Statsutskottets utlåtande nr 53 år 1967
1
Nr 53
Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts i statsverkspropositionen
gjorda framställningar om anslag för budgetåret
1967/68 till internationellt utvecklingsbistånd jämte
i ämnet väckta motioner.
(l:a avd.)
l:o) Motioner angående utskottsbehandlingen av frågor rörande utvecklingsbiståndet.
I två likalydande motioner, väckta den ena inom första
kammaren av fru Lindström m. fl. (I: 684) och den andra inom andra
kammaren av herr Wahlund m. fl. (II: 851), har hemställts att motionerna
»överlämnas till vederbörande utskott för att av dem tagas i beaktande vid
överläggning inom utskotten angående behandlingen av det stora frågekomplex
som u-landshjälpen utgör».
Beträffande motiveringen till motionsyrkandet får utskottet hänvisa till
motionen I: 684.
Motionerna har förutom till statsutskottet hänvisats till lagutskott samt
till bevillnings- och bankoutskotten.
Utskottet har inte funnit motionerna påkalla någon utskottets åtgärd,
vilket utskottet härmed får för riksdagen
anmäla.
Riktlinjer för ock planläggning av utvecklingsbiståndet
I förevarande sammanhang har utskottet behandlat
dels två likalydande motioner, väckta den ena inom första kammaren
av herr Nyman m. fl. (I: 47) och den andra inom andra kammaren av herr
Rimmerfors m. fl. (II: 65),
dels två likalydande motioner, väckta den ena inom första kammaren
av herr Blomquist (I: 82) och den andra inom andra kammaren av fru
Sundberg m. fl. (II: 113),
dels två likalydande motioner, väckta den ena inom första kammaren
av herr Werner (I: 131) och den andra inom andra kammaren av herr
Hermansson m. fl. (II: 166),
1 Bihang till riksdagens protokoll 1967. 6 samt. Nr 53
2
Statsutskottets utlåtande nr 53 år 1967
dels två likalydande motioner, väckta den ena inom första kammaren
av herr Blomquist (I: 262) och den andra inom andra kammaren av herr
Rubin m. fl. (II: 340),
dels två likalydande motioner, väckta den ena inom första kammaren
av herrar Dahlén och Bengtson (1:382) och den andra inom andra kammaren
av herrar Hedlund och Ohlin (II: 484),
dels två likalydande motioner, väckta den ena inom första kammaren
av herr Ahlmark m. fl. (I: 476) och den andra inom andra kammaren av
herr Ullsten in. fl. (11: 614),
dels två likalydande motioner, väckta den ena inom första kammaren
av herr Nils-Eric Gustafsson (1:478) och den andra inom andra kammaren
av herrar Larsson i Borrby och Mattsson (II: 607),
dels två likalydande motioner, väckta den ena inom första kammaren
av herr Holmberg in. fl. (1:479) och den andra inom andra kammaren
av herr Bohman m. fl. (II: 603),
dels två likalydande motioner, väckta den ena inom första kammaren
av fröken Mattson och herr Torsten Hansson (I: 482) och den andra inom
andra kammaren av herr Carlsson i Tyresö in. fl. (II: 604),
dels en inom andra kammaren av herrar Wiklund i Stockholm och Gustavsson
i Alvesta väckt motion (II: 169),
dels ock en inom andra kammaren av herr Hansson i Skegrie väckt motion
(11:483).
Vid sina överväganden har utskottet även beaktat de uttalanden som i
här behandlade ämnen gjorts av riksdagens revisorer i deras berättelse
över den år 1966 av dem verkställda granskningen av statsverket (§ 1
Den svenska biståndsverksamheten).
Under punkterna 2—8 i det följande redovisas de här aktuella yrkandena
i nu nämnda motioner liksom revisorernas uttalanden.
2:o) 1 procent-målet. I de likalydande motionerna I: 131 och II: 166 har
hemställts, såvitt nu är i fråga, att riksdagen måtte uttala sig för att målsättningen
1 procent av bruttonationalprodukten i u-landshistånd skall ha
uppnåtts senast vid slutet av 1960-talet.
I de likalydande motionerna 1: 382 och II: 484 har hemställts, såvitt nu
är i fråga, att riksdagen måtte begära att regeringen till nästa års riksdag
framlägger en tidsplan för förverkligandet av 1962 års riksdagsbeslut
om biståndsverksamhetens närmaste mål 1 procent av bruttonationalprodukten.
I de likalydande motionerna 1: 482 och II: 604 har hemställts, såvitt nu
är i fråga, att riksdagen anhåller att Kungl. Maj :t måtte för nästa års riks
-
Statsutskottets utlåtande nr 53 år 1967
3
dag redovisa sina planer på u-hjälpens utbyggnadstakt och den tidpunkt
för 1 procent-målets förverkligande som ingår i dessa planer.
Beträffande motiveringarna för motionsyrkandena får utskottet hänvisa
till motionerna 11: 166, II: 484 och II: 604.
Riksdagens revisorer har i sin berättelse (s. 105) uttalat följande.
Enligt de riktlinjer som bestämts för den svenska biståndsverksamheten
skall denna fortsätta att utvidgas, till dess för ändamålet anvisade
medel motsvarar en procent av nationalinkomsten. Den princip
som därmed fastställts är från budgetteknisk synpunkt tämligen unik;
för flertalet statsutgifter gäller att de icke i förväg är fixerade till något
visst belopp utan till sin omfattning prövas efter föreliggande behov och
aktuella möjligheter att tillgodose dessa. Enligt revisorernas mening bör
man heller icke bortse från att den angivna principen inrymmer en viss
fara, då den kan uppfattas som ett tvång att nå fram till en viss utgiftssumma
oavsett eljest föreliggande omständigheter. Det synes därför önskvärt
att man för framtiden undviker dylika irrationella bindningar.
Utskottet. Genom bifall till propositionen nr 100 fastställde 1962 års riksdag
riktlinjer för det svenska utvecklingsbiståndet, vilka innefattade att
strävandena skulle inriktas på att successivt öka den svenska biståndsgivningen
till en nivå motsvarande 1 procent av bruttonationalprodukten. Enligt
propositionen måste biståndets omfattning årligen avvägas med hänsyn
bl. a. till det samhällsekonomiska läget, varför den successiva utgiftsökningen
inte borde ges automatisk karaktär.
I sitt av riksdagen godkända utlåtande nr 135 år 1962 anslöt sig utskottet
till den föreslagna målsättningen och uttalade, i anledning av motionsförslag
om en årlig ökningstakt ej understigande 0,1 procent av bruttonationalprodukten,
att en dylik fastlåsning ej borde ifrågakomma.
Vid 1966 års riksdag väcktes motioner med förslag av väsentligen samma
innebörd som yrkandena i motionerna I: 131 och II: 166, I: 382 och II: 484
samt I: 482 och II: 604. Utskottet erinrade med anledning härav i sitt utlåtande
nr 45 om utvecklingen av biståndsanslagen under de närmast föregående
åren och konstaterade, att riksdagens tidigare uttalanden om innebörden
av den antagna målsättningen alltjämt ägde giltighet.
Under de fem år som förflutit sedan 1962 års riksdagsbeslut har biståndsbehoven
fortsatt att stiga samtidigt som Sveriges förmåga att lämna bistånd,
om den mätes i nationalproduktens tillväxt, ökat. I förhållande till bruttonationalprodukten
har de statliga biståndsanslagen fördubblats från budgetåret
1962/63 (0,17 procent) till innevarande budgetår (0,33 procent);
de av Kungl. Maj :t för budgetåret 1967/68 föreslagna anslagen motsvarar
ca 0,38 procent av bruttonationalprodukten. Mot denna bakgrund anser
utskottet att eu väsentlig utbyggnad av det svenska utvecklingsbiståndet bör
komma till stånd och förordar, att en plan härför förelägges 1968 års riksdag.
Denna plan bör sikta till en utbyggnad av en sådan storleksordning, att
4
Statsutskottets utlåtande nr 53 år 1967
det totala biståndet successivt uppnår en nivå som svarar mot 1 procent av
bruttonationalprodukten. Utskottet förutsätter härvid, att kostnadssidan blir
föremål för redovisning inom ramen för budgetens långtidsplanering.
Utskottet vill understryka, att en plan av det förordade slaget skulle ha
sitt största värde däri, att den gav ett otvetydigt uttryck för Sveriges vilja att
realisera den målsättning som riksdagen antagit. Takten i planens förverkligande
måste av naturliga skäl bli beroende av eu rad faktorer av bl. a.
praktisk och samhällsekonomisk natur som inte på förhand kan överblickas.
Utskottet hemställer,
a) att riksdagen må, med bifall till motionerna 1: 382 och
II: 484 samt I: 482 och II: 604, samtliga motioner såvitt nu
är i fråga, i skrivelse till Kungl. Maj :t hemställa att en
plan för utvecklingsbiståndets utbyggnad med sikte på ett
totalt bistånd motsvarande 1 procent av bruttonationalprodukten
förelägges 1968 års riksdag;
b) att motionerna I: 131 och II: 166, såvitt nu är i fråga,
icke må av riksdagen bifallas.
3:o) Utredning om det fortsatta utvecklingsbiståndet. I de likalydande
motionerna I: 131 och II: 166 har hemställts, såvitt nu är i fråga, att riksdagen
i skrivelse till regeringen hemställer om utredning om de framtida
formerna för den svenska biståndspolitiken, varvid huvuduppmärksamheten
inriktas på betydelsen av att den ekonomiska politiken i allmänhet
och utrikeshandelspolitiken i synnerhet utformas så att den bidrar till att
motverka den i humanitärt och ekonomiskt avseende ytterligt hotande utvecklingen
i världen.
I de likalydande motionerna I: 382 och II: 484 har hemställts, såvitt nu
är i fråga, att riksdagen hemställer att regeringen måtte i enlighet med vad
som sägs i motionerna tillsätta en utredning med parlamentariker, representanter
för näringsliv och mission samt vetenskaplig expertis för att
undersöka vägarna för en ökad svensk biståndsinsats.
I de likalydande motionerna I: 479 och II: 603 har hemställts, såvitt nu
är i fråga, att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj :t måtte hemställa,
att en allsidig utredning med representanter för staten, näringslivet, missionen
och de humanitära organisationerna tillsättes, vilken skyndsamt
bör överse riktlinjerna för den svenska u-landshjälpen — i avsikt att underlätta
en ökning av hjälpen — i enlighet med de principer och förslag
som anges i motionerna.
Beträffande motiveringarna för motionsyrkandena får utskottet hänvisa
till motionerna II: 166, II: 484 och I: 479.
Statsutskottets utlåtande nr 53 år 1967
5
Utskottet har under nästföregående punkt uttalat sig för att 1968 års
riksdag förelägges en plan för utvecklingsbiståndets vidare utbyggnad i
syfte att förverkliga det uppställda 1 procent-målet.
I motionerna I: 382 och II: 484 samt I: 479 och II: 603 bär yrkats att eu
utredning med representation för olika intressegrupper tillsättes för att undersöka
vägarna för en ökad svensk biståndsinsats respektive överse riktlinjerna
för u-landshjälpen i avsikt att underlätta en ökning av denna. I
motionerna I: 131 och II: 166 har hemställts om utredning av den framtida
svenska biståndspolitiken med huvudvikten vid utrikeshandelspolitikens
utformning.
Utskottet vill med anledning härav erinra om att de riktlinjer för det
svenska utvecklingsbiståndet som antogs av statsmakterna år 1962 inte därefter
i några väsentliga hänseenden ifrågasatts av riksdagen. Riksdagens uttalande
med anledning av propositionen 1962: 100 är väl ägnat att utgöra
grundvalen för den fortsatta och skyndsamma planering av biståndets utbyggnad
som förutsattes ske genom Kungl. Maj :ts försorg. I de propositioner
som utgjort underlag för biståndsverksamhetens utbyggnad därefter
(från en anslagsvolym av ca 130 milj. kr. till nu föreslagna drygt 400 milj.
kr.) har på en rad viktiga punkter de år 1962 uppdragna riktlinjerna utvecklats
och preciserats. Detta gäller såväl den tekniska och humanitära
som den finansiella biståndsverksamheten. Det gäller också den organisatoriska
ramen och de administrativa formerna för verksamheten. Sålunda har
riksdagen 1965 och 1966 med anledning av motionsvis framförda förslag
bekräftat de tidigare fastlagda riktlinjerna. Även i årets statsverksproposition
har på det finansiella utvecklingsbiståndets område berörts frågor av
principiell innebörd.
Genom riksdagens bifall till propositionen 1965: 63 angående det statliga
utvecklingsbiståndets administration skedde ställningstaganden rörande beredningen
av frågor om biståndspolitiken. I propositionen underströks bl. a.,
hurusom den centrala biståndsmyndighet som föreslogs inrättad skulle bära
det huvudsakliga ansvaret för utredning och planering inte bara av enskilda
projekt utan av hela biståndsverksamhetens avvägning och inriktning på
längre sikt. Den beredning i övrigt som föregår Kungl. Maj :ts beslut och förslag
till riksdagen förutsattes ske dels genom behandlingen inom Kungl.
Maj :ts kansli av biståndsmyndighetens årliga anslagsframställningar, dels
inom ramen för det samråd som avsågs äga rum i den för ändamålet samtidigt
inrättade biståndsberedningen, vari ingår företrädare för berörda departement
och för biståndsmyndigheten.
Den angivna ordningen har fungerat i praktiken endast under kort tid.
Biståndsmyndigheten, SIDA, i vars styrelse ingår företrädare för olika intresseområden
och som tilldelades en central roll i biståndsverksamhetens
fortsatta utbyggnad, har successivt byggts upp sedan mitten av 1965. Myndigheten
kan knappast förrän nu anses ha nått full kapacitet inom givna
6 Statsutskottets utlåtande nr 53 år 1967
personalresurser för att bedriva det planeringsarbete soin förutsatts. Vissa
långtidsplaner och utredningsresultat har framlagts av SIDA i dess anslagsframställning
avseende nästa budgetår, och ytterligare resultat av planeringsarbetet
kan förväntas föreligga i en nära framtid.
Enligt vad utskottet inhämtat avser Kungl. Maj :t att under innevarande
år föranstalta om en intensifierad planering för en växande biståndsverksamhet.
I regeringsdeklarationen vid utrikesdebatten den 8 mars 1967 uttalade
utrikesministern bl. a., att regeringen avsåg »att gå vidare och utforma
ett progressivt u-hjälpsprogram, som skall motsvara vad den anser möjligt
och välmotiverat för vårt land att göra i den fortsatta kampen mot fattigdomen
i världen».
Vad angår konkreta utrednings- och planeringsuppgifter har redovisats,
att arbete härmed i olika former nyligen slutförts eller nu pågår beträffande
bl. a. stöd till u-landsinriktad forskning, åtgärder för att främja u-länders
export, familj eplaneringsverksamheten, vuxenundervisning och yrkesutbildning,
biståndsinsatser på industrialiseringens område samt en eventuell
statlig investeringsgarantigivning. Denna planering sker inom eller i
kontakt med berörda offentliga organ och nnder medverkan av särskilt anlitad
expertis samt företrädare för olika intressegrupperingar.
Då det gäller biståndsverksamhetens totala omfattning och utvecklingstakt
förutsattes redan vid 1962 års behandling av frågan, att förslag härom
får beredas och beslut fattas inom ramen för en kontinuerlig uppföljning
av gjorda erfarenheter samt en årlig statsfinansiell och samhällsekonomisk
avvägning under hänsynstagande till utvecklingen av bl. a. bytesbalansen.
Med anledning av motionsyrkanden av liknande innebörd som förslagen
i de ovan nämnda motionerna uttalade utskottet förra året, att tillräckliga
skäl inte förelåg för eu förnyad utredning om bl. a. nya riktlinjer eller ny
planläggning för biståndsverksamhetens bedrivande. Utskottet avstyrkte
motionsförslagen, och riksdagen biföll vad utskottet sålunda hemställt. Vad
som anfördes i denna fråga förra året äger enligt utskottets mening giltighet
även nu.
Utskottet anser att det fortsatta planeringsarbetet, syftande till en snabb
utveckling av det svenska biståndsarbetet inom ramen för gällande riktlinjer,
bör bedrivas i de former som redan existerar eller som Kungl. Maj :t i
övrigt må finna bäst ägnade att leda till snabba resultat. De i motionerna
I: 131 och II: 166, I: 382 och II: 484 samt I: 479 och II: 603 framförda yrkandena
om utredning i särskilda former avstyrks därför.
Utskottet hemställer,
a) att motionerna I: 382 och II: 484 samt I: 479 och II:
603, samtliga motioner såvitt nu är i fråga, icke må till någon
riksdagens åtgärd föranleda;
b) att motionerna I: 131 och II: 166, såvitt nu är i fråga,
icke må till någon riksdagens åtgärd föranleda.
Statsutskottets utlåtande nr 53 år 1967 1
4:o) Ökad administrativ samordning av biståndsverksamheten. Riksdagens
revisorer bär i sin berättelse (s. 106—107) uttalat, att en helhetssyn
bör anläggas på biståndsverksamheten, eftersom utvecklingen gått förbi
den hittillsvarande uppdelningen på »tekniska» och »finansiella» hjälpformer.
Minst lika viktigt är, framhålles det vidare, att de bilaterala
insatserna samordnas med de multilaterala. Enligt revisorernas mening
bör man vid den grundläggande planläggningen utgå från ett totalbistånd,
som sedan skall fördelas på olika kanaler med beaktande av framför allt
effektivitetssynpunkten. Revisorerna anför härefter följande.
En sådan helhetssyn på biståndsverksamheten torde emellertid vara
svår att praktiskt förverkliga, såvida icke vissa organisatoriska reformer
genomföres. Det må härvidlag erinras om att administrationen av nämnda
verksamhet alltjämt är splittrad på flera händer. Förutom SIDA, som utgör
det centrala biståndsorganet, har uppgifter på förevarande område anförtrotts
fyra olika myndigheter. Utrikesdepartementet handlägger sålunda
vissa ärenden i samband med multilateralt tekniskt och humanitärt bistånd,
medan finansdepartementet och riksbanken svarar för finansiellt
bistånd, i administrativt hänseende dock endast såvitt gäller den multilaterala
verksamheten. Frågor rörande handelspolitiskt och kommersiellt
bistånd slutligen handhaves av handelsdepartementet. Förvaltningen av hithörande
riksstatsanslag är uppdelad på liknande sätt.
På grund av sin speciella karaktär synes handelsbiståndet även i fortsättningen
böra administreras av handelsdepartementet. En organisatorisk
samordning av biståndsverksamheten i övrigt under enhetlig ledning framstår
däremot enligt revisorernas uppfattning som önskvärd, varvid knappast
någon annan myndighet än SIDA kan komma i fråga. Förutom den
tidigare berörda förändringen i verksamhetens själva karaktär talar för
en dylik samordning flera praktiska skäl. Därigenom skulle sålunda överblicken
över det samlade arbetsområdet förbättras, vilket skulle möjliggöra
en mera allsidig och långsiktig bedömning av de föreliggande problemen.
Planeringen och genomförandet av sådana fältprojekt som består av
samverkande delar skulle icke minst underlättas. Man skulle även kunna
undvika de svårigheter som sammanhänger med att för närvarande olika
bestämmelser gäller för olika former av hjälpinsatser. Det må vidare erinras
om att biståndsadministrationen, från att tidigare mera ha präglats av
det rent humanitära syftet, i allt högre grad kommit att kräva ingående
teknisk sakkunskap. Det synes då ändamålsenligt att i en enda instans
samla all denna sakkunskap, som därigenom skulle kunna bättre utnyttjas.
För vederbörande mottagarländer skulle det slutligen vara till fördel att
behöva kontakta endast ett svenskt biståndsorgan.
Styrelsen för internationell utveckling (SIDA) har i sitt utlåtande över
revisorernas uttalanden om biståndsverksamheten helt anslutit sig till
vad revisorerna anfört om behovet av en helhetssyn på verksamheten. Styrelsen
erinrar om att statskontoret i sin år 1965 avlämnade utredning »Det
statliga utvecklingsbiståndets administration» föreslog, att handläggningen
av bilaterala tekniska, humanitära och finansiella biståndsinsatser skulle
koncentreras till den centrala biståndsmyndigheten. Denna myndighet
8
Statsutskottets utlåtande nr 53 år 1967
skulle sålunda enligt förslaget ha att svara för förekommande verksfunktioner
även rörande det multilaterala biståndet — i den mån dessa funktioner
inte ankom på riksbanken — och dessutom medverka vid utarbetandet
av statsverkspropositionens anslagsförslag'' avseende samtliga biståndsslag
och biståndsmetoder. Dessa statskontorets förslag har dock,
konstaterar styrelsen, inte helt förverkligats, utan SIDA är såsom central
biståndsmyndighet i första hand sysselsatt med det bilaterala biståndet,
varjämte verket med avseende på multilateralt bistånd handlägger de flesta
rekryterings- och stipendiatärendena. I styrelsens utlåtande anföres härefter
följande.
Visst bilateralt bistånd handlägges emellertid alltjämt inom utrikesdepartementet
(ärenden avseende reservationsanslaget till humanitärt bistånd
till flyktingar m. fl.). Beträffande bilateralt finansiellt bistånd har uppgiften
att framlägga förslag om anslagsäskanden inte tillagts styrelsen, vilket
minskar dess möjligheter att rationellt medverka i planeringen av denna
verksamhetsgren. Uppgifter som är att hänföra till biståndsadministrationen
på det multilaterala området är i viss utsträckning förlagda till finansdepartementet
och utrikesdepartementet. Vidare handlägges biståndsfrågor
i handelsdepartementet (kommersiellt bistånd), exportkreditnämnden
(u-garantier) och ecklesiastikdepartementet (Nordiska Afrikainstitutet).
Samordningsarbetet mellan myndigheterna söker alltjämt sina mest
effektiva former.
I fortsättningen lämnas i styrelsens utlåtande en rad exempel på praktiska
konsekvenser av den gällande uppdelningen på tekniska och finansiella
biståndsformer. I anslutning härtill anför styrelsen, att en uppdelning
av biståndsformerna på kreditbistånd, gåvobistånd i form av varuleveranser
och kontanta bidrag samt personellt bistånd i form av utsändande av
fältpersonal och bedrivande av stipendiat- och kursverksamhet skulle ge
en mer relevant indelning än den nu tillämpade. Det konstateras vidare, att
SIDA på grund av de anförda omständigheterna inte bara funnit det påkallat
att uttala sig om de verksamheter som belastar anslag ställda till
utrikes- och finansdepartementens förfogande utan också kommit att i
olika former medverka vid beredningen av biståndsärenden som faller
utanför verkets egentliga ansvarsområde. Styrelsen konstaterar att denna
utveckling delvis förutsetts av statsmakterna och anför avslutningsvis följande.
Sammanfattningsvis har integrationen mellan olika biståndsformer och
biståndsmedel i praktiken lett till att SIDA i allt större utsträckning fått
funktionen av samordningsorgan för biståndsfrågor. Denna funktion har
kunnat förstärkas på sätt som skett bl. a. genom att verkets tjänstemän
i sitt arbete fått en alltmer ökad praktisk kännedom om alla olika former
av biståndsverksamhet. De erfarenheter styrelsen vunnit av sitt arbete gör
att SIDA kan ansluta sig till vad riksdagens revisorer anfört om behovet
av att organisatoriskt bättre samordna biståndsverksamheten under enhetlig
ledning.
Statsutskottets utlåtande nr 53 år 1967
9
Utskottet. Vad som anförts i riksdagens revisorers berättelse och SIDA:s
utlåtande häröver synes utskottet ge belägg för att ett större mått av organisatorisk
samordning av biståndsverksamheten skulle leda till betydande
vinster vid planering och utförande av det samlade svenska utvecklingsbiståndet.
Enligt utskottets mening är det — i synnerhet om en väsentlig
utbyggnad av biståndet kommer till stånd — angeläget att de organisatoriska
formerna för biståndets handläggning anpassas efter de praktiska erfarenheter
som vunnits så att största möjliga effektivitet kan uppnås. På det
internationella planet har Sverige sedan länge verkat för ökad samordning
av biståndsansträngningarna.
Utskottet anser därför starka skäl tala för att, såsom förordats av riksdagens
revisorer, en organisatorisk samordning av biståndsverksamheten
under enhetlig ledning kommer till stånd. SIDA:s ansvarsområde bör omfatta
förekommande verksfunktioner inom hela biståndsområdet, i den mån
dessa inte är av rent centralbankmässig karaktär. I konsekvens härmed bör
samtliga biståndsanslag överföras till tredje huvudtiteln. Det bör därefter
naturligen ankomma på SIDA att framlägga förslag till anslagsäskanden
beträffande alla bilaterala aktiviteter. Huruvida detsamma skall gälla anslagen
till de multilaterala programmen bör prövas av Kungl. Maj :t med hänsyn
bl. a. till de anslagstekniska anordningar som sker.
Riksdagens revisorer har anfört, att frågor rörande kommersiellt och handelspolitiskt
bistånd även i fortsättningen bör handläggas av handelsdepartementet
eller myndigheter under detta. Utskottet förutsätter likväl, att vissa
slag av biståndsåtgärder på detta område — exempelvis stöd till kunskapsöverföring
och utredningar samt bidrag till internationella organ i syfte att
främja u-ländernas export — liksom hittills skall tillhöra SIDA:s ämbetsområde.
Även i övrigt bör biståndsmyndigheten beredas tillfälle att följa
och påverka det kommersiella och handelspolitiska biståndet så att det kan
insättas i sitt sammanhang med övriga biståndsåtgärder. Med hänsyn till
att detta bistånd kan förutsättas få ökad betydelse i framtiden bör enligt
utskottets mening effektiva former etableras för samråd mellan handelsdepartementet
och SIDA och för styrelsens medverkan i exportkreditgivning
o. dyl.
Starka skäl talar också för att den anslagstekniska samordningen drives
längre än till att enbart avse ett sammanförande av samtliga biståndsanslag
under tredje huvudtiteln. Anläggandet av en totalsyn på utvecklingsbiståndet
skulle ytterligare underlättas, om en viss omdisposition av anslagen kom till
stånd och om Kungl. Maj :t gavs bemyndigande att vid uppkommande behov
från ett anslag till ett annat överföra medel i den mån de inte är bundna på
grund av avtalsåtaganden, beslut eller utfästelser om bidrag eller slutgiltigt
planerade aktiviteter och kan beräknas vara erforderliga för utbetalning med
kort varsel. En sådan anordning skulle rent principiellt innebära betydande
fördelar. I ett läge präglat av medelsknapphet inom ett eller flera anslagsom
-
10 Statsutskottets utlåtande nr 53 år 1967
råden — dvs. liknande det som råder under innevarande budgetår och som
kan förutses för budgetåret 1967/68 — är det enligt utskottets uppfattning
särskilt angeläget att dylika möjligheter står till buds. Utskottet hänvisar
härvidlag till vad som av utskottet anföres under punkterna 11, 12 och 15.
Utskottet hemställer,
att riksdagen må i skrivelse till Kungl. Maj :t ge till känna
vad utskottet anfört i anledning av riksdagens revisorers
uttalande angående ökad organisatorisk och anslagsteknisk
samordning av utvecklingsbiståndet.
5:o) Vissa prioriteringsfrågor. I de iikalydande motionerna 1:47 och
II: 65 har hemställts, att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj :t måtte begära
en utredning, gärna genom SIDA i samråd med naturresurskommittén,
om vilka möjligheter som finns till forskning om och framställning av
näringsmedel för u-ländernas växande befolkning.
I de Iikalydande motionerna I: 476 och II: 614 har hemställts, att riksdagen
måtte i skrivelse till Kungl. Maj :t hemställa om a) att omedelbara
kontakter tages med Zambias regering angående utbyggnad av den svenska
biståndsverksamheten i Zambia, b) att en plan härför framlägges för nästa
års riksdag.
I de Iikalydande motionerna 1:479 och II: 603 har hemställts, såvitt nu
är i fråga, att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj :t måtte hemställa, att
de svenska insatserna på familjeplaneringens område ges prioritet.
Beträffande motiveringarna för motionsyrkandena får utskottet hänvisa
till motionerna I: 47, II: 614 och I: 479.
Riksdagens revisorer har i sin berättelse (s. 107—108) behandlat den
prioritering avseende ämnesområden och mottagarländer som tillämpas
inom den av SIDA administrerade verksamheten. Revisorerna anför som
sin uppfattning att ämnesprioriteringen måste betecknas som framsynt
och riktig och att man inte utan starkt tvingande skäl bör upptaga nya
ämnen på biståndsprogrammet. Därest erfarenheten så motiverar, bör dock
den nuvarande ämneskoncentrationen enligt revisorernas åsikt inte få
hindra att regionala utvecklingsprogram, omfattande insatser även på andra
områden än de prioriterade, blir ett normalt inslag i biståndsverksamheten.
Med hänsyn til! de faror som befolkningsutvecklingen i stora delar
av världen innebär synes det revisorerna också vara högeligen befogat, att
familjeplaneringen ges en ännu mera framträdande plats på det svenska
biståndsprogrammet än fallet är för närvarande. Vad angår länderkoncentrationen
finner revisorerna nu gällande principer i och för sig välbetänkta
men ifrågasätter om det inte på litet längre sikt bör övervägas en
»superprioritering», innebärande att man för framtiden satsade hårdare
i några av de nuvarande prioritetsländerna, t. ex. de tre östafrikanska sta
-
Statsutskottets utlåtande nr 53 år 1967
11
terna, och gradvis avvecklade biståndet i övriga länder. En sådan fördjupad
länderkoncentration bör dock, framhåller revisorerna, icke avse åtgärder
på familjeplaneringens område.
Utskottet. Större delen av det svenska bilaterala biståndet lämnas numera
till ett begränsat antal huvudmottagarländer. Till denna krets hör inte
Zambia, där f. n. en svensk fredskårsinsats är förlagd. Den av riksdagen
godkända principen om länderkoncentration av det svenska biståndet motiveras
med effektivitetssynpunkten: inriktningen på några få mottagarländer
möjliggör ett djupare studium av dessa länder och därmed ett fastare
grepp om uppgiften att medverka i deras utvecklingsansträngning. Riksdagens
revisorer har ifrågasatt om inte länderkoncentrationen i en framtid bör
drivas ännu längre än för närvarande. I sitt utlåtande över revisorernas berättelse
bar SIDA anfört, att någon formell minskning av antalet huvudmottagarländer
med hänsyn bl. a. till nuvarande avtalsbindning tills vidare
knappast torde kunna ske.
Av anförda skäl synes det inte lämpligt att riksdagen nu uttalar sig för
att kretsen av huvudmottagarländer utökas. Utskottet kan därför inte tillstyrka
motionerna I: 476 och II: 614, även om utskottet kan dela motionärernas
uppfattning så till vida, att vissa skäl talar för en utökning av nuvarande
bistånd till Zambia. Principen om länderkoncentration bör inte heller
anses innefatta någon rigorös bindning med vittgående tidsmässig giltighet.
I ett längre perspektiv bör det enligt utskottets mening kunna övervägas att
något utöka kretsen av huvudmottagarländer, oavsett huruvida det kan bli
aktuellt att i samband med utlöpandet av nuvarande avtalsengägemang avbryta
verksamheten i vissa för närvarande prioriterade länder.
SIDA har i sin anslagsframställning anmält, att styrelsen på grundval av
förslag från en särskilt tillkallad expertgrupp uppgjort en femårsplan för
forskningsinsatser med nära anknytning till fältverksamheten. Enligt planen
skall insatserna liksom hittills begränsas till forskning kring befolkningsproblem
och näringsförsörjning, och inom det sistnämnda området
avses bl. a. mikrobiologin bli prioriterad. Det anföres, att svensk mikrobiologisk
forskning intar en i vissa avseenden ledande internationell position
och att företrädare för ämnet uttalat starkt intresse för en målinriktad
forskningsinsats med nära anknytning till fältverksamhet i något av SIDA:s
huvudmottagarländer. Den närmare planeringen av ett dylikt program avses
ske med hjälp av utomstående expertis. Med hänsyn till det anförda synes
det i motionerna I: 47 och II: 65 framförda önskemålet vara tillgodosett,
och någon riksdagens åtgärd med anledning av motionerna torde inte vara
påkallad. Såsom utskottet anför under punkten 15 i det följande bör realiserandet
av SIDA:s planer på detta liksom vissa andra områden ges en hög
angelägenhetsgrad.
Utskottet anser i likhet med riksdagens revisorer att högsta prioritet bör
12
Statsutskottets utlåtande nr 53 år 1967
ges åt biståndsåtgärder inom familjeplaneringens område och att sådana
åtgärder inte bör begränsas i enlighet med eljest gällande principer om länderkoncentration.
Denna målsättning överensstämmer också med vad som
förordats av Kungl. Maj :t och SIDA. Motionerna 1: 479 och II: 603 innehåller
ett yrkande om prioritering av familjeplaneringen, och i motiveringen härtill
förordas inrättande av ett särskilt institut för behandling av de vetenskapliga
och metodologiska frågor, som aktualiseras i samband med en ökad svensk
insats på familjeplaneringsområdet. Utskottet finner att de av SIDA anmälda
planerna i detta avseende nära motsvarar motionärernas önskemål.
Med hänsyn härtill och till vad utskottet anfört om prioritering av familjeplaneringsbiståndet
synes någon riksdagens åtgärd med anledning av motionerna
I: 479 och II: 603 i denna del inte vara påkallad.
Utskottet hemställer,
a) att motionerna 1:476 och 11:614 icke må till någon
riksdagens åtgärd föranleda;
b) att motionerna 1:47 och 11:65 icke må till någon
riksdagens åtgärd föranleda;
c) att motionerna I: 479 och II: 603, såvitt nu är i fråga,
icke må till någon riksdagens åtgärd föranleda;
d) att riksdagen må lägga riksdagens revisorers berättelse
i förevarande del till handlingarna.
6:o) Samordning och samverkan. I de likalydande motionerna I: 478 och
II: 607 har hemställts, att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj:t måtte anhålla
om åtgärder för samordningen av de nordiska ländernas biståndsarbete
i enlighet med Nordiska rådets rekommendationer.
I motionen II: 169 har hemställts, att riksdagen i skrivelse till Kungl.
Maj :t ville begära att SIDA får i uppdrag att verkställa skyndsam utredning
rörande formerna för statligt stöd till enskilda organisationer, som
utsänder frivilligarbetare till u-länderna, i syfte att vidga denna form av
u-landshjälp samt att de åtgärder vidtages på grundval av en sådan utredning,
som kan erfordras för att etablera och bedriva statlig stödverksamhet
av denna typ.
I motionen II: 483 har hemställts, att riksdagen i skrivelse till Kungl.
Maj :t måtte uttala sig för att Sverige i internationella sammanhang ger
stöd åt redan påbörjade försök till samordning av biståndsverksamhet
samt aktualiserar och starkt verkar för en global samordning inom biståndsverksamhetens
område.
Beträffande motiveringarna för motionsyrkandena hänvisar utskottet till
motionerna II: 607, II: 169 och II: 483.
Utskottet. Sveriges deltagande i det internationella biståndssamarbetet
har alltifrån begynnelsen präglats av ambitionen att få till stånd största möj
-
Statsutskottets utlåtande nr 53 år 1967
13
liga mått av internationell samordning. Vid sidan av de strävanden i denna
riktning som manifesterats vid planeringen och genomförandet av det svenska
bilaterala biståndet har Sverige i internationella sammanhang mer aktivt
än kanske något annat land pläderat för en koordinering av bilaterala och
multilaterala biståndsaktiviteter liksom av verksamheten inom de multilaterala
programmen. Även om dessa strävanden lett till vissa resultat, återstår
ännu mycket att göra innan det kan hävdas att de totala resurserna
för internationellt utvecklingsbistånd utnyttjas på ett rationellt sätt. En tillfredsställande
internationell samordning lär knappast kunna uppnås så länge
starka nationella intressen av politisk, kommersiell eller annan art av åtskilliga
länder knyts till det bilaterala biståndet. Utskottet förutsätter dock
att Sverige liksom hittills kommer att verka för största möjliga koordinering
av det samlade internationella utvecklingsbiståndet. Mot denna bakgrund
synes syftet i motionen II: 483 vara tillgodosett, och någon riksdagens
åtgärd med anledning av motionen torde inte vara påkallad.
De nordiska ländernas samarbete på biståndsområdet är mest intimt i det
gemensamma nordiska projektet i Tanzania, och ett nordiskt projekt på
kooperationsområdet står inför sin start i Kenya. Inom biståndsområdet som
helhet förekommer ett fortlöpande och intensivt utbyte av erfarenheter och
informationer mellan de nordiska biståndsorganen, både vid regelbundna
möten mellan dessas chefer och i andra former. Enligt vad som upplysts
har dessa kontakter avsatt inte obetydliga praktiska resultat för berörda
parter. Frågan om gemensam nordisk utbildning för u-landstjänst har
ägnats uppmärksamhet, och visst praktiskt samarbete mellan biståndsorganen
på detta område har förekommit, bl. a. inom ramen för Nordiska
Afrikainstitutet.
Sedan 1961, då Nordiska rådet antog den i motionerna I: 478 och II: 607
omnämnda rekommendationen om samordning av de nordiska ländernas
biståndsarbete, har sålunda dessa samordningssträvanden lett till en rad
praktiskt betydelsefulla resultat. På grundval inte minst av de erfarenheter
som efter hand vunnits i det nationella biståndsarbetet i respektive länder
har det blivit möjligt att nå fram till successivt bättre former för förvaltningen
av gemensamma projekt liksom att ge samarbetet i övrigt den inriktning
som bäst tjänar syftet att förstärka effekten av de samlade biståndsinsatserna.
Utskottet, som anser att strävandena i denna riktning bör fortsätta,
finner med hänsyn till det anförda att önskemålet i motionerna I: 478
och II: 607 är till stora delar tillgodosett. Motionerna synes därför inte påkalla
någon riksdagens åtgärd.
Såsom anföres i motionen II: 169 hindrar de principer, som är vägledande
för SIDA:s stöd till enskilda organisationers biståndsaktiviteter, att en stödverksamhet
av det i motionen åsyftade slaget etableras. Dessa principer, som
fastlagts av biståndsmyndigheten i samförstånd med företrädare för de
bidragssökande organisationerna och som riksdagen tidigare uttalat sin an
-
14
Statsutskottets utlåtande nr 53 år 1967
slutning till, är väsentligen desamma som tillämpas vid prövningen av förslag
till svenska bilaterala insatser. Det krävs bl. a. att den bidragssökande
organisationen själv skall svara för en betydande del av kostnaderna för
projektet. Så länge detta krav är uppfyllt, kan det enligt utskottets mening
övervägas att i särskilda fall lämna bidrag till driftskostnader i vidare mån
än vad principerna förutser. Däremot bör det inte ifrågakomma att i övrigt
efterge de uppställda kraven. En prövning av frågan om statligt stöd åt
enskilda organisationer som utsänder s. k. frivilligarbetare synes under alla
förhållanden böra ske tidigast i samband med att SIDA tar ställning till
huruvida styrelsens aktivitet på fredskårsområdet skall övergå från nuvarande
försöksstadium till att bli ett reguljärt inslag i fältverksamheten.
Utskottet avstyrker därför motionen II: 169.
Utskottet hemställer,
a) att motionen 11:483 icke må till någon riksdagens
åtgärd föranleda;
b) att motionerna 1:478 och 11:607 icke må till någon
riksdagens åtgärd föranleda;
c) att motionen II: 169 icke må till någon riksdagens
åtgärd föranleda.
7:o) Resultatvärdering. Riksdagens revisorer har i sin berättelse (s. 112
—113) konstaterat, att de åtgärder som vidtagits för att få till stånd en fortlöpande
resultatvärdering av biståndsinsatserna hittills varit av mycket begränsad
omfattning. Revisorerna erinrar om att man med biståndets resultat
i allmänhet avser utvecklingseffekten på längre sikt och i ett större sammanhang
men menar, att man kan tala om resultat även i mera inskränkt
bemärkelse, d. v. s. utvecklingen av varje särskilt projekt, oavsett dettas mera
långtgående verkningar. I sistnämnda hänseende finner revisorerna behov
föreligga av en mera utförlig redovisning av den fortskridande utvecklingen
av varje särskilt projekt, så att både riksdag och allmänhet kan
hållas orienterade om verksamhetens fortgång. Vad angår resultatvärdering
i egentlig mening uttalar revisorerna, att det för såväl biståndsmyndigheten
som Kungl. Maj :t och riksdagen måste vara av stor vikt att förutsättningar
skapas för en ändamålsenlig avvägning mellan skilda biståndsformer
och en realistisk prioritering mellan olika projekt. Sådana
prioriteringar torde i dagens läge vara mer nödvändiga än någonsin, eftersom
ett visst överskott av i och för sig lämpliga projekt synes föreligga.
En noggrann redovisning av förväntat och faktiskt resultat är, konstaterar
revisorerna, ett intresse även för vederbörande mottagarland, vars relativa
satsning på ett visst projekt kan vara mångdubbelt större än motsvarande
svenska uppoffring. Revisorerna finner det alltså vara utomordentligt
angeläget, att mera målmedvetna åtgärder vidtages i syfte att
möjliggöra en fortlöpande evaluering av biståndsverksamheten. Denna
Statsutskottets utlåtande nr 53 år 1967
15
resultatvärdering bör lämpligen utföras av någon instans utanför biståndsmyndigheten,
exempelvis en akademisk forskningsinstitution; alternativt
skulle uppgiften kunna anförtros ett fristående organ inom förvaltningen
under ledning av en svensk motsvarighet till USA:s »generalinspektör» för
biståndsverksamheten. Revisorerna betonar att hithörande metodfrågor
under alla förhållanden är förtjänta av uppmärksamhet.
Styrelsen för internationell utveckling har i sitt utlåtande över revisorernas
uttalanden i förevarande ämne understrukit, att en fortlöpande
bedömning av utvecklingsbiståndets resultat är av avgörande betydelse för
S!DA:s planering av sin verksamhet. Styrelsen konstaterar, att ett kontinuerligt
budgetuppföljningssystem tillämpas från och med innevarande
budgetår. I bilagor till sin anslagsframställning för budgetåret 1967/68 har
styrelsen också sökt att för varje projekt, där så är möjligt, redovisa de
realekonomiska aspekterna på projektet, d. v. s. produktionen mätt i lämpliga
enheter och resursanvändningen mätt i exempelvis antalet insatta
årsverken. Styrelsen avser att — med beaktande av bl. a. revisorernas synpunkter
— gå vidare på den inslagna vägen och söka successivt närma sig
ett system för programbudgetering, där det skall vara möjligt att ange
kostnader och produktion för olika handlingsprogram. Vid planeringen av
projekt söker SIDA också tillse att resultatbedömningsmöjligheter »inbygges»
i projektet. I styrelsens utlåtande anföres avslutningsvis följande.
Utöver den fortlöpande resultatbedömningen vidtar SIDA åtgärder för
en mer samlad resultatbedömning av olika program. Nyligen har en särskild
expertgrupp bestående av experter från skolöverstyrelsen om Sveriges
Verkstadsförening granskat yrkesskolorna i Pakistan. En likartad samlad
bedömning av fredskåren genom anlitande av från verket fristående experter
planeras. Då behovet av en sådan samlad resultatbedömning avser flera
olika typer av aktiviteter bör den enligt SIDA:s uppfattning utföras av för
ändamålet vid varje särskilt tillfälle tillkallade experter. Inrättande av en
särskild generalinspektör skulle enligt styrelsens bedömning reellt knappast
påverka arbetet med resultatbedömningen, då även denne befattningshavare
skulle vara beroende av utomstående experter för att fullgöra sina
uppgifter.
Utskottet. I likhet med riksdagens revisorer fäster utskottet den största
vikt vid att en fortlöpande resultatvärdering av biståndsinsatserna kommer
till stånd. Av vad som anförts av SIDA rörande frågan om en samlad resultatbedömning
av olika program synes framgå, att vissa åtgärder i överensstämmelse
med revisorernas rekommendationer redan vidtagits eller planerats.
Spörsmålet om skapande av särskilda organisatoriska former för planering
och samordning av granskningsåtgärder bör enligt utskottets mening
prövas sedan ytterligare erfarenheter vunnits av den nu igångsatta resultatbedömningen.
Utskottet förutsätter också, att SIDA vid sitt studium av hithörande
metodfrågor ägnar uppmärksamhet åt möjligheterna till och formerna
för resultatvärdering inom finansbiståndets område.
16
Statsutskottets utlåtande nr 53 år 1967
Utskottet hemställer,
att riksdagen må lägga riksdagens revisorers berättelse i
förevarande del till handlingarna.
8:o) Motioner om insamlingar m. m. I de likalydande motionerna 1:82
och II: 113 har hemställts, att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj :t måtte
anhålla om tillsättandet av en kommitté i syfte att organisera en frivillig
insamling för svensk biståndsverksamhet till u-länderna enligt i motionerna
skisserade förslag, att påbörjas i och med ingången av 1968.
I de likalydande motionerna I: 262 och II: 340 har hemställts, att riksdagen
måtte i skrivelse till Kungl. Maj :t hemställa om åtgärder snarast
för att hos allmänheten väcka intresse för biståndet till u-länderna genom
dels utgivning av en broschyr med i motionerna angivet innehåll, dels åtgärder
i syfte att arrangera en internationell vecka med en omfattande
landsinsamling i vilken staten fördubblar insamlat belopp.
Beträffande motiveringarna för motionsyrkandena hänvisar utskottet till
motionerna II: 113 och II: 340.
Utskottet. I den av riksdagen bifallna propositionen 1962: 100 angående
riktlinjer för det svenska utvecklingsbiståndet anförde statsministern bl. a.
följande.
Finansieringen av den svenska offentliga biståndsverksamheten har hittills
delvis skett med medel, som influtit genom Sverige Hjälper-insamlingarna.
Detta bistånd bör framdeles i princip finansieras med skattemedel.
Insamlingsmarknaden utgör den huvudsakliga finansieringskällan för organisationernas
biståndsverksamhet.
Utskottet har, i anledning av motionsyrkanden av i huvudsak samma innebörd
som förslagen i motionerna I: 82 och II: 113 samt I: 262 och II: 340,
i tidigare utlåtanden uttalat samma mening som den nu anförda. De nämnda
motionerna avstyrks därför. Intresset för insamlingar till förmån för
u-landsbiståndet bör enligt utskottets mening konkretiseras företrädesvis i
form av stöd till de frivilliga organisationerna, vilkas biståndsverksamhet
väsentligen finansieras genom insamlingar i olika former. Enskilda bidrag
kan också lämnas till internationella organisationer och till vissa aktiviteter
inom den multilaterala biståndsverksamheten.
I motionerna 1: 262 och II: 340 har framförts förslag även om utgivning av
en broschyr för massdistribution. I den mån detta förslag är avsett att bli
realiserat oberoende av den i motionerna förordade insamlingsaktionen, vill
utskottet erinra om att det ankommer på SIDA att med anlitande av medel
som ställes till styrelsens disposition och i samarbete med bl. a. Svenska
FN-förbundet bedriva till allmänheten riktad upplysningsverksamhet rörande
utvecklingsbiståndet. Enligt vad utskottet uttalar under punkten 14 nedan
är det angeläget att denna verksamhet kan intensifieras.
Statsutskottets utlåtande nr 53 år 1967
17
Utskottet hemställer,
a) att motionerna 1:82 och 11:113 icke må till någon
riksdagens åtgärd föranleda;
b) att motionerna 1:262 och 11:340 icke må till någon
riksdagens åtgärd föranleda.
Multilateralt tekniskt och humanitärt bistånd
9:o) Förenta Nationernas utvecklingsprogram (UNDP). I propositionen nr
1 har Kungl. Maj :t (bilaga 5, punkt C 1, s. 20—21 av bilagt utdrag av
statsrådsprotokollet över utrikesdepartementsärenden för den 3 januari
1967) föreslagit riksdagen att dels till Förenta Nationernas utvecklingsprogram
(UNDP) för budgetåret 1967/68 anvisa ett anslag av 80 900 000 kr.,
dels medge att Sverige förbinder sig att även under budgetåret 1969/70
lämna bidrag till Förenta Nationernas utvecklingsprogram med samma belopp.
Anslaget är för innevarande budgetår uppfört med 70 200 000 kr.
Departementschefen erinrar om att Förenta Nationernas utvecklingsprogram
(United Nations Development Programme, UNDP) tillkom den 1
januari 1966 genom en sammanslagning i administrativt hänseende av
FN :s Särskilda fond och FN :s utvidgade tekniska biståndsprogram
(EPTA). De båda verksamhetstypernas fonder har tills vidare bibehållits
åtskilda. I samband med UNDP:s upprättande höjdes bidragsmålet för de
båda programkomponenterna gemensamt till 200 milj. dollar, men under
det första verksamhetsåret stannade bidragssumman vid drygt 155 milj.
dollar medan för verksamhetsåret 1967 hittills lämnats bidragsutfästelser
om 170 milj. dollar. På grund av en uppmjukning av de för Särskilda fonden
tidigare gällande finansreglerna har emellertid UNDP:s styrelse under
år 1966 med anlitande av äldre kontantreserver kunnat godkänna förinvesteringsprojektet
till ett värde av närmare 200 milj. dollar eller två
gånger så mycket som bidragssumman för detta år till programmets Särskilda
fond-komponent. Om man vill undvika en nedskärning av projektvolymen
inom denna sektor erfordras sålunda ökade bidrag under verksamhetsåret
1967.
1966 års riksdag har medgett att Sverige förbinder sig att under 1967
och 1968 lämna bidrag till UNDP med 15,5 milj. dollar årligen, d. v. s. 2
milj. dollar mer än anslaget för innevarande budgetår. Anslaget för budgetåret
1967/68 bör därför utgöra motvärdet av detta belopp, och hela
den föreslagna ökningen på 2 milj. dollar bör tillföras Särskilda fondkomponenten
inom UNDP.
2 Bihang till riksdagens protokoll 1967. 6 samt. Nr 53
18
Statsutskottets utlåtande nr 53 år 1967
Då Sveriges långtidsutfästelser gentemot UNDP rönt stor uppskattning
och infört ett betydande element av stadga i UNDP:s planering utöver det
närmast framförliggande verksamhetsåret, bör utfästelse lämnas om ett
bidrag till UNDP av 15,5 milj. dollar även för verksamhetsåret 1969.
I detta sammanhang har utskottet behandlat
dels de båda förut omnämnda motionerna 1: 482 av fröken Mattson och
herr Torsten Hansson och II: 604 av herr Carlsson i Tyresö in. fl., i vilka
hemställts, såvitt nu är i fråga, att riksdagen medger att Sverige förbinder
sig att fram t. o. m. budgetåret 1970/71 lämna bidrag till Förenta Nationernas
utvecklingsprogram med minst 80 900 000 kr.,
dels ock en inom andra kammaren av herr Rubin väckt motion (II: 612),
vari hemställts, såvitt nu är i fråga, att till UNDP anvisas 2 milj. kr. för
att användas i samråd med FN:s regionala kommission för Asien (ECAFE)
till anlitande av antropologisk sakkunskap på förberedande, uppföljande
samt evaluering av utvecklingsprojekt inom ECAFE-regionen.
Beträffande motiveringarna för motionsyrkandena hänvisar utskottet
till motionerna 11:604 och 11:612.
Utskottet. Kungl. Maj :ts förslag är i överensstämmelse med det av 1966
års riksdag (prop. 1966: 1, bil. 5 s. 25, SU 45, rskr 169) lämnade medgivandet
om bidragsutfästelse till UNDP för åren 1967 och 1968. Förslaget tillstyrks
därför av utskottet, som inte heller har något att erinra mot att
hela ökningen på 2 milj. dollar tillföres Särskilda fond-komponenten inom
UNDP. Då 0,5 milj. dollar av bidraget för innevarande budgetår fonderals
i särskild ordning för användning inom det av FN :s industriorganisation
planerade rådgivningsprogrammet, innebär Kungl. Maj :ts förslag i realiteten
en höjning av bidraget till UNDP med 2,5 milj. dollar.
Att de av Sverige introducerade långtidsutfästelserna gentemot UNDP
varit av betydande värde för programmet synes utskottet uppenbart. Det
måste samtidigt beklagas, att initiativet ännu inte haft den effekten att stimulera
andra länder till liknande förhandsutfästelser. Därest det vid innevarande
års bidragskonferens visar sig att ytterligare utsträckning i tiden
av de svenska utfästelserna skulle kunna leda till att även andra länder förklarar
sig beredda att utlova bidrag för mer än ett år, har utskottet ingen
erinran mot att Sverige gör utfästelse för fyra år i enlighet med vad som
föreslagits i motionerna I: 482 och II: 604.
Då någon framställning om bidrag för det ändamål som angetts i motionen
II: 612, såvitt utskottet har sig bekant, inte gjorts från UNDP, finner sig utskottet
böra avstyrka motionen i denna del. Det bör i detta sammanhang
dessutom noteras, att UNDP:s regler hindrar att programmets fonder tillföres
ändamålsbestämda bidrag.
Statsutskottets utlåtande nr 53 år J!)67
19
Utskottet hemställer,
I. att riksdagen må
a) till Förenta Nationernas utvecklingsprogram (UNDP)
för budgetåret 1967/68 på driftbudgeten under tredje huvudtiteln
anvisa ett anslag av 80 900 000 kr.;
b) medge att Sverige förbinder sig att även under budgetåret
1969/70 lämna bidrag till Förenta Nationernas utvecklingsprogram
(UNDP) med samma belopp;
c) i anledning av motionerna I: 482 och II: 604, såvitt nu
är i fråga, i skrivelse till Kungl. Maj :t ge till känna vad utskottet
anfört;
II. att motionen II: 612, såvitt nu är i fråga, icke må av
riksdagen bifallas.
10:o) Förenta Nationernas barnfond (UNICEF). Kungl. Maj :t har (punkt
C 2, s. 21—22) föreslagit riksdagen att till ifrågavarande ändamål för budgetåret
1967/68 anvisa ett anslag av 8 800 000 kr.
Anslaget är för innevarande budgetår uppfört med 7 800 000 kr.
Departementschefen framhåller, att UNICEF:s intäkter för verksamhetsåret
1966 beräknas ha uppgått till 35 milj. dollar eller föga mer än under
1962 och mellanliggande år. Vid UNICEF :s styrelsemöte i Addis Abeba
i maj 1966 antogs en rekommendation att gradvis höja inkomstmålsättningen
så att en nivå av 50 milj. dollar uppnås under 1969. Rekommendationen
har sedermera understötts av FN:s ekonomiska och sociala råd,
och Sverige har såväl där som i UNICEF :s styrelse biträtt den angivna
målsättningen. För att den skall kunna förverkligas måste UNICEF :s inkomster
ökas med omkring 5 milj. dollar per år fr. o. m. 1967, och mot
denna bakgrund föreslås en uppräkning av det svenska bidraget med 1
milj. kr.
I detta sammanhang har utskottet behandlat den tidigare omnämnda
motionen 11:612 av herr Rubin, vari hemställts, såvitt nu är i fråga, att
förevarande anslag uppföres med 18,8 milj. kr.
Beträffande motiveringen för detta motionsyrkande hänvisas till motionen.
Utskottet. Sverige lämnar för närvarande större bidrag per invånare till
UNICEF än något annat land, och i absoluta tal är det svenska bidraget det
näst största. Detta starka stöd till barnfonden finner utskottet väl motiverat
med hänsyn inte minst till verksamhetens inriktning på ämnesområden som
20 Statsutskottets utlåtande nr 53 år 1967
äger hög prioritet inom det svenska bilaterala biståndet. Utskottet är också
berett att tillstyrka den av Kung], Maj :t föreslagna höjningen av bidraget
med 1 milj. kr.
Enligt vad som upplysts utskottet har UNICEF ännu inte fattat något
definitivt beslut om att upptaga verksamhet på familjeplaneringens område
på sitt program. Den förordade anslagshöjningen bör anses innefatta bidrag
till en aktivitet på detta område, därest en sådan kommer till stånd redan
under 1967.
Med hänvisning till det anförda avstyrker utskottet motionen 11:612,
såvitt nu är i fråga.
Utskottet hemställer,
att riksdagen må, med bifall till Kungl. Maj :ts förslag
och med avslag å motionen II: 612, såvitt nu är i fråga, till
Förenta Nationernas barnfond (UNICEF) för budgetåret
1967/68 på driftbudgeten under tredje huvudtiteln anvisa
ett anslag av 8 800 000 kr.
ll:o) Övrigt multilateralt tekniskt bistånd. Kungl. Maj :t har (punkt C 3,
s. 22''—23) föreslagit riksdagen att till ifrågavarande ändamål för budgetåret
1967/68 anvisa ett reservationsanslag av 3 000 000 kr.
Anslaget är för innevarande budgetår uppfört med 3 000 000 kr.
Departementschefen anför, att medel under detta anslag begärts i huvudsak
för bidrag till olika biståndsverksamheter som initierats av FN och
fackorganen men som inte kan finansieras vare sig inom berörda organs
ordinarie budget eller med anlitande av medel från FN :s utvecklingsprogram
(UNDP). Andra ändamål som avses med anslaget utgörs av vissa
inte institutionaliserade utbildnings-, forsknings- och utredningsaktiviteter,
vilkas finansiering måste tryggas från fall till fall och som aktualiseras
från tid till annan och ofta med mycket kort varsel. Därest det under
budgetåret 1967/68 skulle bli aktuellt med ett ytterligare svenskt bidrag
till FN:s industriella rådgivningsprogram, skulle detta bidrag belasta förevarande
anslag.
Utskottet har under punkten 4 anfört, att en viss omdisposition av biståndsanslagen
skulle vara ägnad att underlätta överblicken över det totala
utvecklingsbiståndet. Förevarande anslag, som i sin helhet disponeras av
utrikesdepartementet, hör enligt utskottets åsikt till dem som med fördel
skulle kunna bli föremål för översyn. Enligt vad utskottet inhämtat föreligger
ett tiotal ändamål som tillgodosetts eller avses bli tillgodosedda genom
anslaget. Dessa ändamål gäller bidrag som schematiskt sett kan indelas
i två grupper, nämligen å ena sidan bidrag till aktiviteter inom den
multilaterala biståndsverksamheten, vilka har eller kan förväntas få regelbundet
återkommande karaktär, och å andra sidan bidrag till multilaterala
Statsutskottets utlåtande nr 53 år 1967
21
eller andra internationella verksamheter, vilka är av mer kortsiktig eller
tillfällig beskaffenhet. Bidragen till de förstnämnda ändamålen synes utskottet
böra prövas i samma ordning som gäller för andra bidrag av regelbundet
återkommande natur (exempelvis till UNDP och UNICEF), och åtskilligt
talar för att alla dylika bidrag sammanföres under ett anslag. Beträffande
den andra gruppen anslagsändamål gäller, att bidrag för liknande
syften i viss utsträckning lämnas ur det till SIDA:s förfogande ställda anslaget
till fältverksamhet. Därest medel för alla hithörande ändamål i fortsättningen
beräknades inom ramen för sistnämnda anslag, skulle det bli
möjligt att få till stånd en mera enhetlig prövning av uppkommande bidragsönskemål.
Utskottet har inhämtat, att stor sannolikhet föreligger för att det av Kungl.
Maj :t under förevarande punkt äskade beloppet inte i sin helhet kommer att
behöva disponeras under budgetåret 1967/68 för hittills kända ändamål. I
synnerhet om något förnyat bidrag till FN:s industriorganisation inte skulle
bli aktuellt under budgetåret, eller om anslaget blott skulle behöva belastas
med ett mindre bidrag för ändamålet, skulle en relativt betydande medelsreserv
uppkomma. Med hänsyn till den stora knapphet på medel för angelägna
behov som samtidigt kan förutses inom ramen för anslaget Fältverksamhet
vill utskottet förorda, att Kungl. Maj :t erhåller bemyndigande att
till sistnämnda anslag överföra medel från förevarande anslag. Hemställan
härom görs under punkten 18.
Utskottet hemställer,
att riksdagen må till Övrigt multilateralt tekniskt bistånd
för budgetåret 1967/68 på driftbudgeten under tredje huvudtiteln
anvisa ett reservationsanslag av 3 000 000 kr.
12 :o) Humanitärt bistånd till flyktingar m. fl. Kungl. Maj :t har (punkt
C 4, s. 23—24) föreslagit riksdagen att till ifrågavarande ändamål för budgetåret
1967/68 anvisa ett reservationsanslag av 7 100 000 kr.
Anslaget är för innevarande budgetår uppfört med 6 500 000 kr.
Departementschefen anför, att det finns anledning att räkna med att
antalet flyktingar särskilt från de delar av Afrika, där apartheid-systemet
tillämpas, kommer att stiga och behovet av bistånd att öka. Sveriges bidrag
till studiestöd åt afrikansk ungdom har lämnats genom olika kanaler med
sammanlagt omkring 2 milj. kr. Efter ett nordiskt initiativ har FN:s generalförsamling
vid sitt senaste möte uppdragit åt generalsekreteraren att
utreda möjligheterna till en sammanslagning av de tre skilda FN-program
för sådant studiestöd som f. n. finns. Samtidigt har Sverige verkat för
upprättande av en särskild utbildningsfond för afrikanska flyktingar inom
ramen för den verksamhet som förvaltas av FN:s flyktingkommissarie.
Under innevarande budgetår beräknas vidare sammanlagt 2 milj. kr.
22
Statsutskottets utlåtande nr 53 år 1967
komma att disponeras för bidrag till olika aktiviteter för hjälp åt den
sydafrikanska apartheid-politikens offer.
De svenska årsbidragen till FN:s flyktingkommissarie och FN:s hjälporgan
för Palestinaflyktingar (UNRWA) har under 1966 uppgått till 1,3
milj. kr. resp. 750 000 kr.; under budgetåret 1965/66 lämnades dessutom
till UNRWA ett extra bidrag på 2 milj. dollar i syfte att hjälpa organisationen
ur en svår ekonomisk kris. Stödet till UNRWA och andra angelägna
ändamål motiverar en höjning av anslaget med 600 000 kr.
Utskottet. Vad som av utskottet anförts under nästföregående punkt om
behovet av anslagsöversyn är i allt väsentligt tillämpligt även beträffande
förevarande anslag. Bidraget till FN :s flyktingkommissarie och det allmänna
bidraget till FN:s hjälporgan för Palestinaflyktingar (UNRWA) bör
sålunda enligt utskottets mening bestridas inom ramen för ett anslag, omfattande
alla årligen utgående bidrag av mer eller mindre permanent natur
till olika aktiviteter inom det samlade multilaterala biståndsprogrammet.
En utveckling i riktning mot den av utskottet förordade ordningen har skett
genom att medel för ett särskilt bidrag till UNRWA :s lärar- och yrkesutbildningsverksamhet
beräknats inom ramen för anslaget till fältverksamhet.
Även beträffande förevarande anslag bör Kungl. Maj :t bemyndigas att
besluta om medelsöverföring till anslaget till fältverksamhet, därest förevarande
anslag inte i sin helhet skulle behöva tagas i anspråk för hittills
i frågakommande ändamål under budgetåret 1967/68. Hemställan härom
görs under punkten 18.
Utskottet hemställer,
att riksdagen må till Humanitärt bistånd till flyktingar
in. fl. för budgetåret 1967/68 på driftbudgeten under tredje
huvudtiteln anvisa ett reservationsanslag av 7 100 000 kr.
Bilateralt tekniskt och humanitärt bistånd
13:o) Styrelsen för internationell utveckling (SIDA): Avlöningar. Kungl.
Maj :t har (punkt C 5, s. 24—27) föreslagit riksdagen att till ifrågavarande
ändamål för budgetåret 1967/68 anvisa ett förslagsanslag av 6 188 000 kr.
Anslaget är för innevarande budgetår uppfört med 5 541 000 kr.
SIDA har i sin anslagsframställning förordat en volymmässig ökning av
det bilaterala tekniska och finansiella biståndet med omkring 80 procent.
Styrelsen har fördenskull — under framhållande att redan oförändrad
anslagsvolym kräver en ökning av den administrativa kapaciteten — anmält
behov av sammanlagt 49 nya tjänster, varav 22 avser handläggande
personal och 27 övrig personal (assistent- och biträdestjänster). Härför
skulle krävas en höjning av ifrågavarande anslagspost med 42 procent
Statsutskottets utlåtande nr 53 år i967
23
eller •— om hänsyn ej tages till det för löneomräkning erforderliga beloppet
— 33 procent. Medelsbehovet har av styrelsen totalt beräknats till 7 906 000
kr.
Departementschefen anför att styrelsens behov av nya tjänster väsentligt
minskar, därest riksdagen bifaller Kungl. Maj :ts förslag om en långsammare
höjning av verksamhetsnivån än den av SIDA förordade. Medel
har därför beräknats för två nya tjänster för handläggande personal samt
för en sådan tjänst avsedd för den administration av det nordiska
Tanganyikaprojektet som ombesörjes av SIDA. Styrelsen har efter sin
anslagsframställning hemställt om Kungl. Maj :ts bemyndigande att inrätta
två tjänster för detta ändamål.
I detta sammanhang har utskottet behandlat de båda förut omnämnda
likalydande motionerna 1:382 av herrar Dahlén och Bengtson och 11:484
av herrar Hedlund och Ohlin, i vilka hemställts, såvitt nu är i fråga, att
till Styrelsen för internationell utveckling (SIDA): Avlöningar anvisas ett
förslagsanslag av 7 906 000 kr.
Beträffande motiveringen för motionsyrkandet hänvisar utskottet till
motionen II: 484.
Utskottet. Kungl. Maj :ts förslag innefattar en höjning av anslagsposten
Avlöningar till tjänstemän med inemot 3 procent och en ökning av antalet
tjänster med 2 procent. Härmed kan jämföras den föreslagna nominella
höjningen av de operativa bilaterala anslagen med ca 45 procent i vad
avser tekniskt och humanitärt bistånd och drygt 13 procent i fråga om
finansiellt bistånd. Som framgår av vad som anföres under punkten 15
nedan räknar dock SIDA med att den totala medelsförbrukningen för fältverksamheten
under innevarande budgetår kommer att uppgå till ett belopp
(90 milj. kr.) som endast obetydligt underskrider det av Kungl. Maj :t
för ändamålet äskade beloppet för budgetåret 1967/68 (99 milj. kr.); utbetalningarna
inom ramen för det bilaterala finansiella biståndet väntas
däremot stiga kraftigt under det kommande budgetåret.
I motionerna 1: 382 och II: 484 har hemställts, att förevarande anslag
skall utgå med det i SIDA:s anslagsframställning beräknade beloppet. Då
utskottet, som framgår av punkten 15 nedan, förordar bifall till Kungl.
Maj :ts förslag beträffande anslaget till fältverksamhet, anser sig utskottet
inte böra tillstyrka motionerna i denna del.
De ovan anförda siffrorna om anslagstilldelning resp. beräknad medelsförbrukning
utgör enligt utskottets mening knappast någon rättvisande
mätare av biståndsmyndighetens behov av fast personal, dvs. till myndigheten
mer eller mindre varaktigt knutna befattningshavare. Den största
belastningen på denna personal i samband med en viss fältaktivitet torde
inte sällan ligga i tiden före aktivitetens realiserande, varav följer att hem
-
24
Statsutskottets utlåtande nr 53 år 1967
mamyndighetens befattning med projektet minskar när den egentliga förbrukningen
av anslagsmedel för detta vidtar. Strävandena att förlägga huvuddelen
av den löpande projektadministrationen till fältet kan också förväntas
leda till samma effekt. Det får antagas, att det svenska utvecklingsbiståndet
under överskådlig tid kommer att kännetecknas av stigande realresurser
för insatser förvaltade av SIDA. Mot denna bakgrund talar enligt
utskottets mening starka skäl för att förstärkningen av styrelsens fasta personella
resurser planeras på lång sikt.
Enligt utskottet bör åtgärder vidtas i syfte att genom överföring av ej
disponerade eller på visst sätt bundna medel inom ramen för de totala anslagen
för biståndsändamål tillföra SIDA ökade resurser för fältverksamheten.
Utskottet förutsätter att, i den mån sådana överföringar kommer till
stånd, former kan finnas för att tillgodose det ökade behov av personal hos
styrelsen som eventuellt kan uppkomma i samband härmed.
Utskottet hemställer,
att riksdagen må, med bifall till Kungl. Maj :ts förslag
samt med avslag å motionerna I: 382 och II: 484, nämnda
motioner såvitt nu är i fråga, till Styrelsen för internationell
utveckling (SIDA): Avlöningar för budgetåret 1967/68
på driftbudgeten under tredje huvudtiteln anvisa ett förslagsanslag
av 6 188 000 kr.
14:o) Styrelsen för internationell utveckling (SIDA): Omkostnader. Kungl.
Maj :t har (punkt C 6, s. 27—28) föreslagit riksdagen att till ifrågavarande
ändamål för budgetåret 1967/68 anvisa ett förslagsanslag av 1 830 000 kr.
Anslaget är för innevarande budgetår uppfört med 1 630 000 kr.
SIDA har i sin anslagsframställning beräknat anslagsbehovet till 2 535 000
kr. Den förordade höjningen betingas både av kostnadsökningar och den
av styrelsen föreslagna volymmässiga ökningen av aktiviteten. Härutöver
har SIDA anmält särskilda medelsbehov dels för en — av riksdagen år
1966 förordad — intensifiering av upplysningen om de mellanstatliga organisationernas
och Sveriges biståndsverksamhet, dels för personalutbildning.
I detta sammanhang har utskottet behandlat
dels de båda förut omnämnda likalydande motionerna 1:382 av herrar
Dahlén och Bengtson och II: 484 av herrar Hedlund och Ohlin, i vilka hemställts,
såvitt nu är i fråga, att till Styrelsen för internationell utveckling
(SIDA): Omkostnader anvisas ett förslagsanslag av 2 535 000 kr.,
dels ock två likalydande motioner, väckta den ena inom första kammaren
av herr Enarsson m. fl. (I: 477) och den andra inom andra kammaren
av herr Björkman m. fl. (11:602), i vilka hemställts att riksdagen måtte
Statsutskottets utlåtande nr 53 år 1967 25
besluta att under tredje huvudtiteln punkt C 6 Styrelsen för internationell
utveckling (SIDA): Omkostnader anvisa ett förslagsanslag av 1 530 000
kr.
Beträffande motiveringarna för motionsyrkandena hänvisar utskottet till
motionerna 11:484 och 11:602.
Utskottet. Då utskottet, som framgår av nästföljande punkt, funnit sig
böra tillstyrka Kungl. Maj :ts förslag beträffande anslaget till fältverksamhet,
har utskottet ingen erinran mot att förevarande anslag avväges med
hänsyn härtill på sätt som föreslagits av Kungl. Maj :t. Utskottet kan därför
inte tillstyrka motionerna I: 382 och II: 484 i den del de innefattar yrkande
om att omkostnadsanslaget skall utgå med det belopp som beräknats
av SIDA i dess anslagsframställning.
Utskottet vill emellertid framhålla, att de kostnader som helastar förevarande
anslag inte i sin helhet är avhängiga av fältverksamhetens omfattning
eller avlöningsanslagets storlek. Detta gäller bland annat anslagsposten
Publikationstryck m. m. Utskottet har av SIDA inhämtat,
att ett antal färdigplanerade trycksaker inte kunnat utges under innevarande
budgetår på grund av medelsbrist. Det får anses angeläget att
SIDA kan beredas möjlighet att intensifiera sin till allmänheten riktade
upplysning om de mellanstatliga organisationernas och Sveriges biståndsverksamhet.
Det i motionerna 1:477 och 11:602 framställda yrkandet avser en reduktion
med 300 000 kr. av den av Kungl. Maj :t för reseersättningar beräknade
anslagsposten. Såsom utskottet anförde i sitt av riksdagen godkända
utlåtande nr 45 år 1966 får det anses naturligt med hänsyn till
arten och omfattningen av SIDA:s verksamhet, att kostnaderna för resor
representerar en mycket betydande del av omkostnadsanslaget. Enligt utskottets
uppfattning är det inte realistiskt att antaga, att utgifterna under
anslagsposten skulle kunna nedbringas med inemot 40 procent utan
inskränkning av den reseaktivitet som bedömts som erforderlig. Utskottet
förutsätter, i överensstämmelse med vad som anfördes i nyss nämnda utlåtande,
att SIDA i möjligaste mån söker begränsa kostnaderna för resor
bl. a. genom att resor för olika ändamål samordnas där så kan ske. Samtidigt
vill utskottet framhålla, att de omständigheter som påkallar resor inte
alltid torde ligga under styrelsens kontroll. Det bör också erinras om att de
statliga resereglementena inom en inte alltför avlägsen framtid torde komma
att ersättas av bestämmelser i kollektivavtalsform. I sammanhanget må
nämnas att SIDA, enligt vad som upplysts utskottet, avser att på olika vägar
söka nedbringa kostnaderna i samband med fältpersonalens resor vid
anställningens början och slut.
Av nu anförda skäl avstyrker utskottet motionerna I: 477 och II: 602.
3 Biliang till riksdagens protokoll 1967. 6 samt. Nr 53
26
Statsutskottets utlåtande nr 53 år 1967
Utskottet hemställer,
att riksdagen må, med bifall till Kungl. Maj :ts förslag
ävensom med avslag å motionerna I: 382 och II: 484 samt
I: 477 och II: 602, förstnämnda båda motioner såvitt nu är
i fråga, till Styrelsen för internationell utveckling (SIDA):
Omkostnader för budgetåret 1967/68 på driftbudgeten under
tredje huvudtiteln anvisa ett förslagsanslag av 1 830 000
kr.
15 :o) Fältverksamhet. Kungl. Maj :t bar (punkt C 7, s. 28—42) föreslagit
riksdagen att dels godkänna vad departementschefen föreslagit om jämkning
i anställningsvillkoren för experter inom bilateral teknisk biståndsverksamhet,
dels till Fältverksamhet för budgetåret 1967/68 anvisa ett reservationsanslag
av 99 000 000 kr.
Anslaget är för innevarande budgetår —■ tillsammans med anslaget till
Stipendiat- och kursverksamhet — uppfört med 68 100 000 kr.
SIDA har i sin anslagsframställning, såsom nämnts under punkten 13
ovan, förordat en betydande volymmässig ökning av aktiviteten i enlighet
med planer som i sammandrag redovisas i propositionen (s. 31—41 med
sammanställning s. 40—41). Det totala medelsbehovet har av styrelsen beräknats
till 164 000 000 kr.
Departementschefen anför, att Kungl. Maj :ts förslag i förhållande till
SIDA:s anslagsframställning innebär att en sovring och prioritering av biståndsändamålen
blir nödvändig. Härvid bör familj eplaneringsbiståndet i
första hand prioriteras, medan i övrigt Kungl. Maj :t bör äga taga ställning
till prioriteringsfrågorna vid dispositionen av de anvisade medlen.
Departementschefen anför vidare, att erfarenheterna av tillämpningen av
de riktlinjer för anställningsvillkor m. m. för experter inom bilateral teknisk
biståndsverksamhet som riksdagen godkände 1964 (prop. 1964: 145,
SU 118, rskr 253) givit vid handen, att konstruktionen fri lönesättning i
kombination med det lönesystem som gäller för utrikesförvaltningens
tjänstemän inte alltid varit lämplig. Vissa ändringar i anställningsvillkoren
för experterna kan sålunda komma att aktualiseras, och Kungl. Maj :t bör
vara oförhindrad att medge de jämkningar som behövs.
I detta sammanhang har utskottet behandlat
dels två likalydande motioner, väckta den ena inom första kammaren
av herr Ililsmo (I: 83) och den andra inom andra kammaren av herrar
Berglund och Hamrin i Jönköping (II: 111), i vilka hemställts att riksdagen
måtte uttala den meningen att oavsett anslagets storlek 6 milj. kr. ställs till
SIDA:s förfogande för bistånd genom enskilda organisationer inklusive
missionen,
Statsutskottets utlåtande nr 53 är 1967
27
dels två likalydande motioner, väckta den ena inom första kammaren
av herr Blomquist in. fl. (I: 189) och den andra inom andra kammaren av
herr Nelander in. fl. (II: 246), i vilka hemställts att riksdagen vid behandling
av statsverkspropositionen, bil. 5 C 7, för Fältverksamhet för budgetåret
1967/68 måtte anvisa ett reservationsanslag av 105 milj. kronor mot av
regeringen föreslagna 99 milj. kronor och anföra att därav 6 milj. kronor
efter prövning av SIDA bör användas för Mindre fältprojekt och bistånd
genom enskilda organisationer,
dels de båda förut omnämnda likalydande motionerna 1: 382 av herrar
Dahlén och Bengtson och II: 484 av herrar Hedlund och Ohlin, i vilka hemställts,
såvitt nu är i fråga, att riksdagen måtte för budgetåret 1967/68 i
enlighet med SIDA:s förslag till Fältverksamhet anvisa ett reservationsanslag
av 164 000 000 kronor, vilket innebär en höjning utöver regeringens
förslag med 65 000 000 kronor,
dels de båda förut omnämnda likalydande motionerna I: 482 av fröken
Mattson och herr Torsten Hansson och II: 604 av herr Carlsson i Tyresö
in. fl., i vilka hemställts, såvitt nu är i fråga, att riksdagen, under förutsättning
av bifall till i särskilda motioner framställda förslag om en ytterligare
budgetförstärkning genom en höjning av maximiuttaget av folkpensionsavgiften
till 1 750 kronor, måtte till SIDA:s verksamhet för budgetåret
1967/68 anslå 150 milj. kronor eller — i förhållande till Kungl. Maj :ts
förslag — ett med 51 milj. kronor förhöjt anslag, samt att dessa medel
ställs till Kungl. Maj :ts förfogande utan annan ändamålsbestämning än de
principiella prioriteringar inom u-hjälpen som riksdagen redan tidigare
givit sin anslutning till,
dels två likalydande motioner, väckta den ena inom första kammaren
av fru Segerstedt Wiberg m. fl. (I: 483) och den andra inom andra kammaren
av herr Turesson in. fl. (II: 613), i vilka hemställts att som en
särskild post under tredje huvudtitelns avdelning för tekniskt och humanitärt
bistånd uppföres ett anslag för budgetåret 1967/68, utgörande Sveriges
andel i kostnaderna för det nordiska Tanganyiltaprojektet, å 7,5 milj.
kronor,
dels ock den tidigare omnämnda motionen II: 612 av herr Rubin, i vilken
hemställts, såvitt nu är i fråga, att det i statsverkspropositionen under
tredje huvudtiteln begärda anslaget för SIDA:s verksamhet utgår med
164 milj. kronor.
Beträffande motiveringarna till motionsyrkandena hänvisar utskottet
till motionerna II: 111, II: 246, II: 484, II: 604, II: 613 och II: 612.
Utskottet. SIDA:s anslagsframställning bär vittne om att styrelsen nu anser
de administrativa förutsättningarna för en väsentlig utvidgning av verksamhetsvolymen
i förhållande till innevarande budgetår vara för handen.
Kungl. Maj :ts förslag beträffande förevarande anslag tillgodoser emellertid
28
Statsutskottets utlåtande nr 53 år 1967
endast en mindre del av de av SIDA under anslaget anmälda nya ändamålen.
I ett antal motioner har dock framställts yrkanden som syftar till att helt
eller delvis bringa anslaget i nivå med det av SIDA beräknade medelsbehovet.
Med hänsyn till de skäl som föranlett Kungl. Maj :t att föreslå en väsentligt
mindre volymmässig ökning av aktiviteten än den av SIDA förordade
anser sig utskottet inte kunna tillstyrka de i motionerna I: 382 och II: 484
samt II: 612 framförda yrkandena om att förevarande anslag skall utgå med
det av SIDA begärda beloppet. Beträffande det i motionerna I: 482 och II:
604 redovisade yrkandet om en höjning av anslaget kan konstateras, att den
förutsättning som angetts för yrkandet inte uppfyllts.
SIDA har inför utskottet anfört, att den totala förbrukningen av medel
för fältverksamhet (inklusive stipendiat- och kursverksamhet) under innevarande
budgetår beräknas komma att uppgå till omkring 90 milj. kr., vilket
innebär att såväl löpande anslag (68 milj. kr.) som den vid budgetårets
början föreliggande reservationen (23 milj. kr.) praktiskt taget helt kommer
att tagas i anspråk. Till förfogande för verksamheten under budgetåret
1967/68 skulle såluuda endast stå anslaget 99 milj. kr., vilket i betraktande
av väntade kostnadsstegringar innebär en i stort sett oförändrad verksamhets
volym.
Vid en anpassning av fältverksamheten till en anslagsnivå, som med 65
milj. kr. underskrider det av SIDA beräknade medelsbehovet, måste naturligen
fullgörandet av de avtalsmässiga förpliktelserna i första hand säkerställas.
Vittgående inskränkningar av övriga planerade insatser — i synnerhet
nya sådana — skulle till följd härav under angiven förutsättning bli
nödvändiga. I det följande redovisar utskottet ett antal av SIDA föreslagna
aktiviteter, som utskottet likväl särskilt anser böra fullföljas.
Rörande betydelsen av familjeplaneringen råder allmän enighet, och departementschefen
har uttalat, att biståndet på detta område i första hand
bör prioriteras under budgetåret 1967/68. Vid sidan av fullföljande av avtalsenliga
åtaganden har SIDA förordat en utvidgning av det ej länderbundna
familj eplaneringsbiståndet och beräknat medelsbehovet härför till 12,6
milj. kr. Utskottet anser att verksamheten inom denna sektor bör komma
till stånd i största möjliga omfattning.
Anslagsposten Mindre fältprojekt och bistånd genom enskilda organisationer,
under vilken SIDA anmält ett medelsbehov av 6,0 milj. kr., har beräknats
huvudsakligen för bidrag till enskilda organisationers biståndsaktiviteter.
Det föreligger också motionsyrkanden som syftar till att säkerställa
denna bidragsgivning i enlighet med SIDA:s beräkningar. Utskottet finner
det angeläget att största möjliga utrymme skapas för stödverksamhet av
detta slag.
Det medelsbehov (8,2 milj. kr.) som av SIDA beräknats för utbildning av
afrikanska kvinnor avser såväl avtalsbundna åtaganden som utvidgad aktivitet
på området. Det får anses önskvärt att vissa av de nya projekten kan
bli realiserade under det kommande budgetåret.
FN:s hjälporgan för Palestinaflyktingar (UNRWA) har sedan länge va -
Statsutskottets utlåtande nr 53 år 1967
29
rit i väsentlig mån beroende av svenska bidrag för fullföljande av sin betydelsefulla
verksamhet. SIDA bär beräknat lika milj. kr. för ett särskilt bidrag
till UNRWA:s yrkesutbildningsprogram, och utskottet tillmäter det
stor vikt att sådant stöd kan lämnas.
Det program för målinriktad forskning som ligger till grund för SIDA:s
beräkningar av medelsbehovet (2,5 milj. kr.) beträffande anslagsposten
Forskning avser ämnesområden av största betydelse för u-länderna. Utskottet
anser det därför angeläget att verksamhetens igångsättande inte uppskjuts
på grund av medelsbrist.
Det sammanlagda, av SIDA beräknade medelsbehovet för nu nämnda
verksamheter under budgetåret 1967/68 uppgår sålunda till 39,8 milj. kr.
En anslagspost för katastrofhjälp har upptagits under förevarande anslag
i SIDA:s anslagsframställning. Utskottet förutsätter att vid uppkommande
större behov av sådan hjälp under budgetåret 1967/68 medel kan ställas till
förfogande av riksdagen i särskild ordning.
SIDA har anmält sin avsikt att med all kraft fullfölja redan inledda strävanden
i syfte att genom olika rationaliseringsåtgärder nedbringa kostnaderna
för pågående och planerade aktiviteter. Det synes emellertid utskottet
uppenbart, att de besparingar som härigenom kan vinnas inte i väsentlig
mån kan leda till ett frigörande av medel för tillgodoseende av de nyss
nämnda verksamheterna. Inte heller kan något betydande medelstillskott
komma till stånd därest — såsom av SIDA förordats — den reservation som
beräknas uppkomma innevarande budgetår under anslaget till stipendiatoch
kursverksamhet tillföres fältverksamheten.
En utväg för att söka skapa tillgång till behövliga medel utöver anslagsbeloppet
99 milj. kr. har redan anvisats genom vad som anförts av utskottet
under punkterna It och 12 ovan beträffande där avsedda anslag, och hemställan
om medelsöverföring från dessa anslag görs under punkten 18 i det
följande. Utskottet hänvisar också till punkten 2 i sitt denna dag avgivna
utlåtande nr 54 angående utvecklingsbistånd under sjunde huvudtiteln. Däri
föreslår utskottet, att Ivungl. Maj:t bemyndigas att överföra medel från anslaget
Bilateralt finansiellt utvecklingsbistånd under sjunde huvudtiteln till
nu ifrågavarande anslag.
Med hänsyn till vad utskottet sålunda förordat finner utskottet, att de
önskemål som redovisats i motionerna 1:83 och 11:111 samt 1:189 och
II: 246 blivit i allt väsentligt tillgodosedda.
Motionerna I: 483 och II: 613 syftar till att säkerställa, att Sverige även
vid bifall till Ivungl. Maj :ts förslag rörande förevarande anslag kan bidraga
med den andel av kostnaderna för det nordiska Tanganyikaprojektet som
i enlighet med den beräknade årsramen för projektets totalkostnader skall
ankomma på Sverige. SIDA har beräknat medelsbehovet för budgetåret
1967/68 till det belopp som i motionerna angetts, och enligt vad som upplysts
utskottet föreligger ingen risk för nedskärning av den svenska bidragsandelen
till det nu pågående projektet eller övrig hittills färdigplaner ad
30
Statsutskottets utlåtande nr 53 år 1967
verksamhet. Motionärernas önskemål kan därför anses tillgodosett även
utan att ett särskilt anslag uppföres för ändamålet. Av nu anförda skäl avstyrker
utskottet motionerna I: 483 och II: 613.
Mot vad som av Kungl. Maj :t föreslagits om jämkning av anställningsvillkoren
för fältexperterna har utskottet ingen erinran. En bättre avvägning
av olika anställningsförmåner med ledning av de erfarenheter, som hittills
vunnits vid tillämpningen av det år 1964 fastställda villkorssystemet, bör
vara ägnad att underlätta rekryteringen av fältpersonal.
Utskottet hemställer,
a) att riksdagen må, med bifall till Kungl. Maj :ts förslag
och i anledning av motionerna I: 189 och II: 246, I: 482 och
II: 604, I: 382 och II: 484 samt II: 612, sistnämnda fem motioner
såvitt nu är i fråga, till Fältverksamhet för budgetåret
1967/68 på driftbudgeten under tredje huvudtiteln anvisa
ett reservationsanslag av 99 000 000 kr.;
b) att motionerna 1:83 och II: 111 icke må till någon
riksdagens åtgärd föranleda;
c) att motionerna I: 483 och II: 613 icke må av riksdagen
bifallas;
d) att riksdagen må godkänna vad som av Kungl. Maj :t
föreslagits om jämkning av anställningsvillkoren för experter
inom bilateral teknisk biståndsverksamhet.
16:o) Rekrytering och utbildning av fältpersonal. Kungl. Maj:t har (punkt
C 8, s. 42—43) föreslagit riksdagen att till ifrågavarande ändamål för budgetåret
1967/68 anvisa ett reservationsanslag av 2 100 000 kr.
Anslaget är för innevarande budgetår uppfört med 2 100 000 kr.
SIDA har i sin anslagsframställning anmält sin avsikt att under budgetåret
1967/68 vidareutveckla sin utbildningsverksamhet, som styrelsen räknar
med att kraftigt öka under innevarande budgetår. Det beräknade medelsbehovet
uppgår till 3,3 milj. kr., men med hänsyn till föreliggande
reservation om ca 830 000 kr. föreslår styrelsen att anslaget förs upp med
2,9 milj. kr.
Departementschefen anför att anslaget kan uppföras med oförändrat belopp
med hänsyn till att fältverksamheten under budgetåret 1967/68 inte av
Kungl. Maj :t föreslås öka i den utsträckning som SIDA antagit i sin anslagsframställning.
Utskottet. Enligt vad utskottet inhämtat har det av expertutbildningsutredningen
år 1965 framlagda förslaget angående förmåner vid kompletterande
fackutbildning för blivande biståndsexperter in. m. ännu inte lett till
att bestämmelser i ämnet utfärdats av Kungl. Maj :t. Utskottet vill därför ut
-
Statsutskottets utlåtande nr 53 år 1967 31
tala förhoppningen, att ärendet blir föremål för den närmare prövning som
kan erfordras för att expertaspiranters fömåner i samband med kompletterande
utbildning skall kunna regleras på ett ändamålsenligt och formellt
tillfredsställande sätt.
Utskottet hemställer,
att riksdagen må till Rekrytering och utbildning av fältpersonal
för budgetåret 1967/68 på driftbudgeten under
tredje huvudtiteln anvisa ett reservationsanslag av 2 100 000
kr.
17 :o) Övriga motionsyrkanden. Utskottet har i detta sammanhang behandlat
dels
en inom andra kammaren av herr Hector m. fl. väckt motion (II:
51), vari hemställts att riksdagen måtte som bidrag till humanitär hjälp
och återuppbyggnad av anfallna och ödelagda områden i Vietnam anvisa
dels 10 000 000 kr. till Demokratiska republiken Vietnam, dels 10 000 000
kr. till Sydvietnams nationella befrielsefront,
dels ock den tidigare omnämnda motionen II: 612 av herr Rubin, vari
hemställts, såvitt nu är i fråga, att till Stockholms universitet anvisas 2
milj. kr. för skapande av en fond för antropologisk forskning inriktad på
u-landsproblematik samt för införandet av kompletterande utbildning inriktad
på tillämpad antropologi som påbyggnad till den grundläggande
socialantropologiska utbildningen vid svenska universitet.
Beträffande motiveringarna till motionsyrkandena hänvisar utskottet till
motionerna.
Utskottet. Enligt utskottets mening föreligger för närvarande knappast
några praktiska förutsättningar för att genom direkta svenska kontantbidrag
till Demokratiska republiken Vietnam och Sydvietnams nationella
befrielsefront åstadkomma en hjälp, som kan komma av kriget drabbade
människor och områden till del på ett godtagbart sätt. Till hjälpinsatser
som igångsatts eller planerats av mellanstatliga organ eller internationella
humanitära organisationer synes däremot svenskt statligt stöd kunna lämnas.
Enligt vad utskottet erfarit har Svenska Röda korset i skrivelse till
Kungl. Maj :t anhållit om bidrag till en humanitär insats i Vietnam. Framställningen
har i huvudsak bifallits. Med hänsyn till det anförda kan utskottet
inte tillstyrka motionen II: 51.
För det svenska utvecklingsbiståndet skulle det på längre sikt vara av
stort värde, om universitetsutbildningen och den vetenskapliga forskningen
på en rad områden kunde utbyggas i syfte att möjliggöra studier och
forskningsaktiviteter med särskild inriktning på u-landsproblem. Till de
ämnen om vilka detta gäller hör otvivelaktigt antropologin, men utskottet
kan inte tillstyrka det i motionen 11:612 framlagda förslaget om sär
-
32
Statsutskottets utlåtande nr 53 år 1967
skild medelsanvisning till Stockholms universitet. Bortsett från sådan
verksamhet som ingår i SIDA:s program på forskningsområdet, hör åtgärder
av det antydda slaget i första hand tillkomma efter förslag från
universiteten och finansieras inom ramen för deras anslag.
Utskottet hemställer,
a) att motionen II: 51 icke må av riksdagen bifallas;
b) att motionen II: 612, såvitt nu är i fråga, icke må av
riksdagen bifallas.
18:o) Medelsöverföring till anslaget Fältverksamhet. Under hänvisning till
vad utskottet anfört under punkterna 11 och 12 hemställer utskottet,
att riksdagen må bemyndiga Kungl. Maj :t att budgetåret
1967/68 till reservationsanslaget Fältverksamhet från reservationsanslagen
Övrigt multilateralt tekniskt bistånd och
Humanitärt bistånd till flyktingar m. fl. överföra medel, som
under budgetåret icke behöver tagas i anspråk för tillgodoseende
av nu kända, med sistnämnda två anslag avsedda
ändamål.
Stockholm den 11 april 1967
På statsutskottets vägnar:
GÖSTA BOHMAN
Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet har närvarit
från första kammaren: herrar Näsström, Virgin, Axel Andersson,
Birger Andersson, Fritz Persson, Kaijser, Harry Carlsson, fru Wallentheim,
herrar Söderberg, Bengtson, Ottosson, Bengt Gustavsson, Rönnberg, Björk
och Sundin; samt
från andra kammaren: herrar Bohman, Blidfors, Eliasson i Sundborn,
Mellqvist, fru Lewén-Eliasson, herrar Nihlfors, Lindholm, Fagerlund, Antonsson,
Eskel, Källstad, Tobé, Svanberg, Lindkvist och Petersson.
Reservationer
1) vid punkten 3 (Utredning om det fortsatta utvecklingsbiståndet) av
herrar Virgin, Axel Andersson, Kaijser, Harry Carlsson, Bengtson, Ottosson,
Sundin, Bohman, Eliasson i Sundborn, Nihlfors, Antonsson, Källstad, Tobé
och Petersson, vilka ansett att utskottet bort tillstyrka motionerna 1: 382
och II: 484 samt I: 479 och II: 603, såvitt nu är i fråga, och att därför
Statsutskottets utlåtande nr 53 år 1967
33
dels det avsnitt i utskottets yttrande, som på s. 5 börjar med »Utskottet
har» och på s. 6 slutar med »avstyrks därför», bort ha följande lydelse:
»Genom riksdagens beslut med anledning av propositionen 1962: 100
fastlades riktlinjerna och målsättningen för det svenska utvecklingsbiståndet.
Enligt utskottets mening är dessa riktlinjer på vissa punkter fortfarande
väl ägnade att tjäna som grundval för verksamheten, medan de i andra
avseenden gjorts inaktuella till följd bl. a. av den försämring av u-ländernas
situation som inträtt sedan 1962.
Denna försämring beror på flera omständigheter. På grund av de för
u-länderna ogynnsamma och gradvis försämrade bytesbetingelserna i den
internationella handeln har länderna vållats ett inkomstbortfall av en storlek
som vida överstiger resurstillskottet genom det internationella biståndet.
En stigande andel av u-ländernas nationalprodukt har kommit att bindas
för likvideringen av den skuldbörda som representeras av de växande
utvecklingskrediterna. Befolkningsutvecklingen hotar i många länder att
omintetgöra de framsteg som gjorts på vissa områden, och otillräckligheten
av och instabiliteten i den egna livsmedelsproduktionen har gjort hotet om
hungersnöd till en realitet på många håll.
Vårt lands bidrag till de samlade ansträngningarna till förmån för u-länderna
måste inriktas på dessa grundproblem. Sålunda bör Sverige på det internationella
planet verka för en stabilisering av viktiga u-landsprodukters
priser på en rimlig nivå. Åtgärder för att ytterligare eliminera tullhinder för
sådana produkter bör vidtagas. Kraftigt ökade insatser måste göras för att
begränsa befolkningstillväxten och förbättra livsmedelsförsörjningen. Direkta
företagsinvesteringar i u-länderna innebär kapitaltillskott som inte
ökar ländernas skuldbörda, och införande av ett nationellt investeringsgarantisystem
i förening med vissa beskattningsreformer skulle låta svensk
företagsverksamhet bidraga till att öka takten i u-ländernas ekonomiska utveckling.
Över huvud taget bör det offentliga biståndet bättre samordnas
med övrig svensk utvecklingsfrämjande verksamhet, till vilken hör inte
bara näringslivets insatser utan också missionens på långvarig erfarenhet
vilande aktiviteter i u-länderna. Genom en sådan samordning skulle det
också bli möjligt att få ett bättre underlag för bedömningar som kan leda
till att biståndet inom givna kostnader ger största möjliga utvecklingseffekt.
En totalsyn måste anläggas på det svenska utvecklingsbiståndet, däri inbegripet
åtgärder på det handelspolitiska och kommersiella området.
Utskottet har under nästföregående punkt hemställt, att 1968 års riksdag
förelägges en plan för utvecklingsbiståndets successiva utbyggnad till en
nivå svarande mot 1 procent av bruttonationalprodukten. Under punkter i
det följande förordar utskottet åtgärder på det administrativa och anslagstekniska
området i syfte att underlätta anläggandet av en totalsyn på utvecklingsbiståndet.
Det återstår att få till stånd grundprinciper och vägar
för verksamheten, som i högre grad än 1962 års riktlinjer ger uttryck för
34
Statsutskottets utlåtande nr 53 år 1967
denna helhetssyn. Så länge dessa riktlinjer är gällande kan utredningar och
preciseringar i detaljfrågor blott få begränsat värde.
Utskottet föreslår därför, att en översyn av 1962 års riktlinjer sker i syfte
att utstaka de nya vägar för det svenska utvecklingsbiståndet som behövs
för att detta skall kunna ge största möjliga utvecklingseffekt. Uppgiften att
verkställa en sådan översyn bör anförtros åt en utredning med parlamentariskt
inslag, vari ingår företrädare för näringslivet och missionen samt
annan expertis.
En utredning av det slag som begärts i motionerna I: 131 och II: 166 skulle
enligt utskottets mening inte kunna tjäna det nu angivna syftet.»
dels ock utskottets hemställan under a) bort ha följande lydelse:
»a) att riksdagen må, med bifall till motionerna I: 382
och II: 484 samt I: 479 och II: 603, samtliga motioner såvitt
nu är i fråga, i skrivelse till Kungl. Maj :t hemställa att en
allsidigt sammansatt utredning med parlamentariskt inslag
tillsättes för att överse riktlinjerna för det svenska utvecklingsbiståndet
i enlighet med vad utskottet anfört;»
2) vid punkten 4 (Ökad administrativ samordning av biståndsverksamheten)
av herr Bohman.
3) vid punkten 5 (Vissa prioriteringsfrågor) av herrar Axel Andersson,
Harry Carlsson, Nihlfors, Källstad och Tobé, vilka ansett att utskottet bort
tillstyrka motionerna I: 476 och 11: 614 och att därför
dels det stycke i utskottets yttrande på s. 11, som börjar med »Av anförda»
och slutar med »prioriterade länder», bort ersättas med text av följande
lydelse:
»Utskottet delar de i motionerna I: 476 och II: 614 framförda skälen för
en utökning av biståndsverksamheten i Zambia. Möjligheterna att administrera
ett sådant bistånd har förbättrats då riksdagen nu beslutat, att inrätta
en svensk ambassad i Lusaka. I en interpellationsdebatt i andra kammaren
den 9 december 1966 har utrikesministern förklarat sig vara beredd att välvilligt
pröva frågan om svensk biståndsinsats till Zambia.
Även om Zambia f. n. inte tillhör de länder, som prioriteras i fråga om
biståndsinsatser, bör möjligheterna till snabba välbehövliga insatser inte
därför uteslutas. Principen om länderkoncentrationen bör inte anses innefatta
någon rigorös bindning med vittgående tidsmässig giltighet. Enligt utskottets
mening bör kunna övervägas att något utöka kretsen av huvudmottagarländer,
oavsett huruvida det kan bli aktuellt att i samband med utlöpandet
av nuvarande avtalsengagemang avbryta verksamheten i vissa f. n.
prioriterade länder. Det faller sig naturligt att frågan nu reses att göra
Zambia till ett av huvudmottagarländerna för svenskt utvecklingsbistånd
särskilt med beaktande av att sådant bistånd redan ges till de två länder,
Statsutskottets utlåtande nr 53 år 1.967 35
Tanzania och Kenya, som Zambia söker närma sig till. SIDA bör därför få
i uppdrag att undersöka möjligheterna att snarast öka den svenska biståndsinsatsen
i detta land.»
dels ock utskottets hemställan under a) bort ha följande lydelse:
»a) att riksdagen må, med bifall till motionerna 1:476
och 11:614, i skrivelse till Kungl. Maj :t hemställa att
omedelbara kontakter tages med Zambias regering angående
utbyggnad av den svenska biståndsverksamheten i
Zambia samt att en plan härför förelägges 1968 års riksdag;»
-
4) vid punkten 13 (Styrelsen för internationell utveckling: Avlöningar)
av herrar Axel Andersson, Harry Carlsson, Bengtson, Sundin, Eliasson i
Sundborn, Nihlfors, Antonsson, Källstad och Tobé, vilka ansett att utskottet
bort föreslå anslagshöjning utöver Kungl. Maj :ts förslag, och att därför utskottets
yttrande och hemställan bort ha följande lydelse:
»För att den ökade aktivitet beträffande fältverksamheten som enligt utskottet
bör komma till stånd under budgetåret 1967/68 krävs en väsentlig
förstärkning av SIDA:s personalresurser. I relation till den ökade fältverksamheten
torde i anslutning till yrkandet i motionerna I: 382 och II: 484
35—40 av de av SIDA önskade 49 nya tjänsterna böra inrättas. Det totala
medelsbehovet under förevarande anslag skulle med hänsyn härtill uppgå
till ca 7,5 milj. kr. jämfört med det i SIDA:s anslagsframställning beräknade
beloppet 7,9 milj. kr. Då en viss osäkerhet av naturliga skäl måste vidlåda
dessa beräkningar förutsätter utskottet att SIDA vid behov erhåller
Kungl. Maj :ts medgivande att överskrida anslaget.
Utskottet vill i detta sammanhang anföra, att varken omfattningen av de
operativa anslagen eller den beräknade medelsförbrukningen utgör någon
rättvisande mätare av biståndsmyndighetens behov av fast personal, d. v. s.
till myndigheten mer eller mindre varaktigt knutna befattningshavare. Den
största belastningen på denna personal i samband med en viss fältaktivitet
torde inte sällan ligga i tiden före aktivitetens realiserande, varav följer att
hemmamyndighetens befattning med projektet minskar när den egentliga
förbrukningen av anslagsmedel för detta vidtar. Strävandena att förlägga
huvuddelen av den löpande projektadministrationen till fältet kan också
förväntas leda till samma effekt. Det får antagas, att det svenska utvecklingsbiståndet
under överskådlig tid kommer att kännetecknas av stigande
realresurser för insatser förvaltade av SIDA. Mot denna bakgrund talar enligt
utskottets mening starka skäl för att förstärkningen av styrelsens fasta
personella resurser planeras på lång sikt.
Enligt utskottet bör åtgärder vidtas i syfte att genom överföring till anslaget
Fältverksamhet av medel från anslagen Övrigt multilateralt tekniskt
bistånd och Humanitärt bistånd till flyktingar in. fl. — i den mån dessa
36
Statsutskottets utlåtande nr 53 år 1967
medel ej behöver tagas i anspråk under budgetåret 1967/68 för nu kända
ändamål under sistnämnda två anslag — tillföra SIDA ökade resurser för
fältverksamheten. Därest sådana överföringar får större omfattning kan
behov av ytterligare personalförstärkning uppkomma för SIDA, vilket utgör
ännu ett skäl varför Kungi. Maj :t bör medge styrelsen att i förekommande
fall överskrida förevarande anslag.
Utskottet hemställer,
att riksdagen må, i anledning av Kungl. Maj :ts förslag
samt motionerna I: 382 och II: 484, nämnda motioner såvitt
nu är i fråga, till Styrelsen för internationell utveckling
(SIDA): Avlöningar för budgetåret 1967/68 på driftbudgeten
under tredje huvudtiteln anvisa ett förslagsanslag
av 7 500 000 kr.»
5 ) vid punkten li (Styrelsen för internationell utveckling: Omkostnader)
av herrar Axel Andersson, Harry Carlsson, Bengtson, Sundin, Eliasson i
Sundborn, Nihlfors, Antonsson, Källstad och Tobé, vilka ansett att utskottet
bort förorda höjning av anslaget utöver Kungl. Maj :ts förslag, och att därför
dels
det avsnitt i utskottets yttrande på s. 25, som börjar med »Då utskottet»
och slutar med »Sveriges biståndsverksamhet», bort ha följande lydelse:
»Under nästföregående punkt har utskottet förordat en höjning av SIDA:s
avlöningsanslag. Även förevarande anslag bör räknas upp i jämförelse med
Kungl. Maj :ts förslag. I anslutning till yrkandet i motionerna 1:382 och
II: 484 beräknar utskottet medelsbehovet under förevarande anslag till
2 430 000 kr. Beträffande anslagsposten Publikationstryck in. m. har dock
utskottet i likhet med SIDA beräknat ett belopp av 290 000 kr. Utskottet
har av SIDA inhämtat att ett antal färdigplanerade trycksaker inte kunnat
utges under innevarande år på grund av medelsbrist. Det får anses angeläget
att SIDA kan intensifiera sin till allmänheten riktade upplysning om
de mellanstatliga organisationernas och Sveriges biståndsverksamhet.
I likhet med vad som anförts under nästföregående punkt rörande det där
avsedda anslaget bör Kungl. Maj :t medge SIDA att, därest behov härav
skulle uppkomma, överskrida förevarande anslag under budgetåret 1967/
68.»
dels ock utskottets hemställan bort ha följande lydelse:
»att riksdagen må, i anledning av Kungl. Maj :ts förslag
samt motionerna 1: 382 och II: 484 ävensom med avslag å
motionerna 1:477 och 11:602, förstnämnda båda motioner
såvitt nu är i fråga, till Styrelsen för internationell utveckling
(SIDA): Omkostnader för budgetåret 1967/68 på driftbudgeten
under tredje huvudtiteln anvisa ett reservationsanslag
av 2 430 000 kr.»
Statsutskottets utlåtande nr 53 år 1967
37
6) vid punkten 15 (Fältverksamhet) av herrar Axel Andersson, Harry
Carlsson, Bengtson, Sundin, Eliasson i Sundborn, Nihlfors, Antonsson, Kallstad
och Tobé, vilka ansett att utskottet bort föreslå höjning av anslaget
utöver Kungl. Maj :ts förslag och att därför
dels det avsnitt i utskottets yttrande, som på s. 27 börjar med »SIDA:s
anslagsframställning» och på s. 29 slutar med »väsentligt tillgodosedda»,
bort ha följande lydelse:
»SIDA:s anslagsframställning bär vittne om att styrelsen nu anser de administrativa
förutsättningarna för en väsentlig utvidgning av verksamhetsvolymen
i förhållande till innevarande budgetår vara för handen. Styrelsens
förslag beträffande anslaget till fältverksamhet är också åtskilligt längre
gående än tidigare år. Kungl. Maj :t har emellertid inte ansett sig kunna tillmötesgå
SIDA:s förslag i dess helhet. Det föreligger en skillnad på 65 milj.
kr. mellan äskandet och propositionens förslag. I motionerna I: 382 och
II: 484 samt II: 612 föreslås bifall till det av SIDA begärda beloppet. 1 motionerna
I: 482 och II: 604 samt I: 189 och II: 246 föreslås också en ökning
i förhållande till Kungl. Maj :ts förslag.
Utskottet anser det angeläget att den planeringskapacitet som SIDA nu
uppnått vidmakthålles i syfte att snarast möjligt åstadkomma den större
omfattning av biståndsaktiviteten som riksdag och regering tidigare uttalat
sig för. Bifall till Kungl. Maj :ts förslag skulle innebära en försening i genomförandet
av det av statsmakterna föreslagna programmet med sikte på
en biståndsinsats av storleksordningen 1 procent av nationalinkomsten. Mot
bakgrund härav kan utskottet inte acceptera Kungl. Maj :ts förslag.
Sedan Kungl. Maj ds avsikter beträffande anslaget till fältverksamhet
kommit till SIDA:s kännedom, har bearbetningen av vissa projekt avstannat,
då dessa projekt uppenbarligen inte skulle kunna genomföras med det
lägre anslag som Kungl. Maj :t förordat. Det är således möjligt att SIDA under
det kommande budgetåret tyvärr inte kan av nämnda anledning genomföra
hela det program rörande fältverksamheten, som föreslagits i anslagsframställningen.
Utskottet anser emellertid att ett belopp som med 50 milj.
kr. överstiger, vad Kungl. Maj :t föreslagit, erfordras för att den faktiska
planeringsnivån hos SIDA:s aktiviteter skall upprätthållas. Det blir härigenom
möjligt att fullt ut genomföra familjeplaneringsprogrammet, utbildningsverksamheten
för afrikanska kvinnor, biståndsinsatsen för Palestinaflyktingarna
m. m. Dessutom har utskottet beaktat att bidragsframställningar
från missionen och ideella organisationer i övrigt inkommit i ökat antal
under senare tid. Det ursprungligen av SIDA begärda anslaget till denna
verksamhet torde således inte vara tillräckligt för att tillgodose behoven.
Med den anslagsökning som utskottet föreslår skulle dock ifrågavarande
önskemål kunna i väsentligt större omfattning än eljest tillmötesgås. Härigenom
torde motionerna I: 83 och II: 111 samt I: 189 och 11:246 icke behöva
påkalla någon riksdagens åtgärd.
38
Statsutskottets utlåtande nr 53 år 1967
Utskottet föreslår således att anslaget till Fältverksamhet räknas upp med
50 milj. kr. utöver Kungl. Maj :ts förslag. Härigenom möjliggörs en fortsatt
ökad planeringstakt för biståndet. Genom att ett ökat anslag av denna storlek
beviljas, skapas en garanti för att SIDA under det kommande budgetåret
ej av medelsbrist förhindras från att fullgöra sina förpliktelser och att
en fortsatt uppbyggnad totalt av vårt u-landsstöd genomförs. Garanti härför
kan inte skapas genom överföring av medel från det bilaterala finansiella
biståndet på sjunde huvudtiteln till fältverksamheten under tredje huvudtiteln.
Utskottet vill slutligen framhålla att det är angeläget, att SIDA
i sin verksamhet har tillgång till ett visst operationsutrymme för att möjliggöra
en smidigare biståndsinsats. SIDA har själv i olika sammanhang
framfört önskemål om att ha tillgång till medel för snabba insatser om
behovet så påkallar.
Vidkommande frågan om särskild anslagspost för katastrofhjälp som
med 4 milj. kr. upptagits under rubriken Fältverksamhet i SIDA:s anslagsframställning
anser utskottet att medel kan ställas till förfogande av
riksdagen i särskild ordning om behov i större omfattning av sådan hjälp
uppstår under budgetåret 1967/68.
Såsom anförts under punkterna 11 och 12 bör viss medelsöverföring från
där avsedda anslag till förevarande anslag komma till stånd. Hemställan
härom görs under punkt 18 i det följande.»
dels ock utskottets hemställan under a) hort ha följande lydelse:
»a) att riksdagen må, i anledning av Kungl. Maj :ts förslag
ävensom motionerna 1:189 och 11:246, 1:482 och
11:604, 1:382 och 11:484 samt 11:612, sistnämnda fem
motioner såvitt nu är i fråga, till Fältverksamhet för budgetåret
1967/68 på driftbudgeten under tredje huvudtiteln
anvisa ett reservationsanslag av 149 000 000 kr.;»
MARCUS BOKTR. STHLM 1967 670027