Statsutskottets utlåtande nr 51 år 1967
1
Nr 51
Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts framställningar angående reformerad
lärarutbildning samt anslag för budgetåret
1967/68 till lärarhögskolor och folkskoleseminarier m. m.
jämte i dessa ämnen väckta motioner.
(2: a avd.)
I propositionen nr 1 (bilaga 10, punkterna F 1—6 och F 11 av bilagt utdrag
av statsrådsprotokollet för den 3 januari 1967) har Kungl. Maj:t föreslagit
riksdagen att, i avvaktan på särskild proposition i ämnet, för budgetåret 1967/
68 beräkna till Lärarhögskolorna: Avlöningar ett förslagsanslag av 84 310 000
kr., till Lärarhögskolorna: Omkostnader ett förslagsanslag av 4 712 000 kr., till
Lärarhögskolorna: Materiel, böcker m. m. ett reservationsanslag av 1 960 000 kr.,
till Folkskoleseminarierna: Avlöningar ett förslagsanslag av 39 570 000 kr., till
Folkskoleseminarierna: Omkostnader ett förslagsanslag av 3 306 000 kr., till
Folkskoleseminarierna: Materiel, böcker m. m. ett reservationsanslag av
2 215 000 kr. och till Kostnader för praktisk lärarkurs m. in. ett förslagsanslag
av 13 550 000 kr.
I propositionen nr 4 har Kungl. Maj:t, under åberopande av bilagt utdrag
av statsrådsprotokollet för den 3 januari 1967, föreslagit riksdagen att
1) besluta att den 1 juli 1968 skall införas en ny utbildning av klasslärare på
grundskolans låg- och mellanstadier samt lärare i läroämnen på grundskolans
högstadium och i gymnasiala skolor med mål, studietid, innehåll och uppläggning
enligt de riktlinjer som angivits i statsrådsprotokollet;
2) besluta att
a) utbildning av klasslärare och speciallärare i grundskolan skall ske vid lärarhögskolor,
b) utbildning av lärare i läroämnen skall ske i fråga om praktisk-pedagogisk
utbildning vid lärarhögskolor och i fråga om ämnesteori vid universitet och vissa
högskolor, i vad avser ämnen tillhörande de filosofiska fakulteterna i fasta studiegångar
som utformas särskilt för lärarutbildning,
c) lärarhögskolorna skall svara för fortbildning och vidareutbildning av lärare
enligt de riktlinjer som angivits i statsrådsprotokollet;
3) besluta att delar av det allmänna skolväsendet skall användas för lärarhögskolornas
försöks- och dcmonstrationsverksamhet jämte praktisk lärarutbildning
samt att särskilda lärartjänster skall finnas för denna verksamhet och
utbildning med de uppgifter som angivits i statsrådsprotokollet;
1 — Bihang till riksdagens protokoll 1967. 6 sarnl. Nr 51
2
Statsutskottets utlåtande nr Öl år 1967
4) besluta att lärarhögskolorna i Stockholm, Malmö, Göteborg och Uppsala
får de uppgifter och den uppbyggnad som angivits i statsrådsprotokollet;
5) besluta att inrätta nya lärarhögskolor med de uppgifter och den uppbyggnad
som angivits i statsrådsprotokollet, i Umeå den 1 juli 1967 och i Linköping
den 1 juli 1968;
6) besluta att — under i statsrådsprotokollet angivna förutsättningar — inrätta
nya lärarhögskolor med de uppgifter och den uppbyggnad som där angivits
i Falun, Gävle, Härnösand, Jönköping, Kalmar, Karlstad, Kristianstad,
Luleå och Växjö den 1 juli 1968;
7) besluta att folkskoleseminarierna i Falun, Gävle, Härnösand, Jönköping,
Kalmar, Karlstad, Kristianstad, Luleå och Växjö skall — i den mån lärarhögskolor
enligt punkt 6 inrättas — upphöra vid utgången av juni 1968 och att då
ännu inte avslutade lärokurser skall fullföljas inom ramen för de lärarhögskolor
som avses i punkt 6;
8) besluta att folkskoleseminarierna i Göteborg (Guldheden), Linköping,
Stockholm, Umeå och Uppsala skall avvecklas fr. o. m. läsåret 1968/69 med en
årskurs i sänder;
9) besluta att vid de folkskoleseminarier som inte avvecklas tills vidare får
meddelas utbildning för klasslärare enligt i huvudsak nu gällande bestämmelser,
10) besluta att statens försöksskola i Linköping skall upphöra vid utgången
av juni 1968;
11) besluta att de nuvarande lärarhögskolornas och folkskoleseminariernas
övningsskolor utom vid de seminarier som ej avvecklas skall upphöra vid utgången
av juni 1968 eller den senare tidpunkt Kungl. Maj:t för särskilt fall bestämmer;
12)
godkänna vad i statsrådsprotokollet anförts om avveckling av treterminsutbildning
av ämneslärare vid lärarhögskolor, av praktisk lärarkurs och av
den i Umeå försöksvis anordnade utbildningen av ämneslärare;
13) godkänna i statsrådsprotokollet förordade grunder för fördelningen mellan
staten och kommunerna av kostnaderna för försöks- och demonstrationsverksamhet
samt praktisk lärarutbildning inom det allmänna skolväsendet;
14) bemyndiga Kungl. Maj:t att träffa de avtal med kommuner som fordras
för lärarutbildningen;
15) besluta att läsåret fr. o. in. läsåret 1967/68 skall omfatta vid lärarhögskolorna
40 veckor samt vid universiteten och de övriga högskolor som Kungl.
Maj:t bestämmer 270 dagar;
16) besluta att det inom det allmänna skolväsendet skall finnas huvudlärare
och skilda slag av lärare i huvudsak enligt de riktlinjer som angivits i statsrådsprotokollet;
17)
bemyndiga Kungl. Maj:t att i huvudsaklig överensstämmelse med i statsrådsprotokollet
angivna grunder och riktlinjer utfärda de bestämmelser och
andra föreskrifter, fatta de beslut samt i övrigt vidta de åtgärder, som fordras
för den därstädes förordade reformeringen av lärarutbildningen;
Statsutskottets utlåtande nr 51 år 1967 3
18) bemyndiga Kungl. Maj:t att besluta om antalet intagningsklasser vid folkskoleseminarierna;
19)
bemyndiga Kungl. Maj:t att på personalförteckning för lärarhögskolorna
föra upp en tjänst som rektor i Up 27 och en tjänst som professor i praktisk
pedagogik i Uo 27;
20) för budgetåret 1967/68 anvisa följande anslag, nämligen till Lärarhögskolorna:
Avlöningar ett förslagsanslag av 84 310 000 kr., till Lärarhögskolorna: Omkostnader
ett förslagsanslag av 4 712 000 kr., till Lärarhögskolorna: Materiel,
böcker m. m. ett reservationsanslag av 1 960 000 kr., till Folkskoleseminarierna:
Avlöningar ett förslagsanslag av 39 570 000 kr., till Folkskoleseminarierna: Omkostnader
ett förslagsanslag av 3 306 000 kr., till Folkskoleseminarierna: Materiel,
böcker m. m. ett reservationsanslag av 2 215 000 kr. och till Kostnader för
praktisk lärarkurs m. m. ett förslagsanslag av 13 550 000 kr.
Propositionen
I propositionen läggs fram förslag rörande en reformering av utbildningen av
klass- och ämneslärare.
Den nya utbildningen, som avses bli införd med början läsåret 1968/69,
ersätter dels nuvarande utbildning av småskollärare och folkskollärare vid folkskoleseminarium
och lärarhögskola, dels utbildning av lärare i läroämnen vid
universitet och högskolor, lärarhögskolor och praktisk lärarkurs.
Den årliga intagningskapaciteten, som f. n. uppgår till sammanlagt ca 2 800
klasslärarkandidater och ca 2 000 ämneslärarkandidater, beräknas under 1960-talet böra öka till ca 3 200 resp. 2 300 studerande.
Lärarutbildningen skall svara mot de krav som de nya skolformernas målsättning,
kursinnehåll och verksamhetsformer ställer. Ett huvudmål för utbildningen
är att hos lärarna grundlägga vilja och förmåga till omvärdering
och ständig förbättring av skolans verksamhet samt att ge dem förutsättningar
att följa det pedagogiska forsknings- och utvecklingsarbetet.
Den blivande läraren skall få dels ämnesteoretisk utbildning, dels praktiskpedagogisk
utbildning omfattande pedagogik, metodik och praktik. Utbildningen
föreslås liksom hittills bli specialiserad på olika läi’arkategorier. Lärarna skall
dock, även då utbildningen blir stadieinriktad, kunna i viss utsträckning undervisa
över stadiegränserna.
Den sammanlagda utbildningstiden för klasslärare på lågstadiet föreslås bli
2V2 år och för klasslärare på mellanstadiet 3 år. Inom denna tid skall rymmas
en fördjupad utbildning, som ger kompetens att i viss utsträckning undervisa
på överliggande stadium, samt utbildning i engelska för alla lärare på lågstadiet.
Som allmänt behörighetsvillkor till utbildning av klasslärare för lågstadiet och
mellanstadiet skall gälla att sökande genomgått gymnasium, fackskola eller äger
motsvarande utbildning.
4
Statsutskottets utlåtande nr 51 år 1967
Den ämnesteoretiska utbildningen för blivande ämneslärare på grundskolans
högstadium och det gymnasiala stadiet skall bedrivas inom universitetsväsendet
och skall i fråga om nivå och omfattning ansluta till vad som nu gäller för
behörighet till adjunktstjänst på resp. stadier. För adjunktstjänst i allmänna
läroämnen skall utbildningen vara enhetlig så till vida att behörighet skall uppnås
av den som vid filosofisk fakultet avlagt primärexamen med lärarinriktning.
Den ämnesteoretiska utbildningen av blivande lärare i tekniska ämnen bör tillgodoses
genom teknisk magisterutbildning eller civilingenjörsutbildning och av
blivande lärare i ekonomiska ämnen genom studier vid universiteten eller utbildning
vid handelshögskolorna. Den ämnesteoretiska utbildningens närmare
utformning fixeras inte i propositionen utan avses ytterligare prövas av universitetskanslersämbetet
i samband med ämbetets utredning rörande bl. a. fasta
studiegångar vid filosofisk fakultet.
Den praktisk-pedagogiska utbildningen av ämneslärare skall bestå av en
förberedande del i anslutning till den ämnesteoretiska utbildningen och en avslutande
del omfattande det sista studieåret. Denna utbildning liksom utbildningen
av klasslärare föreslås förlagd till självständiga lärarhögskolor.
Lärarhögskolorna skall spela en central roll inom det pedagogiska forskningsoch
utvecklingsarbetet samt inom fortbildningen.
I avvaktan på en mer allsidig översyn av övningslärarutbildningen föreslås
provisoriska åtgärder, som innebär att lärartjänst på högstadiet, i gymnasiet,
fackskolan och yrkesskolan skall kunna avse en kombination av läroämnen och
övningsämnen samt vissa andra ämnen.
En fastare organisation av huvudlärarsystemet föreslås. I grundskolan och
samtliga gymnasiala skolformer skall inrättas arvodestjänster som huvudlärare.
Intagning till lärarutbildningen skall grundas huvudsakligen på betyg från
föregående utbildning medan lämplighetsprövning tills vidare skall utnyttjas
endast för att undvika intagning av för yrket klart olämpliga sökande.
Varje lärarhögskola föreslås få förfoga över en eller flera skolenheter inom det
allmänna skolväsendet för försöks- och demonstrationsändamål. För handledning
av lärarkandidater under den praktiska utbildningen skall därutöver finnas särskilda
handledare, så långt möjligt samlade till särskilda skolenheter eller s. k.
praktikcentra.
Utöver de lärarhögskolor för utbildning av såväl klass- som ämneslärare,
som redan är organiserade, föreslås nya sådana bli upprättade i Umeå den 1 juli
1967 och i Linköping den 1 juli 1968. Flertalet av de nuvarande folkskoleseminarierna
ersätts den 1 juli 1968 med lärarhögskolor för enbart klasslärarutbildning.
Vid några folkskoleseminarier skall den utbildning av klasslärare som bygger
direkt på grundskolan fortsätta övergångsvis. I avvaktan på en utredning
om utbildning av lärare för bl. a. den finsktalande befolkningen i Sverige skall
verksamheten vid folkskoleseminariet i Haparanda tills vidare fortsätta.
Statsutskottets utlåtande nr 51 år 1967
D
Motionerna
I detta sammanhang har utskottet behandlat följande motioner, nämligen
dels en vid 1966 års riksdag inom andra kammaren av herr Källstad väckt
motion (1966: II: 65), vars behandling uppskjutits till 1967 års riksdag och i vilken
hemställts
1. att riksdagen måtte besluta att ge Kungl. Maj:t i uppdrag att igångsätta
försöksverksamhet, där mellanstadielärare, samtidigt som en ny årskurs 4 påbörjas,
som klassföreståndare följer sin tidigare klass upp i årskurs 7 i lämpligt
ämne,
2. att riksdagen måtte besluta, att mellanstadielärarutbildningen utöver den
av lärarutbildningssakkunniga föreslagna ämnesfördjupningen också skall innehålla
en frivillig vidareutbildningskurs, varigenom mellanstadieläraren blir kompetent
att undervisa i ett ämne på högstadiet,
3. att riksdagen måtte förorda försöksverksamhet, där högstadieläraren undervisar
i ett ämne på mellanstadiet i en klass som han under klassens högstadieår
kan vara klassföreståndare för,
4. att riksdagen måtte medverka till att sådan tjänstgöring i arvoderingsavseende
likställes med tjänstgöring på högstadiet, samt
5. att riksdagen måtte besluta, att det i högstadielärarutbildningen kan ingå
frivillig undervisning i mellanstadiets metodik för lärare med inriktning på
tjänstgöring i ett ämne på mellanstadiet;
dels två likalydande motioner, väckta den ena inom första kammaren av herr
Thorsten Larsson to. fl. (I: 85) och den andra inom andra kammaren av herr
Källstad to. fl. (II: 116), i vilka hemställts, såvitt nu är i fråga, att riksdagen
måtte i skrivelse till Kungl. Maj:t hemställa om skyndsam utredning genom
universitetskanslersämb etets försorg om inrättande under de närmaste budgetåren
av ytterligare professurer i utvecklingspsykologi, särskilt förskolålderns
psykologi och pedagogik;
dels två likalydande motioner, väckta den ena inom första kammaren av
herrar Harald Pettersson och Svanström (I: 396) och den andra inom andra
kammaren av herr Börjesson i Glömminge m. fl. (II: 494), i vilka hemställts att
riksdagen måtte i skrivelse till Kungl. Maj:t uttala sig för att intagningsprövningarna
till lärarhögskolor och seminarier tidigareläggs i enlighet med vad i motionerna
anförts;
dels två likalydande motioner, väckta den ena inom första kammaren av herr
Bengtson (I: 687) och den andra inom andra kammaren av herr Dockered to. fl.
(II: 859), i vilka hemställts att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj:t måtte anhålla
om åtgärder med syftningen, att humanbiologien vid ämnesutbildningen
av biologilärare för grundskolans högstadium får en tidsram som svarar mot dess
betydelse inom skolämnet biologi, att särskild vikt fästes vid sådana moment,
6
Statsutskottets utlåtande nr 51 år 1967
som för eleven har stor praktisk betydelse, t. ex. sexualfrågor, alkohol- och narkotikafrågan,
frågor som rör fysisk och mental hälsa, att i ämnesutbildningen konsekvent
de mest kompetenta lärarkrafterna anlitas från såväl medicinsk som
filosofisk fakultet, att detta, om det befinnes ändamålsenligt, sker genom att
tillskapa ett nytt universitetsämne jämställt med övriga biologiska ämnen förslagsvis
benämnt humanbiologi alternativt hälsolära;
dels en inom första kammaren av herr Bengt Gustavsson väckt motion
(I: 688), i vilken hemställts att riksdagen beaktar i motionen framförda synpunkter
angående en förlängning av läsåret vid universitet och högskolor;
dels två likalydande motioner, väckta den ena inom första kammaren av herr
Bengtson m. fl. (I: 689) och den andra inom andra kammaren av herr Hedlund
to. fl. (II: 865), i vilka hemställts, att riksdagen måtte besluta
I. att lärarutbildningens mål ges en klarare definition än den som anges i propositionen
i syfte att dels göra lärarkandidaterna medvetna om sin uppgift som
fostrare, dels komplettera lärarkandidaternas skolning till objektivitet med en
orientering om de etiska och moraliska normer vilka genom skolbesluten vid
1962 och 1964 års riksdagar angetts som riktningsgivande för skolans verksamhet;
II.
att i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla om förslag angående innehåll och
organisation när det gäller vidareutbildning av klasslärare;
III. att i skrivelse till Ivungl. Maj:t anhålla om utredning och förslag angående
effektivisering av studiedagarna för lärarnas fortbildning enligt i motionerna
anförda riktlinjer;
IV. att uttala att ställning till frågan om läsårets förlängning till 40 veckor i
samband med införande av femdagarsvecka inte bör tas förrän skolarbetstidsutredningen
avslutat sitt arbete och särskild proposition i ämnet förelagts riksdagen;
V.
att i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla om förslag med anledning av resultatet
av pågående utredning beträffande system med fasta studiegångar;
VI. att i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla dels om att i anslutning till aviserad
utredning beträffande den ämnesteoretiska utbildningen för adjunktstjänst
jämväl prövas den i motionerna förordade adjunktsutbildningen i form av treårig
ämnesteoretisk utbildning med inriktning på grundskolans högstadium
samt ytterligare ett års studier för dem som avser att bli gymnasieadjunkter,
dels om förslag med anledning av nämnda utredning; samt
VII. att i övrigt beakta vad i motionerna anförts;
dels två likalydande motioner, väckta den ena inom första kammaren av herrar
Eric Carlsson och Axel Kristiansson (I: 690) och den andra inom andra kammaren
av herr Larsson i Borrby (II: 867), i vilka hemställts att riksdagen måtte
uttala, att intagningsprövningarna till lärarhögskolor skall tidigareläggas i enlighet
med vad i motionerna anförts;
dels två likalydande motioner, väckta den ena inom första kammaren av herr
Dahlberg (I: 691) och den andra inom andra kammaren av herrar Carlstein och
Statsutskottets utlåtande nr 51 år 1967
7
Fagerlund (II: 864), i vilka hemställts att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj:t
måtte anhålla om prövning av förutsättningarna för inrättandet av en professur
i pedagogik vid lärarhögskolan i Stockholm med uppgift att särskilt beakta det
pedagogiska utvecklingsarbetet inom fritidsfostran;
dels två likalydande motioner, väckta den ena inom första kammaren av herr
Dahlén m. jl. (I: 692) och den andra inom andra kammaren av herr Ohlin to. fl.
(II: 877), i vilka hemställts att riksdagen måtte besluta
1. att uttala att lärarutbildningen i dess helhet på sikt bör inordnas i universitetsorganisationen,
2. att lärarutbildningens mål ges en klarare definition än den som anges i propositionen
i syfte att dels göra lärarkandidaterna medvetna om sin fostrande
uppgift, dels komplettera lärarkandidaternas skolning till objektivitet med en
orientering om de etiska normer vilka genom skolbesluten vid 1962 och 1964
års riksdagar angetts som riktningsgivande för skolans verksamhet,
3. att i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla om skyndsam utredning genom
kompetensutredningens försorg om den allmänna förkunskapsnivå som bör gälla
för olika former av lärarutbildning, varvid särskilt frågan om det gymnasiala
skolstadiets ställning i behörighetsavseende bör utredas, samt att avvägningen
mellan förkunskaper och kunskaper förvärvade under den egentliga lärarutbildningen
bör bli föremål för en samlad bedömning,
4. att i skrivelse till Kungl. Maj:t hemställa att vid den närmare utformningen
av de speciella behörighetsvillkor, som avses gälla för inträde till klasslärarutbildning,
väsentliga ämnen blir uttryckta i krav på kunskaper enligt gymnasiets
läroplan och ej som departementschefen föreslår enbart i fackskolans
läroplan,
5. att i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla om skyndsam utredning samt förslag
om adjunktsutbildningens utformning syftande till gemensam primärexamen
för adjunkter men med krav på 4-årig ämnesteoretisk utbildningsgång för de
lärare som avser att tjänstgöra på gymnasium,
6. att i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla om förslag om en samordnad vidareutbildningsorganisation
avsedd för samtliga lärarkategorier,
7. att uttala att frågan om fortbildningens anordnande m. m. bör avgöras
efter förhandlingar mellan företrädare för arbetsgivaren/staten och lärarnas
personalorganisationer,
8. att uttala att ställning till frågan om läsårets förlängning till 40 veckor i
samband med införande av femdagarsvecka inte kan las förrän skolarbetstidsutredningen
avslutat sitt arbete och särskild proposition i ämnet framlagts,
9. att uttala att samtliga lärare om möjligt ges enhetlig tjänstebenämning,
10. att uttala att lärarkandidaterna ges tillräckligt medinflytande i de organ
av bl. a. samverkanskaraktär, som föreslås inrättade, samt
11. att i skrivelse till Kungl. Maj:t begära utredning och förslag om en vidgad
användning av radio- och TV-undervisning i lärarutbildningssyfte;
dels två likalydande motioner, väckta den ena inom första kammaren av fru
8
Statsutskottets utlåtande nr 51 år 1967
IIamrin- Thorell to. fl. (I: 693) och den andra inom andra kammaren av herr
Jönsson i Ingemarsgården to. fl. (II: 866), i vilka hemställts att riksdagen måtte
besluta dels att undanröja alla formella hinder mot kombination i ämneslärartjänst
i grundskola, fackskola och gymnasium av s. k. övningsämne med s. k.
läroämne, dels att inrätta eu 1-årig akademisk kurs för utbildning av lärare i
familje- och konsumentkunskap i enlighet med lärarutbildningssakkunnigas
förslag, dels ock att i skrivelse till Kungl. Maj:t hemställa att den planerade
överarbetningen av frågan om vidareutbildningens innehåll och organisation
måtte innefatta även en 1-årig akademisk kurs i ämnet familje- och konsumentkunskap,
samt att behörighetsfrågan vad gäller tjänst med undervisning i ämnet
familje- och konsumentkunskap upptages till prövning;
dels två likalydande motioner, väckta den ena inom första kammaren av herr
Nils Hansson m. fl. (I: 694) och den andra inom andra kammaren av fru Nettelbrandt
to. fl. (II: 869), i vilka hemställts att riksdagen måtte besluta att som
förutbildningskrav för tillträde till klasslärarutbildning skall gälla kunskaper
motsvarande genomgånget gymnasium;
dels två likalydande motioner, väckta den ena inom första kammaren av herr
Holmberg m. fl. (I: 695) och den andra inom andra kammaren av herr Bohman
•ro. fl. (II: 863), i vilka hemställts att riksdagen måtte besluta
a) att som allmänt behörighetsvillkor för tillträde till klasslärarutbildning skall
gälla krav på genomgånget gymnasium eller motsvarande utbildning,
b) att kompetens för adjunktstjänst skall normalt uppnås för grundskolan i
tre skolämnen med en studietid om minst två terminer per ämne samt för gymnasiet
i två skolämnen med en studietid om minst tre terminer per ämne,
c) att frågan om alternativt ledigförklarande av lektors- och adjunktstjänster
icke nu avgöres utan tas upp i samband med behandlingen av forskarutredningens
betänkande rörande lektorsutbildningen,
d) att därest yrkandet under a) inte skulle bifallas utbildningstiden för lågstadielärare
skall utökas till 3 år, samt
e) att i skrivelse till Kungl. Maj :t giva till känna vad i motionerna i övrigt anförts;
dels
två likalydande motioner, väckta den ena inom första kammaren av
herr Lidgard (I: 696) och den andra inom andra kammaren av herr Nordstrandh
(II: 870), i vilka hemställts att riksdagen icke måtte uttala sig om läsårets
längd vid övergång till 5-dagarsvecka;
dels två likalydande motioner, väckta den ena inom första kammaren av herr
Lidgard och fröken Stenberg (I: 697) och den andra inom andra kammaren av
herr Nordstrandh (II: 876), i vilka hemställts att riksdagen i skrivelse till Kungl.
Maj:t skall hemställa om utredning och förslag rörande inrättande av musik-,
gymnastik- och teckningslärartjänster, baserade på undervisningsbehovet i dessa
ämnen på grundskolans samtliga stadier;
dels två likalydande motioner, väckta den ena inom första kammaren av herr
Lidgard och fröken Stenberg (I: 698) och den andra inom andra kammaren av
Statsutskottets utlåtande nr 51 år 1967
9
herr Nordstrandh (II: 875), i vilka hemställts att riksdagen för närvarande icke
godtar förslaget rörande studiesociala förmåner såvitt det gäller studerande vid
lärarhögskolans ämneslärarlinj e;
dels två likalydande motioner, väckta den ena inom första kammaren av herr
Lidgard och fröken Stenberg (I: 699) och den andra inom andra kammaren av
herr Nordstrandh (II: 874), i vilka hemställts att riksdagen i skrivelse till Kungl.
Maj:t hemställer att riktlinjer beträffande lärarutbildning i dramatik snarast
utarbetas och förelägges riksdagen;
dels två likalydande motioner, väckta den ena inom första kammaren av herr
Lidgard och fröken Stenberg (I: 700) och den andra inom andra kammaren av
herr Nordstrandh (II: 871), i vilka hemställts att riksdagen icke måtte biträda
departementschefens uttalande om fortbildningens förläggning utan hänskjuta
frågan till förhandlingar mellan arbetsgivaren/staten och arbetstagarna;
dels två likalydande motioner, väckta den ena inom första kammaren av herr
Lidgard och fröken Stenberg (I: 701) och den andra inom andra kammaren av
herr Nordstrandh (II: 873), i vilka hemställts att riksdagen måtte uttala att lärares
medverkan i lärarutbildning i görligaste mån skall bygga på frivilligt åtagande;
dels
två likalydande motioner, väckta den ena inom första kammaren av herrar
Erik Filip Petersson och Blomquist (1:702) och den andra inom andra
kammaren av herr Neländer m. fl. (II: 868), i vilka hemställts att riksdagen i
skrivelse till Kungl. Maj:t måtte anhålla att Kungl. Maj:t vid utformningen av
bestämmelser för den framtida lärarutbildningen och vid omarbetningen av de
föreliggande studieplanerna måtte ta hänsyn till det som framhållits i motionerna
och då särskilt med syftning
1. att utbildningen ser det som en huvuduppgift att göra lärarkandidaterna
medvetna om sin uppgift som fostrare,
2. att lärarkandidaternas skolning till objektivitet kompletteras med en klarläggande
orientering om de etiska och moraliska värden, som genom skolbesluten
vid 1962 och 1964 års riksdagar angetts som riktningsgivande för skolans
verksamhet och till vilkas accepterande skolans fostran av eleverna skall leda,
3. att i biologilärarutbildningen större utrymme än hittills ägnas åt humanbiologi,
som bör tillerkännas en tidsram som svarar mot dess betydelse inom
skolämnet biologi,
4. att vid utbildningen av lärare såväl i biologi som samhällskunskap och
kristendomskunskap/religionskunskap särskild vikt fästes vid sådana moment
som sexualkunskap, undervisningen om de narkotiska ämnena och alkoholen
samt över huvud taget frågor som rör elevens fysiska och mentala hälsa,
5. att liksom fallet är med övriga läroämnen inom grundskolan full kongruens
skapas mellan benämningarna på utbildningsämne och skolämne när det
gäller religionsundervisningen, där utbildningsämnets namn genomgående bör
vara kristendomskunskap,
6. att tiden för klasslärarutbildningen i kristendomskunskap utökas så att
10
Statsutskottets utlåtande nr 51 år 1967
ämnesutbildningen för lågstadiet sättes till 45 timmar och för mellanstadiet till
60 timmar och att därutöver metodikavsnittet tilldelas 15 timmar,
7. att det med hänsyn till den från lärarutbildningens synpunkt irrelevanta
undervisningen i religionskunskap i fackskola och gymnasium och med tanke
på den relativt ringa omfattning denna undervisning har även på humanistisk
och samhällsvetenskaplig lärokurs uppställes speciella behörighetsvillkor i kristendomskunskap
varigenom lärarutbildningen kan bygga på någorlunda enhetlig
grund,
8. att vidareutbildning av mellanstadielärare till högstadielärare i kristendomskunskap
liksom hittills skall förekomma,
9. att det vid vidareutbildning av lågstadielärare för undervisning i kristendomskunskap
på mellanstadiet skall ingå ämnesfördjupning med hänsyn till olikheterna
i de båda stadiernas undervisning också i fråga om lärostoffet,
10. att religionspedagogiken blir tillgodosedd vid uppbyggnaden av lärarhögskolornas
forskningsinstitutioner i pedagogik och ämnesmetodik, samt
11. att tillämpningsbestämmelserna till lärarutbildnings- och lärarhögskolestadga
utformas så att gemenskapslivet inom studentkårerna och de ideella föreningarna
vid lärarhögskolorna främjas;
dels två likalydande motioner, väckta den ena inom första kammaren av fröken
Stenberg och herr Lidgard (I: 703) och den andra inom andra kammaren av
herr Nordstrandh (II: 872), i vilka hemställts att riksdagen måtte uttala att utbildningen
av de personer, som saknar lärarutbildning men under många år på
ett förtjänstfullt sätt verkat som klasslärare på heltid, icke avsevärt förkortas
utan i det stora hela blir likvärdig med den reguljära utbildningen;
dels en inom andra kammaren av herr Arvidson väckt motion (II: 860), i vilken
hemställts att riksdagen ville uttala
1. att utbildningen av ämneslärare och utbildningen av klasslärare skall i princip
vila på samma förutbildningsgrund,
2. att studerande, som syftar mot adjunktskompetens, tillerkänns studiemedel
för den tid som kan anses erforderlig för inhämtande av kunskaper för högre
betyg än vad som erfordras för vanlig adjunktskompetens, samt
3. att den av Kungl. Maj:t föreslagna organisationen av klasslärarutbildningen
skall betraktas som provisorisk i avvaktan på en bättre samordning mellan
klass- och ämneslärarutbildning;
dels en inom andra kammaren av herr Arvidson väckt motion (II: 861), i vilken
hemställts att riksdagen måtte besluta att i skrivelse till Kungl. Maj:t hemställa
att åtgärder vidtas för att igångsätta lärarutbildning av personer med tillräcklig
lärarerfarenhet med början höstterminen 1867;
dels en inom andra kammaren av herr Arvidson väckt motion (II: 862), i vilken
hemställts att riksdagen uttalar att lärarutbildningen inom de givna tidsramarna
förstärks i avsikt att göra lärarna skickade att medverka i den estetiska
skolning av eleverna, som är en gemensam uppgift för skolans alla ämnen;
Statsutskottets utlåtande nr 51 år 1967
11
dels ock en inom andra kammaren av herrar Oskarson och Nordstrandh
väckt motion (II: 878), i vilken hemställts att riksdagen i skrivelse till Kungl.
Maj :t måtte anhålla att samordning mellan värnpliktsutbildningen och den tidsmässigt
utökade civila studiegången ingående prövas med beaktande av vad i
motionen anförts.
Beträffande motiveringen till de motionsvis framställda yrkandena får utskottet
hänvisa till motionerna 1966:11:65, 11:116, 11:494, 11:859, 1:688, 11:865,
I: 690, II: 864, II: 877, I: 693, II: 869, I: 695, II: 870, I: 697, I: 698, I: 699, II: 871,
II: 873, II: 868, II: 872, II: 860, II: 861, II: 862 och II: 878.
Utskottet
Lärarutbildningens uppgifter. Efter ett inledande avsnitt om det utredningsarbete
av 1960 års lärarutbildningssakkunniga (LUS) som ligger bakom
propositionen behandlas i ett andra avsnitt med rubriken »Lärarutbildningens
uppgifter» dels behovet av lärare och dels lärarutbildningens mål. Vad
beräffar lärarbehovet betonas därvid, att lärarutbildningen inte kan dimensioneras
så snävt att den svarar bara mot skolväsendets beräknade behov, detta bl. a.
därför att det regelmässigt visar sig att en del av de lärarutbildade söker sig till
annan verksamhet än lärarverksamhet. I dagens läge med en besvärande lärarbrist
och med förutsedda ökade behov av lärare inom skolväsendets område
måste man för den period som kan överblickas räkna med att intagningen till
lärarutbildningen måste ligga på en påtagligt högre nivå än nu. Till lågstadielärarutbildning
anses ca 1 400 och till mellanstadielärarutbildning ca 1 800 studerande
böra intas omkring år 1970. Även den praktisk-pedagogiska delen av
ämneslärarutbildningen anses böra öka i omfattning. Samtidigt understrykes i
propositionen den osäkerhet, som kännetecknar prognoser rörande behovet av
pedagogiskt utbildad arbetskraft, och framhålles att utbildningsorganisationen
bör göras så elastisk att den lätt och snabbt kan ställas om med hänsyn till förändringar
i intagningens omfattning.
I motionerna I: 695 och II: 863 påpekas att man vid lärarbrist på lågstadiet
inte har tillgång till ersättningspersonal med något slag av lärarutbildning. Systemet
att lärare får undervisa på högre stadium får därför i en lärarbristsituation
särskilt besvärande konsekvenser på detta stadium. Motionärerna understryker
angelägenheten av att småskollärarutbildningen snarast ges tillräcklig
kapacitet.
Utskottet, som för sin del inte har något att erinra mot vad i propositionen
anförts angående lärarbehovet, vill särskilt understryka departementschefens
uttalande att utbildningsorganisationen måste göras elastisk. Vidare får utskottet
med anledning av motionerna I: 695 och II: 863 framhålla, att utskottet
förutsätter att de särskilda problem, som lärarbristen kan vålla på olika skol
-
12
Statsutskottets utlåtande nr 51 år 1967
stadier, beaktas vid kommande fortsatta överväganden angående utbildningsorganisationens
storlek.
LUS har mot bakgrunden av en analys av skolreformernas innebörd funnit,
att en stark förändring av målsättningen för lärarutbildningen är nödvändig.
I tolv punkter som återges i propositionen (s. 16 och 17) har de sakkunniga sammanfattat
utbildningens uppgifter i det nya läget. I anslutning härtill har departementschefen
framhållit, vilket även LUS gjort, att lärarutbildningens mål givetvis
måste fastställas med utgångspunkt i de nya skolformernas målsättning,
kursinnehåll och verksamhetsformer så som dessa närmare angivits i läroplanen.
Samtidigt har han betonat, att skolan inte får vara statisk utan ständigt
måste utvecklas i takt med förändringarna i samhället. Den nya lärarutbildningen
måste bli ett led i den fortgående skolreformen och hos läraren grundlägga
vilja och förmåga till omvärdering och ständig förbättring av skolans arbetssituation,
av kurser och lärostoff. Det fordras också, att hos läraren skapas
förmåga att kritiskt bedöma företeelser och problem liksom att han ges goda förutsättningar
att följa det pedagogiska forsknings- och utvecklingsarbetet. I denna
mening bör lärarutbildningen, framhåller departementschefen, stå på vetenskaplig
grund.
I de inbördes likalydande motionsparen I: 689 och II: 865, I: 692 och II: 877
samt I: 702 och II: 868 har, såvitt nu är i fråga, framförts nära samstämmiga
yrkanden med avseende på lärarutbildningens mål. Yrkandena går i alla motionerna
— med någon mindre variation i ordvalet — ut på dels att lärarkandidaternas
blivande uppgift som fostrare skall betonas starkare, dels att deras skolning
till objektivitet skall kompletteras med en orientering om normer och
värden, som genom skolbesluten vid 1962 och 1964 års riksdagar angetts som
riktningsgivande för skolans verksamhet. I motionerna I: 702 och II: 868 tillfogas
att skolans fostran av eleverna skall leda till accepterande av nämnda
värden.
Med anledning av nu ifrågavarande motionsyrkanden får utskottet för sin
del anföra, att redan det av departementschefen klart angivna sambandet mellan
målet för lärarutbildningen och de nya skolformernas målsättning innebär, att
blivande bestämmelser eller anvisningar angående lärarutbildningen måste komma
att både klart betona lärarens uppgift som fostrare och anknyta till de
grundläggande etiska värderingar som innefattas i 1962 och 1964 års skolbeslut.
Utskottet vill för sin del understryka vikten av att de blivande lärarna bibringas
en klar uppfattning i dessa frågor och samtidigt framhålla det stora ansvar
för ungdomens fostran som åvilar hemmen. Nu ifrågavarande motionsyrkanden
torde inte böra föranleda annan åtgärd än att riksdagen i skrivelse till Kungl.
Maj :t ger till känna vad utskottet anfört angående lärarutbildningens mål.
Lärarutbildningens innehåll och utformning behandlas i propositionens
tredje avsnitt. Departementschefen uttalar här inledningsvis att innehållet i lärarutbildningen
bör grupperas i fyra huvuddelar nämligen ämnesutbildning,
Statsutskottets utlåtande nr 51 år 1967
13
pedagogik, metodik och praktik. Han framhåller vidare bl. a. att pedagogikutbildningen
måtte få en klart starkare inriktning mot läraryrket än hittills, dvs.
mot undervisningsprocessen, dess mål, betingelser och resultat. En så inriktad
pedagogikutbildning utgör enligt departementschefen en mycket väsentlig del av
lärarutbildningen, men även övriga komponenter i denna kan göra anspråk på
vidgat utrymme. Han understryker också, att lärarutbildningen inte utgörs
enbart av grundutbildning utan att en lika viktig komponent är den fortbildning
som varje lärare kontinuerligt måste skaffa sig, ibland på egen hand,
ibland med samhällets direkta stöd.
I propositionen behandlas därefter frågan om lärarutbildningens specialisering
på olika lärarkategorier. Därvid uttalas bl. a. att man i nuvarande läge
bör räkna med två typer av klasslärare, den ena utbildad för lågstadiet och den
andra för mellanstadiet. Samtidigt understrykes vikten av en helhetssyn på
läraruppgiften och en kontinuerlig samverkan genom alla skolstadier och lärarkategorier.
Lärarna bör, även då deras utbildning blir stadieinriktad, i viss utsträckning
kunna undervisa över stadiegränsema.
I propositionen uttalas, att i fråga om behörighet för tillträde till klasslärarutbildningen
som allmänt villkor bör gälla krav på genomgången fackskola,
gymnasium eller motsvarande utbildning. Som stöd härför framhålles först
att allmänna utbildningspolitiska skäl talar för att denna utbildning inte bör
bygga enbart på den del av det gymnasiala skolsystemet, som utgörs av gymnasiet.
Också andra skäl anses tala härför, exempelvis att fackskolan erhållit
en målsättning och utformning som kan beräknas attrahera många ungdomar
med en för bl. a. pedagogiska yrken lämplig intresseinriktning. Vad angår de
speciella behörighetsvillkor, som enligt departementschefens mening utöver de
allmänna villkoren bör gälla för antagning till klasslärarutbildningen, bör dessa
uttryckas i krav på kunskaper i särskilt specificerade ämnen enligt fackskolans
läroplan. Som skäl för detta ställningstagande, som avviker från LUS’ förslag,
anges i propositionen också, att en av skolöverstyrelsen verkställd jämförelse
mellan timplanerna för gymnasiet och för fackskolan givit vid handen, att
fackskolans sociala linje och i stort sett också dess ekonomiska linje ger en med
gymnasiet jämförbar standard i de för klasslärarutbildningen relevanta ämnena.
Avsikten är att kompetensutredningen i samråd med skolöverstyrelsen skall
framlägga förslag till detaljerade bestämmelser rörande tillträde till klasslärarutbildning.
Frågan om vilka krav på förutbildning som bör ställas för tillträde till klasslärarutbildningen
behandlas i flera motioner. Sålunda hemställes i motionen
II: 860, såvitt nu är i fråga, att riksdagen måtte uttala att utbildningen av ämneslärare
och utbildningen av klasslärare i princip skall vila på samma förutbildningsgrund.
Bakgrunden är ett önskemål om att det nya skolsystemets helhetssyn
får sin motsvarighet i en helhetssyn på lärarutbildningen och att detta
i vad gäller utbildningen resulterar i att en gemensam grund förutsättes för all
lärarutbildning. Motionären åberopar, att departementschefen i propositionen
14
Statsutskottets utlåtande nr 51 år 1967
(s. 124) uttalat, att kompetensutredningens uppdrag att undersöka möjligheten
att i en del fall grunda postgymnasial utbildning på fackskolekompetens i viss
mening bör gälla även den s. k. akademiska postgymnasiala utbildningen. För att
fackskolan skall kunna godtagas som grundval för klasslärarutbildningen krävs
enligt motionären garanti i form av ett riksdagsuttalande att ämneslärarutbildningen
skall vila på principiellt samma förutbildningsgrund som klasslärarutbildningen.
Vidare yrkas, såvitt nu är i fråga, i motionerna I: 695 och II: 863 att riksdagen
måtte besluta att som allmänt behörighetsvillkor för tillträde till klasslärarutbildning
skall gälla krav på genomgånget gymnasium eller motsvarande utbildning.
Samma yrkande framställs i motionerna I: 694 och II: 869.
I motionerna 1:692 och 11:877 slutligen erinras om att för närvarande nio
av tio mellanstadielärarkandidater som bas för sin lärarutbildning har genomgånget
gymnasium. Motionärerna uttalar att det givetvis kan ifrågasättas om
det i nuvarande läge är riktigt att ändra på detta förhållande. Enligt deras
mening bör hela frågan om kravet på viss allmän förkunskapsnivå lösas i ett
större sammanhang, lämpligen först efter yrkesskolereformen och efter utredning
av kompetensutredningen angående den allmänna förkunskapsnivå som bör
gälla för olika former av lärarutbildning. Motionärerna, som yrkar att riksdagen
måtte anhålla om skyndsam utredning i frågan, vill emellertid inte motsätta
sig, att genomgången fackskola godkännes som allmänt förkunskapskrav
för klasslärarutbildningen, men hävdar samtidigt, att de speciella behörighetsvillkoren,
åtminstone i ett antal väsentliga ämnen, måste bli uttryckta i krav
på kunskaper enligt gymnasiets läroplan och ej enbart enligt fackskolans läroplan.
Vad först angår yrkandet i motionen II: 860 om samma förutbildningsgrund
för utbildning av ämneslärare och utbildning av klasslärare anser utskottet, att
riksdagen inte för närvarande bör göra något uttalande i frågan.
Vad så angår preciseringen av det allmänna behörighetsvillkoret för klasslärarutbildningen
har utskottet ingen erinran mot kravet att sökande skall ha
genomgått fackskola eller gymnasium eller förvärvat motsvarande utbildning.
Som »motsvarande utbildning» bör kunna anses exempelvis vissa folkhögskolekurser.
Utskottet vill tillägga att man framdeles, när en reform av yrkesskolan
genomförts, bör överväga i vad mån genomgången utbildning inom denna del av
det gymnasiala skolväsendet också bör medföra tillträde till ifrågavarande utbildning.
Utskottet kan sålunda inte ansluta sig till den uppfattning, som uttalats
i motionerna I: 692 och II: 877, nämligen att genomgång av fackskola endast
under viss förutsättning beträffande de speciella behörighetsvillkoren skall accepteras
som uppfyllt allmänt behörighetsvillkor. Utskottet avstyrker vidare motionerna
I: 694 och II: 869 samt det i motionerna I: 695 och II: 863 gjorda yrkandet
att genomgånget gymnasium eller motsvarande utbildning skall fastställas som
allmänt behörighetsvillkor för tillträde till klasslärarutbildning.
Statsutskottets utlåtande nr 51 år 1967
15
Utskottet får vidare med anledning av yrkandet i motionerna I: 692 och
II: 877 om skyndsam utredning om de allmänna förkunskapskraven framhålla,
att det synes utskottet uppenbart, bl. a. genom departementschefens uttalanden
i propositionen, att man kan räkna med att frågan om de allmänna förkunskapskrav,
som bör gälla för olika former av lärarutbildning, uppmärksammas av
Kungl. Maj:t och i erforderlig mån utredes. Vidare får utskottet, med hänsyn till
att motionsyrkandet gäller skyndsam utredning, påpeka dels att motionärerna
själva synes ha ansett att yrkesskolreformen först bör avvaktas, dels att förevarande
proposition inte, annat än i vad gäller vissa provisorier, behandlar utbildningen
av lärare i övnings- och yrkesämnen och att frågan om krav på förkunskaper
för dylik utbildning rimligen bör prövas först i samband med en mer
genomgripande översyn av denna utbildning. Utskottet anser med hänsyn till
det nu sagda, att ifrågavarande motioner, såvitt nu är i fråga, inte bör bifallas
av riksdagen.
Som framgått av det föregående har departementschefen räknat med att utöver
allmänna behörighetskrav skall förekomma speciella behörighetskrav uttryckta
i krav på kunskaper i särskilt specificerade ämnen enligt fackskolans
läroplan. Han har dock inte tagit ståndpunkt till utformningen av dylika speciella
behörighetskrav utan förutsatt att frågan härom skall utredas särskilt.
I motionerna I: 692 och II: 877 har, som framgått av det föregående, yrkats, att
riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj:t måtte hemställa, att de speciella behörighetskraven
i vad gäller väsentliga ämnen uttryckes i krav på kunskaper enligt
gymnasiets läroplan.
Utskottet kan för sin del med hänsyn bl. a. till vad som nyss redovisats angående
utfallet av skolöverstyrelsens jämförelse mellan fackskolan och gymnasiet
som grund för lärarutbildning inte ansluta sig till detta yrkande och anser
därför att nämnda motioner, såvitt nu är i fråga, inte bör bifallas av riksdagen.
Det i motionerna I: 702 och II: 868 framställda yrkandet angående speciella
behörighetsvillkor i ämnet kristendomskunskap innebär förslag att riksdagen —
innan den av departementschefen förutskickade närmare prövningen av dylika
villkor i olika ämnen ägt rum — skall uttala sig för speciella behörighetsvillkor
just i det angivna ämnet. Utskottet anser sig inte böra föreslå riksdagen att på
detta sätt föregripa den utredning och prövning av frågan om dylika villkor,
som förutsatts skola äga rum, och anser därför att motionerna i denna del
inte bör föranleda någon riksdagens åtgärd.
I propositionen förordas att den sammanlagda utbildningstiden för klasslärare
på lågstadiet blir 2V2 år och för klasslärare på mellanstadiet 3 år. I jämförelse
med LUS’ förslag innebär detta en förlängning av utbildningstiden vid lärarutbildningsanstalt
men totalt sett i åtskilliga fall en viss förkortning då förutbildningen
medräknas. Som skäl för sin ståndpunkt åberopar departementschefen
bl. a. önskvärdheten av att lärarna får kompetens att i viss utsträckning
undervisa på överliggande stadium och vidare att man genom en förlängning
16
Statsutskottets utlåtande nr 51 år 1967
av utbildningen skapar förutsättningar för att minska den genomsnittliga belastningen
på lärarkandidaterna jämfört med LUS’ förslag.
I motionerna I: 695 och II: 863 uttalas viss tveksamhet huruvida den i propositionen
föreslagna utbildningstiden för lågstadielärare kommer att vara tillräcklig
med hänsyn bl. a. till att utbildning i engelska skall vara obligatorisk.
Motionärerna anser att frågan inte nu bör slutgiltigt avgöras. Därest det i samma
motioner framförda yrkandet om genomgånget gymnasium eller motsvarande
utbildning som grund för klasslärarutbildningen inte bifalles, anser motionärerna
dock att det redan nu bör beslutas att utbildningstiden för lågstadielärare skall
vara 3 år.
Utskottet anser förslaget om en utbildningstid på 2V2 år för klasslärare på
lågstadiet och 3 år för klasslärare på mellanstadiet vara väl avvägt. Utskottet
avstyrker därför yrkandet i motionerna I: 695 och II: 863 om en förlängning
till 3 år av utbildningstiden för lågstadielärare.
Departementschefen ansluter sig i propositionen till grundtankarna i LUS’
förslag i vad gäller innehåll och uppläggning av klasslärarutbildningen men framhåller
att, med hänsyn till bl. a. den förlängda utbildningstiden, en överarbetning
av förslagen till studieplaner är nödvändig. Han uttalar att de av LUS föreslagna
möjligheterna till val av fördjupningskurs bör vidgas till att i princip omfatta
samtliga ämnen eller ämnesgrupper. Klasslärarkandidaternas praktiktjänstgöring
föreslås, med ändring av LUS’ förslag, koncentrerad till en termin.
I motionerna I: 702 och II: 868 uttalas, såvitt nu är i fråga, att full kongruens
mellan benämningarna på utbildnings- och skolämne bör skapas när det gäller
religionsundervisningen och att utbildningsämnets benämning genomgående bör
vara kristendomskunskap då utbildningen avser grundskolan. Utskottet finner
för sin del inte vad som anförts i motionerna utgöra skäl för ett uttalande i den
angivna riktningen och anser därför att nämnda motioner, såvitt de nu är i
fråga, inte bör föranleda någon riksdagens åtgärd.
Beträffande utbildningstidens längd i de enskilda ämnena uttalas vidare i
samma motioner, att tiden för klasslärarutbildningen i kristendomskunskap bör
utökas så att ämnesutbildningen för lågstadiet sättes till 45 timmar och för
mellanstadiet till 60 timmar och att därutöver metodikavsnittet tilldelas 15
timmar. Motionärerna anser, att det timtal som LUS föreslagit i ämnet kommer
att medföra risk såväl för objektiviteten i skolundervisningen som för lärarens
självständighet i förhållande till läroboken. Med hänsyn till att en överarbetning
av studieplanerna förutsättes i propositionen anser sig utskottet inte böra
göra något uttalande i denna fråga.
I motionen II: 862 föreslås ett uttalande av riksdagen att lärarutbildningen
inom de givna tidsramarna bör förstärkas i avsikt att göra lärarna skickade att
medverka i den estetiska skolning av eleverna, som är en gemensam uppgift
för skolans alla ämnen. Utskottet får med anledning härav framhålla önskvärdheten
av att möjligheterna till estetisk fostran beaktas såväl vid detaljutformningen
av planerna för lärarutbildningen som vid den framtida tillämpningen.
Statsutskottets utlåtande nr 51 år 1967
17
Utskottet föreslår, att riksdagen i skrivelse till Ivungl. Maj:t ger till känna vad
utskottet sålunda anfört i anledning av motionen II: 862.
Propositionen innebär i fråga om lärartjänster -på grundskolans låg- och mellanstadium
inga väsentliga förändringar i förhållande till vad som nu gäller.
De nuvarande tjänstekategorierna bibehålies och lärarnas åligganden och anställningsform
m. m. förblir oförändrade. På låg- och mellanstadierna bör i ämnena
musik, slöjd och gymnastik och på mellanstadiet dessutom i teckning och
hemkunskap behörighet att undervisa tillkomma även lärare med särskild utbildning
i dessa ämnen.
I motionerna I: 697 och II: 876 föreslås att riksdagen i skrivelse till Kungl.
Maj :t skall hemställa om utredning och förslag rörande inrättande av musik-,
gymnastik- och teckningslärartjänster, baserade på undervisningsbehovet i dessa
ämnen på grundskolans samtliga stadier. Med anledning av detta yrkande får
utskottet framhålla, att det ovan refererade uttalandet om behörighet att undervisa
på låg- och mellanstadierna i musik m. fl. ämnen inte torde innebära
någon ändring i förhållande till vad som nu tillämpas. Däremot skulle ett bifall
till yrkandet i motionerna I: 697 och II: 876 innebära en principiell nyhet, som
väsentligt skulle rubba grundvalen för själva klasslärarsystemet. Utskottet
finner inte vad som anförts i motionerna utgöra skäl för en hemställan om
utredning och förslag i ämnet och anser därför att motionerna inte bör föranleda
någon riksdagens åtgärd.
Som framgått i det föregående förutsättes i propositionen att grundskolans
lärare i viss utsträckning skall kunna undervisa över stadiegränserna. I den vid
1966 års riksdag väckta motionen II: 65 hemställes, att riksdagen måtte dels
besluta om försöksverksamhet med undervisning av mellanstadielärare på högstadiet,
dels förorda motsvarande försöksverksamhet med högstadielärare på
mellanstadiet och dels besluta om frivillig utbildning med sikte på dylik undervisning.
Därjämte hemställes att riksdagen måtte medverka till att högstadielärares
tjänstgöring på mellanstadiet i arvoderingsavseende likställes med
tjänstgöring på högstadiet. Med den ståndpunkt till undervisning över stadiegränserna
och utbildning härför som intagits i propositionen får enligt utskottets
mening syftet med motionen i väsentlig mån anses tillgodosett. Utskottet anser
sig därför inte böra biträda yrkandena om försöksverksamhet och viss frivillig
undervisning. Vad angår arvoderingen av högstadielärare vid tjänstgöring på
mellanstadiet är detta en förhandlingsfråga, som inte bör behandlas i förevarande
sammanhang.
För grundskolans högstadium och för gymnasiet föreslås i propositionen att
undervisningen liksom nu skall ombesörjas av ämneslärare, dvs. lärare som var
och en undervisar endast i ett fåtal ämnen. Utbildningen av ämneslärare föreslås
omfatta dels en ämnesteoretisk utbildning inom universitetsväsendet, dels
en praktisk-pedagogisk utbildning som skall bestå av en förberedande del i anslutning
till den ämnesteoretiska utbildningen och av ett avslutande år vid
lärarhögskola.
2 — Bihang till riksdagens protokoll 1967. 6 samt. Nr 51
Statsutskottets utlåtande nr 51 år 1967
Den ämnesteoretiska utbildningen föreslås av departementschefen anordnad
i form av s. k. fasta studiegångar, varmed avses att utbildningen skall ha en
fast inre organisation. Detta överensstämmer med LUS’ förslag och ligger —
framhåller departementschefen — i linje med de av riksdagen accepterade
riktlinjerna för en omläggning av utbildningen vid de filosofiska fakulteterna.
Den förnyade prövning av den ämnesteoretiska utbildningen som departementschefen
finner erforderlig bör göras av universitetskanslersämbetet i samband
med ämbetets uppdrag rörande den närmare utformningen av de fasta
studiegångarna. Departementschefen understryker, att kraven på elasticitet i
fråga om den yttre organisationen medför att studiegångarna för blivande ämneslärare
bör kunna väljas även av studerande som ej direkt siktar till att bli
lärare. Departementschefen betonar också att systemet med fasta studiegångar
inte innebär att tillträdet till lärarutbildningen avses bli spärrat, dvs. reglerat
med ett år för år fixerat intag. Det bör med hänsyn bl. a. till rekryteringsunderlaget
vara fritt i samma mening som tillträdet till universitetsutbildningen
i övrigt.
Det ä motionerna 1:689 och II: 865 framförda yrkandet att förslag med anledning
av utredningen om fasta studiegångar skall framläggas för riksdagen,
ansluter nära till vissa motionsyrkanden vid 1965 års riksdag i anledning av
propositionen 1965:141. Ehuru dessa sistnämnda yrkanden, vilka avsåg att principerna
för fasta studiegångar vid filosofisk fakultet skulle underställas riksdagens
prövning, inte föranledde någon riksdagens åtgärd, torde man med
hänsyn till uttalanden i den debatt som frågan väckte i riksdagens kamrar
kunna utgå från att Kungl. Maj:t framdeles kommer att finna anledning att
återkomma till riksdagen i fråga om principerna för fasta studiegångar. Utskottet
anser därför att nu ifrågavarande yrkande i motionerna 1:689 och
II: 865 inte bör föranleda någon riksdagens åtgärd.
I motionerna 1:687 och 11:859 hemställes att riksdagen hos Kungl. Maj:t
måtte anhålla om åtgärder med syfte att på olika sätt, bl. a. genom anvisande
av tillräcklig tid, förstärka de blivande biologilärarnas ämnesutbildning inom
humanbiologin. Vikten av en tillräcklig tidsram för detta ämne understrykes också
i motionerna I: 702 och II: 868, i vilka därjämte framhålles angelägenheten
av att vid utbildningen av lärare såväl i biologi som i samhällskunskap och
kristendomskunskap/religionskunskap särskild vikt fästes vid frågor som rör
elevens fysiska och mentala hälsa. Utskottet får med anledning av dessa yrkanden
framhålla, att lärarutbildningen enligt propositionen skall ske inom
fasta studiegångar som utformas särskilt för lärarutbildning. Utskottet vill
understryka vikten av att detta genomföres så att lärarutbildningens innehåll
och omfattning i de enskilda ämnena anpassas till de krav de olika skolformernas
läroplaner ställer. Utskottet delar visserligen motionärernas uppfattning
om vikten av att de blivande biologilärarna får en adekvat utbildning i humanbiologi
och över huvud taget av att frågor som rör elevernas fysiska och mentala
hälsa får en omsorgsfull behandling i lärarutbildningen men anser sig mot
19
Statsutskottets utlåtande nr 51 år 1967
bakgrund av vad nyss sagts om utformningen av den blivande ämneslärarutbildningen
inte ba tillräcklig anledning att beträffande de i motionerna angivna
ämnena föreslå någon särskild framställning till Kungl. Maj:t. Nu ifrågavarande
motionsyrkanden bör därför inte föranleda någon riksdagens åtgärd.
LUS’ förslag innebar att adjunktskåren skulle klyvas i två kategorier, en för
grundskolans högstadium och en för gymnasiet med en utbildningstid av 4
respektive 5 år, varav 3 respektive 4 i huvudsak skulle anslås åt den ämnesteoretiska
delen. Departementschefen har av flera skäl avvisat tanken på en
dylik uppdelning i två kategorier och hävdat, att det bör vara möjligt med
en utbildning av samma omfång för högstadiet och gymnasiet, dock utan att
utbildningen fördenskull behöver vara identisk för båda stadierna.
Vid sill bedömning av hur stort detta omfång bör vara dvs. av frågan om
utbildningstidens längd för de blivande adjunkterna utgår departementschefen
från nu gällande förhållanden. F. n. krävs för behörighet till adjunkttjänst
i allmänna läroämnen såväl i grundskolan som på det gymnasiala stadiet i fråga
om ämnesteoretisk utbildning i regel filosofisk ämbetsexamen. Denna skall
omfatta totalt minst sex betygsenheter varav minst en kan avse pedagogik.
I vissa fall erfordras därutöver särskilda, mindre kurser. Ofta har, beroende
på den studerandes val av ämnen och i examen ingående betygsenheter, endast
fyra av de sex betygsenheterna direkt betydelse för behörigheten i den ämneskombination
tjänsten omfattar, nämligen två betygsenheter i vartdera av två
ämnen, som motsvarar skolämnen. I vissa fall motsvaras emellertid ett skolämne
av två universitetsämnen varvid fem, ibland sex betygsenheter får direkt
betydelse för behörighet i tjänstens ämnen. Det sagda visar, framhåller departementschefen,
att inom ramen för det omfång nuvarande filosofisk ämbetsexamen
har en väsentligt förbättrad ämnesutbildning kan erhållas genom att
hela omfånget effektivt utnyttjas för ämnesteoretisk utbildning med direkt
inriktning på lärarverksamhet. Han uttalar vidare att man med någon förenkling
kan säga, att minimikravet för behörighet till undervisning i enskilt ämne
i gymnasiet f. n. är två betygsenheter och i grundskolan en betygsenhet, samt
påpekar, att det nya gymnasiet, även om många förändringar genomförts, inte
är avsett att i det stora hela kräva mer än nuvarande gymnasium.
Enligt nu gällande regler skall undervisningen — fortsätter departementschefen
— läggas upp så att, bortsett från tid för eventuellt erforderlig kurs i
psykologi samt pedagogikens teori och historia, den s. k. normalstudietiden i regel
omfattar sex terminer för filosofisk ämbetsexamen med sex betygsenheter.
Den enskilde studerandens studietid överstiger emellertid — såsom redovisats
i bl. a. prop. 1965:141 — i mycket stor utsträckning denna tid. Detta förhållande
synes ha utgjort ett tungt vägande motiv för det ställningstagande LUS
gör i fråga om studietidens längd. I nyssnämnda proposition har angetts ett
flertal åtgärder för att bringa de faktiska studietiderna i bättre överensstämmel
-
2* — Bihang till riksdagens protokoll 1967. 6 sand. Nr 51
20 Statsutskottets utlåtande nr 51 år 1967
se med normalstudietiderna, däribland införandet av fasta studiegångar vid
filosofisk fakultet.
Departementschefen framhåller vidare att diskussionen om utbildningen av
adjunkter för undervisning på det gymnasiala stadiet till stor del synes ha präglats
av önskemål om att gymnasielärarna får en fördjupad utbildning i jämförelse
med lärarna i grundskolan, varvid man i alltför ringa grad synes ha beaktat
att gymnasiet utgör endast en del av det gymnasiala skolsystemet och att det i
nästan varje ämne finns ett flertal kurser med stor variation i kraven. Vidare
måste man enligt departementschefen ta hänsyn till lektorsinstitutionen, som
har till uppgift bl. a. att till gymnasiet rekrytera lärare med en väsentligt fördjupad
ämnesteoretisk utbildning. Han finner emellertid för egen del skäl tala
för att adjunkterna på det gymnasiala stadiet i viss utsträckning har en fördjupad
ämnesteoretisk utbildning av den karaktär gymnasieutredningen på sin
tid fann önskvärd. Denna fördjupning anses dock ej böra krävas i mer än ett
ämne.
Mot bakgrund av det nu sagda uttalar departementschefen att vid den förnyade
prövningen av den ämnesteoretiska utbildningen utgångspunkten för
övervägandena beträffande utbildningens nivå och omfattning när det gäller
adjunkttjänst i allmänna läroämnen böra vara, att denna utbildning i princip
bör ansluta till vad som nu gäller i fråga om ämnesteoretisk utbildning för behörighet
för adjunkttjänst på grundskolans högstadium resp. det gymnasiala
stadiet. Ådjunktsutbildningen bör vara enhetlig i den mening, att behörigheten
skall uppnås av den som vid filosofisk fakultet avlagt primärexamen med lärarinriktning,
varmed avses motsvarigheten till nuvarande grundexamina.
Den sammanlagda studietiden för primärexamen bör enligt departementschefen
bestämmas med utgångspunkt i för fil. mag.- och fil. kand.-examina nu
gällande s. k. normalstudietider, ett begrepp vartill utskottet återkommer i det
följande. För att bredda, fördjupa eller, därest särskilda omständigheter föreligger,
avsluta utbildningen, bör möjlighet finnas till en viss tids ytterligare
studier på primärexamensnivå. Detta innebär att den enskilde studeranden bör
medges större elasticitet i sitt studieprogram än enligt LUS’ förslag.
Inom primärexamens ram bör studerande, som avser att tjänstgöra på företrädesvis
gymnasialt stadium, normalt uppnå kompetens för adjunkttjänst på
detta stadium i två skolämnen. I åtminstone ett av dessa bör studierna fördjupas
och omfatta tre terminer. Departementschefen vill inte utesluta möjligheten
att studerande som så önskar ägnar ytterligare en termin åt fördjupning
i detta ämne. Studerande, som syftar till att tjänstgöra på företrädesvis
grundskolans högstadium, bör normalt uppnå kompetens för adjunkttjänst på
detta stadium i tre skolämnen enligt gällande läroplan och för gymnasialt stadium
i ett eller två skolämnen.
Frågan om utbildningstidens längd för blivande ämneslärare behandlas i flera
motioner. Sålunda yrkas i motionerna I: 695 och II: 863, såvitt nu är i fråga, att
riksdagen måtte besluta att kompetens för adjunkttjänst normalt skall upp
-
Statsutskottets utlåtande nr 51 år 1967 21
nås för grundskolan i tre skolämnen med en studietid om minst två terminer
pei ämne samt för gymnasiet i två skolämnen med en studietid om minst tre
terminer per ämne. För grundskolans högstadium respektive gymnasiet anses
sålunda samma betygsnivå och därmed samma grad av fördjupning i studierna
— inom minimikompetensens ram — böra vara uppnådd i de olika ämnena i
examen. Därutöver bör ges möjlighet till ytterligare fördjupning.
I motionerna 1:692 och 11:877 yrkas, såvitt nu är i fråga, att riksdagen i
skrivelse till Ivungl. Maj:t måtte anhålla om skyndsam utredning och därefter
framlaggande av ett nytt förslag om adjunktsutbildningens utformning syftande
till gemensam primärexamen för adjunkter men med krav på 4-årig ämnesteoretisk
utbildningsgång för de lärare som avser att tjänstgöra på gymnasium.
Som skäl för detta yrkande, som alltså siktar till en i förhållande till förslaget i
propositionen med ett år förlängd utbildning för adjunkter, som utbildas för
tjänstgöring på gymnasiet, uttalas att den ämnesfördjupning som krävs av
dessa adjunkter inte kan uppnås utan en dylik förlängning av studietiden.
Av vikt är vidare enligt motionärerna att utbildningsgången hålls samman under
de första åren, varefter breddning eller fördjupning av studierna kan ske
alltefter den blivande lärarens inriktning mot tjänstgöring på grundskolans högstadium
respektive gymnasiet.
Vad slutligen angår motionerna I: 689 och 11:865 yrkas i dessa, såvitt nu är
i fråga, att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj:t måtte anhålla att — i anslutning
till aviserad utredning beträffande den ämnesteoretiska utbildningen
föi adjunkttjänst jämväl prövas en i motionerna förordad adjunktsutbildning
i form av treårig ämnesteoretisk utbildning med inriktning på grundskolans
högstadium samt ytterligare ett års studier för dem som avser att bli gymnasieadjunkter,
samt att förslag med anledning av nämnda utredning måtte
föreläggas riksdagen.
Bakgrunden till detta yrkande är att motionärerna känner sig tveksamma
om den kunskapsfördjupning för adjunkter på gymnasiestadiet som departementschefen
räknat med kan anses tillräcklig och vidare om studietiderna kommer
att kunna hållas.
Med anledning av de nu redovisade motionsyrkandena angående adjunktsutbildningens
längd får utskottet till en början framhålla, att man i detta sammanhang
måste skilja mellan undervisningstid och studietid. Undervisningstiden
för ett visst betyg i ett ämne är den tid under vilken meddelas undervisning
för ifrågavarande betyg, medan studietiden är den tid den studerande faktiskt
använder för att uppnå betyget. Vad beträffar begreppet normalstudietid,
vilket användes i propositionen, innebär detta att undervisning och kursfordringar
skall vara avpassade så att 2/3 av de studerande normalt skall kunna
genomföra studierna för ett betyg i anslutning till undervisningsterminen
(normalt torde räknas med fem månaders studier) och därjämte så att normalt
4/5 av de studerande över huvud taget skall lyckas fullfölja studierna. Den
faktiska studietiden kommer därför för många studerande — även efter att man
22
Statsutskottets utlåtande nr 51 år 1967
uppnått den anpassning mellan undervisning och kursfordringar å ena och studietid
å andra sidan som förutsatts genomförd — att ligga över normalstudietiden.
När departementschefen i propositionen anger utbildningstidens längd, uttrycker
han denna i normalstudietid med den innebörd detta begrepp redan nu
har. Förvärv av minimikompetens för adjunkttjänst enligt propositionen kommer
därför att kräva samma tid som nu förvärv av de sex betygsenheter som
erfordras för avläggande av filosofie magisterexamen. Det kan tilläggas, att
propositionen i detta hänseende förutsätter ett väsentligt stöne hänsynstagande
till den enskilde studerande än LUS, som räknade med att 85 ä 90% av
de studerande skulle bli färdiga inom den tillmätta tiden.
En annan omständighet som bör noteras när man jämför nuvarande förhållanden
med förslaget i propositionen är att innehållet i den föreslagna lärarutbildningen
avses bli anpassat till skolans läroplaner, vilket kan komma att innebära
både fördjupning i vissa ämnesdelar och krympning av stoffet i andra
delar. Utbildningen avses bli uppbyggd av olika komponenter av betydelse för
lärarverksamheten, dock utan att fördenskull fullständig kongruens anses
böra föreligga mellan det ämnesstoff som skall läras in och det som senare
skall läras ut. Tyngdpunkten i utbildningen avses ligga på centrala teorier och
problemställningar.
Det i motionerna I: 695 och II: 863 framförda, nyss redovisade yrkandet angående
innehållet i ämneslärarutbildningen ansluter sa till vida nära till förslaget
i propositionen som motionärerna räknar med samma normalstudietid som
propositionen, nämligen sex terminer för minimikompetens som adjunkt såväl
på grundskolans högstadium som på det gymnasiala stadiet. Motionsyrkandet
innebär däremot en fastare låsning av studierna än förslaget i propositionen.
I motsats till motionärerna finner utskottet det vara ett värdefullt inslag i
propositionsförslaget att blivande adjunkter pa gymnasiestadiet fai möjlighet
att koncentrera ämnesfördjupningen till ett ämne med möjlighet att använda
fyra terminer till detta ämne. Även beträffande utbildning av adjunktei pa
högstadiet finner utskottet det önskvärt att man undviker den låsning som föreslås
i motionerna d. v. s. till två terminer för ettvart av tre ämnen. Vad beträffar
uttalandet i motionerna angående ytterligare fördjupning i ett eller flera
ämnen får utskottet framhålla, att dylik fördjupning utanför de minimikrav,
som gäller för erhållande av kompetens, redan ingår i departementschefens förslag.
Med hänvisning till det nu sagda avstyrker utskottet nu ifrågavarande
motionsyrkande.
Av de nyss redovisade yrkandena i motionerna I: 692 och II: 877 samt i motionerna
1:689 och II: 865 innebär det i de båda förstnämnda motionerna framställda,
att förslaget i propositionen om eu treårig utbildning för adjunkter, som avser
att erhålla tjänst på gymnasiet, inte kan godkännas utan att ett nytt förslag
efter ytterligare utredning bör framläggas. Yrkandet i de båda sistnämnda
motionerna avser att — jämsides med den i propositionen förutsatta fortsatta
Statsutskottets utlåtande nr 51 år 1967
23
prövningen av den ämnesteoretiska utbildningen för adjunkttjänst — skall
utredas frågan om en adjunktsutbildning med fyra års studier för dem som
åsyftar att erhålla tjänst på gymnasiestadiet. I de förstnämnda två motionerna
uttalas, att utbildningsgången för alla blivande adjunkter bör hållas samman under
de första åren, alltså minst två år, varefter breddning eller fördjupning av
studierna kan ske. I de sistnämnda två motionerna förordas, att de blivande adjunkterna
får samma utbildning under tre år och att därefter för adjunkter som
avser att få tjänst på gymnasiet tillkommer ett år. I båda motionsparen motiveras
förlängningen av studierna med att bättre möjligheter till ämnesfördjupning
erfordras.
Utskottet får med anledning av dessa motioner erinra om att den tid som
enligt propositionen anslås till ämnesutbildning medger att fördjupning sker
så att den antingen koncentreras till ett ämne (3 eller 4 betyg enligt nuvarande
terminologi) eller fördelas på två ämnen (3 betyg i vartdera). En analys av
förslaget i motionerna synes ge vid handen, att en förlängning av studietiden
med två terminer ingalunda alltid ger den studerande möjlighet att nå längre
i fråga om fördjupning än enligt förslaget i propositionen. Om den studerande
disponerar sina studier så — vilket torde kunna anses vara ett normalfall —
att han först förvärvar 2 betyg i ettvart av tre ämnen ger honom i själva
verket ytterligare ett års studier inte någon möjlighet till annan ämnesfördjupning
än den förslaget i propositionen erbjuder. Däremot får han en ökad
bredd i sin examen.
Utskottet har ingående övervägt frågan om den teoretiska ämneslärarutbildningens
längd och därvid särskilt uppmärksammat de farhågor för en standardsänkning
som uttalats från olika håll främst i vad gäller skolämnet svenska,
vilket på universitetsstadiet motsvaras av två ämnen, nordiska språk och
litteraturhistoria. Den analys departementschefen gjort av de olika faktorerna i
sammanhanget visar enligt utskottets mening, att den föreslagna nya ämneslärarutbildningen
kan väntas ge en bättre reell kompetens för lärarverksamheten
än nuvarande utbildning. Utskottet, som ännu en gång vill framhålla att
vad som avses i propositionen är en minimikompetens inhämtad på en studietid
bestämd enligt nu gällande regler, har inte funnit anledning att biträda
de i motionerna gjorda yrkandena om utredning om utökning av kraven för
denna minimikompetens. Utskottet har därvid beaktat även de ekonomiska
aspekterna på frågan. Utskottet finner därför, att motionerna I: 692 och 11:877,
såvitt nu är i fråga, inte bör bifallas av riksdagen.
Med den ståndpunkt utskottet sålunda intagit bör motionerna I: 689 och
11:865, såvitt nu är i fråga, inte föranleda någon riksdagens åtgärd.
Med anledning av det i motionen II: 860 framställda yrkandet angående studiemedel
till den som studerar för erhållande av högre kompetens än minimikompetens
får utskottet framhålla, att redan gällande bestämmelser medger
detta. Utskottet anser därför att nämnda motion, såvitt nu är i fråga, inte bör
föranleda någon åtgärd av riksdagen.
24
Statsutskottets utlåtande nr 51 år 1967
Den ämnesteoretiska utbildningen av blivande lärare i tekniska ämnen föreslås
i propositionen liksom hittills bli tillgodosedd genom såväl teknisk magisterutbildning
som civilingenjörsutbildning. För blivande lärare i ekonomiska ämnen
föreslås utbildningen tillgodosedd genom dels fasta studiegångar vid universiteten,
dels utbildning vid handelshögskolorna.
Vad angår den p ra k t is k-p e dag o g is ka- utbildningen förordas i propositionen
som redan nämnts att denna, i enlighet med LUS’ förslag, skall bestå av en förberedande
del lagd i omedelbar anslutning till den ämnesteoretiska utbildningen
och en avslutande del omfattande det sista studieåret. En viss ytterligare
bearbetning av de frågor som är förknippade med den praktisk-pedagogiska
utbildningen förutsattes genomförd av skolöverstyrelsen i samråd med universitetskanslersämbetet.
Efter adjunktsutbildningen berörs i propositionen frågan om lektorsutbildningen.
Med hänvisning till att forskarutredningen nyligen framlagt sina förslag
och att lektorsutbildningen bör bedömas även med hänsyn till dessa förklarar
departementschefen, att han inte för närvarande vill föreslå någon förändring
i fråga om behörighetsreglerna för lektorat. Han framhåller att i stort
sett hälften av antalet lektorstjänster är vakanta och inte kan beräknas bli
besatta med behöriga sökande inom överskådlig tid. Med hänsyn till de olägenheter
för gymnasiet som detta innebär föreslås i propositionen, att lektorstjänst
skall kunna ledigförklaras som lektors- alternativt adjunkttjänst så att
om någon för lektorstjänst behörig inte anmäler sig som sökande till sådan
tjänst, denna kan göras till adjunkttjänst och besättas av adjunktskompetent
sökande. I den mån så blir fallet och en adjunkttjänst senare ledigförklaras
bör denna ledigförklaras som lektors- alternativt adjunkttjänst.
I motionerna I: 695 och II: 863 uttalas, att en fullständig tillämpning av ett
dylikt system med alternativt ledigförklarande skulle komma att medföra, att
praktiskt taget alla vakanta lektorstjänster på ett stort antal orter snart komme
att besättas som adjunkttjänster. Detta skulle stå i strid med 1964 års beslut
att 50 procent av de ordinarie lärartjänsterna i läroämnen skall vara lektorstjänster.
Motionärerna anser att frågan om alternativt ledigkungörande ej bör
avgöras nu utan tas upp i samband med forskarutredningens betänkande om
lektorsutbildningen.
Med anledning av de i motionerna uttalade farhågorna för att ett alltför
stort antal lektorstjänster kommer att efter alternativt ledigkungörande bli besatta
som adjunkttjänster får utskottet påpeka att det i propositionen torde
vara avsett att bestämmelserna i vad gäller alternativt ledigkungörande skall
meddelas av Kungl. Maj:t. Man kan i varje fall enligt utskottets mening utgå
från att systemet inte i tillämpningen tillåtes utveckla sig så som motionärerna
befarat. Utskottet finner det lämpligt att man på det sätt som föreslagits i
propositionen söker nedbringa antalet vakanta ordinarie tjänster i gymnasiet
och avstyrker därför motionerna 1:695 och 11:863, såvitt de nu är i fråga.
Statsutskottets utlåtande nr 51 år 1967 25
Departementschefen förklarar sig i propositionen vara positiv till kombination
i lärartjänst av läro- och övningsämne men framhåller, att de praktiska
svårigheter som är förknippade härmed gör att en definitiv lösning av problemet
ej kan erhållas förrän efter en mera genomgripande utredning av övningslärarutbildningen.
I avvaktan härpå anses vissa provisoriska åtgärder
kunna vidtas. Sålunda förordas att i lärartjänst på högstadiet skall kunna ingå
läroämnen och övningsämnen samt vissa andra ämnen och i lärartjänst på
gymnasiet läroämnen samt övningsämnena musik, teckning och gymnastik.
I fackskolan liksom i yrkesskolan avses tjänster med liknande kombinationer
mellan läro- och övningsämnen kunna inrättas.
I motionerna I: 693 och II: 866 yrkas, såvitt nu är i fråga, att riksdagen
måtte. besluta att undanröja alla formella hinder mot kombination i ämneslärartjänst
i grundskola, fackskola och gymnasium av s. k. övningsämne med
s. k. läroämne. Motionärerna har ansett departementschefens ovan redovisade
ståndpunkt i denna fråga stå i motsats mot de uttryck han i övrigt givit åt
sin helhetssyn på skolans verksamhet. Utskottet kan för sin del inte finna att
så är förhållandet och anser därför att nämnda motioner, såvitt nu är i fråga,
inte bör bifallas av riksdagen.
I anslutning till frågan om kombination i lärartjänst av läro- och övningsämnen
berörs i propositionen frågan om behörighetskrav för vissa lärarkategorier
i det nya gymnasiet och fackskolan. Departementschefen nämner därvid
bl. a. att han beträffande ämnena dramatik, familjekunskap och konsumentkunskap
räknar med att någon särskild lärarutbildning inte skall skapas innan erfarenhet
vunnits av undervisningen i skolan.
I motionerna 1:699 och 11:874 påpekas gentemot detta att viss försöksverksamhet
med undervisning i dramatik redan förekommit och att det därför torde
föreligga ett ganska omfattande erfarenhetsmaterial från lärare som sysslat
med undervisning i ämnet. Motionärerna yrkar därför att riksdagen i skrivelse
till Kungl. Maj:t måtte hemställa, att riktlinjer beträffande lärarutbildning i
dramatik snarast utarbetas och förelägges riksdagen.
Utskottet är medvetet om att viss erfarenhet av dramatikundervisning redan
vunnits. Denna avser dock inte det nya gymnasiet och knappast heller fackskolan,
i vilka skolformer dramatik fått helt andra möjligheter än i den tidigare
försöksverksamheten. Utskottet vill därför ansluta sig till departementschefens
uppfattning att tillskapandet av särskild lärarutbildning i ämnet bör anstå till
dess att större erfarenhetsunderlag föreligger. Utskottet anser därför, att motionerna
1: 699 och 11:874 inte bör föranleda någon riksdagens åtgärd.
Vad angår ämnena familj ekunskap och konsumentkunskap erinras i motionerna
I: 693 och II: 866, att LUS föreslagit inrättande av en ettårig akademisk kurs
avsedd främst för vidareutbildning av hushållslärare, textillärare och barnavårdslärare.
Motionärerna hemställer att riksdagen måtte besluta inrätta en
dylik kurs, dock utan att någon tidpunkt för inrättandet anges.
Med anledning av detta yrkande får utskottet framhålla ämnenas betydelse
26
Statsutskottets utlåtande nr 51 år 1967
och understryka angelägenheten av att man, när tillräckligt erfarenhetsunderlag
föreligger, sörjer för att en adekvat lärarutbildning kommer till stånd, I dagens
läge anser utskottet emellertid att motionerna I: 693 och II: 866, såvitt
de nu är i fråga, inte bör bifallas av riksdagen.
I samband med att i propositionen i korthet beröres vilka lärarkategorier
man räknar med i de gymnasiala skolorna samt lärarnas allmänna åligganden
förklarar sig departementschefen redan nu vilja anmäla, att han räknar med
att läsåret inom skolväsendet i samband med en övergång till 5-dagarsvecka
skall omfatta 40 veckor. Detta uttalande har föranlett yrkanden i flera motioner.
Sålunda hemställes i motionerna I: 696 och II: 870, att riksdagen inte
måtte uttala sig om läsårets längd vid övergång till 5-dagarsvecka. Som skäl
härtill framhålles att skolarbetstidsutredningen har att behandla denna fråga
och att utredningens arbete och ett kommande remissförfarande inte bör föregripas.
Även i motionerna 1:689 och 11:865 samt 1:692 och 11:877 framförs
samma åsikt, nämligen att riksdagen inte nu bör ta ställning till frågan utan
avvakta en på nämnda utredningsarbete grundad proposition i ämnet.
Enligt utskottets uppfattning kan ifrågavarande uttalande i propositionen
inte uppfattas som annat än vad det enligt ordalagen är, nämligen eu anmälan
av departementschefen om i vilken riktning han räknar med att utvecklingen
kommer att gå. Med hänsyn härtill anser utskottet att nu ifrågavarande motionsyrkanden
inte bör föranleda annan riksdagens åtgärd än att riksdagen i skrivelse
till Kungl. Maj:t ger till känna vad utskottet anfört.
I propositionen behandlas härnäst vidareutbildningen, varmed i sammanhanget
avses sådana studier som ger lärare med behörighet för tjänst på ett visst
stadium behörighet till tjänst på närmast högre stadium. Departementschefen
redovisar olika synpunkter på vidareutbildningen sedd både från lärarnas och
från skolväsendets sida.
Han framhåller i detta sammanhang att det finns klart iakttagbara tendenser
i utvecklingen som pekar mot en differentiering av de pedagogiska arbetsuppgifterna
och förordar i anslutning härtill en vidareutveckling av det sedan
länge existerande huvudlärarsystemet.
Vad angår vidareutbildningens utformning förordas i propositionen att särskilda
vidareutbildningsformer tillskapas för klasslärare på låg- och mellanstadiet,
vilka erhållit den nya grundutbildningen. De av LUS framlagda förslagen
beträffande denna vidareutbildning måste dock överarbetas till såväl innehåll
som organisation. Denna överarbetning bör uppdragas åt skolöverstyrelsen,
som därvid bör samråda med universitetskanslersämbetet. Några särskilda anordningar
för vidareutbildning av ämneslärare anses inte erforderliga.
I motionerna I: 689 och II: 865 hemställes, såvitt nu är i fråga, att riksdagen i
skrivelse till Kungl. Maj:t måtte anhålla om förslag angående innehåll och organisation
vad gäller vidareutbildning av klasslärare. Även i motionerna 1:692
och 11:877 uttalas, att förslag angående vidareutbildningsorganisationen bör
Statsutskottets utlåtande nr 51 år 1967 27
underställas riksdagen. Enligt motionärerna bör denna organisation avse samtliga
lärarkategorier.
Vad först angar yrkandet i de bada förstnämnda motionerna får utskottet
framhålla, att utskottet anser sig kunna utgå ifrån att Kungi. Maj:t, när resultatet
av den i propositionen förutskickade utredningen angående vidareutbildning
av klasslärare föreligger, kommer att — exempelvis i samband med framställning
om anslag — för riksdagen redovisa detta resultat och sina egna ståndpunktstaganden
i frågan. Utskottet anser därför, att motionerna 1:689 och
II: 865, såvitt nu är i fråga, inte bör föranleda någon riksdagens åtgärd. Vad
så angår det till synes vidsträcktare yrkandet i motionerna I: 692 och II: 877
om förslag angående en samordnad vidareutbildningsorganisation för alla lärarkategorier
synes det utskottet rimligen inte böra tolkas så att, motionärerna
häri inbegriper även de lärarkategorier, vilkas grundutbildning inte behandlas
i propositionen, nämligen främst vad i dag kallas yrkes- och övningslärare. Motionernas
innebörd torde då till stor del överensstämma med de först behandlade.
Utskottet anser det därför inte heller beträffande detta motionsyrkande
erforderligt att i särskild skrivelse till Kungl. Maj:t hemställes om förslag i ämnet.
Motionerna I: 692 och II: 877 synes därför, såvitt nu är i fråga, inte böra
föranleda någon riksdagens åtgärd.
En speciell vidareutbildningsfråga tas upp i motionerna 1:702 och 11:868
nämligen vidareutbildningen av lärare i kristendomskunskap. I dessa motioner
yrkas att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj:t måtte hemställa dels att vidareutbildning
av mellanstadielärare till högstadielärare liksom hittills skall förekomma,
dels att det vid vidareutbildning av lågstadielärare för undervisning
i kristendomskunskap på mellanstadiet skall ingå ämnesfördjupning med hänsyn
till olikheterna i de båda stadiernas undervisning också i fråga om lärostoffet.
Vad angår det första yrkandet i motionerna får utskottet framhålla, att behovet
av och intresset för vidareutbildning i ett ämne måste vara avgörande
för om vidareutbildning skall komma till stånd. Någon anledning för riksdagen
att göra en särskild framställning till Kungl. Maj:t i denna fråga synes inte
föreligga. Vad angår det andra yrkandet i motionerna konstaterar utskottet,
att vidareutbildningens innehåll givetvis måste anpassas till skolans läroplaner.
Ej heller i denna fråga finner utskottet anledning förorda någon särskild framställning
till Kungl. Maj:t. Utskottet anser sålunda, att motionerna 1:702 och
II: 868, såvitt nu är i fråga, inte bör föranleda någon riksdagens åtgärd.
I motionerna I: 693 och II: 866 yrkas, såvitt nu är i fråga, att riksdagen måtte
besluta att i skrivelse till Kungl. Maj:t hemställa att den planerade överarbetningen
av LUS’ förslag angående vidareutbildningens innehåll och organisation
måtte innefatta även en ettårig akademisk kurs i familje- och konsumentkunskap
samt att behörighetsfrågan i vad gäller tjänst med undervisning i familje-
och konsumentkunskap upptages till prövning. Sista ledet av detta yrkande
innebär, att motionärerna anser att det bör prövas när genomgången
28
Statsutskottets utlåtande nr 51 år 1967
kurs av angivet slag kan uppställas som formellt behörighetskrav för tjänst
med undervisning i dessa ämnen.
Utskottet får till en början erinra om att utskottet i det föregående tagit
ställning till ett motionsvis framställt yrkande att riksdagen måtte besluta att
inrätta en ettårig akademisk kurs för utbildning av lärare i familje- och konsumentkunskap,
och därvid betonat ämnenas betydelse och vikten av att man
framdeles, när tillräckligt erfarenhetsunderlag föreligger, sörjer för en adekvat
lärarutbildning i ämnena. Utskottet har dock inte ansett sig böra tillstyrka
ett beslut av riksdagen att inrätta kursen. Även i vad gäller de nu aktuella
yrkandena anser utskottet att ytterligare erfarenheter lämpligen bör avvaktas
innan någon utredning initieras. Utskottet kan därför inte tillstyrka nu
ifrågavarande motionsyrkanden utan anser, att motionerna I: 693 och II: 866,
såvitt nu är i fråga, inte bör föranleda någon riksdagens åtgärd.
I propositionen uttalas, att det finns ett inte obetydligt antal ''personer som
saknar lärarutbildning men under många år på ett förtjänstfullt sätt verkat
i grundskolan som klasslärare på heltid. I åtskilliga fall är det fråga om personer,
som skulle vara ett värdefullt tillskott till den permanenta lärarkåren, om
de erhöll lärarutbildning. Denna utbildning skulle enligt departementschefens
mening eventuellt kunna vara kortare än den normala. I enlighet med uttalande
av 1966 års riksdag har det uppdragits åt skolöverstyrelsen att närmare
utreda frågan om en dylik utbildning.
I motionerna I: 703 och II: 872 yrkas, att riksdagen måtte uttala att dylik
utbildning i det stora hela bör bli likvärdig med den reguljära utbildningen och
inte bör avsevärt förkortas i jämförelse med denna. I motionen II: 861 yrkas,
att riksdagen måtte besluta att i skrivelse till Kungl. Maj:t hemställa att åtgärder
vidtas för att igångsätta ifrågavarande utbildning höstterminen 1967. Som
stöd härför åberopas bl. a. att en av Stockholms skoldirektion verkställd undersökning
givit vid handen att ett stort och omedelbart behov av utbildningen
föreligger.
Vad först angår yrkandet i motionerna I: 703 och II: 872 vill utskottet betona
vikten av att den planerade utbildningen blir fullvärdig. Emellertid finner utskottet
med hänsyn till innebörden av det utredningsuppdrag som skolöverstyrelsen
erhållit inte anledning föreslå riksdagen att göra något uttalande angående
längden av ifrågavarande utbildning. Motionerna bör därför inte bifallas
av riksdagen.
Vad åter angår tidpunkten för igångsättandet av ifrågavarande utbildning
delar utskottet den i motionen II: 861 utttalade uppfattningen att utbildningen
bör komma i gång snarast. Å andra sidan finner utskottet det värdefullt om
ifrågavarande utbildning kunde utformas så att den i fråga om mål och innehåll
ansluter till den nya klasslärarutbildningen. Detta kan knappast realiseras
till kommande läsår. Det förefaller även av andra skäl inte troligt att igångsättningen
kan ske redan kommande hösttermin och utskottet finner därför att
motionen II: 861 inte bör föranleda någon riksdagens åtgärd.
Statsutskottets utlåtande nr 51 år 1967
29
Efter vidareutbildningen behandlas i propositionen j ortbildning en. Därvid
fram hålles att syftet med denna är att fullfölja och även förändra grundutbildningen
samt att de snabba förändringarna inom skolväsendet gör fortbildningen
till en oundgänglig del av varje lärares utbildning. Det betonas att i lärarens
dagliga arbete först och främst genom lektionsförberedelser ingår åtskilligt som
har karaktär av fortbildning. Denna är sålunda eu viktig angelägenhet för den
enskilde läraren, men även stat och kommun har betydelsefulla uppgifter i sammanhanget.
De verksamhetsformer som hittills utvecklats bör enligt departementschefen
i huvudsak bibehållas. En så rationell arbetsfördelning som möjligt
måste eftersträvas mellan de myndigheter, institutioner och personalkategorier
som är verksamma inom fortbildningen. Ytterligare vikt bör läggas
vid sådana verksamhetsformer som tar hänsyn till att många lärare är bundna
vid bostads- och skolort. Bl. a. bör möjligheterna till ökad användning av radio
och TV undersökas. Departementschefen uttalar också att den för fortbildningen
viktiga verksamheten med studie- och planeringsdagar bör effektiviseras.
Beträffande fortbildningens verksamhetsformer yrkas i motionerna I: 689 och
11:865 att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj:t måtte anhålla om utredning
och förslag angående effektivisering av studiedagarna för lärarnas fortbildning
enligt i motionerna anförda riktlinjer. Dessa riktlinjer innebär att man vid fortbildningen
under studiedagar delvis bör lita till televisionen. Detta förutsätter
att studiedagarna anordnas samtidigt för en och samma skolform över hela landet.
Med hänsyn dels till att departementschefen, som framgått av det föregående,
har sin uppmärksamhet riktad på både frågan om ökad användning i fortbildningen
av radio och TV och vikten av en effektivisering av studiedagarna, dels
till de förslag angående användningen av radio och TV i utbildningssyfte som
framlagts i propositionen 1967:85 angående vissa åtgärder inom vuxenutbildningens
område finner utskottet inte anledning att föreslå riksdagen att i enlighet
med yrkandet i motionerna I: 689 och II: 865 anhålla om utredning och
förslag om effektivisering på angivet sätt av studiedagarna.
I motionerna I: 692 och II: 877 yrkas, såvitt nu är i fråga, att riksdagen i skrivelse
till Kungl. Maj:t måtte begära utredning och förslag om en vidgad användning
av radio- och TV-undervisning i lärarutbildningssyfte. I motionerna förordas,
att radio och TV i vidgad omfattning användes för lärarutbildning, vidareutbildning
och fortbildning. Motionärerna avser såväl undervisning via
intern TV som radio- och TV-undervisning över de ordinarie programkanalerna.
Frågan om vilka positiva effekter en dylik undervisning kan få anses dock inte
tillräckligt utredd.
Utskottet får med anledning av detta motionsyrkande erinra om att intern
TV efter hand kommit till användning vid lärarhögskolorna. Därtill kommer
att i nyssnämnda proposition angående vuxenutbildningen föreslås anvisande
av medel för fortsatta försök med intern TV vid lärarhögskolorna i Stockholm,
Göteborg och Malmö. Över huvud taget visar såväl denna proposition som den
utskottet för närvarande har till behandling att frågan om användningen av
30
Statsutskottets utlåtande nr 51 år 1967
radio och TV i utbildningssammanhang är föremål för Kungl. Maj:ts uppmärksamhet.
Utskottet finner därför inte anledning att föreslå riksdagen att hos
Kungl. Maj:t hemställa om utredning om vidgad användning av radio- och TVundervisning
i lärarutbildningssyfte. Utskottet anser sålunda att motionerna
I: 692 och II: 877, såvitt de nu är i fråga, inte bör föranleda någon riksdagens åtgärd.
I propositionen uttalar departementschefen, att det finns skäl som talar för
att de praktiska konsekvenserna av principen att fortbildning utgör en oundgänglig
del av varje lärares utbildning klarare fastslås. Enligt hans mening bör
fortbildningen regelmässigt förläggas vid sidan av lärarnas övriga tjänstgöring,
antingen under ferietid eller parallellt med tjänstgöring under läsåret.
I motionerna 1:692 och II: 877 uttalas att det inte entydigt framgår av propositionen
om departementschefen anser, att lärarna bör vara skyldiga att
delta i fortbildning. Motionärerna har inget att erinra mot att en dylik skyldighet
fastslås men anser, att frågan bör avgöras efter förhandlingar med vederbörande
organisationer, och yrkar därför att riksdagen gör ett uttalande härom.
Frågan om fortbildningen tas upp även i motionerna I: 700 och II: 871, i vilka
yrkas att riksdagen inte måtte biträda departementschefens uttalande om
fortbildningens förläggning vid sidan av lärarnas övriga tjänstgöring utan hänskjuta
denna fråga till förhandlingar mellan arbetsgivaren/staten och arbetstagarna.
Även i motionerna I: 689 och II: 865 uttalas att frågan om fortbildningens
förläggning vid sidan av övrig tjänstgöring bör bli föremål för förhandlingar.
Vad först angår frågan om skyldighet för lärarna att delta i fortbildning får
utskottet framhålla, att viss fortbildning, exempelvis deltagande i studiedagar,
otvivelaktigt är ett tjänsteåliggande. Huruvida principen att fortbildningen är
en oundgänglig del av varje lärares utbildning bör medföra skyldighet för
lärarna att delta även i fortbildning exempelvis på ferietid är en fråga som i dagens
läge saknar direkt aktualitet, eftersom fortbildning i denna form f. n.
kan erbjudas endast en del av de lärare som önskar genomgå dylik. Det kan
också konstateras, att fortbildning i dag i stor utsträckning äger rum vid sidan
av lärarnas tjänstgöring och att departementschefens uttalande att detta regelmässigt
bör vara förhållandet sålunda inte i och för sig innebär att någon
förändring föreslås. Vad beträffar de lönefrågor in. m. som kan hänga samman
med anordningen av fortbildningen får dessa givetvis lösas i förhandlingssammanhang.
Under åberopande av det anförda förordar utskottet, att motionerna
1:692 och 11:877 samt 1:700 och 11:871, förstnämnda två motioner såvitt
nu är i fråga, lämnas utan bifall av riksdagen.
Lärarutbildningens yttre organisation behandlas i propositionens fjärde
huvudavsnitt. I frågan huruvida lärarutbildningen i sin helhet bör vara anknuten
till universiteten eller ej intar departementschefen av olika skäl den ståndpunkten,
att utbildningen av klasslärare samt den praktisk-pedagogiska utbild
-
Statsutskottets utlåtande nr 51 år 1967
31
ningen av ämneslärare bör förläggas till självständiga lärarhögskolor, medan
ämnesteoretisk utbildning av ämneslärare föreslås ske vid universitet och vissa
högskolor.
Beträffande denna fråga yrkas i motionerna I: 692 och II: 877 att riksdagen
måtte besluta att uttala att lärarutbildningen i dess helhet på sikt bör inordnas
i universitetsorganisationen. Utskottet finner för sin del övervägande skäl i
dagens läge tala för en lösning av lärarutbildningens organisation enligt den
modell som föreslagits i propositionen. Huruvida utvecklingen på lång sikt
kan komma att leda till en ändring därvidlag torde inte nu kunna förutsägas.
Ifrågavarande motionsyrkande bör därför inte bifallas av riksdagen.
I motionen II: 860 uttalas, att lärarutbildningen i princip bör förläggas enbart
till städer som har universitet eller universitetsfilial och yrkas att den i propositionen
föreslagna klasslärarutbildningen fördenskull skall betraktas som provisorisk
i avvaktan på en bättre samordning mellan klasslärarutbildning och ämneslärarutbildning.
Utskottet finner liksom departementschefen i dagens läge
övervägande fördelar vara förenade med den mer decentraliserade lärarutbildningsorganisation
som föreslås i propositionen och anser därför att motionen
II: 860, såvitt nu är i fråga, inte bör bifallas av riksdagen.
Departementschefen är inte beredd att nu ta ställning till frågan om inrättande
av nya organ in. rrv. med samverkansuppgifter utan räknar med att universitetskanslersämbetet
bör få i uppdrag att närmare undersöka hur erforderlig
samverkan skall kunna tryggas. Samråd förutsättes därvid skola ske med skolöverstyrelsen.
I motionerna I: 692 och 11:877 uttalas att vid denna utredning
också bör beaktas bl. a. frågan om ett rimligt studerandeinflytande i eventuella
nya organ av denna art. Motionärerna hemställer att riksdagen måtte uttala
sig härför.
Enligt utskottets mening är principen om de studerandes medverkan i organ
av samverkanskaraktär redan knäsatt. Man torde kunna utgå från att den
beaktas vid den kommande utredningen. Något särskilt uttalande av riksdagen
med anledning av ifrågavarande motionsyrkande synes därför inte vara erforderligt,
och motionerna I: 692 och II: 877 bör alltså, såvitt nu är i fråga, inte
föranleda någon riksdagens åtgärd.
Den omständigheten att ämneslärarutbildningen föreslås förlagd dels till universiteten,
dels till lärarhögskolorna nödvändiggör en viss samordning. Departementschefen
förordar att läsåret från och med 1967/68 vid lärarhögskolorna
skall omfatta 40 veckor, inberäknat tid för inträdesprövning, samt vid universitet
och de högskolor Kung], Maj:t bestämmer 270 dagar. För universitetsväsendet,
där en förlängning i och för sig erfordras vid införandet av fasta
studiegångar och alltså oberoende av samordningen med lärarutbildningen, innebär
förslaget att undervisning och examination anordnas under den angivna
tidrymden men på sådant sätt att i princip tjänstgöringen för varje enskild lärare
inte behöver utsträckas över sammanlagt längre tidsperiod än det nuvarande
läsårets längd.
32
Statsutskottets utlåtande nr 51 år 1967
Frågan om läsårets längd och dess samband med värnpliktstjänstgöringen
behandlas i två olika motioner. Sålunda framhålles i motionen I: 688, att den
reform av värnpliktsutbildningen som är under genomförande bygger på ingående
behovsberäkningar beträffande den militära grundutbildningens längd
och på en sådan inpassning under året av denna utbildning att högst två civila
studieterminer tas i anspråk härför. Denna bör därjämte om möjligt inpassas
mellan den 1 juni första året och den 1 september påföljande år. Motionären
ifrågasätter om inte den i propositionen föreslagna förlängningen av läsåret
vid universitet och vissa högskolor till 270 dagar kommer att medföra att de
studerande i många fall tvingas avbryta sina studier i slutet av en termin eller
hindras från att påbörja dem i början av en termin. Konsekvenserna av den
föreslagna förlängningen bör närmare undersökas anser motionären och yrkar,
att riksdagen vid behandlingen av propositionen beaktar de av honom framförda
synpunkterna.
De nu redovisade synpunkterna överensstämmer nära med dem som angivits
i motionen II: 878. I denna framhålles också att den föreslagna läsårsförlängningen
kan komma att verka hämmande på rekryteringen av värnpliktiga officerare
och underofficerare. Motionärerna anser det nödvändigt med en noggrann
prövning av ifrågavarande spörsmål och hemställer, att riksdagen i skrivelse
till Kungl. Maj:t anhåller om en sådan prövning.
Enligt vad utskottet inhämtat har det vid utarbetandet av propositionen
bedömts att det föreslagna längre läsåret skall kunna kombineras med värnpliktstjänstgöringen
så som den enligt nu gällande regler skall förläggas. Utskottet
utgår från att universitetskanslersämbetet vid planeringen av undervisningen
beaktar detta. Om så sker och tillbörlig smidighet visas i tillämpningen
torde de befarade olägenheterna inte behöva uppstå. Utskottet föreslår att riksdagen
med anledning av nämnda motioner i skrivelse till Kungl. Maj:t ger till
känna vad utskottet anfört i denna fråga.
Spörsmålet om vid vilken tidpunkt på året intagning till lärarutbildningsanstalt
bör ske behandlas inte i propositionen men tas upp dels i motionerna I: 690
och II: 867, dels i motionerna I: 396 och II: 494. I samtliga motioner framhålles,
att nuvarande system med intagning i slutet av augusti innebär att de sökande
får besked först kort tid innan undervisningen börjar till olägenhet både för
dem själva och — eftersom många av dem sökt lärarvikariat för det fall att de
ej blir antagna — i många fall även för kommunernas skolstyrelser. I motionerna
hemställes om ett riksdagsuttalande till förmån för tidigareläggning av intagningen.
Utskottet är medvetet om de svårigheter för kommunerna som uppstår då en
redan anställd lärarvikarie önskar frånträda sitt vikariat med kort varsel därför
att han vunnit inträde vid lärarhögskola. Även andra synpunkter kan dock
behöva tagas med vid bedömningen av detta spörsmål, exempelvis hänsynei}
till den möjlighet att få tid för behörighetskomplettering som en sen intagning
ger de sökande. Utskottet som utgår från att skolöverstyrelsen, som en
-
Statsutskottets utlåtande nr 51 år 1967
ligt propositionen skall närmare utforma intagningsförfarandet, har sin uppmärksamhet
riktad på frågan, anser sig inte böra föreslå riksdagen att göra det
uttalande i frågan, som föreslagits i motionerna. Dessa bör därför inte bifallas
av riksdagen.
Tjänstebenämningarna småskollärare och folkskollärare är inte adekvata i den
nya skolsituationen framhåller departementschefen, som dock inte framlägger
något förslag utan uttalar, att beslut i frågan, därest riksdagen inte har något
att erinra däremot, bör få meddelas av Kungl. Maj:t. I motionerna 1:692 och
II: 877 betonas betydelsen av att samtliga lärarkategorier om möjligt ges en
enhetlig tjänstebenämning och hemställes att riksdagen måtte besluta att uttala
sig härför. Utskottet anser visserligen att en enhetlig tjänstebenämning kan
ha sin betydelse men då något konkret förslag inte föreligger anser sig utskottet
inte böra föreslå något uttalande i frågan. Nämnda motioner bör därför, såvitt
nu är i fråga, inte bifallas av riksdagen.
Den nya lärarutbildningen kommer för ämneslärarkandidaterna likaväl som
nu är fallet för klasslärarkandidaterna att utgöra en sammanhängande utbildning.
De ämnesteoretiska och de praktisk-pedagogiska momenten blir — utom
under själva praktikterminen — integrerade. Vid tjänstgöring under praktikterminen
avses lärarkandidaterna erhålla anställning som lärare med lön enligt
kollektivavtal. Under den övriga utbildningstiden blir de studerande berättigade
till studiesociala förmåner enligt studiemedelsförordningen. I jämförelse
med nuvarande förhållanden innebär detta att studerande vid lärarhögskolas
ämneslärarlinje kommer att erhålla lön under en termin mot f. n. två. Detta
föreslås första gången tillämpat i fråga om studerande som under andra halvåret
1971 påbörjar det avslutande årets praktisk-pedagogiska studier vid lärarhögskola.
Frågan om de studiesociala förmånerna behandlas i motionerna I: 698 och
II: 875, i vilka uttalas att frågan om lön eller studiesociala förmåner bör avgöras
efter förhandlingar mellan vederbörande parter. Därför yrkas att riksdagen inte
godtar propositionens förslag i denna del.
Utskottet får för sin del framhålla, att departementschefens ståndpunkt innebär
en konsekvent åtskillnad i studiehjälpshänseende mellan å ena sidan själva
studietiden vid universitet och lärarhögskola och å andra sidan praktiktjänstgöring.
Varken den omständigheten att detta i jämförelse med nuvarande förhållanden
innebär en förkortning av den tid under vilken lön utgår eller andra
synpunkter — exempelvis den eventuellt r c kry t e ri n gs f rä in j an de effekten av
längre tids avlönad tjänstgöring — utgör enligt utskottets mening skäl att göra
avsteg från departementschefens ståndpunkt. Utskottet anser därför att motionerna
I: 698 och II: 875 inte bör bifallas av riksdagen.
I avsnittet lärarhögskolornas organisation och verksamhetsformer uttalar
departementschefen bl. a. att grundutbildningen för lärare bör organiseras
på olika linjer, en för varje lärarkategori dvs. en klasslärarlinje, en speciallärarlinje
och en ämneslärarlinje vartill bedömes relativt snart kunna komma en
34
Statsutskottets utlåtande nr 51 år 1967
yrkeslärarlinje genom inordnande av de yrkespedagogiska instituten i lärarhögskoleorganisationen.
Vidare föreslås de nuvarande fortbildningsinstituten inordnade
i lärarhögskolorna som fortbildningsavdelningar. Ledningen av en lärarhögskola
föreslås skola utövas av en rektor. I mån av behov bör under denne
finnas biträdande utbildningsledare och en fortbildningsledare. Förslag av
LUS om rektorsnämnd och lärarråd anses behöva övervägas ytterligare varvid
en riktpunkt bör vara att lärare och studerande bereds ett större inflytande i
vissa frågor än vad LUS synes ha räknat med.
I motionerna I: 702 och II: 868 betonas betydelsen av de personliga kontakterna
under lärarutbildningen och de olägenheter i detta hänseende som är förknippade
med alltför stora utbildningsenheter. Motionärerna hemställer, såvitt
nu är i fråga, om ett riksdagsuttalande om att tillämpningsbestämmelserna till
lärarutbildnings- och lärarhögskolestadgor bör utformas så att gemenskapslivet
inom studentkårerna och de ideella föreningarna vid lärarhögskolorna
främjas.
Med anledning av detta yrkande får utskottet framhålla att även enligt utskottets
mening den personliga miljön vid lärarutbildningsanstalterna har stor
betydelse för ett gott utbildningsresultat. De möjligheter som kan finnas att
genom stadgebestämmelser främja tillkomsten av en god miljö bör givetvis
tillvaratas. Utskottet anser sig kunna utgå ifrån att så kommer att ske utan att
riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj:t gör ett formligt uttalande i frågan. Nämnda
motioner bör därför, såvitt nu är i fråga, inte föranleda någon riksdagens åtgärd.
Vid lärarhögskolorna bör enligt propositionen finnas fristående institutioner
för pedagogik och metodik. Det betonas att förekomsten av vetenskapliga institutioner
för ''pedagogik är en oundgänglig förutsättning för ett fortsatt framgångsrikt
arbete på skolväsendets utveckling. Institutionerna bör naturligen
vara inriktade på skolväsendets frågor men får inte isoleras från motsvarande
institutioner vid universiteten. Frågan om samverkan mellan institutionerna
vid lärarhögskolorna å ena sidan och universitetsinstitutionerna å den andra ges
inte någon lösning i propositionen utan förutsättes jämte därmed sammanhängande
frågor bli prövad av en särskild utredning. Departementschefen uttalar
även att vid varje större lärarhögskola den pedagogiska institutionen bör byggas
upp som en vetenskaplig institution med i huvudsak lärare och övrig personal av
det slag och med de uppgifter LUS förordar. Bl. a. bör där finnas en professor.
I motionerna I: 85 och II: 116 yrkas, såvitt nu är i fråga, att riksdagen i skrivelse
till Kungl. Maj:t måtte hemställa om utredning om inrättande under de
närmaste budgetåren av ytterligare professurer i utvecklingspsykologi, särskilt
förskolålderns psykologi och pedagogik. En förstärkning av professorsorganisationen
vid lärarhögskolorna ifrågasättes i motionerna I: 691 och II: 864, i vilka
hemställes, att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj:t måtte anhålla om prövning
av förutsättningarna för inrättande vid lärarhögskolan i Stockholm av en professur
i pedagogik med uppgift att särskilt beakta det pedagogiska utveck
-
Statsutskottets utlåtande nr 51 år 1967
35
lingsarbetet inom fritidsfostran. I motionerna 1:702 och 11:868 uttalas, att den
religionspedagogiska forskningen är en i vårt land försummad sektor inom skolforskningen.
Motionärerna hemställer, såvitt nu är i fråga, att riksdagen hos
Kungl. Maj:t måtte anhålla att religionspedagogiken måtte bli tillgodosedd vid
lärarhögskolornas forskningsinstitutioner i pedagogik och ämnesmetodik.
Med anledning av de nu redovisade motionsyrkandena med sikte på förstärkning
av personalorganisationen får utskottet framhålla att den av departementschefen
förutskickade närmare utredningen rimligen bör komma att behandla
även personalfrågor av denna art. Utskottet anser det inte lämpligt
att föregripa denna utredning och föreslår därför att nämnda motioner, I: 85 och
II: 116 samt I: 702 och II: 868 såvitt nu är i fråga, inte föranleder någon riksdagens
åtgärd.
Departementschefen behandlar i propositionen personalfrågor beträffande
metodikinstitutionerna, beträffande icke-pedagogiska uppgifter och beträffande
den praktiska utbildningen. Han uttalar därvid bl. a. att lärare som tjänstgör
vid skolenhet som ställts till lärarhögskolas förfogande bör vara skyldiga att
fullgöra särskilda utgifter som lärarutbildare. Till deras uppgifter bör höra
att enligt anvisningar som lärarhögskolan meddelar medverka vid demonstrationsundervisning,
delta i försöksverksamhet, handleda lärarkandidaterna vid
deras övningsundervisning, delta i konferenser angående lärarutbildning och
fullgöra de övriga uppgifter som står i samband med denna utbildning. För
övriga lärare som tjänstgör vid skolenheten men inte innehar sådan särskild
lärartjänst som nyss sagts bör, framhåller departementschefen, gälla den allmänna
skyldighet att biträda vid lärarutbildning som han tidigare angett.
I motionerna I: 701 och II: 873 hemställes att riksdagen måtte uttala att lärares
medverkan i lärarutbildning i görligaste mån skall bygga på frivilligt åtagande.
Motionärerna torde härmed ha åsyftat sådana lärare som utan att inneha
»lärarutbildartjänst» tjänstgör vid skolenhet som anlitas för lärarutbildning.
Utskottet får med anledning härav framhålla, att nämnda skyldighet givetvis
måste göras gällande med omdöme. Utskottet finner emellertid inte anledning
att föreslå riksdagen att göra det i motionerna angivna uttalandet.
I propositionen behandlas vidare frågor berörande praktikutbildningen och de
enskilda lärarhögskolornas organisation. Vad angår den nya organisationens
genomförande räknar departementschefen med att den nya utbildningen av
klasslärare och lärare i läroämnen skall kunna successivt införas med början
budgetåret 1968/69.
Den för klasslärare avsedda utbildning som bygger direkt på grundskolan
bör enligt propositionen bibehållas i viss utsträckning. I motionerna I: 689 och
II: 865 uttalas i anslutning härtill att man bör eftersträva sådana åtgärder
beträffande denna utbildning, att den så långt som möjligt korresponderar med
de krav som den nya skolan ställer. Utskottet finner det naturligt att så i möjligaste
mån sker.
36
Statsutskottets utlåtande nr 51 år 1967
Beträffande kostnaderna för den föreslagna lärarutbildningen redovisar departementschefen
vissa allmänna tendenser samt uttalar att de ekonomiska konsekvenserna
i detalj får presenteras i samband med ställningstagandena till de
årliga anslagsbehoven. Vad beträffar budgetåret 1968/69 föreslås anvisande av
de anslag som angivits i början av detta utlåtande.
Vad departementschefen anfört och föreslagit angående den nya lärarutbildningen
har inte i vidare mån än som framgått av det föregående givit utskottet
anledning till erinran eller uttalande.
Hemställan. Under åberopande av det anförda hemställer utskottet,
1. att riksdagen må, i anledning av motionerna I: 689 och
II: 865, I: 702 och II: 868 samt I: 692 och II: 877, samtliga motioner
såvitt de avser lärarutbildningens mål, i skrivelse till
Kungl. Maj:t ge till känna vad utskottet anfört i denna fråga;
2. att motionen II: 860, såvitt den avser frågan om samma
förutbildningsgrund för utbildning av klasslärare och utbildning
av ämneslärare, icke må bifallas av riksdagen;
3. att motionerna I: 694 och II: 869 samt I: 695 och II: 863,
sistnämnda båda motioner såvitt de avser det allmänna behörighetsvillkoret
för tillträde till klasslärarutbildning, icke må bifallas
av riksdagen;
4. att motionerna I: 692 och II: 877, såvitt de avser den allmänna
förkunskapsnivån för olika former av lärarutbildning,
icke må bifallas av riksdagen;
5. att motionerna I: 692 och II: 877, såvitt de avser utformningen
av speciella behörighetsvillkor, icke må bifallas av riksdagen;
6.
att motionerna I: 695 och II: 863, såvitt de avser det alternativt
framställda yrkandet om utbildningstiden för lågstadielärare,
icke må bifallas av riksdagen;
7. att riksdagen må, i anledning av motionen II: 862 om lärarnas
utbildning för medverkan i elevernas estetiska fostran,
i skrivelse till Kungl. Maj:t ge till känna vad utskottet anfört
i denna fråga;
8. att den vid 1966 års riksdag väckta motionen II: 65 om
undervisning över stadiegränserna icke må bifallas av riksdagen;
9.
att motionerna 1:695 och 11:863 samt 1:692 och 11:877,
samtliga motioner såvitt de avser adjunktsutbildningens utformning,
icke må bifallas av riksdagen;
10. att motionerna I: 693 och II: 866, såvitt de avser inrättande
av en kurs i familjekunskap och konsumentkunskap, icke
må bifallas av riksdagen;
Statsutskottets utlåtande nr 51 år 1967
37
11. att motionerna 1:698 och 11:875 om studiesociala förmåner
icke må bifallas av riksdagen;
12. att riksdagen må besluta att den 1 juli 1968 skall införas
en ny utbildning av klasslärare på grundskolans låg- och mellanstadier
samt lärare i läroämnen på grundskolans högstadium
och i gymnasiala skolor med mål, studietid, innehåll och
uppläggning enligt de riktlinjer som angivits i statsrådsprotokollet
över ecklesiastikärenden för den 3 januari 1967 och med
hänsynstagande till vad utskottet anfört;
13. att riksdagen må besluta att
a) utbildning av klasslärare och speciallärare i grundskolan
sker vid lärarhögskolor,
b) utbildning av lärare i läroämnen sker i fråga om praktiskpedagogisk
utbildning vid lärarhögskolor och i fråga om ämnesteori
vid universitet och vissa högskolor, i vad avser ämnen tillhörande
de filosofiska fakulteterna i fasta studiegångar som
utformas särskilt för lärarutbildning;
14. att motionerna I: 702 och II: 868, såvitt de avser vidareutbildning
av mellanstadielärare i kristendomskunskap, icke
må föranleda någon riksdagens åtgärd;
15. att motionerna I: 702 och II: 868, såvitt de avser vidareutbildning
av lågstadielärare i kristendomskunskap, icke må
föranleda någon riksdagens åtgärd;
16. att motionerna 1:703 och 11:872 om utbildning av personer,
som utan att ha lärarutbildning tjänstgjort som lärare,
icke må bifallas av riksdagen;
17. att motionerna I: 692 och II: 877, såvitt de avser fortbildningens
anordnande m. m., icke må bifallas av riksdagen;
18. att motionerna I: 700 och II: 871 om fortbildningens förläggning
icke må bifallas av riksdagen;
19. att riksdagen må besluta att lärarhögskolorna skall svara
för fortbildning och vidareutbildning av lärare enligt de riktlinjer
som angivits i statsrådsprotokollet;
20. att motionerna I: 701 och II: 873 om lärares medverkan i
lärarutbildning icke må bifallas av riksdagen;
21. att riksdagen må besluta att delar av det allmänna skolväsendet
används för lärarhögskolornas försöks- och demonstrationsverksamhet
jämte praktisk lärarutbildning samt att
särskilda lärartjänster skall finnas för denna verksamhet och
utbildning med de uppgifter som angivits i statsrådsprotokollet;
22.
att riksdagen må besluta att lärarhögskolorna i Stock -
Bihang till riksdagens protokoll 1967. 6 sand. Nr 51
38
Statsutskottets utlåtande nr 51 år 1967
holm, Malmö, Göteborg och Uppsala får de uppgifter och den
uppbyggnad som angivits i statsrådsprotokollet;
23. att riksdagen må besluta att inrätta nya lärarhögskolor
med de uppgifter och den uppbyggnad som angivits i statsrådsprotokollet,
i Umeå den 1 juli 1967 och i Linköping den 1
juli 1968;
24. att riksdagen må besluta att — under förut angivna förutsättningar
— inrätta nya lärarhögskolor med de uppgifter
och den uppbyggnad som angivits i statsrådsprotokollet i Falun,
Gävle, Härnösand, Jönköping, Kalmar, Karlstad, Kristianstad,
Luleå och Växjö den 1 juli 1968;
25. att riksdagen må besluta att folkskoleseminarierna i Falun,
Gävle, Härnösand, Jönköping, Kalmar, Karlstad, Kristianstad,
Luleå och Växjö skall — i den mån lärarhögskolor enligt
punkt 24 inrättas — upphöra vid utgången av juni 1968 och
att då ännu inte avslutade lärokurser skall fullföljas inom ramen
för de lärarhögskolor som avses i punkt 24;
26. att riksdagen må besluta att folkskoleseminarierna i Göteborg
(Guldheden), Linköping, Stockholm, Umeå och Uppsala
avvecklas fr. o. m. läsåret 1968/69 med en årskurs i sänder;
27. att riksdagen må besluta att vid de folkskoleseminarier
som inte avvecklas tills vidare får meddelas utbildning för
klasslärare enligt i huvudsak nu gällande bestämmelser;
28. att riksdagen må besluta att statens försöksskola i Linköping
skall upphöra vid utgången av juni 1968;
29. att riksdagen må besluta att de nuvarande lärarhögskolornas
och folkskoleseminariernas övningsskolor utom vid de
seminarier som ej avvecklas skall upphöra vid utgången av
juni 1968 eller den senare tidpnnkt Kungl. Maj:t för särskilt
fall bestämmer;
30. att riksdagen må godkänna vad i statsrådsprotokollet anförts
om avveckling av treterminsutbildning av ämneslärare vid
lärarhögskolor, av praktisk lärarkurs och av den i Umeå försöksvis
anordnade utbildningen av ämneslärare;
31. att riksdagen må godkänna i statsrådsprotokollet förordade
grunder för fördelningen mellan staten och kommunerna
av kostnaderna för försöks- och demonstrationsverksamhet
samt praktisk lärarutbildning inom det allmänna skolväsendet;
32.
att riksdagen må bemyndiga Kungl. Maj:t att träffa
de avtal med kommuner som fordras för lärarutbildningen;
33. att riksdagen må, i anledning av motionen I: 688 om
läsårets förlängning vid universitet och vissa högskolor, i skri
-
39
Statsutskottets utlåtande nr 51 år 1967
velse till Kungl. Maj:t ge till känna vad utskottet anfört i denna
fråga;
34. att riksdagen må besluta att läsåret fr. o. m. läsåret
1967/68 skall omfatta vid lärarhögskolorna 40 veckor samt vid
universiteten och de övriga högskolor som Kungl. Maj:t bestämmer
270 dagar;
35. att motionerna I: 693 och II: 866, såvitt de avser kombination
i ämneslärartjänst av s. k. övningsämne med s. k. läroämne,
icke må bifallas av riksdagen;
36. att motionerna 1:695 och 11:863, såvitt de avser alternativt
ledigkungörande av lektors- och adjunkttjänster, icke
må bifallas av riksdagen;
37. att motionerna I: 692 och II: 877, såvitt de avser lärarnas
tjänstebenämning, icke må bifallas av riksdagen;
38. att riksdagen må besluta att det inom det allmänna skolväsendet
skall finnas huvudlärare och skilda slag av lärare i
huvudsak enligt de riktlinjer som angivits i statsrådsprotokollet;
39.
att motionerna 1:702 och 11:868, såvitt de avser gemenskapslivet
inom studentkårerna och de ideella föreningarna
vid lärarhögskolorna, icke må föranleda någon riksdagens
åtgärd;
40. att riksdagen må bemyndiga Kungl. Maj:t att i huvudsaklig
överensstämmelse med i statsrådsprotokollet angivna
grunder och riktlinjer utfärda de bestämmelser och andra föreskrifter,
fatta de beslut samt i övrigt vidta de åtgärder, som
fordras för den i statsrådsprotokollet förordade reformeringen
av lärarutbildningen;
41. att riksdagen må bemyndiga Kungl. Maj:t att på personalförteckning
för lärarhögskolorna föra upp en tjänst som
rektor i Up 27 och en tjänst som professor i praktisk pedagogik
i Uo 27;
42. att riksdagen må till Lärarhögskolorna: Avlöningar för
budgetaret 1967/68 pa driftbudgeten under åttonde huvudtiteln
anvisa ett förslagsanslag av 84 310 000 kr.;
43. att riksdagen må till Lärarhögskolorna: Omkostnader för
budgetåret 1967/68 på driftbudgeten under åttonde huvudtiteln
anvisa ett förslagsanslag av 4 712 000 kr.;
44. att riksdagen må till Lärarhögskolorna: Materiel, böcker
to. to. för budgetåret 1967/68 på driftbudgeten under åttonde
huvudtiteln anvisa ett reservationsanslag av 1 960 000 kr.;
45. att riksdagen må bemyndiga Kungl. Maj:t att besluta
om antalet intagningsklasser vid folkskoleseminarierna;
40
Statsutskottets utlåtande nr 51 år 1967
46. att riksdagen må till Folkskoleseminarierna: Avlöningar
för budgetåret 1967/68 på driftbudgeten under åttonde huvudtiteln
anvisa ett förslagsanslag av 39 570 000 kr.;
47. att riksdagen må till Folkskoleseminarierna: Omkostnader
för budgetåret 1967/68 på driftbudgeten under åttonde huvudtiteln
anvisa ett förslagsanslag av 3 306 000 kr.;
48. att riksdagen må till Folkskoleseminarierna: Materiel,
böcker m. m. för budgetåret 1967/68 på driftbudgeten under
åttonde huvudtiteln anvisa ett reservationsanslag av 2 215 000
kr.;
49. att riksdagen må till Kostnader för ''praktisk lärarkurs
m. m. för budgetåret 1967/68 på driftbudgeten under åttonde
huvudtiteln anvisa ett förslagsanslag av 13 550 000 kr.;
50. att motionerna 1:85 och 11:116, såvitt de avser utredning
om inrättande av professurer i utvecklingspsykologi, särskilt
förskolålderns psykologi och pedagogik, icke må föranleda
någon riksdagens åtgärd;
51. att motionerna I: 691 och II: 864 om prövning av förutsättningarna
för inrättande av en professur i pedagogik med
särskild inriktning på fritidsfostran icke må föranleda någon
riksdagens åtgärd;
52. att motionerna I: 702 och II: 868, såvitt de avser tillgodoseende
av religionspedagogiken vid uppbyggandet av lärarhögskolornas
forskningsinstitutioner, icke må föranleda någon
riksdagens åtgärd;
53. att motionerna I: 690 och II: 867 samt I: 396 och II: 494
om intagningsprövningarna till lärarhögskolorna icke må bifallas
av riksdagen;
54. att motionerna I: 693 och II: 866, såvitt de avser vidareutbildning
och behörighet i familjekunskap och konsumentkunskap,
icke må föranleda någon riksdagens åtgärd;
55. att motionerna I: 689 och II: 865, såvitt de avser klasslärarnas
vidareutbildning, icke må föranleda någon riksdagens
åtgärd;
56. att motionerna 1:692 och 11:877, såvitt de avser en
samordnad vidareutbildningsorganisation, icke må föranleda
någon riksdagens åtgärd;
57. att motionerna I: 697 och II: 876 om inrättande av vissa
tjänster baserade på undervisningsbehovet på grundskolans
samtliga stadier, icke må föranleda någon riksdagens åtgärd;
58. att motionerna 1:699 och 11:874 om lärarutbildning i
dramatik icke må föranleda någon riksdagens åtgärd;
Statsutskottets utlåtande nr 51 år 1967
41
59. att motionerna I: 687 och II: 859 om ämnesutbildningen
för biologilärare icke må föranleda någon riksdagens åtgärd;
60. att motionerna I: 702 och II: 868, såvitt de avser utrymme
för humanbiologin i ämneslärarutbildningen, icke må föranleda
någon riksdagens åtgärd;
61. att motionerna I: 702 och II: 868, såvitt de avser utrymme
i ämneslärarutbildningen för frågor som rör elevens fysiska
och mentala hälsa, icke må föranleda någon riksdagens åtgärd;
62. att motionen II: 860, såvitt den avser studiemedel, icke
må föranleda någon riksdagens åtgärd;
63. att motionen II: 860, såvitt den avser att den föreslagna
klasslärarutbildningen skall betraktas som provisorisk, icke må
bifallas av riksdagen;
64. att motionen II: 861 om igångsättande av lärarutbildning
för personer, som utan att ha lärarutbildning tjänstgjort
som lärare, icke må föranleda någon riksdagens åtgärd;
65. att motionerna I: 689 och II: 865, såvitt de avser utredning
och förslag angående effektivisering av studiedagarna,
icke må föranleda någon riksdagens åtgärd;
66. att riksdagen må, i anledning av motionerna I: 689 och
II: 865, I: 692 och II: 877 samt I: 696 och II: 870, de fyra förstnämnda
såvitt nu är i fråga, i skrivelse till Kungl. Maj:t ge till
känna vad utskottet anfört angående förlängning av skolornas
läsår;
67. att motionerna I: 689 och II: 865, såvitt de avser anhållan
om att förslag om fasta studiegångar skall föreläggas
riksdagen, icke må föranleda någon riksdagens åtgärd;
68. att motionerna 1:689 och 11:865, såvitt de avser utredning
och förslag om den ämnesteoretiska utbildningen för adjunkttjänst,
icke må föranleda någon riksdagens åtgärd;
69. att motionerna I: 702 och II: 868, såvitt de avser ämnesbenämningen
kristendomskunskap, icke må föranleda någon
riksdagens åtgärd;
70. att motionerna 1:702 och II: 868, såvitt de avser tiden
för klasslärarutbildning i kristendomskunskap, icke må föranleda
någon riksdagens åtgärd;
71. att motionerna I: 702 och II: 868, såvitt de avser speciella
behörighetsvillkor i kristendomskunskap, icke må föranleda
någon riksdagens åtgärd;
72. att motionerna I: 692 och II: 877, såvitt de avser uttalande
om lärarutbildningens inordnande i universitetsorganisationen,
icke må bifallas av riksdagen;
73. att motionerna 1:692 och 11:877, såvitt de avser lärar -
42
Statsutskottets utlåtande nr 51 år 1967
kandidaternas medinflytande i organ av bl. a. samverkanskaraktär,
icke må föranleda någon riksdagens åtgärd;
74. att motionerna I: 692 och II: 877, såvitt de avser utredning
och förslag om vidgad användning i lärarutbildningssyfte
av radio- och TV-undervisning, icke må föranleda någon riksdagens
åtgärd;
75. att riksdagen må, i anledning av motionen 11:878 om
prövning av frågan om en samordning mellan värnpliktsutbildningen
och den civila utbildningen, i skrivelse till Kungl. Maj:t
ge till känna vad utskottet anfört i denna fråga.
Stockholm den 7 april 1967
På statsutskottets vägnar:
GÖSTA BOHMAN
Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet har närvarit
från första kammaren: herrar Näsström, Einar Persson, Axel Andersson,
Svensson, Kaijser, fru Wallentheim, herrar Söderberg, Bengtson, Ottosson, Mårtensson,
Bertil Petersson, Wallmark, Wååg, Thorsten Larsson och Nyman; samt
från andra kammaren: herrar Bohman, Blidfors, Almgren, Bergman, Mattsson,
Turesson, fröken Olsson, herrar Gustafsson i Skellefteå, Arvidson, Nelander,
Svanberg, Jönsson i Arlöv, Westberg, Gustavsson i Ängelholm och Elmstedt.
Reservationer
1) beträffande frågan om allmänt behörighetsvillkor för tillträde till klasslärarutbildning
av herrar Axel Andersson, Kaijser, Ottosson, Jkallmark, Nyman,
Bohman, Turesson, Gustafsson i Skellefteå, Nelander och Westberg, vilka ansett
dels
att det stycke i utskottets yttrande på s. 14, som börjar med »Vad så»
och slutar med »till klasslärarutbildning», bort ha följande lydelse:
»Utskottet vill framhålla vikten av att den blivande klassläraren, innan han
börjar vid lärarhögskola, har en tillräckligt solid grund att bygga på i vad gäller
både kunskaper och direkt studievana. Med hänsyn härtill kan utskottet inte
godtaga förslaget i propositionen att genomgången fackskola skall utgöra allmänt
behörighetskrav för tillträde till klasslärarutbildningen. Visserligen avses,
att utöver det allmänna behörighetskravet även skall uppställas speciella be
-
Statsutskottets utlåtande nr 51 år 1967
43
hörighetskrav, men detta innebär enligt utskottets mening inte någon väsentligare
förstärkning, eftersom de speciella behörighetskraven förutsättes uttryckta
i krav på kunskaper i särskilt specificerade ämnen enligt fackskolans läroplan.
Utskottet anser, att det av departementschefen uppställda allmänna behörighetskravet
— fackskola, gymnasium eller motsvarande utbildning — bör accepteras
endast under förutsättning att de speciella behörighetskraven uttryckes i
krav på kunskaper i för klasslärarutbildningen relevanta ämnen, exempelvis
svenska, engelska och matematik, enligt gymnasiets läroplan. Vad beträffar
departementschefens uttryck »motsvarande utbildning» får utskottet framhålla,
att som dylik bör kunna anses exempelvis vissa folkhögskolekurser, korrespondensstudier
eller andra studievägar, vilka leder till en kunskapsnivå enligt
gymnasiets studiepan i för klasslärarutbildningen relevanta ämnen.»
dels ock att utskottets hemställan under 3. bort ha följande lydelse:
»3. att riksdagen må, i anledning av motionerna I: 694 och
11:869 samt 1:695 och 11:863, sistnämnda båda motioner såvitt
nu är i fråga, i skrivelse till Kungl. Maj:t ge till känna
vad utskottet anfört angående det allmänna behörighetsvillkoret
för tillträde till klasslärarutbildning;»
2) beträffande frågan om speciella behörighetsvillkor av herrar Axel Andersson,
Kaijser, Ottosson, Wallmark, Nyman, Bohman, Turesson, Gustafsson i
Skellefteå, Neländer och Westberg, vilka ansett
dels att det stycke i utskottets yttrande på s. 15, som börjar med »Utskottet
kan» och slutar med »av riksdagen», bort ha följande lydelse:
»Utskottet ansluter sig till motionärernas uppfattning i denna fråga och tillstyrker
att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj:t ger till känna vad utskottet
anfört.»
dels ock att utskottets hemställan under 5. bort ha följande lydelse:
»5. att riksdagen må, i anledning av motionerna 1:692
och II: 877, såvitt de avser utformningen av speciella behörighetsvillkor,
i skrivelse till Kungl. Maj:t ge till känna vad utskottet
anfört;»
3) beträffande längden av utbildningstiden för lågstadielärare av herrar
Kaijser, Ottosson, Wallmark, Bohman, Blidfors och Turesson, vilka — om
reservationen 1) icke bifalles — ansett
dels att det stycke i utskottets yttrande på s. 16, som börjar med »Utskottet
anser» och slutar med »för lågstadielärare», bort ha följande lydelse:
»Utskottet, som i det föregående biträtt departementschefens ståndpunkt i
fråga om den förutbildning som bör krävas för tillträde till klasslärarutbildningen,
anser mot denna bakgrund den i propositionen föreslagna utbildningstiden
på 21/2 år för blivande klasslärare på lågstadiet för knappt tillmätt. Utskottet
biträder motionärernas uppfattning, att utbildningstiden bör förlängas till 3 år.
44
Statsutskottets utlåtande nr 51 år 1967
Vad utskottet sålunda anfört bör av riksdagen ges till känna för Kungl. Maj :t.»
dels och att utskottets hemställan under 6. bort ha följande lydelse:
»6. att riksdagen må, i anledning av motionerna I: 695 och
II: 863, såvitt de avser frågan om utbildningstiden för lågstadielärare,
i skrivelse till Kungl. Maj:t ge till känna vad utskottet
anfört;»
4) beträffande adjunktsutbildningens utformning av herrar Axel Andersson,
Kaijser, Bengtson, Ottosson, Wallmark, Thorsten Larsson, Nyman, Bohman,
Mattsson, Turesson, Gustafsson i Skellefteå, Nelander, Westberg och Elmstedt,
vilka ansett
dels att det avsnitt i utskottets yttrande, som på s. 22 börjar med »Det i»
och på s. 23 slutar med »bifallas av riksdagen», bort ha följande lydelse:
»Det i motionerna I: 695 och II: 863 framförda, nyss redovisade yrkandet angående
innehållet i ämneslärarutbildningen ansluter så till vida nära till förslaget
i propositionen som motionärerna räknar med samma lärarledda studietid
som torde avses i propositionen, nämligen sex terminer för minimikompetens
som adjunkt såväl på grundskolans högstadium som på det gymnasiala stadiet.
Däremot ges de blivande adjunkterna på gymnasiestadiet inte i motionerna samma
möjlighet som i propositionen att inom en lärarledd studietid om sex terminer
koncentrera ämnesfördjupningen till ett ämne med möjlighet att använda fyra
terminer till detta ämne. Utskottet finner emellertid med hänsyn till den
ståndpunkt utskottet i det följande intar till frågan om längden av den ämnesteoretiska
utbildningen för blivande adjunkter på gymnasiestadiet, att motionsyrkandet
i denna del bör bli föremål för ytterligare överväganden.
Av de nyss redovisade yrkandena i motionerna I: 692 och II: 877 samt i motionerna
I: 689 och II: 865 innebär det i de båda förstnämnda motionerna framställda,
att förslaget i propositionen om en treårig utbildning för adjunkter,
som avser att erhålla tjänst på gymnasiet, icke kan godkännas utan att nytt
förslag efter ytterligare utredning bör framläggas. Yrkandet i de sistnämnda
båda motionerna avser att — jämsides med den i propositionen förutsatta
fortsatta prövningen av den ämnesteoretiska utbildningen för adjunkttjänst
— skall utredas frågan om en adjunktsutbildning med fyra års studier för den
som åsyftar att erhålla tjänst på gymnasiestadiet. I de förstnämnda två motionerna
uttalas, att utbildningsgången för alla blivande adjunkter bör hållas samman
under de första åren, alltså minst två år, varefter breddning eller fördjupning
av studierna kan ske. I de sistnämnda två motionerna förordas, att de blivande
adjunkterna får samma utbildning under tre år och att därefter för adjunkter,
som avser att få tjänst på gymnasiet, tillkommer ett år. I båda motionsparen
motiveras förlängningen av studierna med att bättre möjligheter till
ämnesfördjupning erfordras.
För egen del får utskottet till en början framhålla, att man vid bedömningen
av frågan om utbildningstidens längd måste utgå från att för varje blivande
Statsutskottets utlåtande nr 51 år 1967
45
lärare under utbildningstiden måste läggas den grund på vilken hans kommande
lärarverksamhet i första hand skall vila. Att denna grund har tillräcklig fasthet,
dvs. att utbildningen i fråga om kvantitet och kvalitet är tillfredsställande,
är ett ofrånkomligt krav. Utskottet kan inte ansluta sig till departementschefens
uppfattning att en lärarledd studietid av tre år kan anses tillräcklig för uppnående
av fullgod kompetens för adjunkttjänst på gymnasiet.
Vid den fortsatta utredning angående lärarutbildningen, som förutsättes i
propositionen, bör man enligt utskottets mening utgå från en lärarledd studietid
av fyra år för dem som avser att förvärva behörighet för tjänst på gymnasiestadict.
Härigenom uppnås även möjlighet att erhålla den fördjupning i de av
gymnasiets läroämnen, som motsvaras av två eller flera universitetsämnen —■
exempelvis svenska — vilken från olika håll framhållits vara nödvändig för att
en standardsänkning skall kunna undvikas. De i nu ifrågavarande motioner framförda
synpunkterna på värdet av en sammanhållen utbildning bör också prövas
i utredningsarbetet. Inte blott för den enskilde läraren utan i ännu högre grad
för tillgodoseendet av behovet av lärarkrafter på högstadiet måste det vara värdefullt,
om ämneslärarna i regel har kompetens för både högstadiet och gymnasiet.
Utskottet anser, att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj:t bör ge till
känna vad utskottet nu anfört med anledning av ifrågavarande yrkanden i motionerna
I: 695 och II: 863 samt I: 692 och II: 877.»
dels ock att utskottets hemställan under 9. bort ha följande lydelse:
»9. att riksdagen må, i anledning av motionerna 1:695 och
II: 863 samt I: 692 och II: 877, samtliga motioner såvitt de avser
adjunktsutbildningens utformning, i skrivelse till Kungl.
Maj:t ge till känna vad utskottet anfört;»
5) beträffande frågan om alternativt ledigkungörande av lektors- och adjunkttjänster
av herrar Kaijser, Ottosson, Wallmark, Bohman och Turesson, vilka
ansett
dels att det stycke i utskottets yttrande på s. 24, som börjar med »Med anledning»
och slutar med »i fråga», bort ha följande lydelse:
»Utskottet finner det uppenbart att förslaget i propositionen om alternativt
ledigkungörande på många orter kan komma att leda till att lektorstjänster för
lång tid framåt på ett olyckligt sätt låses som adjunkttjänster. Enligt utskottets
mening bör riksdagen både med hänsyn härtill och till det samband lektorsfrågan
har med forskarutredningens förslag om forskarkarriären inte nu ta ställning
till förslaget om alternativt ledigkungörande. Utskottet föreslår att riksdagen
i skrivelse till Kungl. Maj:t ger till känna vad utskottet sålunda anfört.»
dels ock att utskottets hemställan under 36. bort ha följande lydelse:
»36. att riksdagen må, i anledning av motionerna I: 695 och
II: 863, såvitt de avser alternativt ledigkungörande av lektors-
och adjunkttjänster, i skrivelse till Kungl. Maj:t ge till
känna vad utskottet anfört;»
46
Statsutskottets utlåtande nr 51 år 1967
6) beträffande den föreslagna klasslärarutbildningens karaktär av provisorium
av herr Blidfors, fröken Olsson och herr Arvidson, vilka ansett
dels att det stycke i utskottets yttrande på s. 31, som börjar med »I motionen»
och slutar med »av riksdagen», bort ersättas med text av följande lydelse:
»I motionen II: 860 uttalas, att lärarutbildningen i princip bör förläggas enbart
till städer som har universitet eller universitetsfilial och yrkas att den i
propositionen föreslagna klasslärarutbildningen fördenskull betraktas som provisorisk
i avvaktan på en bättre samordning mellan klasslärarutbildning och
ämneslärarutbildning.
Utskottet delar motionärens uppfattning, att all lärarutbildning bör ske i vetenskaplig
miljö och i nära kontakt med det pedagogiska forsknings- och utvecklingsarbetet.
Detta kommer enligt departementschefens förslag att vara
fallet endast vid de blivande ämneslärarnas ämnesstudier vid universiteten och
vid utbildningen inom de s. k. större lärarhögskolorna, som förses med pedagogisk-vetenskapliga
institutioner och med vetenskapliga befattningshavare, bl. a.
professorer i praktisk pedagogik. De lärarhögskolor för enbart klasslärarutbildning,
som förläggs till orter med universitetsfilial, kan räkna med en viss vetenskapligt
stimulerande kamratmiljö och med utsikten att i en framtid kunna förses
med en pedagogisk forskningsinstitution. Därutöver skall emellertid finnas
lärarhögskolor för enbart klasslärarutbildning på orter utan akademiska institutioner.
Dessa lärarutbildningsanstalter, som väl kan karakteriseras som bevarade,
till »lärarhögskolor» omdöpta seminarier, kommer att vara helt isolerade
från pedagogisk forskning och erbjuda en ur lärarutbildningssynpunkt alltför
isolerad miljö.
Enligt propositionen skall de nuvarande seminarierna i Landskrona, Skara och
Strängnäs med enbart småskollärarutbildning bevaras endast övergångsvis. Rimligt
vore, att beslutet om bevarandet av övriga seminarier på orter utan universitet
eller universitetsfilial finge samma övergångskaraktär.
Utskottet som anser, att en centralisering till orter med universitet eller universitetsfilial
bör verkställas så snart förhållandena det medger, föreslår därför
i enlighet med motionen II: 860, att riksdagen beslutar, att den föreslagna organisationen
av klasslärarutbildningen skall vara provisorisk i avvaktan på en
bättre samordning mellan klass- och ämneslärarutbildning.»
dels ock att utskottets hemställan under 63. bort ha följande lydelse:
»63. att riksdagen må, i anledning av motionen II: 860,
besluta att den föreslagna organisationen av klasslärarutbildningen
skall betraktas som provisorisk i avvaktan på en bättre
samordning mellan klass- och ämneslärarutbildning;»
7) av herrar Axel Andersson, Kaijser, Bengtson, Ottosson, Wallmark, Thorsten
Larsson, Nyman, Bohman, Mattsson, Turesson, Gustafsson i Skellefteå, Nelander,
Westberg och Elmstedt, vilka — om reservationen 4) icke bifalles —
ansett
Statsutskottets utlåtande nr 51 år 1967
47
dels att det stycke i utskottets yttrande på s. 23, som börjar med »Med den»
och slutar med »riksdagens åtgärd», bort ha följande lydelse:
»Även med den ståndpunkt utskottet sålunda intagit anser utskottet skäl föreligga
att i anslutning till den utredning som föreslagits i propositionen jämväl
prövas den i motionerna I: 689 och II: 865 förordade adjunktsutbildningen.»
dels och att utskottets hemställan under 68. bort ha följande lydelse:
»68. att riksdagen må, med bifall till motionerna I: 689 och
II: 865, såvitt nu är i fråga, i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla
dels att i anslutning till aviserad utredning beträffande den
ämnesteoretiska utbildningen för adjunkttjänst jämväl prövas
den i motionerna förordade adjunktsutbildningen i form av treårig
ämnesteoretisk utbildning med inriktning på grundskolans
högstadium samt ytterligare ett års studier för dem som avser
att bli gymnasieadjunkter, dels om förslag med anledning av
nämnda utredning;»
8) av herr Neländer.
Särskilda yttranden
1) angående gemensam förutbildningsgrund för utbildning av klasslärare och
utbildning av ämneslärare av herrar Blidfors, Arvidson, Svanberg och Jönsson
i Arlöv, vilka anfört följande:
»Enligt principbeslut om riktlinjerna för det svenska skolväsendets utveckling,
som fattades vid 1950 års riksdag, skulle lärarutbildningen i sin helhet ha
högskolemässig karaktär och som förutbildning förutsätta genomgånget gymnasium.
Detta principbeslut har haft grundläggande betydelse för lärarutbildningens
utveckling under 1950- och 1960-talen. Vid de nya lärarhögskolorna har
— också när det gäller klasslärarutbildningen — endast studentlinjer inrättats.
Inom seminarierna har utrymmet för icke-studentlinjer alltmer inskränkts. För
närvarande bygger 90 % av klasslärarutbildningen på genomgånget gymnasium.
En av motiveringarna för kravet på genomgånget gymnasium för tillträde till
klasslärarutbildningen var den, att man borde kräva samma förutbildningsgrund,
dvs. samma allmänbildningsgrund, för ett enhetligt skolväsens alla lärarkategorier.
Enhetssynen på skolan borde motsvaras av en enhetssyn på lärarutbildningen.
Den gamla dualismen mellan å ena sidan de akademiskt utbildade
läroverkslärarna, å andra sidan folkskollärarna, vilka först på folkskolans, sedan
på realskolans grund utbildats vid särskilda seminarier, borde definitivt försvinna.
Ståndpunkten att genomgånget gymnasium skulle erfordras för yrkesutbildningen
av samtliga lärare biträddes av 1960 års lärarutbildningssakkunniga.
48
Statsutskottets utlåtande nr 51 år 1967
Kmig]. Maj ds proposition om reformerad lärarutbildning slår emellertid in på
en ny linje. Fackskolan jämställs med gymnasiet som grund för klasslärarutbildningen.
Vi har kunnat ansluta oss till utskottets förord för denna sistnämnda lösning,
men endast under en bestämd förutsättning. Under inga förhållanden bör
den gamla dualismen bevaras. Om genomgång av fackskola under vissa betingelser
ger tillträde till klasslärarutbildning, bör genomgång av fackskola också
under vissa betingelser ge tillträde till ämneslärarutbildning, dvs. till universitetsstudier.
Det nya gymnasiala stadiets struktur synes möjliggöra en sådan lösning, ja,
har tillkommit i avsikt att möjliggöra den. Principen om det gymnasiala stadiets
enhetliga karaktär kan upprätthållas endast om man för tillträde till vidareförande
skolor och utbildningsvägar bortser från formell kompetens och tar hänsyn
blott till de reella kunskaper som vinns på gymnasiestadiets olika skolformer,
sektorer och studievägar. Detta måste gälla om hela stadiet, dvs. också
om den yrkesskola som skall utgöra en av dess delar. Den tvååriga fackskolan
och det treåriga gymnasiet kommer på detta sätt att vara formellt och principiellt
likvärdiga, och för tillträde till olika vidareförande utbildningsvägar får
endast efterfrågas, vilka reella kunskaper de sökande tillägnat sig.
Detta synes även vara departementschefens mening, då han på s. 124 under
rubriken Utbildning av klasslärare konstaterar, dels att hela området för s. k.
icke-akademisk, postgymnasial fackutbildning i princip bör tillhöra fackskolans
kompetensområde, dels att detta i viss mening bör gälla även den s. k. akademiska
postgymnasiala utbildningen. I direktiven för den s. k. kompetensutredningen
framhålls enligt propositionen, ’att det allmänna villkoret i fråga om
bredd i förutbildning eller erfarenheter bör kunna anses tillgodosett om den utbildningssökande
har en gymnasial utbildning av inte alltför speciellt slag’ låt
vara att vissa speciella behörighetsvillkor kan behöva uppställas. Under rubriken
Utbildning av ämneslärare framhålls på s. 186 i propositionen, att de åberopade
principerna bör gälla även för ämneslärarutbildningen. Hela frågekomplexet har
hänskjutits till kompetensutredningen, som har att utarbeta detaljbestämmelserna.
Vi räknar alltså med att genom departementschefens och därmed utskottets
ställningstagande den gamla dualismen i lärarutbildningen kommer att upphävas
genom att klasslärar- och ämneslärarutbildningen byggs på samma förutbildningsgrund.
»
2) angående lärarutbildning i familje- och konsumentkunskap av herrar Axel
Andersson, Bengtson, Thorsten Larsson, Nyman, Mattsson, Gustafsson i Skellefteå,
Nelander, Westberg och Elmstedt, vilka anfört följande:
»I propositionen nr 4 angående reformerad lärarutbildning ansluter sig departementschefen
till den av 1960 års lärarutbildningssakkunniga uttalade helhetssynen
på läraruppgiften. En skarp uppdelning av lärarkåren bör motverkas.
Statsutskottets utlåtande nr 51 år 1967
49
De sakkunniga hade som en konsekvens av strävandena att skapa en helhet av
lärarnas verksamhet föreslagit att alla formella hinder skulle undanröjas för att
i ämneslärartjänst i grundskola, fackskola och gymnasium kombinera övningsämne
med läroämne.
I motionsparet I: 693 och II: 866 föreslås inrättande av en ettårig akademisk
kurs för utbildning av lärare i familje- och konsumentkunskap samt att den planerade
överarbetningen av vidareutbildningen också skall innefatta sadan kurs.
Vidare bör enligt motionärerna behörighetsfrågan vad gäller tjänst med undervisning
i dessa ämnen upptas till prövning.
Vid reformeringen av lärarutbildningen bör enligt vår mening också fackskolans
behov av kompetenta lärare beaktas. Det förefaller därför riktigt att också
de lärarkategorier det här gäller erhåller vidareutbildning på akademisk nivå.
Den centrala roll familje- och konsumentfrågorna i dag intar i samhällsdebatten
är ett starkt argument för att undervisningen i dessa ämnen också handhas
av en välutbildad och kvalificerad lärarkår.»
3) angående lärarutbildning i dramatik av herrar Kaijser, Ottosson, Wallmark,
Bohman och Turesson, vilka anfört följande:
»Erfarenheter av undervisning i ämnet dramatik finns sedan 1954, då viss
metodisk försöksverksamhet inleddes under skolöverstyrelsens tillsyn. Under
åren 1959—1962 har därutöver pågått en — likaledes av skolöverstyrelsen kontrollerad
— försöksverksamhet vid ett antal skolor. Vidare har skolöverstyrelsen
arrangerat kortare sommarkurser i ämnet. Det erfarenhetsmaterial, som sålunda
föreligger från lärare, som sysslat med dramatik, torde vara till fyllest som underlag
för tillskapandet av en särskild lärarutbildning. Lärarutbildningssakkunniga
har desssutom redan 1965 framlagt ett förslag till studieplan för lärarutbildning
i dramatik för det gymnasiala stadiets lärare.»