Statsutskottets utlåtande nr 115 år 1967

1

Nr 115

Utlåtande i anledning av väckta motioner om pension åt änkefru
Anna Nordqvist.

(5 :e avd.)

I två likalydande motioner, väckta den ena inom första kammaren av
herr Erik Filip Petersson m. fl. (I: 146) och den andra inom andra kammaren
av herr Fagerlund m. fl. (II: 183) har hemställts att riksdagen
måtte besluta bevilja Anna Nordqvist, änka efter föreståndaren m. m. vid
Södra Sveriges fiskeriförening Harald Oscar Nordqvist, pension enligt statens
allmänna pensionsreglemente.

Beträffande motiveringen för nämnda yrkande får utskottet hänvisa till
motionen II: 183.

Över motionerna har utskottet i den ordning § 46 riksdagsordningen föreskriver
inhämtat yttrande från fiskeristyrelsen och statens personalpensionsverk.

Fiskeristyrelsen har anfört följande (14/2 1967).

De faktiska uppgifter som lämnas i det remitterade motionsparet vitsordar
styrelsen. I likhet med motionärerna anser styrelsen de åberopade
pensionsbesluten för Gunnar Johansson, Mörrum, och John Jonasson,
Aneboda, bekräfta den allmännyttiga karaktären av verksamheten vid
Södra Sveriges fiskeriförening, som alltjämt åtnjuter statsbidrag från anslag
under nionde huvudtiteln.

I anslutning till det anförda tillstyrker styrelsen bifall till hemställan
i det remitterade motionsparet.

Statens personalpensionsverk bär anfört följande (10/3 1967).

Södra Sveriges fiskeriförening anhöll hos Kungl. Maj :t år 1936 om
vidtagande av sådan ändring i 1919 års reglemente för statens pensionsanstalt
att vissa befattningshavare hos föreningen, bl. a. föreståndaren,
skulle kunna erhålla delaktighet för sin pensionering hos anstalten.
Till stöd för framställningen åberopades föreningens 30-åriga, av statsmedel
understödda försöks- och upplysningsverksamhet på sötvattensfiskets
område. Den 20 december 1940 beslöt emellertid Kungl. Maj :t att
framställningen, som hade tillstyrkts av lantbruksstyrelsen, för det dåvarande
ej skulle upptagas till avgörande.

Frågan om SPA-anslutning av fiskeriföreningems tjänstemän behandlades
sedermera i ett av 1944 års pensionsutredning avgivet betänkande (SOU
1948: 47, s. 133 ff) med förslag angående pensionering genom statens pensionsanstalt
av vissa icke-statliga befattningshavare. Utredningen erinrade
om att föreningen, vars verksamhet i huvudsak var förlagd till Aneboda i
1 Bihang till riksdagens protokoll 1967. 6 samt. Nr 115

2 Statsutskottets utlåtande nr 115 år 1987

Kronobergs län, med början vart annat år anordnade kurser för utbildning
av länsfiskeritjänstemän. Eu fastare anknytning av ifrågavarande utbildning
till föreningen vore ifrågasatt, men statsmakterna hade då ännu icke
tagit slutgiltig ställning härtill. Enär det syntes något oklart, vilken ställning
föreningen kunde komma att få i framtiden med avseende på nyssnämnda
utbildning, hade utredningen icke ansett sig böra föreslå SPA-anslutning
av personalen. I proposition nr 200 till 1949 års riksdag med
förslag rörande pensionering genom statens pensionsanstalt av vissa ickestatliga
befattningshavare (s. 110) anförde föredragande statsrådet, att han
icke vore beredd att utan ytterligare utredning taga ställning till här berörda
fråga.

Pensionsverket får ytterligare beträffande allmän information angående
Södra Sveriges fiskeriförening hänvisa till viss utredning som bilades ämbetsverkets
utlåtande den 11 mars 1966 angående motionen II: 567 till 1966
års riksdag i fråga om pension åt fiskmästaren Jonasson.

Beträffande den i motionerna väckta frågan vill pensionsverket till en
början påpeka, att även om statsmakterna hade beslutat inordna fiskeriföreningens
personal under SPA-reglementet (SFS 1949: 726) vid dettas
ikraftträdande den 1 januari 1950 skulle detta icke ha inneburit att Nordqvist
erhållit statlig pension, därest han då levt och stått kvar i sin anställning,
och alltså ej heller inneburit att fru Nordqvist erhållit sådan pension.
Nordqvist skulle nämligen ha uppnått pensionsåldern (65 år) med utgången
av augusti 1949, och enligt bestämmelse i SPA-reglementet skulle den som
vid reglementets ikraftträdande uppnått pensionsåldern vara undantagen
från dess tillämpning. Vidare må framhållas, att pension i särskild ordning
av statsmedel regelmässigt icke plägar medgivas andra än anställningshavare
i statens tjänst. Denna princip har i allmänhet iakttagits även
då det gällt anställningshavare utan statlig pensionsrätt hos sådan huvudman,
som hade ägt möjlighet att ansluta de anställda till den avgiftsbelagda
statliga pensioneringen eller som erhållit sådan möjlighet kort efter
tidpunkten för sådan anställningshavares avgång.

Det torde ha varit synpunkter av nu nämnt slag som varit anledning till
att Kungl. Maj:t genom beslut den 30 januari 1953 fann en av fiskeriföreningen
i maj 1947 gjord framställning om pension till Nordqvists efterlevande
icke föranleda någon Kungl. Maj :ts åtgärd. Beträffande personer
som innehaft anställning hos fiskeriföreningen senare än Nordqvist och
varit yngre än denne har — såsom motionärerna papejrar i ett fall beviljats
statlig pension efter riksdagsbeslut och i två fall anställning hos
fiskeriföreningen lagts till grund för beslut om tjänstårsberäkning i särskild
ordning. Pensionsverket kan trots detta icke annat än finna det tveksamt
om tillräckliga skäl finnes att bereda fru Nordqvist pension av statsmedel.

Av motionerna synes emellertid framgå, att det är ovisst om fiskeriföreningen
med hänsyn till sin ekonomi kan garantera att Anna Nordqvist i
framtiden erhåller förmåner av samma storlek som hittills. Någon rättsligt
bindande förpliktelse för föreningen att utbetala pension synes icke föreligga.
I detta läge kan onekligen med hänsyn till Nordqvists i motionerna
åberopade allmännyttiga insatser på fiskevårdens och fiskerinäringens
område vissa skäl anföras, för att fru Nordqvists pension för framtiden
tryggas genom statens försorg. För den händelse riksdagen skulle i princip
ansluta sig till denna uppfattning och det ej anses motiverat -att höja
det till föreningen utgående statsanslaget på sådant sätt, att föreningen

Statsutskottets utlåtande nr 115 år 1967

3

blir i stånd att fortsätta pensionsutbetalningarna till henne, kunde beslutas,
att statsverket övertager utbetalningen av och kostnaderna för pensionen
samt förutsättas att efter bestämmande av Kungl. Maj :t skail av statsbidraget
till föreningen för budgetåret 1967/68 (enligt prop. nr 1 till 1967 års
riksdag, Bil. XI, s. 133, föreslaget till 30 000 kronor) innehållas så mycket
som svarar mot pensionens hittillsvarande belopp. Detta utgjorde år 1966
enligt vad som angivits i motionerna omkring 5 400 kronor. Vidare bör i så
fall vid fortsatt statsbidragsgivning avlyftningen från föreningen av ifrågavarande
kostnad beaktas. Under här angivna förutsättning synes pensionens
belopp böra bestämmas så att det i princip överensstämmer med det
som utgivits av föreningen. Av vissa hos pensionsverket förvarade handlingar
— vilka biläggas i kopia1 — framgår att föreningen år 1962 utgivit
pension till fru Nordqvist med 522 kronor för månad. Inberäknat de successiva
förhöjningar som under åren 1963—1966 tillkommit statspensionärer
skulle detta belopp sistnämnda år motsvara ett månatligt bruttobelopp
å 630 kronor uttryckt i 1966 års pensionsnivå, och efter folkpensionssamordning
svarar detta belopp närmast mot det hittillsvarande pensionsbeloppet.
I händelse av ett ställningstagande till motionerna i enlighet med
det nyss anförda, torde statlig pension med ett efter nämnda grund beräknat
bruttobelopp böra beviljas fru Nordqvist, varvid det bör förutsättas
att samordning med folkpension skall äga rum enligt de grunder som gäller
för oavkortad statlig familjepension.

Utskottet. Såsom framgår av statens personalpensionsverks yttrande har
Kungl. Maj :t genom beslut den 30 januari 1953 funnit eu av styrelsen för
Södra Sveriges fiskeriförening gjord framställning om beredande av pension
åt de efterlevande till föreningens direktör Harald Nordqvist icke föranleda
någon Kungl. Maj :ts åtgärd. I motionerna I: 146 och II: 183 har
nu hemställts att riksdagen måtte bevilja Nordqvists efterlevande maka,
Anna Nordqvist, pension enligt statens allmänna tjänstepensionsreglemente.
Av vad i motionerna och yttrandena över dessa anförts har utskottet
bibragts den uppfattningen att skäl föreligger att Anna Nordqvists pensionsfråga
tas upp till förnyad prövning. Denna prövning bör emellertid ankomma
på Kungl. Maj :t, som bör äga vidta de åtgärder som kan befinnas
påkallade för vinnande av det i motionerna angivna syftet.

Utskottet hemställer,

att riksdagen må, i anledning av motionerna I: 146 och
II: 183, i skrivelse till Kungl. Maj :t ge till känna vad utskottet
anfört.

Stockholm den 12 maj 1967

På statsutskottets vägnar:

GÖSTA BOHMAN

1 Här ej medtagna.

4

Statsutskottets utlåtande nr 115 år 1967

Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet har närvarit

från första kammaren: herrar Näsström, Gillström, Einar Persson,
Axel Andersson, Birger Andersson, Svensson, Kaijser, fru Wallentheim,
herrar Söderberg, Ottosson, Hjorth, Eric Gustaf Peterson, Strandberg, Sundin
och Harald Pettersson; samt

från andra kammaren: herrar Bohman, Karlsson i Olofström, Blidfors,
Almgren, Eliasson i Sundborn, Mellqvist, Nihlfors, fröken Olsson,
herrar Lindholm, Johansson i Norrköping, Gustafsson i Kårby, Gustafsson
i Uddevalla, Källstad, Tobé och fröken Ljungberg.

MARCUS BOKTR. STHLM 1967 670027