Andra lagutskottets utlåtande nr 48 år 1967

1

Nr 48

Utlåtande över väckta motioner i anledning av Kungl. Maj:ts proposition
angående hälso- och sjukvård samt motionsverlcsamhet
för studerande.

Genom en den 3 mars 1967 dagtecknad proposition, nr 48, har Kungl. Maj:t
föreslagit ökat statligt stöd till hälso- och sjukvård samt motionsverksamhet
för studerande vid högre utbildningsanstalter. Såvitt gäller hälso- och sjukvården
föreslås statsbidrag utgå till täckande av vissa baskostnader för en särskild
hälso- och sjukvårdsorganisation med inriktning mot psykiska och psyko-somatiska
sjukdomar för ifrågavarande studerande.

Propositionen har hänvisats till statsutskottet.

I anledning av propositionen har väckts två motioner, nr I: 742 av herr
Olsson, Johan, och herr Gustafsson, Nils-Eric, samt nr 11:928 av herrar Elmstedt
och Mattsson, vilka motioner hänvisats till lagutskott och behandlats av
andra lagutskottet.

I motionerna, vilka är likalydande, har yrkats att riksdagen vid sin behandling
av propositionen »måtte i princip besluta att studerande vid postgymnasiala
läroanstalter skall omfattas av obligatorisk sjukförsäkring och i skrivelse
till Kungl. Maj:t anhålla om förslag till närmare utformning av reglerna för
densamma i enlighet med de i motionen uppdragna riktlinjerna».

I det följande redovisas endast vissa delar av propositionen, det väsentliga
innehållet i motionerna samt viss tidigare behandling av den i motionerna aktualiserade
frågan.

Gällande bestämmelser

Enligt lagen den 25 maj 1962 (nr 381) om allmän försäkring (ändrad senast
1966: 236) är alla — sålunda även studerande — som har en viss årsinkomst
av förvärvsarbete obligatoriskt sjukpenningförsäkrade för dels en
grundsjukpenning, dels en tilläggssjukpenning som beror av inkomstens storlek.
Därjämte är gift kvinna samt ensamstående kvinna med hemmavarande barn
under 16 år obligatoriskt försäkrade för grundsjukpenning. En studerande som
inte alls eller endast i ringa utsträckning ägnar sig åt förvärvsarbete kan teckna
frivillig sjukpenningförsäkring eller försäkra sig för sjukpenningtillägg till den
obligatoriska sjukpenningförsäkring, vartill han eller hon är berättigad. Enligt
den obligatoriska sjukpenningförsäkringen utgår grundsjukpenning med 6 kr.

1 — Bihang till riksdagens protokoll 1967. 9 saml. 2 avd. Nr i8

2

Andra lagutskottets utlåtande nr bS år 1967

per dag medan tilläggssjukpenningens storlek varierar mellan 1 och 46 kr. per
dag. Försäkrade i de vanligaste inkomstlägena kompenseras för ca 80 % av
inkomstbortfallet. Sjukpenning på grund av den frivilliga försäkringen utgör
lägst 6 och högst 15 kr. per dag. Sjukpenningtillägg samt sjukpenning enligt den
obligatoriska försäkringen får tillsammans utgöra högst 15 kr. per dag. Karenstiden
för frivillig sjukpenningförsäkring samt sjukpenningtillägg är för studerande
18 dagar. Årsavgiften var år 1965 3 kr. för varje tillförsäkrat belopp om 1 kr.
sjukpenning eller sjukpenningtillägg. Frivillig försäkring kan meddelas individuellt
eller kollektivt. Individuell försäkring kan emellertid i regel endast tecknas
av den som har god hälsa och inte fyllt 55 år. Vid s. k. kollektivt inträde
i den frivilliga försäkringen lämnas dispens från ålders- och hälso villkoren. Enligt
riksförsäkringsverket var år 1964 drygt 5 000 studerande i åldersgruppen
20—24 år försäkrade inom den frivilliga försäkringen.

Viss redovisning av innehållet i propositionen

Statsmakterna beslöt år 1964 en omfattande studiesocial reform som innebar
bl. a. att staten tog på sig ansvaret att garantera de studerande vid postgymnasiala
utbildningslinjer erforderliga medel för att finansiera studierna (prop.
1964:138, SäU 1, rskr. 290). I propositionen anfördes att frågan om vissa s. k.
indirekta studiesociala åtgärder borde utredas. Med anledning härav har en arbetsgrupp
inom ecklesiastikdepartementet på Kungl. Maj:ts uppdrag lagt fram
förslag om hälsovård och motionsverksamhet för de studerande. Dessa förslag
ligger — efter remissbehandling — till grund för förevarande proposition.

Arbetsgruppens förslag beträffande de studerandes försäkringsskydd vid sjukdom

Arbetsgruppen konstaterar att de studerande i regel inte omfattas av den
obligatoriska sjukförsäkringen och att de inte heller i någon mera betydande
utsträckning anslutit sig till den frivilliga sjukpenningförsäkringen. Gruppen föreslår
att som villkor för erhållande av studiemedel skall gälla att den studerande
har sjukpenningsförsäkring för ett dagsersättningsbelopp av 15 kr. och med en
karenstid av 18 dagar. Därjämte bör enligt gruppen en studerande ha möjlighet
att frivilligt försäkra sig för en sjukpenning av totalt 20 kr. per dag.

R emissyttr andena

Gruppens förslag om de studerandes försäkringsskydd vid
sjukdom tillstyrks i princip av nära nog samtliga remissinstanser men modifieringar
i vitt skilda avseenden förordas. I åtskilliga remissyttranden ifrågasätts
lämpligheten av att anknyta kravet på försäkring till erhållandet av studiemedel.
Flera remissinstanser förordar en utsträckning av kravet till att omfatta
även andra studerande än studiemedelstagare. Vidare påtalas att den av
gruppen föreslagna utformningen av försäkringssystemet kan komma att med -

Andra lagutskottets utlåtande nr JS år 1967

3

föra problem av administrativ och praktisk natur. I samband härmed diskuteras
möjligheterna till någon form av kollektiv anslutning till den frivilliga
sjukpenningförsäkringen. Flera remissinstanser förordar en högre sjukpenning
än den av gruppen föreslagna, 15 kr. per dag. Principiella invändningar riktas
mot att vid ett genomförande av förslaget en studerande kan komma att samtidigt
uppbära såväl studiemedel som sjukpenning.

Yttrande av departementschefen

Arbetsgruppen har i fråga om de studerandes försäkringsskydd vid
sjukdom föreslagit, att som villkor för erhållande av studiemedel skall uppställas
att den studerande är sjukpenningförsäkrad till en dagersättning av 15
kr., dvs. det högsta belopp som f. n. kan utgå vid frivillig studerandeförsäkring.
Vidare bör det enligt gruppen finnas möjlighet för de studerande att teckna försäkring
för ytterligare 5 kr. per dag. Som framgått av min redogörelse i det föregående
har remissinstanserna, som i huvudsak ställt sig positiva till en sådan
försäkring, rest invändningar mot vissa detaljer i förslaget. Bl. a. har flera instanser
förordat en högre sjukpenning. Från några håll har förts fram förslag
att försäkringen skall vara kollektiv. Vidare har några av remissinstanserna funnit
det mindre tillfredsställande att såväl studiemedel som sjukpenning kan komma
att utgå på samma gång. Enligt min mening bör bl. a. sistnämnda fråga närmare
utredas innan ställning tas till förslaget angående sjukpenningförsäkring
för ifrågavarande studerande. Jag avser därför att i annat sammanhang föreslå
Kungl. Maj:t att uppdraga åt riksrevisionsverket att i samråd med bl. a. centrala
studiehjälpsnämnden och riksförsäkringsverket utreda vissa med en sådan sjukpenningförsäkring
sammanhängande frågor.

Tillkomsten av den frivilliga sjukpenningförsäkringen för
studerande in. m.

Med anledning av motioner anhöll 1946 års riksdag om utredning huruvida
lagen om allmän sjukförsäkring (SFL) lämpligen kunde kompletteras på sådant
sätt, att studerande och med dem jämställda, vilka kunde anses ha behov därav,
kom att omfattas av den obligatoriska sjukpenningförsäkringen utan hinder
av att de saknade förvärvsarbete eller att deras årsinkomst av sådant arbete ej
uppgick till 600 kr.

Den av riksdagen begärda utredningen utfördes av pensions styr elsen. Styrelsen
framhöll, att behovet av sjukpenning för studerande och med dem jämställda
inte är lika påtagligt som då det gäller förvärvsarbetande. Pensionsstyrelsen
fortsatte (SOU 1952: 39 s. 192).

En förvärvsarbetande förlorar i regel vid sjukdom helt eller delvis den inkomst,
varav han är beroende för sin egen och sina familjemedlemmars försörjning.
Och om en hustru är sjuk, måste ofta ersättning utgivas till någon utom -

4

Andra lagutskottets utlåtande nr 48 år 1967

stående, som anlitas för utförande av de nödvändiga hemsysslorna. För en studerande,
som åtnjuter sitt uppehälle på annat sätt än genom förvärvsarbete,
är hjälpbehovet vid sjukdom av ett annat slag. Något omedelbart behov av
kontanta medel såsom ersättning för förlorade inkomster kan det här ej bli
fråga om, liksom ej heller om utgifter till ersättare. Däremot kan ekonomiskt
avbräck uppkomma för en studerande i andra hänseenden, bl. a. genom att
studietiden förlänges och studiekostnaderna därigenom öka. Sjukdomar av kortare
varaktighet torde dock som regel icke medföra några sådana avbräck. Syftet
med en sjukpenningförsäkring för studerande kan därför angivas vara att
under sjukdom av sådan varaktighet, att studietiden förlänges, lämna ersättning
för härigenom uppkommande ekonomiska avbräck.

Pensionsstyrelsen ansåg emellertid att de principer på vilka den obligatoriska
sjukpenningförsäkringen byggde inte kunde tillämpas beträffande en försäkring
för studerande. Styrelsen fann det inte möjligt att utforma en författningsbestämmelse,
som klart och rättvist avgränsade alla kategorier försäkrade med
behov av försäkring och som samtidigt medgav för sjukkassorna och de enskilda
att avgöra, när delaktighet i försäkringen skulle inträda eller upphöra. Med hänsyn
till svårigheterna att konstruera en tillhörighetsregel, som kunde tillämpas i
praktiken, måste man enligt pensionsstyrelsens mening ordna försäkringen för
studerande så, att tillhörigheten inte behövde prövas förrän i samband med
uppkommande anspråk på sjukpenning. En sådan förenkling av försäkringen
förutsatte emellertid, att avgiftsskyldigheten helt slopades. Styrelsen ansåg det
vidare principiellt betänkligt att utöver avgifter för obligatorisk sjukvårdsförsäkring
och folkpensionsavgift uttaga avgift för obligatorisk sjukpenningförsäkring
av personer som saknade inkomster. Eftersom någon påföljd inte skulle inträda
på grund av utebliven avgiftsbetalning, skulle dessutom många studerande
sannolikt underlåta att betala avgifterna. Det kunde därför inte uteslutas,
att det blev statsverket, som finge betala en stor del av avgifterna för de studerandes
sjukpenningförsäkring.

I sitt fortsatta resonemang erinrade pensionsstyrelsen om att sjukdomar av
kortare varaktighet i regel inte behövde medföra behov av sjukpenning för
studerande. Med en karenstid av 28 dagar ansåg styrelsen möjligheter föreligga
att lösa frågorna om de studerandes tillhörighet till sjukpenningförsäkringen
och deras avgiftsskyldighet. I så fall kunde avgifterna för de studerandes
sjukpenningförsäkring bestridas av statsmedel utan att de studerande gynnades
i statsbidragshänseende framför andra sjukpenningförsäkrade. Det belopp, som
erfordrades för finansieringen av en försäkring med nämnda karenstid för studerande,
översteg nämligen inte det statsbidrag, som utgavs enligt den obligatoriska
sjukpenningförsäkringen med dess karenstid av tre dagar.

Pensionsstyrelsen föreslog, att sjukpenning och hempenning samt make- och
barntillägg borde vara desamma för försäkrade studerande som för andra sjukpenningförsäkrade
som fyllt 18 år. Två av pensionsstyrelsens byråchefer var av
skiljaktig mening. Enligt deras mening skulle det bli svårt för sjukkassorna att
avgöra, om en sjukhjälpssökande skulle anses som studerande eller inte, samt

5

Andra lagutskottets utlåtande nr 48 år 1967

att försäkringen blev administrativt tyngande. Enligt reservanternas mening
borde det övervägas om inte en frivillig sjukpenningförsäkring kunde lösa de studerandes
sjukpenningfrågor.

Frågan om de studerandes sjukpenningförsäkring prövades härefter av socialförsäkringsutredningen
i dess år 1952 avgivna betänkande »Sjukförsäkring och
Yrkesskadeförsäkring» (SOU 1952:39). Utredningen anförde i frågan bl. a.
följande.

Utredningen delar uppfattningen, att de studerandes behov av kontant hjälp
vid sjukdom bör tillgodoses inom ramen för den allmänna sjukförsäkringen. Den
av pensionsstyrelsen föreslagna konstruktionen av de studerandes sjukpenningförsäkring
synes emellertid medföra alltför stor osäkerhet beträffande försäkringens
omfattning och även vara ur principiell och administrativ synpunkt
mindre tillfredsställande. Utredningen föreslår, att även studerande och med
dem jämställda skall kunna erhålla frivillig sjukpenningförsäkring.

Socialförsäkringsutredningens förslag i detta hänseende lades till grund för
prop. 1953:178, vari vidare föreslogs bl. a. att den uppskjutna sjukförsäkringsreformen
skulle sättas i kraft den 1 januari 1955. Propositionens förslag om frivillig
sjukpenningförsäkring för studerande godtogs av riksdagen (ALU 1953: 35).
Förslaget innebar att studerande kunde teckna sig för sjukpenning av 3, 4, 5
eller 6 kr. eller, om vederbörande redan var obligatoriskt sjukpenningförsäkrad,
sjukpenningtillägg så att han vid sjukdom kunde utfå högst 6 kr. per dag. Försäkringen
omfattade även barntillägg. Karenstiden bestämdes till 18 dagar.
Statsbidrag skulle utgå med 20 procent av utgifterna för sjukpenning och med
75 procent för barntillägg.

År 1961 ändrades den frivilliga studerandeförsäkringen så att sjukpenningbeloppets
maximum blev 8 kr. (prop. 1961:45, ALU 1961:45). Då lagen om allmän
försäkring tillkom 1962 höjdes detta maximum till 12 kr. (prop. 1962: 90,
ALU 1962:27). Föregående år skedde höjningen till nuvarande maximala 15
kr. i sjukpenningersättning för dag (prop. 1966:113, ALU 1966:47). Ändringen
trädde i kraft vid årsskiftet.

I anledning av prop. 1962: 90 väcktes en motion II: 773 av herrar Fälldin och
Larsson i Norderön, vari hemställdes att riksdagen hos Kungl. Maj:t måtte
anhålla att frågan om de studerandes ställning inom den allmänna sjukförsäkringen
skyndsamt skulle utredas i syfte att införa en obligatorisk, med skattemedel
finansierad grundsjukpenningförsäkring för studerande.

Motionen avslogs av riksdagen. Andra lagutskottet anförde beträffande motionsyrkandet
följande (utlåtande nr 27 s. 219).

Enligt utskottets mening kan det anföras skäl för att de studerande erhåller
ett tillfredsställande skydd vid sjukdom. Detta gäller i synnerhet sådana studerande
som lämnat föräldrahemmet och som finansierar sina studier på annat
sätt än genom bidrag från föräldrarna. Med hänsyn härtill framstår den i propositionen
föreslagna utbyggnaden av den frivilliga sjukförsäkringen för studerande
med en höjning av maximum för sjukpenningen från 8 till 12 kr. såsom
värdefull.

6

Andra lagutskottets utlåtande nr 48 år 1967

Den frivilliga sjukpenningförsäkringen för studerande har hittills fått en relativt
ringa anslutning. Måhända kommer höjningen av sjukpenningmaximum
att göra försäkringen mera lockande och därmed bidraga till ökad anslutning,
men sannolikt blir detta inte fallet i någon större omfattning. Anledningen till
att de studerande avstått från att begagna sig av den frivilliga försäkringen
torde i många fall vara de därmed förenade kostnaderna. Visserligen har dessa
i och för sig hållits på en förhållandevis låg nivå, men de har antagligen likväl
varit tillräckligt höga för att avhålla de studerande från att deltaga i försäkringen.
Enligt utskottets mening är det därför otänkbart att införa en obligatorisk
sjukförsäkring, för vilken de studerande själva skall erlägga avgifter. Motionärernas
förslag om fullständig finansiering med skattemedel innebär å andra
sidan ett avsteg från nuvarande principer för sjukpenningförsäkringens finansiering.
Frågan om en omläggning av gällande finansieringssystem prövas för
närvarande i större sammanhang, bl. a. inom den allmänna skatteberedningen.
Utskottet anser därför lämpligt att ställningstagandet till de i motionen aktualiserade
problemen får anstå till dess finansieringsfrågan i stort fått sin lösning.
Utskottet avstyrker följaktligen motionen.

Motionerna

I motionerna anföres bl. a. följande.

Det är mycket betydelsefullt att de studerande får ett fullgott försäkringsskydd.
Studerande som drabbas av sjukdom kan konfronteras med synnerligen
allvarliga ekonomiska problem. Det måste vara samhällets uppgift att
medverka till att garantera en större trygghet i detta avseende. Den nuvarande
ordningen torde också göra studerande som borde sjukskriva sig obenägna att
göra detta. Inte minst de som drabbas av psykiska sjukdomstillstånd kan tänkas
fortsätta studierna i stället för att på ett tidigt stadium söka läkarhjälp.
Studieresultaten torde i sådana fall bli dåliga. Följden blir en förlängning av
studietiden som är kostsam såväl för det allmänna som för den enskilde.

Motionärerna delar departementschefens uppfattning att ytterligare utredning
är nödvändig innan ställning tas till de studerandes försäkringsskyddsfråga.
Enligt motionärernas mening hindrar detta emellertid inte att riksdagen redan nu
fattar ett principbeslut i frågan. Vidare anför motionärerna att den av arbetsgruppen
förordade sammankopplingen av studiemedlen och sjukförsäkringen synes
svår att motivera. Starka skäl talar i stället för att de studerande omfattas
av en obligatorisk sjukförsäkring inom ramen för den allmänna försäkringen.

Motionärerna föreslår, att den obligatoriska studerandeförsäkringen skall berättiga
till en sjukpenning av 20 kr. om dagen. Det bör övervägas att fastställa
karenstiden till endast 7 dagar. Finansieringen av försäkringen bör ske enligt
samma principer som gäller för den nuvarande frivilliga försäkringen. Uppbörden
av försäkringstagarnas avgifter bör handhas av de studerandes egna organisationer.
Motionärerna anför slutligen, att den begärda utredningen om utformningen
av den obligatoriska försäkringen bör göras i samarbete med dessa organisationer.

Beträffande de skäl motionärerna i övrigt anfört hänvisas till motionen II: 928.

7

Andra lagutskottets utlåtande nr 48 år 1967

Utskottet

Förevarande motioner, som väckts i anledning av proposition nr 48, behandlar
frågan om sjukförsäkringsskyddet för studerande vid de högre utbildningsanstalterna.

Studerande omfattas inte av den obligatoriska sjukförsäkringen, såvida de
inte jämsides med studierna har inkomst av förvärvsarbete. De har däremot
enligt lagen om allmän försäkring och en därtill anslutande kungörelse rätt att
teckna frivillig försäkring för eu sjukpenning av lägst G och högst 15 kr. per
dag. Karenstiden för den frivilliga försäkringen är 18 dagar. Försäkringen kan
meddelas individuellt eller kollektivt.

I propositionen föreslås ökat statligt stöd till hälso- och sjukvård samt motionsverksamhet
för ovannämnda studerande. Till grund för propositionen ligger
förslag som utarbetats av en arbetsgrupp inom ecklesiastikdepartementet.

I fråga om de studerandes försäkringsskydd vid sjukdom föreslår arbetsgruppen
att de studerande bör ha möjlighet att frivilligt försäkra sig för en sjukpenning
av totalt 20 kr. per dag. Gruppen föreslår också att som villkor för
erhållande av studiemedel skall gälla att den studerande har sjukpenningförsäkring
för ett dagsersättningsbelopp av 15 kr. Karenstiden bör som hittills vara
18 dagar. Gruppens förslag tillstyrks i princip av nära nog samtliga remissinstanser.
Modifieringar i vitt skilda avseenden föreslås emellertid. Flera instanser
förordar en högre sjukpenning. Från några håll förs fram förslag att försäkringen
skall vara kollektiv. Vidare finner några av remissinstanserna det mindre tillfredsställande
att såväl studiemedel som sjukpenning kan komma att utgå på
samma gång. Departementschefen anför i propositionen, att bl. a. sistnämnda
fråga bör närmare utredas innan ställning tas till förslaget angående de studerandes
sjukpenningförsäkring. Han förklarar vidare, att han avser att i annat
sammanhang föreslå Kungl. Maj:t att uppdraga åt riksrevisionsverket att i samråd
med bl. a. centrala studiehjälpsnämnden och riksförsäkringsverket utreda
vissa med en sådan sjukpenningförsäkring sammanhängande frågor.

Motionärerna yrkar, att riksdagen redan nu skall fatta ett principbeslut att
studerande vid postgymnasiala läroanstalter skall omfattas av obligatorisk sjukförsäkring.
Vidare vill motionärerna att riksdagen skall anhålla om förslag till
närmare utformning av reglerna för en sådan försäkring i enlighet med riktlinjer
som dras upp i motionerna. Sålunda föreslås att försäkringen skall berättiga
till en sjukpenning av 20 kr. per dag. Det bör övervägas att fastställa
karenstiden till endast 7 dagar. Finansieringen av försäkringen bör ske enligt
samma principer som gäller för den nuvarande frivilliga försäkringen. Uppbörden
av försäkringstagarnas avgifter bör handhas av de studerandes egna organisationer.

Såsom framhållits under remissbehandlingen av det här aktuella förslaget rörande
sjukförsäkring för studerande är lösandet av frågan förknippad med åtskilliga
svårigheter. Detta gäller såväl spörsmål av principiell som av praktisk
natur. Utskottet delar motionärernas uppfattning att det är angeläget att frågan

8

Andra lagutskottets utlåtande nr 48 år 1967

om trygghet vid sjukdom för studerande vid universitet, universitetsfilialer,
högskolor och andra postgymnasiala utbildningsanstalter snarast får en tillfredsställande
lösning. Utskottet anser det emellertid mindre lämpligt att på grundval
av nu föreliggande material fatta något principbeslut. Frågans ändamålsenliga
lösning synes bättre betjänt av att det i propositionen förutskickade utredningsarbetet
får ske i så fria former som möjligt. Utskottet kan alltså inte tillstyrka
motionerna.

Under hänvisning till det anförda hemställer utskottet,

att förevarande motioner, 1:742 och II: 928, inte måtte föranleda
någon riksdagens åtgärd.

Stockholm den 28 april 1967

På andra lagutskottets vägnar:

AXEL STRAND

Vid detta ärendes behandling har närvarit

från första kammaren: herrar Strand, Lars Larsson, Hiibinette, fru Nilsson,
herrar Wanhainen, Erik Filip Petersson, Thorsten Larsson och Wirtén;

från andra kammaren: herrar Rimmerfors, Gustavsson i Alvesta, fröken
Wetterström, herr Bengtsson i Varberg, fröken Sandell, fru Svensson, herr Jönsson
i Ingemarsgården och fru Skantz.

Ivar Hfflggströms Tryckeri AB • Stockholm 1967

670762