Tredje lagutskottets utlåtande nr 30 år 1967

1

Nr 30

Utlåtande i anledning av väckta motioner om utrustning av polisens
bilar med varningsskyltar i syfte att öka trafiksäkerheten.

Tredje lagutskottet har behandlat två inom riksdagen väckta och till lagutskott
hänvisade motioner, nr 76 i första kammaren av herr Tist ad och nr 101 i andra
kammaren av herr Werbro.

I motionerna, som är likalydande, framhålls bl. a. att det torde vara av stor betydelse
för trafiksäkerheten att man på allt sätt söker förebygga trafikförseelser.
Viktigt härvid är att polisen ges befogenheter att skärpa trafikövervakningen. Med
mycket enkla medel kan polisen här göra stora insatser i förebyggande syfte. Motionärerna
föreslår därför att polisens bilar utrustas med utbytbara varningsskyltar,
som i olika situationer kan användas för att varna bilisterna för eventuella trafikfaror
m. m. Alla polisbilar bör sålunda utrustas med ljusskylt med ordet POLIS. Vidare
torde vid fartbegränsningar kunna anbringas skyltar med text 90 KM, 80 KM
osv. Andra varningsskyltar som anses kunna vara lämpliga är HALKA, TRAFIKOLYCKA,
TÄND LJUSET o. d.

Motionärerna hemställer ”att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj :t måtte anhålla
om skyndsam utredning om att varningsskyltar av ovan antytt slag anbringas på
polisens bilar”.

Beträffande motionernas fullständiga innehåll hänvisar utskottet till motionen

11:101.

Över motionerna har utskottet på sätt § 46 riksdagsordningen föreskriver inhämtat
utlåtanden från rikspolisstyrelsen och statens trafiksäkerhetsråd. På begäran av utskottet
har yttrande därjämte avgetts av Nationalföreningen för trafiksäkerhetens
främjande (NTF).

Remissyttrandena
Motionerna avstyrks av samtliga remissinstanser.

Rikspolisstyrelsen anför bl. a. att före polisväsendets förstatligande utrustades polisbilar,
tillhörande dåvarande statspolisen, med skylt med texten POLIS på taken. Erfarenheterna
visade att skylten ej var helt tillfredsställande. Den kunde tydligt avläsas
endast framifrån eller bakifrån. Den utgjorde vidare vindfång, som ogynnsamt påverkade
polisbilarnas stabilitet vid förande på väg. Efter polisens förstatligande har, med
anledning av tidigare erfarenheter, polisbilar inom övervakningssektion, trafiksektion
och länstrafikgrupp utmärkts dels genom att flyglarna fram och bak målats vita

Bihang till riksdagens protokoll 1967. 9 samt. 3 avd. Nr 30

2

Tredje lagutskottets utlåtande nr 30 år 1967

och dels genom att texten POLIS målats på såväl fram- som bakparti samt på sidorna.
Härvid har reflekterande material använts. Dessutom har dessa polisbilar på
taken försetts med två lyktor för rött ljus, en vridbar taksökare samt ett rotationsljus,
som avger gult ljus. Erfarenheterna av denna utrustning anges ha varit goda. Ändring
eller borttagande av någon detalj anses komma att medföra olägenheter ur trafiksäkerhetssynpunkt.

Styrelsen framhåller, att uppmontering av skylt på polisbilarnas tak — såsom föreslagits
i motionerna — av storlek och utformning som fyller godtagbara krav på tydlighet
inte kan ske utan olägenheter. Den skulle bl. a. skymmas av de nämnda belysningsanordningarna.
Att förse sådan skylt med utbytbar text anses också medföra
komplikationer vid den praktiska användningen. Om t. ex. skylten 90 km anbringas,
måste denna för att undvika missförstånd borttagas vid passerande av vägsträcka
med annan föreskriven hastighet. Vidare kan uppstå konkurrens mellan olika
samtidiga behov. Visas t. ex. vid utryckning skylten TRAFIKOLYCKA, kan medtrafikanter
bibringas uppfattningen att halkfara ej föreligger, även om så är fallet.
En dubblering av skyltar med var för sig olika text skulle i sådana fall vara erforderlig,
vilket ytterligare komplicerar användningen. Rikspolisstyrelsen befarar också
att fordonsförarnas eget ansvar och omdöme vid förande av motorfordon kunde
komma att avtrubbas i förlitande på att polisen ”annonserar” alla faror och risker i
trafiken, vilket skulle resultera i en motsatt effekt mot den i motionerna avsedda
i fråga om trafiksäkerheten.

Rikspolisstyrelsen säger till slut att det inom styrelsen pågår ett kontinuerligt arbete
i fråga om anskaffning och utprovning av olika tekniska hjälpmedel, såsom
skyltar och belysningsanordningar m. m. till polisbilar, varnings- och spärranordningar
att nyttjas på väg i olika lägen, personlig utrustning m. m., allt i avsikt att
uppnå bästa möjliga resultat i det trafiksäkerhetsfrämjande arbete som polisen bedriver.
Den tekniska utvecklingen på området uppföljes därvid noga, och varje uppslag
som kommer till styrelsens kännedom prövas förutsättningslöst.

Vissa av de betänkligheter mot motionsförslaget som rikspolisstyrelsen anfört återfinns
också i de två andra remissvaren. Trafiksäkerhetsrådet påpekar att skyltarna
ofta skulle behöva ändras för att representera den aktuella situationen och att på åtskilliga
sträckor förhållandena skulle vara sådana att flera skyltar måste vara uppsatta.
Rådet framhåller vidare bl. a. att om det föreslagna systemet infördes, skulle
det åligga vederbörande polispersonal att seriöst följa upp det. Då skulle emellertid
uppmärksamheten på de olika förhållanden, som skulle skyltas och icke skyltas, och
sysslandet med uppsättning, nedtagning och byten av skyltar taga sådan tid i anspråk,
att personalen tvingades eftersätta den redan åvilande och vida mer trafiksäkerhetsfrämjande
uppgifter. NTF framhåller att problematiken med de ifrågasatta
skyltarna är vem som skall ta ansvaret för att tända eller avtäcka dem. Om fordonsbelysningen
skall var tänd eller inte är ofta ett gränsfall och detsamma är förhållandet
med halt väglag. Om en kollision inträffar på grund av att ett fordon får en sladd
skulle, säger föreningen, föraren till sitt försvar kunna anföra att han just mött en
polisbil, som inte hade varningsskylten för halka tänd eller uppsatt.

Tredje lagutskottets utlåtande nr 30 år 1967 3

Utskottet

I motionerna hemställes att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj:t måtte anhålla
om skyndsam utredning angående möjligheterna att utrusta polisens bilar med särskilda
utbytbara varningsskyltar. Skyltarna avses skola användas för att upplysa trafikanterna
om gällande hastighetsbegränsningar och varna dem för trafikfaror m. m.

Motionerna avstyrks av samtliga remissinstanser. Härvid framhålls bl. a. att montering
av skyltar på polisbilarnas tak av storlek och utformning, som fyller godtagbara
krav på tydlighet, inte kan ske utan olägenheter med hänsyn bl. a. till på biltaken
anbragta belysningsanordningar. Att förse skyltarna med utbytbar text anses också
medföra komplikationer vid den praktiska användningen. Som exempel har nämnts
att skylt med upplysning om viss generell fartgräns för att missförstånd skall undvikas
måste tas bort vid passerandet av vägsträcka med annan föreskriven hastighet. Vidare
kan uppstå konkurrens mellan olika samtidiga behov, t. ex. fartgräns och halt väglag.

De invändningar mot förslaget som sålunda framförts måste anses vägande. Vid sådant
förhållande synes anledning inte föreligga att påkalla den av motionärerna föreslagna
utredningen. Utskottet får därför hemställa,

att förevarande motioner, 1:76 och 11:101, icke måtte föranleda
någon riksdagens åtgärd.

Stockholm den 13 april 1967

På tredje lagutskottets vägnar:

ERIK ALEXANDERSON

Vid detta ärendes behandling har närvarit:

från första kammaren: herrar Alexanderson*, Göran Karlsson*, Svante Kristiansson,
Erik Jansson, Åkesson, fru Landberg och herr Fälldin*;

från andra kammaren: herrar Johansson i Torp, Grebäck, Hedin, Svenning,
Sundelin, fröken Anderson i Lerum och herr From.

) Ej närvarande vid utlåtandets justering.