Andra lagutskottets utlåtande nr 6 år 1967
1
Nr 6
Utlåtande i anledning av väckta motioner om frivillig försäkring
för tilläggss jukpenning vid barnsbörd i vissa fall.
Andra lagutskottet har till behandling förehaft två inom riksdagen väckta,
till lagutskott hänvisade motioner, nr I: 29 av fru Olsson, Elvij, samt nr II: 42
av herrar Gustavsson i Alvesta och Johansson i Växjö.
I motionerna, vilka är likalydande, har hemställts, »att riksdagen i skrivelse
till Kungl. Maj :t måtte hemställa om skyndsam utredning av frågan
om frivillig tilläggssjukpenning vid nedkomst för hemarbetande kvinnor och
kvinnor arbetande i familjens eget företag i enlighet med vad i motionen anförts».
Beträffande de skäl motionärerna anfört till stöd för sina yrkanden får
utskottet, i den mån redogörelse därför icke lämnas i det följande, hänvisa
till motionen II: 42.
Motionerna
Motionärerna anför bl. a. följande.
En hemarbetande kvinna eller en kvinna arbetande i familjens eget företag
har möjlighet att teckna frivillig tilläggssjukpenningförsäkring. Tilläggssjukpenningen
utgår emellertid inte vid barnsbörd för dem som är med i den
frivilliga försäkringen. Denna skillnad i förmån mellan dem som är med
i den obligatoriska försäkringen och dem som har en frivillig försäkring förefaller
oss omotiverad. Syftet med den frivilliga tilläggssjukpenningförsäkringen
för hemarbetande husmödrar eller i familjens eget företag arbetande
är att ge ekonomisk ersättning vid tillfällen då deras arbetsinsatser uteblir
på grund av sjukdom. Dessa kvinnor får vid barnsbörd vidkännas ett liknande
inkomstbortfall som den förvärvsarbetande kvinnan även om det inte
på samma sätt som beträffande den förvärvsarbetande kan mätas i pengar.
Vi är medvetna om de svårigheter som skulle följa av rätt till frivilligt
tecknad tilläggspenning under de 180 dagar som moderskapspenningen är
hänförlig till. Med hänsyn till numera förekommande familjeplanering skulle
möjligheten stå öppen att vid en lämplig tidpunkt före ett planerat havandeskap
teckna försäkring för tilläggspenning för att komma i åtnjutande av
tillägg till moderskapspenningen. Den belastning som ett sådant utnyttjande
skulle lägga på den frivilliga tilläggssjukpenningförsäkringen kunde medföra
att den frivilliga försäkringen bleve förenad med stora kostnader.
Dessa svårigheter får inte vara avgörande för vår inställning till hemmafruarnas
och i det aktuella avseendet jämförbara gruppers rätt att erhålla
samma ekonomiska ersättning som förvärvsarbetande kvinnor vid inkomst
Bihang
till riksdagens protokoll 1967. 9 sand. 2 avd. Nr 6
2
Andra lagutskottets utlåtande nr 6 år 1967
bortfall i samband med barnsbörd. Hur de redovisade svårigheterna skall
övervinnas bör bli föremål för skyndsam utredning.
För att inte kostnaden för tilläggspenning vid nedkomst helt skall belasta
det relativt begränsade försäkringskollektiv, som de frivilligt försäkrade utgör,
bör försäkringskassorna erhålla statsbidrag med 50 % av utgifterna för
tilläggspenning vid nedkomst. För att inte förmånen skall utnyttjas genom
tillfälligt tecknande av frivillig försäkring bör föreskrivas att den försäkrade
skall ha varit försäkrad för tilläggspenning under en oavbruten tid av ett
och ett halvt år före nedkomsten eller från den tidpunkt då möjlighet förelegat
för henne att vara försäkrad för tilläggssjukpenning, övergångsvis
dock från den tidpunkt då här berörda bestämmelser träder i kraft.
Gällande bestämmelser
Kvinnlig försäkrad, som är inskriven hos allmän försäkringskassa eller
skulle ha varit inskriven om hon fyllt 16 år, har enligt lagen om allmän
försäkring vid barnsbörd rätt till moderskapspenning. Moderskapspenning
utgör 1 080 kr. Vid flerbörd tillkommer 540 kr. för varje barn utöver ett. Av
moderskapspenningen kan den försäkrade lyfta 300 kr. före nedkomsten,
dock tidigast 120 dagar före den beräknade tiden därför. Om en kvinna som
har rätt till moderskapspenning skulle vara sjuk, är hon avstängd från rätt
till grundsjukpenning fr. o. m. förlossningsdagen t. o. m. den tjugonionde
dagen därefter.
Därest en kvinnlig försäkrad i anledning av barnsbörd avhåller sig från
förvärvsarbete, har hon enligt 3 kap. 13 § lagen om allmän försäkring rätt
till tilläggssjukpenning, även om sjukdom inte föreligger. En förutsättning
är dock att hon omedelbart före nedkomsten eller den beräknade tidpunkten
därför under minst 270 dagar i följd varit placerad i sjukpenningklass
nr 3 eller högre, d. v. s. haft minst 2 600 kr. i arbetsinkomst, eller skulle
ha varit placerad i sådan sjukpenningklass, om hon fyllt 16 år. Tilläggssjukpenning
som nu sagts utgår tidigast fr. o. m. den sextionde dagen före
den beräknade tidpunkten för nedkomsten och senast fr. o. m. förlossningsdagen
så länge kvinnan utan avbrott avhåller sig från förvärvsarbete, dock
högst för 180 dagar. Fr. o. in. den trettionde dagen efter förlossningsdagen
utgår tilläggssjukpenning i anledning av barnsbörd endast under förutsättning
att kvinnan har eller på grund av sjukdom är förhindrad att ha barnet
i sin vård. Barntillägg utgår ej till sjukpenning vid barnsbörd.
I vissa fall kan enligt sjukförsäkringen försäkrade vara placerade i sjukpenningklass
och sålunda berättigade till sjukpenning utan att uppfylla det
generella minimivillkoret härför, nämligen en årsinkomst av förvärvsarbete
om minst 1 800 kr. Detta gäller gifta kvinnor som stadigvarande sammanbor
med sina män samt vissa andra därmed jämställda kvinnliga försäkrade
(den s. k. hemmafruförsäkringen). Sådan försäkrad är placerad i sjukpenningklass
nr 1, som berättigar till en sjukpenning av sex kronor om
dagen.
Andra lagutskottets utlåtande nr 6 år 1967
3
Vid sidan av den allmänna försäkringen finns för kvinnor, som tillhör
hemmafruförsäkringen eller skulle ha tillhört denna, om inte deras inkomster
utgjort hinder därför, samt för vissa studerande en frivillig sjukpenningförsäkring.
Bestämmelserna härom återfinns i lagen om allmän försäkring
och i kungörelsen om frivillig sjukpenningförsäkring hos allmän
försäkringskassa. Beträffande den frivilliga sjukpenningförsäkringen gäller,
såvitt avser personer tillhörande hemmafruförsäkringen, i huvudsak
följande. Försäkring kan ske för sjukpenningtillägg om lägst en krona
och högst nio kronor för dag. Den sammanlagda sjukpenningen på grund
av den allmänna och frivilliga försäkringen får dock icke överstiga femton
kronor om dagen. Den frivilliga sjukförsäkringen utfaller endast vid sjukdom
och således ej i samband med barnsbörd.
Frivillig försäkring för hemmafruar kan tecknas med 3, 18, 33 eller 93
dagars karenstid. Försäkrad, som är placerad i sjukpenningklass nr 1 eller
nr 2 äger välja även försäkring utan karenstid. Viss möjlighet finns till
kollektiv anslutning av medlemmar i en sammanslutning. Avgifterna för
den frivilliga försäkringen erlägges direkt till vederbörande försäkringskassa.
Till försäkringen utgår statsbidrag med 20 procent av kassans utgifter
för sjukpenningtillägg.
Historik
Principerna för den nuvarande moderskapsförsäkringen drogs upp av
socialförsäkringsut redningen i dess betänkande »Moderskapsförsäkring
m. in.» (SOU 1954:4). Utredningen föreslog bl. a. att en nybliven moder
skulle ha rätt till moderskapspenning i form av grundpenning om 270 kronor
och, om hennes inkomst av förvärvsarbete uppgick till minst 1 000 kronor
årligen, moderskapspenning i form av tilläggspenning under 90 dagar.
Tilläggspenningen anknöts beloppsmässigt till tilläggssjukpenningen. Utredningen
undersökte ingående olika möjligheter att inom moderskapsförsäkringen
skapa en motsvarighet till den frivilliga tilläggssjukpenningen.
Härom anfördes bl. a.
Det synes till en början klart, att det skulle vara meningslöst att anordna
en helt fristående frivillig moderskapsförsäkring, enär anslutning till en
sådan försäkring sannolikt endast skulle kunna påräknas från kvinnor
som hade anledning anta att de kunde bli havande inom en inte alltför
avlägsen framtid.
Vid en sammankoppling med den frivilliga försäkringen för tilläggssjukpenning
ställer sig saken visserligen något annorlunda, men även i sådant
fall kommer de sannolika avgiftshöjningarna på grund av försäkringsbeståndets
sammansättning att bli avsevärda. Detta skulle starkt hämma
anslutningen till försäkringen från männens sida och från de kvinnor, som
inte har anledning att räkna med havandeskap. Härigenom skulle vidare
en önskvärd utbredning av den frivilliga sjukförsäkringen motverkas. De
nämnda verkningarna kan tydligen mildras genom en begränsning till stor
l*
-
4
Andra lagutskottets utlåtande nr 6 år 1967
leken av den frivilliga tilläggspenningen vid barnsbörd och genom höga
statsbidrag till denna.
Utredningen gjorde vissa beräkningar med utgångspunkt från att den
frivilliga tilläggspenningen vid moderskap fick uppgå till högst 3 kr. om
dagen samt från att statsbidrag om 20 respektive 50 % utgick. Härvid räknades
med olika alternativ dels i fråga om den procentuella anslutningen
till den frivilliga försäkringen av män och kvinnor och dels i fråga om den
andel av de anslutna kvinnorna, som kunde antas föda barn varje år. Beräkningarna
redovisas i betänkandet på s. 101—103. Som exempel på de avgiftshöjningar,
som skulle erfordrats för den beslutade frivilliga sjukförsäkringen
om man med denna kombinerat en dylik frivillig moderskapsförsäkring,
må nämnas, att avgiften för en sjukpenning av 3 kr. om dagen
skulle — vid moderskapspenning med samma belopp under 90 dagar —
ökat med 67 % (från ca 39 till ca 65 kr.) under vissa, inte osannolika förutsättningar
rörande försäkringsbeståndets sammansättning m. m. Därvid
räknades med 20 % statsbidrag till moderskapsförsäkringen och 3 dagars
karenstid i sjukförsäkringen. Om statsbidraget höjdes till 50 %, skulle
avgiftsökningen i det nämnda fallet blivit 42 % (från ca 39 till ca 55 kr.).
Vid längre karenstid i sjukförsäkringen skulle avgiftsökningarna blivit väsentligt
större.
Mot denna bakgrund yttrade utredningen vidare.
De i tabellerna redovisade siffrorna visar, att man även vid de gynnsammaste
antagandena rörande sammansättningen av försäkringsstocken
och födelsefrekvensen erhåller avgiftsförhöjningar, som inte kan accepteras
för sjukförsäkringens del. Ett högt statsbidrag till dessa kvinnor kan även
möta invändningar av statsfinansiell och principiell natur. Härtill kommer
att det inte kan anses rimligt att de män, som är självständiga företagare
och i denna egenskap sjukförsäkrar sig frivilligt, skall bidra till kostnaderna
för frivillig moderskapsförsäkring även för hustrur till dem som på
grund av sin anställning är obligatoriskt sjukpenningförsäkrade.
Utredningen har alltså inte funnit det möjligt att låta den frivilliga försäkringen
för tilläggssjukpenning även omfatta försäkring för moderskapspenning.
Konsekvenserna av det nu nämnda ståndpunktstagandet torde inte böra
överdrivas. Det bör nämligen bemärkas, att den försäkringsmässiga moderskapshjälp
som skall tillkomma alla kvinnor blir mer än fördubblad i jämförelse
med moderskapshjälpen i de erkända sjukkassorna, varvid förmånerna
av fri vård och helt eller delvis fria resor vid förlossning inte bör
förbises. Vidare finns alltjämt möjlighet att i fall av behov att få den försäkringsmässiga
hjälpen kompletterad med mödralijälp.
Under remissbehandlingen av utredningens förslag framhölls från flera
håll önskvärdheten av att det obligatoriska försäkringsskyddet kompletterades
med eu frivillig försäkring för moderskapspenning. Exempelvis ansåg
medicinalstyrelsen en kompletterande frivillig försäkring principiellt
lika befogad inom moderskapsförsäkringen som inom sjukförsäkringen.
Styrelsen anförde härom.
5
Andra lagutskottets utlåtande nr 6 år 1967
Att utredningen dock avstått från att inom moderskapsförsäkringen
föreslå en frivillig försäkring för tilläggspenning bär huvudsakligen motiverats
av tekniska och statsfinansiella hänsyn. Styrelsen anser för sin
del så starka skäl tala för beredandet av möjlighet till en dylik tilläggsförsäkring
också inom moderskapsförsäkringen att frågan härom bör
upptagas till omprövning, varvid en sammankoppling av den frivilliga sjukpenningförsäkringen
med en frivillig moderskapsförsäkring — ehuru med
olika karenstid — synes böra bli föremål för ytterligare överväganden.
I proposition nr 144 till 1954 års riksdag lades fram förslag till moderskapshjälp.
I propositionen, som i allt väsentligt byggde på socialförsäkringsutredningens
betänkande, anförde föredragande departementschefen
bl. a.
Utredningen har inte funnit det möjligt att skapa ett komplement till
det obligatoriska försäkringsskyddet i form av en frivillig försäkring
för moderskapspenning. Under remissbehandlingen har från några
håll uttalats sympatier för en sådan. Jag delar emellertid utredningens uppfattning
att det torde vara uteslutet att anordna en helt fristående frivillig
moderskapsförsäkring. Den enda tänkbara möjligheten synes vara att
komplettera den frivilliga sjukpenningförsäkringen enligt lagen om allmän
sjukförsäkring med ett motsvarande skydd vid barnsbörd. Detta skulle
dock — även om staten lämnade kraftigt stöd — medföra betydande höjningar
av avgifterna inom den frivilliga sjukförsäkringen.
Uppenbarligen är det synnerligen angeläget, att den frivilliga sjukförsäkringen
redan från början vinner största möjliga anslutning. Blir avgifterna
jämförelsevis höga, sätter detta otvivelaktigt en stark hämsko på
försäkringens utbredning. Man måste nämligen räkna med att många egna
företagare under sådana förhållanden avskräckes från att teckna frivillig
försäkring; och de kommer då att vid sjukdom ofta stå utan ett tillfredsställande
ekonomiskt skydd. De finanspolitiska synpunkterna får ej heller
släppas ur sikte. På grund härav och då den föreslagna obligatoriska försäkringens
grundförmåner redan innebär högst avsevärda förbättringar av
den ekonomiska hjälpen vid havandeskap och barnbsörd, anser jag mig
i likhet med utredningen inte kunna förorda, att en frivillig försäkring
avseende moderskapspenning införes.
Vid riksdagsbehandlingen av propositionen väcktes motioner (I: 481 och
11:623, 1:482 och 11:622 samt 11:634) i vilka det hemställdes, att riksdagen
skulle begära en förnyad prövning av frågan om möjligheterna att
komplettera moderskapshjälpen med en frivillig tilläggsförsäkring eller
annan lämplig stödform.
Andra lagutskottet anförde i sitt av riksdagen godkända utlåtande nr
32 år 1954.
Avgiftshöjningarna inom den frivilliga sjukförsäkringen måste befaras
verka starkt hämmande på anslutningen till denna. Särskilt skulle de ekonomiskt
mindre väl ställda få sina möjligheter att begagna den frivilliga
sjukförsäkringen beskurna, och icke minst skulle detta gälla för hemarbetande
kvinnor, som icke har anledning att räkna med havandeskap.
En frivillig moderskapsförsäkring synes därför utskottet icke kunna förordas.
Det är enligt utskottets mening att anbefalla, att verkningarna av
de förbättringar i moderskapshjälpen, som enligt förslaget skall komma
6
Andra lagutskottets utlåtande nr 6 år 1967
alla barnaföderskor till del, avvaktas innan frågan om anordnande av något
ytterligare ekonomiskt stöd omprövas. Utskottet förutsätter, att Kungl.
Maj :t har uppmärksamheten riktad på detta spörsmål och upptager det till
omprövning, om ytterligare stödåtgärder kommer att visa sig erforderliga.
Utskottet avstyrker således motionärernas begäran om skrivelse i ärendet.
Socialpolitiska kommittén föreslog i sitt betänkande »Stöd åt barnaföderskor»
(SOU 1961:38) väsentliga förbättringar inom moderskapsförsäkringen.
Sålunda föreslogs att grundpenningen skulle höjas från 270 kronor
till 800 kronor samt att tilläggspenningen — till beloppet detsamma som
tilläggssjukpenningen — skulle utgå under 180 i stället för 90 dagar. Kommittén
upptog inte till behandling problemet om frivillig tilläggspenning vid
barnsbörd.
Socialpolitiska kommitténs förslag i nu förevarande hänseende genomfördes
år 1962 i samband med antagandet av lagen om allmän försäkring,
dock att grundpenningen bestämdes till 900 kronor. Genom lagen om allmän
försäkring anslöts f. ö. självständiga företagare och fria yrkesutövare
automatiskt till tilläggssjukpenningförsäkringen. Deras möjligheter till och
behov av att som tidigare tillhöra den frivilliga sjukpenningförsäkringen
bortföll därmed.
Proposition nr 90 med förslag till lag om allmän försäkring in. m. till
1962 års riksdag upptog inte heller spörsmålet om frivillig försäkring för
tilläggspenning vid barnsbörd. I motionerna I: 661 och II: 78b som väcktes
i anledning av propositionen hemställdes att riksdagen måtte besluta, att
sjukpenningtillägg på grund av frivillig försäkring skulle kunna utgå under
30 dagar i anledning av barnsbörd, under förutsättning att kvinnan varit
försäkrad för sjukpenningtillägg under en oavbruten tid av IV2 år före nedkomsten
eller från den tidpunkt då möjlighet förelegat för henne att vara
försäkrad för sjukpenningtillägg, övergångsvis dock från den tidpunkt då
ifrågavarande bestämmelser träder i kraft. I anslutning härtill hemställdes
därjämte i motionerna, att riksdagen måtte besluta »att allmän försäkringskassa
må erhålla statsbidrag med 50 procent av utgifterna för tillläggspenning
vid nedkomst i de fall då tilläggspenningen utgivits på grund
av frivilligt tecknad försäkring».
Andra lagutskottet, som behandlade proposition nr 90 i sitt utlåtande nr
27 år 1962, anförde om de båda nämnda motionerna.
Enligt utskottets uppfattning är förevarande motionsförslag behäftat med
väsentliga svagheter. Det kan varken från principiella eller statsfinansiella
synpunkter vara motiverat att för finansieringen av en frivillig försäkring
anlita statsmedel i sådan omfattning som motionärerna förordat. Slutligen
vill utskottet erinra om att ett förslag av liknande innebörd diskuterades
i samband med moderskapsförsäkringens införande år 1954 men då
förkastades. Utskottet avstyrker följaktligen förevarande motionsyrkande.
Riksdagen intog samma ståndpunkt som utskottet.
Vid envar av 1965 och 1966 års riksdagar väcktes motioner av ungefär
Andra lagutskottets utlåtande nr 6 år 1967
7
samma innebörd som 1962 års motioner och med samma innehåll, som de
motioner, som nu är föremål för utskottets behandling.
Remiss av motionerna vid 1965 års riksdag skedde till riksförsäkringsverket
och Försäkringskasseförbundet.
Andra lagutskottet uttalade i sitt av riksdagen godkända utlåtande nr 71
år 1965, att utskottet, i likhet med remissinstanserna, ansåg, att de skäl
som tidigare anförts mot att sammanföra en frivillig moderskapsförsäkring
med den frivilliga sjukförsäkringen alltjämt var bärande, varför utskottet
avstyrkte bifall till motionerna.
Även vid 1966 års riksdag avstyrkte andra lagutskottet (utlåtande nr 11)
motionerna i ämnet. Utskottet uttalade, att utskottet icke kunde finna att
sedan nästföregående år inträffat någon omständighet som kunde leda till
en ändrad bedömning av förevarande fråga. Riksdagen biföll utskottets
hemställan.
Under år 1966 beslöts (prop. 113, andra lagutskottets utlåtande 47) vissa
ändringar i lagen om allmän försäkring, som innebar främst borttagande
av karensdagar, höjning av sjukpenningbeloppen och utbyggande av sjukpenningskalan.
Ändringarna, som trädde i kraft den 1 januari 1967, medförde
vidare bl. a. höjning av moderskapspenningen från 900 kr. till 1 080 kr.
Det därutöver utgående beloppet vid flerbörd höjdes från 450 kr. till 540
kr. för varje barn utöver ett. Grundsjukpenningen höjdes från 5 till 6 kr.
Reglerna för den frivilliga sjukpenningförsäkringen ändrades bl. a. så, att
den maximala sjukpenningen — inklusive sjukpenning på grund av den
obligatoriska försäkringen — höjdes från 12 kr. till 15 la-, per dag. I fråga
om innehållet i övrigt i nu gällande regler hänvisas till avsnittet »Gällande
rätt».
Utskottet
Förevar ande motioner behandlar hemmafruarnas förmåner i samband
med barnsbörd.
Enligt lagen om allmän försäkring erhåller kvinnlig försäkrad i samband
med barnsbörd moderskapspenning med 1 080 kr. Vid flerbörd tillkommer
540 kr. för varje barn utöver ett. Kvinna som i anledning av barnsbörd
avhåller sig från förvärvsarbete har dessutom rätt till tilläggssjukpenning
under förutsättning att hon omedelbart före nedkomsten eller den beräknade
tidpunkten därför under minst 270 dagar i följd varit placerad i lägst
sjukpenningsklass nr 3, d. v. s. i princip haft minst 2 600 kr. i årlig arbetsinkomst.
Sådana hemarbetande kvinnor som trots att de ofta saknar
arbetsinkomst är berättigade till grundsjukpenning om sex kronor kan
därutöver genom den frivilliga sjukförsäkringen försäkra sig så att den
sammanlagda sjukpenningen per dag uppgår till högst 15 kr. Denna för
-
8
Andra lagutskottets utlåtande nr 6 år 1967
säkring utfaller ej i samband med barnsbörd. Staten bidrager till den frivilliga
försäkringen med 20 % av utgifterna för denna.
I motionerna begäres skyndsam utredning av frågan om frivillig tilläggssjukpenning
vid barnsbörd för »hemarbetande kvinnor och kvinnor arbetande
i familjens eget företag». Med hänsyn till de höga kostnader en sådan
försäkring skulle dra föreslår motionärerna att statsbidrag skall utgå med
50 %.
I samband med att riktlinjerna för den nuvarande moderskapshjälpen
drogs upp undersökte socialförsäkringsutredningen ingående möjligheten
att låta den frivilliga sjukpenningförsäkringen utfalla även i samband
med barnsbörd. Tanken avvisades av utredningen och sedermera av riksdagen
med hänsyn till de stora avgiftshöjningar en sådan ordning skulle
medföra och med hänvisning till att anslutningen till den frivilliga försäkringen
av dem som endast var intresserade av sjukförmånerna skulle
hämmas. År 1962 väcktes i samband med införandet av lagen om allmän
försäkring motioner av ungefär samma innebörd som de förevarande. Andra
lagutskottet avstyrkte motionerna med hänvisning bl. a. till att det från
varken principiella eller statsfinansiella synpunkter var motiverat att för
finansiering av en frivillig försäkring anlita statsmedel i sådan omfattning
som motionärerna förordat.
Vid 1965 och 1966 års riksdagar hade riksdagen i anledning av motioner
att på nytt ta ställning till frågan om frivillig tilläggssjukpenning vid barnsbörd.
Båda åren avslogs motionerna under hänvisning till 1962 års beslut.
Enligt utskottets mening är de skäl, som år 1962 anfördes i frågan alltjämt
bärande. Utskottet får därför hemställa,
att förevarande motioner, 1: 29 och II: 42, icke måtte
föranleda någon riksdagens åtgärd.
Stockholm den 21 februari 1967
På andra lagutskottets vägnar:
AXEL STRAND
Vid detta ärendes behandling har närvarit
från första kammaren: herr Strand, fru Carlqvist, herrar Lars Larsson,
Hubinette, fru Hamrin-Thorell, herrar Eric Carlsson, Edström och
Wanhainen;
från andra kammaren: herrar Anderson i Sundsvall, Lundberg, Rimmerfors,
fru Ekendahl, fröken Wetterström*, herrar Bengtsson i Varberg,
Johansson i Södertälje och Gomér.
* Ej närvarande vid utlåtandets justering.
Andra lagutskottets utlåtande nr 6 år 1967
9
Reservation
av fru Hamrin-Thorell, herrar Eric Carlsson, Rimmerfors och Gomér,
vilka ansett
dels att det avsnitt av utskottets yttrande som börjar på sid. 8 med orden
»I samband med» och slutar på samma sida med orden »frågan alltjämt
bärande» bort ersättas med text av följande lydelse:
»De i förevarande motioner aktualiserade frågorna var föremål för behandling
i samband med att riktlinjerna för den nuvarande moder skapshjälpen
drogs upp. Eftersom någon lösning då inte kunde åstadkommas
av frågan om frivillig tilläggssjukpenning vid nedkomst för hemarbetande
kvinnor och kvinnor arbetande i familjens eget företag anser utskottet det
i motionerna framförda utredningskravet vara berättigat.
Den skillnad i förmån som föreligger mellan dem som är med i den
obligatoriska försäkringen och den frivilliga är omotiverad. Den frivilliga
tilläggssjukpenningen skall ge hemarbetande kvinnor eller kvinnor sysselsatta
i familjens eget företag ekonomisk ersättning då de på grund av
sjukdom inte kan fullgöra sin arbetsinsats. Sådan ekonomisk ersättning
är motiverad vid barnsbörd.
De svårigheter som föreligger vid konstruerandet av ett i motionerna
krävt system bör inte utgöra hinder för att en utredning av frågan företages.
En sådan bör därför skyndsamt ske varvid även de i motionerna berörda
finansieringsproblemen bör behandlas.»
dels att utskottet bort hemställa,
»att riksdagen med bifall till motionerna I: 29 och II: 42
i skrivelse till Kungl. Maj :t måtte anhålla om skyndsam utredning
av frågan om frivillig tilläggssjukpenning vid nedkomst
för hemarbetande kvinnor och kvinnor arbetande i
familjens eget företag.»