Andra lagutskottets utlåtande nr 7 år 1967

1

Nr 7

Vilåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående
tillägg till livräntor enligt förordningen den 11 juni
1943 (nr 347) om vissa ersättningar vid införandet
av statsmonopol å importen av tobaksvaror, jämte i
ämnet väckt motion.

Genom en den 13 januari 1967 dagtecknad proposition, nr 14, vilken
hänvisats till lagutskott och behandlats av andra lagutskottet, har Kungl.
Maj :t, under åberopande av propositionen bilagt utdrag av statsrådsprotokollet
över finansärenden, föreslagit riksdagen att bemyndiga Kungl. Maj :t
att i enlighet med vad i propositionen anges träffa avtal med Svenska Tobaks
Aktiebolaget om bestridande med bolagets medel av ytterligare tillägg
till de livräntor som avses i förordningen den 11 juni 1943 (nr 347) om
vissa ersättningar vid införandet av statsmonopol å importen av tobaksvaror.

I samband med propositionen har utskottet behandlat en vid riksdagens
början väckt motion nr 302 i andra kammaren av'' herr von Friesen. I denna
hemställes »att riksdagen måtte bemyndiga Kungl. Maj :t att med Tobaksbolaget
träffa avtal om bestridande från bolagets medel av ytterligare tilllägg
å de livräntor som avses i förordningen den 11 juni 1943 om vissa
ersättningar vid införande av statsmonopol å importen av tobaksvaror
med ett skäligt belopp, förslagsvis 15 %».

Beträffande de motiv motionären anfört till stöd för sitt yrkande får utskottet
hänvisa till motionen.

Gällande bestämmelser m. m.

Enligt förordningen den 11 juni 1943 (nr 347) om vissa ersättningar vid
införandet av statsmonopol å importen av tobaksvaror utgår under vissa
förutsättningar livräntor till de tidigare enskilda tobaksimportörerna, deras
anställda och till tobaksagenterna.

Enligt 9 § erhåller grossistimportör, som bedrivit sin rörelse sedan den
1 januari 1937 och som personligen haft den omedelbara ledningen av rörelsen,
ersättning för förlorad näringsverksamhet i form av livränta. Till
grund för beräkningen därav läggs en på visst sätt beräknad årslön till
affär sledaren, dock högst 10 000 kr.

1 Bihang till riksdagens protokoll 1967. 9 saml. 2 avd. Nr 7

2

Andra lagutskottets utlåtande nr 7 år 1967

Hos tobaksimportör stadigvarande anställd person, som till följd av importmonopolets
införande mist sin anställning, erhåller jämlikt 11 § ersättning
under följande villkor, nämligen

a) att han då monopolet trädde i kraft var svensk medborgare och uppnått
21 års ålder,

b) att hans inkomst av arbete under de fem närmaste kalenderåren innan
monopolet trädde i kraft uteslutande eller till väsentlig del kommit
från anställning hos tobaksimportör,

c) att han inte erhållit och inte kunnat erhålla likvärdig anställning i
statens tjänst eller hos monopolets utövare.

Ersättningen till anställd som då importmonopolet trädde i kraft uppnått
minst 45 års ålder utgår i form av livränta och till övriga anställda i form
av inkomstersättning. Livräntan resp. inkomstersättningen bestäms på
grundval av ersättningstagarens medelårsinkomst. Denna motsvarar medeltalet
av den styrkta årsinkomst som åtnjutits i den mistade anställningen
åren 1938 och 1939, dock högst 10 000 kr.

Enligt 13 § erhåller tobaksagent, varmed förstås den som yrkesmässigt
för utländsk fabrikants räkning verkat för avsättning inom riket av importerade
tobaksvaror, ersättning i form av livränta. Förutsättningarna
härför är, att han bedrivit sin verksamhet sedan den 1 januari 1937 och
i medeltal för de mellan den 31 december 1934 och den 1 januari 1940 fallande
verksamhetsåren genom agenturen erhållit minst en tiondel av sin
hela inkomst av förvärvsverksamhet samt att han då importmonopolet trädde
i kraft lagt ner sin verksamhet som tobaksagent. Till grund för beräkningen
av livräntan läggs medelårsinkomsten av tobaksagenturen under
de verksamhetsår som nyss nämnts, dock högst 10 000 kr.

Livräntan utgår till den som under minst 20 år varit sysselsatt i näringen
med sex tiondelar av den fastställda medelårsinkomsten och till den
som inte uppnått 20 verksamhetsår med ett i förhållande till verksamhetstidens
längd nedsatt belopp.

Livräntorna bestämdes av en för riket gemensam kommission, tobakskommissionen.
Den 22 juni 1943 träffade staten och Aktiebolaget Svenska
tobaksmonopolet, numera Svenska Tobaks Aktiebolaget, ett avtal, varigenom
bolaget bl. a. förband sig att till de inom tobaksbranschen sysselsatta
personer som avses i förordningen utge de ersättningar som fastställts av
kommissionen.

Med hänsyn till omständigheterna vid införandet av statsmonopol på
importen av tobaksvaror och till de stegrade levnadskostnaderna beslöt
riksdagen år 1952 att ett tillägg om 25 % till ifrågavarande ersättningar
skulle utgå fr. o. m. den 1 juli 1952. Sedermera fattade riksdagen år 1957
beslut om en höjning av tillägget till 50 % den 1 juli 1957 och år 1963 om
en ytterligare höjning till 90 % den 1 januari 1964.

F. n. utgår livräntor till 32 personer med ett sammanlagt årligt belopp

Andra lagutskottets utlåtande nr 7 år 1967

3

inklusive dyrtidstillägg av ca 162 300 kr. Utgående livräntors grundbelopp
varierar mellan 100 och 6 000 kr. per år. Samtliga livräntetagare är födda
år 1900 eller tidigare. En av livräntetagarna har i september förra året hos
Kungl. Maj :t aktualiserat frågan om ytterligare höjning av tillägget.

Departementschefen

Föredragande departementschefen, statsrådet Sträng, anför i propositionen,
efter att ha redogjort för de höjningar av tillägget till ifrågavarande
ersättningar som skett fram till den 1 januari 1964, följande:

»Efter denna tidpunkt har levnadskostnaderna stigit ytterligare. Sålunda
har konsumentprisindex efter den senaste höjningen av livräntorna nu ökat
med 16 %. Jag förordar därför, att förslag läggs fram för riksdagen om eu
höjning den 1 juli 1967 av tilläggen till 120 % av de ursprungliga beloppen.
Tillägget skulle därigenom nära ansluta till ökningen av konsumentprisindex
efter år 1943, då grundlivräntorna fastställdes.

Kostnaderna för en sådan höjning beräknar jag til! ca 25 000 kr. per år.
I likhet med vad som gäller beträffande livräntorna och nuvarande tillägg
bör Svenska Tobaks Aktiebolaget svara för det ytterligare tillägget. Såsom
tidigare nämnts är bolagets styrelse beredd att låta bolaget bestrida kostnaden
härför.

Med hänsyn till de ringa belopp det här är fråga om bör Kungl. Maj :t i
fortsättningen äga befogenhet att, utan att dessförinnan begära riksdagens
medgivande, besluta om de ytterligare höjningar av livräntorna som kan
visa sig motiverade.»

Utskottet

Utskottet har inte funnit anledning till erinran mot Kungl. Maj :ts förslag.

Genom förslaget blir det yrkande som framställts i motionen II: 302 helt
tillgodosett. Motionen påkallar därför icke någon riksdagens åtgärd.

Med hänvisning härtill får utskottet hemställa,

A. att riksdagen måtte bifalla förevarande proposition,
nr 14;

B. att förevarande motion 11:302 icke måtte föranleda
någon riksdagens åtgärd.

Stockholm den 28 februari 1967

På andra lagutskottets vägnar:
AXEL STRAND

4

Andra lagutskottets utlåtande nr 7 år 1967

Vid detta ärendes behandling har närvarit

från första kammaren: herr Strand, fru Carlqvist, herrar Lars Larsson,
Hiibinette*, fru Hamrin-Thorel], fru Nilsson, herrar Eric Carlsson och
Kilsmo*;

från andra kammaren: herrar Anderson i Sundsvall, Rimmerfors*,
fru Ekendahl, herrar Gustavsson i Alvesta*, Bengtsson i Varberg, fröken
Sandell, herrar Johansson i Södertälje och Åkerlind.

* Ej närvarit vid utlåtandets justering.

PARCUS BOKTR. STHLMI967 67003?