Tredje lagutskottets utlåtande nr 20 år 1967
1
Nr 20
Utlåtande i anledning av väckta motioner om undersökning vid bilprovning
av koloxidhalt.
Tredje lagutskottet har behandlat två inom riksdagen väckta och till lagutskott
hänvisade motioner, nr 33 i första kammaren av herr Blomquist och nr 44 i andra
kammaren av herr Rubin m. fl.
I motionerna, som är likalydande, hemställes att ”riksdagen i skrivelse till Kungl.
Maj:t anhåller om att Kungl. Maj:t måtte föranstalta om att vid den regelbundet
återkommande bilprovningen förekomsten av koloxid obligatoriskt undersökes”.
Över motionerna, för vilkas innehåll redogöres nedan, har utskottet på sätt § 46
riksdagsordningen föreskriver inhämtat utlåtande från väg- och vattenbyggnadsstyrelsen.
Därjämte har på begäran av utskottet yttrande över motionerna avgivits av
Aktiebolaget Svensk Bilprovning.
Gällande bestämmelser m.m.
Enligt 24 § T mom. vägtrafikförordningen (VTF) skall motorfordon som är minst
tre år gammalt, i den mån Konungen inte förordnar annorlunda, årligen undergå
kontrollbesiktning från trafiksäkerhetssynpunkt på tid som bestämmes av Konungen
eller den myndighet Konungen förordnar. För vissa särskilda fordon, såsom fordon
för brandväsendet eller för transport av sårade och sjuka samt vissa fordon i yrkesmässig
trafik eller uthyrningsrörelse, gäller enligt samma lagrum särskilda regler
om sådan besiktning.
Säkerhetskontrollen utföres inom det för ändamålet bildade Aktiebolaget Svensk
Bilprovning.
Enligt paragrafens tredje moment gäller bl. a. följande. Befinnes vid kontrollbesiktning
att fordonet är i föreskrivet skick eller behäftat med fel av endast ringa
betydelse från trafiksäkerhetssynpunkt skall fordonet godkännas. År fordonet så
bristfälligt, att det inte utan uppenbar fara för trafiksäkerheten kan vidare nyttjas,
skall besiktningsmannen meddela körförbud för fordonet. Företer fordonet brister
av annan art skall besiktningsmannen förelägga fordonets ägare att avhjälpa bristfälligheterna
och inom viss tid inställa fordonet för besiktning.
Enligt 10 § 4 mom. VTF gäller som villkor för fordons upptagande i bilregister
bl. a. att fordonet inom ett år före ingivandet av registeransökan antingen godkänts
vid registreringsbesiktning eller upptagits i typintyg eller ock, om fordonet är reservregistrerat,
godkänts vid kontrollbesiktning enligt 24 § VTF.
Bihang till riksdagens protokoll 1967. 9 samt. 3 avd. Nr 20
2
Tredje lagutskottets utlåtande nr 20 år 1967
Typbesiktning får utföras endast av chefen för statens bilinspektion i Stockholm
samt annan bilinspektör därstädes, vilken fått väg- och vattenbyggnadsstyrelsens förordnande
att verkställa sådan besiktning (20 § vägtrafikkungörelsen).
I SOU 1962:29 (s. 56) om säkerhetsinspektion av motorfordon och släpvagnar
framhölls bl. a. att läckage i avgassystemet inte får förekomma. Föreligger misstanke
att koloxid tränger in i utrymme för passagerare eller förare borde enligt betänkandet
vid kontrollbesiktning koloxidprov tas.
Den 15 februari 1966 utfärdade väg- och vattenbyggnadsstyrelsen följande bestämmelser
om koloxidmätning i bilar.
A. Förfaringssätt vid mätning
1. Koloxidprov i bil skall som regel tagas endast om det finns anledning misstänka
förekomst av koloxid. De fordonsfel, som kan förorsaka koloxid i bil, är främst
följande.
a) otäta avgaspackningar (grenrörs- eller flänspackningar),
b) avgasrör sönder framför ljuddämparen,
c) ljuddämparen sönder,
d) avgasrör sönder bakom ljuddämparen,
e) avgasrörs anslutning till ljuddämparen otät,
f) otäta packningar för lock och/eller luckor anslutna till vevhuset,
g) otäta tändstiftspackningar samt
h) koloxid utströmmande från oljepåfyllningshål eller vevhusventilation hos motorn.
2. Vid provtagning skall bruksanvisningen för koloxidprovaren noggrant följas.
Provningen skall som regel företagas enligt följande:
a) Fordonet ställes upp i det fria mot vinden och ej bakom annat fordon som
har motorn i gång.
b) Motorn startas och med hjälp av handgasen (choken) ställes varvtalet något
högre än tomgångsvarvet.
c) Bilens dörrar och fönster stängas; en liten springa i ett fönster lämnas dock
öppen. Full värme sättes på och eventuell fläkt i värmesystemet startas.
d) Efter det motorn och värmesystemet varit igång fem minuter sker provtagning
enligt bruksanvisning för koloxidprovaren.
e) Under provet får tobaksrökning ej ske inne i bilen.
Det bör uppmärksammas att det kan vara erforderligt utföra prov även undei
körning, beroende på var koloxidläckage förekommer. På en del fordons konstruktioner
kan friskluftintag vara så placerade att om värmefläkt är påslagen
mätningen kan visa mindre koloxid än om exempelvis fläkt och friskluftintag
är avstängda. Förfarandet vid provtagning måste därför rättas efter de för
handen varande omständigheterna.
Användes koloxidprovare av ampulltyp skall utöver vad ovan sagts följande
iakttagas.
a) Provet bör företagas i dagsljus för att ampullens färgförändring skall kunna
iakttagas med tillräcklig noggrannhet.
b) Ingen ampull får användas till mer än en provtagning och därvid med högst
det antal pumpslag som är föreskrivet i mätarens bruksanvisning. Färgämnets
känslighet minskas efter för många pumpslag beroende på luftens fuktighet.
3
Tredje lagutskottets utlåtande nr 20 år 1967
Öppnad ampull är icke hållbar. Färgskalan stämmer endast om bruksanvisningen
följes. Vid negativt prov där färgämnet ej förändrats får ampullen
därför ej användas för ytterligare provtagning.
B. Åtgärder m. m.
En mindre koloxidhalt torde vara tämligen vanligt förekommande i ett fordon,
vars motor är igång. Om koloxidhalten understiger 0,01 volymsprocent anses
emellertid ingen påtaglig förgiftningsrisk föreligga. Om vid prov en koloxidhalt
under 0,01 volymsprocent kunnat konstateras skall dock föraren underrättas
därom och om att han bör ha sin uppmärksamhet riktad på förhållandet.
Konstateras en koloxidhalt som uppgår till eller överstiger 0,01 volymsprocent
men understiger 0,03 volymsprocent får fordonet icke godkännas. Vid flygande
inspektion skall som regel föreläggande om kontrollbesiktning utfärdas. Med hänsyn
till förgiftningsrisken bör föraren rekommenderas att snarast möjligt låta avhjälpa
de brister som kan förorsaka koloxid i bilen.
Konstateras en koloxidhalt som uppgår till eller överstiger 0,03 volymsprocent
skall som regel körförbud utfärdas.
Vid val av åtgärder — påpekande eller erinran, kontrollbesiktning eller körförbud
— bör hänsyn tagas icke endast till resultatet av koloxidprovet, som endast
ger ungefärligt värde, utan också till de konstaterade bristernas svårighet och
fordonets användningsförhållanden, enär förgiftningsriskerna är avsevärt större
för förare som vistas längre tid i hytt där koloxid konstaterats än för förare som
vistas där endast under kortare perioder.
Av intresse i sammanhanget är också de bestämmelser som väg- och vattenbyggnadsstyrelsen
den 15 december 1966 meddelat om avgasrör på motordrivna fordon.
Bestämmelserna är av följande lydelse.
1.0 Avgasrör på bil
1.1 Avgasrör på bil skall vara så anordnat, att avgaserna avledes uppåt eller bakåt
enligt de närmare anvisningar och med de avvikelser som nedan säges.
1.2 Uppåtriktat avgasrör skall mynna ut på sådan höjd, att olägenheter för förare
eller passagerare ej kan uppstå. Rörets myning skall vara så anordnad, att avgasernas
huvudriktning utan inverkan av vind ej avviker mer än 30° från vertikallinjen.
1.3 Bakåtriktat avgasrör får ej utmynna under utrymme för förare eller passagerare
eller annat utrymme, som är sammanbyggt med sådant utrymme. På lastbilar,
där förarutrymmet ej är sammanbyggt med den övriga delen av karosseriet,
får därför avgasröret mynna ut under den från förarutrymmet skilda delen av
karosseriet. På övriga fordon skall bakåtriktat avgasrör sålunda normalt utmynna
baktill på fordonet. Om på buss eller lastbil, vars förarutrymme är sammanbyggt
med den övriga delen av karosseriet — t. ex. skåpbil —, detta skulle vara
förenat med olägenheter, får avgasröret dock mynna ut på fordonets vänstra
sida.
1.4 Baktill på fordonet eller på fordonets vänstra sida utmynnande avgasrör får vara
riktat snett åt vänster i högst 30° vinkel mot fordonets längdaxel med nedanstående
undantag. Avgasröret skall därjämte vara så anordnat att avgasernas
huvudriktning är horisontell eller snett nedåt, dock ej så att damm virvlas upp i
onödig omfattning.
1.5 Om med enligt ovan föreskriven placering och riktning på avgasröret koloxid
intränger i förar- eller passagerarutrymme får avgasröret i erforderlig grad riktas
mer än 30° åt vänster dock högst 90°.
4 Tredje lagutskottets utlåtande nr 20 år 1967
Motionerna
Motionärerna framhåller inledningsvis att trafiken årligen kräver stora offer. Enbart
under 1965 dödades 1 253 personer i vårt land och 3 500 människor skadades
svårt. I tidningars reportage betecknas många gånger olyckorna som oförklarliga.
Som exempel nämns att två bilar med fri sikt på raksträcka kolliderat eller att en
förare utan rimlig förklaring gjort en sådan manöver med sin bil att en katastrof
inträffat. Allt som med rimliga medel kan göras för att minska trafikolyckor måste
enligt motionärerna vidtas, och det är därför enligt deras mening förvånande att
inte frågan om koloxidhalten i bilar ägnats större uppmärksamhet.
Motionärerna anför härefter följande.
Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen har i meddelande till besiktningsmannen med
föreskrifter om koloxidmätning i bilar meddelat att prov skall som regel tagas endast
om det finns anledning misstänka förekomst av koloxid. En mindre koloxidhalt
finns praktiskt taget i alla bilar som har motorn i gång. Om koloxidhalten understiger
0,01 volymprocent anses ingen påtaglig förgiftningsrisk föreligga, men redan vid
något mer än 0,02 volymprocent koloxidhalt i en bil kan en förare efter ca tre timmars
körning genom gasens inverkan få dåligt omdöme, gripas av trötthet och vanmaktskänsla,
med andra ord måste föraren anses absolut olämplig att framföra motorfordon.
Enligt motionärernas mening beror många trafikolyckor på att bilföraren mer
eller mindre drabbats av koloxidförgiftning. De fordonsfel som kan förorsaka koloxid
i en bil uppges vara många, av vilka nämns otäta avgasrör eller ljuddämpare,
otäta avgaspackningar, otäta tändstiftspackningar eller otäta packningar till vevhus
samt giftig gas från oljepåfyllningshål eller vevhusventilation hos motorn. Med hänsyn
till att många läckor kan vara svåra att upptäcka vid en kontroll är det enligt
motionärerna förvånande att i AB Svensk Bilprovnings besiktningshandbok inte direkt
talas om koloxidprov i avsnittet om avgassystem även om man i fråga om läcka på
grenrör med förvärmningsspjäll anger uppenbar förgiftningsrisk som skäl för åsättande
av körförbud. Med hänsyn till den ringa kostnad som en koloxidprovare av exempelvis
ampulltyp utgör och den relativt korta tid som åtgår för att göra ett koloxidprov
måste det, framhåller motionärerna, klart framstå att obligatorisk koloxidkontroll
av bilar bör ingå som ett viktigt moment i AB Svensk Bilprovnings besiktning
av bilar.
Remissyttrandena
Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen anser att de av motionärerna aktualiserade åtgärderna
inte är påkallade. Aktiebolaget Svensk Bilprovning uppger sig följa utvecklingen
på området noggrant och överväger liksom i sin övriga verksamhet alla
möjligheter till en effektivisering och förbättring av kontrollen inom rimliga kostnadsgränser.
5
Tredje lagutskottets utlåtande nr 20 år 1967
Aktiebolaget Svensk Bilprovning erinrar inledningsvis om motionärernas uttalande
att mer eller mindre oförklarliga bilolyckor kan ha berott på att bilförare drabbats
av koloxidförgiftning. De erfarenheter som gjorts inom bolaget i samband med kontrollbesiktning
av motorfordon talar enligt bolaget för att denna uppfattning kan
vara riktig.
Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen uppger att på fordon i drift kan defekter uppstå
varigenom risken ökar för att koloxid tränger in i fordonet. Som exempel på sådana
bristfälligheter nämns otäta avgasrör, otätheter i karosseri mot motorrum och
mot avgassystemet under fordonet, otätheter i friskluftsintag m. m. Sådana felaktigheter
är enligt styrelsen förhållandevis lätta att upptäcka vid en noggrann besiktning
utan mätning av koloxidhalten i fordonet. Elimineras primära felkällor av detta
slag är risken för att koloxid skall intränga i fordonet mycket liten om fordonet i
övrigt uppfyller de krav som i detta avseende uppställts vid typbesiktning av fordonstypen.
Svensk Bilprovning anför följande i fråga om kontrollbesiktningen i vad avser
koloxid.
För närvarande utföres vid varje besiktning en okulärgranskning av motor och
avgassystem. Dessutom utföres i tveksamma fall ett täthetsprov på så sätt att avgasröret
tilltäpps, varvid motorn normalt stannar om läckage i systemet inte föreligger.
När läckage konstaterats föranleder detta anmärkning i besiktningsprotokollen. För
att fastställa huruvida bristfälligheten skall resultera i t.ex. föreläggande om ny kontrollbesiktning
eller körförbud utförs dessutom i vissa fall koloxidprov med tillhjälp
av s. k. LKB-mätare.
Den här beskrivna besiktningsrutinen har under 1966 avslöjat bristfälligheter i
fråga om avgassystemet på drygt 203 000 av ca 1 035 000 kontrollbesiktigade personbilar,
d. v. s. på 19,6 % av bilarna.
Bolaget framhåller att koloxidmätning är en relativt besvärlig och tidsödande arbetsoperation,
om den skall utföras så att fullständig säkerhet beträffande eventuella
förgiftningsrisker kan erhållas. Enbart ett stationärt prov är i de flesta fall otillräckligt.
På grund av fordonets utformning, motorplacering, värmesystem m. m. måste
oftast även mätning under körning utföras. Dessa prov bör vidare utföras på plats
med ej avgasstörd luft samt under olika ventilationsförhållanden och hastigheter,
varvid även hänsyn måste tas till vindförhållandena.
I fråga koloxidundersökning vid typbesiktning anför väg- och vattenbyggnadsstyrelsen
följande.
Vid typbesiktning av fordon utföres noggranna koloxidmätningar och kontroller.
Förutom en noggrann undersökning av tätheten hos avgassystem och hos karosseri,
friskluftsintags placering, ventilations- och uppvärmningsanordningar m. m., utföres
noggranna mätningar av koloxidhalten under olika ventilationsförhållanden och
olika hastigheter. Bland annat göres körningar med arrangerade otätheter baktill i
karosseriet där avgasröret mynnar ut. Det har nämligen visat sig att viss risk för att
6
Tredje lagutskottets utlåtande nr 20 år 1967
koloxid tränger in i fordonet föreligger om otätheter förekommer baktill på karosseriet
och om man använder fordonets ventilationsanordningar så att undertryck
uppstår i karosseriet. Om vid dessa prov koloxidhalten i den i karosseriet inströmmande
luften på något ställe överstiger 0,01 volymprocent, godkännes ej fordonet
förrän avgasrörets myning ändrats på sådant sätt att koloxidhalten under här beskrivna
förhållanden understiger 0,006 volymprocent. Bristfälligheter som föranlett
anmärkning vid typbesiktning rapporteras omgående till AB Svensk Bilprovning för
att beaktas vid besiktningar som bolaget utför.
Beträffande typbesiktningen säger bolaget att proven utföres under mycket ogynnsamma
förhållanden med delvis öppen bagagelucka och med sådana ventilationsförhållanden
att undertryck i förarutrymmet uppstår. I vissa fall har det visat sig
att koloxid då kan tränga in i fordonet. Oftast har denna bristfällighet kunnat avhjälpas
genom ändring av avgasrörets mynning. — Med hänsyn till de i samband
med typbesiktningsarbetet gjorda iakttagelserna övervägs inom bolaget, att effektivisera
kontrollen av tätningslister och liknande på fordons bakluckor och bakdörrar.
— Nu tillämpad besiktningsrutin i vad avser förgiftningsrisken torde i övrigt enligt
bolaget ge rimlig säkerhet.
Bolaget framhåller slutligen att inom företaget pågår kontinuerligt arbete för att
uppnå effektivare och bättre kontroll av fordonens funktioner. Bl. a. har bolaget
redan tidigare övervägt möjligheten att införa obligatoriskt koloxidprov på varje
fordon, men med hänsyn till den avsevärda förlängning av besiktningstiden och därmeci
ökade kostnader för fordonsägaren som ett effektivt koloxidprov medför har
detta för närvarande inte ansetts genomförbart. Ett förenklat och därmed mindre
kostsamt prov torde å andra sidan inte ha den effekt, som motionärerna avser.
Även väg- och vattenbyggnadsstyrelsen uppger sig ha noga övervägt om ytterligare
kontrollåtgärder i ifrågavarande avseende vore påkallade men har med beaktande av
de synpunkter som ovan redovisats inte funnit anledning föreskriva mätning av koloxidhalten
i fordonet vid varje kontrollbesiktning.
Utskottet
Enligt 24 § VTF gäller som huvudregel att motorfordon som är minst tre år gammalt
skall årligen undergå kontrollbesiktning från trafiksäkerhetssynpunkt. Enligt av
väg- och vattenbyggnadsstyrelsen utfärdade föreskrifter skall koloxidmätning i fordonen
ske bara om det finns anledning misstänka förekomst av koloxid. Besiktningen
utförs av Aktiebolaget Svensk Bilprovning.
I motionerna framhalls att en mindre koloxidhalt förekommer i praktiskt taget
varje bil som har motorn i gång och att många trafikolyckor sannolikt beror på att
förarna drabbats av koloxidförgiftning. Med hänsyn bl. a. till den ringa kostnad som
en koloxidprovare av exempelvis ampulltyp utgör och den relativt korta tid som åtgår
för provet, anser motionärerna att en obligatorisk koloxidkontroll bör ingå som
Tredje lagutskottets utlåtande nr 20 år 1967
7
ett moment i besiktningen. Motionärerna hemställer att riksdagen begär att Kungl.
Maj: t föranstaltar om att sådan kontrollskyldighet införes.
Såsom framgår av remissyttrandena utföres vid typbesiktning av fordon noggranna
koloxidmätningar och kontroller främst i fråga om tätheten hos avgassystem och karosseri,
friskluftsintags placering samt ventilations- och uppvärmningsanordningars
tillförlitlighet i förevarande avseende. För att nå så riktiga resultat som möjligt utföres
proven bl. a. med delvis öppen bagagelucka och under sådana ventilationsförhållanden
att undertryck uppstår i förarrummet. Vid den av motionärerna berörda
kontrollbesiktningen av Aktiebolaget Svensk Bilprovning utföres en okulärgranskning
av motor och avgassystem med avseende bl. a. på förekomsten av läckage. Dessutom
utföres i tveksamma fall ett särskilt täthetsprov. När läckage konstateras föranleder
detta anmärkning i besiktningsprotokollen. För att fastställa om bristfälligheterna
skall resultera i t. ex. föreläggande om ny kontrollbesiktning eller körförbud utförs i
vissa fall koloxidprov med s. k. LKB-mätare.
Redan enligt gällande ordning utföres sålunda rutinmässigt vid kontrollbesiktningen
viss undersökning som avser att utröna om risk för koloxidförekomst i förarutrymmen
finns. Sådan undersökning synes också vara till fyllest i de flesta fall. Det
kan dock inte uteslutas att i något fall vissa bristfälligheter, som kan förorsaka inträngning
av koloxid i bilen, kan förbli oupptäckta. Koloxidmätningar är emellertid
enligt vad Svensk Bilprovning uppger ganska besvärliga och tidsödande om de skall
utföras så att fullständig säkerhet i fråga om förgiftningsrisker kan uppnås. Enbart
ett stationärt prov är inte heller alltid tillräckligt. En effektiv provtagning skulle
därför medföra en avsevärd förlängning av besiktningstiden och ökade kostnader för
fordonsägaren. Ett förenklat prov av den typ motionärerna föreslår torde å andra
sidan enligt bolagets uppfattning inte ha erforderlig effekt. Inom bolaget pågår
emellertid kontinuerligt arbete för att uppnå effektivare och bättre kontroll på detta
liksom på andra områden inom bolagets verksamhet. För tillfället övervägs bl. a. att
effektivisera kontrollen av tätningslister o. d. på fordonens bakluckor och bakdörrar.
Utskottet delar motionärernas åsikt att frågan om risken för koloxid i bilarna är
en viktig trafiksäkerhetsfråga. Riskerna bör bekämpas dels genom en upplysningsverksamhet,
som skärper förarnas uppmärksamhet på sådana defekter som kan medföra
att koloxid intränger i bilarna och dels genom att dylika defekter i möjligaste
mån beaktas vid säkerhetsbesiktningen. Då emellertid frågan om att minska risken
för koloxidförgiftning redan är föremål för fortlöpande uppmärksamhet inom det
företag som svarar för besiktningen anser utskottet någon särskild åtgärd från riksdagens
sida f. n. ej vara påkallad.
Utskottet får därför hemställa,
att förevarande motioner, 1:33 och II :44, icke måtte föranleda
någon riksdagens åtgärd.
Stockholm den 14 mars 1967
På tredje lagutskottets vägnar:
ERIK ALEXANDERSON
8
Tredje lagutskottets utlåtande nr 20 år 1967
Vid detta ärendes behandling har närvarit:
från första kammaren: herrar Alexanderson, Svante Kristiansson, Knut Johanssqn,
Ebbe Ohlsson, Nils-Eric Gustafsson, Åkesson, Wirmark och fru Landberg;
från andra kammaren: herrar Levin, Johansson i Torp, Nyberg, fru Torbrink,
herrar Grebäck''*, Svenning, Hamrin i Kalmar och Bengtson i Solna.
*) Ej närvarande vid utlåtandets justering.
Victor Pettersons Bokindustri AB, Stockholm 1967