Tredje lagutskottets utlåtande nr 39 år 1967

1

Nr 39

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition med förslag
till lag angående ändring i lagen den 1 december
1950 (nr 596) om rätt till fiske.

Genom en den 7 april 1967 dagtecknad proposition, nr 116, vilken hänvisats
till lagutskott och behandlats av tredje lagutskottet, bär Kungl.
Maj :t, under åberopande av propositionen bilagda i statsrådet och lagrådet
förda protokoll, föreslagit riksdagen att antaga ett vid propositionen
fogat förslag till lag angående ändring i lagen den 1 december 1950 (nr
596) om rätt till fiske.

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen läggs fram förslag till lagstiftning som gör det möjligt för
Sverige att i enlighet med en i London den 9 mars 1964 dagtecknad fiskerikonvention
inrätta en särskild fiskezon utanför landets västra kust.

Lagförslaget

Det vid propositionen fogade lagförslaget har följande lydelse.

Förslag

till

Lag

angående ändring i lagen den 1 december 1950 (nr 596) om rätt till fiske

Härigenom förordnas, dels att 1 och 2 §§ lagen den 1 december 1950 om
rätt till fiske skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan anges, dels att rubriken
före 1 § skall erhålla följande ändrade lydelse, dels att före 2 § skall
införas en rubrik av nedan angiven lydelse.

1 Bihang till riksdagens protokoll 1967. 9 samt. 3 avd. Nr 39

2

Tredje lagutskottets utlåtande nr 39 år 1967

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

Allmänna bestämmelser
1§-

Denna lag avser rätten till fiske
inom Sveriges sjöterritorium och
svensk fiskezon.

Fiskezonen omfattar det havsområde
utanför territorialgränsen vid
Sveriges västra kust som Konungen
bestämmer i enlighet med den i
London den 9 mars 196b dagtecknade
fiskerikonventionen.

Vad i lagen föreskrives om fiske
i allmänt vatten gäller även i fiskezonen,
dock med de begränsningar
som föranledas av lagen om kontinentalsockeln.

Om fiske i allmänt vatten

1 § (första stycket).

I vatten, som enligt lagen om
gräns mot allmänt vattenområde är
allmänt vatten, må varje svensk
medborgare fiska med rörligt redskap.
Fast redskap må, såvitt ej
annat följer av 3 §, ntsättas i allmänt
vatten endast efter tillstånd
av myndighet som Konungen bestämmer.

2§.

Den som äger sådan fiskerätt i
enskilt vatten som sägs i 5 § (innehavare
av enskild fiskerätt) må ej
förvägras tillstånd att från det enskilda
vattnet sträcka fast redskap
vidare ut i allmänt vatten, såvitt det
prövas kunna ske utan men för annan
fiskande.

2§.

I vatten, som enligt lagen om gräns
mot allmänt vattenområde är allmänt
vatten, må varje svensk medborgare
fiska med rörligt redskap.

Fast redskap må, såvitt ej annat
följer av 3 §, utsättas i allmänt vatten
endast efter tillstånd av myndighet
som Konungen bestämmer. Den
som äger sådan fiskerätt i enskilt
vatten som sägs i 5 § (innehavare
av enskild fiskerätt) må ej förvägras
tillstånd att från det enskilda
vattnet sträcka fast redskap vidare
ut i allmänt vatten, såvitt det prövas
kunna ske utan men för annan
fiskande.

1 § (andra stycket).

Med fast redskap förstås i denna lag fiskebyggnad, så ock med ledarm
försett fiskeredskap, vilket medelst pålar eller tyngder eller annorledes
fästes vid bottnen eller stranden och avses skola kvarstå längre tid än
två dygn i följd.

Denna lag träder i kraft den dag Konungen förordnar.

Tredje lagutskottets utlåtande nr 39 år 1967

3

Inledning

Chefen för jordbruksdepartementet, statsrådet Holmqvist, anför i propositionen
inledningsvis följande.

Den 9 mars 1964 dagtecknades en fiskerikonvention i London, som bl. a.
ger anslutna stater möjlighet att inrätta särskilda fiskezoner utanför territorialgränsen.
Konventionen tillkom under medverkan av 16 europeiska
stater däi ibland Sverige och Danmark. Den godkändes för Sveriges del av
1964 års höstriksdag (prop. 167, UU 9, rskr 367) och ratificerades i december
1964. Konventionen trädde i kraft den 15 mars 1966.

Den svenska fiskegränsen utgörs av territorialgränsen fyra sjömil från
Sveriges landområden och inre vatten. Från svensk sida har tidigare
i skilda sammanhang hävdats, att särskilda fiskezoner utanför territorialgränsen
innebär intrång i principen om havets frihet. Utvecklingen på folkrättens
område under senare år medförde emellertid, att det inte ansågs
möjligt för Sverige att stå utanför 1964 års fiskerikonvention. Svenska fiskare
hade nämligen då kunnat utestängas från sådana fiskevatten inom
konventionsstats fiskezon, där de tidigare bedrivit fiske. Godkännandet av
konventionen innebar emellertid inte något ställningstagande till frågan
om Sverige skulle inrätta särskilda fiskezoner eller ej.

Svenska västkustfiskarnas centralförbund har i framställning till Kungl.
Maj :t den 25 mars 1966 hemställt om förberedelser för en snabb utflyttning
av den svenska fiskegränsen i Kattegatt och Skagerack.

Avtalsslutande parts möjlighet att inrätta fiskezoner avser två zoner
med en bredd av sex sjömil vardera, räknat från baslinjerna för det yttre
territorialvattnet. I den inre av zonerna får kuststaten uteslutande rätt att
fiska samt även uteslutande jurisdiktion i fiskerifrågor. I den yttre zonen
har kuststaten iätt att reglera fisket. Där far emellertid fiske bedrivas också
av annan konventionsstat vars fiskefartyg under åren 1953—1962 vanligen
utnyttjat dessa fiskevatten. Konventionen är för Sveriges del tillämplig
endast beträffande västkusten norr om en linje mellan Kullens fyr och
Gilbjerg Hoved. Den hindrar enligt uttryckliga bestämmelser inte att särskilda
ordningar behålls eller införs i fiskefrågor som berör Danmark,
Norge och Sverige inbördes eller som avser Skagerack och Kattegatt.

Konventionens närmare innehåll framgår av 1964 års proposition där det
också lämnas en redogörelse för samtliga fiskeriöverenskommelser i vilka
Sverige var part. Från propositionen kan vidare inhämtas uppgifter om de
territorial- och fiskegränser som vid samma tid tillämpades av vissa europeiska
stater.

4

Tredje lagutskottets utlåtande nr 39 år 1967

Fiskegränser i Danmark och Norge

Utskottet hänvisar till propositionen s. 5—6.

Y ästkustf iskar nas framställning
Utskottet hänvisar till propositionen s. 7.

Gällande rätt m. in.

Utskottet hänvisar till propositionen s. 8—9.

Departementschefen

Den fiskerikonvention som dagtecknades i London den 9 mars 1964 och
som efter riksdagens godkännande ratificerats av Sverige trädde i kraft den
15 mars 1966. Enligt konventionen får deltagande stater inrätta särskilda
fiskezoner som sträcker sig tolv sjömil från kusten. Konventionen är för
Sveriges del tillämplig på havet utanför västkusten. Som tidigare framgått
kommer Danmark som tillhör konventionsstaterna att flytta ut sin fiskegräns
i vissa vattenområden bl. a. Kattegatt den 1 juli 1967. Norge, som
står utanför konventionen, har redan vidtagit motsvarande åtgärd såvitt
gäller de norska kusterna väster om Lindesnes. En fortsatt utflyttning öster
därom torde vara förestående.

Svenska västkustfiskarnas centralförbund anför till stöd för sin framställning
om utflyttning av den svenska fiskegränsen, att risk föreligger för
att andra länders fiskare som alltså i fortsättningen inte får tillträde till
de danska och norska vattnen kommer att i alltför stor utsträckning utnyttja
fiskevattnen utanför den svenska västkusten om inte även Sverige
skulle flytta ut sin fiskegräns.

Flertalet remissinstanser delar denna uppfattning och tillstyrker bifall
till framställningen.

En utflyttning av Danmarks och Norges fiskegränser i Kattegatt och Skagerack
kommer — till följd av Sveriges avtal med dessa stater —- sannolikt
inte att medföra någon inskränkning av betydelse i de svenska fiskarnas
möjligheter att utöva fiske i dessa vatten. Man kan emellertid befara att
fiskevattnen utanför den svenska territorialgränsen i motsats till vad nu
är fallet särskilt under vinterhalvåret skulle komma att utnyttjas för fiske

Tredje lagutskottets utlåtande nr 39 år 1967

5

av andra än nordiska länders fiskare, sedan de danska och norska fiskegränserna
flyttats ut. Med hänsyn till svenska fiskeintressen är det därför
enligt min mening ofrånkomligt att också Sverige med tillämpning av 1964
års konvention flyttar ut sin fiskegräns vid landets västra kust till tolv
sjömil.

Fiskegränsens sträckning i detalj kan f. n. ej anges bl. a. med hänsyn till
de pågående förhandlingarna med Norge. Jag finner därför ej anledning att
närmare uppehålla mig härvid. I överensstämmelse med 1964 års fiskerikonvention
bör det berörda vattenområdet begränsas i söder mot Öresund av
en linje dragen från Kullens fyr till Gilbjerg Hoved. Där avståndet mellan
Danmark och Sverige är kortare än 24 sjömil bör gränsen bestämmas efter
förhandlingar med Danmark. I övrigt bör gränsen gå tolv sjömil från baslinjerna
med de undantag som föranleds av ett blivande avtal med Norge.
Jag vill tillägga, att de bestämmelser som gäller för beräkning av Sveriges
sjöterritorium i havet i princip bör kunna tillämpas även vid beräkning av
fiskegränsens sträckning. Intet hindrar dock att fiskegränsen anges med
ledning av territorialgränsen, vilket torde leda till samma resultat.

1964 års konvention innebär i princip att fisket innanför fiskegränsen
skall vara förbehållet kuststatens medborgare. Undantag skall dock i fråga
om den yttre sexmilszonen göras för fiskare från sådana konventionsstater,
vilkas fiskefartyg under tioårsperioden 1953—1962 vanligen fiskat inom
denna zon. Enligt vad jag inhämtat har under nämnda period fiskefartyg
från andra länder än Danmark och Norge veterligen inte -— i varje fall inte
annat än tillfälligtvis — bedrivit fiske i vattenområdet mellan territorialgränsen
och den nya fiskegränsen. Som jag tidigare berört kommer fiskeförhållandena
i vattenområdet såvitt gäller Norge och Danmark att regleras
genom avtal med dessa länder. Några andra undantag än sådana som
föranleds av dessa avtal krävs alltså inte från huvudregeln att fisket innanför
fiskegränsen skall vara förbehållet svenska medborgare. Under sådana
förhållanden föranleder bestämmelserna i konventionen f. n. inte något behov
för Sveriges del att införa olika regler beträffande fiskerätt eller jurisdiktion
inom skilda delar av vattenområdet mellan territorialgränsen och
fiskegränsen. Området kan därför från rättslig synpunkt f. n. betraktas som
en enhetlig fiskezon.

Lagen om rätt till fiske har, som förut anmärkts, tillämpning endast innanför
territorialgränsen. Rätten till fiske i fiskezonen kräver därför reglering.
Denna torde emellertid inte behöva ha annat ändamål än att förbehålla
svenska medborgare fiskerätten i zonen. Detta torde enklast vinnas
om regler av i huvudsak samma innehåll som nu gäller för rätten till fiske
i allmänt vatten blir tillämpliga också beträffande fiskerätten i zonen. Bestämmelserna
i lagen om kontinentalsockeln nödvändiggör dock en viss inskränkning,
såvitt gäller rätten till fiske i zonen efter sådana levande organismer
som hör till kontinentalsockelns naturtillgångar. Vidare bör beak -

6

Tredje lagutskottets utlåtande nr 39 år 1967

las, att avtalen med Danmark och Norge kräver undantag från den förut
angivna huvudregeln, så att medborgarna i dessa länder får fiskerätt i zonen
och att j urisdiktionen över danska och norska fiskare, som bedriver fiske
där, anordnas i enlighet med avfalen.

Bestämmelserna i fiskeristadgan gäller i första hand fisket inom territorialgränsen.
Vissa bestämmelser avser emellertid fisket från svenska fartyg
på internationellt vatten. Dessa bestämmelser kommer alltså utan ändring
av stadgan att gälla även i den nya fiskezonen. Danska eller norska
fiskare som fiskar i zonen kommer, som förut nämnts, att vara underkastade
hemlandets jurisdiktion. Fiskare från andra länder avses ej komma
att fiska innanför den nya svenska fiskegränsen. Tillkomsten av en svensk
fiskezon kräver med hänsyn till vad nu anförts ingen ändring av stadgans
nuvarande innehåll.

I samband med utflyttningen av Sveriges fiskegräns behövs föreskrifter
om att den fisketillsyn som utövas av tullverkets kust- och gränsbevakning
skall avse även den nya fiskezonen.

Jag övergår nu till frågan, hur rätten till fiske i fiskezonen författningstekniskt
bör lösas.

Lagen om rätt till fiske reglerar som förut framgått fiskerätten inom
Sveriges sjöterritorium. De bestämmelser som krävs för fisket i fiskezonen
bör i allt väsentligt stämma överens med fiskerättslagens regler om fiske i
allmänt vatten. Det torde därför vara ändamålsenligt att de nya bestämmelserna
införs i fiskerättslagen. Härigenom vinns att samtliga regler om fiskerätt
i svenskt fiskevatten tas upp i en och samma författning. Eftersom
en sådan lagstiftningsåtgärd fordrar riksdagens samtycke, tillgodoses samtidigt
riksdagens tidigare uttalade önskemål att lämnas tillfälle att yttra
sig i frågor angående fiskegränser m. in. som för Sveriges vidkommande
innebär ändring i rådande folkrättsliga läge (jfr UU 1962: 4).

Jag föreslår därför att bestämmelserna om fiskerätt i den svenska fiskezonen
inarbetas i fiskerättslagen. Det är emellertid inte nödvändigt att belasta
fiskerättslagen med detaljbestämmelser om fiskegränsens närmare
sträckning. I stället bör det få ankomma på Kungl. Maj :t att med stöd av
fiskerättslagen meddela sådana bestämmelser sedan frågorna om gränsdragningen
gentemot Danmark och Norge fått sin lösning.

Då numera en särskild lag om Sveriges sjöterritorium föreligger är det
enligt min mening lämpligt att en ny 1 § införs i fiskerättslagen med allmänna
bestämmelser om rätten till fiske vilka knyter an till begreppet
Sveriges sjöterritorium. Ett första stycke av 1 § bör sålunda innehålla en
bestämmelse om att lagen avser rätten till fiske inom Sveriges sjöterritorium
och svensk fiskezon. I ett andra stycke bör vidare föreskrivas, att
fiskezonen omfattar det havsområde utanför territorialgränsen vid rikets
västra kust som Konungen bestämmer i enlighet med den i London den 9
mars 1964 dagtecknade fiskerikonventionen. Ett tredje stycke slutligen av -

7

Tredje lagutskottets utlåtande nr 39 år 1967

ses innehålla den regeln, att lagens bestämmelser om fiske i allmänt vatten
gäller även i fiskezonen med de begränsningar som föranleds av bestämmelserna
i lagen om kontinentalsockeln.

Några ytterligare bestämmelser i fiskerättslagen med anledning av den
nya fiskezonen torde inte krävas. De föreslagna lagstiftningsåtgärderna avses
nämligen få till följd att samtliga bestämmelser i fiskerättslagen som
är tillämpliga på fiske i allmänt vatten, t. ex. om ansvar för olovligt fiske,
förverkande och beslag av fiskeredskap eller fångst, kommer att gälla även
för fiske i fiskezonen.

För att undvika ändringar av fiskerättslagens paragraf följd bör den redationella
jämkningen företas, att nuvarande 1 och 2 §§ sammanförs till en
ny 2 § i lagen. Detta bör ej möta hinder eftersom nuvarande 2 § har direkt
anknytning till bestämmelserna i 1 § om utsättande av fast redskap. Indelningen
av stycken i den nya 2 § bör anpassas därefter.

De särskilda bestämmelser, som föranleds av avtal med Danmark och
Norge eller andra internationella avtal, kan med den lösning av lagstiftningsfrågan
beträffande fiskezonen som jag nu föreslår meddelas av Kungl.
Maj :t med stöd av 4 § fiskerättslagen.

Såsom tidigare framgått är det angeläget att bestämmelserna om den nya
fiskezonen träder i tillämpning redan den 1 juli 1967. Eftersom fiskezonens
omfattning inte kan exakt bestämmas, förrän gränsdragningen gentemot
Danmark och Norge är klar, synes det emellertid lämpligt att Kungl. Maj :t
får förordna om ikraftträdandet av de nya bestämmelserna.

Regleringen av de ytterligare bevakningsuppgifter som i fortsättningen
kan komma att åvila tullverkets kust- och gränsbevakning torde få ankomma
på Kungl. Maj :t.

Lagrådets utlåtande och departementschefens yttrande däröver
Utskottet hänvisar till propositionen s. 14—16.

Utskottet

Utskottet har icke funnit anledning till erinran mot det genom propositionen
framlagda förslaget och får därför hemställa,

att riksdagen måtte bifalla förevarande proposition, nr

116.

Stockholm den 2 maj 1967

På tredje lagutskottets vägnar:
ERIK ALEXANDERSON

8

Tredje lagutskottets utlåtande nr 39 år 1967
Vid detta ärendes behandling har närvarit:

från första kammaren: herrar Alexanderson, Göran Karlsson, Svante
Kristiansson, Ebbe Ohlsson, Erik Jansson, Åkesson, Hermansson och fru
Landberg;

från andra kammaren: herrar Levin, Johansson i Torp, Nyberg, Grebäck,
Hedin, Persson i Tandö, fröken Anderson i Lerum och herr From.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

MARCUS BOKTR. STHLM 1967 670032