Tredje lagutskottets utlåtande nr 7 år 1967

1

Nr 7

Utlåtande i anledning av väckta motioner om särskild styrelse för
lappfonden.

Tredje lagutskottet har behandlat två inom riksdagen väckta och till lagutskott
hänvisade motioner, nr 456 i första kammaren av herr Wanhainen
m. fl. och nr 820 i andra kammaren av herr Jönsson i Ingemarsgården in. fl.

Motionärerna anför — efter att ha erinrat om bestämmelserna i 5 och 56
§§ renbeteslagen — att de svenska samerna först tämligen sent nåtts av
de organisationssträvanden, som i hög grad sätter sin prägel på det svenska
samhället. Svenska samernas riksförbund bildades först 1950 såsom en
sammanslutning av landets samebyar -— nu 44 till antalet — och sameföreningar
— nu 13 stycken. Emellertid har samernas folkrörelse vunnit
avsevärd stadga. Landsmötet år 1966 var det tjugoförsta i ordningen.
Landsmötena hålls med valda ombud för de kollektiva medlemmarna i
riksförbundet.

Motionärerna förklarar, att numera synes vara fullt rimligt och skäligt
att samerna får ett avsevärt inflytande på beslutsplanet över medel, som
enligt renbeteslagen är destinerade till samernas nytta. Det synes motionärerna
lämpligt att riksdagen skyndsamt meddelar sådana föreskrifter,
att samerna får representation på beslutsplanet i en särskild styrelse för
förvaltning av lappfonden. En sådan styrelse bör, säger man, bestå av företrädare
för samerna till ett antal av minst hälften. Namnet på fonden bör
även ändras till samefonden.

I motionerna hemställes, »att riksdagen måtte besluta att lappfonden
skall, med benämningen samefonden, ställas under en särskild styrelse på
sätt ovan angivits».

Beträffande motionernas fullständiga innehåll hänvisar utskottet till
motionen 1:456.

Svenska samernas riksförbund har till utskottet ingivit en den 13 februari
1967 dagtecknad skrift i ämnet jämte bilagor.

Gällande bestämmelser in. in.

De rättigheter som tillkommer de renskötande samerna är i huvudsak
reglerade i lagen den 18 juli 1928 (nr 309) om de svenska lapparnas rätt
till renbete i Sverige, den s. k. renbeteslagen. Huvuddragen av dessa rättigheter
är följande. Renskötsel med utnyttjande av annans mark får utövas

1—9276 67 Bihang till riksdagens protokoll 1967. 9 samt. 3 avd. Nr 7

2 Tredje lagutskottets utlåtande nr 7 år 1967

endast av lappar. Rätten till renskötsel innefattar i första hand befogenhet
för lapp att på de trakter, där han äger uppehålla sig med sina renar, begagna
sig av land och vatten till underhåll för sig och renarna (1 §). Lagen
innehåller i 2 och 3 §§ bestämmelser om vilka områden lapparna äger
utnyttja för renbeten. Bestämmelserna innebär i stora drag att lapparna
äger bedriva renskötsel året runt ovan odlingsgränsen i Norrbottens och
Västerbottens lappmarker samt på renbetesfjällen i Jämtland ävensom
vintertid nedom odlingsgränsen och renbetesfjällen på trakter som de av
gammal sedvana besöker med sina renar. De s. k. skogslapparna har i viss
omfattning rätt till renbete året runt även nedom odlingsgränsen. Vidare
äger lapparna rätt att flytta med sina renar mellan de områden på vilka
de har betesrätt (21—24 §§). Inom renbetesområdena är lapparna i princip
berättigade att uppföra kåtor och förvaringsbodar (41 §). De kan också
efter särskilt medgivande inom lappmarkerna och renbetesfjällen få uppföra
bostadsbyggnader o. d. och även i mindre omfattning uppta odling
på kronomark (42—43 §§). I viss utsträckning föreligger rätt för lapparna
att ta virke till husbehov. Beträffande jakt och fiske stadgas i 55 §, att
lapparna är berättigade att på utmark jaga och fiska inte bara på områden
där de äger att vistas året runt utan också på andra områden inom lappmarkerna
under den tid de har rätt att uppehålla sig där. Dock görs den reservationen
att de är underkastade de inskränkningar i fråga om nyttjande
av jakt och fiske som eljest gäller. Härmed avses bestämmelser om fridlysning
in. in.

Renbeteslagen innehåller vissa bestämmelser som möjliggör inskränkningar
i lapparnas privilegier, där så erfordras för att tillgodose motstående
intressen. Här må särskilt nämnas 5 §. I denna stadgas följande: Finner
Konungen visst område å trakt, där lapparna äger uppehålla sig med sina
renar, oundgängligen erforderligt för särskilt ändamål av större betydelse,
må sådant område undantagas från lapparnas begagnande. Är område,
som sålunda undantages, beläget ovan odlingsgränsen eller på renbetesfjällen
skall skälig gottgörelse lämnas för det intrång, som genom områdets
undantagande orsakas för renskötseln. Sådan gottgörelse skall enligt bestämmelser,
som givas av Konungen, användas till förmån för lapparna.

I 56 § stadgas vidare att Konungen eller myndighet som Konungen bestämmer
äger — under vissa förutsättningar — upplåta bete, slåtter, grustäkt,
jakt eller fiske på de områden som anvisats till lapparnas uteslutande
begagnande. Därigenom inflytande medel inbetalas till statens lappfond.

I likhet med andra sakägares rätt med avseende på fast egendom kan
samerna tillkommande rätt i vissa situationer få ge vika för intressen som
genom särskilda lagbestämmelser av expropriationsrättslig natur tillerkänts
prioritet i förhållande till bestående rättigheter. Som exempel på sådan
lagstiftning kan nämnas — förutom expropriationslagen — gruvlagen och

Tredje lagutskottets utlåtande nr 7 år 1967

3

vattenlagen. Ersättningar för intrång i samernas rättigheter som sker med
stöd av dessa lagar, t. ex. ersättningar för genom vattenregleringar uppkomna
dämningsskador på renbetesland eller skador på fiske, torde i
allmänhet tillföras lappfonden.

Denna fond bildades genom beslut vid 1943 års riksdag på så sätt att
fyra befintliga fonder med anknytning till lappväsendet sammanfördes till
en gemensam fond, statens lappfond (prop. 1943: 110, JU 40, rskr 249).
Fondens medel används för att bestrida kostnaderna för förvaltning av renbetesfjällen
och de till utvidgning av dessa inköpta fastigheterna, till inköp
av ytterligare sådana fastigheter samt för andra åtgärder till gagn för
lapparna och deras renskötsel. Den sistnämnda posten omfattar t. ex. anslag
för utförande av renstängsel, vaktstugor, vägar, broar och telefonledningar
samt lån och bidrag för uppförande av bostäder eller för inköp av
renar. Fonden förvaltas av statskontoret. Kungl. Maj :t beslutar rörande
fondmedlens användning, vanligen efter förslag av länsstyrelserna i Norrbottens,
Västerbottens och Jämtlands län. Under år 1966 har emellertid
skett en ändring härvidlag, nämligen i så måtto att lantbruksstyrelsen erhållit
bemyndigande att besluta inom vissa av Kungl. Maj :t för olika huvudändamål
fastställda ramar. Departementsutredningens decentraliseringsgrupp
har vidare i en den 18 november 1966 avgiven promemoria (nr 78)
föreslagit att beslutanderätten skall helt överflyttas till lantbruksstyrelsen.
Det må anmärkas att förslaget inte syftar till någon ändring i sak utan endast
till en rationalisering i administrativt hänseende.

Av årets riksdagsberättelse (s. 20) framgår att under budgetåret 1965/66
till lappfonden influtit drygt 2,4 miljoner kronor och att i bidrag beviljats
nära 1,2 miljon kronor. Det må anmärkas, att av inkomsterna ca 850 000
kronor avsåg medel, vilka i samband med att tillstånd till vissa företag enligt
vattenlagen meddelats föreskrivits skola inbetalas för tillgodoseende av
ändamål som gagnar rennäringen. Användningen av dessa medel bestäms
av särskilda föreskrifter rörande medlens ändamål och lokalisering, som
ges i anslutning till att tillstånd till respektive företag lämnas. Av bidragen
avsåg nära 400 000 kronor sådana s. k. villkorsmedel. Nettobehållningen i
fonden (huvudfonden) var den 30 juni 1966 drygt 8,6 miljoner kronor. Vid
sidan av huvudfonden redovisades fonderade villkorsmedel på särskilda
konton. Nettobehållningen på dessa konton var samma dag 3,6 miljoner
kronor.

Enligt senast gjorda beräkning uppgår det antal samer, som för närvarande
ägnar sig åt renskötsel, med familjemedlemmar till omkring 2 000.
För renskötselns bedrivande skall de enligt renbeteslagens bestämmelser
vara organiserade i lappbyar.

Justitieombudsmannens framställning till Kungl. Maj:t

JO har den 24 januari 1966 gjort framställning till Kungl. Maj :t om

4

Tredje lagutskottets utlåtande nr 7 år 1967

åtgärder i syfte att ge de renskötande samerna bättre möjligheter att
själva tillvarata sina av lagen erkända rättigheter och att hindra att
intrång göres däri utan tillräckliga skäl och utan rimlig ersättning (1967
års ämbetsberättelse s. 405 ff). JO anför i sin framställning att vad som
förekommit och upplysts i vissa klagoärenden gett honom anledning att
närmare överväga huruvida renbeteslagen och övriga författningar, som
reglerar de renskötande samernas rättigheter och organisation samt olika
förvaltningsmyndigheters befattning med hithörande spörsmål, är ur synpunkten
av samernas rättsskyddsintressen i behov av översyn och revidering.
Han har därvid kommit till den uppfattningen att lagstiftningen —
med hänsyn till den samhällsutveckling som ägt rum efter renbeteslagens
antagande — företer flera, delvis mycket allvarliga brister ur rättsskyddssynpunkt.
JO kommer i sammanhanget även in på frågan om fördelningen
av utgående ersättningar för intrång i renskötseln och anför därvid följande: Då

renbetesområden undantagas från samernas begagnande eller då
intrång eljest sker i samernas rättigheter, synas de vederlag som härför utgå
— av myndigheterna bestämda ersättningar eller uttagna avgifter eller av
enskilda frivilligt erlagd gottgörelse — i allmänhet icke tillkomma de samer,
som lida skada genom intrånget, utan tillföras lappfonden. Härigenom torde
visserligen utgående ersättningar i sinom tid komma rennäringen i dess
helhet till godo, men alltså icke förbehållas dem som drabbas av intrånget.

Denna ordning kan möjligen ha varit godtagbar i en tid, då man knappast
hade anledning räkna med att förekommande intrång skulle få mera menliga
konsekvenser för de samer som omedelbart berördes av åtgärden. Med
hänsyn till utvecklingen torde emellertid berörda synsätt böra revideras.
I likhet med vad fallet är i fråga om ersättningar som utgå i expropriationsrättsliga
sammanhang synas jämväl nu ifrågavarande vederlag åtminstone
i princip böra tillfalla de skadelidande. Jag kan inte undgå framhålla, att det
för mig framstår som i hög grad stötande att t. ex. en lappby, som genom
intrång i sin renskötsel kanske orsakas avsevärda direkta utgifter, ej får
uppbära och disponera härför beräknad ersättning. En omprövning av förevarande
fördelningsfråga synes fördenskull i samernas intresse påkallad.

I detta sammanhang synes även böra övervägas huruvida icke samernas
egna organ böra få inflytande på huru man skall disponera de medel, som
även efter en omreglering av rätten till ersättning finnas böra tillföras lappfonden
och användas till förmån för samerna.

JO:s framställning har genom beslut den 11 februari 1966 överlämnats till
1964 års rennäringssakkunniga för att beaktas vid utredningsuppdragets
fullgörande.

1964 års rennäringssakkunniga

De sakkunniga har tillkallats enligt Kungl. Maj :ts bemyndigande den 20
mars 1964 för att verkställa utredning och avge förslag rörande rennäringen
i Sverige och därmed sammanhängande frågor (direktiv 1965 års riksdags -

5

Tredje lagutskottets utlåtande nr 7 år 1967

berättelse s. 317 ff). De sakkunniga har såvitt framgår av direktiven väsentligen
till syfte att — med utgångspunkt från renbeteslagens huvudsakliga
innehåll rörande samernas särskilda rättigheter — klarlägga behovet av
ändrade driftformer och andra rationaliseringsåtgärder inom rennäringen.
I utredningens uppdrag ingår även att ompröva formerna för det ekonomiska
stödet till rennäringen. I samband härmed framhålls att rennäringen
så långt möjligt bör jämställas med annan husdjursskötsel och att detta
bör avspegla sig även i stödformerna. Det sägs emellertid också bl. a. att
statens lappfond torde böra behålla sin nuvarande ställning och att de
sakkunniga bör undersöka förutsättningarna för att med utgångspunkt från
vad som gäller beträffande stöd till jordbrukets rationalisering utforma
regler för bidrag ur fonden.

Som ovan nämnts har JO:s i det föregående nämnda framställning överlämnats
till utredningen för att beaktas vid utredningsuppdragets fullgörande.

I årets riksdagsberättelse upplyses att utredningsarbetet beräknas pågå
under hela år 1967.

Utskottet

I statens lappfond uppsamlas medel som inflyter genom upplåtelser av
bl. a. jakt och fiske inom de områden, som anvisats för samernas uteslutande
begagnande. Fonden tillförs vidare bl. a. vederlag som utgår då renbetesområden
undantas från samernas begagnande eller då intrång eljest sker i
deras rättigheter. Medlen används enligt Kungl. Maj :ts bestämmande för
ändamål som gagnar samerna.

I motionerna hemställes att riksdagen måtte besluta att lappfonden skall
med benämningen samefonden ställas under en särskild styrelse, vari samerna
är företrädda.

Som framgår av den föregående redogörelsen är hela frågan om lappfondens
ställning f. n. föremål för övervägande i anledning av en av JO till
Kungl. Maj :t gjord framställning om åtgärder i syfte att ge de renskötande
samerna ett bättre rättsskydd. JO anför i sin framställning bl. a. att en omprövning
är påkallad av den ordning, som innebär att de vederlag som utgår
då renbetesområden undantas från samernas begagnande eller då intrång
eljest sker i samernas rättigheter i allmänhet inte tillkommer de samer
som lider skada genom intrånget utan tillförs lappfonden. JO anser att det
även bör övervägas huruvida inte samernas egna organ bör få inflytande
på hur man skall disponera de medel som även efter en omreglering av
rätten till ersättning finnes böra tillföras lappfonden. JO:s framställning
har av Kungl. Maj :t överlämnats till 1964 års rennäringssakkunniga för
att beaktas vid utredningsuppdragets fullgörande .

6

Tredje lagutskottets utlåtande nr 7 år 1967

Utskottet finner för sin del önskemålet att samerna skall få inflytande
på beslutsplanet över lappfondens medel starkt motiverat. En reform i
denna riktning kan emellertid inte genomföras utan närmare utredning
bl. a. av frågan hur starkt detta inflytande bör vara och i vilka former det
skall utövas. Något omedelbart beslut i frågan bör därför nu icke fattas och
den erforderliga utredningen kan förväntas komma till stånd utan någon
åtgärd från riksdagens sida. Utskottet förutsätter att i samband med ut--redningen även namnfrågan ägnas uppmärksamhet.

Utskottet får på grund av vad sålunda anförts hemställa,

att förevarande motioner, 1:456 och 11:820, icke måtte föranleda
någon riksdagens åtgärd.

Stockholm den 21 februari 1967

På tredje lagutskottets vägnar:

ERIK ALEXANDERSON

Vid detta ärendes behandling har närvarit:

från första kammaren: herrar Alexanderson, Svante Kristiansson,
Knut Johansson, Ebbe Ohlsson, Erik Jansson, Åkesson, Torsten Hansson*
och Fälldin;

från andra kammaren: herrar Johansson i Torp, Nyberg, Grebäck,
Hedin, Persson i Tandö, Sundelin, Åberg* och Hugosson.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

KL Beckmans Tryckerier AB-Stockholm 9276 67