Tredje lagutskottets utlåtande nr 19 år 1967
1
Nr 19
Utlåtande i anledning av väckta motioner om ett enhetligt indentifieringsljus
på utryckningsfordon i de nordiska länderna.
Tredje lagutskottet har behandlat två inom riksdagen väckta och till lagutskott
hänvisade motioner, nr 74 i första kammaren av herrar Svenungsson och Sveningsson
och nr 99 i andra kammaren av herr Thylén m. fl.
I motionerna, som är likalydande, hemställes ”att riksdagen måtte i skrivelse till
Kungl. Maj:t anhalla att Kungl. Maj:t vidtager åtgärder för införandet av ett enhetligt
identifieringsljus på utryckningsfordon i Norden”.
Motionärerna erinrar om att bestämmelserna om lyktor på utryckningsfordon är
olika i de nordiska länderna och framhåller att bl. a. införandet av högertrafik i
Sverige kommer att kräva större enhetlighet.
Beträffande motionernas fullständiga innehåll hänvisar utskottet till motionen
II: 99.
Gällande bestämmelser
Enligt vägtrafikförordningen den 28 september 1951 förstås med utryckningsfordon
ambulansbil samt motorfordon, som är avsett att användas av brandväsendet
vid eldfara, av brandkår eller spårvägs- eller järnvägsföretag för att bereda hjälp
vid eller förhindra olycksfall eller för att undanröja trafikhinder eller av polis- eller
tullpersonal i brådskande tjänsteutövning (1 § 4 mom.). I 41 § 2 mom. stadgas att
förare av utryckningsfordon i trängande fall äger påkalla fri väg för fordonet. För
sådant ändamål skall signal ges med särskild larmanordning och framtill på fordonet
föras minst en lykta med kraftigt rött sken framåt. Det åligger annan vägtrafikant
ävensom förare av spårvagn, som icke framgår på särskild banvall, att i god tid
om möjligt lämna utryckningsfordon fri väg då så påkallas.
Enligt väg- och vattenbyggnadsstyrelsens anvisningar skall skenet från lykta som
avses i 41 § 2 mom. vara fast. Emellertid får på utryckningsfordon användas lykta
med blinkande (roterande) rött sken som komplement till lykta med fast rött sken.
Sadan lykta bör enligt anvisningarna vara anbringad upptill på fordonet på sådant
sätt att skenet är synligt från alla håll.
Bestämmelser om utryckningsfordon och om företrädesrätt för sådana finns även i
de Övriga nordiska ländernas trafiklagstiftning. Vad beträffar den i motionerna aktualiserade
frågan om identifieringsljus må nämnas följande.
Den danska fardselloven af 24. maj 1955 innehåller bestämmelse om att vägfarande
skall lämna utryckningsfordon fri passage när de ger sig till känna genom ljud
Bihang
till riksdagens protokoll 1967. 9 saml. 3 avd. Nr 19
2
Tredje lagutskottets utlåtande nr 19 år 1967
och ljussignaler som fastställts av justitieministern. I en anslutande av justitieministeriet
utfärdad bekendtgorelse af 28. august 1964 har föreskrivits att utryckningsfordon
skall vara försett med en eller flera av statens biltilsyn godkända lyktor, som synligt
från alla håll visar blått blinkande ljus, samt med ett klart ljudande, tvåtonigt, automatiskt
verkande signalhorn.
Den finska förordningen den 4 oktober 1957 om vägtrafik föreskriver att förare av
utryckningsfordon i trängande fall äger påkalla fri väg för fordonet. För sådant ändamål
skall signal ges med särskild larmanordning och framtill på fordonet föras minst
en lykta med kraftigt rött sken framåt. Med stöd av motorfordonsförordningen, som
innehåller bestämmelser om bl. a. fordons konstruktion och utrustning, har ministeriet
för kommunikationsväsendet och allmänna arbeten i beslut den 29 november
1957 gett föreskrifter om verkställighet av förordningen. I dessa föreskrifter stadgas
att utryckningsbil bör framtill på synlig plats ha en effektiv lykta som visar rött
blinkljus.
Enligt de norska trafikregler av 26. april 1957 skall förare av utryckningsfordon
genom särskilt varsel ge till känna att det bör lämnas fri passage för fordonet. Varslet
kan ske bl. a. genom användande av flertonigt signalhorn eller ljus. I tillämpningsföreskrifter
till reglerna stadgas att utryckningsfordon skall vara försett med
lykta som kontinuerligt ger blinkande blått ljus åt alla sidor (beträffande motorcykel
framåt och åt sidorna).
Utöver de nu nämnda grundläggande bestämmelserna finns ett flertal detaljbestämmelser
om ljusstyrkor, blinkfrekvenser m. m.
Det må anmärkas att bestämmelser finns också beträffande lyktor med blinkande
sken på fordon som används i väghållningsarbete m. m. Även i fråga om dessa bestämmelser
föreligger vissa skiljaktigheter mellan de olika länderna.
Nordisk vägtrafikkommitté
Enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 9 december 1960 har tillkallats svenska
ledamöter att ingå i en nordisk kommitté med uppgift att utarbeta förslag till gemensam
vägtrafiklagstiftning för Danmark, Finland, Norge och Sverige. Vid uppdragets
fullgörande skall inte endast eftersträvas gemensamma trafikregler i inskränkt
bemärkelse utan även enahanda bestämmelser om motorfordons utrustning samt
vägmärken, trafiksignaler och liknande.
Kommittén har under år 1966 avgivit betänkande med förslag till enhetliga trafikregler
(NU 1966: 2 och 3). Förslaget omfattar förutom definitioner och egentliga
trafikregler, dvs. sådana som närmast gäller uppträdandet i trafiken, även grundläggande
bestämmelser om markering på väg, vägtrafiksignaler och tecken av polisman.
Förslaget avser däremot inte den i utredningsuppdraget ingående frågan om
fordons utrustning. För arbetet med utrustningsbestämmelserna har kommittén enligt
vad i betänkandet anges med respektive departements samtycke under år 1963
tillsatt en teknisk undergrupp, som till kommittén överlämnat vissa förslag till enhetliga
regler på detta område. En fullständig samordning sägs komma att ta myc
-
Tredje lagutskottets utlåtande nr 19 år 1967
3
ket lång tid. Bestämmelserna är i hög grad beroende av administrativ — tekniska
riktlinjer och detaljföreskrifter i varje land. Bl. a. med hänsyn härtill har kommittén
i skrivelser den 19 november 1965 till respektive departement ansett det mest ändamålsenliga
vara att det fortsatta samordningsarbetet på detta område utförs av den
tekniska gruppen direkt under respektive departement. Kommittén framhåller att
det oavsett i vilken form detta arbete kommer att bedrivas är angeläget att vissa utrustningsbestämmelser,
som har nära anknytning till egentliga trafikreglerna, snarast
möjligt samordnas. Särskilt gäller detta bestämmelserna om fordons belysning.
Ett av de ovannämnda förslagen som den tekniska undergruppen överlämnat till
kommittén avser enligt vad utskottet erfarit frågan om enhetliga identifieringsljus
på utryckningsfordon.
Enligt uppgift i årets riksdagsarbete beräknas arbetet pågå under hela år 1967.
Utskottet
Som framgår av den föregående redogörelsen gäller i de nordiska länderna olika
bestämmelser i fråga om de särskilda lyktor som skall föras på utryckningsfordon. I
Sverige skall sådan lykta visa rött fast sken; lykta med blinkande (roterande) rött
sken får dessutom användas som komplement. De finska bestämmelserna föreskriver
rött blinkljus. I Danmark och Norge skall lykta på utryckningsfordon visa blinkande
blått ljus.
I motionerna hemställes att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj :t skall anhålla att
åtgärder vidtas för införande av ett enhetligt identifieringsljus på utryckningsfordon
i Norden.
I Nordisk vägtrafikkommittés uppdrag att utarbeta förslag till gemensam vägtrafiklagstiftning
i Danmark, Finland, Norge och Sverige ingår även att söka få till
stand gemensamma bestämmelser om fordons utrustning. Enligt vad utskottet erfarit
har en av kommittén tillsatt teknisk undergrupp redan bearbetat frågan om lyktor
på utryckningsfordon och till kommittén överlämnat förslag till enhetliga
regler på detta område. Förslaget övervägs nu inom kommittén. Då åtgärder, som
är ägnade att leda till att motionernas syfte blir tillgodosett, sålunda redan är vidtagna
är något riksdagens initiativ i frågan inte erforderligt. Utskottet vill dock framhålla
att genomförandet av högertrafikreformen i Sverige gör det angeläget att enhetliga
bestämmelser införs så snart som möjligt. Även frågan om likformiga bestämmelser
beträffande lyktor på fordon i väghållningsarbete m. m. synes böra beaktas i
sammanhanget.
Utskottet får på grund av vad sålunda anförts hemställa,
att förevarande motioner, 1:74 och II :99, icke måtte föranleda
någon riksdagens åtgärd.
Stockholm den 14 mars 1967
På tredje lagutskottets vägnar:
ERIK ALEXANDERSON
4
Tredje lagutskottets utlåtande nr 19 år 1967
Vid detta ärendes behandling har närvarit:
från första kammaren: herrar Alexanderson, Svante Kristiansson, Knut Johansson,
Ebbe Ohlsson, Nils-Eric Gustafsson, Åkesson, Wirmark och fru Landberg;
från andra kammaren: herrar Levin, Johansson i Torp, Nyberg, fru Torbrink,
herrar Grebäck*, Svenning, Hamrin i Kalmar och Bengtson i Solna.
*) Ej närvarande vid utlåtandets justering.
Victor Pettersons Bokindustri AB, Stockholm 1967