Konstitutionsutskottets utlåtande nr 49 år 1967

Nr 49

Konstitutionsutskottets utlåtande i anledning av motioner
angående samråd med riksdagens lönedelegation i
förhandlings frågor.

I de likalydande motionerna nr 260 i första kammaren av herrar Tistad
och Ernulf samt nr 330 i andra kammaren av herr Nihlfors m. fl. hemställs,
»att närmare regler utformas rörande riksdagens lönedelegations samråd
i förhandlingsfrågor och att därvid övervägs om sådana regler skall intagas
i riksdagsstadgan». — Texten är tryckt i andra kammaren.

Gällande stadganden och deras förarbeten

I 62 § regeringsformen stadgas att »det tillkommer riksdagens lönedelegation
att, därest icke riksdagen för visst fall annorlunda beslutar, i förhandlingsfrågor
rörande anställningsvillkor, som skola gälla för statens arbetstagare
eller eljest tillhöra riksdagens prövning, rådpläga med statsrådsledamot,
som Konungen därtill förordnat, samt att å riksdagens vägnar godkänna
överenskommelse, som träffats i sådan fråga».

Riksdagsstadgan föreskriver i 12 § bl. a. att lönedelegationens befogenhet
att godkänna förhandlingsöverenskommelser även skall avse sådana rörande
anställningsvillkor för arbetstagare hos riksdagen och dess verk. I
stället för den i regeringsformen stadgade rådplägningen med statsrådsledamot
skall i dessa fall enligt nämnda bestämmelse »ske motsvarande
samråd med den eller dem som riksdagen därtill förordnar».

Riksdagens lönedelegation inrättades genom grundlagsändring som antogs
som vilande av 1964 års riksdag (prop. 140, KU 19) och slutligt av påföljande
års riksdag. Motiveringen var i första hand att delegationen skulle
innebära en möjlighet för riksdagen att öva ett reellt inflytande på det ifrågavarande
området. Därtill skulle anordningen medföra fördelen, att slutliga
ställningstaganden till träffade avtal skulle kunna träffas utan större uppskov.

I propositionen till 1964 års riksdag anförde departementschefen bl. a.
följande (s. 160), efter att ha redovisat innebörden av författningsutredningens
förslag och antecknat att utredningen utgått från att kontakt mellan
Kungl. Maj :t och delegationen skulle etableras innan förhandlingsöverenskommelse
nåtts:

Konstitutionsutskottets utlåtande nr A9 år 1967

För strävandena att stärka det parlamentariska inflytandet har också
dylika förhandskontakter, även om de med hänsyn till förhandlingssystemets
krav främst måste koncentreras till de statsfinansiella och lönepolitiska
huvudlinjerna i en pågående eller förestående avtalsrörelse på den
statliga sektorn, helt visst mera att betyda än befogenheten att godkänna
redan träffad förhandlingsöverenskommelse. Om det planerade organet, såsom
författningsutredningen synes ha förutsatt, jämväl erhåller en rådgivande
funktion, förefaller den av utredningen anvisade vägen i stort sett
leda till en godtagbar lösning av frågan om ökat parlamentariskt inflytande
på de statliga löneutgifternas område. Rådplägningen bör ske med statsrådsledamot,
som Kungl. Maj :t därtill förordnat. Förutom en förstärkning av
det parlamentariska inflytandet vinnes med ifrågavarande alternativ även
den för avtalsparterna ingalunda oväsentliga fördelen, att definitiva ställningstaganden
till ingångna förhandlingsöverenskommelser kan ske utan
nämnvärd tidsutdräkt.

Om samrådet mellan Kungl. Maj :t och delegationen uttalades i propositionen
i övrigt endast (s. 162), att det i princip bör »gälla frågor som faller
inom området för delegationens beslutskompetens» och att samråd med
statsråd naturligtvis inte skall ske i frågor rörande riksdagsförvaltningen.

I konstitutionsutskottets utlåtande över propositionen (s. 72) anfördes,
såvitt berör det här aktuella spörsmålet, endast följande:

Genom inrättande av en riksdagens lönedelegation med rätt att samråda
med vederbörande statsråd under förhandlingarna och med rätt att godkänna
förhandlingsöverenskommelse bör riksdagens opinion på ett effektivt
sätt kunna komma till uttryck. Utskottet tillstyrker sålunda förslaget att
inrätta en riksdagens lönedelegation.

Motionerna

Motionärerna anför att samråd mellan vederbörande statsråd och lönedelegationen
inte ägde rum i tillfredsställande omfattning i samband med
de särskilda förhandlingarna på undervisningsområdet förra året. Ur motionerna
må citeras:

Uppenbart är att den information och det samråd som förekom i anslutning
till förhandlingarna förra året på undervisningsområdet, vilka förhandlingar
strandade i oktober, varefter strejk och lockout följde, inte var
tillfredsställande. Det första sammanträdet med lönedelegationen ägde nämligen
rum den 4 augusti och före det första budets läggande, medan nästa
sammanträde hölls först den 18 oktober då konflikten var en verklighet.
Delegationen varken begärde eller fick — av tillgängliga uppgifter att döma
— någon information under den tid, då det verkliga avgörandet skedde om
konflikt skulle utbryta eller ej. Därmed synes delegationen icke ha utövat
avsett inflytande på de statsfinansiella och lönepolitiska huvudlinjerna i ett
avgörande skede under en pågående löneförhandling. Huruvida lönedelegationen,
vars erfarenhet av en situation som den här nämnda självklart inte
varit omfattande, kan anses ha försummat att agera, kan lämnas därhän.

Konstitutionsutskottets utlåtande nr 49 år 1967

Motionärerna anser att det gångna årets erfarenheter ger vid handen,
att frågorna om när och hur rådplägning skall ske mellan lönedelegationen
och vederbörande statsråd bör upptas till förutsättningslös prövning. Därvid
bör övervägas att införa vissa föreskrifter i ämnet i 12 § riksdagsstadgan.

För b andlingsrätt sutredningen

Sedan förevarande motioner väcktes har chefen för civildepartementet,
jämlikt Kungl. Maj :ts bemyndigande den 7 april 1967, tillkallat sex sakkunniga
för utredning av vissa frågor i förhandlingsrättssystemet för de
offentliga tjänstemännen. Uppgiften är att undersöka hur systemets olika
delar fungerar i praktiken och att lägga fram de förslag till ändringar som
undersökningen kan ge anledning till. I slutet av direktiven anförs följande:

De sakkunniga bör vidare mot bakgrunden av de erfarenheter som hittills
gjorts överväga frågan om relationerna på arbetsgivarsidan mellan avtalsverket,
regeringen, riksdagens lönedelegation och riksdagen. Härvid bör de
främst undersöka hur kontakterna mellan de olika organen på arbetsgivarsidan
fungerar och överväga om någon ändring bör göras. Samtidigt bör de
undersöka hur relationerna mellan avtalsverket och övriga myndigheter
fungerat och överväga om någon ändring bör ske av nuvarande praxis när
det gäller myndigheternas medverkan i förhandlingsarbetet.

Utskottet

Riksdagens lönedelegation inrättades i väsentligen två syften: för att
säkra ett riksdagsinflytande på ett viktigt område, där praktiska möjligheter
för riksdagen att göra sina synpunkter gällande i stort sett saknats
under senare år, samt för att tekniskt förenkla och förkorta handläggningen
av ifrågavarande ärenden. Det är av uppenbar vikt för riksdagen, att det
förstnämnda syftet noga beaktas och förverkligas i den utsträckning som
är möjlig. Avgörande härför är hur det samråd med delegationen, som regeringsformen
föreskriver, fungerar i praktiken.

I fråga om betydelsen av det samråd, som skall ske med riksdagens lönedelegation,
överensstämmer utskottets uppfattning sålunda med den som
kommer till uttryck i förevarande motioner. Det är också enligt utskottets
mening angeläget, att överväganden kommer till stånd beträffande detta
samråd. Sedan motionerna väcktes, har emellertid Kungl. Maj :t tillsatt en
utredning med uppgift att verkställa en översyn av förhandlingsrättssystemet
i vissa hänseenden. Enligt direktiven skall den bl. a. överväga frågorna
om samrådet med riksdagens lönedelegation. Syftet med motionerna har
härmed i huvudsak tillgodosetts. Emellertid har de speciella intressen, som

Konstitutionsutskottets utlåtande nr 49 år 1967

här nämnts, inte blivit representerade genom utredningens sammansättning;
däremot är de myndigheter, som lönedelegationen skall samråda
med, företrädda i utredningen. Utskottet vill därför understryka det angelägna
i att riksdagssynpunkterna bereds tillfälle att göra sig gällande under
utredningens arbete. Då det torde kunna förväntas att så kommer att ske,
finner utskottet att något initiativ från riksdagens sida i anledning av förevarande
motioner inte nu är påkallat.

Utskottet hemställer,

att motionerna 1:260 och 11:330 måtte anses besvarade
med vad utskottet ovan anfört.

Stockholm den 24 oktober 1967

På konstitutionsutskottets vägnar:

GEORG PETTERSSON

Närvarande:

från första kammaren: herrar Georg Pettersson, Torsten Andersson*,
Damström, Erik Olsson, Sveningsson, Dahl*, Hernelius, Sörenson*, Dahlberg
och Dahlén; samt

från andra kammaren: herrar Adamsson, Nilsson i Östersund, von
Friesen*, Henningsson*, fru Thunvall, herrar Johansson i Trollhättan,
Larsson i Luttra, Werbro, Boo* och Werner.

* Ej närvarande vid justeringen.