Andra lagutskottets utlåtande nr 36 år 1967
1
Nr 36
Utlåtande i anledning av väckta motioner om vissa sjukförmåner för
hemmadöttrar.
Andra lagutskottet har behandlat två inom riksdagen väckta, till lagutskott hänvisade
motioner, nr 1:621 av herr Fälldin och fru Olsson, Elvy, samt nr 11:790 av
herr Johansson i Växjö m. fl.
I motionerna, vilka är likalydande, har hemställts,
”att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla om översyn av reglerna
för hemmadöttrarnas placering i sjukpenningklass;
att riksdagen måtte besluta om sådan ändring av gällande lagstiftning att hemmadöttrar
beredes möjlighet att teckna frivillig tilläggssjukpenningförsäkring; samt
att vederbörande utskott måtte utarbeta erforderlig författningstext”.
Utskottet har i den ordning § 46 riksdagsordningen föreskriver från riksförsäkringsverket
inhämtat yttrande över motionerna, såvitt avser frivillig sjukpenningförsäkring.
Motionerna
I motionerna anföres i huvudsak följande.
I princip skall hemmadotter som vårdar föräldrar, som erhåller landstingsbidrag
för sin vård och som sedan helt eller delvis betalar detta som lön till dottern, placeras
i den sjukpenningklass som motsvaras av lönen och naturaförmånen. Om inget bidrag
utgår till vårdtagaren och vårdarens enda förmån är fri kost och logi, bör vederbörande
inplaceras i den sjukpenningklass som motsvaras av värdet för naturaförmånerna.
I detta liksom i föregående fall bör vårdtagaren betraktas som arbetsgivare och
således betala arbetsgivaravgift.
Ovanstående beskrivning av situationen torde tyvärr inte ha sin motsvarighet i
praktiken. Inlämnande av arbetsgivaruppgift och erläggande av arbetsgivaravgift
torde inte förekomma i den utsträckning som man vid studium av bestämmelserna
skulle hä anledning att antaga. Så som dessa anställningsförhållanden i praktiken
fungerar är det ytterligt sällan som vårdaren är inplacerad i någon sjukpenningklass.
Vi anser det vara angeläget att en översyn företages av hemmadöttrarnas placering i
sjukpenningklass.
Frivillig tilläggsförsäkring kan enligt lagen om allmän försäkring erhållas endast av
två kategorier försäkrade, nämligen vissa kvinnor utan eller med endast ringa arbetsinkomst
samt studerande. Som allmän förutsättning för försäkring för frivillig tillläggssjukpenning
gäller att hon skall stadigvarande sammanbo med make eller med
barn under 16 år till henne eller hennes make, eller med någon med vilken hon varit
Bihang till riksdagens protokoll 1967. 9 samt. 2 avd. Nr 36
2
Andra lagutskottets utlåtande nr 36 år 1967
gift eller haft barn. Av detta följer att hemmadotter endast kan teckna försäkring för
tilläggssjukpenning om hon har hemmavarande barn under 16 år. Ur många synpunkter
framstår det som angeläget att möjligheter skapas för hemmadöttrar att erhålla
den trygghet vid sjukdom som den frivilliga tilläggssjukpenningen ger.
Beträffande övriga skäl, som motionärerna åberopat som stöd för sina yrkanden,
får utskottet hänvisa till motionen 1:621.
Gällande bestämmelser m. in.
Hemmadotterbegreppet m. m.
I betänkandet Hemmadöttrar (stencil S 1963:2) definierar socialpolitiska kommittén
”aktuella hemmadöttrar” som ogifta kvinnor som har som huvudsaklig sysselsättning
att vårda föräldrar eller andra anhöriga.
Socialpolitiska kommittén redovisar i betänkandet en undersökning som var avsedd
att ge bl. a. en uppfattning om arten och omfattningen av hemmadotterproblemet
på längre sikt. Av landets 1 028 kommuner (Stockholm stad ej inräknad) lämnade
769, dvs. 75 procent, statistiska uppgifter om hemmadöttrar. I undersökningen redovisades
sammanlagt 2 495 personer som aktiva hemmadöttrar samt 1 581 ensamställda
f. d. hemmadöttrar med försörjningssvårigheter.
Grunderna för sjukpenningförsäkringen
Den obligatoriska sjukpenningförsäkringen regleras i 3 kap. lagen om allmän försäkring.
För att kunna omfattas av sjukpenningförsäkringen måste man vara antingen
förvärvsarbetande eller tillhöra den grupp kvinnor, som betecknas som hemmafruar.
För att en försäkrads arbetsinkomst skall medföra rätt till sjukpenningförsäkring
måste arbetsinkomsten uppgå till minst 1 800 kr. om året. Den som har sådan
inkomst skall vara tillförsäkrad en grundsjukpenning på 6 kr. för dag. Försäkrad som
har en arbetsinkomst på minst 2 600 kr. skall dessutom vara tillförsäkrad en tilläggssjukpenning
på minst en kr. och högst 46 kr. för dag, beroende på årsinkomstens
storlek. Sammanlagda sjukpenningen för försäkrad med minst nämnda inkomst är
alltså lägst 7 kr. och högst 52 kr. för dag. Såsom hemmafru räknas sådan kvinnlig
försäkrad under 67 år, som inte har någon arbetsinkomst eller har så ringa arbetsinkomst
att den inte uppgår till 1 800 kr. för år och som (a) är gift och stadigvarande
sammanbor med maken eller i annat fall (b) stadigvarande sammanbor med barn
under 16 år till henne eller hennes make eller (c) stadigvarande sammanbor med
man, med vilken hon varit gift eller har eller haft barn. Till personer, som tillhör
hemmafruförsäkringen, utgår grundsjukpenning med 6 kr. för dag. Hemmafru kan
genom frivillig försäkring förskaffa sig sjukpenningtillägg (se nedan).
Placering i sjukpenningklass
Det är försäkringskassan som avgör, om en försäkrad skall omfattas av sjukpenningförsäkringen
och vilken sjukpenningklass en sjukpenningförsäkrad skall tillhöra.
3
Andra lagutskottets utlåtande nr 36 år 1967
Såsom i det följande närmare beskrives träffar kassan sitt beslut med ledning av uppgifter
från den försäkrade och upplysningar som kassan inhämtar rörande hans inkomstförhållanden.
Med inkomst av förvärvsarbete avses den inkomst i penningar
och naturaförmåner i form av kost eller bostad, som försäkrad kan antagas komma
att tills vidare åtnjuta av eget arbete, antingen såsom arbetstagare i allmän eller enskild
tjänst (inkomst av anställning) eller ock eljest (inkomst av annat förvärvsarbete).
Inkomstberäkningen skall avse nettoinkomsten, dvs. inkomsten efter avdrag
för kostnader för inkomstens förvärvande. I praxis brukar vid inkomstberäkningen
inte göras avdrag för smärre omkostnader, exempelvis kostnader för resor till och från
arbetet. Inkomst av naturaförmåner i form av kost eller bostad skall uppskattas efter
de regler, som tillämpas vid taxering till kommunal inkomstskatt.
Inkomstbedömningen
Beräkning av inkomst av förvärvsarbete skall, där förhållandena ej eljest är kända
för försäkringskassan, grundas på de upplysningar, som kassan kan inhämta av den
försäkrade eller dennes arbetsgivare eller som må kunna framgå av den uppskattning,
som vid taxering gjorts av den försäkrades inkomst. Inkomst av arbete för egen
räkning må ej beräknas högre än som motsvarar skälig avlöning för liknande arbete
för annans räkning.
Omprövning av placering i sjukpenningklass
Allmän försäkringskassa skall i samband med inskrivning av försäkrad besluta
angående den försäkrades placering i sjukpenningklass. Inskrivning sker i allmänhet
då vederbörande fyller 16 år eller inflyttar från utlandet. Den försäkrades placering i
sjukpenningklass skall omprövas då vissa omständigheter som närmare angives i lagen
om allmän försäkring (3 kap. 5 §) inträffar. Sådan omprövning skall, såvitt här är
av intresse, ske när till kassans kännedom kommit att försäkrads inkomstförhållanden
undergått ändring av betydelse för placeringen i sjukpenningklass. Sådan kännedom
erhåller kassan i främsta rummet genom anmälan från den försäkrade. Enligt 3 kap.
6 § lagen om allmän försäkring är försäkrad skyldig att så snart ske kan och senast
inom två veckor till den allmänna försäkringskassan anmäla sådan ändring i inkomstförhållandena
som nyss sagts.
Klassplaceringskontroll
Att sjukpenningförsäkringen är av obligatorisk karaktär innebär inte bara att den
som är förvärvsarbetande har rätt att vara placerad i den sjukpenningklass, som motsvarar
hans inkomst, utan också att han har skyldighet att tillhöra denna klass. Försäkringskassorna
skall därför utöva en fortlöpande kontroll av de försäkrades klassplaceringar.
Kassorna har i sin kontrollverksamhet hjälp av vissa till dem inkommande
uppgifter. I detta hänseende må nämnas följande.
Enligt förordningen den 21 maj 1954 om skyldighet för arbetsgivare att lämna uppgifter
rörande arbetsanställning skall arbetsgivare till försäkringskassa lämna upp
-
4
Andra lagutskottets utlåtande nr 36 år 1967
gift bl. a. då arbetstagare anställes och anställningen är avsedd att vara längre tid än
fyra veckor samt då anställning upphör efter att ha varat längre än sådan tid. Arbetsgivare,
som försummar sin uppgiftsskyldighet, kan straffas med böter, högst 100 kr.
Detta gäller dock inte om omständigheterna ger vid handen att underlåtenheten haft
sin grund i ett tillfälligt förbiseende.
Även andra uppgifter, som är av betydelse i förevarande sammanhang, inkommer
till försäkringskassorna. Således inkommer uppgifter från folkbokföringen om civilståndsändringar,
flyttningar till annan ort, nya yrkesbeteckningar m. m. Uppgifter
som lämnas i samband med att ersättningsanspråk framställes kan påkalla inkomstutredning.
Det åligger lokal skattemyndighet på den ort där den försäkrade är mantalsskriven
att bestämma hans pensionsgrundande inkomst. För varje år för vilket pensionsgrundande
inkomst fastställts för försäkrad skall pensionspoäng tillgodoräknas honom.
Poängen skall registreras av försäkringskassan, som erhåller kännedom om poängen
genom att en s. k. inkomstavi överlämnas till vederbörande försäkringskassas centralkontor.
Detta skall ske senast den 15 oktober året efter inkomståret.
I ett cirkulär år 1964 (nr A 17) har riksförsäkringsverket rekommenderat försäkringskassorna
att åtminstone vartannat år företaga klassplaceringskontroll med användande
av de aktuella inkomstlängder, som förvaras hos kommunerna.
Slutligen må här nämnas, att den under fjolåret beslutade sjukförsäkringsreformen,
som innebär bl. a. väsentlig utbyggnad av sjukpenningskalan, trädde i kraft den 1 januari
i år och att försäkringskassorna före årskiftet infordrade uppgifter från de
försäkrade om deras inkomstförhållanden.
Arbetsgivaravgift m. m.
119 kap. lagen om allmän försäkring meddelas bestämmelser om finansieringen av
den allmänna försäkringen. Sjukförsäkringen bekostas genom avgifter av arbetsgivarna
och av de försäkrade själva. Bidrag utgår av statsmedel för vissa av försäkringens
utgifter. Tilläggspensioneringen finansieras uteslutande genom avgifter. Avgifter
för inkomster av anställning betalas av arbetsgivarna.
Enligt förordningen den 18 december 1959 angående uppbörd av vissa avgifter enligt
lagen om allmän försäkring, m. m. skall arbetsgivare, som under ett år utgivit
lön till någon hos honom anställd arbetstagare med minst trehundra kronor, nästföljande
år utan anmaning lämna uppgift till ledning för beräkning av avgiftsunderlag inom
sjukförsäkringen och tilläggspensioneringen. I 34 § stadgas bl. a. att om arbetsgivare
icke behörigen avlämnar arbetsgivaravgift kan han straffas med böter högst 300
kronor. Om försummelsen är ursäktlig eller eljest ringa, må från straff frias. Brottet
må åtalas endast efter anmälan av riksförsäkringsverket.
Frivillig sjukpenningförsäkring
Vid sidan av den obligatoriska sjukpenningförsäkringen finns för kvinnor, som tillhör
hemmafruförsäkringen eller skulle ha tillhört denna, om inte deras inkomster ut
-
Andra lagutskottets utlåtande nr 36 år 1967
5
gjort hinder därför, samt för vissa studerande en frivillig sjukpenningförsäkring. Bestämmelserna
härom återfinnes i lagen om allmän försäkring och i kungörelsen om
frivillig sjukpenningförsäkring hos allmän försäkringskassa. Beträffande den frivilliga
sjukpenningförsäkringen gäller, såvitt avser personer tillhörande hemmafruförsäkringen,
i huvudsak följande. Försäkring kan ske för sjukpenningtillägg om lägst en kr.
och högst nio kr. för dag. Den sammanlagda sjukpenningen på grund av den allmänna
och frivilliga försäkringen får dock icke överstiga femton kr. om dagen. Frivillig
försäkring för hemmafruar kan tecknas med 3, 18, 33 eller 93 dagars karenstid. Försäkrad
som är placerad i sjukpenningklass nr 1 eller nr 2 äger välja även försäkring
utan karenstid. Viss möjlighet finns till kollektiv anslutning av medlemmar i en
sammanslutning. Avgifterna för den frivilliga försäkringen erlägges direkt till vederbörande
försäkringskassa. Till försäkringen utgår statsbidrag med 20 procent av
kassans utgifter för sjukpenningtillägg.
Historik beträffande hemmafruförsäkringen
Anda sedan sjukförsäkringslagen trädde i kraft har rätten för hemmafruar och
vissa därmed jämställda kvinnor att teckna frivillig sjukpenningförsäkring varit beroende
av om vederbörande tillhört den obligatoriska hemmafruförsäkringen eller
varit utesluten från denna endast på grund av att hennes inkomst varit för hög.
Vid sjukförsäkringslagens ikraftträdande 1954 var enligt lagen av de icke förvärvsarbetande
kvinnorna endast sådana sjukpenningförsäkrade som var gifta och sammanlevde
med sin man.
Vid 1955 års riksdag bifölls ett förslag, som innebar bl. a., att sjukpenningförsäkring
för hemmafruar efter hävande av sammanlevnaden mellan makarna eller äktenskapets
upplösning — genom mannens död, äktenskapsskillnad eller återgång av äktenskapet
— skulle bestå så länge hon sammanlevde med barn under 16 år. Föredragande
departementschefen anförde i prop. nr 114 år 1955 följande.
För hemmafruarna avses sjukpenningförsäkringens funktion vara att gardera mot
bortfall på grund av sjukdom av deras arbetskraft för familjens räkning. Något bamvillkor
har emellertid inte uppsatts. Alldeles samma funktion som den nyssnämnda
torde en sjukpenningförsäkring fullgöra för en familj bestående av moder och små
barn. Behovet av sjukpenning torde måhända mången gång vara större för en sådan
familj. Situationen torde väl i allmänhet vara densamma, vare sig familjen består av
änka och småbarn eller av frånskild eller hemskild kvinna med småbarn. Det synes
mig därför mindre följdriktigt att — när man nu har tagit in den med mannen sammanlevande
hemmafrun i den obligatoriska sjukpenningförsäkringen och detta oberoende
av barnvillkor — hustru med hemmavarande barn skall uteslutas ur denna
försäkring, om mannen försvinner ur familjebilden genom att makarna flyttar isär
med eller utan hem- eller äktenskapsskillnad eller mannen avlider.
I propositionen berördes icke frågan om utsträckning av nämnda förmån till att
gälla även ogifta mödrar. Detta spörsmål behandlades emellertid av andra lagutskottet
(utlåtande nr 28) som i anledning av vid riksdagen avgivna motioner anförde
6
Andra lagutskottets utlåtande nr 36 år 1967
att situationen torde vara en annan för ogifta mödrar än för änkor samt hem- och
frånskilda kvinnor genom att de förra i regel antingen kunde antagas snart återta sitt
förvärvsarbete eller tillhöra kategorin icke förvärvsarbetande hemmadöttrar. Utskottet
ville likväl icke bestrida, att behov av hjälp kunde föreligga för de ogifta mödrarna.
Emellertid ansåg sig utskottet icke kunna tillstyrka en sådan utsträckning av
förmånen. Utskottet förklarade sig förutsätta att frågan skulle följas med uppmärksamhet.
År 1960 utvidgades hemmafruförsäkringen — och den därtill anslutande frivilliga
försäkringen — så att ogifta mödrar, som sammanlevde med barn under 16 år, fick
ett försäkringsskydd, motsvarande det som i samma situation tillkom ensamstående
kvinnor, som var eller varit gifta (prop. 1960:137, L2U 1960:36).
Genom lagen om allmän försäkring, som gäller från den 1 januari 1963, utvidgades
personkretsen för hemmafruförsäkringen och den frivilliga försäkringen till att
omfatta även kvinna som stadigvarande sammanbor med någon med vilken hon varit
gift eller har eller har haft barn (prop. 1962:90, L2U 1962:27). Denna utvidgning
stod i samband med ändringar år 1960 i skattelagstiftningen, vilka innebar att kvinna
som nyss sagts i skattehänseende behandlas som gift.
Remissyttrandet
Riksförsäkringsverket anför följande.
Motionärernas hemställan synes gå ut på att få till stånd en sådan lagändring, att
hemmadöttrar likställs med de grupper av kvinnor som kan teckna frivillig sjukpenningförsäkring.
Fråga uppkommer härvid till en början vilken betydelse, som skall inläggas i begreppet
hemmadotter, ett uttryck som uppenbarligen är alltför diffust för att kunna
användas i lagtext. Av vissa formuleringar i motionen synes framgå, att motionärerna
närmast avsett kvinna som vårdar föräldrar med mera kvalificerat vårdbehov.
Avlöning, som föräldrar utger för vård, utgör inkomst av förvärvsarbete. Såsom
motionärerna själva påpekar skall därför en kvinna, som mot lön utför i motionerna
avsett arbete, inom den obligatoriska sjukförsäkringen placeras i den sjukpenningklass
som motsvarar avlöningens storlek. Därigenom blir hon vid sjukdom berättigad till
sjukpenning efter samma regler som andra förvärvsarbetande. Motionärerna synes
grunda sitt förslag att öppna möjlighet till frivillig sjukpenningförsäkring för hemmadöttrar
främst på uppfattningen att obligatorisk klassplacering inte kommer till stånd
i den utsträckning som borde vara fallet. Det föreligger hos riksförsäkringsverket inga
uppgifter som möjliggör ett bedömande av i vilken utsträckning klassplacering i fall
av ifrågavarande slag inte äger rum trots att sådan borde ske. I den mån anmälan
göres till försäkringskassan eller denna eljest får kännedom om förhållandena skall
emellertid klassplacering göras. Uppenbarligen är det i första hand angeläget att försäkringskassorna
får möjlighet att tillämpa bestämmelserna om den obligatoriska försäkringen.
Det kan tilläggas att en utbyggnad av systemet med bidrag till hemsjukvård
från sjukvårdshuvudmännen leder till att vårdarna får bättre underlag för klassplacering
inom den obligatoriska försäkringen.
Om det är riktigt att anmälan om avlönade anställningar för hemmadöttrar ofta
underlåtes, synes detta ge vid handen att något större intresse av att över huvud taget
Andra lagutskottets utlåtande nr 36 år 1967
7
vara sjukpenningförsäkrad ej föreligger i dessa fall. Det synes då tveksamt om en
eventuell möjlighet att teckna frivillig tilläggsförsäkring skulle utnyttjas. Det må anmärkas,
att egenavgiften för obligatorisk grundsjukpenning nedsätts för försäkrade
med mycket låga inkomster och helt bortfaller för försäkrad, som vid taxeringen till
statlig inkomstskatt inte kommer upp till beskattningsbar inkomst, medan avgift till
frivillig sjukpenningförsäkring påförs utan hänsyn till vederbörandes ekonomiska
ställning.
Skulle möjlighet till frivillig tilläggsförsäkring till den obligatoriska sjukpenningförsäkringen
öppnas för hemmadöttrar i förut angiven bemärkelse, måste ställning tagas
till flera olika frågor. Sålunda måste avgöras om ett kvalificerat vårdbehov hos de
vårdade skall krävas, om krav skall uppställas på vårdinsats av viss omfattning samt
om endast vård av föräldrar skall komma i fråga eller även vård av andra anhöriga.
Sannolikt är det av tillämpningshänsyn inte möjligt att avgränsa den berättigade
kretsen på annat sätt än genom att anknyta till yttre kriterier i fråga om sammanboende,
vilket skulle ge ett ganska vidsträckt tillämpningsområde. Härvid bör observeras
att anledningen till att en kvinna bor hos sina föräldrar ibland kan vara att
hon själv behöver vårdas av dessa.
En annan fråga till vilken ställning borde tagas är om försäkringen skall avse enbart
vårdarens behov vid sjukdom eller även de vårdades särskilda behov på grund
av vårdarens sjukdom.
Slutligen bör återverkningarna på den frivilliga sjukpenningförsäkringens ekonomi
undersökas.
Under åberopande av det anförda får riksförsäkringsverket som sin mening uttala,
att av motionärerna avsedd lagändring inte bör komma till stånd utan noggrann utredning
om behovet därav och om dess närmare utformning.
Utskottet
I detta utlåtande behandlas motioner som rör vissa sjukpenningfrågor för så kallade
hemmadöttrar.
Landstingen betalar i stor utsträckning bidrag för vård i hemmet till personer som
är långtidssjuka. Motionärerna anför, att bidraget ofta utbetalas till den vårdbehövande,
som i sin tur betalar ersättning till den som svarar för vården samt tillhandahåller
denne kost och logi. I princip skall vårdaren placeras i sjukpenningklass med
hänsyn till de utgående förmånerna. Då det gäller hemmadöttrar, som vårdar sina
föräldrar, är emellertid så inte alltid fallet. En översyn bör därför enligt motionärernas
mening företagas av hemmadöttrarnas placering i sjukpenningklass. Vidare yrkar
motionärerna, att hemmadöttrarna skall få möjlighet att ansluta sig till den frivilliga
försäkringen för tilläggssjukpenning.
Den som förvärvsarbetar skall vara försäkrad för en grundsjukpenning om sex kr.
per dag under förutsättning att årsinkomsten uppgår till minst 1 800 kr. Försäkrad,
som har en arbetsinkomst på minst 2 600 kr., skall dessutom vara försäkrad för tillläggssjukpenning,
som är beoende av inkomstens storlek. Vid beräkning av inkomsten
skall värdet av naturaförmåner i form av kost och logi inräknas. Då en försäkrad
första gången inskrives i försäkringskassa — vilket i allmänhet sker då han fyller 16
år eller inflyttar från utlandet — skall försäkringskassan placera honom i sjukpenningklass.
Kassan skall ompröva klassplaceringen då den får kännedom om att den för
-
8
Andra lagutskottets utlåtande nr 36 år 1967
säkrades inkomstförhållanden undergått ändring som är av betydelse för placeringen.
Den försäkrade skall därför anmäla så snart hans arbetsinkomster ändrats. Även genom
andra uppgifter, som inkommer till kassan eller som kassan införskaffar, sker
en fortlöpande klassplaceringskontroll.
Såsom motionärerna framhållit torde hemmadöttrar och andra personer, som i
hemmet vårdar äldre och sjuka, ofta ha en så hög arbetsinkomst i form av kontant ersättning
och naturaförmåner, att inkomsten medför rätt till åtminstone grundsjukpenning.
En förutsättning för att sjukpenning skall kunna utgå är att den försäkrade
är placerad i sjukpenningklass. Vårdare med tillräckligt stora inkomster har samma
möjligheter som andra att anmäla sina inkomstförhållanden till försäkringskassan och
därigenom bli berättigad till sjukpenning. Det ligger i sakens natur, att klassplaceringen
i främsta rummet måste bygga på anmälan från den försäkrade och på en
aktiv medverkan i övrigt från dennes sida. Detta gäller även den grupp arbetstagare,
som motionerna avser och om vars inkomstförhållanden kännedom inte kan erhållas
med samma lätthet som beträffande många andra arbetstagargruppers. Utskottet kan
mot bakgrunden av det sagda inte finna det motiverat, att försäkringskassorna skulle
åläggas att — utöver fortlöpande klassplaceringskontroll i fråga om alla försäkrade —
företaga en särskild kontroll beträffande hemmadöttrarna. Såsom påpekats i remissyttrande
från riksförsäkringsverket torde en utbyggnad av systemet med bidrag till
hemsjukvård från sjukvårdshuvudmännen leda till att bättre underlag för klassplacering
inom sjukförsäkringen erhålles. Utskottet avstyrker således motionerna i denna
del.
Kvinnor som omfattas av den s. k. hemmafruförsäkringen — främst gifta kvinnor
samt ensamstående kvinnor med barn — har rätt till grundsjukpenning trots att de
inte har förvärvsarbete. Dessa kvinnor samt kvinnor som skulle ha tillhört hemmafruförsäkringen
om deras inkomst inte utgjort hinder därför kan därutöver genom att
teckna frivillig sjukpenningförsäkring försäkra sig så att den sammanlagda sjukpenningen
per dag uppgår till högst 15 kr. Till den frivilliga försäkringen äger vidare
vissa studerande ansluta sig. För studerande gäller en karenstid av 18 dagar.
De regler i fråga om rätt till sjukpenning, som finns i lagen om allmän försäkring,
bygger — med ovan angivna undantag — på principen att sjukpenning skall utgå endast
då sjukdomen medför ett bortfall av förvärvsinkomst. Utskottet anser inte att
hemmadöttrarnas situation är så speciell att de i fråga om sjukpenningförmåner bör
bedömas på annat sätt än försäkrade i allmänhet. Utskottet kan därför inte tillstyrka
att för dem görs undantag från angivna princip. Utskottet avstyrker således motionerna
även i denna del.
Under hänvisning till det anförda hemställer utskottet,
att förevarande motioner, 1:621 och 11:790, inte måtte föranleda
någon riksdagens åtgärd.
Stockholm den 11 april 1967
På andra lagutskottets vägnar:
AXEL STRAND
Andra lagutskottets utlåtande nr 36 år 1967
9
Vid detta ärendes behandling har närvarit
från första kammaren: herr Strand, fru Carlqvist, fru Hamrin-Thorell, fru Nilsson,
herrar Eric Carlsson, Edström*, Wanhainen och Blomquist*;
från andra kammaren: herrar Anderson i Sundsvall, Rimmerfors*, Gustavsson i
Alvesta*, Bengtsson i Varberg, fröken Sandell, herrar Fredriksson, Edlund och Carlsson
i Göteborg*.
*) Ej närvarande vid utlåtandets justering
Reservation
av herrar Eric Carlsson och Gustavsson i Alvesta, vilka ansett,
a) att det avsnitt i utskottets yttrande som börjar på s. 8 med orden ”Såsom motionärerna
framhållit” och slutar med orden ”i denna del” bort ersättas med text av
följande lydelse:
”1 princip medför dessa bestämmelser att även hemmadöttrarna borde bli inplacerade
i den sjukpenningklass som motsvaras av naturaförmåner och förekommande
kontantlön. Så är dock i praktiken ofta inte fallet. Såsom motionärerna framhåller
torde inlämnande av arbetsgivaruppgift och erläggande av arbetsgivaravgift inte förekomma
i den utsträckning som man vid studium av bestämmelserna skulle ha anledning
att antaga.
Orsakerna härtill är flera men en anledning kan vara att arbetsgivaren — den
vårdbehövande — i många fall på grund av ålder och sjukdom inte har förmåga att
fullgöra ifrågavarande åligganden. Därtill kommer att anställningsförhållandena för
hemmadöttrar oftast är oklara. I realiteten är därför många ur ifrågavarande grupp
av dessa och andra skäl sannolikt inte inplacerade i någon sjukpenningklass.
Enligt utskottets mening är det angeläget att en översyn företages i vilken utsträckning
hemmadöttrarna är inplacerade i sjukpenningklass och vilka åtgärder som bör
vidtagas för att göra dem som därtill är berättigade delaktiga i denna förmån.”
b) att det avsnitt i utskottets yttrande som börjar på s. 8 med orden ”De regler
i” och slutar med orden ”i denna del” bort ersättas med text av följande lydelse:
”Utskottet anser att hemmadöttramas speciella situation bör beaktas och förordar
därför att även möjligheterna för tecknande av frivillig tilläggssjukpenning för denna
grupp göres till föremål för utredning.”
c) att utskottet bort hemställa,
”1) att riksdagen, i anledning av förevarande motioner 1:621
och 11:790, måtte i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla om utredning
och förslag angående hemmadöttrars inplacering i sjukpenningklass
och möjlighet att teckna frivillig tilläggssjukpenningförsäkring
i enlighet med vad i motionerna anförts; samt
2) att motionerna, i den mån de ej kan anses besvarade genom
vad utskottet under 1) hemställt, inte måtte föranleda någon riksdagens
åtgärd.”