Andra lagutskottets utlåtande nr 43 år 1967

1

Nr 43

Utlåtande i anledning av väckta motioner angående skyldigheten
att anordna enskilda skyddsrum.

Andra lagutskottet har behandlat två inom riksdagen väckta, till lagutskott
hänvisade motioner, nr 1:42 av herr Tistad och nr 11:60 av herr
Werbro.

Enligt 24 § 1 mom. civilförsvarslagen skall inom område eller å plats,
som bestämmes av Konungen eller efter Konungens bemyndigande av civilförsvarsstyrelsen,
anordnas enskilda skyddsrum vid vissa under fem punkter
angivna slag av anläggningar och byggnader till skydd för dem, som
uppehåller sig där. I 24 § 2 mom. angives när gemensamt skyddsrum skall
eller får anordnas.

I motionerna, vilka är likalydande, har hemställts, »att riksdagen måtte
besluta att i skrivelse till Kungl. Maj :t anhålla att utredning måtte verkställas
dels beträffande omfattningen av skyldigheten att anordna enskilda
skyddsrum, dels att utformningen av § 24 i civilförsvarslagen omarbetas i
sin helhet, så att den fåi eu enhetlig tillämpning för hela landet».

Beträffande de skäl motionärerna anfört till stöd för sitt yrkande får utskottet,
i den mån redogörelse därför inte lämnas i det följande, hänvisa
till motionen II: 60.

Utskottet har i den ordning 46 § riksdagsordningen föreskriver inhämtat
yttrande över motionerna från civilförsvarsstyrelsen och länsstyrelsen i
Malmöhus lån.

Gällande bestämmelser

Allmänt

De grundläggande bestämmelserna rörande civilförsvaret finns i 1960
års civilförsvarslag (Cl). Den centrala ledningen av civilförsvaret utövas
under Kungl. Maj :t av civilförsvarsstyrelsen. Styrelsen skall leda och övervaka
planläggningen av civilförsvaret i riket samt verka för att ett effektivt
civilförsvar upprätthålls. Styrelsen utfärdar föreskrifter och anvisningar
till ledning för myndigheter, enskilda sammanslutningar och allmänheten.
I länet är länsstyrelsen civilförsvarsmyndighet. Beslut som meddelas
av länsstyrelse eller civilförsvarsstyrelsen i ärende enligt civilförsvarslagen
får överklagas hos KungL Maj it. Mål rörande inrättande av enskilda
skyddsrum prövas därvid i regeringsrätten.

0100817 Bihang till riksdagens protokoll 1967. 9 saml. 2 avd. Nr 43

2

Andra lagutskottets utlåtande nr 43 år 1967

Allmänna riktlinjer för skyddsrumsbgggandet

Civilförsvarslagen föreskriver (4 kap.) att skyddsrum skall anordnas dels
för civilförsvarets verksamhet och dels för befolkningens skydd under krig.
Skyddsrummen är med hänsyn till den avsedda användningen antingen
allmänna skyddsrum för skydd av tjänstgörande civilförsvarspersonal och
av befolkningen i vissa områden eller enskilda skyddsrum i anläggningar
och byggnader för dem som uppehåller sig där.

De nu gällande riktlinjerna för skyddsrumsbyggandet antogs av riksdagen
år 1956 (prop. 1956: 185). I stort sett innebär dessa riktlinjer — vad
gäller skyddet för befolkningen — att skyddsbehovet i innerområdena eller
eljest särskilt riskfyllda delar av de mest hotade orterna, i synnerhet sådana
som måste anses utsatta för risk för kärnvapenanfall, tillgodoses genom allmänna
befolkningsskyddsrum. I övriga delar av dessa orter och i de mindre
utsatta orterna inrättas enskilda skyddsrum i fastigheterna. Befolkningsskyddsrummen
skall i första hand förläggas och dimensioneras med hänsyn
till den verksamhet, som är avsedd att fortgå inom området under krig.
De kan också utgöra katastrofskydd för dem som inte hunnit utrymma
och i väntan på transportlägenhet måste kunna beredas skydd. De enskilda
skyddsrummen är såsom nämnts avsedda för skyddet av de i huset boende
och av dem som tillfälligt vistas där. I orter som är avsedda att praktiskt
taget helt utrymmas vid krig eller krigsfara är de enskilda skyddsrummen
främst att betrakta som katastrof skydd. Eljest skall de liksom befolkningsskyddsrummen
kunna inredas som bostäder för längre eller kortare vistelse.
Inom områden, som inte kan antas komma att vara anfallsmål, skall skyddsrum
inte inrättas.

I samband med att nu angivna riktlinjer för skyddsrumsbyggandet antogs
ändrades 24 § civilförsvarslagen så att det från den 1 januari 1957 ankommer
på Kungl. Maj :t eller, efter Kungl. Maj ds bestämmande, civilförsvarsstyrelsen
att ange område eller plats, där enskilda skyddsrum skall
inrättas; beslut av detta slag, som grundar sig på en allmän riskbedömning,
ansågs böra meddelas centralt.

Skyldigheten att inrätta enskilda skyddsrum inom respektive län reglerades
härefter genom särskilda beslut av Kungl. Maj :t år 1957. Besluten
avser omkring 200 tätorter. Såsom civilförsvarsstyrelsen anför i sitt remissyttrande
kan generellt sägas att skyldighet att inrätta enskilda skyddsrum
föreligger i samtliga tätorter med mer än 5 000 invånare samt därutöver
i orter, vilka genom sin belägenhet eller genom förekomsten av försvarsviktiga
anläggningar bedömts utgöra sannolika anfallsmål.

Beskaffenheten av skyddsrum

Med avseende på beskaffenheten skall skyddsrum inrättas som bergfast
skyddsrum eller som normalskyddsrum. Enskilt skyddsrum skall anordnas

Andra lagutskottets utlåtande nr 43 år 1967

3

som normalskyddsrum, om inte för särskilt fall Kungl. Maj :t förordnat,
att det skall fylla större krav på skyddsförmåga (28 § CD. Skulle sådant
förordnande ha meddelats, föreligger enligt 62 § Cl rätt för anordnaren att
erhålla skälig ersättning av statsmedel för de merkostnader som uppkommit
till följd av förordnandet.

Byggnader som skall förses med skyddsrum

I 24 § 1 mom. Cl regleras under fem punkter närmare vilka slag av
byggnader och anläggningar som inom de områden och platser där skyddsrumsskyldighet
föreligger skall förses med skyddsrum. De olika punkterna,
för vilka i det följande en närmare redogörelse kommer att lämnas,
har undergått endast mindre ändringar sedan år 1940, då lagen om skyldighet
för ägare av anläggningar och byggnader att anordna skyddsrum m.m.
tillkom (prop. 1940:43, SFS 1940: 119). I 1944 års civilförsvarslag (prop.
1944: 268, SFS 1944: 536), som gällde intill dess nuvarande civilförsvarslag
trädde i kraft 1960, upptogs bestämmelserna i 24 §. Lagen, som fick en
till tiden begränsad giltighet, blev permanent genom beslut år 1948 och undergick
i samband därmed vissa ändringar, dock icke i fråga om vilka anläggningar
och byggnader, som skulle förses med skyddsrum. År 1951 reviderades
civilförsvarslagen i syfte att skapa en rättslig grundval för den utbyggnad
av skyddsrumsbeståndet med fullträffsäkra skyddsrum som ansågs
önskvärd. Byggandet av enskilda skyddsrum skulle fortgå efter i huvudsak
samma regler som ditintills. I sammanhanget skedde en utökning av
skyddsrumsskyldigheten vid industriella anläggningar (se prop. 1951:176
s. 82—83). År 1956 skedde ånyo ändringar i civilförsvarslagen. Ändringarna
avsåg bl. a. 24 § (se ovan) men någon ändring i fråga om vilka anläggningar
och byggnader, som skulle förses med skyddsrum, företogs inte.

I det följande lämnas en redogörelse för innehållet i de olika punkterna
i 24 § 1 mom. och i begränsad omfattning för bl. a. vad som förekom vid
civilförsvarslagens tillkomst år 1960 (prop. 1960: 5, ALU 1980: 3).

Punkt 1

I punkten upptas hamnar, flygplatser, järnvägsstationer och därmed
jämförliga anläggningar, som är av vikt för den allmänna samfärdseln.

Punkt 2

Enligt punkten skall skyddsrum anordnas för industriella anläggningar,
vid vilka i regel minst tjugofem personer samtidigt är sysselsatta eller som
tillsammans med annan eller andra närbelägna anläggningar utgör en grupp,
inom vilken i regel minst tjugofem personer är sysselsatta.

Beträffande begreppet »industriell anläggning» har civiiförsvarsstyrelsen
i skrivelse den 1 april 1985 till samtliga länsstyrelser rekommenderat föl -

4

Andra lagutskottets utlåtande nr 43 dr 1967

jande tolkning som givits i den gängse kommentaren till 44 § 3 mom. byggnadsstadgan
(Bexelius m. fl.: Byggnadslagstiftningen, tredje upplagan, s.
424—425).

Gruppen industriell rörelse inbegriper givetvis icke sådana verksamhetsgrenar
som jordbruk, skogsbruk och handelsrörelse men däremot binäringar
till dessa, såsom kvarnrörelse, mejeri- eller sågverksdrift etc. En anläggning,
som endast är avsedd för lagerhållning, t. ex. ett brädupplag, torde icke inbegripas
under förevarande stadgande, oavsett om anläggningen drives i
anslutning till annorstädes belägen industri. För att en verksamhet skall
kunna betecknas såsom industriell torde vidare krävas, att den har till
ändamål att frambringa en vara eller att förädla en råvara såsom ett led
på dess väg mot den slutliga produkten. Härigenom torde bl. a. flertalet
reparationsverkstäder och liknande uteslutas från tillämpning av förevarande
bestämmelser. Gränsdragningen gentemot hantverksmässigt bedriven
rörelse torde vara att träffa med hänsyn till den omfattning, vari maskinell
drivkraft kommer till användning. Ehuru även sådan verksamhet, som av
ålder brukat betecknas som hantverk, numera i stor utsträckning bedrives
med maskinella hjälpmedel, torde förekomsten av t. ex. kraftigare motorer
böra föranleda, att gränsen mellan hantverk och industriell verksamhet
anses ha överskridits.

Bidrag till tolkningen av den här aktuella punkten har även erhållits genom
ett utslag i regeringsrätten den 1 december 1965 (regeringsrättens årsbok
1965 referat nr 52), till vilket utslag civilförsvarsstyrelsen hänvisar i
sitt yttrande.

Punkt 3

Skyddsrum skall enligt denna punkt anordnas vid anläggningar, som inrymmer
undervisnings- eller vårdanstalter eller hotell eller pensionat och
är avsedda att hysa minst tjugofem personer.

Civilförsvarsstyrelsen har i cirkulär till länsstyrelserna förklarat att
skyddsrumsskyldighet föreligger i fråga om barnstugor. I svar på en enkel
fråga i andra kammaren den 2 februari i år, vilken fråga framställts i anledning
av styrelsens tolkning, uttalade statsrådet Lundkvist, att han avsåg
att tillsätta en utredning om vissa tekniskt-ekonomiska skyddsrumsfrågor.
Statsrådet Lundkvist anförde vidare att en viktig fråga som denna
utredning får ta ställning till gäller hur skyddsrumsbyggnadsskyldigheten
skall anpassas till moderna byggmetoder och de källarlösa byggnader som
numera är vanliga.

Punkt 4

Enligt denna punkt skall skyddsrum inrättas vid byggnader som är uppförda
i mer än två våningar och som till väsentlig del är avsedda för bostads-,
kontors- eller af färsändamål, dock ej en- eller tvåfamilj shus.

Andra lagutskottets utlåtande nr 43 år 1967

5

Punkt 5

Vid andra anläggningar eller byggnader, inom vilka människor bor eller
eljest vanligen vistas, än som avses i 1—4 punkterna skall skyddsrum anordnas
om länsstyrelsen finner skyddsrum erforderligt med hänsyn till
anläggningens eller byggnadens beskaffenhet och läge.

Vid remissbehandlingen av den utredning som ligger till grund för den
nuvarande civilförsvarslagen, fann civilförsvarsstyrelsen och länsstyrelsen
i Hallands län det ej erforderligt att bibehålla föreskriften i denna punkt.
Civilförsvarsstyrelsen förklarade att motsvarande punkt i 1944 års civilförsvarslag
enligt erfarenheten saknade praktisk betydelse, särskilt sedan
styrelsen i anvisningar till länsstyrelserna uttalat att skyddsrum ej skulle
anordnas i råd- och kedjehus, medan länsstyrelsen hävdade att, om punkten
ej ansågs kunna helt utgå, de byggnader, som avsågs skola omfattas
av denna, borde närmare beskrivas med hänsyn till att tillämpningen varit
oenhetlig.

Departementschefen anförde att även om stadgandet självfallet ger utrymme
för en oenhetlig praxis —* vilket i och för sig är en olägenhet, som
emellertid bör kunna minskas genom centrala anvisningar —- syntes denna
möjlighet att individuellt pröva skyddsrumsbehovet böra bibehållas.

Remissyttranden

Civilförsvarsstyrelsen anför att den ordning som år 1956 beslutades i
fråga om den generella skyddsrumsbyggnadsskyldigheten enligt styrelsens
mening fungerat tillfredsställande och gjort det möjligt att hålla skyddsrumsberedskapen
på av statsmakterna avsedd nivå. Enligt styrelsens mening
föreligger alltså för närvarande ej något behov att ompröva riktlinjerna
för skyldigheten att anordna enskilda skyddsrum. Styrelsen tillägger att
styrelsen i skrivelse till Kungl. Maj :t den 27 maj 1966 föreslagit återinförande
av skyddsrumsplikten för fastighetsägare i de s.k. innerområdena
i våra största städer. Förslaget har inte ansetts kräva lagändring.

Utöver vad civilförsvarsstyrelsen sålunda uttalat uppehåller sig remissinstanserna
uteslutande vid innehållet i 24 § 1 mom. 2. och 5., mot vilka
punkter främst anföres kritik i motionerna.

Civilförsvarsstyrelsen vitsordar att i förarbetena till civilförsvarslagen inte
förekommer något uttalande om vad som är att anse som »industriell anläggning»
men anför, att de svårigheter som i anledning härav förelegat
torde ha övervunnits genom regeringsrättens ovannämnda utslag den 1
december 1965, där en byggnad inrymmande lokaler för bilutställning med
tillhörande försäljning och service — med hänsyn till den maskinella utrustningen
hos och arbetsuppgifterna i byggnaden — bedömts såsom industriell
anläggning.

6 Andra lagutskottets utlåtande nr 43 år 1967

Vidare anför styrelsen följande.

Stadgandet i 24 § 1 mom. 5. civilförsvarslagen, enligt vilket länsstyrelse
i vissa fall äger besluta att enskilt skyddsrum skall anordnas om så bedöms
erforderligt med hänsyn till anläggnings eller byggnads beskaffenhet och
läge, upptogs redan i 1944 års civilförsvarslag och överfördes sedermera i
oförändrat skick till 1960 års lag. Åtgärder har vid flera tillfällen vidtagits
för åvägabringande av likformighet i de med stöd av detta stadgande regionalt
utfärdade bestämmelserna. Sålunda har Kungl. Maj:t efter förslag
av 1945 års civilförsvarsutredning i ämbetsskrivelse till samtliga länsstyrelser
den 10 maj 1946 förklarat att hinder inte mötte för dem att förordna,
att skyldigheten att anordna enskilda skyddsrum i byggnader med
mindre än tre våningar tills vidare begränsades till byggnader, innehållande
12 eldstäder och fördelade å minst 3 bostadslägenheter. Civilförsvar sstyrelsen
har för sin del i skrivelse den 21 november 1961 rekommenderat länsstyrelserna
att med utgångspunkt från förenämnda ämbetsskrivelse i fortsättningen
tillämpa där angivna beräkningsgrunder. Styrelsen har samtidigt
förklarat, att av bl. a. ekonomiska skäl skyddsrum i regel ej bör krävas i
annan byggnad än där behovet av skyddsrumsplatser kan uppskattas vara
minst 25. Enligt vad civilförsvarsstyrelsen erfarit har flera länsstyrelser
med stöd av stadgandet i 24 g 1 mom. 5. utfärdat bestämmelser, innebärande
generell skyddsrumsskyldighet för ägare till byggnad med mindre än tre
våningar, som innehåller rumsenheter och bostadslägenheter till antal som
nyss sagts, under förutsättning att skyddsplatsbehovet uppgår till minst 25.
Lagligheten av sådana generella bestämmelser är för närvarande i åtminstone
två fall föremål för prövning av Kungl. Maj :t i regeringsrätten. Innan
utslag i de berörda målen föreligger, synes stäilning inte böra tas till en
eventuell ändring av lagbestämmelsen i fråga.

Länsstyrelsen i Malmöhus län hänvisar, såvitt avser tolkningen av begreppet
»industriell anläggning», till den tolkning som enligt det ovan sagda
rekommenderats av civilförsvarsstyrelsen i skrivelse den 1 april 1965 till
samtliga länsstyrelser. Enligt länsstyrelsens mening föreligger det med hänsyn
härtill inte något tolkningsproblem i detta hänseende, som kan motivera
utredning eller lagändring. Vidare anför länsstyrelsen följande.

Vad angår 24 § 1 mom. 5. föreligger onekligen svårigheter att ernå en
enhetlig tillämpning länsstyrelserna emellan. Ganska stor oenhetlighet i tilllämpningen
torde för närvarande råda. Länsstyrelsen ifrågasätter emellertid
om föreslagen utredning är ägnad att råda bot härpå. Ävenså ifrågasätter
länsstyrelsen om något står att vinna genom en omformulering av
paragrafen, i all synnerhet som det kan ifrågasättas om det är möjligt
finna en adekvatare formulering, med tanke på den allmänna utformning
stadgandet måste ha för att tillämpningen smidigt skall kunna anpassas
efter nya företeelser på byggnadsområdet.

Enhetlighet i tillämpningen bör kunna vinnas genom anvisningar och rekommendationer
av central instans, men för åstadkommandet av sådana
synes någon utredning av den omfattning, motionären tycks avse, ej erforderlig
liksom ej heller någon lagändring.

För främjandet av ifrågavarande enhetlighet i tillämpningen har såväl

7

Andra lagutskottets utlåtande nr 43 år 1967

Kungl. Maj :t som civilförsvarsstyrelsen redan utfärdat vissa anvisningar
och rekommendationer. Dessa är emellertid ej uttömmande och för övrigt
i vissa delar förlegade. Länsstyrelsen finner det angeläget att samlade och
uttömmande anvisningar utfärdas i förevarande hänseende och att problemet
kontinuerligt ägnas uppmärksamhet med hänsyn till den snabba utvecklingen
i fråga om anläggningars och byggnaders typer och användningsområden.

Utskottet

De grundläggande bestämmelserna rörande civilförsvaret finns i 1960 års
civilförsvarslag. I lagen meddelas föreskrifter rörande anordnande av allmänna
och enskilda skyddsrum. Kungl. Maj :t eller, efter Kungl. Maj :ts
bestämmande, civilförsvarsstyrelsen avgör inom vilka områden eller vilka
platser enskilda skyddsrum skall anordnas. Generellt kan sägas att skyldighet
att anordna enskilda skyddsrum föreligger i tätorter med mer än 5 000
invånare — dock inte i storstädernas innerområden — samt därutöver i
orter, vilka bedömts utgöra sannolika anfallsmål. Inom område eller plats,
där skyddsrumsskyldighet sålunda föreligger, skall skyddsrum anordnas
till skydd för dem som uppehåller sig i vissa anläggningar och byggnader,
som närmare angives under fem punkter i 24 § 1 mom. civilförsvarslagen.
Enligt dessa skall skyddsrum anordnas vid vissa kommunikationsanläggningar,
industriella anläggningar vid vilka i regel minst tjugofem personer
samtidigt är sysselsatta, undervisnings- och vårdanstalter samt bostads-,
kontors- och affärsfastigheter med mer än två våningar. Länsstyrelsen äger
vidare föreskriva att enskilt skyddsrum skall anordnas vid andra anläggningar
eller byggnader, inom vilka människor bo eller eljest vanligen vistas,
om så finns erforderligt med hänsyn till anläggningens eller byggnadens
beskaffenhet och läge.

I motionerna kritiseras i vissa avseenden innehållet och utformningen av
24 § civilförsvarslagen. Motionärerna anmärker på att bestämmelserna är
svårtolkade och pekar därvid särskilt på begreppet industriell anläggning,
som erhållit mycket olika tolkning i olika delar av landet. Likaledes gör
motionärerna gällande att en följd av att länsstyrelserna fått befogenhet
att i viss utsträckning bestämma omfattningen av skyddsrumsskyldigheten
blivit att den enskilde kan behandlas mycket olika beroende på i vilket län
han är bosatt. Mot bakgrunden av det anförda vill motionärerna att en utredning
skall verkställas beträffande omfattningen av skyddsrumsskyldigheten
och att 24 § civilförsvarslagen skall omarbetas så att den får en enhetlig
tillämpning över hela landet.

Enligt vad utskottet inhämtat har Kungl. Maj :t för avsikt att inom den
närmaste tiden tillsätta en utredning för översyn av vissa skyddsrumsbestämmelser.
Denna översyn har befunnits motiverad främst av utvecklingen
i fråga om samhällsplanering och byggnadsproduktion och behovet att an -

3

Andra lagutskottets utlåtande nr 43 dr 1967

pass» skyddsrumsbyggandet härtill. Utredningen konnner att få i uppgift
att bland annat pröva om den nu gjorda avgränsningen i 24 § 1 mom.
civilförsvarslagen av vilka slag av anläggningar och byggnader som skall
förses med skyddsrum behöver överses och ändras. Med hänsyn till vad sålunda
upplysts kan utskottet inte finna att något riksdagens initiativ är
påkallat i anledning av motionerna.

Utskottet hemställer,

att förevarande motioner, 1: 42 och II: 60, inte måtte föranleda
någon riksdagens åtgärd.

Stockholm den 11 maj 1967

På andra lagutskottets vägnar:

AXEL STRAND

Vid detta ärendes behandling har närvarit

från första kammaren: herr Strand, fru Carlqvist, herrar Lars Larsson,
Hiibinette, fru Nilsson, herrar Eric Carlsson, Erik Filip Petersson och
Wirtén;

från andra kammaren: herrar Johansson i Södertälje, Fredriksson,
fru Svensson, herrar Jönsson i Ingemar sgården, Johansson i Skärstad,
Ringahy, Jonsson och fru Skamtz.

KL Beckmans Tryckerier AB- Stockholm 0100817