Andra lagutskottets utlåtande nr 32 år 1967

1

Nr 32

Utlåtande i anledning av väckta motioner om viss översyn av arbetarskyddslagens
tillämpningsföreskrifter.

o

Andra lagutskottet har behandlat två inom riksdagen väckta, till lagutskott
hänvisade motioner, nr 1:115 av herr Werner och nr 11:150 av
fru Ryding m. fl.

I motionerna, vilka är likalydande, har yrkats, »att riksdagen i skrivelse
till Kungl. Maj .t hemställer om att den i denna motion förordade översynen
av arbetarskyddslagens tillämpningsföreskrifter överlämnas för behandling
inom arbetarskyddsstyrelsen.»

Motionerna

Motiveringen för motionärernas yrkande återfinns i motionen 11:121. 1
denna uttalar motionärerna sammanfattningsvis att de önskar få till stånd
en mer preciserad utformning av arbetarskyddsbestämmelserna. De anför
bl. a. följande:

Arbetarskyddslagens 10:e § är ytterst allmänt hållen: arbetet skall äga
rum vid »tjänlig» belysning, »lämplig» värme- och fuktighetsgrad, åtgärder
skall »såvitt möjligt vidtagas för att hindra att damm, rök, gas eller ånga
sprides .. .», likaledes skall hindras att arbetarna utsättes för buller, skakningar.
.. etc. När exempelvis LO-läkaren, dr Erik Bolinder, rapporterar
att två tredjedelar av industriens arbetare har ryggbesvär, lider av hörselskador,
att hälften av byggnadsindustriens arbetare har ryggbesvär, att
inom bl. a. sten- och textilindustrien silikosriskerna ökat med tilltagande
rationalisering, är det dags att pröva vilka ytterligare åtgärder som bör
vidtagas. Enligt vår mening måste nutida möjligheter utnyttjas att mäta
buller-, damm- och vibrationsförekomster, luft- och ventilationsförhållanden,
belysningens kvalité etc. och i varje fall ge arbetarskyddslagens tillämpningsföreskrifter
en precisare utformning.

Motionärerna anför vidare att det är nödvändigt med en effektivisering av
det lokala arbetarskyddet genom grundligare utbildning av skyddsombuden
på arbetsplatserna och genom införandet av regionala skyddsombud för
rörliga yrken och mindre arbetsplatser. Arbetsgivaren bör också enligt motionärernas
mening åläggas en lagstadgad skyldighet att hålla skyddsombuden
ekonomiskt skadeslösa för bevistandet av utbildningskurser.

I ett särskilt avsnitt anför motionärerna att användandet av nya kemiska
preparat, impregneringsmedel, plastvaror m. m. kräver skärpta skyddsföre -

Bihang till riksdagens protokoll 1967. 9 saml. 2 avd. Nr 32

2

Andra lagutskottets utlåtande nr 32 år 1967

skrifter i lag. Om sådana varor saknar varudeklaration eller skyddsupplysningar
bör deras användning förbjudas. Liknande frågor har tagits upp i
andra innevarande år väckta motioner. Utskottet kommer att behandla
dessa motioner, vilkas hemställan inte tar sikte på arbetarskyddslagens
tillämpningsföreskrifter, vid ett senare tillfälle.

Gällande bestämmelser

, vi\\n''A ■/,>> i * t \v.ym i m\imu -

Grundläggande regler om arbetarskyddet återfinns i arbetarskyddslagen
den 3, januari 1949. Kompletterande föreskrifter är intagna i kungörelsen
den 6 maj 19t9 med, föreskrifter angående tillämpningen av arbetarskyddslagen
(arbetarskyddskungörelsen) samt i råd och anvisningar, meddelade av

arb&tarskydd^styrelsen. ,zimlv/ u;d ,•>!

,, Arbetarskyddslagen innehåller,i 2 kap. allmänna föreskrifter om åtgärder
till förebyggande av ohälsa ocholycksfall. Arbetsgivaren är skyldig att iaktta
allt som med hänsyn till arbetets natur och de förhållanden, under vilka
arbetet bedrivs, samt arbetstagarens ålder, yrkesvana och övriga förutsättningar
för arbetet skäligen kan erfordras för att förebygga att hos honom
sysselsatt arbetstagare ådrar <sig> Ohälsa i följd av arbetet eller drab -

bas av olycksfall i arbetet. Arbetstagaren å sin sida är pliktig att använda
de skyddsanordningar som finns och att noga följa i lagen eller med stöd
av lager; meddelade föreskrifter och även i övrigt iaktta tillbörlig försiktighet
och medverka till att ohälsa och olycksfall förekoms (7 §). Arbetslokal
skall vara inrättad i enlighet med vad därom kan vara föreskrivet

(8 §j. Vidare1 skall i1‘nödvändig utsträckning arbetstagarna på eller invid
arbetsstället ha tillgång till dricks- och tvättvatten, toaletter, plats för ombyte,
iföjry^ririg och torkning ayi Jdä,der $aipj jäjnplig måltidsplats. Där så
kan anses behövligt skall lämplig plats för ivila eller utrymme, som erbjuder
tillfredsställande skydd mot köld och nederbörd, stå till arbetstagarnas förfogande
(''9 §) . Det skall vård sörjt för tillråfckligt luftutrymme, i regel minst
tiÖ1 ‘klliiklnktei^ i)#'' a''fljéts|a^är£,'' * tilrfreä^alianc|e jijffyäxling, tillräcklig
och tjänlig belysning sanat; lämplig värme-, och fuktighetsgrad inom arbetslokalerna.
Vidare skall det finnas lämpliga anordningar för att hindra att
dammrrök, gas eller ånga sprids i skadlig eller besvärande mängd eller att
arbetstagarna skadas genom att utsättaå för buller, Skakningar eller annan
liknande olägenhet, På arbetsställe skall ordning och renlighet iakttas.
Arbetet, skall anordnas så, att det kan utföras på sätt som inte är onödigt
tröttande.! 10 §):. Till,.förekommande av olycksfall i arbetet skall motorer
och vissa angivna maskinella anordningar, ångpannor och andra tryckkärl
samt luft- och transportanordningar vara försedda med; erforderliga
skyddsanordningar och även i övrigt vara så utförda och anordnade, att
de erbjuder betryggande säkerhet, Åtgärder skall också vidtas till undvikande
av skada genom fall, nedstörtande föremål, ras, splitter, giftiga

\C.\ \\,

''■VA V:V1S>

Andra lagutskottets utlåtande nr 32 år 1967

3

eller eljest farliga ämnen med flera särskilt angivna1! briiständighetér
(It §). Vidare finns bestämmelser om personlig skyddsutrustning (12 §j
och om första hjälpen vid olycksfall (13 §). i;!^>!->v[o vi; ■«!>

De nu redovisade paragraferna i arbetarskyddslagen komplettéras med
närmare föreskrifter i arbetarskyddskungörelsen. Enligt denna1 skall arbetsgivaren
tillse att arbetstagaren får kännedom om de särskilda risker för
ohälsa och olycksfall som är förbundna med arbetet samt meddela de förhållningsregler
som arbetstagaren skall iaktta för att undgå dessa risker
(1 §). Förhållningsreglerna bör anslås på arbetsplatsen liksom varnings^-märken där sådana behövs (3 §). — Reglerna i 9 § arbetarskyddslägeri ölh
vissa hygieniska anordningar m. m. utvecklas närmare i 12—18 §§ ärbétarskyddskungörelsen.
Kompletteringar finns också i arbetarskyddsstyrelsens
personalrumsanvisningar (nr 23). — Arbetarskyddslagens regler i
10 § om åtgärder till förebyggande av ohälsa utvecklas och förklaras i
20—28 §i§ arbetarskyddskungörelsen. Arbetarskyddsstyrelsen har därjämte
utfärdat ett flertal anvisningar i anslutning härtill. Enligt kungörelsen skall
arbetslokal tillföras erforderlig mängd friskluft på sätt, som med hänsyh
till behovet av luftväxling i varje särskilt fall är lämpligast, och så att drag
i möjligaste mån undviks (20 §). Belysningen skall vara lämpligt anordnad
i förhållande till varje arbetsplats. Där dagsbelysning inte är tillräcklig, skall
allt efter arbetets art annan belysning finnas. Förutom allmänbelysning bör
finnas platsbelysning. Lämpliga åtgärder skall vidtas till skydd mot bländning
(21 §). Tjänliga anordningar måste finnas för att arbetet skall kunna
ske vid lämplig värme- och fuktighetsgrad. I detta sammanhang skall uppmärksammas
om arbetet är lätt eller tungt eller om det är rörligt eller utförs
stillasittande eller stillastående (22 §). Vid arbete där damm, rök, gas eller
ånga sprids i en för arbetstagarna skadlig eller besvärande mängd, skall i
den mån det är möjligt arbetsprocessen utföras i sluten apparat eller arbetet
förläggas till avskild lokal eller inbyggd plats. Om så inte kan ske, skall
tillfredsställande anordningar för uppsamling och bortförande eller oskadliggörande
på annat sätt av dammet, röken, gasen eller ångan såvitt möjligt
anbringas vid den plats där luftföroreningen uppstår och kan spridas (24 §).
Arbetsgivaren skall vidta betryggande skyddsåtgärder, då arbetsförhållandena
kan medföra förgiftnings- eller smittofara (25 §). Vid arbete, där
arbetstagaren under längre tid är utsatt för ihållande eller med kortare
tidsmellanrum regelbundet återkommande buller eller skakningar, skall
lämpliga skyddsåtgärder vidtas. Nitningsarbete, smidesarbete, gjutgodsrensning
och annat arbete som är förenat med buller eller skakningar
skall om möjligt förläggas till särskild arbetslokal eller arbetsplats. Utförs
arbetet under sådant lufttryck som kan innebära risk för arbetstagaren
skall betryggande skyddsåtgärder vara vidtagna (26 §). Arbetet skall anordnas
och planeras så att en onödigt tröttande arbetsställning undviks.
Där arbetet regelmässigt kan utföras i sittande ställning utan förfång för

4 Andra lagutskottets utlåtande nr 32 år 1967

arbetet, skall finnas lämpligt anordnade sittplatser (27 §). — Vad slutligen
gäller arbetarskyddslagens regler i 11 § om åtgärder till förebyggande
av olycksfall återfinns kompletterande förklaringar i 31—44 §§ arbetarskyddskungörelsen
samt i en mängd av arbetarskyddsstyrelsen utfärdade
anvisningar.

Arbetarskyddslagen innehåller i 6 kap. regler angående samverkan mellan
arbetsgivare och arbetstagare i arbetarskyddsfrågor. Inledningsvis
stadgas att arbetsgivare och hos honom sysselsatta arbetstagare, skall
för att åstadkomma sunda och säkra arbetsförhållanden på arbetsstället,
under arbetsgivarens ledning i samverkan bedriva ett på lämpligt sätt
organiserat skyddsarbete (39 §). På arbetsställe, där det regelbundet sysselsätts
minst fem arbetstagare, skall om inte något särskilt förhållande
berättigar till undantag, bland arbetstagarna utses ett eller flera skyddsombud
att företräda arbetstagarna i frågor rörande sundhet och säkerhet
i arbetet. Skyddsombud bör, där så finns påkallat, utses även på arbetsställe
med mindre än fem arbetstagare. Val av skyddsombud förrättas av
arbetstagarna eller av lokal organisation, genom vilken de kan anses
företrädda. Arbetarskyddsstyrelsen kan i vässa fall medge en sådan organisation
att utse skyddsombud utanför kretsen av arbetstagare vid
arbetsstället. Arbetarskyddsstyrelsen har i praktiken givit tillstånd till
ett flertal dylika regionala skyddsombud för flera arbetsplatser framför
allt inom byggnads- och anläggningsfacket samt inom skogs- och flottningsbranschen
(40 §). Vid arbetsställe, där det regelbundet sysselsätts
minst 50 arbetstagare, skall det finnas en av företrädare för arbetsgivaren
och av skyddsombud sammansatt skyddskommitté. Om så finns påkallat,
bör skyddskommitté tillsättas även på arbetsställe med mindre antal arbetstagare
(41 §). I 42—44 §§ finns bestämmelser som är avsedda att
garantera att skyddsombud inte hindras att fullgöra sina uppgifter. Arbetsgivaren
får t. ex. inte försämra skyddsombudets anställningsvillkor.
I arbetarskyddskungörelsen ges i 62—67 §§ kompletterande föreskrifter
om den lokala skyddsverksamheten. Bl. a. stadgas att till skyddsombud
skall utses lämplig person med gott omdöme samt nödig insikt i och
intresse för frågor rörande arbetets sundhet och säkerhet. Skyddsombud
skall ha god förtrogenhet med arbetsförhållandena inom sitt skyddsområde.

I anslutning till arbetarskyddslagens bestämmelser har Svenska arbetsgivareföreningen
och Landsorganisationen den 28 april 1942 träffat en
överenskommelse om allmänna regler för den lokala arbetarskyddsverksamhetens
organisation. Reglerna har reviderats den 27 februari 1951
och är för närvarande föremål för en förnyad översyn. Förbunden inom
SAF-LO-området har nästan undantagslöst följt överenskommelsen. Samma
är förhållandet med förbunden inom de statliga och kommunala avtalsområdena.
överenskommelsen innehåller regler om utseende av

Andra lagutskottets utlåtande nr 32 år 1967

5

skyddsombud, om det sätt på vilket en skyddsfråga skall bekantgöras för
arbetsgivaren, skyddsombudets skyldigheter och rättigheter m. m. I 4 §
har intagits vissa bestämmelser om den ersättning som skall utgå till
skyddsombud, som deltar i skyddskommittés sammanträde eller vissa
förrättningar eller undersökningar. Sådant uppdrag under arbetstid skall
ersättas med den inkomst som skyddsombudet skulle ha erhållit, om
något uppdrag inte hade förekommit. Fullgörs uppdraget utom arbetstiden,
helt eller till någon del, skall ersättning utgå med tio kronor för
gång.

För att främja samverkan mellan arbetsmarknadsparterna såväl lokalt
som på förbundsnivå i syfte att åstadkomma ett effektivt arbetarskydd
har SAF och LO vidare genom avtal den 27 februari 1951 tillsatt ett gemensamt
organ, arbetarskyddsnämnden. Denna består av fyra ledamöter,
som vid sin sida har ett kansli som utrednings- och verkställighetsorgan.
Nämndens uppgifter är ganska ospecificerade. Den skall främja sådan
samverkan och sådana strävanden som syftar till ett effektivt arbetarskydd.
Genom dessa allmänt hållna instruktioner har man velat bereda
möjlighet för nämnden att på ett smidigt sätt kunna anpassa sin verksamhet
till de ständigt skiftande förändringarna inom arbetslivet.

Historik

Arbetarskyddslagen innehåller såsom framgår av redogörelsen ovan
endast de grundläggande föreskrifterna om arbetarskyddet, medan detaljerade
regler saknas. Skälen härför utvecklades vid lagens antagande på
följande sätt (föredragande departementschefen i propositionen 19i8:
298):

Såsom jag tidigare framhållit ligger det i sakens natur att ett stort
antal bestämmelser i arbetarskyddslagstiftningen måste få en relativt
vag och obestämd utformning såväl med hänsyn därtill att bestämmelserna
skola gälla för ett stort antal skilda verksamhetsgrenar som ock därför
att tillämpningen bör kunna anpassas efter de från tid till annan
ändrade förhållanden, varunder arbete bedrives. Med hänsyn härtill
synas mig starka skäl tala för att i själva lagen upptaga endast grunderna
för arbetarskyddets utformning ävensom de rent civillagsmässiga föreskrifter
som ingå i regleringen av arbetarskyddet. Den exemplifiering
av skyddsåtgärder, som upptages i den nuvarande lagen och i starkt
utvidgad form i arbetarskyddskommitténs förslag, bör däremot enligt
min mening i huvudsak utgå ur lagtexten. Bestämmelser av dylikt slag
böra i stället utfärdas i administrativ ordning såsom en allmän tilllämpningskungörelse
till lagen. En sådan tillämpningskungörelse kan
givas väsentligt fylligare avfattning än vad som kan anses lämpligt i
fråga om en författning av civillags karaktär.

De frågor motionärerna tar upp i förevarande motioner har i vissa
delar varit föremål för riksdagens behandling under de senare åren.

6

Andra lagutskottets utlåtande nr 32 år 1967

Vid 7964 års riksdag väcktes en motion som syftade till utredning av
frågan, huruvida det inte i arbetarskyddslagen borde tas in en skyddsbestämmelse
för att förebygga skador av hälsofarliga kemiska preparat.
Riksdagen avvisade motionen i enlighet med andra lagutskottets utlåtande
nr 15. Utskottet framhöll i sitt utlåtande att den lagstiftning, som
trädde i kraft vid årsskiftet 1964/1965 angående gifter, bekämpningsmedel
m. in., i förening med de skyddsbestämmelser som gäller på arbetarskyddslagstiftningens
område syntes vara ägnad att i betydande utsträckning
komma till rätta med de genom motionen aktualiserade frågorna.

Vid samma års riksdag väcktes ytterligare en motion som syftade till att
komplettera arbetarskyddslagstiftningen. Med hänsyn till svårigheterna
att ge de gällande reglerna ett praktiskt innehåll föreslog motionärerna att
man införde en föreskrift om normaltemperatur bestämd till 18° C. Även
denna motion blev avslagen, sedan andra lagutskottet i sitt utlåtande
nr 43 förklarat sig inte kunna biträda motionen. Utskottet fann visserligen
det aktualiserade problemet om lämplig temperatur i arbetslokaler
beaktansvärt men ansåg med hänsyn till de olikheter i skilda avseenden,
som nödvändigtvis måste föreligga mellan olika arbetsplatser, att införandet
av en fixerad normaltemperatur inte var en ändamålsenlig
åtgärd. Utskottet tilläde att det inte syntes möjligt att ha regler av annan
typ än de nuvarande som anger vissa allmänna normer.

1965 års riksdag hade att ta ställning till motionsyrkanden angående
effektivisering av tillsynen av arbetarskyddslagstiftningens efterlevnad vid
de mindre arbetsplatserna. Vid behandlingen av detta yrkande uttalade
riksdagen (jfr andra lagutskottets utlåtande nr 38) att det genom olika
utredningar klarlagts att tillsynen i vissa avseenden inte fungerade tillfredsställande.
Enligt riksdagens mening var en förbättring av arbetarskyddet
vid de mindre arbetsplatserna påkallad. Riksdagen var inte beredd
att uttala sig om hur genomgripande åtgärder som kunde anses
erforderliga för att avhjälpa de påtalade bristerna. Riksdagen hemställde
därför att Kungl. Maj :t måtte — efter den utredning som Kungl. Maj:t
fann lämplig — lägga fram förslag till effektivisering av tillsynen av
arbetarskyddslagstiftningens efterlevnad vid de mindre arbetsplatserna.

Den 1 oktober 1965 lämnade Kungl. Maj :t i uppdrag åt arbetarskyddsstyrelsen
att utreda den av riksdagen berörda frågan. Utredningsarbetet
pågår alltjämt.

Utskottet

Grundläggande regler om arbetarskyddet är intagna i arbetarskyddslagen.
Kompletterande tillämpningsföreskrifter finns i arbetarskyddskungörelsen.

I förevarande motioner föreslås att arbetarskyddsstyrelsen får i upp -

Andra lagutskottets utlåtande nr 32 år 1967

7

drag att verkställa en översyn av »arbetarskyddslagens tillämpningsföreskrifter».
Enligt motionärerna är det påkallat att de allmänt hållna
reglerna i arbetarskyddslagen kombineras med tillämpningsföreskrifter
som har en mer preciserad utformning än f. n. De understryker också
behovet av skärpta skyddsföreskrifter i samband med användandet av
kemiska preparat m. m. Vidare efterlyser motionärerna en effektivisering
av det lokala arbetarskyddet genom grundligare utbildning av skyddsombuden.
Dessa föreslås få en lagstadgad rätt till ersättning av arbetsgivaren
för inkomstbortfall under utbildningstiden.

Motionerna berör ett betydelsefullt problem. Sunda och säkra arbetsförhållanden
är inte endast en social fråga för den enskilde arbetsgivaren
och arbetstagaren utan en samhälls- och företagsekonomisk fråga av stor
vikt. En förutsättning för att förebygga ohälsa och olycksfall i arbetet
är att det finns ett effektivt fungerande arbetarskydd. Ett sådant uppnår
man inte endast genom ändamålsenliga författningsregler. Det krävs
också ett väl lett och organiserat lokalt arbetarskydd i samverkan mellan
arbetsgivare och arbetstagare, propaganda- och upplysningsverksamhet
och en regelbunden tillsyn från samhällets sida.

De bestämmelser som inryms i arbetarskyddslagstiftningen är såsom
motionärerna påpekar förhållandevis allmänt hållna. Man har avsiktligt
eftersträvat att göra bestämmelserna vaga och tänjbara. Anledningen
härtill är dels att bestämmelserna skall gälla för så gott som hela arbetslivet
med alla dess skilda verksamhetsgrenar och skiftande arbetsförhållanden,
dels att man velat underlätta lagstiftningens anpassning till
teknisk och annan utveckling. Skulle behov av mer preciserade föreskrifter
föreligga, ankommer det på arbetarskyddsstyrelsen att meddela
särskilda råd och anvisningar. I sista hand åligger det yrkesinspektionen
att vid besök på arbetsplatserna anpassa regelbeståndet efter förhållandena
vid varje enskild verksamhet. Denna ordning för arbetarskyddets författningsmässiga
reglering har enligt utskottets mening visat sig i stort
sett ändamålsenlig. Utskottet finner det därför inte påkallat att riksdagen
begär en särskild översyn av arbetarskyddskungörelsen i enlighet med
motionärernas förslag. Utskottet förutsätter emellertid att arbetarskyddsstyrelsen
fortlöpande följer utvecklingen på arbetarskyddets område samt
tar de initiativ till nya föreskrifter som kan vara motiverade av förhållandena.
När det gäller frågan om användandet av kemiska preparat
vill utskottet, utöver vad nu sagts, erinra om att särskilda skyddsbestämmelser
finns inte endast i arbetarskyddslagstiftningen utan även i giftförordningen
och bekämpningsmedelsförordningen.

I anledning av de återstående frågorna i motionerna om effektivisering
av det lokala arbetarskyddet och om ersättning till skyddsombud under
utbildningstid vill utskottet uttala, att frågor av detta slag i främsta
rummet bör lösas av arbetsmarknadens parter själva och inte genom

8

Andra lagutskottets utlåtande nr 32 år 1967

ändringar av stadgandena i gällande arbetarskyddskungörelse. Arbetsmarknadens
huvudorganisationer har för sådant ändamål inrättat arbetarskyddsnämnden,
ett gemensamt organ med uppgift att främja samverkan
för att uppnå ett verkningsfullt arbetarskydd.

Under hänvisning till vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

att förevarande motioner, 1:115 och 11:150, icke måtte
föranleda någon riksdagens åtgärd.

Stockholm den 11 april 1967

På andra lagutskottets vägnar:

AXEL STRAND

Vid detta ärendes behandling har närvarit

från första kammaren: herr Strand, fru Carlqvist, herrar Lars Larsson,
Hiibinette, Wanhainen, Erik Filip Petersson, Kilsmo* och fru Elvy
Olsson*;

från andra kammaren: herrar Anderson i Sundsvall, Rimmerfors*,
Gustavsson i Alvesta*, fröken Sandell, herr Fredriksson, fru Svensson,
herrar Ringaby och Göransson*.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

670256

Emil Kihlströms Tryckeri AB Stockholm 1967