Tredje lagutskottets utlåtande nr 40 år 1967

1

Nr 40

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående
inrättande av fredningszoner för vandringsfiskens
framkomst i Torne skärgård, m.m.

Genom en den 7 april 1967 dagtecknad proposition, nr 115, vilken hänvisats
till lagutskott och behandlats av tredje lagutskottet, har Kungl.
Maj :t, under åberopande av propositionen bilagda i statsrådet och lagrådet
förda protokoll föreslagit riksdagen att

dels godkänna en den 1 april 1967 undertecknad deklaration mellan Sverige
och Finland angående ändring i den stadga som finnes fogad vid deklarationen
den 10 maj 1927 mellan Sverige och Finland rörande fastställande
av stadga för fiskets bedrivande inom Torne älvs fiskeområde,
dels anta vid propositionen fogade förslag till

1) lag om ändring i lagen den 18 juni 1927 (nr 218) angående rätt för
Konungen att utfärda vissa föreskrifter rörande fisket inom Torne älvs
fiskeområde,

2) lag angående tillämpning av lagen den 1 december 1950 (nr 599)
om ersättning för mistad fiskerätt m. m. beträffande fredningszoner i
Torne skärgård.

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås att riksdagen godkänner en deklaration mellan
Sverige och Finland enligt vilken fredningszoner skall inrättas i Torne
skärgård. Syftet med zonerna är att trygga den älvlekande vandringsfiskens
framkomst genom skärgården. Zonerna skall därför enligt deklarationen
hållas fria från stängande fiskredskap och liknande anordningar.

Vidare föreslås i propositionen att Kungl. Maj :t bemyndigas ge föreskrifter
i enlighet med deklarationens bestämmelser om fredningszoner.

Slutligen framläggs förslag angående ersättning för det fall fredningszon
orsakar intrång i enskild fiskerätt. 1

1 Bihang till riksdagens protokoll 1967. 9 samt. 3 avd. .Yr 40

2

Tredje lagutskottets utlåtande nr 40 år 1967

Deklarationen

Förslag till deklaration i ämnet har fogats vid protokollet över jordbruksärenden
den 31 mars 1967, vilket bifogats propositionen. Deklarationen,
avfattad i två exemplar på svenska och finska språken, vilka båda
texter äger lika vitsord, undertecknades i Helsingfors den 1 april 1987
av båda regeringarnas befullmäktigade ombud. Deklarationen har följande
lydelse.

Deklaration mellan Sverige och Finland angående ändring i den stadga som
finnes fogad vid deklarationen den 10 maj 1927 mellan Sverige och Finland
rörande fastställande av stadga för fiskets bedrivande inom Torne

älvs fiskeområde

Sveriges regering och Finlands regering hava överenskommit, att 2, 9
och 10 §§ i den stadga som finnes fogad vid deklarationen den 10 maj
1927 mellan Sverige och Finland rörande fastställande av stadga för fiskets
bedrivande inom Torne älvs fiskeområde skola erhålla följande ändrade
lydelse.

2 §d

Fiske efter lax och laxöring är förbjudet i älvområdet från och med
den 1 september, till dess isen bortgått på våren; utan hinder härav må
dock i älvområdet inom svenska och finska Nedertorneå socknar till och
med den 24 september laxöring fångas i fasta fiskeverk samt med drag och
därmed jämförligt redskap.

Under tiden från och med den 1 september, till dess isen bortgått på
våren, må fördenskull med ovan nämnt undantag redskap av vad namn
och beskaffenhet som helst, avsett för fångst inom älvområdet av lax eller
laxöring, icke i fiskevattnet kvarlämnas, än mindre utsättas eller annorlunda
begagnas.

Lax, som håller i längd mindre än 60 centimeter, och laxöring, som håller
i längd mindre än 35 centimeter, må icke under någon tid av året metas
eller annorlunda uppsåtligen fångas.

9 §.2

Fiske av nejonöga (nätting) må framgent bedrivas på tid och sätt, som
hittills varit vanligt.

Ljustring är förbjuden. Den som i fiskevatten anträffas med ljustereld
eller eljest utrustad för ljustring skall straffas såsom om han utfört ljustring.

10 §.3

I skärgården skola, utöver fiskådra enligt lagen i vardera staten, finnas
fredningszoner. Dessa utgöras av vattenområdena norr om latitudsparal 1

Senaste lydelse av 2 § se SFS 1966:503.

1 Andra stycket motsvarar förutvarande 10 §.

3 Paragrafen tillagd genom denna deklaration.

Tredje lagutskottets utlåtande nr 40 år 1967 3

lellen 65°35''N inom ett avstånd av 200 meter på ömse sidor om följande
räta linjer:

a) från Kraaseligrundet utanför älvmynningen i bäring 196° till en
punkt 65°45,85''N, 24°06,45/O, därifrån till 65°44,0,N, 24°10,0''0, därifrån
till 65°40,55''N, 24°11,95''0, därifrån mellan Sarvenkataja och Linnanklupu
i bäring 193°;

b) från skärningspunkten av den från Kraaseligrundet enligt a) gående
linjen och latitudsparallellen 65°46,0''N till 65°46,05''N, 24°02,75''O,
därifrån i bäring 213,5° till 65°44,0,N, 23°59,50''O, därifrån till 65°42,0,N,
24°01,70,0, därifrån till 65°36,0,N, 23°59,25''0, därifrån i bäring 160°;

c) från 65°44,0''N, 23°59,50/O längs den under b) nämnda bäringslinjen
213,5° till 65°39,0''N, 23°51,50,O, därifrån till 65°38,0''N, 23°50,65''O, därifrån
i bäring 171°;

d) från skärningspunkten av den under b) nämnda bäringslinjen och
latitudsparallellen 65°44,60''N till 65°44,50''N, 23°50,30''0, därifrån till
65°43,60''N, 23°48,50''O, därifrån till 65°42,80''N, 23°48,70''O, därifrån till
65°41,40/N, 23°46,85''0, därifrån i bäring 200°;

e) från den under a) nämnda brytningspunkten 65°44,0''N, 24°10,0,0
till 65°43,95''N, 24°14,15''0, därifrån väster om Vähä Huituri och Iso Huituri
i bäring 160°;

f) från den under e) nämnda brytningspunkten 65°43,95''N, 24°14,15''0
till 65°43,80''N, 24°19,40/O, därifrån till 65°42,30''N, 24°22,85''0, därifrån i
bäring 172°.

Koordinaterna hänföra sig till det svenska sjökortet nr 417 (Haparanda),
samtliga upplagor 1960—1967.

Fredningszonernas sträckningar åskådliggöras på sjökort, bilagt denna
stadga. Det ankommer på länsstyrelserna i Norrbottens län och Lapplands
län att envar på sin sida av riksgränsen vidtaga erforderliga åtgärder för
utmätning i vattnet av fredningszonernas belägenhet.

Fiskredskap eller annan anordning må ej anbringas och brukas så, att
fiskens gång i fredningszon kan hindras eller fisken eljest kan avhållas
från att framgå där.

Dagen för denna deklarations ikraftträdande bestämmes genom skriftväxling
mellan regeringarna på diplomatisk väg.

1-j- Bihang till riksdagens protokoll 1967. 9 sam!. 3 avd. Nr 40

4

Tredje lagutskottets utlåtande nr 40 år 1967

Lagförslagen

De vid propositionen fogade lagförslagen har följande lydelse.

1) Förslag
till
Lag

om ändring i lagen den 18 juni 1927 (nr 218) angående rätt för Konungen
att utfärda vissa föreskrifter rörande fisket inom Torne älvs fiskeområde

Härigenom förordnas, att lagen den 18 juni 1927 angående rätt för
Konungen att utfärda vissa föreskrifter rörande fisket inom Torne älvs
fiskeområde skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan anges.

(Nuvarande lydelse)

Konungen äger i samband med utfärdande
i övrigt av bestämmelser
överensstämmande med den stadga,
som finnes fogad vid deklarationen
den 10 maj 1927 mellan Sverige
och Finland rörande fastställande av
stadga för fiskets bedrivande inom
Torne älvs fiskeområde, jämväl giva
föreskrifter, vilka överensstämma
med 13 och 14 §§ i stadgan.

(Föreslagen lydelse)

Konungen äger i samband med utfärdande
i övrigt av bestämmelser
överensstämmande med den stadga,
som finnes fogad vid deklarationen
den 10 maj 1927 mellan Sverige
och Finland rörande fastställande av
stadga för fiskets bedrivande inom
Torne älvs fiskeområde, jämväl giva
föreskrifter, vilka överensstämma
med 10, 13 och 14 §§ i stadgan.

Denna lag träder i kraft den dag Konungen förordnar.

2) Förslag
till
Lag

angående tillämpning av lagen den 1 december 1950 (nr 599) om ersättning
för mistad fiskerätt m. m. beträffande fredningszoner i Torne skärgård

Härigenom förordnas som följer.

Medför bestämmelserna om fredningszoner i 10 § stadgan för fiskets
bedrivande inom Torne älvs fiskeområde att innehavare av enskild fiskerätt
får sin rätt inskränkt eller på annat sätt tillskyndas skada, äger lagen den
1 december 1950 om ersättning för mistad fiskerätt m. in. motsvarande tilllämpning.

Anspråk på ersättning skall vid påföljd av talans förlust framställas inom
tre år från den dag då denna lag träder i kraft.

Denna lag träder i kraft den dag Konungen förordnar.

Tredje lagutskottets utlåtande nr 40 år 1967

5

Inledning

I propositionen anför chefen för jordbruksdepartementet, statsrådet
Holnrqvist, under rubriken Inledning följande.

Fisket i gränsälvarna mellan Sverige och Finland och i havsområdet utanför
Torne älvs mynning regleras i huvudsak av mellanstatliga bestämmelser,
nämligen 1927 års laxfiskekonvention och den därtill knutna fiskestadgan.

Genom Kungl. Maj :ts beslut den 10 september 1954 förordnades ombud
att för Sveriges del delta i överläggningar med representanter för den finska
regeringen rörande översyn av de gemensamma fiskebestämmelserna. Härjämte
skulle överses bestämmelser angående flottningen i gränsälvarna. De
svenska och finska ombuden antog som gemensam benämning svenskfinska
kommissionen för översyn av 1927 års konvention angående det
gemensamma laxfisket i Torne och Muonio älvar m. m. (laxfiskekommissionen).
— Med skrivelse den 23 oktober 1962 överlämnade de svenska ombuden1
till Kungl. Maj :t ett betänkande med förslag till ny överenskommelse
och stadga rörande fisket samt förslag till ändring i gällande flöttningsbestämmelser.
Betänkandet är rubricerat »Fiske och flottning i gränsvattnen
mellan Sverige och Finland» (NU 1963: 2). Förslagen är gemensamma
för de svenska och de finska ombuden i laxfiskekommissionen, men endast
de svenska ombudens motiv ingår i betänkandet.

Enligt Kungl. Maj :ts bemyndigande den 20 oktober 1961 tillkallades tre
svenska sakkunniga2 för att i samråd med en i Finland tillsatt kommitté
utarbeta förslag till en allmän vattenrättslig konvention mellan Sverige
och Finland om nyttjandet av gränsvattendragen. De båda ländernas företrädare
har antagit den gemensamma benämningen finsk-svenska gränsälvskommittén.

Laxfiskekommissionen såg som en av sina huvuduppgifter att trygga
vandringsfiskens reproduktionsmöjligheter. För att säkra fiskens framkomst
till lekplatser i älvarna föreslog kommissionen vissa s. k. fredningszoner i
skärgården. Inom dessa skulle fiske ej få bedrivas på sådant sätt att fiskens
vandring hindrades.

Efter remiss avgavs yttranden över kommissionens betänkande av ett
stort antal myndigheter och organisationer. I fråga om förslaget till fredningszoner
utlät sig i Sverige vattenöverdomstolen, vattenfallsstyrelsen, kammarkollegiet,
generaltullstyrelsen, chefen för Norra kustdistriktet, lantmäteristyrelsen,
överlantmätaren i Norrbottens län, fiskeristyrelsen, fiskeriinten 1

Landshövdingen Manfred Näslund, överdirektören Jöran Hult och landssekreteraren Torsten
Segrell.

2 Vattenrättsdomaren Gösta Schirén, ordförande, byråchefen Inge Bergström och tekniske direktören
Tore Nilsson. Sedan Schirén den 24 mars 1965 lämnat uppdraget har i hans ställe tillkallats
justitierådet Per Bergsten.

6

Tredje lagutskottets utlåtande nr JO år 1967

denten i övre norra distriktet, länsstyrelsen i Norrbottens län, Norrbottens
läns hushållningssällskap, Haparanda stad och Nedertorneå kommun samt
Tornedalens ortsförbund av Riksförbundet Landsbygdens folk, Svenska ostkustfiskarenas
centralförbund, Norrbottens kustfiskareförbund och Torne
älvs flottningsförening.

Till följd av kritik som under remissförfarandet riktades framför allt mot
vissa nu icke aktuella delar av laxfiskekommissionens förslag till gemensamma
fiskebestämmelser gavs gränsälvskommittén år 1964 i uppdrag av
regeringarna att se över förslaget. Kommitténs ställningstaganden och förslag
med anledning av uppdraget redovisades i ett yttrande, dagtecknat den
19 oktober 1964 (Stencil Ju 1964: A 6). Kommissionens förslag om fredningszoner
lämnades i yttrandet i huvudsak utan erinran.

Även gränsälvskommitténs yttrande över laxfiskekommissionens förslag
remitterades i Sverige till ett tämligen stort antal myndigheter och organisationer.
Frågor angående fredningszonerna behandlades därvid av vattenöverdomstolen,
hovrätten för Övre Norrland, kustdistriktschefen, fiskeriintendenten,
hushållningssällskapet, Haparanda stad samt Nedertorneå och
Övertorneå kommuner, Tornedalskommunernas förbund, Ostkustfiskareförbundet
och Fritidsfiskets samarbetsnämnd.

Frågan om fredningszoner har härefter ånyo behandlats av gränsälvskommittén.
I en den 30 januari 1967 daterad promemoria (Stencil Jo 1967: 3)
har kommittén föreslagit en gemensam deklaration i ämnet av Sverige och
Finland. Samtidigt har de svenska sakkunniga i kommittén överlämnat en
den 31 januari 1967 daterad promemoria med förslag till den svenska lagstiftning
som behövs för att det förslag om fredningszoner deklarationen innehåller
skall kunna genomföras (Stencil Jo 1967: 4). Kommittén har i anslutning
härtill föreslagit att gällande förbud mot höstfiske efter lax och
laxöring i Torne skärgård skall upphävas.

Fisket i Torne skärgård

Utskottet hänvisar till propositionen s. 5—7.

Förslag till fredningszoner

Utskottet hänvisar till propositionen s. 7—16.

Departementschefen

Förbudet mot fiske efter lax och laxöring inom området närmast Torne
älvs mynning samt reglerna om fiskådra i Torne skärgård föreslås av den
svensk-finska gränsälvskommittén kompletterade med bestämmelser om
sex, 400 meter breda, s. k. fredningszoner i skärgården från frivattengränsen

Tredje lagutskottets utlåtande nr 40 år 1967 7

upp mot mynningsområdet. Zonerna är avsedda att ytterligare trygga vandringsfiskens
uppgång till älvmynningen och väntas därigenom främja reproduktionen
och fisket i gränsälvarna.

Förslaget bör ses mot bakgrunden av det fortlöpande bortfall av naturliga
reproduktionsplatser som utbyggnaden av de flesta större laxälvar inom
östersjöområdet medfört.

Av det laxbestånd, som härrör från gränsälvarna och som under lekvandringen
söker sig tillbaka till dem, fångas en helt övervägande del i Torne
skärgård och där framför allt på den svenska sidan. Naturförhållandena
möjliggör nämligen här ett intensivt fiske med fasta redskap. På den finska
sidan av skärgården kan fiske med sådana redskap däremot bedrivas endast
i mer blygsam utsträckning. Om fredningszonerna hålls fria från redskap
som hindrar fiskens gång antas fångstmöjligheterna i gränsälvarna
öka. Härigenom vinns en rättvisare fångstfördelning än nu mellan kustfiskare
och älvfiskare och därmed också mellan svenska och finska fiskare.

Gränsälvskommitténs förslag om fredningszoner utgör närmast en överarbetning
av den svensk-finska laxfiskekommissionens förslag år 1962 om
sådana zoner. Det förslaget liksom det yttrande kommittén år 1964 avgav
med anledning av förslaget fick vid remissbehandlingen ett övervägande positivt
mottagande. Då det nu framlagda förslaget i huvudsak gäller samma
åtgärder som föreslogs i kommissionens betänkande och i kommitténs yttrande
har vidare remissbehandling ansetts obehövlig.

Jag anser liksom kommittén att fredningszoner nu bör inrättas och att
de bör sträcka sig från frivaltengränsen till mynningsområdet. Laxfiskekommissionen
hade föreslagit att zonerna skulle sträcka sig längre ut i havet.
I likhet med kommittén finner jag detta obehövligt. Företrädare för
lokala fiskeintressen i skärgården liksom fiskeriintendenten har hävdat att
zonerna kan göras ännu kortare. Även långt ut i skärgården förekommer
emellertid på sina håll jämförelsevis grunda områden som kan nyttjas för
fasta fisken. Zonerna, som bör bilda sammanhängande stråk, måste enligt
min mening sträcka sig så långt ut att någon avspärrning inte blir möjlig.

För att syftet med zonerna skall uppnås måste de — som förut antytts —
hållas fria från de stängande fiskredskap — storryssjor med ledarmar —
som är de vanligaste fångstredskapen i Torne skärgård och från andra anordningar
som hindrar fiskens gång i zonerna. När det gäller andra redskap
än de nyss nämnda bör tillåtligheten bedömas med ledning av redskapens
verkningssätt. Redskap som nyttjas under tid då vandringsfisk ej passerar
genom zonerna bör få användas. Sålunda torde det fiske efter strömming
och siklöja med rörliga nätredskap som bedrivs framför allt under
hösten och vintern, kunna fortgå som hittills. Visserligen förekommer det
ibland, enligt vad som framgår av kommitténs promemoria, att små laxungar
fångas i strömmingsskötar i ganska stora mängder. Detta synes dock
inte utgöra ett tillräckligt skäl att förbjuda strömmingsfiske med skötar i

8

Tredje lagutskottets utlåtande nr 40 år 1967

zonerna. Det är emellertid av vikt att gällande bestämmelser om minimimått
för lax och laxöring iakttas av de fiskande och att bestämmelsernas
efterlevnad kontrolleras. Om undantag från det allmänna förbudet i fiskeristadgan
mot trålfiske skulle meddelas beträffande Torne skärgård, bör undantaget
förbindas med villkor att zonerna ej avfiskas i längdriktningen
under laxvandringstiden. Då skadlig avfiskning av zonerna med trål sålunda
kan förhindras i sådan ordning, behöver trålfisket ej beaktas vid utformningen
av ett förbud mot fiske av vissa slag i fredningszonerna.

Den av gränsälvskommittén föreslagna förbudsregeln innebär, att fiskredskap
eller annan anordning inte får anbringas och brukas så, att fiskens
gång i fredningszon kan hindras eller fisken annars kan avhållas från att gå
fram där. Regeln synes tillgodose de syften jag nämnt i det föregående. Den
har i huvudsak samma innehåll som förbudet i 29 § första stycket fiskerättslagen
mot fiske i eller vid fiskådra. Eftersom bestämmelser om fiskådra
gäller i Torne skärgård, synes denna överensstämmelse fördelaktig ur tilllämpningssynpunkt.

Laxfiskekommissionen ansåg att tillkomsten av fredningszonerna skulle
erbjuda möjlighet att slopa förbudet i Torneälvsstadgan mot fiske i skärgården
efter lax och laxöring under vinterperioden. Kommittén har nu föreslagit
att förbudet upphävs. Även jag är av den meningen att zonerna kommer
att utgöra ett tillräckligt skydd mot skadlig avfiskning. Laxfisket under
förbudstiden torde f. ö. vara obetydligt eftersom laxvandringen äger rum
under högsommaren. Inte heller laxöringen företar under förbudstiden lekvandring
upp till älven. Genom att förbudet upphävs tillgodoses ett sedan
länge uttalat önskemål från ortsfiskarnas sida och man vinner framför allt
att sikfisket, som bedrivs med samma fasta redskap som laxfisket, kan fortgå
obehindrat under hösten. Det nu gällande förbudet mot fiske efter lax och
laxöring i Torne älvs fiskeområde under vinterperioden kan alltså upphävas
beträffande skärgården och kommer då att gälla endast älvområdet,
dvs. området norr om linjen mellan Hellelä norra udde på finska sidan och
udden Virtakari på den svenska. Kungl. Maj :t bör få genomföra denna begränsning
av förbudets tillämpningsområde.

Liksom gränsälvskommittén finner jag det nödvändigt att arrendatorer
och fiskerättsägare får ersättning för det intrång som orsakas dem av fiskeförbudet
i zonerna. Ersättningarna bör för arrendatorernas del avse fångstminskningen
under återstående arrendetid när fast redskap måste avkortas
eller helt slopas. Fiskerättsägarnas ersättning torde få gälla minskningen i
fiskevattnens framtida värde. Denna torde i regel kunna bestämmas med
ledning av tidigare uppburna arrenden. Befinnes zonerna medföra nytta för
skadelidande bör ersättningen — enligt min mening — jämkas med hänsyn
härtill. Förfarandet i ersättningsärendena bör lämpligen bli detsamma som
enligt lagen om ersättning för mistad fiskerätt in. in.

I likhet med kommittén anser jag det nödvändigt att fiskezonerna ut -

Tredje lagutskottets utlåtande nr JO år 1967

9

märks. Enligt förslaget till deklaration skall det åligga länsstyrelserna i
gränslänen att vidta erforderliga åtgärder för utmärlcningen. Sedan länsstyrelserna
samrått, bör emellertid Kungl. Maj :t avgöra hur utmärkningen
skall ske.

Ersättningar för intrång i enskild fiskerätt liksom kostnaderna för ntmärkningen
av zonerna på den svenska sidan bör utgå av statsmedel. Jag
torde emellertid vid senare tillfälle få återkomma till frågan hur kostnaderna
för statsverket bör bestridas.

När det gäller den lagtekniska lösning som gränsälvskommittén förordat
får jag anföra följande.

Kommittén har, som tidigare framgått, upprättat ett förslag till deklaration
mellan Sverige och Finland angående ändring i Torneälvsstadgan. Förslaget
torde få bifogas till statsrådsprotokollet i detta ärende såsom bilaga
i1. Det innefattar ändringar av stadgan, som innebär att det förut nämnda
fiskeförbudet i 2 § begränsas att gälla älvområdet och att reglerna om fredningszoner
införs i stadgans 10 §. Till ett andra stycke i 9 § har överförts
de bestämmelser som hittills bildat 10 §. I anslutning till ändringarna i 2
och 9 §§ har företagits vissa jämkningar av uteslutande språklig art.

Jag anser inte något hinder föreligga mot att deklarationen godkännes
med det sakinnehåll som inryms i de angivna bestämmelserna. Frågan härom
bör emellertid anstå till dess lagrådets yttrande inhämtats över de lagförslag
som jag i det följande vill framlägga.

Vid Torneälvstadgans tillkomst krävdes för att vissa av dess bestämmelser,
nämligen 13 och 14 §§, skulle kunna införlivas med svensk rätt, att de
godkändes av riksdagen. I lagen den 18 juni 1927 (nr 218) angående rätt för
Konungen att utfärda vissa föreskrifter rörande fisket inom Torne älvs
fiskeområde bemyndigades Kungl. Maj :t att — i samband med utfärdande
i övrigt av föreskrifter som överensstämde med Torneälvsstadgan — även
ge föreskrifter som överensstämde med 13 och 14 §§. De bestämmelser om
fredningszoner i skärgården som nu föreslås införda i Torneälvsstadgans
10 § har liksom 13 och 14 §§ civillags karaktär. Ett motsvarande bemyndigande
torde, såsom kommittén framhållit, krävas även i fråga om föreskrifter
enligt 10 § i dess föreslagna lydelse. 1927 års lag bör därför ändras
så att den omfattar även sådant bemyndigande.

Sedan denna lagändring skett och deklarationen antagits av båda länderna,
bör Kungl. Maj :t i kungörelsens form utfärda föreskrifter som överensstämmer
med Torneälvsstadgans nya innehåll. När så skett blir samtidigt
stadgans nu gällande bestämmelser om åtal och straff samt om förverkande
av redskap och fångst tillämpliga även i fråga om brott mot bestämmelserna
om fredningszoner i 10 §.

Som förut nämnts bör ersättningsfrågorna regleras genom en särskild lag

1 Bilagan har uteslutits här. Frånsett jämkning av bestämmelse om ikraftträdande är den likalydande
med den bilaga som är fogad vid statsrådsprotokollet över jordbruksärenden den 31
mars 1967.

10

Tredje lagutskottets utlåtande nr 40 år 1967

i likhet med vad som tidigare skett vid jämförbara förhållanden, nämligen
vid tillkomsten av lagen den 18 maj 1956 (nr 215) om utsträckt tillämpning
av lagen den 1 december 1950 (nr 599) om ersättning för mistad fiskerätt
in. m. Den nya lagen behöver därför i sak endast innehålla att bestämmelserna
i lagen om rätt till ersättning för mistad fiskerätt m. m. skall tilllämpas
såvitt bestämmelser i Torneälvsstadgan om fredningszoner medför
att innehavare av enskild fiskerätt får denna sin rätt inskränkt eller eljest
tillskyndas skada. Lagen bör innehålla bestämmelse även om den tid inom
vilken ansökan om ersättning skall göras. Jag finner den föreslagna preklusionstiden
om två år väl knapp. De fiskande bör nämligen, enligt min
mening, få tillfälle att vinna erfarenhet av fredningszonerna under minst
två hela fiskesäsonger. Jag förordar därför, att tiden, som bör löpa från
lagens ikraftträdande, utsträcks till tre år.

Då lagarna bör träda i kraft tidigast när deklarationen blir gällande, bör
Kungl. Maj :t få förordna om lagarnas ikraftträdande.

Lagrådet

Lagrådet har, under förklaring att lagrådet inte har något att invända
mot innehållet i 10 § i förslaget till deklaration, lämnat lagförslagen utan
erinran.

Utskottet

Utskottet har icke funnit anledning till erinran mot deklarationen och
lagförslagen och får därför hemställa,

att riksdagen måtte bifalla förevarande proposition,
nr 115.

Stockholm den 2 maj 1967

På tredje lagutskottets vägnar:

ERIK ALEXANDERSON

Vid detta ärendes behandling har närvarit:

från första kammaren: herrar Alexanderson, Göran Karlsson, Svante
Kristiansson, Ebbe Ohlsson, Erik Jansson, Åkesson, Hermansson och
fru Landberg;

från andra kammaren: herrar Levin, Johansson i Torp, Nyberg, Grebäck,
Hedin, Persson i Tandö, fröken Anderson i Lerum och herr From.

MARCUS BOKTR. STHLM 1967 670032