Tredje lagutskottets utlåtande nr 23 år 1967

1

Nr 23

Utlåtande i anledning av väckta motioner om vissa problem för handikappade
vid övergången till högertrafik, m. m.

Tredje lagutskottet har behandlat två inom riksdagen väckta och till lagutskott
hänvisade motioner, nr 641 i första kammaren av herr Stefanson samt nr 810 i andra
kammaren av herr Jönsson i Ingemarsgården.

I motionerna, för vilkas innehåll nedan närmare redogöres, hemställes ”att riksdagen
måtte besluta

1. a) att i skrivelse till Kungl. Maj :t anhålla om sådan ändring av vägtrafikförordningen
att handikappade bilförare i samband med omläggningen till högertrafik
ges rätt att stanna och parkera fordonet på vägens vänstra sida från körriktningen
sett,

1. b) att vederbörande utskott ges i uppdrag att utarbeta erforderlig lagtext i an ledning

av yrkandet ila, samt

2. att i övrigt beakta vad i motionen anförts om de handikappades framkomstmöjligheter
med allmänna kommunikationsmedel”.

Över motionerna har utskottet på sätt § 46 riksdagsordningen föreskriver inhämtat
utlåtande från rikspolisstyrelsen, väg- och vattenbyggnadsstyrelsen, statens trafiksäkerhetsråd,
statens högertrafikkommission och statens handikappråd.

Gällande rätt

A. Vägtrafikförordningen

Enligt 49 § 1 mom. vägtrafikförordningen (VTF) skall stannande och uppställning
såvitt möjligt ske på vänstra sidan av vägen i körriktningen räknat. Det sagda
äger motsvarande tillämpning där fordon utom tätbebyggt område stannas eller
uppställes på parkeringsplats som anordnats i omedelbar anslutning till vägen. Bestämmelserna
får ändrad lydelse den 3 september 1967 endast på så sätt att ”vänstra
sidan” utbytes mot ”högra sidan”

Av 2 mom. framgår att stannande eller uppställning på väg inte utan att trafikförhållandena
det föranleder får äga rum bl. a. inom särskild filmarkering eller så
nära sådan, att inkörning i rätt fil därigenom försvåras.

Bihang till riksdagens protokoll 1967. 9 saml. 3 avd. Nr 23

2

Tredje lagutskottets utlåtande nr 23 år 1967

Med giltighet från nämnda datum gäller enligt 45 § 1 mom., vilket stadgande i anledning
av övergången till högertrafik fått delvis ny lydelse, följande. Fordon bör,
där så lämpligen kan ske, föras på högra delen av vägen. Vid oklar sikt eller där
sikten i kurva, vägkorsning, backe eller annorstädes är skymd, skall fordon hållas till
höger på vägen. Detta gäller dock icke väg med enkelriktad fordonstrafik. Fordon
får ej föras med något hjul till vänster om längsgående heldragen vit linje som delar
körbanan i en del för trafiken i vardera riktningen, om en streckad vit linje ej finns
till höger om den heldragna linjen. Om särskild filmarkering med heldragen vit
linje finnes, får förare ej byta fil eller föra fordonet så att det överskrider filmarkeringen.

I det betänkande om vägtrafikregler, som framlades år 1966 av Nordisk vägtrafikkommitté,
föreslås att fordon skall få stannas eller parkeras endast på högra sidan i
färdriktningen. Om skenor finns på högra sidan får dock fordonet stannas eller
parkeras på vänstra sidan av vägen. På väg med enkelriktad trafik föreslås fordon
få stannas eller parkeras på vänstra sidan även i annat fall.

Nordisk vägtrafikkommitté anför i motiven till detta förslag följande (del I, s. 53) :

Huvudregeln att fordon skall stannas på höger sida av vägen överensstämmer i
princip med vad som nu gäller i de fyra nordiska länderna. Undantagen från denna
regel är emellertid olika utformade. Längst går i detta hänseende danska lagen som,
med visst undantag, tillåter stannande och parkering på vänster sida bl. a. under tid
då detta inte är till olägenhet för trafiken. Stannande och parkering är i alla länderna
utom Sverige tillåten på båda sidor av väg med enkelriktad trafik. Den svenska
parkeringskommittén föreslår emellertid att motsvarande regler skall inflyta i den
svenska vägtrafikförordningen.

NVK föreslår i överensstämmelse med Gemtreglerna (XIII), att stannande och
parkering på vänster sida skall tillåtas på väg med enkelriktad trafik och på annan
väg, om man till följd av att det finns skenor på högra sidan inte kan eller bör
stanna där. Gemtreglerna medger också nationell lagstiftning om att stannande och
parkering får ske på vänster sida, om stoppförbud råder på höger sida. NVK har
inte ansett ett sådant stadgande böra inflyta i de nordiska trafikreglerna. Stannande
på vänster sida förutsätter att körbanan korsas, vilket på väg med trafik i båda riktningarna
kan innebära så stora risker att det bör tillåtas endast i det ovan angivna
fallet, när det inte går att stanna på höger sida.

Nordisk vägtrafikkommittés betänkande remissbehandlas f. n.

Av intresse i sammanhanget är vidare bestämmelserna i 63 § VTF. Däri stadgas
att, om särskilda skäl föreligger, undantag må för visst ändamål medges från bl. a.
lokal trafikföreskrift, som enligt 61 § kan avse bl. a. parkering eller annan uppställning
eller stannande av fordon. Vid nämnda medgivande skall fästas sådana villkor
som kan anses nödiga till förebyggande av fara för trafiksäkerheten eller skada å
vägen. Vidare må här nämnas bestämmelsen i 77 § av innehåll att Konungen eller
den myndighet Konungen därtill förordnar får meddela bestämmelser därest beträffande
visst fordon eller visst slag av fordon undantag i särskilt hänseende finnes
vara påkallat från VTF.

Tredje lagutskottets utlåtande nr 23 år 1967

3

B. Kungörelsen den 10 april 1964 om ersättning av statsmedel för kostnader till
följd av övergången till högertrafik (SFS 1964: 99).

Enligt kungörelsen utgår under vissa förutsättningar för skilda ändamål ersättning
av statsmedel för kostnad som till följd av övergången till högertrafik åsamkas
väghållare, trafikföretag eller annan. Ersättning utgår för kostnad som föranles
av bl. a. ombyggnad av spårvagn, buss eller annat fordon.

Framställningar hos Kungl. Maj:t

I skrivelse den 22 november 1966 till statsrådet och chefen för kommunikationsdepartementet
begär De handikappades riksförbund (DHR) att handikappade bilägare
medges rätt att vid övergången till högertrafik få parkera fordonet vid vägens
eller gatans vänstra sida samt vid behov, i de fall fordonet parkeras vid vägens högra
sida, med ena hjulparet på trottoar eller gångbana. Framställningen är i stort sett
densamma som åberopas av handikapprådet i förevarande riksdagsärenden. DHR
anför följande.

I högertrafik skall fordonet uppställas vid vägens eller gatans högra sida. Då föraren
som regel har en bil med ratten placerad på bilens vänstra sida, blir det naturligast
att föraren går i och ur fordonet genom vänster dörr, alltså med denna dörr
öppen mot trafikströmmen. Den handikappade kan med sitt långsamma rörelseschema
vid det tillfället bli en risk i trafiken. Om en bildörr öppnas, så att en annan
trafikant kör på den, är det enligt ett flertal rättsfall en skada som uppstått till följd
av trafik med bil. Frågan kan således få ekonomiska och rättsliga följder för den
handikappade bilägaren.

Enligt den s. k. ersättningskungörelsen (SFS 1964:99) kan den handikappade efter
vissa villkor erhålla ersättning för kostnader för ombyggnad eller utbyte av fordon
med anledning av övergång till högertrafik. Reglerna härför är angivna i en PM av
den 3.5.66 från HTK. En ombyggnad av det fordon, som den handikappade redan
innehar, bör endast bli aktuell i de fall, då kravet på ombyggnad är begränsat, t. ex.
till vissa inredningsdetaljer i fordonet. En mera komplicerad omkonstruktion av fordonet,
t. ex. förflyttning av ratten från vänster till höger sida, blir nämligen så kostsam,
att det i flertalet fall är mera lönsamt att byta ut det gamla fordonet mot ett
nytt med högerratt. Genom överenskommelse med HTK får DFIR sådana ansökningar
för kännedom som gäller ändringsbidrag för invalidfordon. Härav framgår att
hitintills har 17 ansökningar om ändringsbidrag inkommit till DHR från HTK, varav
9 ansökningar med begäran om utbytesbidrag till högerstyrd bil. Övriga ansökningar
avser ombyggnad av den bil, som sökanden för närvarande innehar. Förbundet
uppskattar att det i dag finns ca 7 000 skattebefriade invalidbilar. Härtill
kommer de bilar, vilkas ägare inte uppfyller villkoren för skattebefrielse — t. ex. hemmafruar
och förtidspensionärer — och som fått bidrag till anskaffande av bil enligt
förordningen, SFS nr 544/1965.

Det förhållandevis ringa antalet. ansökningar, som hitintills ingivits, kan bero på
flera orsaker. Informationen om att ändringsbidrag skulle kunna sökas även för invalidfordon
i samband med högertrafikens införande blev bekant för relativt kort
tid sedan. HTK:s PM i frågan kom, som nämnts här ovan, ut den 3.5.66. Vi vill
nämna att DHR har sökt komplettera HTK:s information, bl. a. genom särskilt
framställt material, som distribuerats till förbundets lokalavdelningar och genom vår
tidskrift SHT.

4

Tredje lagutskottets utlåtande nr 23 år 1967

Antalet ansökningar bör ej ses som ett utslag på storleksordningen av de parkeringsproblem,
som den handikappade bilägaren får i ett samhälle med högertrafik.
Flertalet av dessa bilägare anser inte, att en högerstyrd bil i högertrafik är en tillfredsställande
lösning av ett parkeringsproblem. Antalet ansökningar om utbytesbidrag
till anskaffande av högerstyrd bil synes bekräfta ett sådant konstaterande. Föraren
av en sådan bil kommer att ur trafiksynpunkt sitta på ”fel” sida. Man kan utgå
ifrån att en högerstyrd bil blir en ytterst sällsynt bil i högertrafik. Enligt HTK:s expertis
är det svårare att köra en högerstyrd bil i högertrafik än att köra en vänsterstyrd
bil i vänstertrafik. I det nu gällande trafiksystemet sitter, allmänt sett, förarna
på samma sida i bilen, varför det körtekniska problemet är gemensamt för alla förare.
Ett utbyte av en vänsterstyrd bil till en högerstyrd blir också en dyrbar lösning för
såväl samhället som den enskilde.

En högerstyrd bil kan även av manövertekniska skäl mera sällan utgöra en lösning
för handikappade. Manöverorganen i en högerstyrd bil har på väsentliga punkter en
spegelvänd placering jämfört med en bil med vänsterratt. Växelspaken sitter t. ex.
på rattens vänstra sida, likaså en del andra för körningen viktiga reglage. I de fall
den handikappade använder handmanövrer ad fotbroms har föraren, som regel, reglaget
placerat på höger sida om ratten. I en bil med högerratt medger inte utrymmet
mellan ratt och dörr en sådan placering av handreglaget i de biltyper, som i det
här sammanhanget vanligtvis användes. Reglaget skulle av detta skäl monteras pa
vänster sida om ratten. 1 många fall tillåter inte förarens grad och typ av handikapp
en sådan placering av bromsreglaget.

Genomförandet av högertrafik kräver att alla trafikanter måste lära in ett nytt beteendemönster.
En förare som är van vid en vänsterstyrd bil och i samband med högertrafiken
anskaffar en högerstyrd bil får därigenom ett extra omställningsproblem.
Förutom att han skall träna in ett annat beteende i trafiken skall han därutöver lära
sig en på flera punkter ny placering av bilens manöverorgan. En sådan lösning av ett
problem, som till sitt innehåll är lokaliserat till en fråga om parkering av fordonet,
kan, enligt DHR:s mening, inte utgöra en generell lösning av de handikappades
problem i samband med i- och urstigandet av fordonet. Samhället bör komplettera
redan vidtagna åtgärder i samband med övergången till högertrafik genom att införa
vissa undantagsbestämmelser för invalidfordonen vid deras parkering. Förbundet
vill föreslå att handikappade bilägare vid högertrafikens genomförande får rättighet
att parkera fordonet på gatans eller vägens vänstra sida. För handikappade, som
har sådana skador, att de har svårt att resa sig upp eller sätta sig ned, när nivåskillnad
föreligger mellan gång- och körbana, bör bilen, i de fall den parkeras på vägens
högra sida, få parkeras där så kan anses lämpligt med ena sidans hjul på trottoaren.

I flera länder med högertrafik finns möjligheten för fordonsägare i allmänhet att
parkera fordonet vid vägens vänstra sida. Vissa trafiksäkerhetsskäl skulle kunna tala
emot en på nämnt sätt genomförd ordning för handikappade bilägare. Vid omställningsskedet
till högertrafik skulle ett vänsterparkerat fordon kanske förvilla en annan
bilförare om den gällande trafikriktningen. Om det i informationen från HTK inför
trafikomläggningen upplystes, att vänster parkerade fordon är invalidfordon, skulle
en befarad förväxling i detta hänseende sannolikt ej behöva uppstå. Om en sådan
parkeringsrättighet skulle bedömas som ogenomförbar i samband med trafikomställningen,
bör det prövas om förslaget kan genomföras viss tid efter övergången till
högertrafik.

DHR har i skrivelse den 13 september 1966 till nämnda statsråd även hemställt att
frågan snarast aktualiseras om de handikappade bilägarnas behov av viss företrädesrätt
vid parkering.

5

Tredje lagutskottets utlåtande nr 23 år 1967

Interpellationer

Den 9 december 1966 besvarades interpellationer om åtgärder för handikappade
i samband med övergången till högertrafik. BL a. meddelade chefen för kommunikationsdepartementet
att en särskild detaljplan för information till de handikappade i
anledning av övergången till högertrafik var under utarbetande i samråd mellan
högertrafikkommissionen och statens handikappråd under medverkan från de handikappades
organisationer. Vidare nämndes, att väg- och vattenbyggnadsstyrelsen delgett
samtliga väghållare i riket handikapprådets synpunkter och önskemål i fråga om
möjligheterna att göra trafikmiljön mera handikappvänlig. Det uppgavs också att de
bussar — ombyggda eller helt nya — som sätts in i trafik i samband med övergången
till högertrafik har en mera handikappvänlig utformning med bl. a. lägre instegshöjd.
Särskilda rekommendationer i detta avseende har gått ut till trafikföretagen
och till de verkstäder som arbetar med om- och nybyggnad av bussar.

Motionerna

Till stöd för sitt ovan redovisade yrkande om rätt för handikappade bilförare att
efter övergången till högertrafik stanna och parkera bilen på vägens vänstra sida i
färdriktningen anför motionärerna bl. a. följande. De flesta bilar som används i
Sverige är vänsterstyrda. Detta gäller även de flesta invalidfordon. Vid omläggningen
till högertrafik kommer detta att innebära att den närmaste dörren för föraren öppnas
mot körbanan. För normalt rörliga förare är det inget problem att i stället använda
den dörr som öppnas mot vägkanten. För handikappade är detta ofta tekniskt
omöjligt. Problemet blir särskilt markant för personer som färdas i rullstol. Många
handikappade kommer därmed att befinna sig i den situationen att de varje gång
de skall stiga in i eller lämna sin bil får blockera en stor del av körbanan till vänster
om bilen under en ganska avsevärd tid. Det är lätt att förstå hur störande detta kommer
att bli framför allt i storstadstrafik och vilket obehag det kommer att innebära
för den handikappade. Det enklaste sättet att lösa problemet med handikappades
möjligheter att stiga ur och i sina bilar är att ge handikappade rätt att stanna och
parkera sina bilar på vänstra sidan av vägen från körriktningen sett. En sådan rättighet
för de handikappade bilförarna bör genomföras omedelbart i samband med omläggningen
till högertrafik.

Motionärerna berör också frågan om de handikappades svårigheter att utnyttja
kollektiva trafikmedel. Trots upprepade framstötar från handikapporganisationerna
har enligt motionärerna mycket få trafikbolag gjort några särskilda ansträngningar
för de rörelsehämmades bekvämlighet. Fler ledstänger i bussar och spårvagnar, sittplatser
lämpade för rörelsehämmade, samt låga trappsteg i dörrarna är önskemål
som är lätta att beakta. När det gäller tågtrafiken gäller de mest uppenbara bristerna
de rörelsehämmades möjligheter att ta sig till och från tågen. Branta trappor, avsaknaden
av hissar försvårar också avsevärt framkomligheten för de handikappade
resenärerna.

Beträffande motionernas fullständiga innehåll hänvisas till motionen 11:810.

6

Tredje lagutskottets utlåtande nr 23 år 1967
Remissyttrandena

Av remissinstanserna uttalar sig endast Statens handikappråd i positiv riktning i
fråga om motionsyrkandet om rätt för de handikappade bilförarna att parkera på
vänster sida efter övergången till högertrafik. Rådet åberopar DHR:s ovan berörda
framställning till Kungl. Maj:t och säger sig i stort kunna ansluta sig till denna.
Rådet anser sammanfattningsvis att starka skäl talar för att undantag i största möjliga
utsträckning göres för rörelsehindrade bilförare. Övriga remissmyndigheter —
rikspolisstyrelsen, väg- och vattenbyggnadsstyrelsen, trafiksäkerhetsrådet och högertrafikkommissionen
— anser att motionerna med hänsyn till riskerna från trafiksäkerhetssynpunkt
inte bör föranleda någon riksdagens åtgärd. De tre sistnämnda remissinstanserna
anger närmare på vad sätt frågorna enligt deras mening bör lösas.

Sedan rikspolisstyrelsen lämnat en redogörelse för innehållet i 45 § 1 mom. och
49 § 1 mom. VTF i deras lydelse fr. o. m. den 3 september 1967 konstaterar styrelsen
vid en jämförelse mellan dessa bestämmelser och de nuvarande för vänstertrafik att en
högst väsentlig skärpning inträtt. Styrelsen säger att i alla de fall detta är möjligt de
kommande bestämmelserna på ett mera uttalat sätt slår vakt om fordonsföraren och
hans del av körbanan genom att på vissa vägar och gator med dubbelriktad fordonstrafik
förhindra intrång på den egna väghalvan. Det framhålls sålunda bl. a. att fordon
ej ens med något hjul får föras till vänster om längsgående heldragen vit linje.
De för högertrafik så trafikfarliga vänstersvängarna blir härigenom helt förbjudna
på dessa vägavsnitt. Bestämmelserna syftar alltså till att på allt sätt trygga framkomligheten
och skapa bästa möjliga förutsättningar för en smidigt flytande och säker
trafik.

Trafiksäkerhetsrådet befarar att sådant tillstånd som motionärerna föreslår skulle
skapa större risker i trafiken än om den avsedda trafikantkategorien nödgades att
vid in- och avstigning i sina bilar förekomma på körbanan.

Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen åberopar till stöd för sin inställning till frågan
högertrafikkommissionens vetenskapliga arbetsgrupps utredning om felbeteende och
kritiska situationer efter övergången från vänster- till högertrafik. Av denna framgar
att återfall till vänsterbeteende lätt sker, då andra bilar stått parkerade på vänster
sida, vid utfart efter stillastående samt från parkering. Uppställning av handikappfordon
i enlighet med motionärernas förslag skulle således enligt styrelsen kunna
innebära påtagligt ökade risker för felbeteende för såväl den som parkerar som för
andra trafikanter.

I flera yttranden framhålles att det av motionärerna påtalade problemet för de
handikappade kan i viss utsträckning lösas genom ombyggnad eller nyanskaffning av
de handikappades fordon.

7

Tredje lagutskottets utlåtande nr 23 år 1967

Högertrafikkommissionen har funnit att åtgärder, som möjliggör för svart rörelsehämmade
bilförare att efter trafikomläggningen använda högra bildörren för i- och
urstigning, bör anses utgöra sådana nödvändiga åtgärder för vilka kostnadsersättning
av statsmedel utgår (se SFS 1964:99). De åtgärder som kommer i fråga är i vissa fall
ändringar i bilarnas utrustning eller inredning och i andra fall byte till högerstyrda
bilar.

Kommissionen påpekar dock att byte till högerstyrd bil betyder att föraren går
miste om de fördelar som placeringen till vänster anses medföra i högertrafik och att
detta kan vara ett starkt skäl för att behålla en vänsterstyrd bil. Med hänsyn härtill
framhåller kommissionen det stora värde det har att särskilda parkeringsplatser för
invalidfordon med möjligheter till skyddad i- och urstigning anordnas i ökad utsträckning.

Handikapprådet delar DHR :s uppfattning att parkeringsproblemet för rörelsehindrade
bilförare i varje fall icke på kort sikt kan lösas genom att sådana handikappade
i nämnvärd utsträckning skaffar sig högerstyrda bilar. Det är ovisst om det
ens kommer att kunna ske på längre sikt — bl. a. därför att andrahandsvärdet pa
högerstyrda bilar torde komma att bli lågt.

Utöver vad DHR anfört i sin framställning till Kungl. Maj:t har DHR anfört
följande i fråga om parkeringsplatser för invalidfordon.

Det förhållandet att man i anvisningar för samhällsplanering för handikappade
förordar anläggande av särskilda parkeringsplatser för handikappade på vissa platser,
löser icke parkeringsproblemen i stort. I mycket liten utsträckning har dessa anvisningar
beaktats. Man kan inte heller räkna med att parkeringsplatser kan reserveras
i så stor utsträckning att det tillgodoser gruppers behov av parkering vid bostäder,
arbetsplatser, serviceinstitutioner, kulturella institutioner och andra institutioner
som ingår i den dagliga livsföringen.

Handikapprådet ansluter sig till DFIR:s uppfattning att problemet icke heller i
högre grad kan lösas genom att de rörelsehindrade får ökade möjligheter att använda
för dem reserverade parkeringsplatser. Rådet anser det dock ytterst angeläget
att sådana parkeringsplatser i ökad utsträckning anskaffas.

Enligt trafiksäkerhetsrådet bör de påtalade svårigheterna mötas med en väl underbyggd
information till de handikappade om riskerna i förevarande situationer och
med angivande från fall till fall av möjligheter att stanna eller uppställa fordonen på
sådana näraliggande platser, där säkrare in- och avstigningar kan ske.

I de fall där invaliditeten är av sådan art, att den handikappade inte kan ta sig
ut ur bilen annat än på vänster sida anser väg- och vattenbyggnadsstyrelsen att ett par
bestämmelser i VTF kan erbjuda en lösning. Sålunda kommer enligt 49 § 1 mom.
vägtrafikförordningen i dess lydelse efter den 3 september 1967 förbud inte att finnas

8

Tredje lagutskottets utlåtande nr 23 år 1967

mot stannande eller uppställning på vänster sida, och jämlikt 63 § kan undantag
medges från lokal trafikföreskrift rörande stannande och uppställning.

Handikapprådet framhåller att rätt att parkera på vänster sida redan nu föreligger
på vägar och gator med enkelriktad trafik. Denna rätt uppges dessutom finnas
allmänt där icke spärrlinje markerats på vägen eller gatan. Problemet ökar i betydelse
genom att spärrlinjer kommer att dragas i väsentligt större utsträckning, vilket
förutses komma att ske i samband med högertrafikomläggningen. Det skulle enligt
rådet bli än mer markerat vid en svensk anslutning till en enhetlig nordisk vägtrafiklagstiftning
— en fråga till vilken ställning ännu icke tagits.

Vad gäller av motionärerna föreslagna åtgärder för att underlätta för de handikappade
att begagna kollektiva trafikmedel framhåller trafiksäkerhetsrådet som angeläget
ur trafiksäkerhetssynpunkt, att denna fråga blir tillfredsställande beaktad.
Möjligheter torde förefinnas till överenskommelse mellan de handikappades organisationer
och de ifrågavarande transportföretagen, sedan det väl utretts, vilka krav
på säkerhet de handikappade är berättigade att ställa i hithörande sammanhang och
genom vilka konkreta åtgärder dessa krav skall kunna tillgodoses.

Högertrafikkommissionen uppger att övergången till högertrafik för med sig viss
förbättring av möjligheterna för handikappade att utnyttja kollektiva trafikmedel.
Anpassningen av bussparken till högertrafik innebär nämligen att en ganska stor del
av det äldre beståndet slås ut och ersätts med nya bussar av modernare, mera handikappvänlig
typ.

Utskottet

f rån och med den 3 september 1967, då övergången till högertrafik kommer att
äga rum, gäller enligt VTF att stannande och uppställning av fordon skall såvitt möjligt
ske på högra sidan av vägen. Bestämmelsen skärps i det förslag som Nordisk vägtrafikkommitté
framlagt genom att däri föreslås som huvudregel att fordon skall få
stannas eller parkeras endast på högra sidan i färdriktningen. På väg med enkelriktad
trafik får dock fordon enligt förslaget stannas eller parkeras på vänstra sidan.

Motionärerna hemställer att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj:t anhåller om sådan
ändring av VTF att handikappade bilförare i samband med omläggningen till
högertrafik ges rätt att stanna och parkera fordonet på vägens vänstra sida i färdriktningen.
Till stöd för yrkandet anför motionärerna bl. a. följande. De flesta bilar som
används i Sverige är vänsterstyrda. Detta gäller även invalidfordonen. Vid omläggningen
till högertrafik medför detta att dörren närmast föraren kommer att öppnas
mot körbanan. För handikappade kan det ofta vara tekniskt omöjligt att använda
den högra dörren som sålunda öppnas mot vägkanten. Många handikappade kommer
därför att vid in- eller urstigning använda den vänstra dörren och därigenom blockera
en stor del av körbanan. Det enklaste sättet att lösa problemet är att ge de handikappade
rätt att stanna eller parkera sina bilar på vänstra sidan. Motionärerna fäster

9

Tredje lagutskottets utlåtande nr 23 år 1967

i sammanhanget också uppmärksamheten på de handikappades svårigheter att utnyttja
kollektiva trafikmedel och framför i samband därmed ovan närmare redovisade
önskemål från de handikappade att bättre och lättare kunna utnyttja dessa trafikmedel.
Motionärena hemställer att de av dem framförda synpunkterna måtte
beaktas. .

Bortsett från handikapprådet, som i huvudsak åberopar DHR:s synpunkter i frågan,
avstyrker remissorganen av trafiksäkerhetsskäl den föreslagna rätten att stanna
eller parkera på vänster sida. I stället förordas att problemet i viss utsträckning löses
genom ombyggnad eller utbyte av de handikappades fordon, för vilket kostnadsersättning
utgår av statsmedel i de fall åtgärden är föranledd av övergången till högertrafik.
Byte till högerstyrd bil betyder dock att föraren går miste om de fördelar som
placeringen av ratten till vänster medför i högertrafik. Därför har även andra åtgärder
ansetts böra vidtagas. Främst har man därvid haft i åtanke särskilda parkeringsplatser
för invalidfordon med skyddad i- och urstigning samt information till
handikappade om de risker in- och urstigning på vägen medför.

Från handikapprådets sida har häremot anförts att de handikappade knappast
kommer att skaffa sig högerstyrda. bilar bl. a. därför att andrahandsvärdet på dessa
blir lågt. Endast ett fåtal personer har också begärt att få sina bilar ombyggda eller
utbytta. Vidare har anförts att man i mycket liten utsträckning i samhällsplaneringen
beaktat de anvisningar som getts för att stimulera anläggandet av särskilda parkeringsplatser
för handikappades fordon. Inte heller kommer parkeringsplatser att
kunna reserveras i så stor utsträckning att det tillgodoser behovet härav vid bostäder,
arbetsplatser och institutioner som de handikappade normalt besöker.

Enligt utskottets mening bör alla rimliga åtgärder vidtas som kan minska de handikappade
bilförarnas problem i trafiken. Syftet med det av motionärerna framlagda
förslaget om visst undantag från parkeringsbestämmelserna är därför förtjänt av
beaktande. Såsom flera remissinstanser framhåller torde dock ett sådant undantag vara
ägnat att medföra ökade risker för felbeteende i trafiken såväl för de handikappade
som för övriga trafikanter. Särskilt gäller detta om en bestämmelse av den föreslagna
innebörden införs i samband med övergången till högertrafik innan trafikanterna
ännu hunnit vänja sig vid den nya ordningen. I vart fall för närvarande bör därför
något undantag ej medges, frågan bör följas med uppmärksamhet.

Redan nu finns emellertid vissa möjligheter att åtminstone till en del bemästra de
berörda problemen. Utskottet vill till en början framhålla den nämnda möjligheten
till ombyggnad eller utbyte av de handikappades fordon. Ombyggnad torde emellertid
inte komma att äga rum annat än i ett begränsat antal fall bl. a. därför att endast
ett fåtal handikappade synes vilja få sina bilar högerstyrda och därför att bilar
för vissa handikappade inte bör ombyggas av manövertekniska skäl. Problemet kommer
sålunda att kvarstå framför allt i sådana fall då invaliditeten är av sådan art att
den handikappade inte kan ta sig ur bilen annat än på vänster sida. För sådana handikappade
torde dock enligt 63 § VTF undantag kunna meddelas från lokala trafikföreskrifter
i fråga om parkering och uppställning. Aktuellt i sammanhanget är också
stadgandet i 77 § YTV av innehåll att Kungl. Maj:t eller den myndighet Kungl.

10

Tredje lagutskottets utlåtande nr 23 år 1967

Maj:t förordnar får meddela bestämmelser därest beträffande visst fordon eller visst
slag av fordon undantag i särskilt hänseende finnes vara påkallat från VTF.

På sikt bör också svårigheterna för de handikappade minska genom att fler nya
parkeringsplatser för invalidfordonen kommer till stånd. Enligt utskottets mening
bör det vara en angelägen uppgift för kommunerna att tillse att parkeringsplatser
iordningställes och reserveras för de handikappade.

Vad härefter gäller de handikappades möjligheter att utnyttja kollektiva trafikmedel
kommer övergången till högertrafik att föra med sig viss förbättring härvidlag.
Enligt högertrafikkommissionen innebär nämligen anpassningen av bussparken
till högertrafik att en ganska stor del av det äldre beståndet slås ut och ersätts med
nya bussar av modernare, mera handikappvänlig typ. Utskottet understryker vikten
av att utvecklingen mot ökad bekvämlighet för de rörelsehämmade fortsätter inte
bara vad gäller bussarna utan beträffande de kollektiva trafikmedlen över huvud.
Någon särskild åtgärd från riksdagens sida synes dock inte vara påkallad i detta
sammanhang.

På grund av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

att förevarande motioner, 1:641 och II: 810, icke måtte föranleda
någon riksdagens åtgärd.

Stockholm den 30 mars 1967

På tredje lagutskottets vägnar:

ERIK ALEXANDERSON

Vid detta ärendes behandling har närvarit:

från första kammaren: herrar Alexanderson, Göran Karlsson, Svante Kristiansson,
Erik Jansson, Åkesson, Lidgard*, fru Landberg och herr Fälldin;

från andra kammaren: herrar Johansson i Torp, Nyberg*, fru Torbrink*, herrar
Sundelin, From, Flammarberg, Josefson i Arrie* och Krönmark*.

) Ej närvarande -vid utlåtandets justering.