,
som avses i denna artikels inom.
2 och 3 eller fartyg, varå bestämmelserna
i denna konvention varit tilllämpliga
under fartygets byggnad —
blir omregistrerat i ett territorium
efter dagen för denna konventions
ikraftträdande för samma territorium,
må vederbörande myndighet,
efter hörande av eventuellt existerande
redare- och fiskareorganisationer,
påfordra sådana ändringar
för att bringa fartyget i överensstämmelse
med konventionens fordringar
som myndigheten med hänsyn till
praktiska förhållanden anser möjliga;
dessa ändringar skola, så länge
fartyget icke ånyo omregistreras, anses
innebära ett slutgiltigt uppfyllande
av konventionens bestämmelser.

Del V. Slutbestämmelser
Artikel 18

Intet i denna konvention skall inverka
på lag, skiljedom, sedvänja eller
avtal mellan redare och fiskare,
som tillförsäkrar förmånligare villkor
än de, som stadgas i denna konvention.

Artiklarna 19—26

Dessa artiklar äro likahjdande med artiklarna 16—23 av konventionen
(nr 125) angående behörighetsbevis för fiskare, dock att då i artikel 22 av
sistnämnda konvention hänvisas till artikel 18, detta i förevarande konvention
motsvaras av en i artikel 25 upptagen hänvisning till artikel 21.

Kungl. Maj:ts proposition nr 11 år 1967

Recommendation (No. 126) concerning
the Vocational Training of Fishermen

The General Conference of the International
Labour Organisation,
Having been convened åt Geneva
by the Governing Body of the International
Labour Office, and having
met in its Fiftieth Session on 1 June
1966, and

Noting the terms of the Vocational
Training Recommendation, 1962,
and

Considering that, in application of
that instrument, the vocational training
of fishermen should be of a
standard equivalent to that provided
för other trades, occupations and
industries, and

Considering further that the basic
objectives of the vocational training
of fishermen should be—

to improve the efficiency of the
fishing industry and to secure general
recognition of the economic and
social significance of fishing to the
national economy;

to encourage the entry into the
fishing industry of a sufficient number
of suitable persons;

to provide training and retraining
facilities commensurate with the
current and projected manpower
needs of the fishing industry for all
the various fishing occupations;

to assist the entry into employment
of all trainees after completion
of their courses ;

to assist trainees in reaching their
highest productive and earning capacity;
and

to improve the standards of safety
on board fishing vessels,

Having decided upon the adoption

Bilaga 3

(Översättning)

Rekommendation (nr 126) angående
yrkesutbildning för fiskare

Internationella arbetsorganisationens
allmänna konferens,
vilken av styrelsen för Internationella
arbetsbyrån sammankallats till
Genéve och där samlats den 1 juni
1966 till sitt femtionde sammanträde,
och

som beaktar bestämmelserna i rekommendationen
angående yrkesutbildning,
1962, och

som anser att vid tillämpningen
av nämnda instrument yrkesutbildningen
för fiskare bör vara likvärdig
med den utbildning som tillhandahålles
för andra yrken och näringsgrenar,
och

som dessutom anser att de grundläggande
syftena för yrkesutbildningen
för fiskare böra vara
att förbättra fiskerinäringens effektivitet
och säkerställa ett allmänt
erkännande av fiskets ekonomiska
och sociala betydelse för folkhushållet; att

stimulera tillräckligt många
därtill lämpade personer att söka sig
till fiskerinäringen;

att tillhandahålla anordningar för
utbildning och omskolning som motsvara
fiskerinäringens aktuella och
förväntade behov av arbetskraft i
alla olika fiskeriyrken;

att hjälpa alla elever att erhålla
arbete sedan de avslutat sin utbildning; att

hjälpa eleverna att uppnå största
möjliga produktions- och förvärvsförmåga;
och

att förbättra säkerheten ombord
på fiskefartyg,

och beslutat antaga vissa förslag

Kungl. Maj:ts proposition nr 11 år 1967

of certain proposals regarding the
vocational training of fishernien,
which is included in the sixth item
on the agenda of the session, and
Having determined that these
proposals shall take the form of a
Recommendation,

adopts this twenty-first day of June
of the year one thousand nine hundred
and sixty-six the following
Recommendation, which may be cited
as the Vocational Training (Fishermen)
Recommendation, 1966:

I. Seope and Definitions

1. (1) För the purposes of this
Recommendation, the term “fishing
vessel” includes all ships and boats,
of any nature whatsoever, whether
publicly or privately owned, which
are engaged in maritime fishing in
salt waters, with the exception of
ships and boats engaged in whaling
or similar pursuits and fishery research
and fishery protection vessels.

(2) This Recommendation applies
to all training for work on
board fishing vessels.

(3) This Recommendation does
not apply to persons fishing for sport
or recreation.

2. For the purpose of this Recommendation,
the following terms have
the meanings hereby assigned to
them:

(a) skipper: any person having
command or charge of a fishing vessel; (b)

mate: any person exercising
subordinate command of a fishing
vessel, including any person, other
than a pilot, liable åt any time to be
in charge of the navigation of such
a vessel;

(c) engineer: any person permanently
responsible for the mechanical
propulsion of a fishing vessel, as well
as any other person liable åt any
time to operate and maintain the

angående yrkesutbildning för fiskare,
vilken fråga inbegripes i den
sjätte punkten på sammanträdets
dagordning,

samt beslutat, att dessa förslag
skola taga form av en rekommendation,

antager denna den tjugoförsta dagen
i juni månad år nittonhundrasextiosex
följande rekommendation,
som må benämnas rekommendation
angående yrkesutbildning (fiskare),
1966.

1. Tillämpningsområde och definitioner

1. 1) Med »fiskefartyg» förstås i
denna rekommendation fartyg av
vad slag det vara må, i allmän eller
enskild ägo, som nyttjas till havsfiske
i saltvatten, med undantag av
fartyg, som nyttjas till valfångst eller
liknande verksamhet samt fartyg
som nyttjas för forskningsändamål
eller till skydd för fisket.

2) Denna rekommendation äger
tillämpning på all utbildning för arbete
ombord på fiskefartyg.

3) Denna rekommendation äger
icke tillämpning på personer, som
bedriva sport- eller rekreationsfiske.

2. I denna rekommendation ha
följande termer den innebörd som
här anges:

a) befälhavare: person som för befäl
över ett fiskefartyg;

bj styrman: person som för underordnat
befäl över ett fiskefartyg,
inberäknat person — annan än lots
— som vid varje tidpunkt kan åläggas
att ansvara för navigeringen av
ett sådant fartyg;

c) maskinist: person som har det
ständiga ansvaret för ett fiskefartygs
mekaniska framdrivning, ävensom
varje annan person, som vid varje
tidpunkt kan åläggas att sköta och

Kungl. Maj ds proposition nr 11 år 1967

engines and mechamcal equipment
of such a vessel;

(d) skilled fisherman: any experienced
member of the deck crew
working on board a fishing vessel,
participating in the operation of the
vessel, preparing gear for fishing,
catching fish, loading catch and
Processing it, and maintaining and
repairing nets or other fishing equipment.

II. National Plaimin;) and Administration

Planning and Co-ordination

3. In planning a national education
and training policy, the competent
authorities in the countries possessing
or intending to develop a fishing
industry should ensure that adequate
provision is made in the general network
of training facilities for the
training of fishermen.

4. Where national circumstances
do not permit the development of
facilities for the training of fishermen
åt all levels of skill required,
collaboration with other countries,
as well as with international organisations,
in the development of common
fishery training schemes for
such skills and occupations as cannot
be covered by national programmes
should be considered.

5. (1) The activities of all public
and private institutions in eachcountry
engaged in the training of fishermen
should be co-ordinated and developed
on the basis of a national
programme.

(2) Such a programme should
be drawn up by the competent authorities
in co-operationwithfishingvessel
owners’ and fishermen’ s organisations,
with educational and fishery
research institutions, and with other
bodies or individuals having an inti4
— B ihan g till riksdagens protokoll

underhålla maskineri och mekanisk
utrustning på ett sådant fartyg;

d) yrkeskunnig fiskare: varje erfaren
medlem av däcksbesättningen
ombord på ett fiskefartyg, som deltager
i driften av fartyget, som iordningställer
redskap för fiske, som
fångar fisk, lastar fångsten och bearbetar
den och som underhåller och
reparerar nät eller annan fiskeutrustning.

II. Planering och administration
på riksplanet

Planering och samordning

3. Vid planeringen av en nationell
undervisnings- och utbildningspolitik
böra vederbörande myndigheter i
de länder som ha eller avse att utveckla
en fiskerinäring tillse att det
allmänna systemet av utbildningsinstitutioner
innefattar nöjaktiga anordningar
för utbildningen av fiskare.

4. Om de nationella förhållandena
icke medge utvecklandet av anordningar
för utbildning av fiskare på
alla nivåer av erforderlig yrkeskunnighet,
bör vederbörande land överväga
att i samverkan med andra länder
ävensom med internationella organisationer
utveckla gemensamma
anordningar för fiskeriutbildning beträffande
sådana kvalifikationer och
yrken som ej kunna omfattas av nationella
program.

5. \) Den verksamhet som utövas
av alla allmänna och enskilda institutioner
i varje land vilka bedriva
utbildning av fiskare bör samordnas
och utvecklas på grundvalen av ett
nationellt program.

2) Ett sådant program bör utformas
av vederbörande myndigheter
i samverkan med redare- och fiskareorganisationer,
med undervisningsoch
forskningsinstitutioner för fisket
och med andra sammanslutningar
eller personer som ha ingående
1967. 1 sand. Nr 11

Kungl. Maj.ts proposition nr It år lfj67

mate knowledge of the vocational
training of fishermen. In developing
countries in which specialised fishery
research or development institutes
are established in co-operation with
other countries or international
organisations, such institutes should
play a leading part in the establishment
of the national programme.

(3) To facilitate the planning,
development, co-ordination and administration
of fishermen’s training
schemes, joint advisory policy and
administrative bodies should whenever
possible be set up åt the national
level and, where appropriate,
also åt the regional and local levels.

(5. The competent authorities
should ensure that the various agencies
and institutions responsible for
the dissemination of information on
training and employment opportunities,
such as primary and secondary
schools, vocational guidance and employment
counselling services, public
employment services, vocational and
technical training institutions and
fishing vessel owners’ and fishermen’s
organisations, are supplied
with complete information on public
and private training schemes for
fishermen and on conditions of
entry into fishing.

7. The competent authorities
should ensure that fishermen’s vocational
training schemes are fully coordinated
with any other programmes
and activities, public or private,
related to the fishing industry. In
particular, they should make certain
that—

(a) fishery research institutions
make information on their latest discoveries
of practical interest to fishing
readily available to training centres
and other interested bodies, and
through these to working fishermen;
where possible, the research institutions
should contribute to the advanced
training of fishermen, and

kunskaper om yrkesutbildning för
fiskare. I utvecklingsländer, där specialiserade
institut för fiskeriforskning
eller för utveckling av fisket
upprättas i samverkan med andra
länder eller internationella organisationer,
böra dessa institut spela en
ledande roll vid utformningen av det
nationella programmet.

3) I syfte att underlätta planering,
utveckling, samordning och administration
av utbildningssystem
för fiskare böra såvitt möjligt gemensamma
rådgivande organ för utformning
av målsättningar och för
administration skapas på nationell
nivå och där så är lämpligt även på
regional och lokal nivå.

6. Vederbörande myndigheter böra
tillse, att de olika organ och institutioner
som ansvara för spridandet
av upplysningar om utbildningsoch
sysselsättningsmöjligheter, såsom
det allmänna skolväsendet, organ
för yrkesvägledning, den offentliga
arbetsförmedlingen, fack- och
yrkesskolor samt redare- och fiskareorganisationer
få tillgång till fullständiga
upplysningar beträffande
allmänna och enskilda anordningar
för utbildning av fiskare och beträffande
villkoren för sysselsättning
inom fisket.

7. Vederbörande myndigheter böra
tillse, att anordningarna för yrkesutbildning
av fiskare äro helt
samordnade med alla andra program
och verksamheter, allmänna eller enskilda,
som beröra fiskerinäringen.
I synnerhet böra de tillse,

a) att institutioner för fiskeriforskning
göra informationer om sina
senaste rön av praktiskt intresse
för fisket lätt tillgängliga för utbildningsinstitutioner
och andra intresserade
organ och därigenom för de
yrkesverksamma fiskarena; då så är
möjligt böra forskningsinstitutionerna
medverka till avancerad utbild -

Kungl. Maj.ls proposition nr 11 år 1967

fishermen’s training centres should,
as appropriate, assist these institutions
in their work;

(b) measures are taken, through
the provision of general education
prior to or simultaneously with vocational
training, to advance the general
level of education in fishing
communities, to promote greater
satisfaction among fishermen and to
facilitate the assimilation of technical
and vocational training;

(c) arrangements are made, with
the co-operation of fishing vessel
owners’ and fishermen’s organisations,
in order that, other things being
equal, preference may be given
in employment placement to persons
who have completed a public or private
training course;

(d) arrangements are made, with
the co-operation of fishing vessel
owners’ and fishermen’s organisations,
particularly in developing
countries, for trainees completing
public and private courses either to
enter employment on fishing vessels
or, alternatively, to acquire and operate
suitably equipped fishing vessels,
either individually, or by forming
co-operatives for the joint purchase
and use of fishing boats, or by
any other appropriate means;

(e) the number of trained fishermen
corresponds to the number of
boats and the equipment available
or planned to be available in the
country.

Financing

8. (1) Fishermen’s training

schemes should be systematically
organised; financing should be on a
regular and adequate basis and
should have regard to the present
and planned requirements and developrnent
of the fishing industry.

(2) Where required, the government
should make financial contributions
to training schemes carried on

ning av fiskare, och institutioner för
utbildning av fiskare böra då så är
lämpligt biträda forskningsinstitutionerna
i deras arbete;

b) att åtgärder vidtagas genom
tillhandahållande av allmänbildande
undervisning före eller samtidigt
med yrkesutbildning för att höja den
allmänna bildningsnivån i fiskesamhällen,
att främja större trivsel bland
fiskare och underlätta för dem att
tillgodogöra sig teknisk undervisning
och yrkesutbildning;

c) att åtgärder vidtagas i samverkan
med redare- och fiskareorganisationer
för att under i övrigt lika
förhållanden företräde vid förmedlingen
av arbete skall ges personer,
som ha avslutat en offentlig eller enskild
utbildningskurs;

d) att åtgärder vidtagas i samverkan
med redare- och fiskareorganisationer,
särskilt i utvecklingsländer,
för att elever som avslutat offentliga
eller enskilda utbildningskurser antingen
erhålla anställning på fiskefartyg
eller förvärva och driva lämpligt
utrustade fiskefartyg, individuellt
eller genom att bilda kooperativa
sammanslutningar för gemensamt
förvärv och nyttjande av fiskebåtar
eller på annat lämpligt sätt;

e) att antalet utbildade fiskare
svarar mot det antal båtar och den
utrustning som finns eller avses bli
tillgänglig i landet.

Finansiering

8. 1) Program för utbildning av
fiskare böra vara systematiskt organiserade
; finansieringen bör vara regelbunden
och tillräcklig och taga
hänsyn till fiskerinäringens aktuella
och framtida behov och utveckling.

2) Då så erfordras bör staten
ge ekonomiskt stöd åt lokala myndigheter
eller enskilda organ, som

Kungl. Maj:ts proposition nr It år 1967

by local government or private
bodies. These contributions may take
the form of general subsidies, grants
of land and buildings or of demonstration
material such as boats, engines,
navigational equipment and
fishing gear, provision of instructors
free of charge, or payment of feés
for trainees.

(3) Training in publicly operated
training centres for fishermen
should be given without charge to
the trainee. In addition, the training
of adults and young persons in need
should be facilitated by financial and
economic assistance of the kind cnvisaged
in Paragraph 7, subparagraphs
(3) and (5), of the Vocational
Training Recommendation,
1962.

Training Standards

9. (1) The competent authorities,
in co-operation with the joint bodies
mentioned in Paragraph 5, subparagraph
(3), of this Recommendation,
should define and establish general
standards for fishermen’s training
applicable throughout the territory
of the country. These standards
should be in conformity with the
national requirements for obtaining
the various fishermen’s certificates
of competency and should lay down

(a) the minimum age of entry into
fishermen’s training schemes;

(b) the nature of medical examinations,
including chest X-rays and
hearing and sight tests, required för
persons entering training schemes;
the examinations, particularly the
hearing and sight tests, may differ
for persons entering deck and persons
entering engine courses;

bedriva utbildningsverksamhet. Detta
stöd kan taga formen av allmänna
subventioner, tillhandahållande av
mark och byggnader eller av demonstrationsmaterial,
såsom båtar, motorer,
navigationsutrustning och fiskeredskap,
kostnadsfritt tillhandahållande
av lärare eller betalning av
avgifter för elever.

3) Utbildning i offentliga institutioner
för utbildning av fiskare bör
ges utan kostnad för eleverna. Dessutom
bör utbildningen av behövande
vuxna och yngre personer underlättas
genom finansiellt och ekonomiskt
bistånd av det slag'' som avses i moment
7: 3) och 7: 5) i rekommendationen
angående yrkesutbildning,
1962.

Normer för utbildning

9. 1) Vederbörande myndigheter
böra samverka med de gemensamma
organ, som omnämnas i moment
5: 3) i denna rekommendation, utarbeta
och fastställa allmänna normer
för utbildning av fiskare, vilka skola
äga tillämpning inom hela landets
territorium. Dessa normer böra stå
i överensstämmelse med de inom landet
gällande fordringarna för erhållande
av olika behörighetsbevis för
fiskare och böra fastställa

a) minimiåldern för tillträde till
kurser för utbildning av fiskare;

b) arten av de läkarundersökningar
— inberäknat skärmbildsundersökning
samt hörsel- och synprov
— som fordras för personer som skola
beredas utbildning; dessa undersökningar,
i synnerhet hörsel- och
synproven, kunna vara olika för personer
som skola utbildas för däckstjänst
och för personer som skola utbildas
för maskintjänst;

c) den skolundervisning som erfordras
för tillträde till utbildningskurser
för fiskare;

Kungl. Maj.ts proposition nr 11 år 1967

(d) the fishing, navigation and
seamanship, safety, engineering, catering
and other subject-matter
which should be included in the
training curricula;

(e) the amount of practical training,
including time spent in engineering
shops and åt sea, which
trainees should undergo;

(f) the duration of the training
courses for the various fishing occupations
and the different levels of
competency;

(g) the nature of any examinations
following the completion of the
training courses; and

(h) the experience and qualifications
of the teaching staff of training
institutions.

(2) Where it is not possible to
lay down standards applicahle
throughout the country, recommended
standards should be drawn
up by the competent authorities, in
co-operation with the joint bödies
mentioned in Paragraph 5, subparagraph
(3), of this Recommendation,
to serve as a guide to the setting of
standards which are as uniform as
possible throughout the country.

III. Training Programmes

10. The curricula of the various
training programmes for fishermen
should be based on a systematic analysis
of the work required in fishing
and should be established in co-operation
with the joint bodies mentioned
in Paragraph 5, subparagraph (3), of
this Recommendation. They should
be periodically reviewed and kept up
to date with technical developments
and should, as appropriate för the
functions to be exercised, include
training in—

(a) fishing techniques, including
where appropriate the operation and
care of electronic fish-finding de -

d) den undervisning rörande fiske,
navigation, sjömanskap, säkerhetsfrågor,
maskin- och motorkunskap,
intendenturfrågor och andra ämnen
som böra ingå i kursplanerna för utbildningen
;

e) omfattningen av den praktiska
utbildning, inberäknat den tid som
tillbringas i mekaniska verkstäder
och till sjöss, som eleverna böra genomgå; f)

längden av utbildningskur serna
för olika yrken inom fisket och för
olika behörighetsnivåer;

g) arten av de examina som följa
efter utbildningskursernas avslutning;
och

h) krav på erfarenhet och kvalifikationer
hos lärarpersonalen vid
utbildningsinstitutionerna.

2) När det icke är möjligt att
fastställa normer tillämpliga i hela
landet, böra de normer som rekommenderas,
utformas av vederbörande
myndigheter i samverkan med de gemensamma
organ, som omnämnas i
moment 5: 3) i denna rekommendation,
för att tjäna som vägledning vid
fastställandet av normer Som äro så
likformiga som möjligt i hela landet.

III. Utbildningsprogram

10. Kursplanerna för de olika utbildningsprogrammen
för fiskare böra
vara grundade på en systematisk
analys av det arbete som erfordras
inom fisket och fastställas i samverkan
med de gemensamma organ som
omnämnas i moment 5:3) i denna
rekommendation. De böra tid efter
annan omprövas och aktualiseras
med hänsyn till den tekniska utvecklingen
och böra, då så är lämpligt
med hänsyn till de funktioner som
skola utövas, innefatta utbildning beträffande a)

fiskemetoder, där så är lämpligt
inbegripet användning och vård
av elektroniska hj älpmedel för loka -

Kungl. Maj.ts proposition nr 11 år 1967

vices, and operation, maintenance
and repair of fishing gear;

(b) navigation, seamanship and
ship handling appropriate to the sea
area and to the type of fishing for
which the course is designed, including
a proper knowledge of the international
Regulations for Preventing
Collisions åt Sea;

(d) vessel maintenance and other
related matters;

(e) operation, maintenance and
repair of steam or internal combustion
(gasoline or diesel) engines or
other equipment which the trainee
may be called upon to use;

(f) operation and care of radio
and radar installations which the
trainee may be called upon to use;

(g) safety åt sea and safety in
handling fishing gear, including such
matters as stability, effects of icing,
fire fighting, water-tight integrity,
personal safety, gear and machinery
safeguards, rigging safety measures,
engine-room safety, lifeboat handling,
use of inflatable life rafts, first
aid and medical care and other related
matters;

(h) theoretical subjects relevant
to fishing, including marine biology
and oceanography, which will enable
trainees to gain a broad foundation
for further instruction and training
leading to promotion or to transfer
to another fishing occupation or another
type of fishing;

(i) general education subjects^
although this may be provided for to
a more limited extent in short courses; (j)

operation, maintenance and
repair of refrigeration systems, fire -

lisering av fisk samt användning,
underhåll och reparation av fiskeredskap; b)

navigation, sjömanskap och
manövrering, avpassad efter det
havsområde och den typ av fiske som
kursen är avsedd för, inberäknat tillfredsställande
kännedom om de internationella
sjövägsreglerna;

c) lastning, rensning och bearbetning
av fisk ombord;

d) underhåll av fartyg och liknande
ämnen;

e) drift, underhåll och reparation
av ångmaskiner eller förbränningsmotorer
(för bensin eller dieselolja)
eller annan utrustning, som eleven
kan bli ålagd att använda;

f) användning och vård av radiooch
radaranläggningar, som eleven
kan bli ålagd att använda;

g) säkerheten till sjöss och säkerheten
vid användning av fiskeredskap,
inberäknat frågor rörande stabilitet,
risk för nedisning, brandskydd,
fartygets styrka och täthet,
personlig säkerhet, skyddsanordningar
för redskap och maskiner, säkerheten
vid användning av hissanordningar,
säkerhetsåtgärder i maskinavdelningen,
användning av livbåtar,
användning av uppblåsbara
livräddningsflottar, första hjälp vid
olycksfall och sjukvård samt liknande
ämnen;

h) teoretiska ämnen av betydelse
för fisket, däribland havsbiologi och
oceanografi, som kunna ge eleverna
möjlighet att förvärva en solid grund
för fortsatt undervisning och utbildning,
vilken leder till befordran eller
överflyttning till ett annat fiskeriyrke
eller en annan typ av fiske;

i) allmänna läroämnen, även om
undervisning i sådana ämnen endast
kan få begränsad omfattning i korta
kurser;

j) användning, underhåll och reparation
av kylsystem, brandskydds -

Kungl. Maj.ls proposition nr 11 år 1967

fighting equipment, deck and trawling
winches and other mechanical
equipment of fishing vessels;

(k) principles of shipboard electrical
power installations, and maintenance
and repair of the electrical
machinery and equipment of fishing
vessels;

(l) health and physical education,
especially swimming, where training
facilities permit;

(m) specialised courses in deck,
engine and other subjects after an
introductory period of general fishing
instruction.

It. (1) National standards should,
where practicable and appropriate,
be established for certificates of competency
or diplomas qualifying a
person to act as skipper (various
grades); mate (various grades);
engineer (various grades); fishery
technician (various grades); boatswain;
skilled fisherman (various
grades); cook; or other deck or engine-room
personnel.

(2) Training programmes
should be chiefly designed to prepare
trainees for certification and should
be directly related to national certification
standards; they should take
account of the minimum ages and
minimum professional experience
laid down by the competent authorities
in respect of the various grades
of certificates of competency.

(3) Where national certification
examinations do not exist or do
not exist for the particular duty in
question, training courses should
nevertheless prepare trainees for
particular duties such as those listed
above. All trainees successfully completing
such training courses should
receive a diploma concerning the
course followed.

12. (1) Programmes should be
available to train fishermen to perform
duties as skippers and engineers
of all types of vessels in use

utrustning, däcks- och trålvinschar
och annan mekanisk utrustning på
fiskefartyg;

k) principer för elektriska installationer
på fartyg samt underhåll
och reparation av elektriska maskiner
och apparater på fiskefartyg;

l) hygien och fysisk fostran, särskilt
simning, då utbildningsresurserna
så medge;

m) specialiserade kurser i däckstjänst,
maskintjänst och andra ämnen
efter eu inledande period av allmän
fiskeutbildning.

It. 1) Nationella normer böra, då
så är möjligt och lämpligt, fastställas
för behörighetsbevis eller diplomsom
ge en person befogenhet att tjänstgöra
som befälhavare (olika grader),
styrman (olika grader), maskinist
(olika grader), fiskeritekniker (olika
grader), båtsman, yrkeskunnig
fiskare (olika grader), kock eller i
annan befattning som däcks- eller
maskinrumspersonal.

2) Utbildningsprogrammen böra
främst utformas i syfte att förbereda
eleverna för erhållande av behörighetsbevis
och böra direkt anknytas
till de nationella behörighetsnormerna;
de böra ta hänsyn till de
minimiåldrar och de minimikrav på
yrkesvana som fastställts av vederbörande
myndigheter med avseende
på olika slag av behörighetsbevis.

3) När det icke på det nationella
planet förekommer examina för
behörighet eller när sådana icke förekomma
för en speciell uppgift, böra
utbildningskurserna dock förbereda
eleverna för speciella åligganden
av sådant slag som uppräknats i
det föregående. Alla elever som med
framgång avslutat sådana utbildningskurser
böra erhålla diplom beträffande
genomgången kurs.

12. 1) Det bör finnas program för
att utbilda fiskare till att tjänstgöra
som befälhavare och maskinister på
alla slag av fartyg i vederbörande

Kungl. Maj:ts proposition nr It år 1967

in the fishing fleet of the country
concerned, including larger distantwater
vessels.

(2) Where appropriate to the
vessels in use, college-level fishing
and navigation courses should be
established which are of the same
level as merchant navy officers’
training programmes hut which provide
training in subject-matters appropriate
to fishing.

13. The duration of the various
training programmes should be sufficient
to enable trainees to assimilate
the instruction given, and should
be determined with reference to such
matters as—

(a) the level of training required
for the occupation for which the
course is designed;

(b) the general educational level
and age required of trainees entering
the course;

(d) the urgency of turning out
trained fishermen in the country,
subject to the maintenance of adequate
standards of training.

14. (1) The teaching staff should
consist of persons possessing abroad
general education, a theoretical technical
education and satisfactory relevant
practical fishing experience.

(2) Where it is not possible
to recruit a teaching staff with these
qualifications, persons with practical
experience in fishing and holding
appropriate certificates of competency
should be employed.

(3) Where it is not possible
to recruit a full-time teaching staff
with practical fishing experience,
persons with satisfactory relevant
practical fishing experience should
be employed on a part-time basis.

(4) All teaching staff should
have an aptitude for teaching and
should be given appropriate teacher
training by the competent educational
authorities.

lands fiskeflotta, inberäknat större
fartyg som användas för fiske i avlägsna
vatten.

2) Där så är lämpligt med
hänsyn till de fartyg som användas
böra högre kurser i fiske och navigation
anordnas, som ligga på samma
nivå som den för befäl i handelsflottan
avsedda utbildningen, men
som ge utbildning i ämnen som äro
lämpade för fiskerinäringen.

13. Utbildningen bör pågå tillräckligt
länge för att eleverna skola kunna
tillgodogöra sig den undervisning
som meddelas, och dess varaktighet
bör bestämmas med hänsyn till sådana
faktorer som

a) den utbildningsnivå som erfordras
för det yrke, för vilket ifrågavarande
kurs utformats;

b) den skolundervisning och den
ålder som krävas för tillträde till
kursen;

c) elevernas tidigare praktiska erfarenhet;
och

d) vikten av att få fram utbildade
fiskare i landet under förutsättning
att en tillfredsställande standard för
utbildningen vidmakthålles.

14. 1) Lärarpersonalen bör utgöras
av personer som ha en bred skolunderbyggnad,
en teoretisk teknisk
utbildning och nöjaktig praktisk erfarenhet
av fiske.

2) När det icke är möjligt att
rekrytera lärare med dessa kvalifikationer,
bör man i stället anställa
personer med praktisk erfarenhet av
fiske och med lämpliga behörighetsbevis.

3) När det icke är möjligt att
rekrytera heltidsanställda lärare med
praktisk erfarenhet av fiske, böra
personer med nöjaktig sådan erfarenhet
anställas på deltid.

4) All lärarpersonal bör ha
fallenhet för undervisning och bör
beredas en lämplig lärarutbildning
genom vederbörande undervisningsmyndigheters
försorg.

Kungl. Maj:ts proposition nr It år 1967

Pre-Vocational Training

15. In fishing communities, meas11
res consistent with the Minimum
Age (Fishermen) Convention, 1959,
should be taken to provide prevocational
training to schoolchildren, including
training in elementary practical
seamanship, basic commercial
fishing techniques and navigational
principles, in so far as this is appropriate
to the general conditions
in the particular country.

Short Courses for Working
Fishermen

16. Training courses should be
available for working fishermen to
enable them to increase their technical
skills and knowledge, to keep
abreast of improved fishing and navigation
techniques, and to qualify
for promotion.

17. (1) Training courses för working
fishermen should be specifically
designed for the purposes of—

(a) complementing the basic longterm
courses by provning advanced
specialised training for promotion;

(b) provning training in fishing
techniques new to the area; in operating,
maintaining and repairing
new types of engines or gear; and in
making gear where appropriate;

(d) provning accelerated training
in developing countries.

(2) The courses should be of
short duration and should be considered
to be complementary to and
not substitutes för basic long-term
training programmes.

Förberedande yrkesutbildning

15. I fiskesamhällen böra åtgärder,
som äro förenliga med konventionen
angående minimiålder för tillträde
till arbete inom fisket, 1959,
vidtagas för att ge förberedande yrkesutbildning
åt skolbarn, inberäknat
utbildning i elementärt praktiskt
sjömanskap, grundläggande metoder
för kommersiellt fiske och grundregler
för navigation, i den mån så är
lämpligt med hänsyn till de allmänna
förhållandena i varje särskilt
land.

Korta kurser för yrkesverksamma
fiskare

16. Utbildningskurser böra anordnas
för yrkesverksamma fiskare i
syfte att bereda dem möjlighet att
öka sina tekniska kunskaper och färdigheter,
att erhålla aktuell orientering
rörande förbättrade fiske- och
navigationsmetoder och att kvalificera
sig för befordran.

17. 1) Utbildningskurser för yrkesverksamma
fiskare böra särskilt
utformas för följande ändamål:

a) af t komplettera de grundläggande
längre kurserna genom att tillhandahålla
specialiserad utbildning
som en förberedelse till befordran;

b) att tillhandahålla utbildning i
fiskemetoder som äro nya för området,
i användning, underhåll och
reparation av nya typer av maskiner
och fiskeredskap och i tillverkning
av redskap då så är lämpligt;

c) att tillhandahålla utbildning på
alla nivåer för fiskare, som icke haft
möjlighet att deltaga i en grundläggande
längre utbildningskurs;

d) att tillhandahålla snabbutbildning
i utvecklingsländer.

2) Kurserna böra vara kortvariga
och betraktas som komplement
till och icke som ersättning för
grundläggande längre utbildningskurser.

Kungl. Maj.ts proposition nr 11 år 196/

18. The courses, which may take
the form of mobile courses bringing
instructors and demonstration equipment
to fishing centres, should in
particular consist of programmes
involving—

(a) evening courses;

(b) seasonal courses offered during
stormy months or slack fishing
periods; or

19. (1) All appropriate measures
should be taken to enable working
fishermen to attend short courses
ashore.

(2) Working fishermen should
receive adequate financial compensation
for the periods in which they
attend short training courses.

20. Where long-term courses and
short courses for working fishermen
do not meet training needs, particularly
in isolated areas, these courses
may be supplemented hy—

(n) special radio and television
courses and programmes provning
fishing information;

(b) correspondence courses specially
adapted to the needs of working
fishermen and arranged for use
by study groups with occasional lectures
or attendance åt training
schools;

IV. Metliods of Training

21. The training methods adopted
by fishermen’s training schemes
should be the most effective possible,
having regard to the nature of
the courses, the trainees’ experience,

18. Kurserna, vilka kunna taga
formen av ambulerande kurser, vid
vilka lärare med demonstrationsmaterial
besöka fiskesamhällen, böra
särskilt bestå av

a) kvällskurser;

b) säsongkurser, som anordnas
under månader med stormigt väder
eller under perioder då fisket har
ringa omfattning; eller

c) kurser på dagtid, för vilka fiskarna
tillfälligt avbryta sitt arbete
under korta perioder.

19. 1) Alla lämpliga åtgärder böra
vidtagas för att göra det möjligt för
yrkesverksamma fiskare att bevista
korta kurser i land.

2) Yrkesverksamma fiskare
böra erhålla tillräcklig ekonomisk
gottgörelse för de perioder, under vilka
de deltaga i korta utbildningskurser.

20. När längre kurser och korta
kurser för yrkesverksamma fiskare
icke tillgodose utbildningsbehoven,
särskilt inom isolerade områden,
kunna dessa kurser kompletteras
med

a) speciella kurser och program i
radio och television som ge information
om fisket;

b) korrespondenskurser som äro
särskilt anpassade till de yrkesverksamma
fiskarnas behov, som anordnas
på sådant sätt att de kunna
utnyttjas av studiegrupper och som
tidvis kompletteras med föreläsningar
eller vistelse vid utbildningsanstalter; c)

periodiska besök av forskare
och gästande lärare i fiskesamhällen.

IV. Utbildningsmetoder

21. De metoder som komma till
användning vid utbildning av fiskare
böra vara så effektiva som möjligt
med hänsyn tagen till kursernas art,
elevernas erfarenhet, allmänbildning

Kungl. Maj:ts proposition nr 11 år 1967

general education and age, and the
demonstration equipment and financial
support available.

22. Practical training, in which
the students themselves participate,
should be an important part of all
fishermen’s training programmes.

23. (1) Fishing training vessels
should be used by all training institutions
with programmes for persons
entering fishing to provide instruction
in fishing techniques, navigation
and seamanship, engine operation
and other matters. These vessels
should conduct actual fishing
operations.

(2) Training vessels should,
whenever possible, he attached to
technical schools provning'' advanced
training.

24. (1) Demonstration equipment
such as engines, gear, fishing-boat
models, workshop equipment and
navigational aids should he used in
training programmes.

(2) Such equipment should be
prepared in collaboration with fishery
research institutions and should
include, whenever possible, the latest
gear and navigational aids.

(3) Such equipment should be
selected with reference to the gear,
boats and engines wdiich the trainees
may be called upon to use.

(4) Films and other audiovisual
aids, although they may be
useful in some cases, should not be
a substitute for demonstration equipment
in the use of which trainees
themselves take an active part.

(5) Visits should be organised
för trainees to fishing vessels
equipped with modern or special
installations, to fishery research institutions,
or to fishing centres awTay
from the area in which the school is
located.

25. Practical training may also be
provided by periods of fishing åt

och ålder samt det demonstrationsmaterial
och de finansiella medel
som stå till förfogande.

22. Praktisk utbildning, i vilken
eleverna själva medverka, bör vara
ett betydelsefullt inslag i alla utbildningsprogram
för fiskare.

23. 1) Skolfartyg för fiskeutbildning
böra användas av alla utbildningsinstitutioner
för personer, som
avse att ägna sig åt fiske för att tillhandahålla
undervisning rörande fiskemetoder,
navigation och sjömanskap,
användning av maskiner och
andra ämnen. Dessa skolfartyg böra
bedriva verklig fiskeverksamhet.

2) Skolfartyg böra såvitt möjligt
vara knutna till tekniska skolor
som meddela högre utbildning.

24. 1) Demonstrationsmaterial såsom
motorer, fiskeredskap, modeller
av fiskebåtar, verkstadsutrustning
och hjälpmedel för navigation böra
användas i utbildningen.

2) Demonstrationsmaterialet
bör iordningställas i samverkan med
institutioner för fiskeriforskning och
bör såvitt möjligt innefatta de nyaste
redskapen och de nyaste hjälpmedlen
för navigation.

3) Demonstrationsmaterialet
bör utväljas under hänsynstagande
till de redskap, båtar och motorer
som eleverna kunna bli ålagda att
använda.

4) Filmer och andra audiovisuella
hjälpmedel böra, även om de i
vissa fall kunna vara till nytta, icke
ersätta demonstrationsmaterial, vid
vars användning eleverna själva aktivt
medverka.

5) För eleverna böra besök
anordnas på fiskefartyg utrustade
med moderna eller speciella installationer,
vid institutioner för fiskeriforskning
eller i fiskesamhällen som
äro avlägsna från det område där
skolan befinner sig.

25. Praktisk utbildning kan även
tillhandahållas genom perioder av

Kungl. Maj:ts proposition nr 11 år 1967

sea on board commercial fishing vessels.

26. Theoretical training, including
general education, given as part of
a training course should be directly
related to the knowledge and skills
required by fishermen and should,
wherever possible, be integrated with
the practical training offered.

V. International Co-operation

27. (1) Countries should co-operate
in promoting fishermen’s vocational
training, particularly in developing
countries.

(2) This co-operation, as appropriate,
may inelude such matters
as—

(a) with the help of international
organisations or other countries, obtaining
and training teaching staff to
establish and improve fishermen’s
training facilities;

(b) establishing joint training facilities
or joint fishery research institutions
with other countries;

(c) making training facilities available
to selected trainees or instruetor
trainees from other countries, and
sending trainees or instruetor trainees
to training facilities in other
countries;

(d) arranging international exchanges
of personnel and international
seminars and working parties;

(e) providing instrnetors for fishermen’s
training schools in other
countries.

fiske till sjöss ombord på kommersiella
fiskefartyg.

26. Den teoretiska utbildning och
den allmänbildande undervisning,
som meddelas som ett led i en utbildningskurs,
böra direkt anknytas
till de kunskaper och färdigheter
som krävas av fiskare och böra såvitt
möjligt samordnas med den
praktiska utbildningen.

V. Internationell samverkan

27. 1) Länderna böra samverka
för att främja yrkesutbildning av
fiskare, särskilt i utvecklingsländer.

2) Denna samverkan kan då
så är lämpligt avse bland annat

a) att med hjälp av internationella
organisationer eller andra länder rekrytera
och utbilda lärarpersonal i
syfte att skapa och förbättra anordningar
för utbildning av fiskare;

b) att tillsammans med andra länder
skapa gemensamma anordningar
för utbildning eller institutioner för
fiskeriforskning;

c) att ställa utbildningsmöjligheter
till förfogande för utvalda elever
eller blivande lärare från andra länder
och att sända elever eller blivande
lärare till utbildningsinstitutioner
i andra länder;

d) att anordna internationellt utbyte
av personal samt internationella
seminarier och arbetsgrupper;

e) att tillhandahålla lärare för
skolor för utbildning av fiskare i
andra länder.

Kungl. Maj:ts proposition nr 11 år 1967

Recommendation (No. 127) concerning
the Role of Co-operatives in the Economic
and Social Deveiopment of Developing Countries

Having decided upon the adoption
of certain proposals with regard to
the role of co-operatives in the economic
and social development of
developing countries, which is the
fourth item on the agenda of the
session, and

Having determined that these
proposals shall take the form of a
Recommendation,

adopts this twenty-first day of June
of the year one thousand nine hundred
and sixty-six the following Recommendation,
which may be cited
as the Co-operatives (Developing
Countries) Recommendation, 1966:

I. Seope

1. This Recommendation applies
to all categories of co-operatives, ineluding
consumer co-operatives,
land improvement co-operatives, agricultural
productive and processing
co-operatives, rural supply co-operatives,
agricultural marketing cooperatives,
fishery co-operatives,
service co-operatives, handicrafts cooperatives,
workers’ productive cooperatives,
labour contracting cooperatives,
co-operative thrift and
credit societies and banks, housing
co-operatives, transport co-oper -

Bilaga 4

(Översättning)

Rekommendation (nr 127) angående
kooperativa föreningars roll i utvecklingsländernas
ekonomiska och sociala utveckling

Internationella arbetsorganisationens
allmänna konferens,

vilken av styrelsen för Internationella
arbetsbyrån sammankallats till
Geneve och där samlats den 1 juni
1966 till sitt femtionde sammanträde,

och beslutat antaga vissa förslag
angående kooperativa föreningars
roll i utvecklingsländernas ekonomiska
och sociala utveckling, vilken
fråga utgör den fjärde punkten på
sammanträdets dagordning,

samt beslutat, att dessa förslag
skola taga form av eu rekommendation,

antager denna den tjugoförsta dagen
i juni månad år nittonhundrasextiosex
följande rekommendation, som
må benämnas rekommendation angående
kooperativa föreningar (utvecklingsländer),
1966.

I. Tillämpningsområde

1. Denna rekommendation är tilllämplig
på alla slag av kooperativa
föreningar, däri inbegripet konsumentkooperativa
föreningar, kooperativa
föreningar för jordförbättring,
för jordbruksproduktion och
förädling av jordbruksprodukter, för
tillhandahållande av jordbruksförnödenheter,
för marknadsföring av
j ordbruksprodukter, fiskerikooperativa
föreningar, kooperativa föreningar
med uppgift att tillhandahålla
tjänster, hantverkskooperativa föreningar,
arbetarproduktionsförening -

Kungl. Maj:ts proposition nr 11 år 1967

atives, insurance co-operatives and
health co-operatives.

II. Objectives of Policy concerning
Co-operatives

2. The establishment and growth
of co-operatives should be regarded
as one of the important instruments
for economic, social and cultural
developjnent as well as human advancement
in developing countries.

3. In particular, co-operatives
should be established and developed
as a means of—

(a) improving the economic, social
and cultural situation of persons
of limited resources and opportunities
as well as encouraging
their spirit of initiative;

(b) increasing personal and national
Capital resources bj'' the encouragement
of thrift, by eliminating
usury and by the sound use of
credit;

(c) contributing to the economy
an increased measure of democratic
control of economic activity and of
equitable distribution of surplus;

(d) increasing national income,
export revenues and employment by
a fuller utilisation of resources, for
instance in the implementation of
systems of agrarian reform and of
land settlement aimed åt bringing
fresh areas into productive use and
in the development of modern industries,
preferably scattered, processing
local raw materials;

(e) improving social conditions,
and supplementing social services in
such fields as housing'' and, where

ar, kooperativa föreningar med uppgift
att tillhandahålla arbetskraft,
kooperativa spar- och kreditföreningar
samt banker, bostadskooperativa
föreningar, transport k ooperativa föreningar,
försäkringskooperativa föreningar
samt kooperativa föreningar
för sjuk- och hälsovård.

II. Politisk målsättning avseende
kooperativa föreningar

2. Att upprätta och utveckla kooperativa
föreningar bör anses såsom
ett betydelsefullt medel för ekonomisk,
social och kulturell utveckling
liksom för mänskligt framåtskridande
i utvecklingsländerna.

3. Kooperativa föreningar böra
särskilt upprättas och utvecklas såsom
ett medel att:

a) förbättra den ekonomiska, sociala
och kulturella situationen för
befolkningsgrupper med begränsade
tillgångar och möjligheter samt stimulera
deras initiativförmåga;

b) öka enskilda och nationella kapitaltillgångar
genom att uppmuntra
sparsamhet, avskaffa ocker och genom
ett sunt utnyttjande av lånemöjligheter; c)

tillföra folkhushållet en högre
grad av demokratisk kontroll över
det ekonomiska livet samt en rättvis
fördelning av överskottet;

d) höja nationalinkomsten, exportintäkterna
och sysselsättningen
genom ett bättre utnyttjande av resurserna,
exempelvis vid genomförandet
av jordreformer och nyodlingsprojekt
i syfte att få till stånd
en produktiv användning av outnyttjade
områden och vid uppbyggnaden
av moderna industrier, företrädesvis
sådana som ligga spridda och som
bearbeta lokala råvaror;

e) förbättra de sociala förhållandena
och komplettera av samhället
tillhandahållna tjänster på sådana

Kungl. Maj.ts proposition nr It år 1967

appropriate, health, education and
Communications;

(f) helping to raise the level of
general and technical knowledge of
their members.

4. Governments of developing
countries should formulate and carry
out a policy under which cooperatives
receive aid and encouragement,
of an economic, financial,
technical, legislative or other character,
without effect on their independence.

5. (1) In elaborating such a policy,
regard should be had to economic
and social conditions, to available
resources and to the role which
co-operatives can play in the development
of the country concerned.

(2) The policy should be integrated
in development plans in so
far as this is consistent with the essential
features of co-operatives.

6. The policy should be kept under
review and adapted to changes
in social and economic needs and
to technological progress.

7. Existing co-operatives shoidd
be associated with the formulation
and, where possible, application of
the policy.

8. The co-operative movement
should be encouraged to seek the
collaboration in the formulation
and, where appropriate, application
of the policy, of organisations with
common objectives.

9. (1) The governments concerned
should associate co-operatives
on the same basis as other undertakings
with the formulation of
national economic plans and other
general economic measures, åt least
whenever such plans and measures
are liable to affect their activities.

områden som det bostadspolitiska,
och, där så befinnes lämpligt, inom
hälsovård, undervisning eller samfärdsel; f)

medverka till att höja medlemmarnas
allmänna och tekniska kunskapsnivå.

4. Utvecklingsländernas regeringar
böra utforma och genomföra en
politik som hjälper och stimulerar
kooperativa föreningar i ekonomiskt,
finansiellt, tekniskt, legislativt eller
annat avseende utan att deras oberoende
påverkas därav.

5.1) När en sådan politik utarbetas,
bör hänsyn tagas till ekonomiska
och sociala förhållanden, till
tillgängliga resurser och till den roll
som kooperativa föreningar kunna
spela i vederbörande lands utveckling.

2) Denna politik hör integreras
i utvecklingsplanerna, i den mån
detta är förenligt med de kooperativa
föreningarnas väsentliga grunddrag.

6. Denna politik bör göras till föremål
för översyn med jämna mellanrum
samt anpassas till förändringar
i sociala och ekonomiska behov
och till de tekniska framstegen.

7. Förefintliga kooperativa föreningar
böra deltaga i utarbetandet
och, när så är möjligt, i genomförandet
av denna politik.

8. Den kooperativa rörelsen bör
uppmuntras att vid utarbetandet och,
i den mån så befinnes lämpligt, genomförandet
av denna politik söka
samverka med organisationer med
likartad målsättning.

9. 1) Vederbörande regeringar böra
låta de kooperativa föreningarna
på samma villkor som andra företag
medverka i utarbetandet av nationella
ekonomiska planer och andra
allmänna ekonomiska åtgärder åtminstone
i de fall då sådana planer
och åtgärder kunna komma att

Kimgl. Maj:ts proposition nr 11 år 1967

Co-operatives should also be associated
with the application of such
plans and measures in so far as
this is consistent with their essential
characteristics.

(2) For the purposes provided
for in Paragraph 7 and Paragraph
9, subparagraph (1), of this Recommendation,
federations of co-operatives
should be empowered to represent
their member societies åt
the local, regional and national
levels.

III. Metliods of Implementatiou of
Poliey eoncerning Co-operatives

A. Legislation

10. All appropriate measures, including
the consultation of existing
co-operatives, should be taken—•

(a) to detect and eliminate provisions
contained in laws and regulations
which may have the effect of
unduly restricting the development
of co-operatives through discrimination,
for instance in regard to taxation
or the allocation of licenses and
quotas, or through failure to take
account of the special character of
co-operatives or of the particular
rules of operation of co-operatives;

(b) to avoid the inclusion of such
provisions in future laws and regulations; (c)

to adapt fiscal laws and regulations
to the special conditions of
co-operatives.

11. There should be laws or regulations
specifically concerned with
the establishment and functioning
of co-operatives, and with the protection
of their right to operate on
not less than equal terms with other
forms of enterprise. These laws or
regulations should preferably be applicable
to all categories of cooperatives.

påverka deras verksamhet. Kooperativa
föreningar böra också få medverka
vid genomförandet av dylika
planer och åtgärder, i den mån detta
är förenligt med deras väsentliga
grunddrag.

2) För de syften som angivas
i momenten 7 och 9:1) ovan böra
sammanslutningar av kooperativa
föreningar befullmäktigas företräda
sina medlemsorganisationer på lokal,
regional och nationell nivå.

III. Metoder för genomförandet av en
politik som avser kooperativa föreningar

A. Lagstiftning

10. Alla lämpliga åtgärder, däri
inbegripet samråd med förefintliga
kooperativa föreningar, böra vidtagas
för att

a) upptäcka och undanröja bestämmelser
i lagstiftningen, som
kunna få till resultat att utvecklingen
av kooperativa föreningar otillbörligen
hämmas genom en oförmånlig
särbehandling, exempelvis i
fråga om beskattning eller tilldelning
av licenser och kvoter, eller
genom underlåtenhet att beakta de
kooperativa föreningarnas speciella
karaktär eller särskilda verksamhetsregler; b)

undvika att sådana bestämmelser
införas i framtida lagstiftning;

c) anpassa skattelagstiftningen till
de kooperativa föreningarnas särskilda
förhållanden.

It. Det bör finnas en särskild lagstiftning,
som behandlar kooperativa
föreningars bildande och drift samt
deras rätt att bedriva verksamhet på
villkor som minst äro likvärdiga
med dem som tillämpas på andra
företagsformer. Denna lagstiftning
bör helst vara tillämplig på alla slag
av kooperativa föreningar.

Kungl. Maj:ts proposition nr It år 1967

12. (1) Such laws and regulations
should in any case include provisions
on the following matters:

(a) a definition or description of a
co-operative bringing out its essential
characteristics, namely that it is
an association of persons who have
voluntarily joined together to achieve
a common end through the formation
of a democratically controlled
organisation, making equitable contiäbutions
to the Capital required
and accepting a fair share of the
risks and benefits of the undertaking
in which the members actively
participate;

(b) a description of the objects
of a co-operative, and procedures
for its establishment and registration,
the amendment of its statutes,
and its dissolution;

(c) the conditions of membership,
such as the maximum amount of
each share and, where appropriate,
the proportion of the share due åt
the moment of subscription and the
time allowed for full payment, as
well as the rights and duties of
members, which would be laid down
in greater detail in the by-laws of
co-operatives;

(d) methods of administration,
management and internal audit, and
procedures for the establishment
and functioning of competent
organs;

(e) the protection of the name
“co-operative”;

(f) machinery for the external
audit and guidance of co-operatives
and för the enforcement of the laws
and regulations.

(2) The procedures provided
for in such laws or regulations, in
particular the procedures for registration,
should be as simple and
practical as possible, so as not to
hinder the creation and development
of co-operatives.

12. 1) Sådan lagstiftning hör i
varje fall innehålla bestämmelser i
följande hänseenden:

a) en definition eller beskrivning
av en kooperativ sammanslutning,
vilken ger klart uttryck åt dess väsentliga
grunddrag, nämligen att den
är en förening av personer, som
frivilligt slutit sig samman för att
uppnå ett gemensamt mål genom att
bilda en demokratiskt styrd organisation
och som i rimlig mån tillskjuta
erforderligt kapital och godtaga
en skälig andel av såväl risker som
förmåner, vilka äro förenade med
det företag, i vilket medlemmarna
aktivt taga del;

b) en beskrivning av en kooperativ
förenings ändamål och proceduren
för dess bildande, registrering
och upplösning samt ändring av dess
stadgar;

c) villkoren för medlemskap, såsom
maximibeloppet för varje insats
och, i den mån så är lämpligt,
den insatsskyldighet som skall fullgöras
vid ansökan om medlemskap
samt den tid inom vilken full insatsbetalning
skall ske, liksom medlemmarnas
rättigheter och skyldigheter,
som i mera detaljerad form
torde böra angivas i de kooperativa
föreningarnas stadgar;

d) system för förvaltning, skötsel
och intern räkenskapsgranskning
samt proceduren för tillsättande av
behöriga organ och för dessas arbete; e)

skydd för benämningen »kooperativ
förening»;

f) åtgärder för granskning av kooperativa
föreningars räkenskaper,
för rådgivning samt för kontroll av
att vederbörande lagstiftning efterleves.

2) Den i lagstiftningen stadgade
proceduren, i synnerhet för registrering,
bör vara så enkel och
praktisk som möjligt för att ej hindra
bildandet och utvecklingen av
kooperativa föreningar.

5—Dihnng till riksdagens protokoll 1967. 1 samt. Nr 11

Kungl. Maj.ts proposition nr 11 år 1967

13. Laws and regulations concerning
co-operatives should authorise
co-operatives to federate.

B. Education and Training

14. Measures should be taken to
disseminate a knowledge of the
principles, methods, possibilities and
limitations of co-operatives as widely
as possible among the peoples of
developing countries.

15. Appropriate instruction on the
subject should be given not only in
co-operative schools, colleges and
other specialised centres but also in
educational institutions such as—

(a) universities and centres of
higher education;

(b) teachers’ training colleges;

secondary schools;

(e) primary schools.

16. (1) With a view to promoting
practical experience in co-operative
principles and methods, the formation
and operation of student cooperatives
in schools and colleges
should be encouraged.

(2) Similarly, workers’ organisations
and craftsmen’s associations
should be encouraged and helped in
the implementation of plans for the
promotion of co-operatives.

17. Steps should be taken, in the
first place åt the local level, to familiarise
the adult population with the
principles, methods and possibilities
of co-operatives.

18. Full use should be made of
such media of instruction as textbooks,
lectures, seminars, study and
discussion groups, mobile instructors,
guided tours of co-operative
undertakings, the press, films, radio
and television and other media of

13. Lagstiftning om kooperativa
föreningar bör tillåta sådana föreningar
att sammansluta sig i förbund.

B. Undervisning och utbildning

14. Åtgärder böra vidtagas för att
bland utvecklingsländernas folk uppnå
en så vid spridning som möjligt
av kunskapen om kooperativa föreningars
grundsatser, metoder, möjligheter
och begränsningar.

15. Lämplig undervisning i nämnda
hänseende bör meddelas icke
blott i kooperativa skolor och högskolor
samt andra specialiserade undervisningscentra
utan även vid sådana
utbildningsanstalter som

a) universitet och högre utbildningsanstalter; b)

lärarhögskolor;

c) lantbruksskolor och andra yrkesutbildningsanstalter
samt bildningscentra
för arbetare;

d) läroverk;

e) grundskolor.

16. 1) i syfte att främja praktisk
erfarenhet av kooperativa grundsatser
och metoder böra bildandet och
skötseln av kooperativa elevföreningar
i skolor och högskolor uppmuntras.

2) På liknande sätt böra sammanslutningar
av arbetstagare och
hantverkare erhålla uppmuntran och
hjälp vid genomförandet av planer
på att främja kooperativa föreningar.

17. Åtgärder böra vidtagas, i första
hand på det lokala planet, för
att göra den vuxna befolkningen förtrogen
med de kooperativa föreningarnas
principer, metoder och möjligheter.

18. Undervisningsmedia såsom läroböcker,
föreläsningar, seminarier,
studie- och diskussionsgrupper, ambulerande
instruktörer, studiebesök
vid kooperativa företag, press, film,
radio och television samt andra
massmedia böra till fullo utnyttjas.

Kungl. Maj.ts proposition nr It år 1967

mass communication. These should
be adapted to the particular conditions
of each country.

19. (1) Provision should be made
both for appropriate technical training
and for training in co-operative
principles and methods of persons
who will be—and, where necessary,
of persons who are—office-bearers
or members of the staffs of cooperatives,
as well as of their advisers
and publicists.

(2) Where existing facilities
are inadequate, special colleges or
schools should be established to
provide such training, which should
be given by specialised teachers or
leaders of the co-operative movement
with teaching materials adapted
to the requirements of the country;
if such specialised institutions
cannot be established, special courses
on co-operation should be given either
by correspondence or in such
establishments as schools of accountancy,
schools of adminstration
and schools of commerce.

(3) The use of special programmes
of practical training should
be one of the means of contributing
to the education and basic and further
training of members of cooperatives;
these programmes should
take into account local cultural conditions,
and the need to disseminate
literacy and knowledge of elementary
arithmetic.

C. Aid to Co-operatives
Financial Aid

20. (1) Where necessary, financial
aid from outside should be given to
co-operatives when they initiate
their activities or encounter financial
obstacles to growth or transformation.

(2) Such aid should not entail
any obligations contrary to the in5*
— Bihang till riksdagens protokoll

De böra anpassas till de särskilda
förhållandena i varje land.

19. 1) Åtgärder böra vidtagas för
att sörja för såväl lämplig teknisk
utbildning som utbildning i kooperativa
grundsatser och arbetsmetoder
för blivande — och i fall av behov,
för redan verksamma — förtroendevalda
eller anställda inom
kooperativa föreningar, liksom för
dem som äro engagerade i rådgivnings-
eller upplysningsverksamhet.

2) Där förefintliga anordningar
äro otillräckliga, böra specialiserade
högskolor eller skolor upprättas
för att tillhandahålla sådan undervisning;
denna bör meddelas av
specialutbildade lärare eller ledare
från den kooperativa rörelsen med
användande av undervisningsmateriel
som anpassats till vederbörande
lands behov; om sådana specialiserade
institutioner icke kunna upprättas,
böra särskilda kurser i kooperation
anordnas antingen per korrespondens
eller i sådana institutioner
som bedriva undervisning rörande
bokföring, förvaltning och
handelsteknik.

3) Särskilda program för
praktisk utbildning böra vara ett
av de medel som kunna bidraga till
den grundläggande utbildningen och
vidareutbildningen av medlemmar i
kooperativa föreningar; dessa program
böra beakta lokala kulturella
förhållanden och behovet att utbreda
läskunnighet och kunskaper i
elementär aritmetik.

C. Bistånd till kooperativa iöreäiinjjar
Ekonomiskt bistånd

20. 1) Där så befinnes nödvändigt
bör utifrån kommande ekonomiskt
bistånd lämnas kooperativa
föreningar, när de inleda sin verksamhet
eller möta ekonomiska hinder
för tillväxt eller omvandling.

2) Sådant bistånd bör icke
medföra några skyldigheter som stå
1967. 1 sand. Nr 11

Iiungl. Maj.ts proposition nr 11 år 1967

.08

dependence or interests of co-operatives,
and should be designed to
encourage rather than replace the
initiative and effort of the members
of co-operatives.

21. (1) Such aid should take the
form of loans or credit guarantees.

(2) Grants and reductions in
or exemptions from taxes may also
be provided, in particular, to help
finance—

(a) publicity, promotional and
educational campaigns;

(b) certain clearly defined tasks
in the public interest.

22. Where such aid cannot be provided
by the co-operative movement,
it should preferably be given by the
State or other public bodies, although
it may, if necessary, come
from private institutions. Such aid
should be co-ordinated so as to
avoid overlapping and dispersal of
resources.

23. (1) Grants and tax exemptions
or reductions should be subject to
conditions prescribed by national
laws or regulations and relating in
particular to the use to be made of
the aid and the amount thereof; tlie
conditions of loans and credit guarantees
may be determined in each
case.

(2) The competent authority
should ensure that the use of financial
aid and, in the case of a loan,
its repayment, are adequately supervised.

24. (1) Financial aid from public
or semi-public sources should be
channelled through a national cooperative
bank or, failing that, another
central co-operative institution
capable of assuming responsibility
for its use and, where appropriate,
repayment; pending the establishment
of such institutions the

i strid med de kooperativa föreningarnas
oberoende eller intressen och
bör utformas så, att det stimulerar
snarare än ersätter medlemmarnas
initiativ och ansträngningar.

21. 1) Sådant bistånd bör ta formen
av lån eller kreditgarantier.

2) Bidrag och nedsättning i
eller befrielse från skatt må även
lämnas, i synnerhet för att stödja
finansiering av

a) upplysnings-, propaganda- och
folkbildningskampanj er;

b) vissa klart definierade uppgifter
i det allmännas intresse.

22. Där sådant bistånd icke kan
lämnas av den kooperativa rörelsen,
bör det företrädesvis tillhandahållas
av staten eller andra offentliga organ,
men må vid behov även kunna
lämnas av privata institutioner. Sådant
bistånd bör vara samordnat för
att undvika att det samtidigt lämnas
av olika institutioner för samma
ändamål och för att undvika att resurser
planlöst tagas i anspråk.

23. 1 ) Subventioner och nedsättning
i eller befrielse från skatt böra
underkastas i nationell lagstiftning
föreskrivna villkor, som i synnerhet
skola avse det sätt, varpå biståndet
skall användas och det belopp som
skall utgå; villkoren för lån och
kreditgarantier må fastställas för
varje särskilt fall.

2) Vederbörande myndighet
bör tillse, att användningen av ekonomiskt
bistånd och, i fråga om
lån, återbetalning därav, övervakas
på tillfredsställande sätt.

24. 1) Ekonomiskt bistånd från
officiella eller halvofficiella källor
bör kanaliseras genom en nationell
kooperativ bank eller, i brist därpå,
genom någon annan central kooperativ
institution i stånd att påtaga sig
ansvaret för medlens användning
och, i förekommande fall, återbetalningen
därav; i avvaktan på att

Kungl. Maj.ts proposition nr It år 1967

aid may be given directly to individual
co-operatit''es.

(2) Subject to the provisions
of Paragraph 20, subparagraph (2),
of this Recommendation, financial
aid from private institutions may be
given directly to individual cooperatives.

Administrative Aid

25. While it is essential that the
management and administration of
a co-operative be, from the outset,
the responsibility of the members
and persons elected by them, the
competent authority should, in appropriate
cases and normally for an
initial period only—

(a) assist the co-operative in obtaining
and remunerating competent
staff;

(b) place åt the disposal of the cooperative
persons competent to give
guidance and advice.

26. (1) Generally, co-operatives
should be able to obtain guidance
and advice, which respect their autonomy
and the responsibilities of
their members, their organs and
their staff, on matters relating to
management and administration, as
well as on technical matters.

(2) Such guidance and advice
should prcferably be given by a federation
of co-operatives or by the
competent authority.

D. Supervision and Responsibility för
Implemcntation

27. (1) Co-operatives should be
subject to a form of supervision designed
to ensure that they carry on
their activities in conformity with
the objects for which they were
established and in accordance with
the law.

sådana institutioner upprättas, må
biståndet lämnas direkt till enskilda
kooperativa föreningar.

2) Med förbehåll för bestämmelserna
i mom. 20: 2, i denna rekommendation
må ekonomiskt bistånd
lämnas direkt till enskilda
kooperativa föreningar.

Administrativt bistånd

25. Ehuru det är väsentligt, att
en kooperativ förenings skötsel och
förvaltning redan från begynnelsen
skall åligga medlemmarna och av
dem valda personer, bör vederbörande
myndighet, där så befinnes
lämpligt, men vanligen endast under
ett inledande skede,

a) bistå den kooperativa föreningen
i fråga om rekrytering och avlönandet
av kompetent personal;

b) ställa till den kooperativa föreningens
förfogande personer som
äro kompetenta att ge råd och anvisningar.

26. 1)1 allmänhet böra kooperativa
föreningar kunna erhålla råd
och anvisningar i alla ärenden,
som beröra föreningarnas skötsel
och förvaltning liksom i tekniska
spörsmål, på ett sätt som respekterar
deras autonomi samt deras medlemmars
och deras organs och personals
ansvar.

2) Sådana råd och anvisningar
böra företrädesvis lämnas av en
sammanslutning av kooperativa föreningar
eller av vederbörande myndighet.

I). Tillsyn och organ för politikens
genomförande

27. 1) Kooperativa föreningar böra
vara underkastade en form av
tillsyn, som garanterar att de bedriva
sin verksamhet i överensstämmelse
med de ändamål, för vilka de
bildats, och i enlighet med gällande
lag.

Kungl. Maj.ts proposition nr it år 1967

(2) Supervision should preferably
be the responsibility of a
federation of co-operatives or of the
competent authority.

28. Auditing of the accounts of cooperatives
affiliated to a federation
of co-operatives should be the responsibility
of that federation; pending
the establishment of sucli a federation,
or where a federation is unable
to provide this service, the competent
authority or a qualified independent
body shoidd assume the
task.

29. The measures referred to in
Paragraphs 27 and 28 of this Recommendation
should be so planned
and carried out as to—

(a) ensure good management and
administration of co-operatives;

(b) protect third parties;

(c) provide an opportunity of
conipleting the education and training
of the office-bearers and members
of the staff of co-operatives
through practice and through critical
examination of mistakes.

30. (1) The functions of promoting
co-operatives, providing for education
concerning co-operatives and
för the training of office-bearers and
members of the staff of co-operatives,
and giving aid in their organisation
and functioning, should
preferably be performed by one central
body so as to ensure coherent
action.

(2) The performance of these
functions should preferably be the
responsibility of a federation of cooperatives;
pending the establishment
of such a body the competent
authority or, where appropriate,
other qualified bodies, should assume
the task.

31. (1) The functions referred to
in Paragraph 30 of this Recommendation
should, wherever possible,
be discharged as full-tiine
work.

2) Tillsynen bör företrädesvis
utövas av en sammanslutning av
kooperativa föreningar eller av vederbörande
myndighet.

28. Revisionen av räkenskaperna
för kooperativa föreningar, som tillhöra
en sammanslutning av kooperativa
föreningar, bör åligga denna
sammanslutning; i avvaktan på att
en sådan sammanslutning bildas eller
om denna är ur stånd att tillhandahålla
dessa tjänster, bör denna
uppgift åligga vederbörande myndighet
eller ett kvalificerat fristående
organ.

29. I mom. 28 och 29 nämnda åtgärder
böra planeras och genomföras
på sådant sätt att de

a) garantera att kooperativa föreningar
skötas och förvaltas väl;

b) skydda tredje man;

c) bereda de förtroendevalda och
personalen i föreningarna tillfälle att
komplettera sin skolning och yrkesträning
genom analys av praktiska
fall och genom kritisk granskning av
begångna misstag.

30. 1) Uppgifterna att främja kooperationen,
att organisera undervisning
i kooperation och praktisk
utbildning av förtroendevalda och
personal i kooperativa föreningar
samt att lämna bistånd vid deras
organisation och skötsel, böra företrädesvis
fullgöras av ett centralt
organ, så att ett följdriktigt handlande
säkerställes.

2) Dessa uppgifter böra företrädesvis
åligga en sammanslutning
av kooperativa föreningar; i avvaktan
på att ett sådant organ bildas,
bör vederbörande myndighet eller,
där så befinnes lämpligt, andra kvalificerade
organ påtaga sig dessa
uppgifter.

31. 1) De uppgifter, som omnämnas
i mom. 30 böra, såvitt möjligt,
utföras såsom heltidsarbete.

Kungl. Maj:ts proposition nr 11 år 1967

''2) They should be performed
by persons who have received
training specifically directed towards
tlie exercise of sucli functions;
such training should be provided
by specialised institutions or,
wherever suitable, through specialised
courses in schools and colleges
referred to in Paragraph 19 of this
Ilecommendation.

32. The cornpetent authority
should collect and publish åt least
once a year a report and statistics
relating to the operations and
growth of co-operatives in the national
economy.

33. Where the services of federations
of co-operatives or of other
existing institutions cannot adequately
meet the need for research,
exchanges of experience and publications,
special institutions, serving
the entire country or several regions,
should, if possible, be established.

IV. International Collaboration

34. (1) Members should, to the
greatest extent possible, collaborate
in providing aid and encouragement
to co-operatives in developing countries.

(2) Such collaboration should
be envisaged—

(a) between developing countries;

(b) between countries of a particular
region, especially within the
framework of regional organisations,
where such exist; and

(c.) between countries with an
old-established co-operative movement
and developing countries.

(3) As appropriate, the help
of national co-operative organisations
should be enlisted for such
collaboration, and use should be
made, particularly with a view to
the co-ordination of international

2) De böra utföras av personer
som erhållit särskild utbildning
för att fullgöra dessa uppgifter; sådan
utbildning bör tillhandahållas
av specialiserade institutioner eller,
där så befinnes lämpligt, genom sådana
specialkurser i skolor och högskolor
som avses i mom. 19.

32. Vederbörande myndighet bör
åtminstone en gång årligen publicera
en rapport och statistiska uppgifter
avseende de kooperativa föreningarnas
verksamhet och utveckling
inom samhällsekonomin.

33. Där de tjänster som sammanslutningar
av kooperativa föreningar
eller andra förefintliga institutioner
tillhandahålla icke på lämpligt
sätt kunna tillgodose behovet
av forskning, utbyte av erfarenheter
och publikationer, böra om möjligt
speciella institutioner till tjänst för
landet i dess helhet eller för flera
regioner inrättas.

IV. Internationell samverkan

34. 1) Medlemsstaterna böra i
största möjliga utsträckning samverka
för att hjälpa och stimulera
kooperativa föreningar i utvecklingsländerna.

2) Sådan samverkan bör komma
till stånd

a) mellan utvecklingsländer;

b) mellan länder inom ett visst
geografiskt område, i synnerhet
inom ramen för regionala organisationer,
där sådana finnas; och

c) mellan länder där en kooperativ
rörelse sedan länge existerar och
utvecklingsländer.

3) När så är lämpligt, böra nationella
kooperativa organisationer
anmodas deltaga i sådan samverkan
och, särskilt i syfte att samordna
internationella åtgärder, böra internationella
kooperativa organisatio -

Kungl. Maj. ts proposition nr 11 år 1967

effort, of international co-operative
organisations and other interested
international bodies.

(4) The collaboration should
extend to such measures as—

(n) the increased provision of
technical assistance to the co-operative
movement of developing countries,
wherever possible in the form
of co-ordinated programmes involving
different agencies, both intergovernmental
and non-governmental; (b)

the preparation and supply
of information, textbooks, andiovisual
aids and analogous material
to assist in the drafting of legislation,
in instruction on co-operation
and in the training of office-bearers
and qualified staffs of co-operatives;

the grant of fellowships;

(e) the organisation of international
seminars and discussion
groups;

(f) the inter-co-operative exchange
of goods and services;

(g) the initiation of systematic
research into the structure, working
methods and problems of cooperative
movements in developing
countries.

V. Special Provisions conocming

the Role of Co-operatives in Dealing
with Particular Problems

35. It should be recognised that
co-operatives may, in certain circumstances,
have a special role to
play in dealing with particular problems
of developing countries.

36. Suggestions illustrating the
use which may be made of various
forms of co-operatives in the successful
implementation of agrarian
reform and in the improvement in
the level of living of the beneficiciaries
are set forth in the Annex to
this Recommendation.

ner och andra intresserade internationella
organ utnyttjas.

4) Denna samverkan bör innefatta
sådana åtgärder som

a) ökat tekniskt bistånd till kooperationen
i utvecklingsländerna,
där så befinnes möjligt i form av
samordnade program under medverkan
av olika organ, såväl mellanstatliga
som ieke-statliga;

b) framställning och tillhandahållande
av informationsmaterial, läroböcker,
audiovisuella hjälpmedel
och annat liknande material för att
underlätta utarbetandet av lagstiftning
om och undervisning i kooperation
samt utbildning av förtroendevalda
och kvalificerad personal inom
kooperativa föreningar;

c) utbyte av kvalificerad personal; d)

utdelning av stipendier;

e) anordnande av internationella
seminarier och diskussionsgrupper;

f) interkooperativt utbyte av varor
och tjänster;

g) inledande av systematisk
forskning rörande de kooperativa
rörelsernas struktur, arbetsmetoder
och problem i utvecklingsländerna.

V. Särskild bestämmelse rörande
kooperativa föreningars roll såvitt gäller
speciella problem

35. Det bör allmänt erkännas att
kooperativa föreningar under vissa
omständigheter kunna ha en särskild
roll att spela såvitt gäller speciella
problem i utvecklingsländerna.

36. Förslag till belysning av hur
olika former av kooperativa föreningar
kunna utnyttjas för ett
framgångsrikt genomförande av
jordreformer och för höjande av
levnadsstandarden hos dem som bli
föremål för reformerna anges i bilaga
till denna rekommendation.

Kungl. Maj:ts proposition nr 11 är 11)67

Annex

1. In view of their importance as a
means of promoting general economic
and social progress and as a means of
directly associating the rnral population
with the development process, as
well as in view of their educational and
cultural value, co-operatives should be
considered as having a vital role to play
in programmes of agrarian reform.

2. Co-operatives should be used as a
means of assessing the problems and
interests of the rural population in the
planning and preparation of agrarian
reform measures. They should also
serve for channelling information
among agriculturists and making the
purposes, principles and methods of
such reforms understood.

3. Particular attention should be
paid to the development of appropriate
forms of co-operatives adapted to the
various patterns and phases of agrarian
reform. They should enable cultivators
to operate holdings efficiently and
productively and allow for the greatest
possible initiative and participation of
the membership.

4. Where appropriate, suitable voluntary
forms of co-operative land use
should be encouraged. These forms may
range from the organisation of certain
services and farming operations in common
to the complete pooling of land,
labour and equipment.

5. Wherever appropriate the voluntary
consolidation of fragmentary holdings
through co-operatives should be
encouraged.

6. In cases where measures are being
envisaged för the transfer of ownership
or division of large estates, due consideration
should be given to the organisation
by the beneficiaries of cooperative
systems of holding or cultivation.

7. The establishment of co-operatives
should also be considered in connection
with land settlement schemes, especially
as regards land reclamation and
improvement measures and the organisation
of joint services and joint farming
operations for settlers.

8. Development of co-operative thrift
and credit societies and co-operative
banks should be encouraged among the
beneficiaries of agrarian reforms as
well as among other small farmers för
the purpose of—

(a) providing loans to cultivators
for the purchase of equipment and
other farm requi,sites;

Bilaga

1. Med hänsyn till de kooperativa
föreningarnas betydelse såsom ett medel
att främja allmänna ekonomiska och
sociala framsteg och såsom ett medel
att direkt engagera landsbygdens befolkning
i utvecklingsprocessen, liksom
med hänsyn till föreningarnas folkbildande
och kulturella värde, böra de
tillskrivas en viktig roll i jordreformprogrammen.

2. Kooperativa föreningar böra utnyttjas
såsom ett medel att kartlägga
landsbygdsbefolkningens problem och
intressen, när åtgärder för en jordreform
planeras och förberedas. De böra
också tjäna till att kanalisera upplysning
till jordbrukarna och skapa förståelse
för syftet med samt principer
och metoder för sådana reformer.

3. Särskild uppmärksamhet bör ägnas
utvecklingen av lämpliga former
av kooperativa föreningar, anpassade
till jordreformens olika mönster och
skeden. De böra ge odlarna möjlighet
att på ett effektivt och produktivt sätt
sköta sina jordbruk och ge utrymme för
största möjliga initiativ och delaktighet
från medlemmarnas sida.

4. Där så befinnes ändamålsenligt,
böra lämpliga frivilliga former av kooperativt
jordbruk främjas. Dessa former
kunna sträcka sig från organiserandet
av vissa tjänster och arbetsmoment
inom jordbruket på gemensamhetsbasis
till en fullständig sammanslagning
av jord, arbetskraft och utrustning.

o. Där så befinnes lämpligt, bör frivillig
sammanläggning av splittrade
ägor genom kooperativa föreningar
främjas.

6. I de fall där man planerar åtgärder
för att överföra äganderätt till eller
uppdelning av större egendomar, bör
vederbörligen övervägas upprättandet
genom förmånstagarnas försorg av kooperativa
system för exploatering eller
odling.

7. Upprättandet av kooperativa föreningar
bör också övervägas vid nyodlingsprojekt,
i synnerhet i fråga om
uppodlings- och förbättringsåtgärder
samt anordnandet av gemensamma
tjänster och arbetsmoment för nyodlare.

8. Utvecklingen av kooperativa jordbrukskassor
och kooperativa banker bör
främjas bland jordreformernas förmånstagare
liksom bland andra småbrukare
i syfte att

a) lämna lån till odlare för inköp av
redskap och andra jordbruksförnödenheter; -

Kungl. Maj:ts proposition nr li år 1967

(b) encouraging and assisting cultivators
to save and accumulate Capital;

(c) advancing loans to, and promoting
tbrift among, agricultural families,
including those of hired workers, who
normally would not have access to
established sources of credit;

(d) facilitating the implementation
of special governmental credit schemes
through an efficient channelling of
loans to beneficiaries and appropriate
supervision of the use inade of such
loans and of their timely reimbursement.

9. The development of supply,
märkning or multi-purpose co-operatives
should be encouraged for the
purpose of—

(a) the joint purchase and supply of
farm requisites of good quality on
favourable terms;

(b) the supply of basic domestic
requirements for all categories of agricultural
workers;

10. Encouragement should be given
to the development of co-operatives
providing farmers with other services
such as the joint use of farm machinery,
electrification, livestock breeding, the
provision of veterinary and pest control
services, facilities for irrigation, and
crop and livestock insurance.

11. With a view to improving employment
opportunities, working conditions
and income, landless agricultural
Workers should be assisted, where
appropriate, to organise themselves
voluntarily into labour contracting cooperatives.

12. Agricultural co-operatives of
different localities in areas in which
agrarian reforms are being implemented
should be encouraged to combine
their activities where this is economically
advantageous.

13. Due consideration should also be
given to the encouragement and development
of other types of co-operative
activities providing full- or part-time
non-agricultural employinent för members
of farmers’ families (for instance,
crafts, home or cottage industries),
adequate distribution of
consumer goods, and social services
which the State may not always be in
a position to provide (for instance,
health, education, culture, recreation or
transport).

b) uppmuntra och hjälpa odlarna att
spara och samla kapital;

c) bevilja lån till och främja .sparande
bland jordbrukarfamiljer, däri inbegripet
lantarbetarfamiljer, som i normala
fall icke skulle få tillgång til! institutionell
kredit;

d) underlätta genomförandet av särskilda
statliga kreditprogram genom en
effektiv kanalisering av lån till förmånstagarna
samt lämplig kontroll över användning
och punktlig återbetalning av
dessa lån.

9. Utvecklingen av kooperativa föreningar
för tillhandahållande av jordbruksförnödenheter
eller marknadsföring
av jordbruksprodukter eller föreningar
med flera ändamål bör främjas
i syfte att

a) gemensamt inköpa och tillhandahålla
jordbruksförnödenheter av god
kvalitet på förmånliga villkor;

b) tillgodose grundläggande hushållsbehov
hos alla slag av inom jordbruket
sysselsatta;

c) gemensamt förbättra, bearbeta och
marknadsföra jordbruksprodukter.

10. Man bör stimulera bildandet av
kooperativa föreningar som tillhandahålla
jordbrukarna andra tjänster, såsom
gemensam användning av jordbruksmaskiner,
elektrifiering, husdjursuppfödning,
bekämpande av djur- och
växtsjukdomar, bevattning samt skördeoch
boskapsförsäkring.

11. I syfte att förbättra tillgången på
arbetstillfällen, arbetsförhållanden och
inkomster, böra icke-jordägande lantarbetare,
där så befinnes lämpligt, erhålla
hjälp att organisera sig frivilligt i
kooperativa föreningar för tillhandahållande
av arbetskraft.

12. Jordbrukskooperativa föreningar
på olika platser inom områden där jordreformer
genomföras, böra uppmuntras
att samordna sin verksamhet, där så befinnes
ekonomiskt fördelaktigt.

13. Tillbörlig hänsyn bör också tagas
till främjandet och utvecklandet av
andra slag av kooperativ verksamhet,
som kan bereda medlemmar av jordbrukarfamiljerna
heltids- eller heltidssysselsättning
utanför jordbruket (t. ex.
hemslöjd eller hantverk), garantera
lämplig fördelning av konsumtionsvaror,
samt fullgöra sociala tjänster som
staten icke alltid är i stånd att tillhandahålla
(t. ex. hälsovård, folkbildning,
kultur, fritidssysselsättning eller transport)
.

Kungl. Maj.ts proposition nr It år 1967

14. The interchange and dissemination
of information on the methods,
possibilities and limitations of cooperatives
in relation to agrarian reform
should be encouraged by all
possible means so that the experience
acquired may be made available to the
largest possible number of countries.

14. Utbyte och spridande av information
om kooperativa föreningars arbetssätt,
möjligheter och begränsningar
i samband med jordreform bör främjas
med alla till buds stående medel, så att
gjorda erfarenheter kunna ställas till
förfogande för största möjliga antal länder.

Bilaga 5

Resolutioner

I. Resolution om beviljande av medlemskap för Guyana i Internationella
arbetsorganisationen.

II. Resolution om Internationella arbetsorganisationens roll i samband
med industrialiseringen inom utvecklingsländerna.

III. Resolution om Internationella arbetsorganisationens bidrag till det
internationella året för de mänskliga rättigheterna, 1968.

IV. Resolution om utvecklingen av de mänskliga resurserna.

V. Resolution om nationella arbetsdepartement och andra för administrationen
av arbetsmarknadsfrågor ansvariga offentliga institutioner.

VI. Resolution om särskilda program för utbildning och sysselsättning av
ungdom.

VII. Resolution om arbetstagarnas medverkan i företagen.

VIII. Resolution om kooperativa föreningars roll i den ekonomiska och sociala
utvecklingen.

IX. Resolution om kooperativa föreningars roll i den ekonomiska och sociala
utvecklingen i utvecklingsländerna.

X. Resolution om uppförande på dagordningen för nästa allmänna konferenssammanträde
av frågan om revision av konventionerna nr 35,
36, 37, 38, 39 och 40 angående ålders-, invaliditets- och efterlevandepensioner.

XI. Resolution om en regelsamling angående säkerheten ombord på fiskefartyg.

XII. Resolution om Internationella arbetsorganisationens framtida arbete
med frågor som berör fiskare.

XIII. Resolution om uppförande på dagordningen för nästa allmänna konferenssammanträde
av frågan om prövning av klagomål samt information
och samråd inom företagen.

XIV. Resolution om antagande av budget för 49:e budgetåret (1967) samt
fördelning av utgifterna för samma budgetår på medlemsstaterna.

XV. Resolution om Internationella arbetsorganisationens bidrag till Internationella
arbetsbyråns tjänstepensionsfond avseende år 1967.

XVI. Resolution om ändringar i reglementet för ILO :s tjänstepensionskassa.

XVII. Resolution om pensionskassan för ledamöterna i fasta mellanfolkliga
domstolen.

XVIII. Resolution om förordnande av en ledamot i Internationella arbetsorganisationens
administrativa domstol.

XIX. Resolution om förslag till lån avsett att finansiera uppförandet av nybyggnad
för ILO:s huvudsäte.