Kungl. Maj:ts proposition nr 10 år 1967

1

Nr 10

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till förordning
om investeringsavgift för vissa byggnadsarbeten;
given Stockholms slott den 3 januari 1967.

Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över finansärenden för denna dag, föreslå riksdagen att
antaga härvid fogade förslag till förordning om investeringsavgift för vissa
byggnadsarbeten.

GUSTAF ADOLF

G. E. Sträng

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås att den som under tiden den 1 mars 1967—den
30 september 1968 sätter i gång vissa byggnadsarbeten skall betala en investeringsavgift
motsvarande 25 % av byggnadskostnaden.

1 Bihang till riksdagens protokoll 1967. 1 samt. Nr 10

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 10 år 1967

Förslag

till

Förordning

om investeringsavgift för vissa byggnadsarbeten

Härigenom förordnas som följer.

1 §•

För byggnadsarbete, som igångsättes under tiden den 1 mars 1967— den
30 september 1968, skall investeringsavgift erläggas till staten, om arbetet
avser

bensinstation, reparationsverkstad för motorfordon, parkeringshus eller
sådan parkeringsanläggning som ej inrättas i anslutning till ny bostadsbebyggelse; hus

som helt eller till huvudsaklig del inrymmer butiks-, kontors- eller
banklokaler;

kommunal förvaltningsbyggnad;

byggnad som helt eller till huvudsaklig del inrymmer kyrkliga eller andra
samlingslokaler eller nöjeslokaler;

sporthall eller annan idrottsanläggning;

bostadshus som är avsett uteslutande för fritidsändamål, när arbetet ingår
i ett byggnadsföretag som omfattar mer än ett sådant hus eller när
huset genom arbetet erhåller en bostadsyta överstigande 80 kvadratmeter.

Investeringsavgift erlägges icke för arbete, som avser installation av elektriska
ledningar eller andra elektriska anordningar, eller för måleriarbete
eller arbete, som avser mindre komplettering (s. k. lapparbete) av befintlig
värme-, vatten-, avlopps- eller ventilationsanläggning, när arbetet icke
har samband med annat byggnadsarbete. Avgift erlägges ej heller för reparations-
eller underhållsarbete, om sammanlagt högst tre personer sysselsättes
för arbetet.

2 §•

Investeringsavgiften erlägges av den för vars räkning arbetet utföres
(byggherren).

Om för visst byggnadsarbete finnes flera byggherrar, svarar de solidariskt
för investeringsavgiften. Har byggnad eller annan anläggning som
avses med avgiftsbelagt. arbete bytt ägare innan arbetet slutförts, är även
den nye ägaren att anse som byggherre.

Staten erlägger icke investeringsavgift.

3 §.

Investeringsavgiften utgår med 25 procent av byggnadskostnaden för arbete
enligt 1 § första stycket. Avgiften avrundas nedåt till helt hundratal
kronor och erlägges till länsstyrelsen.

Preliminär avgift utgår med 25 procent av den beräknade byggnadskostnaden.
Slutlig avgift fastställes sedan arbetet slutförts.

Kungl. Maj:ts proposition nr 10 år 1967

3

4 §•

Den som avser att igångsätta avgiftsbelagt byggnadsarbete skall innan
arbetet igångsattes lämna skriftlig deklaration med uppgift om den beräknade
byggnadskostnaden till länsstyrelsen i det län där byggnadsplatsen är
belägen. Länsstyrelsen fastställer preliminär avgift och förelägger byggherren
att inbetala denna omgående eller, om arbetet icke igångsatts, senast
när det igångsättes.

Om byggherren begär det, meddelar länsstyrelsen särskilt beslut huruvida
visst byggnadsarbete är avgiftsbelagt eller icke.

5 §•

Sedan avgiftsbelagt byggnadsarbete slutförts, skall byggherren omgående
lämna länsstyrelsen deklaration med uppgift om den verkliga byggnadskostnaden.
Länsstyrelsen fastställer den slutliga avgiften. Om den slutliga
avgiften överstiger den preliminära, förelägger länsstyrelsen byggherren
att omgående inbetala det överskjutande beloppet, överstiger den preliminära
avgiften den slutliga, förordnar länsstyrelsen om återbetalning eller
avkortning av överskjutande belopp.

Slutlig avgift fastställes senast inom två år efter utgången av det år då
arbetet slutfördes. Fastställes icke slutlig avgift, anses den preliminära avgiften
som slutlig.

6 §.

Om länsstyrelsen får kännedom om att avgiftsbelagt byggnadsarbete
igångsatts utan att deklaration lämnats, infordrar länsstyrelsen deklaration
med uppgift om den beräknade byggnadskostnaden, fastställer preliminär
eller, om arbetet slutförts, slutlig avgift och förelägger byggherren att omgående
inbetala avgiften. Om byggherren begär det, meddelar länsstyrelsen
särskilt beslut att arbetet är avgiftsbelagt.

7 §.

Byggnadsarbete anses igångsatt när det påbörjats på byggnadsplatsen.
Det anses slutfört när anläggningen i huvudsak tagits i bruk för sitt ändamål.
Har arbetet utlämnats på entreprenad, anses det slutfört senast när
den slutliga ekonomiska uppgörelsen skett, dock ej senare än ett år efter
det år då slutbesiktning sker.

Om byggnadsarbete nedlägges eller avbrytes för att återupptagas först
senare än ett år därefter, anses arbetet slutfört när det nedlades eller avbröts.
Återupptages arbetet sedan mer än ett år förflutit, anses nytt arbete
vara igångsatt.

8 §•

Byggherre är skyldig lämna länsstyrelsen alla de uppgifter som behöves
för tillämpningen av denna förordning. Lämnas icke tillräckliga uppgifter
om byggnadskostnaden, uppskattar länsstyrelsen denna till skäligt belopp.

9 §.

I byggnadskostnaden för arbete, som byggherren utför i egen regi, inräknas
även skälig andel av s. k. indirekt byggnadskostnad t. ex. administrationskostnad.
Hänsyn tages dock icke till ränta på eget kapital. Har
byggherren för arbetet använt virke från egen fastighet eller tillgång som
It Bihang till riksdagens protokoll 1967. 1 samt. Nr 10

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 10 år 1967

varit avsedd för omsättning eller förbrukning i annan rörelse än byggnadsrörelse,
inräknas virkets eller lagertillgångens saluväi''de i byggnadskostnaden.
Investeringsavgift inräknas icke i byggnadskostnaden.

10 §.

Bestämmelserna i uppbördsförordningen den 5 juni 1953 (nr 272) om
indrivning av skatt äger motsvarande tillämpning vid indrivning av investeringsavgift.

11 §•

För fastställande av investeringsavgift får granskning ske av byggherres
bokföring enligt vad förste taxeringsintendenten bestämmer. Taxeringsförordningen
den 23 november 1956 (nr 623) äger därvid motsvarande tilllämpning.

12 §.

Har någon i samband med avgiftsbelagt byggnadsarbete vidtagit åtgärd
som kan antagas ha tillkommit i syfte att undgå eller erhålla lindring i
investeringsavgiften, fastställes sådan avgift som om åtgärden icke vidtagits.

13 §.

Om ansvar i vissa fall för den, som lämnat oriktig uppgift i deklaration
enligt denna förordning eller handling som hör till sådan deklaration, gäller
bestämmelserna i skattestrafflagen den 11 juni 1943 (nr 313).

Förekommer anledning att antaga att oriktig uppgift i deklaration eller
handling som avses i första stycket kan medföra ansvar enligt skattestrafflagen,
skall länsstyrelsen anmäla det till åklagare.

14 §.

Taxeringsförordningens bestämmelser om skyldighet att sörja för att
underlag finnes för deklarations- och uppgiftsskyldighetens fullgörande
och för kontroll därav samt om ansvar för den som åsidosätter denna skyldighet
eller som icke avger sj älvdeklaration eller avger bristfällig sådan äger
motsvarande tillämpning i fråga om investeringsavgift. Allmänt åtal får
väckas endast efter anmälan av länsstyrelsen.

15 §.

Mot länsstyrelsens beslut enligt 4—6 §§ föres talan genom besvär hos
kammarrätten. Besvär skall vara inkomna till kammarrätten inom två månader
från det klaganden fick del av beslutet. Mot kammarrättens utslag
får talan icke föras.

Har talan förts mot länsstyrelsens beslut, får länsstyrelsen medge anstånd
med inbetalning av investeringsar^gift helt eller delvis.

16 §.

Om läget på arbetsmarknaden påkallar det eller andra synnerliga skäl
föreligger, kan Konungen medge befrielse från investeringsavgift helt eller
delvis.

17 §.

Vid inkomsttaxeringen får avdrag icke ske för investeringsavgift. Sådan
avgift får ej heller inräknas i anskaffningskostnaden vid beräkning av avdrag
för värdeminskning på anläggningen i fråga.

Kungl. Maj:ts proposition nr 10 år 1967

5

18 §.

Den som hos länsstyrelsen eller annan myndighet tagit del av uppgift
som lämnats på grund av bestämmelse i denna förordning får ej obehörigen
yppa dess innehåll. Bryter någon häremot, dömes till böter eller
fängelse i högst ett år. Allmänt åtal får väckas endast efter angivelse av
målsägande.

19 §.

De särskilda kostnader som föranledes av fastställandet av investeringsavgift
bestrides av statsmedel.

20 §.

Närmare föreskrifter för tillämpningen av denna förordning meddelas av
Konungen.

Denna förordning träder i kraft dagen efter den, då förordningen enligt
därå meddelad uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling.

Byggnadsarbete, som igångsatts under tiden den 12 januari—den 28
februari 1967 utan att erforderligt igångsättningstillstånd meddelats enligt
lagen den 31 maj 1963 (nr 268) om igångsättningstillstånd för byggnadsarbete,
anses vid tillämpning av denna förordning igångsatt den 1 mars
1967.

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 10 år 1967

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans
Maj:t Konungen i statsrådet på Stockholms slott den
3 januari 1967.

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Nilsson, statsråden
Sträng, Andersson, Lange, Kling, Edenman, Johansson, Holmqvist,
Aspling, Palme, Sven-Eric Nilsson, Lundkvist, Gustafsson, Geijer,
Myrdal.

Chefen för finansdepartementet, statsrådet Sträng, anmäler efter gemensam
beredning med statsrådets övriga ledamöter fråga om investeringsavgift
för vissa byggnadsarbeten under åren 1967 och 1968 samt anför.

I årets finansplan har jag lämnat en redogörelse för investeringspolitiken.
Jag har därvid erinrat om att det hittills använda instrumentet för
att åstadkomma den önskade fördelningen av investeringarna är — vid
sidan av vissa inslag i den allmänna kreditpolitiken arbetsmarknadsorganens
prövning av igångsättningstillstånd med hänsyn till tillgängliga
arbetskrafts- och kapitalresurser. Från denna prövning har följande byggnadsverksamhet
undantagits: bostäder, statligt byggande, industrins byggande
samt kommunalt skolbyggande, som sker med statsbidrag. För övriga
byggnadsföretag — såsom bl. a. kontors- och förvaltningsbyggnader,
bank- och butikslokaler, bensinstationer och parkeringshus, samlingslokaler,
idrottsanläggningar och vissa slag av fritidshus — har sedan våren
1966 stor restriktivitet iakttagits i tillståndsgivningen. De byggnadsarbeten,
som f. n. inte får påbörjas utan igångsättningstillstånd, anges i 3 § kungörelsen
den 31 mars 1963 (nr 269) med tillämpningsföreskrifter till lagen
om igångsättningstillstånd för byggnadsarbete (i det följande benämnd tilllämpningskungörelsen;
3 § omtryckt 1966: 85 och senare ändrad 1966: 160).

Såsom jag framhållit i finansplanen torde den ytterligare aktivering av
byggnadsverksamheten, som nu kan förutses, kräva en skärpt begränsningav
det icke prioriterade byggandet. Detta kan ske på två sätt: antingen genom
en sådan skärpning av byggnadsregleringen att den i princip innebär
byggnadsstopp för icke prioriterade objekt eller genom införande för detta
byggande av en särskild tidsbegränsad avgift på en sådan nivå, att den
kraftigt dämpar investeringsbenägenheten. Jag uttalade i finansplanen att
jag av dessa två alternativ ansåg att en tillfällig selektiv investeringsavgift

7

Kungl. Maj:ts proposition nr 10 år 1967

är att föredra. Den dämpning i investeringsbenägenheten som blir en följd
av en sådan avgift leder också till mindre administrativ belastning än en
skärpning av byggnadsregleringen. Jag underströk vidare att en väsentlig
förutsättning för att den selektiva investeringsavgiften skall medföra avsett
resultat är att den görs tidsbegränsad och får kännbara ekonomiska
konsekvenser i de enskilda fallen. För att återställa balansen i utrikeshandeln
är en lugn utveckling av den inhemska efterfrågan ett centralt
krav på de närmaste årens ekonomiska politik. Den selektiva avgiften
bör därför gälla för icke prioriterat byggande, som igångsätts under perioden
mars 1967—september 1968. Med hänsyn till sin primära uppgift —
att minska investeringsbenägenheten — bör den uppgå till 25 % av den
totala byggnadskostnaden.

Det synes inte nödvändigt eller lämpligt att låta investeringsavgiften
drabba alla byggnadsarbeten, för vilka igångsättningstillstånd f. n. krävs.
I första hand bör den eftersträvade begränsningen i investeringsverksamheten
gälla de byggnadsai-beten, som anges i 3 § tillämpningskungörelsen
vid 1)—5) och vid 7), dvs. byggnadsarbeten som avser

bensinstation, reparationsverkstad för motorfordon, parkeringshus eller
sådan parkeringsanläggning som ej inrättas i anslutning till ny bostadsbebyggelse; hus

som helt eller till huvudsaklig del inrymmer butiks-, kontors- eller
banklokaler;

kommunal förvaltningsbyggnad;

byggnad som helt eller till huvudsaklig del inrymmer kyrkliga eller
andra samlingslokaler eller nöjeslokaler;

sporthall eller annan idrottsanläggning;

bostadshus som är avsett uteslutande för fritidsändamål, när arbetet ingår
i ett byggnadsföretag som omfattar mer än ett sådant hus eller när
huset genom arbetet erhåller en bostadsyta överstigande 80 kvadratmeter.

Utanför avgiftsskyldigheten bör sålunda falla bl. a. sjukhus och ålderdomshem.
Vidare bör undantas sådana mindre installations- och reparationsarbeten,
som inte kräver igångsättningstillstånd.

Investeringsavgift bör utgå oberoende av vem som är byggherre. Statens
investeringar bör dock inte drabbas av sådan avgift. Den nödvändiga begränsningen
i den statliga byggnadsverksamheten förutsätts som hittills
skola åstadkommas genom administrativa åtgärder. Kommun bör vara
skyldig att erlägga avgift i den mån den vill utföra sådant byggnadsarbete,
som omfattas av bestämmelserna. Ett syfte med investeringsavgiften är,
som jag framhållit i finansplanen, bl. a. att få en återhållsamhet i den
kommunala investeringsexpansionen för att säkerställa en balanserad utveckling
på byggnadsmarknaden. Avgiften bör inte vara avdragsgill vid
inkomsttaxeringen, vare sig i form av avskrivning på byggnad eller som

8

Kungl. Maj:ts proposition nr 10 år 1967

en speciell skatt eller avgift. Detta synes önskvärt även med hänsyn till
att investeringsavgift kan komma att erläggas såväl av byggherrar, som
skulle kunna utnyttja avdraget vid inkomsttaxeringen, som av sådana som
inte är skattskyldiga. Om avgiften inte är avdragsgill drabbar den alla
byggherrar i princip lika.

På grundval av vad jag nu anfört har inom finansdepartementet upprättats
förslag till förordning om investeringsavgift för vissa byggnadsarbeten.

Nuvarande lagstiftning om igångsättningstillstånd gäller till utgången
av år 1967. Så länge denna lagstiftning gäller måste den som vill utföra
ett byggnadsarbete, för vilket investeringsavgift enligt mitt förslag skall
utgå, ha igångsättningstillstånd innan han börjar arbetet. Innan arbetet
igångsätts skall han enligt förslaget vidare till länsstyrelsen inkomma med
en deklaration som innehåller uppgifter om den beräknade byggnadskostnaden.
Länsstyrelsen skall efter vederbörlig granskning av deklarationen
fastställa en preliminär avgift som byggherren har att erlägga omedelbart
eller senast när arbetet igångsätts. Gör han inte detta indrivs avgiften på
samma sätt som annan statlig skatt.

Sedan avgiftsbelagt byggnadsarbete blivit färdigt, skall byggherren avge
deklaration till länsstyrelsen med uppgift om den verkliga byggnadskostnaden.
Länsstyrelsen fastställer därefter den slutliga avgiften. Är den slutliga
avgiften större än den preliminära, skall byggherren omgående inbetala
skillnaden. Är den preliminära avgiften större, återbetalas det för
mycket erlagda beloppet.

Uppgiften om den beräknade byggnadskostnad, som skall ligga till grund
för preliminär avgift, bör i regel godtas om det inte framstår som uppenbart
att kostnaden är avsevärt för lågt beräknad. Det kunde övervägas
att införa en skyldighet att erlägga ränta på skillnadsbeloppet, när den slutliga
avgiften avsevärt överstiger den preliminära. Jag anser dock att man
inte behöver komplicera bestämmelserna med en sådan föreskrift. Det är
f. ö. mången gång svårt att på förhand mera exakt beräkna den slutliga
byggnadskostnaden.

Det är nödvändigt för länsstyrelsen att erhålla uppgifter om när avgiftsbeiagda
byggnadsarbeten planeras. Det bör därför åläggas länsarbetsnämnderna
och byggnadsnämnderna att lämna länsstyrelsen underrättelser
i ärenden om igångsättningstillstånd resp. byggnadslov. Vid bifall till propositionen
ämnar jag återkomma till Kungl. Maj :t med förslag till sådana
bestämmelser.

Om länsstyrelsen får kännedom om att ett byggnadsarbete, för vilket
avgift skall erläggas, igångsätts utan att byggherren inkommit med deklaration
för arbetet, skall länsstyrelsen anmoda byggherren att omedelbart
inkomma med deklaration. Gör han inte detta, får länsstyrelsen uppskatta
byggnadskostnaden och på grundval av denna uppskattning fastställa den

Kungl. Maj:ts proposition nr 10 år 1967

9

preliminära avgiften. Får länsstyrelsen kännedom om byggnadsarbetet först
sedan detta är slutfört skall länsstyrelsen i stället fastställa den slutliga avgiften.
Det kan ifrågasättas om inte avgiften i sådana fall, då deklaration
försummas, borde beräknas efter en högre procentsats än 25. Jag anser
mig dock tills vidare inte böra förorda en sådan höjning av avgiften.
Byggherren kan nämligen ha haft den uppfattningen att arbetet inte var
avgiftsbelagt.

Det kan givetvis uppkomma vissa gränsfall, där det är tveksamt huruvida
fråga är om avgiftsbelagt byggnadsarbete. Länsstyrelsen får emellertid
här ledning av den praxis som utbildats vid tillämpningen av lagen om
igångsättningstillstånd. Byggherren bör kunna begära, att länsstyrelsen
meddelar särskilt beslut i frågan om visst arbete är avgiftsbelagt eller ej.

Talan mot länsstyrelsens beslut bör få föras genom besvär hos beskattningsdomstol.
Det synes dock lämpligt att kammarrätten blir slutinstans i
dessa mål liksom f. n. är fallet i flertalet mål angående fastighetstaxering.
Jag utgår från att mål som rör investeringsavgift kommer att behandlas med
förtur i kammarrätten. På så sätt får man ett slutligt avgörande i dessa
ärenden förhållandevis snabbt. Detta synes önskvärt framför allt när besvären
gäller fråga om visst arbete är avgiftsbelagt eller icke eller fråga
om storleken av den preliminära avgiften.

Det förefaller inte nödvändigt att införa någon rätt för taxeringsintendent
eller annan myndighet att anföra besvär över länsstyrelsens beslut. De beslut
om preliminär och slutlig avgift som länsstyrelsen fattar bör bli bestående,
om inte byggherren anför besvär hos kammarrätten.

Såsom tidigare framhållits är avsikten med investeringsavgiften att
byggnadsarbeten, som omfattas av bestämmelserna, skall i allt väsentligt
uppskjutas till efter den tid lagstiftningen omfattar. Det torde komma
att höra till undantagen att en byggherre är villig betala en avgift motsvarande
en fjärdedel av byggnadskostnaden, om avgiften kan undvikas
genom ett uppskov med arbetet om knappt två år. De belopp, som inflyter
i avgifter, får därför antas bli mycket obetydliga.

Det förhållandet att antalet fall, då avgift kommer att erläggas, blir få
gör det möjligt att ålägga länsstyrelsen att göra de bedömningar och
undersökningar som krävs för att fastställa den preliminära och den slutliga
avgiften. Det bör naturligtvis åligga byggherren att lämna länsstyrelsen
alla de uppgifter som behövs för kontroll av byggnadskostnaden.
Granskning bör få ske av byggherrens räkenskaper för kontroll av byggnadskostnaden
på samma sätt som gäller vid inkomsttaxeringen. Samma
straffsanktioner bör gälla för investeringsavgift och för deklaration till
sådan avgift som i fråga om statlig inkomstskatt och självdeklaration i
de fall då byggherren underlåter att lämna behövliga uppgifter om bygg -

10 Kungl. Maj:ts proposition nr 10 år 1967

nadskostnaden eller lämnar oriktig uppgift, som är ägnad att leda till för
låg avgift.

Om en byggherre satt i gång ett arbete i tro att detta inte var avgiftsbelagt
och avbryter detsamma, när han får klart för sig att investeringsavgift
skall erläggas, synes avgiften böra beräknas endast på de kostnader
som nedlagts. Som förutsättning härför måste dock gälla att det är
fråga om ett avbrytande av arbetet för en relativt lång tid, förslagsvis
ett år. När arbetet åter sätts i gång räknas det som igångsättning av ett
nytt arbete. Det bör i detta sammanhang framhållas att den omständigheten
att investeringsavgift erlagts inte innebär att byggherren därigenom
erhållit igångsättningstillstånd. Frågan huruvida sådant tillstånd kan lämnas
får prövas i vanlig ordning av länsarbetsnämnden. De vitessanktioner
som inträder när byggnadsarbete utförs utan tillstånd blir således aktuella
även om investeringsavgift erlagts.

Ett arbete skall anses igångsatt först när det påbörjas på arbetsplatsen.
Alla tidigare förberedelser kan således göras utan att investeringsavgift
behöver erläggas. Om emellertid arbetet igångsätts under sådan tid att
avgift skall erläggas, beräknas denna på hela byggnadskostnaden. I byggnadskostnaden
ingår sålunda kostnad för bl. a. material, löner och ersättningar
till arbetare och arbetsledare på platsen, arkitekt-, konstruktionsoch
kontrollkostnader till utomstående, kostnader för underentreprenader
ävensom skälig andel av s. k. indirekta kostnader t. ex. administrationskostnader.
År arbetet utlämnat på entreprenad motsvarar byggnadskostnaden
hela entreprenadsumman.

Kungl. Maj :t bör få medge befrielse från investeringsavgift helt eller
delvis om läget på arbetsmarknaden påkallar detta eller andra synnerliga
skäl föreligger. Sådana synnerliga skäl kan föreligga t. ex. när ett arbete
måste utföras på grund av skada, som uppkommit på en fastighet.

Bestämmelserna bör träda i kraft omedelbart men i princip gälla arbeten,
som igångsätts efter den 28 februari 1967. För att förhindra att bestämmelserna
kringgås på det sätt att arbeten igångsätts före den 1 mars
1967 utan igångsättningstillstånd bör föreskrivas, att arbete som igångsätts
under tiden den 12 januari—den 28 februari 1967 utan tillstånd skall anses
igångsatt den 1 mars 1967.

Närmare föreskrifter om hur ärenden rörande in ve s ter in gs avgift en skall
handläggas hos länsstyrelserna synes lämpligen böra meddelas av Kungl.
Maj :t.

Avgift som uppbärs bör redovisas under en särskild inkomsttitel på riksstaten.
Denna har i rilcsstatsförslaget upptagits med ett formellt belopp
av en milj. kr.

11

Kungl. Maj:ts proposition nr 10 år 1967

Under åberopande av vad jag sålunda anfört hemställer jag att Kungl.
Maj :t genom proposition föreslår riksdagen att antaga det inom finansdepartementet
upprättade förslaget till förordning om investeringsavgift för
vissa byggnadsarbeten.

Med bifall till vad föredraganden sålunda med instämmande
av statsrådets övriga ledamöter hemställt
förordnar Hans Maj :t Konungen att till riksdagen
skall avlåtas proposition av den lydelse bilaga till
detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:
Britta Gyllensten

MARCUS BOKTR. STHLMI967 670067