Nr 165—167

Statsutskottets utlåtande nr 165 år 1967

Nr 165

Utlåtande i anledning av riksdagens år 1966 församlade revisorers
berättelse, i vad avser organisationsföredragandenas
verksamhet samt arbetstidskontroll och effektivitetsmätning
inom statsförvaltningen, jämte
motioner.

(5:e avd.)

Under finansdepartementet, § 14, har revisorerna förordat en översyn av
anordningen med organisationsföredragande inom statsförvaltningen (Del

I, s. 222—233).

Yttrande har avgivits av statskontoret (Del II, s. 70—72).

Vidare har revisorerna under samma departement, § 15, uttalat att frågan
om arbetstidskontroll och effektivitetsmätning inom statsförvaltningen
snarast bör upptagas till ingående prövning (Del I, s. 234—243).

Yttranden har avgivits av försvarets civilförvaltning, statskontoret, riksrevisionsverket,
statens avtalsverk och statens personalvårdsnämnd (Del

II, s. 72—81).

I detta sammanhang har utskottet behandlat följande vid riksdagens början
väckta fristående motioner, nämligen

dels de likalydande motionerna 1:548 av herrar Lundberg och Enarsson
och 11:697 av fröken Wetterström m. fl., vari yrkats att riksdagen måtte
besluta att i skrivelse till Kungl. Maj :t hemställa att en parlamentarisk
utredning med uppgift att föreslå effektiva rationaliseringsåtgärder inom
den statliga förvaltningen tillsätts;

dels ock de likalydande motionerna 1:550 av herr Johan Olsson och
II: 684 av herr Gustavsson i Alvesta, vari hemställts, att riksdagen måtte i
skrivelse till Kungl. Maj :t anhålla 1. om skyndsam utredning och förslag
rörande a) ersättande av nuvarande system med s. k. organisationsföredragande
med annan organisation med på heltid arbetande och i rationaliseringsfrågor
utbildade befattningshavare, b) kampanj för ökad förslagsverksamhet
avseende rationaliseringar och besparingar inom den statliga verksamheten,
c) inrättande inom statskontoret av en dokumentations- och förmedlingscentral
för rationalisering och besparing inom den statliga verksamheten;
2. att Kungl. Maj:t skyndsamt måtte anmoda statliga myndig 1

Bihang till riksdagens protokoll 1967. 6 saml. Nr 165—167

Statsutskottets utlåtande nr 165 år 1967

heter och befattningshavare att vid äskanden, framläggande av förslag m. m.
i alla. förekommande fall ange den. beräknade lönsamheten.

Utskottet har i den ordning § 46 riksdagsordningen föreskriver från
statskontoret inhämtat yttrande över yrkandena under punkterna 1. b),
1. c) och 2. i motionerna 1:550 och 11:684. Se Bilaga till detta utlåtande.

Utskottet. I den av 1966 års riksdags revisorer avgivna berättelsen har
vissa frågor berörande rationaliseringsverksamheten inom statsverksamheten
upptagits till prövning. Sålunda har revisorerna under § 14 behandlat
organisationsföredragandenas verksamhet och under § 15 gjort uttalanden
beträffande arbetstidskontroll och prestationsmätning inom statsförvaltningen.
Vidare har i de vid riksdagens början väckta motionerna I: 548
och II: 697 samt I: 550 och 11:684 framställts yrkanden avseende rationaliseringen
inom den statliga sektorn. Utskottet har funnit det vara naturligt
att i ett sammanhang behandla angivna avsnitt av revisorernas berättelse
och nyssnämnda motioner.

Förverkligandet av de målsättningar som statsmakterna ställt upp för
olika delar av den statliga och statsunderstödda verksamheten har under
senare år medfört stora krav på resurser. Omfattningen härav återspeglas
i utvecklingen av utgifterna på den statliga driftbudgeten. Enligt riksrevisionsverkets
senaste årsbok uppgick dessa för budgetåret 1965/66 till

26.9 miljarder kr. Motsvarande summa för budgetåret 1956/57 utgjorde

10.9 miljarder kr. De statliga myndighetskostnaderna, som i detta sammanhang
är av särskilt intresse, uppvisar en motsvarande bild. Under tioårsperioden
1956/57—1965/66 har således sistnämnda kostnader vuxit
från 1,9 till drygt 5 miljarder kr. Även med beaktande av penningvärdesförändringen
under den ifrågavarande tidsperioden är den utgiftsstegring
som kan utläsas ur de angivna uppgifterna betydande.

De utredningar som gjorts och som redovisats bl. a. i 1965 års långtidsutredning
och de senaste årens långtidsbudgeter visar, att efterfrågan på
personal och andra resurser från den offentliga sektorn kommer att vara
stor även under den tid som nu kan överblickas. Samtidigt torde man
kunna räkna med att bristen på arbetskraft accentueras och att det samhällsekonomiska
utrymmet för en utbyggnad kommer att vara begränsat.
Detta medför att ytterligare ansträngningar måste göras för att tillgänglig
personal och andra resurser inom statsverksamheten utnyttjas effektivt.

Enligt allmänna verksstadgan svarar varje statlig myndighet i första
hand själv för att dess verksamhet utformas på ett rationellt sätt. Centralt
statligt rationaliseringsorgan är statskontoret, som från omorganisationen
av den statliga rationaliseringsverksamheten år 1961 byggts upp till
en rationaliseringsmyndighet med betydande resurser. Statskontoret kan
på eget initiativ, efter begäran av annan myndighet eller på särskilt upp -

Statsutskottets utlåtande nr 165 år 1967

drag ta upp organisationsfrågor inom hela statsförvaltningen. Genom bl. a.
upplysningsverksamhet och rådgivning medverkar ämbetsverket även i
övrigt till förenklingar och kostnadsbesparingar inom statsverksamheten.

I motionerna 1:548 och 11:697 har framförts förslag om tillsättande av
en parlamentarisk utredning med uppgift att föreslå effektiva rationaliseringsåtgärder
inom den statliga förvaltningen. Utskottet, som erinrar om
att motioner av sakligt sett samma innebörd tidigare vid flera tillfällen
prövats av riksdagen, anser en konsekvent genomförd rationalisering inom
det allmännas verksamhet ytterst angelägen. Utskottet kan emellertid inte
finna några sådana nya omständigheter ha inträffat som f. n. kan ge anledning
till ett ändrat ståndpunktstagande från riksdagens sida i frågan
om en särskild rationaliseringsutredning. Som motiv för denna sin uppfattning
vill utskottet anföra följande.

Inom statsförvaltningen pågår en kontinuerlig rationaliseringsprocess.
I likhet med enskilda företag och andra ekonomiska organisationer strävar
myndigheterna efter att genom rationaliseringsåtgärder av skilda slag
förbilliga framställningen av de tjänster de har att utföra. Detta är ett
åliggande som framgår bl. a. av de anvisningar myndigheterna haft att
följa vid utarbetandet av sina anslagsframställningar för budgetåret 1968/
69. Enligt anvisningarna skall sålunda förslag från myndigheterna om nya
arbetsuppgifter eller kvalitetsmässiga ökningar av redan pågående verksamhet
förenas med sådana åtgärder för ökad effektivitet, att krav på
ökade resurser kompenseras med minskningar på andra håll inom myndighetens
verksamhetsområde. Förutom organisatoriska reformer, varigenom
effektiviteten hos existerande personalresurser kan fås att stiga, skall
myndigheterna ingående överväga möjligheterna att begränsa behovet av
personalinsatser genom anlitande av tekniska hjälpmedel. Vidare har
myndigheterna att själva vidta eller föreslå sådana åtgärder, som medför
att arbetsuppgifter kan föras över från personal med högre utbildning till
annan personal. Som ett naturligt led i myndigheternas rationaliseringsverksamhet
skall ingå nedläggning av aktiviteter och arbetsuppgifter, som
genom statsmakternas beslut eller av andra orsaker blivit överflödiga eller
fullgörs på annat sätt. Slutligen bör framhållas att det enligt samma anvisningar
åligger myndigheterna att fästa uppmärksamheten på verksamheter,
vilka enligt statsmakternas beslut fortfarande utförs, men som enligt
myndighetens mening blivit inaktuella eller av lägre angelägenhetsgrad.

Vid sidan av myndigheternas egna rationaliseringsansträngningar bedriver
statskontoret en omfattande rationaliseringsverksamhet. Utskottet
erinrar om att ämbetsverket efter ombildningen 1961 till centralt statligt
rationaliseringsorgan fått ytterligare ökade resurser varigenom det blivit
möjligt för ämbetsverket att intensifiera sitt arbete. Vid 1965 års riksdag

Statsutskottets utlåtande nr 165 år 1967

fattades sålunda beslut om en betydande förstärkning av statskontorets
personella resurser i syfte bl. a. att skapa förutsättning för en inriktning
av ämbetsverkets verksamhet mot större och mera vittomfattande undersökningar.
Av stor betydelse är också förstärkningen av dess resurser för
utbildning av rationaliseringspersonal för statsförvaltningens behov och
att ämbetsverket fått möjlighet att i allt högre grad konsultera utomstående
organisationsexpertis. Statskontoret har nyligen framlagt en femårsplan,
omfattande budgetåren 1968/69—1972/73, för sin rationaliseringsverksamhet,
vilken plan enligt utskottets mening klart belyser inte endast behovet
av rationaliseringsinsatser utan också att ämbetsverkets arbete för effektivitetsökningar
inom den statliga sektorn är av betydande omfattning och
inriktad på frågor av hög angelägenhet.

Riksrevisionsverket är central myndighet i fråga om den form av rationaliseringsarbete
som betecknas förvaltningsrevision, dvs. en prövning av
prestationernas förhållande till kostnaderna. Utskottet erinrar om att så
sent som under innevarande års riksdags vårsession fattats beslut om organisationen
av den statliga redovisnings- och revisionsverksamheten för att
nå både ökad effektivitet inom revisionsverksamheten och rationaliserings^
vinster.

I detta sammanhang är av särskilt intresse det inom statskontoret under
de senaste åren bedrivna utvecklingsarbetet om införande av programbudgetering.
Detta arbete är numera avslutat och en omfattande rapport har
lagts fram. Programbudgetutredningen har bl. a. framhållit att programbudgeteringen
är avsedd att främja effektiviteten i statlig verksamhet dels
genom att den sätter ett instrument för styrning av verksamheten i verksledningens
händer och dels genom att den möjliggör en bedömning av myndigheternas
prestationer och resultat i förhållande till de resurser som tas
i anspråk. Av statsverkspropositionen framgår att avsikten är att med ledning
av erfarenheterna från utredningen utvidga utredningsarbetet kring
kostnads- och produktivitetsfrågorna. Detta arbete förklaras komma att
också beröra riksstatens utformning.

Slutligen får erinras om att militära rationaliseringsutredningen i december
1965 avlämnat ett betänkande om rationaliseringsverksamheten i det
militära försvaret. Utredningens förslag prövas f. n. av Kungi. Maj :t. I sammanhanget
kan nämnas att den pågående försvarskostnadsutredningen arbetar
utifrån liknande förutsättningar som programbudgetutredningen gjort.

Mot bakgrunden av det anförda har sålunda utskottet funnit sig inte böra
tillstyrka tillsättandet av särskild utredning i enlighet med det föreliggande
yrkandet i motionerna 1:548 och 11:697. Erfarenheterna av de under de
senaste åren i rationaliseringsbefrämjande syfte vidtagna åtgärderna, inte
minst statskontorets upprustning 1965 och den i år beslutade omorganisationen
av den statliga redovisnings- och revisionsverksamheten, bör enligt

Statsutskottets utlåtande nr 165 år 1967 5

utskottets mening avvaktas. Å andra sidan har utskottet funnit vissa rationaliseringsaktiviteter
redan nu påkalla särskild uppmärksamhet.

Organisationsföredragandena utgör en del av statsförvaltningens totala
rationaliseringsresurser. Revisorerna har genom en rundskrivelse till ett
antal myndigheter införskaffat uppgifter rörande organisationsföredragandenas
tjänsteställning, arbetsförhållanden och verksamhet. Vidare har uppgifter
införskaffats rörande den utsträckning i vilken samråd i organisations-
och rationaliseringsfrågor förekommit mellan organisationsföredraganden
och statskontoret samt vilka fördelar respektive nackdelar som ansetts
vara förbundna med systemet med särskild organisationsföredragande.
Med hänsyn till därvid gjorda iakttagelser bör enligt revisorernas mening
anordningen med organisationsföredragande inom statsförvaltningen
snarast underkastas en översyn. I motionerna I: 550 och II: 684 yrkas på en
omprövning av systemet med organisationsföredragande. Enligt motionärerna
bör utrönas om större effekt kan uppnås genom att de medel som nu
går till arvodering av organisationsföredragande i stället används för ett
mindre antal heltidsanställda och för ändamålet utbildade befattningshavare
med rationaliserings- och besparingsfrågor som specialitet och enda eller
väsentligaste uppgift.

Utskottet vill erinra om att under den tid som gått sedan organisationsföredragandeinstitutionen
inrättades år 1951 vid ett växande antal ämbetsverk
har inrättats tjänster för rationaliseringsspecialister. Erfarenheterna
av det av dem bedrivna arbetet synes vara goda. Statskontoret har i sitt
remissyttrande framhållit att en fortsatt utbyggnad kan förväntas vartefter
de administrativa systemen blir alltmer utvecklade och nya maskinella
hjälpmedel tas i bruk. Samtidigt understryker emellertid ämbetsverket att
det enligt dess bedömning vid ett betydande antal medelstora och mindre
ämbetsverk under överskådlig tid kommer att vara till fyllest med en tjänsteman,
som vid sidan av andra arbetsuppgifter genomför begränsade rationaliseringsåtgärder.
Utskottet delar denna uppfattning och anser i likhet
med statskontoret att organisationsföredragandeinstitutionen bör bibehållas.
Utskottet avstyrker sålunda det i motionerna I: 550 och II: 684 framställda
yrkandet avseende övergång till enbart heltidsanställda rationaliseringsexperter.

Genom sin nyss deklarerade mening, nämligen den att organisationsföredragandeinstitutionen
bör bibehållas, har utskottet samtidigt gett uttryck
för att utskottet delar uppfattningen att verksamheten i fråga är av stor
betydelse för rationaliseringsarbetet inom statsförvaltningen. De av revisorerna
redovisade iakttagelserna visar emellertid att det torde finnas förutsättningar
att ytterligare effektivisera ifrågavarande verksamhet. Enligt
utskottets mening bör därför den av revisorerna förordade översynen komma
till stånd.

Statsutskottets utlåtande nr 165 år 1967

Revisorerna har framhållit vikten av ett intimt och fortlöpande samarbete
mellan statskontoret och de olika organisationsföredragandena. Såsom
framgår av statskontorets yttrande över revisorernas berättelse på denna
punkt har ämbetsverket genom olika åtgärder, främst skriftlig information,
konferenser och kurser, sökt främja detta samarbete. Statskontoret biträder
också de organisations- eller rationaliseringsavdelningar som finns inrättade
vid vissa större myndigheter. I syfte att nå en ytterligare samordning
av den hithörande verksamheten hos olika statliga myndigheter har i
motionerna I: 550 och II: 684 till behandling tagits upp frågan om inrättande
inom statskontoret av en dokumentations- och förmedlingscentral för
rationalisering och besparing inom den statliga verksamheten. Utskottet
kan helt ansluta sig till de skäl motionärerna anfört till stöd för etablerande
av denna verksamhet. Genom en sådan kan förhindras att redan begångna
misstag upprepas och att man ger sig i kast med problem som redan
blivit lösta eller bedriver dubbelarbete på undersöknings- och försöksstadiet.
Statskontoret har också i sitt remissyttrande över motionerna förklarat,
att ämbetsverket betraktar frågan om inrättande av en dokumentations-
och förmedlingscentral som mycket betydelsefull och avser att vidta
åtgärder i detta hänseende. Visst utredningsarbete måste emellertid enligt
statskontoret först ge resultat. Syftet med ifrågavarande motionsyrkande
torde sålunda bli tillgodosett så snart förutsättningar härför föreligger. Utskottet,
som förutsätter att ifrågavarande arbete bedrivs med största möjliga
skyndsamhet, anser därför att förevarande motionsyrkande inte påkallar
någon riksdagens åtgärd.

Statskontoret har i sitt yttrande beträffande motionerna 1:550 och II:
684 framhållit att förslagsverksamheten kan anses ha en stimulerande inverkan
på den enskilde befattningshavarens rationaliseringsintresse. För
ändamålet disponerar statskontoret fr. o. m. budgetåret 1963/64 en årlig
medelsanvisning av 50 000 kr. för utbetalning till befattningshavare inom
den civila statsförvaltningen av belöningar för förtjänstfulla rationaliseringsförslag.
För att stimulera intresset för förslagsverksamheten anordnade
ämbetsverket en förslagspristävling under budgetåret 1964/65, varvid
244 förslag inkom för bedömning. Av yttrandet framgår att statskontoret
avser att ytterligare söka stimulera intresset för förslagsverksamheten genom
bl. a. ökad upplysning och information. Ämbetsverket meddelar vidare
att en översyn av reglerna för förslagsverksamheten f. n. pågår.

Då således syftet med det i motionerna I: 550 och II: 684 framställda
yrkandet avseende förslagsverksamheten kan väntas bli i allt väsentligt
tillgodosett synes i anledning av detta yrkande någon jsärskild åtgärd från
riksdagens sida inte påkallad.

Som redan tidigare framhållits har utskottet funnit det vara naturligt
att i detta sammanhang behandla de av revisorerna under § 15 upptagna

Statsutskottets utlåtande nr 165 år 1967 7

frågorna om arbetstidskontroll och effektivitetsmätning inom statsförvaltningen.

Utskottet delar självfallet revisorernas uppfattning att en av grundförutsättningarna
för att statsverkets personal skall kunna utnyttjas så effektivt
som möjligt är att arbetstiden tas till vara i full omfattning. Likaså biträder
utskottet revisorernas mening att ett medvetet eftersättande av arbetstidskontrollen
som kompensation för en lönesättning som inte anses
konkurrenskraftig är principiellt felaktigt. Inte minst med hänsyn till vad
revisorerna under § 23 i sin berättelse anfört beträffande övertidstjänstgöringen
inom statsförvaltningen, vilket ärende utskottet behandlar i sitt utlåtande
nr 164, bör här framhållas att en förutsättning för gottgörelse för
övertidstjänstgöring givetvis alltid måste vara att i första hand den ordinarie
arbetstiden effektivt utnyttjas. Samtidigt finner utskottet angeläget framhålla,
att utskottet hyser den uppfattningen att befattningshavarna i gemen
anser det vara en trivselfaktor av vikt att de för arbetsplatsen bestämda
arbetstiderna allmänt noggrant följs.

Av remissyttrandena i anledning av revisorernas berättelse i nu ifrågavarande
del finner utskottet framgå att revisorernas påpekanden om behovet
av prövning av frågan om arbetstidskontroll inom statsförvaltningen
är väl grundade. Det är givetvis inte möjligt för utskottet att här taga ställning
till vilka åtgärder som främst bör ifrågakomma för att åstadkomma
en tillfredsställande lösning av hithörande problem. Att generellt förorda
viss metodik för arbetstidskontrollens genomförande synes emellertid inte
möjligt. Utskottet anser sig inte heller kunna taga ställning till spörsmålet
huruvida en särskild utredning för här ifrågavarande syfte nu bör tillsättas
eller om frågan bör handläggas på annat sätt. Det bör få ankomma på
Kungl. Maj :t att närmare pröva handläggningsordningen. Vad utskottet här
anfört synes böra bringas till Kungl. Maj :ts kännedom.

Revisorerna framhåller att systematiska undersökningar, exempelvis
genom statskontorets försorg, bör påbörjas i syfte att få fram mätmetoder
som kan tjäna som underlag för ett bättre utnyttjande av den tillgängliga
personalen och för undvikande av onödiga anställningar. Statskontoret, som
i sitt remissyttrande gör åtskillnad mellan prestationsmätningar och produktivitetsmätningar,
anser den av revisorerna upptagna frågan vara av
synnerlig vikt.

Inom statskontoret har genom programbudgetutredningen bedrivits utvecklingsarbete
i fråga om prestationsmätningen. Resultatet av detta arbete
är presenterat i utredningens betänkanden. Vad därefter beträffar produktivitetsmätning
framgår av statskontorets yttrande att det redan finns flera
för statsförvaltningen lämpade tekniker. Något för mätning av kontorsarbete
enhetligt och allmänt vedertaget system finns emellertid inte inom landet.
Svenska MTM-föreningen har därför i samråd med statskontoret och
några större enskilda företag till behandling tagit upp frågan om utveckling
av ett sådant system. I sammanhanget erinras om de i revisorernas be -

Statsutskottets utlåtande nr 165 år 1967

rättelse för år 1965 (§27) redovisade uppgifterna beträffande omfattningen
av tillämpningen av MTM inom statsverket. Vidare bör framhållas att
Kungl. Maj:t den 16 december 1966 anbefallt statskontoret att — vid fullgörandet
av ämbetsverkets instruktionsenliga åligganden att ta initiativ till
rationaliseringsåtgärder inom statsförvaltningen och svara för erforderlig
samordning av rationaliseringsverksamheten — beakta vad allmänna beredningsutskottet
i sitt utlåtande nr 40 år 1966 anfört beträffande behovet av
samordning av MTM-metodens tillämpning inom statsverket.

Remissyttrandena styrker revisorernas uttalande att frågan om tillämpning
av berörda mätmetoder är av betydelse för möjligheten att höja arbetseffektiviteten
inom statsförvaltningen. Av statskontorets yttrande framgår
att ämbetsverket avser att även i fortsättningen på olika sätt deltaga i utvecklingsarbetet
inom förevarande område. Betydande resurser har sålunda beräknats
för ändamålet. Ökade insatser i form av information, utbildning
m. m. planeras av ämbetsverket i syfte att intensifiera tillämpningen av produktivitetsmätning
inom statsverket samt att verka för samordning härav.
Mot bakgrunden av det nu anförda finner utskottet ej skäl föreslå särskilda
åtgärder i anledning av vad revisorerna i nu förevarande avseenden anfört.

I motionerna I: 550 och II: 684 har slutligen framställts yrkande beträffande
åläggande för de statliga myndigheterna att i anslagsframställningar
m. m. redovisa lönsamhetsberäkningar. I anledning härav vill utskottet,
som redan tidigare erinrat om att sedan ett antal år särskilda anvisningar
för myndigheternas anslagsframställningar regelmässigt utfärdas, framhålla
att av de i april 1967 utfärdade anvisningarna avseende budgetåret 1968/69
klart framgår att myndigheterna i de fall så är möjligt skall redovisa lönsamhetsberäkningar.
Genom denna föreskrift torde ifrågavarande motionsyrkande
få anses ha blivit tillgodosett och påkallar fördenskull inte någon
riksdagens åtgärd. Utskottet vill i detta sammanhang erinra om att en av
grundtankarna i programbudgetutredningens förslag är att ge ökade möjligheter
till lönsamhetsberäkningar.

Under åberopande av det anförda hemställer utskottet

1. att riksdagen icke bifaller motionerna 1:548 och
II: 697,

2. att riksdagen i anledning av § 14 i riksdagens revisorers
berättelse och motionerna I: 550 och II: 684, nämnda
motioner såvitt nu är i fråga, i skrivelse till Kungl. Maj :t
ger till känna vad utskottet anfört beträffande organisationsföredragande,

3. att motionerna I: 550 och II: 684 i vad de avser kampanj
för ökad förslagsverksamhet icke bifalles av riksdagen,

Statsutskottets utlåtande nr 165 år 1967

4. att motionerna I: 550 och II: 684 i vad de avser inrättande
inom statskontoret av en dokumentations- och förmedlingscentral
icke bifalles av riksdagen,

5. att motionerna I: 550 och II: 684 i vad de avser anmodan
att i anslagsframställningar m. m. redovisa lönsamhetsberäkningar
icke bifalles av riksdagen,

6. att riksdagen i anledning av § 15 i riksdagens revisorers
berättelse i skrivelse till Kungl. Maj :t ger till känna vad utskottet
anfört beträffande arbetstidskontroll inom statsförvaltningen,

7. att riksdagen lägger § 15 i riksdagens revisorers berättelse
i vad den avser effektivitetsmätning till handlingarna.

Stockholm den 21 november 1967

På statsutskottets vägnar:

GÖSTA BOHMAN

Närvarande: se under utlåtandet nr 167.

Statsutskottets utlåtande nr 165 år 1967

Bilaga

Statskontorets yttrande den 19 april 1967 över motionerna 1:550 och 11:684
Punkt 1. b)

Statskontoret delar motionärernas uppfattning om vikten av att väcka intresse
och förståelse för rationalisering även hos de statsanställda, som inte
till någon del har rationalisering till arbetsuppgift. Förutom en allmän intensifierad
information om nödvändigheten av rationalisering kan framförallt
förslagsverksamheten anses ha en stimulerande inverkan på den enskilde
befattningshavarens rationaliseringsintresse.

Beträffande förslagsverksamhet disponerar statskontoret fr. o. m. budgetåret
1963/64 ett anslag om 50 000 kr. för utbetalning av belöningar för förtjänstfulla
rationaliseringsförslag till tjänstemän inom den civila statsförvaltningen.
Under de senaste tre budgetåren har av detta anslag disponerats
8 900 kr., 47 700 kr. — varav 34 500 kr. avser förslagspristävlingen samma
år — resp. 37 500 kr. Antalet belönade förslag har varit ca 50 per budgetår;
antalet behandlade förslag ca 270 per budgetår.

Förslagen har berört frågor av mycket skiftande karaktär och bl. a. avsett
organisationsförändringar, rutinändringar, blankettfrågor samt ökad användning
av kontorstekniska hjälpmedel.

För att stimulera intresset för förslagsverksamheten anordnade statskontoret
en förslagspristävling under budgetåret 1964/65, varvid 244 förslag
inkom för bedömning.

Statskontoret har efter denna pristävling kunnat notera ett ökande intresse
för förslagsverksamheten, inte minst vid myndigheter där denna verksamhet
tidigare varit av ringa omfattning. Detta intresse bör stimuleras. Sålunda
torde det finnas anledning att direkt på arbetsplatserna och främst
genom företagsnämnderna och organisationsföredragandena verka för en
intensifierad förslagsverksamhet. Statskontoret avser för sin del att i samma
syfte ge ökad upplysning och information om denna verksamhet. — Upplysningsvis
kan nämnas att en översyn av reglerna för förslagsverksamheten
f. n. pågår.

Statskontoret vill också framhålla betydelsen av att man även med andra
medel skapar en god rationaliseringsmiljö inom myndigheterna. Som exempel
på interna åtgärder med rationaliseringsstimulerande effekt kan här
nämnas en väl avpassad personalutbildning samt en vidgad information till
personalen om myndighetens verksamhet och betingelserna för denna, vilket
skapar ökat intresse för det egna arbetsområdet med en större effektivitet
som följd.

Punkt 1. c)

Frågan om inrättande av en dokumentations- och förmedlingscentral för
rationalisering och besparing inom den statliga verksamheten har länge varit
aktuell inom statskontoret. För att ett dylikt »olearing»-system skall fungera
på ett tillfredsställande sätt fordras en gemensam indelning av den
statliga verksamhetens olika funktionella delar, t. ex. planering, maskin -

Statsutskottets utlåtande nr 165 år 1967

skrivning, kassatjänst etc. Utan en dylik indelning kan en klassificering av
»clearing»-materialet inte ske. Det har visat sig mycket svårt att framta
en dylik indelning av det statliga kontorsarbetet. Varken inom statsförvaltningen
eller näringslivet har gjorts en sådan strukturering av kontorsarbetet.
Efter initiativ av statskontoret i frågan skall emellertid i Ingeniörsvetenskapsakademiens
regi startas ett brett upplagt utredningsarbete inom
detta område. Först sedan detta arbete givit ett resultat, som i form av standard
kan tillämpas över hela statsförvaltningen, torde det vara meningsfyllt
starta en »clearing»-verksamhet av det slag motionärerna åsyftar. Statskontoret
betraktar frågan om inrättande av en dokumentations- och förmedlingscentral
som mycket betydelsefull och avser att vidta åtgärder i detta
hänseende.

Frågan om en samordnad dokumentation i rationaliseringsfrågor har redan
tidigare övervägts i ett speciellt hänseende, nämligen beträffande behovet
av samordnande åtgärder rörande arbetsmätningen inom statsförvaltningen.
I remissutlåtande 17. 12. 1985 angående riksdagens revisorers uttalande
om tillämpningen av den s. k. MTM-metoden inom statlig verksamhet
(1965 års berättelse § 27) anförde statskontoret följande:

»Information och erfarenheter rörande arbetsmätning publiceras bl. a. i
fackpressen och i Svenska MTM-föreningens egna publikationer. Någon systematisk
och samordnad dokumentation för att täcka statsförvaltningens
speciella behov finns f. n. inte. Det bör därför övervägas att för detta ändamål
finna lämpliga publiceringsformer.»

Kungl. Maj :t har sedermera (16. 12. 1966) anbefallt statskontoret att vidta
åtgärder i förevarande hänseende. Beträffande frågan om en samordnad
dokumentation har ämbetsverket nyligen tagit upp diskussion härom med
företrädare för bl. a. de affärsdrivande verken.

Punkt 2

Beträffande hemställan under denna punkt får statskontoret anföra att
statskontoret 8. 3. 1967 till Kungl. Maj :t överlämnat ett av dess programbudgetutredning
avgivet betänkande vari upptagits frågan om kostnadsberäkning,
budgetering och äskande på myndighetsnivå. En av grundtankarna
i betänkandet är att ge ökade möjligheter till lönsamhetsberäkningar såväl
i samband med äskanden som i andra sammanhang.

Statskontoret vill också påpeka att i finansdepartementets anvisningar angående
myndigheternas anslagsframställningar klart uttryckts att lönsamhetsberäkning
bör anges i de fall då detta kan anses motiverat med hänsyn
till investeringsobjektets art.