Andra lagutskottets utlåtande nr il år 1967
1
Nr 41
Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag
till lag angående ändring i lagen den 25 maj 1962
(nr 381) om allmän försäkring, m. m., såvitt propositionen
hänvisats till lagutskott, jämte i ämnet väckta
motioner.
Genom en den 17 mars 1967 dagtecknad proposition, nr 73, har Kungl.
Maj :t, under åberopande av propositionen bilagda i statsrådet och lagrådet
förda protokoll, föreslagit riksdagen att
dels antaga vid propositionen fogade förslag till
1) lag angående ändring i lagen den 25 maj 1962 (nr 381) om allmän
försäkring,
2) lag om ändring i lagen den 25 maj 1962 (nr 382) angående införande
av lagen om allmän försäkring,
3) förordning om ändrad lydelse av 20 § förordningen den 18 december
1959 (nr 552) angående uppbörd av vissa avgifter enligt lagen om allmän
försäkring, m. m.,
dels besluta att till allmänna sjukförsäkringsfonden skall överföras de
belopp, varmed arbetsgivarnas avgifter för vart och ett av åren 1965 och
1966 till tilläggssjukpenning, i vad den svarar mot inkomst av anställning,
överstiger 60 % av de under nämnda år i de allmänna försäkringskassorna
bokförda utgifterna för ifrågavarande ändamål,
dels ock till Folkpensioner för budgetåret 1967/68 under femte huvudtiteln
anvisa ett förslagsanslag av 5 535 000 000 kr.
Propositionen har, såvitt angår anslag till folkpensioner, hänvisats till
statsutskottet och i övrigt till lagutskott.
I samband med propositionen har utskottet behandlat de i anledning av
propositionen väckta likalydande motionerna I; /48 av herr Hiibinette och
II: 935 av herr Ringaby.
De vid propositionen fogade författningsförslagen är av följande lydelse.
1—Bihang till riksdagens protokoll 1967. 9 saml. 2 avd. Nr il
2
Andra lagutskottets utlåtande nr il år 1967
Förslag
till
Lag
angående ändring i lagen den 25 maj 1962 (nr 381) om allmän försäkring
Härigenom förordnas, att 1 kap. 3 och 6 §§, 5 kap. 1 § samt 19 kap. 1 §
lagen den 25 maj 1962 om allmän försäkringi skall erhålla ändrad lydelse
på sätt nedan anges.
(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)
1 kap.
3
Försäkrade enligt denna lag äro
svenska medborgare, så ock de som
utan att vara svenska medborgare
äro mantalsskrivna i riket.
Såvitt angår------— -
§•
Försäkrade enligt denna lag äro
svenska medborgare, så ock de som
utan att vara svenska medborgare
äro bosatta i riket.
- — första stycket.
Inom folkpensioneringen — — —
Basbeloppet fastställes av Konungen
för varje månad och utgör fyratusen
kronor multiplicerat med det
tal, vilket angiver förhållandet mellan
det allmänna prisläget under
tredje månaden före den som basbeloppet
avser och prisläget i september
1957. Ändring av nämnda tal
må ej föranleda ändring av basbeloppet,
med mindre talet stigit eller
nedgått med minst tre procent sedan
närmast föregående ändring av basbeloppet
vidtogs. Det sålunda beräknade
basbeloppet avrundas till närmaste
hundratal kronor.
---ett basbelopp.
Basbeloppet fastställes av Konungen
för varje månad och utgör fyratusen
kronor multiplicerat med det
tal, vilket angiver förhållandet mellan
det allmänna prisläget under
andra månaden före den som basbeloppet
avser och prisläget i september
1957. Ändring av nämnda tal
må ej föranleda ändring av basbeloppet,
med mindre talet stigit eller
nedgått med minst tre procent sedan
närmast föregående ändring av basbeloppet
vidtogs. Det sålunda beräknade
basbeloppet avrundas till närmaste
hundratal kronor.
1 Senaste lydelse av 5 kap, 1 § se 1964:156 och av 19 kap. 1 § se 1966:350.
Andra lagutskottets utlåtande nr 4/ år 1967
3
(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)
5 kap.
1 §•
Svensk medborgare, som är mantalsskriven
i riket eller som varit
mantalsskriven härstädes för det år
varunder han fyllt sextiotvå år och
för de fem åren närmast dessförinnan,
är berättigad till folkpension
enligt vad nedan sägs.
Har barn, som är svensk medborgare,
till följd av sin ålder icke blivit
mantalsskrivet här i riket, äger barnet
likväl rätt till barnpension enligt
8 kap. 5 § och vårdbidrag i form av
invaliditetsersättning enligt 9 kap.
3 §■
Svensk medborgare, som är bosatt
i riket eller som varit mantalsskriven
härstädes för det år varunder
han fyllt sextiotvå år och för de fem
åren närmast dessförinnan, är berättigad
till folkpension enligt vad nedan
sägs.
19 kap.
1 §
Arbetsgivare skall — — -—- —--
Avgift till sjukförsäkringen —--
Avgift till försäkringen -— — -—- —
Vid beräkning av avgift enligt denna
paragraf skall hänsyn icke tagas
till arbetstagare, vars lön under året
ej uppgått till trehundra kronor, och
ej heller till arbetstagares lön eller
ersättning i vad den för år räknat
överstiger sju och en halv gånger det
vid årets ingång gällande basbeloppet.
Vad gäller sjukförsäkringen
skall vidare, där ej fall som avses i
3 kap. 2 § andra stycket sista punkten
är för handen, vid beräkning av
avgift bortses från arbetstagare, som
icke är obligatoriskt försäkrad enligt
lagen om yrkesskadeförsäkring. Såvitt
angår försäkringen för tilläggspension
skall bortses från arbetstagare,
som vid årets ingång uppnått
sextiofem års ålder, så ock från ar1*
— Bihang till riksdagens protokoll
för tilläggspension.
----utfört arbete.
— — samma resultat.
Vid beräkning av avgift enligt denna
paragraf skall hänsyn icke tagas
till arbetstagare, vars lön under året
ej uppgått till trehundra kronor, och
ej heller till arbetstagares lön eller
ersättning i vad den för år räknat
överstiger sju och en halv gånger det
vid årets ingång gällande basbeloppet.
Vad gäller sjukförsäkringen
skall vidare, där ej fall som avses i
3 kap. 2 § andra stycket sista punkten
är för handen, vid beräkning av
avgift bortses från arbetstagare, som
icke är obligatoriskt försäkrad enligt
lagen om yrkesskadeförsäkring. Såvitt
angår försäkringen för tilläggspension
skall bortses från arbetstagare,
som vid årets ingång uppnått
sextiofem års ålder, så ock från ar1967.
9 samt. 2 avd. Nr 4/
Andra lagutskottets utlåtande nr ''ti år 1967
(Nuvarande lydelse)
betstagare i fall då lön eller annan
ersättning till honom antingen enligt
It kap. 2 § sista stycket icke räknas
såsom inkomst av anställning eller,
om arbetstagaren icke är svensk
medborgare eller mantalsskriven
härstädes, avser arbete utom riket.
Om redares------ — —
(Föreslagen lydelse)
betstagare i fall då lön eller annan
ersättning till honom antingen enligt
It kap. 2 § sista stycket icke räknas
såsom inkomst av anställning eller,
om arbetstagaren icke är svensk
medborgare och ej heller är bosatt
härstädes, avser arbete utom riket.
--stadgas särskilt.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1968.
Den nya lydelsen av 1 kap. 6 § skall dock tillämpas vid fastställande av
basbelopp för tid från och med augusti 1967.
Äldre bestämmelser gäller alltjämt i fråga om avgift för tid före den
1 januari 1968.
Andra lagutskottets utlåtande nr il år 1967
5
Förslag
till
Lag
om ändring i lagen den 25 maj 1962 (nr 382) angående införande av lagen om
allmän försäkring
Härigenom förordnas, att 10 och 12 §§ lagen den 25 maj 1962 angående
införande av lagen om allmän försäkring skall upphöra att gälla samt att
11 § nämnda lag1 skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan anges.
(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)
11 §•
För tiden intill utgången av juni
1968 skall, såframt ej Konungen
med riksdagen annorlunda förordnar,
i stället för bestämmelserna i
6 kap. 2 § första stycket, 7 kap. 4 §
och 8 kap. 4 § första stycket lagen
om allmän försäkring gälla att folkpension
i form av ålderspension, hel
förtidspension eller änkepension
skall för år räknat utgöra tretusentvåliundrasjuttio
kronor eller, där
den försäkrade är gift och hans make
åtnjuter folkpension i form av ålderspension
eller förtidspension eller
äger rätt till pension enligt 6 kap.
1 § första stycket nämnda lag samt
fall som nedan i tredje eller fjärde
stycket sägs ej är för handen, tvåtusenfemhundratrettiofem
kronor.
De i första stycket angivna pensionsbeloppen
skola för varje mångfald
av tre, varmed pensionspristalet
överstiger etthundra, förhöjas med
ett indextillägg. Varje sådant tillägg
För tiden intill utgången av juni
1968 skall i stället för bestämmelserna
i 6 kap. 2 § första stycket, 7
kap. 4 § och 8 kap. 4 § första stycket
lagen om allmän försäkring gälla att
folkpension i form av ålderspension,
hel förtidspension eller änkepension
skall för år räknat utgöra åttiosex
och en halv procent av basbeloppet
enligt nämnda lag eller, där den försäkrade
är gift och hans make åtnjuter
folkpension i form av ålderspension
eller förtidspension eller äger
rätt till pension enligt 6 kap. 1 §
första stycket samma lag samt fall
som nedan i andra eller tredje stycket
sägs ej är för handen, sextiosju
och en halv procent av basbeloppet.
1 Senaste lydelse av 11 § se 1966: 237.
6 Andra lagutskottets utlåtande nr ål år 1967
(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)
utgör för gift pensionsberättigad som
i första stycket sägs sextiofem kronor
och för annan pensionsberättigad
åttiofem kronor för år; dock
skola indextillägg, vilka motsvara så
många mångfalder av tre som pensions
pristalet 136 överstiger 100, utgöra
för gift pensionsberättigad fyrtio
kronor och för annan pensionsberättigad
femtio kronor för år samt
indextillägg, vilka motsvara så
många hela mångfalder av tre som
pensionspristalet för juni månad
1965 överstiger 136, utgöra för gift
pensionsberättigad sextio kronor och
för annan pensionsberättigad sjuttiofem
kronor för år. Därest pensionspristalet,
efter att hava stigit
med hel mångfald av tre, åter nedgår,
skola indextillägg utgå efter
oförändrade grunder, så länge pensionspristalet
överstiger närmast läg
-
re hela mångfald av tre.
Åtnjuter den ----—----------nämnda lag.
Åtnjuta makar —- -—- — —--—--allmän försäkring.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1967.
Utan hinder av denna lag skall folkpension utgå med lägst det belopp
som skolat utgå för juli 1967, om äldre lag gällt med den ändringen att
de i 11 § lagen angående införande av lagen om allmän försäkring angivna
beloppen tretusentvåhundrasjuttio kronor och tvåtusenfemhundratrettiofem
kronor i stället utgjort tretusenfyrahundrafyrtio kronor och tvåtusensexhundrasextiofem
kronor.
För den, som åtnjuter folkpension i form av ålderspension eller förtidspension
och vars pension jämlikt 18 § andra stycket lagen angående införande
av lagen om allmän försäkring utgår med högre belopp än som skolat
utges med tillämpning av 17 kap. 2 § lagen om allmän försäkring, skall
pensionen höjas med belopp motsvarande pensionsförhöjning som föranledes
av denna lag.
Pensionspristal skall sista gången fastställas för juli 1967.
Andra lagutskottets utlåtande nr il år 1967
7
Förslag
till
Förordning
om ändrad lydelse av 20 § förordningen den 18 december 1959 (nr 552) angående
uppbörd av vissa avgifter enligt lagen om allmän försäkring, m. m.
Härigenom förordnas, att 20 § förordningen den 18 december 1959 angående
uppbörd av vissa avgifter enligt lagen om allmän försäkring, m. m.1
skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan anges.
(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)
20 §.
Preliminär avgift för visst år skall
utgå med belopp motsvarande arbetsgivarens
under nästföregående
år debiterade slutliga avgift. Äro de
för utgiftsåret gällande procentsatserna
för avgiftsuttaget enligt lagen
om allmän försäkring högre eller
lägre än procentsatserna för det år
som den sålunda debiterade slutliga
avgiften avser, skall hänsyn härtill
tagas vid bestämmandet av den preliminära
avgiften.
Har slutlig---
Särskild beräkning
Preliminär avgift för visst år skall
utgå med belopp motsvarande arbetsgivarens
under nästföregående
år debiterade slutliga avgift. Äro de
för utgiftsåret gällande procentsatserna
för avgiftsuttaget enligt lagen
om allmän försäkring högre eller
lägre än procentsatserna för det år
som den sålunda debiterade slutliga
avgiften avser, skall hänsyn härtill
tagas vid bestämmandet av den preliminära
avgiften. Konungen äger
förordna att hänsyn skall tagas även
till mera betydande ändring, som avgiftsunderlaget
kan antagas komma
att undergå till följd av den allmänna
löneutvecklingen.
— slutliga avgiften.
— omständighet föreligger.
Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1968.
1 Förordningen omtryckt 1962:396.
8
Andra lagutskottets utlåtande nr 41 år 1967
Propositionens huvudsakliga innehåll
I propositionen föreslås att det nuvarande kravet på mantalsskrivning för
utlännings tillhörighet till sjukförsäkringen och tilläggspensioneringen
ersätts av ett krav på bosättning i Sverige. Förslaget innebär att en utlänning
redan genom bosättning i Sverige kan få rätt till sjukvårdsförmåner och sjukpenning
samt att pensionsgrundande inkomst kan tillgodoräknas honom för
det kalenderår då han bosatt sig här. Det gällande mantalsskrivningskravet
för rätt till folkpension för svensk medborgare, som inte varit mantalsskriven
i Sverige för det år varunder han fyllt 62 år och de fem åren närmast dessförinnan,
föreslås ersatt med ett krav på bosättning i Sverige.
Propositionen innehåller vidare förslag om de lagändringar som behövs
för genomförande av standardhöjningen och basbeloppsanknytningen av
folkpensioner i enlighet med förslag i statsverkspropositionen. Vid ett basbelopp
av 5 700 kr. blir fr. o. in. den 1 juli 1967 det årliga pensionsbeloppet
— bortsett från kommunalt bostadstillägg — för en ensam pensionär 4 920
kr. och för två pensionsberättigade makar tillhopa 7 680 kr. Ändring av
konsumentprisindex föreslås leda till ändring av pensionerna tidigare än
f. n. I propositionen föreslås, att riksdagen för budgetåret 1967/68 till folkpensioner
beviljar ett förslagsanslag av 5 535 milj. kr.
I propositionen föreslås dessutom att vid bestämmande av arbetsgivarnas
preliminära avgift enligt lagen om allmän försäkring, in. in. hänsyn skall
kunna tas till mera betydande ändring som avgiftsunderlaget kan antas
komma att undergå till följd av den allmänna löneutvecklingen.
Propositionen innehåller slutligen förslag i fråga om fondering i allmänna
sjukförsäkringsfonden.
Motionsyrkandet
I motionerna I: 748 av herr Hiibinette och II: 935 av herr Ringaby hemställes,
»att riksdagen med avslag å proposition nr 73 såvitt avser förslaget
om ändrad lydelse av 20 § förordningen den 18 december 1959 (nr 552)
angående uppbörd av vissa avgifter enligt lagen om allmän försäkring m. m.
i skrivelse till Kungl. Maj :t måtte anhålla om förnyad utredning samt
förslag i syfte att minska regleringsavgiften vid erläggande av arbetsgivaravgifter.
»
Beträffande de skäl motionärerna anfört till stöd för sitt yrkande hänvisas
till motionen I: 748.
Andra lagutskottets utlåtande nr il år 1967 9
D epar tements chefen
Föredragande departementschefen, statsrådet Aspling, har anfört följande.
Försäkringstillhörighet inom den allmänna försäkringen m. m.
Vid 1966 års riksdag slopades i huvudsak de regler inom tilläggspensioneringen
som var strängare för utlänningar än för svenska medborgare. En
kvarstående särregel för utlänning är stadgandet att den som inte är svensk
medborgare skall vara mantalsskriven i Sverige för att anses som forsakrad
enligt AFL. Svensk medborgare är försäkrad utan villkor om mantalsskrivning.
Det särskilda mantalsskrivningskravet är av betydelse för utlännings
tillhörighet till både sjukförsäkringen och tilläggspensioneringen. Mantalsskrivningen
avser kalenderår och bygger i princip på bosättning den 1
november året dessförinnan. Med hänsyn till mantalsskrivningskravet kan
en invandrad utlänning alltså få vänta upp till 14 månader innan han kan få
del av sjukförsäkringens förmåner. För tilläggspensioneringens del innebär
mantalsskrivningskravet att utlänning inte tillgodoräknas pensionsgrundande
inkomst för invandringsåret.
Det gällande mantalsskrivningskravet för utlänning har genom internationella
överenskommelser i stor utsträckning satts ur kraft i vad avser
sjukförsäkringen. Av den i det föregående lämnade redogörelsen framgår
att det största antalet utländska invandrare till Sverige, bl. a. medborgare
i de nordiska länderna, inte behöver avvakta mantalsskrivning. De blir
sjukförsäkrade vid bosättningen i Sverige. För den som endast kan åberopa
den provisoriska europeiska överenskommelsen och det är bl. a. fallet med
en förhållandevis stor grupp av invandrare, nämligen medborgare i Västtyskland,
gäller dock en väntetid på sex månader såvida han inte blir
mantalsskriven dessförinnan.
Vid behandlingen i prop. 1966:59 av utlänningars ställning inom tillläggspensioneringen
gav jag uttryck för uppfattningen att starka skäl talar
för att mantalsskrivningskravet slopas både för sjukförsäkringens och tillläggspensioneringens
del. Riksförsäkringsverket har undersökt de administrativa
konsekvenserna av ett sådant steg och funnit att det inte föreligger
något hinder att ersätta mantalsskrivningskravet med ett krav på bosättning
i Sverige. Verkets förslag har vunnit allmän anslutning vid remissbehandlingen.
Jag förordar att det genomförs. I enlighet härmed bör ändring
göras i 1 kap. 3 § och i 19 kap. 1 § AFL.
Riksförsäkringsverket har relativt utförligt behandlat frågan om bosättningsbegreppet
inom den allmänna försäkringen och folkbokföringen. Enligt
verkets mening är det angeläget att man får ett såvitt möjligt enhetligt
bosättningsbegrepp, som tillgodoser både den allmänna försäkringens och
folkbokföringens behov. En i betänkandet Ny folkbokföringsförordning
m. m. (SOU 1966: 16) aviserad översyn av bosättningsbegreppet bör enligt
10
Andra lagutskottets utlåtande nr it år 1967
verkets mening ske utan dröjsmål och under medverkan av verket. Jag
delar verkets uppfattning men vill framhålla, att översynen inte bör föranleda
att den nu föreslagna reformen skjuts upp. Jag förordar att lagändringarna
träder i kraft den 1 januari 1968.
I avvaktan på att bosätlningsbegreppet blir föremål för översyn torde
försäkringskassorna för sjukförsäkringens del få följa den praxis som
de hittills tillämpat, när de haft att bedöma försäkringstillhörigheten
för invandrad utlänning som omfattas av en internationell överenskommelse.
Pensionsgrundande inkomst inom tilläggspensioneringen beräknas
av de lokala skattemyndigheterna i efterhand för föregående kalenderår.
Jag delar riksförsäkringsverkets uppfattning att de lokala skattemyndigheterna
regelmässigt bör kunna bedöma frågan om en utlänning varit
bosatt i Sverige under någon del av nämnda år med ledning av kyrkobokföringen.
Jag förutsätter att riksförsäkringsverket och centrala folkbokförings-
och uppbördsnämnden i samverkan når en tillfredsställande lösning
av frågan om aviseringsförfarandet mellan länsstyrelse, lokal skattemyndighet
och allmän försäkringskassa.
Det tidigare generella kravet på mantalsskrivning för rätt till folkpension
mjukades upp i samband med tillkomsten av AFL. Enligt 5 kap.
1 § första stycket AFL föreligger rätt till folkpension dels för svensk medborgare
som är mantalsskriven i Sverige, dels för annan svensk medborgare
som varit mantalsskriven här för det år han fyllt 62 år och de fem
åren närmast dessförinnan. En svensk medborgare som inte uppfyller
sistnämnda förutsättningar och som återvänder till Sverige från vistelse
i utlandet, kan inte få folkpension förrän han blivit mantalsskriven. Trots
att han är bosatt i Sverige kan han få vänta upp till 14 månader innan
pension kan utgå. Riksförsäkringsverket har föreslagit sådan ändring
av 5 kap. 1 § första stycket AFL att rätt till folkpension skall föreligga för
svensk medborgare som är bosatt i Sverige eller som varit mantalsskriven
här för det år då han fyllt 62 år och för de fem åren närmast dessförinnan.
Förslaget avhjälper bl. a. vissa brister i socialförsäkringsskyddet för
svenskar som vänder hem från internationell biståndsverksamhet (jfr rskr
1965:414). Jag förordar förslaget.
I 5 kap. 1 § andra stycket AFL finns en bestämmelse som syftar till att
barn, som är svensk medborgare, skall kunna få folkpension i form av
barnpension och vårdbidrag redan under första levnadsåret. Med den nyss
förordade ändringen av paragrafens första stycke kan bestämmelsen utgå.
Förslagets ekonomiska verkningar blir enligt riksförsäkringsverkets bedömning
så ringa, att de inte behöver påverka anslagsberäkningen för folkpensioner.
Standardhöjning och basbeloppsankngtning av folkpensioner
I prop. 1967: 1 (bil. 7 s. 23) har föreslagits en standardhöjning av folkpensionerna
den 1 juli 1967 med 170 kr. för en ensam pensionär och 260 kr.
11
Andra lagutskottets utlåtande nr 41 år 1967
föi ett pensionärspar. Med 23 indextillägg skulle ålderspensionens årsbelopp
bli frånsett kommunalt bostadstillägg — 4 925 kr. för en ensam pensionär
och 7 670 kr. för ett pensionärspar. Motsvarande höjningar inträder för hel
förtidspension och oreducerad änkepension.
I prop. 1967: 1 har jag vidare anmält att jag avser att föreslå ändringar i
fråga om värdesäkringen av folkpensionerna. Folkpensionsbeloppen är i
AFL uttryckta i procent av basbeloppet, vilket på visst sätt förändras efter
ändringar i det allmänna prisläget. Ålderspensionen anges till 90 % av basbeloppet
för en ensam pensionär och till sammanlagt (67,5 + 67,5) 135 %
av basbeloppet för två pensionsberättigade makar. Av tekniska skäl har
folkpensionernas anknytning till basbeloppet hittills kunnat genomföras
endast i fråga om barnpension, barntillägg, invaliditetstillägg och invaliditetsersättning.
Folkpensioneringens huvudförmåner ålderspension, förtidspension
och änkepension anges i stället i övergångsbestämmelser till AFL,
vilka är avsedda att gälla längst fram till den 1 juli 1968, i ett belopp i kronor.
Pensionsbeloppen värdesäkras genom indextillägg som utlöses vid viss
förändring av det s. k. pensionspristalet som i sin tur bestäms av konsumentprisindex.
Det finns nu möjlighet att byta ut den nuvarande anordningen
med indextillägg mot den form av värdesäkring som anges i AFL och som
innebär att pensionernas totalbelopp står i relation till det vid varje tidpunkt
gällande basbeloppet. Jag förordar att så sker fr. o. in. den 1 juli 1967.
De i AFL angivna andelarna av basbeloppet — 90 resp. 135 % — är avsedda
att nås år 1968 sedan de standardhöjningar som statsmakterna uttalat
sig för genomförts i sin helhet. Procentandelen av basbeloppet bör vid basbeloppsanknytning
den 1 juli 1967 lämpligen avvägas så att den med det
senast fastställda basbeloppet 5 700 kr. ger i stort sett samma pensionsbelopp
som vid 23 indextillägg skulle ha utgått för juli 1967 enligt äldre lagstiftning
vid en standardhöjning med 170 kr. resp. 260 kr., dvs. 4 925
kr. för en ensam pensionär och 7 670 kr. för ett pensionärspar. Detta
resultat nås om pensionen för en ensam pensionär bestäms till 86,5 %
av basbeloppet och för var och en av två makar till 67,5 % av basbeloppet,
dvs. för makarna tillhopa 135 %. Under angiven förutsättning blir,
med tillämpning av 16 kap. 4 § AFL, pensionsbeloppet 4 920 kr. för en ensam
pensionär och 7 680 kr. för ett pensionärspar. Det procenttal som avsetts för
makar fr. o. m. juli 1968 skulle man alltså nå redan den 1 juli 1967. Detta
beror på att den i AFL angivna relationen mellan pensionen för en ensam
pensionär och pensionen för två makar inte överensstämmer med den nu
gällande. Enligt AFL skall pensionen till två pensionsberättigade makar motsvara
150 % av det för ensam pensionär gällande beloppet. F. n. utgör pensionen
för två makar omkring 156 % av det för ensam pensionär gällande
beloppet. Pensionsförsäkringskommittén har i uppdrag att ompröva den i
AFL angivna relationen mellan pensionsbeloppen för en ensam pensionär
och för makar. I tilläggsdirektiv till utredningen har jag uttalat att det torde
stå klart att denna relation bör justeras.
12 Andra lagutskottets utlåtande nr it år 1967
Jag föreslår att pensionen för tiden intill utgången av juni 1968 för en
ensam pensionär bestäms till 86,5 % av basbeloppet. För pensionen till var
och en av två pensionsberättigade makar bör den i AFL angivna procentsatsen
67,5 gälla. Förslaget kräver ändring av 11 § första stycket lagen angående
införande av AFL. Den andel av basbeloppet, varmed pensionen för
pensionsberättigade makar skall utgå fr. o. in. den 1 juli 1968, får man ta
ställning till när pensionsförsäkringskommittén lagt fram sitt förslag i
denna fråga.
Bestämmelserna om fastställande av pensionspristal i 10 § lagen angående
införande av AFL, om indextillägg i 11 § andra stycket samt om beräkning
och utbetalning av folkpension i vissa fall i 12 § blir obehövliga efter basbeloppsanknytningen.
Jag föreslår därför att 10 och 12 §§ upphävs samt att
andra stycket utesluts ur 11 §.
Skulle konsumentprisindex stiga på så sätt att ett tjugofjärde indextillägg
enligt nuvarande regler utlöses under tiden t. o. in. den månad då basbeloppsanknytningen
införs, dvs. juli 1967, bör en indexhöjning av pensionerna
ske även om nästa basbeloppsändring inträffar senare. Genom en sådan
anordning skapas garantier för att pensionen inte kan utgå med lägre belopp
än vad som enligt äldre lagstiftning skulle ha gällt för juli 1967 efter
en standardhöjning med 170 kr. för en ensam pensionär och 260 kr. för ett
pensionärspar. Basbeloppsanknytningen bör därför kombineras med en garantiregel
av detta innehåll. Jag förordar att så sker genom en övergångsbestämmelse
till den tidigare förordade ändringen av lagen angående införande
av AFL.
Standardhöjningar och indextillägg har de senaste åren fullt ut tillkommit
ålders- och förtidspensionärer, som åtnjuter ersättning från yrkesskadeförsäkringen
och vilkas pension utgår med tillämpning av 18 § andra stycket
lagen angående införande av AFL. Också de pensionshöjningar som inträffar
efter den 30 juni i år bör tillkomma dessa pensionärer utan reduktion. Jag
förordar en övergångsbestämmelse härom.
Basbelopp fastställs för varje månad och utgör 4 000 kr. multiplicerat
med det tal, som anger förhållandet mellan det allmänna prisläget under
tredje månaden före den som basbeloppet avser och prisläget i september
1957. Pensionspristalet gäller också för tredje månaden efter den som beräkningen
av prisrelationen avser. Konsumentprisindex för en viss månad
föreligger under den närmast följande månaden, då prisrelationen också
beräknas. Tidigare har det inte varit tekniskt möjligt att använda det därvid
framkomna basbeloppet eller pensionspristalet redan vid den närmast följande
pension sutbetalningen utan man har måst vänta därmed en månad.
Det är enligt min mening önskvärt att pensionärerna så snabbt som möjligt
får den höjning av pensionen som skall ske vid en ändring av basbeloppet.
Enligt vad jag erfarit finns det nu tekniska förutsättningar att tillgodoföra
pensionärerna dessa pensionshöjningar utan det hittillsvarande upp
-
Andra lagutskottets utlåtande nr bl år 1967
13
skovet på en månad. Pensionshöjningar som utlöses genom basbeloppets
böjning kan på så sätt komma pensionärerna till godo redan andra månaden
efter den som prisförändringen ägt rum. Jag föreslår att 1 kap. 6 § AFL
ändras så att basbeloppet fastställs på grundval av prisläget under andra
månaden före den som beloppet avser.
Kostnaderna för standardhöjningen kan beräknas till omkring 190 milj.
kr. för budgetåret 1967/68. Årskostnaden för den tidigare utbetalningen av
pensionshöjningar vid ändringar av basbeloppet kan beräknas till ca 15
milj. kr.
Beräkning av arbetsgivaravgifter
Arbetsgivares avgifter enligt AFL samt avgift för obligatorisk yrkesskadeförsäkring
i riksförsäkringsverket m. m. debiteras och uppbärs gemensamt.
Avgiften beräknas av riksförsäkringsverket på grundval av ett av verket
för arbetsgivaren fastställt avgiftsunderlag, vilket motsvarar summan av
faktiskt utgivna löner in. m. efter vissa avdrag. För debitering och uppbörd
tillämpas två metoder. Enligt den ena debiteras avgiften på arbetsgivarens
skattsedel som slutlig skatt och uppbärs i samma ordning som skatten. Enligt
den andra debiteras avgiften på en särskild räkning som verket tillställer
arbetsgivaren och avgiften uppbärs direkt av verket. Huvudregeln är
att den förra metoden tillämpas när den sammanlagda avgiften uppgår till
högst 1 000 kr. och den senare i övriga fall. Verket kan dock göra undantag
i båda riktningarna.
Arbetsgivaravgift, som uppbärs av riksförsäkringsverket, debiteras såsom
slutlig avgift under året näst efter det år då arbetsgivaren haft de löneutgifter
in. m. som ingår i avgiftsunderlaget. I avräkning på slutlig avgift
skall arbetsgivaren varje år erlägga preliminär avgift. Denna skall enligt
huvudregeln utgå med ett belopp motsvarande den slutliga avgift, vilken
debiterades under nästföregående år och som alltså avser löner under året
före sistnämnda år. Om avgiftsprocenten enligt AFL för det år då den preliminära
avgiften tas ut är större eller mindre än för det år som den sålunda
debiterade slutliga avgiften avser, skall hänsyn dock tas härtill vid
bestämmandet av den preliminära avgiften. Det sagda innebär att den slutliga
avgiften för t. ex. år 1966 debiteras år 1967 och erläggs under år 1968.
Från den slutliga avgiften dras den preliminära avgiften för år 1966 av.
Denna preliminära avgift är normalt lika med den slutliga avgift som debiterats
år 1965 och som alltså avser år 1964. Härav framgår att till grund för
den preliminära avgiften för ett visst år ligger i princip lönesummorna två år
tidigare.
Erfarenheten har visat att de gällande beräkningsreglerna leder till att
det uppkommer en avsevärd skillnad mellan den preliminära arbetsgivaravgiften
för ett visst år och den slutliga avgiften för samma år. Av departementspromemorian
framgår att skillnaden mellan de båda avgiftssum
-
14 Andra lagutskottets utlåtande nr il år 1967
morna — den s. k. regleringsavgiften — för åren 1960—1965 motsvarade
i runt tal lägst 26 och högst 44 % av de preliminära avgifterna. 1 kronor
räknat har regleringsavgifterna under de aktuella åren varierat mellan
216 och 664 milj. kr. Det senare talet som avser år 1965 är ett uppskattat
belopp. Ett flertal omständigheter har medverkat till att regleringsavgifterna
blivit så stora. Den främsta orsaken torde vara den betydande allmänna
löneökningen från år till år. Redan en löneökning med 5 % om året
medför enligt gällande beräkningsgrunder i och för sig en skillnad på omkring
10 % mellan underlaget för den preliminära avgiften för ett visst år
och underlaget för den slutliga avgiften för samma år.
Särskild beräkning av preliminär avgift kan ske bl. a. om skillnaden
mellan preliminär avgift enligt vanliga regler och den slutliga avgift som
är att påräkna skulle bli mera betydande eller annan särskild omständighet
föreligger. Denna bestämmelse är emellertid inte avsedd att tillämpas
så generellt att man kan beakta den skillnad mellan preliminär och slutlig
avgift som beror på en fortgående löneökning. Den eftersträvade bättre
överensstämmelsen mellan den preliminära avgiften och den slutliga avgiften
torde inte heller kunna nås med tillämpning av reglerna om jämkning
av preliminär avgift.
Åtgärder bör därför vidtas så att skillnaden mellan de preliminära och
de slutliga avgiftsbeloppen kan bli mindre. I promemorian föreslås att 20 §
första stycket förordningen angående uppbörd av vissa avgifter enligt lagen
om allmän försäkring, m. in. kompletteras med en regel om att vid bestämmandet
av den preliminära avgiften hänsyn skall kunna tas till mera betydande
ändring som avgiftsunderlaget kan antas komma att undergå till
följd av den allmänna löneutvecklingen. Enligt förslaget bör det ankomma
på Kungl. Maj :t att förordna härom och att ange de generella grunder efter
vilka avgiftsunderlaget skall räknas upp.
Den bärande tanken i promemorieförslaget att den preliminära avgiften
bör kunna beräknas efter sådana grunder att den beloppsmässigt nära motsvarar
den slutliga avgiften har så gott som undantagslöst fått ett gynnsamt
mottagande vid remissbehandlingen. Jag förordar att förslaget genomförs.
Ändringen bör träda i kraft den 1 januari 1968.
A Ilmänna sjukförsäkringsfonden
Enligt 19 kap. 1 § lagen om allmän försäkring skall arbetsgivarna erlägga
avgift till bl. a. sjukförsäkringen. Arbetsgivaravgiften till sjukförsäkringen
utgjorde enligt nämnda paragraf och 19 kap. 4 § i lydelsen före den 1
januari 1967 1,5 % av löner upp till 22 000 kr. för år räknat. Av avgiften
skulle 11/15 användas till bekostande av utgifterna för tilläggssjukpenning
i vad den svarade mot inkomst av anställning. Beloppet fördelas mellan
försäkringskassorna i förhållande till deras utgifter för sådan sjukpenning.
Kungl. Maj :t äger dock med riksdagen bestämma, att viss del av beloppet
Andra lagutskottets utlåtande nr 41 år 1967 15
i stället skall ingå till en fond, allmänna sjvikförsäkringsfonden, vilken förvaltas
enligt grunder som fastställs i samma ordning. Före den 1 januari
1963 gällde i princip likartade bestämmelser i fråga om arbetsgivarnas
bidrag till utgifterna för tilläggssjukpenning enligt lagen om allmän sjukförsäkring
och för tilläggspenning enligt lagen om moderskapshjälp.
Fr. o. m. den 1 januari 1967 gäller enligt 19 kap. 1 och 4 §§ lagen om
allmän försäkring att arbetsgivaravgiften till sjukförsäkringen utgör 2,6 %
av löner upp till sju och en halv gånger basbeloppet. Av avgiften skall 19/26
användas till bekostande av utgifterna för tilläggssjukpenning i vad den
svarar mot inkomst av anställning.
När arbetsgivarnas bidrag till kostnaderna för löntagarnas tilläggssjukpenning
och tilläggspenning ursprungligen fastställdes beräknades det, att
dessa bidrag skulle komma att svara för ungefär 60 % av kostnaderna för
nämnda ändamål. Detta antagande har legat till grund för finansieringsreglerna
t. o. in. år 1966. F. n. är riktmärket för arbetsgivarnas tillskott till
utgifterna för löntagarnas tilläggssjukpenning satt till 75 % av utgifterna.
Under åren 1955—1958 översteg arbetsgivarbidragen procenttalet 60. Det
överskjutande beloppet har i enlighet med statsmakternas för varje särskilt
år fattade beslut fonderats i allmänna sjukförsäkringsfonden. För åren
1959 och 1960 har den för tilläggssjukpenning och tilläggspenning avsedda
delen däremot inte uppgått till beräknade 60 % av utgifterna. För år 1959
ansågs detta inte kräva någon åtgärd. För år 1960 återfördes från fonden
det belopp varmed arbetsgivarbidragen för ifrågavarande ändamål understeg
60 % av utgifterna. Motsvarande återföring gjordes också för åren
1961 och 1962. För åren 1963 och 1964 har till fonden överförts de belopp
varmed arbetsgivarnas avgifter för tilläggssjukpenning för anställda översteg
60 % av kassornas utgifter för sådan sjukpenning (prop. 1965: 45, L2U
41, rskr 229).
Riksförsäkringsverket har tagit upp frågan om ytterligare överföring av
medel till fonden. Varket upplyser, att arbetsgivaravgifterna för åren 1965
och 1966 till löntagarnas tilläggssjukpenning beräknas överstiga försäkringskassornas
utgifter för detta ändamål med omkring 35 respektive 20
milj. kr.
Verket upplyser vidare att allmänna sjukförsäkringsfonden den 30 juni
1966 uppgick till 343,4 milj. kr.
Riksförsäkringsverket anser att intet talar emot att den nämnda 60-procentregeln
tillämpas även för åren 1965 och 1966. Verket förordar att till
allmänna sjukförsäkringsfonden överförs de belopp varmed arbetsgivaravgift
för åren 1965 och 1966 till tilläggssjukpenning för anställda överstiger
60 % av de under respektive år i de allmänna försäkringskassorna
bokförda utgifterna för sådan sjukpenning.
Allmänna sjukförsäkringsfonden har till syfte att utgöra en reserv vid
tillfälliga påfrestningar på försäkringens finanser, överskott av den art
16
Andra lagutskottets utlåtande nr 41 år 1967
som riksförsäkringsverket redogjort för har hittills överförts till fonden.
Någon anledning att överge denna praxis föreligger inte. Jag förordar att
till allmänna sjukförsäkringsfonden överförs de belopp varmed arbetsgivarnas
avgifter för tilläggssjukpenning för anställda för vart och ett av åren
1965 och 1966 överstiger 60 % av kassornas utgifter för sådan sjukpenning
under de angivna åren.
Lagrådet
Lagrådet, som haft att uttala sig om förslag till 1) lag angående ändring
i lagen den 25 maj 1962 (nr 381) om allmän försäkring och 2) lag om
ändring i lagen den 25 maj 1962 (nr 382) angående införande av lagen om
allmän försäkring, har lämnat lagförslagen utan erinran.
Utskottet
I propositionen föreslås att mantalsskrivning som villkor för utlännings
tillhörighet till sjukförsäkringen och tilläggspensioneringen skall ersättas
med ett krav på bosättning i Sverige. Även inom folkpensioneringen föreslås
en lättnad i fråga om mantalsskrivningsvillkoret. Den nuvarande huvudregeln
om mantalsskrivning som villkor för rätt till folkpension för svensk
medborgare föreslås ersatt med ett krav på bosättning i riket. Propositionen
innehåller vidare förslag om standardhöjning av folkpensionen fr. o. m. den
1 juli 1967 samt anknytning av pensionerna till basbeloppet. Med nuvarande
basbelopp kommer pensionsbeloppet för ensam pensionär att uppgå till
4 920 kr. och för två pensionsberättigade makar till 7 680 kr.
Förutom ovanstående frågor behandlas ett problem som rör beräkning av
arbetsgivaravgifter enligt lagen om allmän försäkring. Arbetsgivaravgifter
som överstiger 1 000 kr. inbetalas av arbetsgivaren direkt till riksförsäkringsverket
i delposter sex gånger om året. Avgiften erläggs som preliminär
avgift det år arbetsgivaren haft de löneutgifter som ingår i avgiftsunderlaget.
Året därefter fastställes den definitiva avgiften. Den preliminära
avgiften skall enligt huvudregeln utgå med ett belopp som motsvarar den
slutliga avgiften under nästföregående år. Om avgiftsprocenten enligt lagen
om allmän försäkring höjts tas dock hänsyn härtill. Systemet innebär att
den preliminära avgiften för t. ex. år 1967 beräknas med utgångspunkt från
löneförhållandena år 1965. Någon hänsyn till exempelvis generella lönehöjningar
tas i princip inte, men det finns möjlighet att i det individuella fallet
göra särskild beräkning av den preliminära avgiften om avvikelsen från den
slutliga avgiften blir mera betydande.
Det nuvarande systemet bar lett till att avsevärda skillnader uppstått
mellan de belopp arbetsgivarna erlagt preliminärt och de slutligt fastställda.
Under senare år bar skillnaden årligen totalt överstigit 600 milj. kr. Enligt
Andra lagutskottets utlåtande nr bl år 1967
17
propositionen bör den uppkomna skillnaden främst tillskrivas det förhållandet
att man vid bestämmande av den preliminära avgiften ej kunnat ta hänsyn
till mera betydande ändringar som avgiftsunderlag kan antas undergå
till följd av den allmänna löneutvecklingen. I propositionen föreslås en regel
som innebär att Kungl. Maj :t bemyndigas förordna härom och ange de generella
grunder efter vilka avgiftsunderlaget skall beräknas.
I motionerna I: 748 av herr Hubinette och II: 935 av herr Ringaby reses
invändningar mot att Kungl. Maj :t får befogenhet att utan närmare reglering
bestämma om underlaget för aA^giftsuttaget. Motionärerna anser det
olämpligt att basera avgiftsuttaget på något slags prognosmetod. De delar
visserligen uppfattningen att skillnaden mellan preliminär och slutlig avgift
bör reduceras men hävdar att det bör ske genom någon annan metod än den
som föreslås i propositionen. De yrkar därför avslag på propositionen i
denna del och hemställer, att riksdagen skall begära förnyad utredning av
frågan.
Utskottet kan för sin del instämma i uppfattningen att det är angeläget
att nå bättre överensstämmelse mellan den preliminära och slutliga avgiften.
Ett sätt att nå detta syfte är att som propositionen förordar justera det preliminära
avgiftsuttaget efter den allmänna löneutvecklingen. Utskottet anser
sig kunna utgå från att Kungl. Maj :t vid angivandet av de grunder efter
vilka avgiftsunderlaget skall beräknas går till väga med erforderlig försiktighet.
Det är av vikt att Kungl. Maj :t har sin uppmärksamhet riktad på
verkningarna av det nya systemet och snabbt vidtar de åtgärder som kan
påkallas av förhållandena. Med hänvisning till det anförda anser sig utskottet
kunna biträda propositionens förslag i förevarande del. Därav följer att
motionerna inte bör föranleda någon åtgärd från riksdagens sida.
Utöver vad ovan anförts har de i propositionen framlagda förslagen och
de av departementschefen i anslutning därtill gjorda uttalandena inte givit
utskottet anledning till erinran eller särskilt uttalande.
Med hänvisning till det anförda får utskottet hemställa,
att riksdagen med avslag å motionerna I: 748 och II: 935
måtte bifalla förevarande proposition, nr 73, såvitt den hänvisats
till lagutskott.
Stockholm den It maj 1967
På andra lagutskottets vägnar:
AXEL STRAND
Vid detta ärendes behandling har närvarit
från första kammaren: herrar Strand, Lars Larsson, Hubinette, fru
Nilsson, herrar Eric Carlsson, Wanhainen, Erik Filip Petersson och Wirtén;
18
Andra lagutskottets utlåtande nr il år 1967
från andra kammaren: herrar Anderson i Sundsvall, Rimmerfors,
Gustavsson i Alvesta, fröken Wetterström, herr Bengtsson i Varberg, fröken
Sandell, fru Svensson och fru Skantz.
ESSELTE AB. STHLM 67
714741