Tredje lagutskottets utlåtande nr 43 år 1967

1

Nr 43

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag
till lag angående ändring i lagen den 10 juli 1947 (nr
523) om kommunala åtgärder till bostadsförsörjningens
främjande, m. m. jämte i ämnet väckta motioner.

Genom en den 17 mars 1967 dagtecknad proposition, nr 101, vilken hänvisats
till lagutskott och behandlats av tredje lagutskottet, har Kungl. Maj :t,
under åberopande av propositionen bilagt utdrag av statsrådsprotokollet
över inrikesärenden, föreslagit riksdagen att antaga vid propositionen fogade
förslag till

1. lag angående ändring i lagen den 10 juli 1947 (nr 523) om kommunala
åtgärder till bostadsförsörjningens främjande och

2. lag angående upphävande av 10 § lagen den 19 juni 1942 (nr 429) om
hyresreglering m. m.

Propositionens huvudsakliga innehåll

Propositionen innehåller förslag till lagstiftning som ger Kungl. Maj :t rätt
att förordna, att kommuner i område som utgör en enhet i bostadsförsörjningshänseende
skall anordna gemensam bostadsförmedling. Meddelas sådant
förordnande, blir kommunerna skyldiga att samverka i kommunalförbund
för bostadsförmedlingsverksamheten och att tillämpa enhetliga grunder
vid anvisning av bostäder. Dessa grunder och bostadsförmedlingarnas
tillgång till bostäder har behandlats i prop. 1967: 100.

Vidare föreslås skyldighet för kommun att fortlöpande samla uppgifter
om bostadsförsörjningen i kommunen och att genom lämpligt organ informera
de bostadssökande härom. Slutligen föreslås att den nuvarande verksamheten
med kommunala bostadsbyggnadsprogram lagfästs.

Lagändringarna föreslås träda i kraft vid utfärdandet.

Lagförslagen

De vid propositionen fogade lagförslagen bär följande lydelse.

1 —Bihang till riksdagens protokoll 1967. 9 sand. 3 avd. Nr 43

2

Tredje lagutskottets utlåtande nr <73 år 1967

Förslag

till

Lag

angående ändring i lagen den 10 juli 1947 (nr 523) om kommunala åtgärder till
bostadsförsörjningens främjande

Härigenom förordnas, dels att 2 och 3 §§ lagen den 10 juli 1947 om kommunala
åtgärder till bostadsförsörjningens främjande skall erhålla ändrad
lydelse på sätt nedan anges, dels att i lagen skall införas en ny paragraf,
4 §, av nedan angiven lydelse.

(Nuvarande lydelse)

Kommun är--- •— —

Från skyldighet----

3

Kommun med mera än 10 000 invånare,
sd ock annan kommun, beträffande
vilken Kungl. Maj:t med
hänsyn till bebyggelsens snabba utveckling
eller andra särskilda omständigheter
så föreskrivit, skall till
ledning för kommunens framtida åtgärder
med avseende å bostadsproduktion
inom kommunen uppgöra
bostadsförsörjningsplan. Sådan plan
skall upprättas efter samråd med
den myndighet Kungl. Maj. t bestämmer
samt efter antagandet tillställas
nämnda myndighet.

Bostadsförsörjningsplan skall lån -

(Föreslagen lydelse)

§•

— för bostadsförsörjningsändamål.
----Kungl. Maj :t föreskriver.

Genom lämpligt organ skall kommun
fortlöpande samla uppgifter om
bostadsförsörjningen i kommunen
och på begäran underrätta bostadssökande
om möjligheterna att få bostad
i kommunen, bostädernas belägenhet,
storlek och utrustning, bostadskostnader
samt andra förhållanden
som bostadssökande behöver
kännedom om.

§•

/ den omfattning som Kungl. Maj:t
bestämmer skall kommun fortlöpande
upprätta bostadsbyggnadsprogram
i syfte att främja att bostadsbyggandet
inom kommunen förberedes
och genomföres på ett ändamålsenligt
sätt.

Bostadsbyggnadsprogram skall
upprättas efter samråd med myndighet
som Kungl. Maj:t bestämmer och
tillställas myndigheten.

Närmare föreskrifter om bostadsbyggnadsprogram
meddelas av
Kungl. Maj:t eller myndighet som
Kungl. Maj:t bestämmer.

3

Tredje lagutskottets utlåtande nr 43 år 1967

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

da till huvudsaklig efterrättelse beträffande
bostadsproduktionen inom
kommunen. Erfordras mera väsentliga
avvikelser från planen skall ny
plan upprättas.

Närmare föreskrifter angående
upprättandet av bostadsförsörjningsplan
meddelas av Kungl. Maj:t.

Om det behövs för bostadsförsörjningens
främjande, äger Kungl.
Maj.t förordna, att kommun skall
anordna avgiftsfri bostadsförmedling
samt att kommuner i område
som kan anses utgöra en enhet i
bostadsförsörjningshänseende skola
anordna gemensam sådan förmedling
och tillämpa enhetliga grunder
vid anvisning av bostäder.

Har förordnande meddelats om
gemensam bostadsförmedling, skola
de deltagande kommunerna handha
denna i kommunalförbund. Enas de
icke om förbundsordningen eller
ändring av den eller om ordförande
i förbundets fullmäktige eller styrelse,
beslutar länsstyrelsen eller, om
kommuner i mer än ett län beröras,
Kungl. Maj:t. I övrigt gäller lagen
den 31 maj 1957 (nr 281) om kommunalförbund.

Denna lag träder i kraft dagen efter den, då lagen enligt därå meddelad
uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling.

1* —Bihang till riksdagens protokoll 1967. 9 saml. 3 avd. Nr 43

4

Tredje lagutskottets utlåtande nr 43 år 1967

Förslag

till

Lag

angående upphävande av 10 § lagen den 19 juni 1942 (nr 429)
om hyresreglering m. m.

Härigenom förordnas, att 10 § lagen den 19 juni 1942 om hyresreglering
m. m. skall upphöra att gälla.

Denna lag träder i kraft dagen efter den, då lagen enligt därå meddelad
uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling.

Tredje lagutskottets utlåtande nr 43 år 1967

5

Motionsyrkanden

Utskottet har i samband med propositionen behandlat följande i anledning
av densamma väckta motioner, nämligen

a) de likalydande motionerna I: 821 av herrar Dahlén och Lundström
«amt II: 1026 av herr Gustafsson i Skellefteå m. fl., i vilka motioner hemställs

»att riksdagen vid sin behandling av Kungl. Maj :ts proposition nr 101
måtte i skrivelse till Kungl. Maj :t uttala att kommunens skyldighet att svara
för information åt bostadssökande ej skall kunna överföras på visst bostadsföretag».

b) de likalydande motionerna I: 822 av herr Enarsson m. fl. och II: 1025
av herr Bengtson i Solna m. fl., i vilka motioner hemställs »att riksdagen
måtte med anledning av proposition nr 101/1967 antaga det vid propositionen
fogade

Förslag

till lag angående ändring i lagen den 10 juli 1947 om kommunala åtgärder
till bostadsförsörjningens främjande med den ändringen att 3 och 4 §§ erhåller
följande lydelse:

3 §•

I den omfattning som Kungl. Maj :t bestämmer skall kommun fortlöpande
upprätta bostadsbyggnadsplan. Denna skall lända till huvudsaklig efterrättelse
beträffande bostadsproduktionen inom kommunen.

Bostadsbyggnadsplan skall upprättas efter samråd med myndighet som
Kungl. Maj :t bestämmer och tillställas myndigheten. Närmare föreskrifter
om bostadsbyggnadsplan meddelas av Kungl. Maj :t eller myndighet som
Kungl. Maj :t bestämmer.

4 §•

Kungl. Maj :t äger förordna att i kommun avgiftsfri bostadsförmedling
skall anordnas på kommunens bekostnad.

Kommuner i område som kan anses utgöra eu enhet i bostadsförsörjningshänseende
äga rätt att genom överenskommelse i frivillig samverkan gemensamt
anordna bostadsförmedling och tillämpa enhetliga grunder vid anvisning
av bostäder.»

c) de likalydande motionerna I: 823 av herr Kristiansson, Axel, och herr
Svanström samt II: 1027 av herrar Gustavsson i Alvesta och Larsson i öskeviksby,
i vilka motioner hemställs »att riksdagen måtte antaga de i proposition
nr 101 framlagda förslagen till lagstiftning med den ändringen att 4 §
erhåller nedan angivna lydelse.

6

Tredje lagutskottets utlåtande nr 43 år 1967

(Kungl. Maj:ts förslag)

4

Om det behövs för bostadsförsörjningens
främjande, äger Kungl.
Maj :t förordna, att kommun skall anordna
avgiftsfri bostadsförmedling
samt att kommuner i område som
kan anses utgöra en enhet i bostadsförsörjningsliänseende
skola anordna
gemensam sådan förmedling och tilllämpa
enhetliga grunder vid anvisning
av bostäder.

Har förordnande meddelats om gemensam
bostadsförmedling, skola de
deltagande kommunerna handha
denna i kommunalförbund. Enas de
icke om förbundsordningen eller
ändring av den eller om ordförande
i förbundets fullmäktige eller styrelse,
beslutar länsstyrelsen eller, om
kommuner i mer än ett län beröras,
Kungl. Maj :t. I övrigt gäller lagen
den 31 maj 1957 (nr 281) om kommunalförbund.

(Föreslagen lydelse)

§•

Om det för bostadsförsörjningens
främjande är synnerligen nödvändigt
äger Kungl. Maj :t förordna, att, då
frivillig kommunal samverkan inte
kunnat uppnås, kommun skall anordna
avgiftsfri bostadsförmedling
samt att kommuner i område som
kan anses utgöra en enhet i bostadsförsörjningshänseende
skola anordna
gemensam sådan förmedling och
tillämpa enhetliga grunder vid anvisning
av bostäder.

Har förordnande meddelats om gemensam
bostadsförmedling, skola de
deltagande kommunerna handha
denna i kommunalförbund. Enas de
icke om förbundsordningen eller
ändring av den eller om ordförande
i förbundets fullmäktige eller styrelse,
beslutar länsstyrelsen eller, om
kommuner i mer än ett län beröras,
Kungl. Maj :t. I övrigt gäller lagen
den 31 maj 1957 (nr 281) om kommunalförbund.
»

d) motionen II: 1015 av herr Jansson m. fl., i vilken motion hemställs
»att riksdagen måtte besluta om sådan ändring i det föreliggande förslaget
till lag angående ändring i lagen den 10 juli 1947 (nr 523) om kommunala
åtgärder till bostadsförsörjningens främjande att i 4 § första stycket
tillägges:

Bostadsförmedlingen skall förmedla alla inom området nyproducerade
och ledigblivna hyreslägenheter.»

Inledning

Chefen för inrikesdepartementet, statsrådet Johansson, anför inledningsvis
i propositionen följande.

1962 års bostadsförmedlingsutredning1 tillsattes med stöd av Kungl.
Maj :ts bemyndigande den 28 juni 1962 av dåvarande chefen för socialdepartementet
för att utreda frågor om bostadsförmedlingens organisation och

1 Lagmannen Folke Nyqvist, ordförande, direktören Claes Breitholtz, förbundsjuristen Mats
Edling, numera statsrådet Lennart Gei jer och biträdande stadsrevisorn Sture Lennerfors.

7

Tredje lagutskottets utlåtande nr 43 år 1967

principer. Den 29 november 1963 uppdrog Kungl. Maj :t på min föredragning
åt utredningen att skyndsamt med förtur lägga fram förslag till åtgärder för
att få till stånd en gemensam och effektivare bostadsförmedling för kommuner
som kan anses utgöra en enhet i bostadsförsörjningshänseende. Till
fullgörande av det sistnämnda uppdraget har utredningen den 10 september
1965 lämnat betänkandet »Gemensamma bostadsförmedlingar» (SOU
1965: 51). I betänkandet undersöks de lagtekniska förutsättningarna för att
anordna kommunal bostadsförmedling som är gemensam för flera kommuner.

Efter remiss har yttranden över betänkandet avgivits av arbetsmarknadsstyrelsen,
bostadsstyrelsen, statens hyresråd, kommunalrättskommittén,
överståthållarämbetet, länsstyrelserna i Stockholms, Uppsala, Östergötlands,
Jönköpings, Malmöhus, Hallands, Göteborgs och Bohus, Värmlands och Kopparbergs
län, stadskollegiet i Stockholm, som bifogat yttranden från vissa
kommunala myndigheter i staden, Svenska byggnadsentreprenörföreningen,
Hyresgästernas riksförbund, Sveriges fastighetsägareförbund, Sveriges allmännyttiga
bostadsföretag (SABO), Hyresgästernas sparkasse- och byggnadsföreningars
riksförbund (HSB), Svenska Riksbyggen, Svenska stadsförbundet,
Svenska kommunförbundet, Stockholms förorters samarbetsnämnd,
Stor-Stockholms planeringsnämnd, Stor-Göteborgs samarbetskommitté
och Göteborgs förorters förbund. Länsstyrelserna har bifogat yttranden
från sammanlagt 15 städer, 5 köpingar, 15 landskommuner och 10 kommunblocks
samarbetsnämnder.

Den 6 december 1966 har utredningen lämnat sitt slutbetänkande »Kommunal
bostadsförmedling» (SOU 1967: 1). Där behandlar utredningen bl. a.
bostadsförmedlingarnas tillgång till bostäder, frågan om s. k. obligatorisk
bostadsförmedling samt bostadsförmedlingarnas verksamhet och anvisningsnormer
vid lägenhetsfördelningen.

Över slutbetänkandet har efter remiss yttranden avgivits av arbetsmarknadsstyrelsen,
bostadsstyrelsen, statens hyresråd, överståthållarämbetet —-som bifogat yttranden från Stockholms stad — länsstyrelserna i Stockholms,
Uppsala, Östergötlands, Jönköpings, Malmöhus samt Göteborgs och Bohus
län — vilka bifogat yttranden från kommuner — Svenska byggnadsentreprenörföreningen,
Näringslivets byggnadsdelegation, Hyresgästernas riksförbund,
Sveriges fastighetsägareförbund, SABO, HSB, Svenska riksbyggen,
Svenska stadsförbundet, Svenska kommunförbundet, Stockholms förorters
samarbetsnämnd, Stor-Stockholms planeringsnämnd, Stor-Göteborgs samarbetskommitté,
Göteborgs förorters förbund och Malmö förorters samarbetsnämnd.
Yttranden har därjämte lämnats av överbefälhavaren, Landsorganisationen
i Sverige (LO) och Utlandssvenskarnas förening.

Frågorna om bostadsförmedlingarnas tillgång till bostäder, obligatorisk
bostadsförmedling och anvisningsnormerna har jag anmält tidigare denna
dag i samband med förslag till riktlinjer för bostadspolitiken m. m. (prop.
2* —Bihang till riksdagens protokoll 1967. 9 saml. 3 avd. Nr 43

8

Tredje lagutskottets utlåtande nr 43 år 1967

nr 100). De förslag som bostadsförmedlingsutredningens betänkanden i
övriga delar föranleder mig att lägga fram och vilka fordrar lagstiftning
vill jag anmäla nu. Samtidigt torde jag få anmäla förslag om en lagändring
som föranleds av verksamheten med kommunala bostadsbyggnadsprogram.

Gemensamma bostadsförmedlingar

I fråga om nuvarande förhållanden på området, bostadsförmedlingsutredningens
motiv och förslag samt remissyttranden däröver hänvisas till prop.
s. 6—25.

Departementschefen

I mitt anförande till statsrådsprotokollet den 29 november 1963 angående
tilläggsdirektiv till bostadsförmedlingsutreaningen yttrade jag att behovet
av samordnad och effektivare bostadsförmedling inom framför allt Storstockholmsområdet
efter hand hade blivit alltmer accentuerat. Jag ansåg
det angeläget att möjligheter skyndsamt skapades att förmå kommuner i
ett gemensamt bostadsförsörjningsområde att anordna gemensam bostadsförmedling
för hela området.

F. n. saknas möjlighet för statsmakterna att ålägga kommuner att samverka
i fråga om bostadsförsörjningen. Bostadsförmedlingsutredningen föreslår,
utan att uttala sig om behovet av gemensamma bostadsförmedlingar,
lagstiftning av fullmaktskaraktär, som ger Kungl. Maj :t rätt att mot de
berörda kommunernas vilja förordna att de skall anordna gemensam bostadsförmedling.
Flertalet remissinstanser anser att gemensamma bostadsförmedlingar
behövs och att Kungl. Maj :t bör få den föreslagna fullmakten.

Frågan om gemensamma bostadsförmedlingar har aktualitet främst i
storstadsområdena. Den omvandling som äger rum inom näringslivet medför
bl. a. att allt fler människor för sin utkomst måste bo i dessa områden.
Storstadsområdena ger i allmänhet ökade möjligheter till utbildning och valfrihet
i fråga om yrke, arbetsanställning, fritidsverksamhet m. m. Dessa förhållanden
påverkar flyttningsströmmen till storstadsområdena. Flertalet
av dem som söker bostad i en storstadsregion torde inte ha sina bosättningsönskemål
i nämnvärd grad inriktade på någon viss kommun inom regionen
utan är sannolikt ofta benägna att betrakta hela regionen som en gemensam
bostadsmarknad. Nuvarande ordning innebär emellertid att möjligheterna
att få bostad växlar mellan skilda kommuner inom området. Dessa olikheter
uppfattas med rätta ofta som orättvisa. De bostadssökande tvingas inte sällan
på grund av att olika väntetider och förmedlingsnormer tillämpas i området
att acceptera en bostad som ligger långt ifrån arbetsplatsen.

Som utredningen framhåller föreligger inget kommunalrättsligt hinder

9

Tredje lagutskottets utlåtande nr 43 år 1967

för kommuner att komma överens om samverkan i bostadsförmedlingsverksamheten.
I storstadsområdena har kommunerna också frivilligt sökt samordna
sina bostadsförmedlingar. Jag har fortlöpande följt detta arbete i
Stockholmsområdet, där olägenheterna av nuvarande ordning är mest framträdande.
Remissyttrandena från överståthållarämbetet, Stockholms bostadsförmedling,
Stor-Stockholms planeringsnämnd och majoriteten i Stockholms
förorters samarbetsnämnd ger vid handen att samordningssträvandena i
Storstockholmsområdet inte givit tillfredsställande resultat. Yttrandet från
Göteborgs bostadsförmedling har samma innebörd för Göteborgsområdets
del. Rådande olikheter belyses också av följande ur utredningens slutbetänkande
hämtade uppgifter från en undersökning av år 1965 beviljade förturer
i form av lägenhetsreservationer för vissa yrkesgrupper samt av sociala
och medicinska skäl.

Undersökningen omfattar 154 kommuner, däribland alla de större städerna
utom Göteborg. I genomsnitt har 33 % av de lägenheter som förmedlats
anvisats med förtur. Stora avvikelser finns mellan olika kommuner.
Förtursandelen är mycket låg i Stockholm, 2 %, och i Malmö, 18 %. I storstädernas
förortskommuner är andelen däremot hög: i Stockholms förortskommuner
39 %, i Göteborgs förortskommuner 34 % och i förortskommunerna
till Malmö 44 %. I övriga städer utgör förturerna mer än en tredjedel.
Den vanligaste förtursanledningen är anställning inom industrin som svarar
för mellan 25 och 40 % av samtliga förturer i alla kommunerna utom Stockholm.
Där är anställning i samhällelig verksamhet helt dominerande förtursanledning
med 82 % mot ca 25 % i övriga kommuner.

I Stor stockholmsområdet har det hittills visat sig omöjligt att nå enighet
om gemensam bostadsförmedling med rätt för varje deltagande kommun
att för egna ändamål reservera högst 20 % av de lägenheter som kommunerna
förfogar över för förmedling.

Jag anser att utvecklingen nu visat att möjligheter till statligt ingripande
behövs för att få till stånd den samverkan som bäst gagnar effektivitet och
rättvisa.

Vid remissbehandlingen av utredningens första betänkande ville några
remissinstanser avvakta utredningens förslag om bostadsförmedlingarnas
tillgång till bostäder och om anvisningsnormerna. Utredningen har nu i sitt
slutbetänkande lagt fram förslag i dessa ämnen. Anvisningsnormerna påverkar
frågan om gemensamma förmedlingar på det sättet att den enhetlighet
som är syftet med gemensam förmedling kräver att alla kommuner
som deltar i den gemensamma förmedlingen följer samma anvisningsnormer.
Frågorna om bostadstillgången och anvisningsnormerna har jag anmält
tidigare denna dag (prop. 1987: 100). Om den ordning jag därvid förordat
genomförs, kommer i båda dessa hänseenden att finnas underlag för gemensamma
bostadsförmedlingar.

Utredningen föreslår att det statliga ingripandet skall kunna avse bara

10

Tredje lagutskottets utlåtande nr 43 år 1967

kommuner inom ett område som kan anses utgöra en enhet i bostadsförsörjningshänseende.
Detta förslag har inte mött någon erinran och jag
biträder det. Det kan således bli fråga om samverkan mellan kommuner
i olika kommunblock. Med stöd av bostadsförsörjningslagen och kungörelsen
den 14 december 1962 (nr 655) angående kommunala bostadsbyggnadsprogram
meddelar bostadsstyrelsen föreskrifter om sådana program. Föreskrifterna
ger ledning vid bedömningen av frågan vilka områden som kan
anses utgöra enheter i bostadsförsörjningshänseende.

I flera remissyttranden understryks att staten inte bör ingripa med tvång
mot kommunerna förrän det visat sig att det avsedda resultatet inte kan
nås genom frivillig kommunal samverkan. Jag är av samma mening. Det
bör som utredningen säger föreligga starka skäl för ingripandet. I varje
bostadsförsörjningsområde där samverkan behövs måste prövas om ingripande
påkallas för att bostadsförsörjningen skall främjas i den utsträckning
som är nödvändig. Som utredningen föreslår bör denna prövning ankomma
på Kungl. Maj:t. Jag biträder därför utredningens förslag om lagstiftning
som ger Kungl. Maj :t befogenhet att ingripa med förordnande om
gemensam bostadsförmedling. Som framhålls i ett yttrande bör ingripande
kunna ske även om det rubbar ett bestående avtal mellan kommuner om
gemensam bostadsförmedling. Självfallet förutsätts då att avtalet till följd
av sitt innehåll eller sin tillämpning eller därför att det inte omfattar tillräckligt
många kommuner inte tillgodoser de krav som måste ställas på
effektivitet och enhetlighet.

En reservant i utredningen och några remissinstanser anser att avsteget
från den kommunala självbestämmanderätten blir mindre om det statliga
ingripandet förutsätter framställning från åtminstone en av de berörda
kommunerna. Något sådant villkor gäller inte i de få andra fall där kommuner
kan åläggas att samverka, nämligen i fråga om regionplan och på
skolans område. Jag ansluter mig till de skäl överståthållarämbetet och
länsstyrelsen i Stockholms län anfört mot reservantens förslag. Ett ingripande
i den kommunala självbestämmanderätten som i det enskilda fallet
skulle vara beroende av en kommuns intresse gentemot en annan kan jag
inte förorda.

Kommunerna bestämmer själva bur aktivt de skall engagera sig i bostadsförsörjningen.
Staten kan inte ålägga kommunerna att bygga bostäder. Mot
denna bakgrund befarar några remissinstanser att vissa kommuner, om de
tvingas in i samarbete, kommer att inskränka sitt bostadsbyggande. Jag har
tidigare denna dag föreslagit riktlinjer för bostadspolitiken m. m. Mina förslag
grundas på att kommunernas ansvar för bostadsförsörjningen kommer
att bestå och fördjupas. Allmän enighet råder om att bostadsförsörjningen
är en viktig kommunal uppgift. Jag är övertygad om att kommunernas
inställning till bostadsbyggandet inte påverkas på det sätt som befaras
\ de nämnda yttrandena.

Tredje lagutskottets utlåtande nr 43 år 1967

11

Utredningen, som föreslår att samverkan skall ske i kommunalförbund,
förutsätter att förbundsfullmäktige skall anta riktlinjer för verksamheten.
Enligt min mening innebär detta inte tillräckliga garantier för att bostadsförmedlingen
i det område som omfattas av förordnande om gemensam förmedling
sker efter enhetliga principer. För att ett förordnande av Kungl.
Maj :t skall bli meningsfyllt bör det därför förbindas med skyldighet för de
samverkande kommunerna att tillämpa samma anvisningsnormer i hela
området. En bostadssökande som överklagar ett förmedlingsbeslut kan då
få prövat om normerna följts i visst fall men däremot inte deras lämplighet.

I mitt anförande tidigare denna dag om riktlinjer för bostadspolitiken
m. m. bär jag föreslagit att sådana villkor för statligt bostadslån skall kunna
ställas att kommunen får rätt att förmedla nyproducerade bostäder. Kommun
som fått förmediingsrätt på denna grund skall enligt mitt förslag vara
skyldig att iaktta vissa anvisningsnormer. Avsikten är att dessa, om riksdagen
godtar förslaget, skall tas in i bestämmelserna om bostadslån. Jag utgår
från att förordnande om gemensam bostadsförmedling blir aktuellt
endast i områden där kommunerna eller i vart fall någon av dem har förmediingsrätt
enligt bostadslånebestämmelserna och således måste följa
de statliga anvisningsnormerna. Det med Kungl. Maj :ts förordnande förenade
kravet på enhetliga normer medför då att de statliga normerna blir
tillämpliga i alla de berörda kommunerna. Det är på grund av denna sammankoppling
av bostadslånebestämmelserna och lagstiftningen om gemensamma
bostadsförmedlingar inte nödvändigt att i lag eller med stöd av lag
ange innehållet i anvisningsnormerna.

I de fall då frivillig kommunal samverkan på bostadsförmedlingens område
fungerar tillfredsställande finns enligt min mening inte anledning att
genom statligt ingripande bestämma vilken form för samverkan som skall
användas.

I frågan om samverkansform i de fall då kommunerna åläggs att samverka
är meningarna delade. Utredningen och de flesta remissinstanserna
anser att kommunalförbund då bör vara obligatoriskt. Några remissinstanser
föreslår att kommunerna skall ha valfrihet mellan kommunalförbund och
avtal. Företrädarna för den senare meningen åberopar att kommunalförbund
blir en alltför tungrodd organisation.

Jag anser i likhet med överståthållarämbetet att med hänsyn till både de
samverkande kommunernas och de bostadssökandes intressen avtalsformen
inte är lämplig om den inte kompletteras med särskild lagstiftning. Sådan
lagstiftning kan inte övervägas i detta sammanhang. De nämnda intressena
kan tillgodoses i tillräcklig omfattning om kommunalförbundsformen används.
Jag biträder därför utredningens förslag.

Enligt kommunalförbundslagen kan ett redan befintligt kommunalförbund
anförtros ytterligare uppgifter, under förutsättning att de deltagande
kommunerna är desamma. Det är alltså inte alltid nödvändigt att bilda ett

12

Tredje lagutskottets utlåtande nr 43 år 1967

särskilt kommunalförbund när Kungl. Maj :t förordnat om gemensam bostadsförmedling.

Några remissinstanser anser att självständiga kommunala bostadsförmedlingar
skall kunna verka vid sidan av en gemensam förmedling. Förslagen
är mer eller mindre långtgående. Vissa innebär att de lokala förmedlingarna
skall ha de huvudsakliga förmedlingsuppgifterna och den gemensamma
förmedlingen sörja endast för samordningen. Andra innebär att de
lokala förmedlingarna främst skall vara filialkontor och informationsorgan
för allmänheten. I ett yttrande önskas förbud mot dubbelorganisation.

Jag har i det föregående föreslagit att förordnande om gemensam bostadsförmedling
skall förenas med skyldighet för de deltagande kommunerna att
tillämpa samma anvisningsnormer. Det bör ankomma på kommunalförbundets
organ att se till att denna skyldighet fullgörs. Den önskvärda effektiviteten
och likformigheten kräver överblick som skapas bäst genom central
ledning. Rörligheten på bostadsmarknaden inom området främjas också
bäst om verksamheten leds centralt. Jag anser därför att kommunerna bör
vara skyldiga att genom kommunalförbundet anordna en gemensam bostadsförmedling
med det centrala organ som behövs för att verksamheten skall
kunna drivas så som jag här har angivit.

I samband med riktlinjerna för bostadspolitiken m. m. har jag föreslagit
anvisningsnormer som innebär att lägenheter i en kommun till viss
andel skall få reserveras för särskilda grupper av bostadssökande. Denna
andel kan vara olika för skilda kommuner. Om kommunerna ingår i kommunalförbund
för gemensam bostadsförmedling synes det inte vara nödvändigt
att ifrågavarande lägenheter fördelas av den gemensamma förmedlingen.
På grund härav och för att bereda service åt allmänheten bör därför
filialorgan kunna förekomma i kommunerna.

För kommunalförbund skall finnas förbundsordning som skall innehålla
bestämmelse om bl. a. förbundsfullmäktiges antal och det antal ledamöter i
fullmäktige varje medlemskommun skall utse. När kommunalförbund bildas
på frivillig väg skall förbundsordningen fastställas av länsstyrelsen. Är
kommunerna inte ense om förbundsordningens innehåll, kan fastställelse
inte ske och förbundet inte komma till stånd.

I de få fall där kommunalförbund f. n. kan bildas mot kommunernas vilja
är frågorna om förbundsordningens innehåll reglerade på följande sätt. I
regionplaneförbunds fullmäktige utses en ledamot, tillika ordförande, av
Kungl. Maj :t, 129 § byggnadslagen den 30 juni 1947 (nr 385). Övriga ledamöter
utses av medlemskommunerna till det antal för varje medlem som
bestäms i förbundsordningen. Kan enighet i något hänseende inte uppnås
angående förbundsordningen skall länsstyrelsen besluta därom. Kan enighet
mellan medlemskommunerna i kommunalförbund på skolväsendets område
inte uppnås angående förbundsordningen skall länsstyrelsen besluta
därom efter samråd med länsskolnämnden, 47 § skollagen den 6 juni 1962
(nr 319). I båda fallen gäller i övrigt kommunalförbundslagen.

Tredje lagutskottets utlåtande nr 43 år 1967

13

Kommunalförbund kan bestå av kommuner i olika län. Bestämmelser om
vilken länsstyrelse som i sådant fall fastställer förbundsordning saknas
utom i byggnadslagen, där det i 130 § sägs att Kungl. Maj :t får bestämma att
länsstyrelsen i ett av länen skall ta befattning med de regionplanefrågor
som ankommer på länsstyrelse.

När det gäller kommunalförbund som bildas för gemensam bostadsförmedling
enligt Kungl. Maj :ts förordnande bör förbundsordningen, om kommunerna
inte är ense, i allmänhet beslutas av länsstyrelsen. Sådant kommunalförbund
kommer sannolikt i vissa fall att omfatta kommuner i skilda
län. Förhållandena torde då vara sådana att det inte bör åläggas en av länsstyrelserna
att pröva förbundsordning och bestämma antalet fullmäktige
från varje kommun. Denna uppgift bör åvila Kungl. Maj :t. Kommunalförbund
för gemensam bostadsförmedling kommer i de flesta fall att omfatta
en större stad med förortskommuner. För att lösningen av de intressekonflikter
som kan uppstå till följd härav skall underlättas bör länsstyrelsen resp.
Kungl. Maj :t ges befogenhet att utse ordförande i förbundsfullmäktige och
förbundsstyrelsen, om medlemmarna inte kan bli ense härom.

Vad utredningen anfört om förbundsfullmäktige och förbundsstyrelse
föranleder ingen erinran från min sida.

De lagbestämmelser som behövs för att kommuner skall kunna åläggas
att anordna gemensam bostadsförmedling bör som utredningen föreslår tas
in i bostadsförsörjningslagen. Det är då också lämpligt att dit flytta den
nuvarande bestämmelsen i 10 § hyresregleringslagen om rätt för Kungl.
Maj :t att ålägga viss kommun att anordna avgiftsfri bostadsförmedling.

Propositionen 1967:100 angående riktlinjer för bostadspolitiken m. m.

Beträffande företrädesvis frågorna om bostadsförmedlingarnas tillgång
till bostäder och anvisningsnormer vid bostadsförmedling hänvisas till prop.
1967: 100 s. 117—146 samt 250—255.

Information om feostadstiUgången

Beträffande bostadsförmedlingsutredningens uttalanden i frågan samt
remissyttrandena hänvisas till prop. s. 32—34.

Departementschefen

När jag i fjol anmälde vissa bostadspolitiska frågor i anslutning till behandlingen
av bostadsbyggnadsutredningens betänkande »Höjd bostadsstandard»
(prop. 1966: 1 bil. 13 s. 201) yttrade jag att jag i likhet med utredningen
ansåg att marknadsföringen av bostadslägenheterna måste ägnas
större uppmärksamhet än tidigare. Jag fann det angeläget att de bostadssö -

14

Tredje lagutskottets utlåtande nr 43 år 1967

kande vid val av bostad kunde få service från något organ som hade samlad
överblick över bostadsmarknaden. Tanken att utveckla de kommunala bostadsförmedlingarna
till organ härför förtjänade enligt min mening att övervägas.

Både i bostadsförmedlingsutredningens betänkande och remissyttrandena
framhålls att de kommunala bostadsförmedlingarnas service åt allmänheten
är viktig. Enligt min mening är det av vital betydelse för bostadsförsörjningen
att den bostadssökande allmänheten kan få allsidig och saklig upplysning
om bostadstillgången. I många kommuner är de bostadssökande i alltför
stor utsträckning hänvisade till att skaffa sig uppgifter om läget på bostadsmarknaden
genom kontakt med olika bostadsproducenter m. fl. De får därigenom
ofta en ofullständig bild av möjligheterna att få sin bostadsefterfrågan
tillgodosedd. En förbättring av informationen till allmänheten ser jag
därför som en angelägen uppgift. Genom god sådan information ökas förutsättningarna
att bostadsmarknaden skall fungera bra och tillgängliga bostäder
bli fördelade på lämpligaste sätt. Med hänsyn till kommunernas centrala
uppgifter i fråga om bostadsförsörjningen framstår det som en naturlig
kommunal uppgift att svara för upplysning om bostadstillgången.

Den skyldighet att anordna bostadsförmedling som f. n. kan åläggas kommun
torde få anses åtminstone i viss mån innefatta skyldighet att ge information
till de bostadssökande. Hur långt denna skyldighet sträcker sig kan
dock vara föremål för tvekan. Även i kommuner som inte har bostadsförmedling
kan behövas information och annan service åt de bostadssökande.

Kommun är enligt bostadsförsörjningslagen skyldig att förmedla statliga
lån till bostadsbyggandet. Vissa kommuner skall också upprätta bostadsbyggnadsprogram.
Dessutom har kommunen sådan befattning med planoch
byggnadsfrågor att de personer som sköter dessa angelägenheter får ingående
kännedom om bostadsförsörjningen i kommunen. Jag anser därför
att det i allmänhet inom den kommunala förvaltningen finns underlag för
en utvidgad serviceverksamhet av det slag jag berört. Det gäller i första
hand att ta vara på och systematisera detta underlag. Där bostadsförmedlingar
finns bör verksamheten knytas till dem. I andra kommuner kan service
lämnas av någon tjänsteman med kännedom om förhållandena, t. ex.
fastighetschef eller kommunalkamrer. Jag anser det viktigt att ett bestämt
organ eller en särskild tjänsteman i kommunen är skyldig att fortlöpande
samla och ordna alla tillgängliga uppgifter om bostadsförsörjningen i kommunen.
Det kan ske genom kontakter med kommunala organ och bostadsproducenter.
På grundval av det insamlade materialet bör bostadssökande
som begär det informeras om möjligheterna att få bostad i kommunen, bostädernas
belägenhet och utrustning, kostnader och andra förhållanden som
bostadssökande behöver kännedom om.

Det bör enligt min mening inte möta hinder att kommun uppdrar åt ett
bostadsföretag att ombesörja serviceverksamheten.

Tredje lagutskottets utlåtande nr 43 år 1967

15

Jag föreslår således att kommunerna åläggs att svara för sådan information
som jag här har angivit. Ett sådant åliggande bör skrivas in i bostadsförsör
j ningslagen.

Verksamhetens omfattning måste självfallet variera i kommunerna. I
stora kommuner med bostadsbrist krävs särskilda initiativ för bostädernas
marknadsföring. Jag vill emellertid understryka att även kommuner
med jämvikt på bostadsmarknaden bör vara skyldiga att lämna de bostadssökande
information om bostadstillgången.

Kommunala bostadsbyggnadsprogram

Beträffande nuvarande ordning hänvisas till prop. s. 37—38.

Departementschefen

Verksamheten med bostadsbyggnadsprogram har nu bedrivits omkring
fyra år. Ca 400 kommuner är f. n. skyldiga att upprätta sådana program.
De senast upprättade programmen, som avser åren 1966—1970, är de tredje
i ordningen. Som jag har anfört tidigare denna dag i samband med anmälan
av fråga om riktlinjer för bostadspolitiken m. m. synes denna verksamhet ha
varit av stor betydelse som medel att skapa en realistisk grund för kommunernas
planeringsåtgärder. Även i övrigt har erfarenheterna av verksamheten
varit goda. Jag räknar därför med att verksamheten skall fortsätta, i
huvudsak enligt de nu tillämpade riktlinjerna.

Som jag förut nämnt har programverksamheten hittills haft karaktär av
försöksverksamhet, som avviker från de former för bostadsbyggandets planering
som förutsattes vid bostadsförsörjningslagens tillkomst. Tiden synes
mig nu vara inne att ge verksamheten en fastare förankring i lagen. 3 § i lagen
bör därför ändras så att den bättre stämmer överens med den nu tillämpade
ordningen för kommunernas planering av bostadsbyggandet. Som hittills
bör bostadsbyggnadsprogram upprättas i kommun där ett kontinuerligt bostadsbyggande
av någon omfattning förekommer eller kan förutses. F. n.
skall bl. a. alla kommuner med över 10 000 invånare göra upp sådana program.
Med hänsyn till kommunsammanläggningar synes det mindre lämpligt
att behålla denna gräns. Vissa kommuner med flera invånare torde kunna
undvara program, medan kommuner som f. n. har mindre än 10 000 invånare
behöver program för sin expansion. Jag föreslår därför att Kungl. Maj :t i
varje särskilt fall får bestämma om kommun skall upprätta bostadsbyggnadsprogram.
Skyldigheten torde framdeles komma att omfatta i stort sett
samma kommuner som f. n.

16 Tredje lagutskottets utlåtande nr 43 år 1967

Motionerna

Motionsyrkandena har återgivits ovan. Beträffande de skäl som anförts
till stöd för yrkandena må här nämnas följande.

Motionärerna i motionerna I: 821 och 11: 1026 anser det angeläget att de
bostadssökande ges en god och samlad överblick över bostadsmarknaden på
orten. Det är inom den kommunala förvaltningens ram naturligt att lämna
erforderlig information. Motionärerna delar uppfattningen att kommunerna
bör få ökade skyldigheter i detta hänseende. Det kommer att i första hand
bli bostadsförmedlingarnas uppgift att svara för den utökade informationen.
Mot departementschefens uppfattning att det inte bör möta något hinder
att kommun uppdrar åt ett bostadsföretag att ombesörja serviceverksamheten,
ställer sig motionärerna emellertid kritiska. Den bostadssökande har
enligt motionärerna intresse av att få en samlad och objektiv överblick över
bostadsmarknaden, och endast kommunen själv torde ha möjlighet att ge
denna. Det måste vidare beaktas, att konkurrens finns eller bör finnas mellan
skilda bostadsföretag på orten. Av hänsyn såväl till den bostadssökande som
till kravet om konkurrens på lika villkor förefaller det motionärerna mindre
lämpligt att ge ett visst bostadsföretag ensamrätt till sådan serviceverksamhet
som omnämns i propositionen. Det naturliga är att — om inte kommunen
har egen bostadsförmedling — det uppdras åt något förvaltningsorgan
eller någon viss tjänsteman inom kommunen att svara för informationen.

Enligt motionärerna i motionerna I: 822 och II: 1025 är propositionsförslaget
betänkligt genom att förslagen innebär en hårdare bindning än tidigare
av den kommunala bostads- och förmedlingsverksamheten till statliga
och regionala organs beslut och åtgärder. Motionärerna understryker risken
för att de större kommunernas ställning i förmedlingsavseende blir alltför
dominerande gentemot de mindre. I motionerna betonas att förslaget innebär
ett klart avsteg från den kommunala självbestämmanderätten och bör
därför avslås. Motionärerna tillmäter det stor betydelse att gemensam bostadsförmedling
kan komma till stånd, men det måste enligt deras mening
ligga i de kommunala myndigheternas avgörande att på frivillig grund ordna
gemensam förmedling. Detta bör kunna komma till stånd genom överenskommelser
i frivillig samverkan. Mot den bakgrunden anser motionärerna att
formuleringen i 10 § hyresregleringslagen i omskrivet skick överföres till
bostadsförsörjningslagen och inplaceras som en ny § 4.

Under hänvisning till bostadsförmedlingsutredningens uttalande, att det
skall ankomma på kommunerna och inte lånemyndigheterna att bestämma
principerna för bostadsanvisningen, anser motionärerna vidare att kommunerna
skall självständigt antaga bestämmelser för förmedlingsverksamheten.

Tredje lagutskottets utlåtande nr 43 år 1967

17

I fråga om bostadsplaneringen anför motionärerna följande.

De förslag som i propositionen framföres angående kommunernas bostadsplanering
kan vi delvis godkänna. Vi vill dock framhålla att bostadsbyggnadsprogrammen
alltför mycket är präglade av ambition och optimism
och därför inte helt kan läggas till grund för eu sakligt underbyggd rikseller
regionplanering. Bostadsbyggnadsprogrammen har icke i rimlig utsträckning
en motsvarighet i planberedskap eller fysisk planering. Bostadsbyggnadsprogrammen
måste naturligtvis också bedömas i förhållande till
kommunens totala investeringsplanering. Att mot den bakgrunden vidga
styrningen av bostadsbyggnadsprogrammen till inriktning och omfattning
är icke realistiskt. Mot denna bakgrund föreslår vi eu annan formulering
av § 3.

I motionerna 1: 823 och II: 1027 anföres följande.

För vår del finner vi det angeläget att den samordning som är nödvändig
vid tilldelningen av lägenheter till bostadssökande sker genom frivillig samverkan
mellan kommuner inom område som utgör en bostadsförsörjningsmässig
enhet. Såsom framhållits av Svenska kommunförbundet innebär ett
åläggande för flera kommuner att anordna gemensam bostadsförmedling ett
betänkligt ingrepp i den kommunala självbestämmanderätten och bör därför
om möjligt undvikas. Ytterligare ett antal remissinstanser ställer sig tveksamma
till förslaget på grund av det ingrepp i den kommunala självstyrelsen
som det måste anses innebära.

Departementschefen delar uppfattningen hos de remissinstanser som
framhåller att staten inte bör ingripa med tvång förrän det visat sig att det
avsedda resultatet inte kan nås genom frivillig kommunal samverkan. Han
ansluter sig till utredningens uppfattning att det bör föreligga starka skäl
för ingripandet.

Någon närmare precisering har inte skett, varken i utredningens betänkande
eller i propositionen, av grunderna för lagens tillämpning. Vi är medvetna
om svårigheterna att åstadkomma en närmare precisering. Det är enligt
vår mening nödvändigt att lagen tillämpas med den största restriktivitet.
Som utredningen framhåller har frågan om gemensamma bostadsförmedlingar
aktualitet främst inom storstadsområdena. Begreppet enhet i bostadsförsör
jningshänseende bör inte ges en alltför vid innebörd. För närvarande
kan det inte anses att sådan enhet i regel utgöres av mera än eu kommun
utom i storstadsregionerna.

Vi finner det nödvändigt att åtgärder vidtages för att åstadkomma samordning
av bostadsförmedlingsverksamheten i en sådan bostadsförsörjningsenhet
som ett storstadsområde måste anses utgöra. Om det inte är möjligt
att lösa detta på frivillighetens väg måste man acceptera att något slag av
noggrant avgränsad fullmakt ges åt Kungi. Maj :t.

I motionen II: 1015 framhålls att propositionsförslaget om bostadsförmedlingarna
utgör ett stort framsteg och ökar samhällets möjligheter att tillgodose
den bostadssökande allmänhetens intresse av en effektivare bostadsförmedling.
Behovet av samordnad och effektivare bostadsförmedling är särskilt
stort i framför allt Stor-Stockholmsområdet, till vilket cirka 40 % av
landets bostadskö är koncentrerad. — En förutsättning för att en gemensam

18

Tredje lagutskottets utlåtande nr 4-3 år 1967

bostadsförmedling skall bli effektiv är emellertid att samtliga lediga lägenheter
lämnas till den gemensamma bostadsförmedlingen. Förordnandet av
gemensamma bostadsförmedlingar blir förmodligen ganska verkningslöst
om inte lagstiftningen utformas så, att förmedlingen garanteras rätt att förmedla
i princip alla nyproducerade och ledigblivna hyreslägenheter.

Beträffande motionernas fullständiga innehåll hänvisas till motionerna
I: 822, II: 1015, II: 1026 och II: 1027.

Utskottet

Genom förevarande proposition framlägges förslag till lagstiftning som
ger Kungl. Maj :t rätt att förordna att kommuner i område som utgör en
enhet i bostadsförsörjningshänseende skall anordna gemensam bostadsförmedling.
Vidare föreslås skyldighet för kommun att fortlöpande samla uppgifter
om bostadsförsörjningen i kommunen och att genom lämpligt organ
informera de bostadssökande. Slutligen föreslås att den nuvarande verksamheten
med kommunala bostadsbyggnadsprogram lagfästs. Lagändringarna
föreslås träda i kraft vid utfärdandet.

Frågan om gemensamma bostadsförmedlingar har aktualitet
främst i storstadsområdena. På grund av omvandlingen inom näringslivet
sölcer sig allt fler människor dit för sin utkomst med påföljd att trycket
på bostadsmarknaden och därmed också bostadsförmedlingarna ökar där.
Flertalet av dem som önskar bostad i en storstadsregion torde betrakta hela
regionen som en gemensam bostadsmarknad och har sällan en uttalad önskan
att få bo i en speciell kommun. Nuvarande ordning med skilda väntetider
och varierande principer hos bostadsförmedlingarna innebär emellertid
att möjligheterna att få bostad växlar mellan olika kommuner inom
området. En bostadssökande tvingas därför ofta att acceptera en bostad som
exempelvis ligger långt från arbetsplatsen.

För närvarande saknas möjlighet för statsmakterna att ålägga kommuner
att samverka i fråga om bostadsförsörjningen. Något kommunalrättsligt hinder
för kommuner att komma överens om samverkan i bostadsförmedlingsverksamheten
föreligger dock inte. I storstadsområden har kommunerna
också frivilligt sökt samordna sina bostadsförmedlingar. Vad gäller framför
allt Stockholms- och Göteborgsområdena har emellertid enligt vad remissyttrandena
ger vid handen samordningssträvandena inte gett tillfredsställande
resultat. Inte ens den år 1963 uppställda målsättningen för Stockholmsområdet
om att 10 % av antalet nya lägenheter skulle tillföras Stockholms
samordnade bostadsförmedling lär ha förverkligats. Stora olikheter råder
också beträffande beviljade förturer i form av lägenhetsreservationer för
vissa yrkesgrupper samt av sociala och medicinska skäl. Sålunda må bär
nämnas att år 1965 var förtur sandelen i Stockholm mycket låg, 2 %, medan
den i Stockholms förortskommuner var 39 %.

Mot bakgrund av bl. a. dessa omständigheter föreslår departementschefen

Tredje lagutskottets utlåtande nr 43 år 1967

19

att, om det behövs för bostadsförsörjningens främjande, Kungl. Maj :t skall
äga förordna att kommuner i område som kan anses utgöra en enhet i
bostadsförsörjningshänseende skall anordna gemensam sådan förmedling
och tillämpa enhetliga grunder vid anvisning av bostäder. De föreskrifter
som bostadsstyrelsen meddelar skall ge ledning vid bedömningen av frågan
vilka områden som kan anses utgöra enheter i nyssnämnda hänseende. Har
förordnande meddelats om gemensam bostadsförmedling avses de deltagande
kommunerna skola handha denna i kommunalförbund. Enas de inte
om förbundsordningen eller ändring av den eller om ordförande i förbundets
fullmäktige eller styrelse skall länsstyrelsen eller, om kommuner i mer än
ett län berörs, Kungl. Maj :t besluta. I propositionen 1987: 100 angående
riktlinjer för bostadspolitiken m. m. föreslår departementschefen vidare att
länsbostadsnämnd skall på framställning av kommun kunna som villkor för
bostadslån beträffande nyproducerade lägenheter föreskriva att kommunal
bostadsförmedling skall få förfoga över rätten att anvisa sökande till lägenheterna.
Länsbostadsnämnden skall därvid ha rätt att kräva att kommunernas
förmedlingsverksamhet bedrivs i enlighet med vissa anvisningsnormer.

I motionerna I: 822 och II: 1025 yrkas avslag på propositionen i vad avser
förslaget om fullmakt för Kungl. Maj :t att förordna om gemensam bostadsförmedling.
Till stöd för yrkandet framhåller motionärerna att förslaget
innebär ett betänkligt ingrepp i den kommunala självbestämmanderätten.
De understryker också risken för att de större kommunernas ställning blir
alltför dominerande gentemot de mindre. Motionärerna, som även uttrycker
uppfattningen att det inte bör ankomma på lånemyndigheterna att bestämma
principerna för bostadsanvisningen, anser sammanfattningsvis att gemensamma
förmedlingar bör få komma till stånd enbart efter överenskommelse
mellan berörda kommuner.

Även i motionerna I: 823 och II: 1027 framhålles angelägenheten av frivillig
samverkan mellan kommunerna. Motionärerna godtar emellertid förslaget
om att Kungl. Maj :t skall ges fullmakt på området men anser det nödvändigt
att lagen tillämpas med den största restriktivitet och att fullmakten
därför noggrant avgränsas. Motionärerna föreslår en författningstext
av innehåll att, om det för bostadsförsörjningens främjande är synnerligen
nödvändigt, Kungl. Maj :t äger förordna, då frivillig kommunal samverkan
inte kunnat uppnås, att bl. a. gemensam förmedling skall anordnas på sätt
föreslås i propositionen.

Som framgått av det föregående råder f. n. en bristande samordning i
bostadsförmedlingshänseende mellan olika kommuner i vissa storstadsregioner
med stor bostadsbrist. Samordningssträvandena mellan berörda kommuner
har som nämnts inte gett tillfredsställande resultat. En fullmaktslag
skulle kunna verka som pådrivande faktor i dessa strävanden att nå överenskommelse
om gemensam bostadsförmedling. Med hänsyn till bl. a. dessa
omständigheter anser utskottet, även om verkan av lagstiftningen är svår -

20 Tredje lagutskottets utlåtande nr 43 år 1967

bedömbar särskilt om någon av kommunerna som ingår i bostadsförmedlingen
är avsevärt större än de andra, att Kungl. Maj :t bör få den i propositionen
begärda fullmakten. Motionerna 1:822 och 11:1025, i vad däri
yrkats avslag på propositionen i denna del, bör därför avslås. Utskottet vill
dock i sammanhanget understryka vikten av att staten inte ingriper med
tvång förrän det klart visat sig att det avsedda resultatet inte kan nås genom
frivillig samverkan. Som departementschefen framhåller måste det föreligga
starka skäl för ingripandet. Syftet med motionerna 1: 823 och II: 1027 får
härigenom anses vara i huvudsak tillgodosett. Utskottet anser det dock inte
erforderligt att låta det sagda komma till närmare uttryck i lagtexten.

Såsom framgår av propositionen har det i Stockholms-området hittills
visat sig omöjligt att vid förhandlingar om gemensam bostadsförmedling
nå enighet om ett förslag att lägenhetsreservationer skulle maximeras till
20 % av de årligen nyproducerade lägenheterna. Med hänsyn till de skilda
förhållanden som råder i de olika kommunerna är det förståeligt att svårigheter
yppats i samordningssträvandena på denna punkt. Utskottet vill som
sin mening endast framhålla — utan att närmare ange ett bestämt procenttal
— att det är betydelsefullt att kommunerna för sina angelägna ändamål,
särskilt sådana som sammanhänger med stark expansion, får en rimligt
avvägd andel av de ifrågavarande lägenheterna. Som departementschefen
framhåller kan det vara motiverat att denna andel bestämmes olika för olika
kommuner.

En förutsättning för att en gemensam bostadsförmedling skall bli effektiv
är enligt motionärerna i motionen II: 1015 att bostadsförmedlingen får
rätt att förmedla alla inom området nyproducerade och ledigblivna hyreslägenheter.
Motionärerna hemställer att författningstexten kompletteras i
i enlighet härmed.

Tanken på sådan obligatorisk förmedling har tidigare avvisats av riksdagen.
Enligt utskottets mening skulle också en förmedling av dylikt slag
kräva en omfattande lagstiftning, vars tillämpning skulle bli tungrodd och
förutsätta en betydande kontrollapparat för att bli effektiv. Det förslag till
ny hyreslag som remitterats till lagrådet innebär att hyresgäster i orter med
bostadsbrist skall få rätt att byta sina hyreslägenheter utan hyresvärdens
medgivande. Införs en sådan rätt synes det vidare såsom departementschefen
framhåller inte lämpligt att genom lagstiftning om obligatorisk förmedling
ålägga hyresvärdarna att till förmedlingen lämna alla lediga bostäder. Vid
angivna förhållanden bör motionen II: 1015 avslås.

Mot de förslag i övrigt, som äger samband med förslaget om överflyttande
till bostadsförsörjningslagen av bestämmelsen i 10 § hyresregleringslagen
om rätt för Kungl. Maj :t att ålägga viss kommun att anordna avgiftsfri
bostadsförmedling, har utskottet ingen erinran.

I fråga om information om bostadstillgången anser departementschefen
att kommunen bör åläggas ansvaret härför. I propositio -

Tredje lagutskottets utlåtande nr 43 år 1967

21

nen föreslås att kommunen skall genom lämpligt organ fortlöpande samla
uppgifter om bostadsförsörjningen i kommunen. På begäran skall bostadssökande
underrättas om möjligheterna att få bostad i kommunen, bostädernas
belägenhet, storlek och utrustning, bostadskostnader samt andra förhållanden
som bostadssökande behöver kännedom om. Där bostadsförmedling
finns bör verksamheten enligt departementschefen knytas till denna. I
andra kommuner anses service kunna lämnas av någon bestämd tj änsteman
med kännedom om förhållandena, t. ex. fastighetschef eller kommunalkamrer.
Enligt departementschefen bör hinder inte möta att kommun uppdrar åt
ett bostadsföretag att ombesörja serviceverksamheten.

Mot sistnämnda uttalande riktas i motionerna I: 821 och II: 1026 kritik.
Motionärerna anser att en bostadssökande har intresse av att få en samlad
och objektiv bild av bostadsmarknaden, och att endast kommunen har möjlighet
att ge denna. De framhåller även att konkurrens finns eller bör
finnas mellan skilda bostadsföretag på orten. Motionärerna hemställer på
grund härav att kommunens skyldighet att svara för information åt bostadssökande
inte skall kunna överföras på visst bostadsföretag.

Enligt utskottets mening är det angeläget att de bostadssökande ges en
god och samlad överblick över bostadsmarknaden på orten. I likhet med
departementschefen anser därför utskottet att kommunerna bör åläggas att
i enlighet med författningsförslaget svara för information på området.
Naturligen bör denna verksamhet bedrivas inom den kommunala förvaltningens
ram, främst genom bostadsförmedlingarnas försorg. Om det emellertid
i något enstaka fall skulle visa sig att kommunen inte har möjlighet
att själv på ett tillfredsställande sätt svara för informationen bör, om kommunen
önskar det, hinder inte föreligga att överlåta informationen åt ett
bostadsföretag. Utskottet vill dock understryka att detta bör ifrågakornma
bara i undantagsfall och endast under nu angivna förutsättningar.

Beträffande de kommunala bostadsbyg g nadsprogra inni
e n föreslår departementschefen att bostadsförsörjningslagen så ändras
att den bättre stämmer överens med den nu tillämpade ordningen för kommunernas
planering av bostadsbyggandet.

I motionerna I: 822 och II: 1025 framhålls att bostadsbyggnadsprogrammen
allt för mycket är präglade av ambition och optimism och därför inte
helt kan läggas till grund för en sakligt underbyggd riks- eller regionplanering.
Bostadsbyggnadsprogrammen har enligt motionärerna inte i rimlig
utsträckning en motsvarighet i planberedskap eller fysisk planering. De
måste också bedömas i förhållande till kommunens totala investeringsplanering.
Att mot den bakgrunden vidga »styrningen av bostadsbyggnadsprogrammen
till inriktning och omfattning» är enligt motionärerna inte realistiskt.
De föreslår därför ändring av författningsförslaget bl. a. på så sätt
att bostadsbyggnadsplanen i överensstämmelse med vad som gäller skall
lända till huvudsaklig efterrättelse beträffande bostadsproduktionen inom
kommunen.

22

Tredje lagutskottets utlåtande nr A3 år 1967

Som framgår av propositionen har programverksamheten på byggnadsområdet
hittills haft försökskaraktär. I likhet med departementschefen
anser utskottet att den nuvarande verksamheten bör lagfästas. Liksom tidigare
bör som departementschefen framhåller bostadsbyggnadsprogram upprättas
i kommun där ett kontinuerligt bostadsbyggande av någon omfattning
förekommer eller kan förutses. Med hänsyn till kommunsammanläggningarna
föreslås i propositionen att bestämmelsen av innehåll att alla kommuner
med över 10 000 invånare skall göra upp sådana program slopas. Utskottet
biträder uppfattningen och tillstyrker propositionsförslaget att Kungl.
Maj :t får i varje särskilt fall bestämma om kommun skall upprätta bostadsbyggnadsprogram.
Vid angivna förhållanden bör motionerna 1: 822 och
II: 1025 inte föranleda någon riksdagens åtgärd i denna del.

På grund av det ovan anförda får utskottet hemställa,

A. att riksdagen med avslag å motionerna 1: 822 och
II: 1025, I: 823 och II: 1027 samt II: 1015, såvitt däri yrkats
ändring i lagförslagen, måtte antaga de genom förevarande
proposition nr 101 framlagda lagförslagen;

B. att motionerna I: 821 och II: 1026, i vad de ej kan
anses besvarade genom vad utskottet ovan anfört, icke
måtte föranleda någon riksdagens åtgärd;

C. att motionerna 1:822 och 11:1025 samt 1:823 och
II: 1027, i vad de ej kan anses besvarade genom vad utskottet
ovan anfört och hemställt, icke måtte föranleda någon
riksdagens åtgärd.

Stockholm den 11 maj 1967

På tredje lagutskottets vägnar:

ERIK ALEXANDERSON

Vid detta ärendes behandling har närvarit:

från första kammaren: herrar Alexanderson, Göran Karlsson, Svante
Kristiansson, Knut Johansson, Ebbe Ohlsson, Erik Jansson, Åkesson och
Hermansson*;

från andra kammaren: herrar Levin, Johansson i Torp*, Nyberg, Grebäck,
Hedin, Persson i Tandö, fröken Anderson i Lerum och herr From.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Reservationer

Vid A. i utskottets hemställan

I. av herrar Ebbe Ohlsson och Hedin, vilka ansett

a) att det avsnitt av utskottets utlåtande rörande de kommunala bostads -

23

Tredje lagutskottets utlåtande nr 43 år 1967

byggnadsprogrammen som börjar på s, 21 med orden »I motionerna» och
slutar med orden »denna del» bort ha följande lydelse:

Såsom i motionerna 1:822 och 11:1025 framhålls är bostadsbyggnadsprogrammen
ofta inte av den karaktären att de helt kan läggas till grund
för en sakligt underbyggd riks- eller regionplanering. Bostadsbyggnadsprogrammen
bär inte i rimlig utsträckning en motsvarighet i planberedskap
eller fysisk planering. De måste också bedömas i förhållande till kommunens
totala investeringsplan ering. Att mot den bakgrunden vidga styrningen av
bostadsbyggnadsprogrammen till inriktning och omfattning kan inte vara
realistiskt. Författningsförsliaget bör därför ändras bl. a. på så sätt att
bostadsbyggnadsplanen skall lända till huvudsaklig efterrättelse beträffande
bostadsproduktionen inom kommunen,
b) att utskottet bort hemställa,

att riksdagen med bifall till motionerna I: 822 och II: 1025
i denna del måtte för sin del beträffande 3 § i lagen om kommunala
åtgärder till bostadsförsörjningens främjande antaga
följande som utskottets förslag betecknade lydelse:

(Kungl. Maj:ts förslag)

I den omfattning som Kungl.
Maj :t bestämmer skall kommun fortlöpande
upprätta bostadsbyggnadsprogram
i syfte att främja att bostadsbyggandet
inom kommunen
förberedes och genomföres på ett
ändamålsenligt sätt.

Bostadsbyggnadsprogram skall
upprättas efter samråd med myndighet
som Kungl. Maj :t bestämmer och
tillställas myndigheten.

Närmare föreskrifter om bostadsbyggnadsprogram
meddelas av
Kungl. Maj :t eller myndighet som
Kungl. Maj :t bestämmer.

(Utskottets förslag)

I den omfattning som Kungl.
Maj :t bestämmer skall kommun fortlöpande
upprätta bostadsbyggnadsplan.
Denna skall lända till huvudsaklig
efterrättelse beträffande bostadsproduktionen
inom kommunen.

Bostadsbyggnadsplan skall upprättas
efter samråd med myndighet
som Kungl. Maj :t bestämmer och
tillställas myndigheten.

Närmare föreskrifter om bostadsbyggnadsplan
meddelas av Kungl.
Maj :t eller myndighet som Kungl.
Maj :t bestämmer.

II. av herrar Ebbe Ohlsson och Hedin, vilka ansett

a) att det avsnitt av utskottets utlåtande rörande gemensamma bostadsförmedlingar
som börjar på s. 19 med orden »Som framgått» och slutar med
orden »olika kommuner» bort ha följande lydelse:

Propositionens förslag innebär att bestämmelserna i hyresregleringslagen
skall ersättas med bestämmelser isom skall ingå i lagen om bostadsförsörjning.
Den föreslagna lagändringen innebär väsentligt ökade fullmakter åt
Kungl. Maj :t. Den tidigare bestämmelsen gällde en enskild kommun, å vilken
hyresregleringslagen var tillämplig, under det att det nya lagförslaget

24

Tredje lagutskottets utlåtande nr 43 år 1967

avses gälla ett antal kommuner inom ett s. k. bo stad sf örsör j n in gs områd e.

Utskottet, som vill understryka det förhållandet att gemensam bostadsförmedling
kan anordnas av ett antal kommuner i frivillig samverkan, anser
att gemensamma förmedlingar skall kunna bildas endast efter överenskommelse
med berörda kommuner. Fullmaktslagen i den utformning den
fått i förslaget till 4 § innebär ett klart avsteg från den kommunala självbestämmanderätten
och kan därför inte av utskottet accepteras. Med tillstyrkande
av motionerna I: 822 och II: 1025 i denna del avstyrker utskottet
därför bifall till propositionen i motsvarande del. Härav följer att utskottet
inte finner skäl föreligga att ändra lagtexten på sätt föreslås i motionerna
I: 823 och II: 1027.
b) att utskottet bort hemställa,

att riksdagen med bifall till motionerna I: 822 och II: 1025
i denna del och med avslag på motionerna I: 823 och II: 1027
måtte för sin del beträffande 4 § i lagen om kommunala åtgärder
till bostadsförsörjningens främjande antaga följande
som utskottets förslag betecknade lydelse:

(Kungl. Maj:ts förslag) (Utskottets förslag)

Om det behövs för bostadsförsörjningens
främjande, äger Kungl.

Maj.t förordna, att kommun skall
anordna avgiftsfri bostadsförmedling
samt att kommuner i område
som kan anses utgöra en enhet i
bostads försörjning shänseende skola
anordna gemensam sådan förmedling
och tillämpa enhetliga grunder
vid anvisning av bostäder.

Har förordnande meddelats om
gemensam bostadsförmedling, skola
de deltagande kommunerna handha
denna i kommunalförbund. Enas de
icke om förbundsordningen eller
ändring av den eller om ordförande
i förbundets fullmäktige eller styrelse,
beslutar länsstyrelsen eller, om
kommuner i mer än ett län beröras,

Kungl. Maj:t. 1 övrigi gäller lagen
den 31 maj 1957 (nr 281) om kommunalförbund.

III. av herrar Alexanderson, Åkesson, Hermansson, Nyberg, Grebäck och
From, vilka ansett

Kungl. Maj:t äger förordna att i
kommun avgiftsfri bostadsförmedling
skall anordnas på kommunens
bekostnad.

Kommuner i område som kan anses
utgöra en enhet i bostadsf örsör jningshänseende
äga rätt att genom
överenskommelse i frivillig samverkan
gemensamt anordna bostadsförmedling
och tillämpa enhetliga
grunder vid anvisning av bostäder.

Tredje lagutskottets utlåtande nr 43 år 1967

25

a) att det avsnitt av utskottets utlåtande beträffande de gemensamma
bostadsförmedlingarna som börjar på s. 20 med orden »Utskottet vill» och
slutar med orden »i lagtexten» bort ha följande lydelse:

Utskottet vill dock i sammanhanget understryka vikten av att staten
inte ingriper med tvång förrän det klart visat sig att det avsedda resultatet
in-te kan nås genom frivillig samverkan. Som departementschefen framhåller
måste det föreligga starka skäl för ingripandet. Lagen skall därför
tillämpas med den största restriktivitet. För att nå detta syfte bör författningstexten
så utformas att fullmakten däri blir noggrant avgränsad.

b) att utskottet bort hemställa,

att riksdagen i anledning av motionerna I: 823 och II: 1027
och med avslag på motionerna 1:822 och 11:1025, såvitt
gäller förevarande lagrum, måtte för sin del beträffande
4 § i lagen om kommunala åtgärder till bostadsförsör jningens
främjande antaga det genom propositionen framlagda förslaget
med den ändringen att 4 § erhåller följande som utskottets
förslag betecknade lydelse:

(Kungl. Maj:is förslag)

Om det behövs för bostadsförsörjningens
främjande, äger Kungl.
Maj :t förordna, att kommun skall
anordna avgiftsfri bostadsförmedling
samt att kommuner i område som
kan anses utgöra en enhet i bostadsförsörjningshänseende
skola anordna
gemensam sådan förmedling och
tillämpa enhetliga grunder vid anvisning
av bostäder.

(Utskottets förslag)

Om det behövs för bostadsförsörjningens
främjande, äger Kungl.
Maj :t förordna, att kommun skall
anordna avgiftsfri bostadsförmedling
samt att, om erforderlig kommunal
samverkan ej kunnat uppnås, kommuner
i område som kan anses utgöra
en enhet i bostadsförsörjningshänseende
skola anordna gemensam
sådan förmedling och tillämpa enhetliga
grunder vid anvisning av bostäder.

Har förordnande------—--om kommunalförbund.

Vid B. i utskottets hemställan

av herrar Alexanderson, Ebbe Ohlsson, Åkesson, Hermansson, Nyberg,
Grebäck, Hedin och From, vilka ansett

a) -att det avsnitt av utskottets utlåtande i fråga om information om
bostadstillgången som börjar på s. 21 med orden »Enligt utskottets» och
slutar med orden »angivna förutsättningar» bort ha följande lydelse:

Enligt utskottets mening är det angeläget att de bostadssökande ges en
god och samlad överblick över bo-stadsmarknadein på orten. I likhet med
departementschefen anser därför utskottet att kommunerna bör åläggas att

26 Tredje lagutskottets utlåtande nr 43 år 1967

i enlighet med författningsförslaget svara för information på området.
Självfallet bör denna verksamhet bedrivas inom den kommunala förvaltningens
ram, främst genom bostadsförmedlingarnas försorg. På grund
härav och med hänsyn till vad i motionerna I: 821 och II: 1026 anförts om
önskvärd konkurrens mellan bostadsföretagen synes det principiellt oriktigt
att överlåta åt visst bostadsföretag att å kommunens vägnar handha
denna informationsverksamhet. Departementschefens uttalande i denna del
bör därför inte godtagas.

b) att utskottet bort hemställa,

B. att riksdagen med bifall till motionerna I: 821 och
II: 1026 måtte giva Kungl. Maj :t till känna vad utskottet anfört
om att kommuns skyldighet att svara för information
åt bostadssökande ej skall kunna överföras på visst bostadsföretag.

ESSELTE AB, STHLM 67
714777