Andra lagutskottets utlåtande nr 30 år 1967

1

Nr 30

Utlåtande i anledning av väckta motioner om översyn av reglerna
för förhandlings- och avtalsrätt för tjänstemän i offentlig
förvaltning.

Andra lagutskottet har behandlat två inom riksdagen väckta, till lagutskott
hänvisade motioner, nr 1:360 i första kammaren av herr Åkerlund
m. fl. och nr 11:444 av herr Nordstrandh m. fl.

I motionerna, vilka är likalydande, har yrkats, »att riksdagen i skrivelse
till Kungl. Maj :t hemställer om översyn av gällande system för förhandlings-
och avtalsrätt för tjänstemän i offentlig förvaltning och att, därest
detta föranleder ändring i gällande lagstiftning, förslag härom måtte föreläggas
riksdagen».

Beträffande de skäl motionärerna anfört till stöd för sitt yrkande får
utskottet, i den mån redogörelse därför inte lämnas i det följande, hänvisa
till motionen 1:360.

Gällande ordning

År 1965 beslöt statsmakterna att tillerkänna de offentliga tjänstemännen
lagstadgad förhandlingsrätt. Enligt den lagstiftning som trädde i kraft
den 1 januari 1966 fick dessa tjänstemän samma rätt som övriga arbetstagare
att genom sina organisationer förhandla och sluta kollektivavtal om
lön och andra ekonomiska anställningsvillkor. Vissa inskränkningar i avtalsrätten
gjordes. I 3 § statstjänstemannalagen den 3 juni 1965 föreskrives
att avtal inte får träffas om inrättande eller indragning av tjänst, myndighets
arbetsuppgifter, arbetstidens förläggning, anställnings- eller arbetsvillkor
som regleras i lagen m. m. Avtal kan däremot träffas om lönebelopp,
lönesystemets allmänna uppbyggnad, lönegradsplacering av tjänst
samt om övriga ekonomiska och därmed jämförliga förmåner som är förenade
med tjänsten, såsom pension, semester, arbetstidens längd, övertidsersättning,
traktamente m. m.

För att det parlamentariska inflytandet på förhandlingarna om de offentliga
tjänstemännens löner skulle förstärkas och för att definitiva ställningstaganden
till avtal med personalorganisationerna skulle kunna ske
utan nämnvärd tidsutdräkt inrättades under våren 1965 riksdagens lönedelegation.
Denna har enligt 62 § regeringsformen till uppgift att rådpläga
med den statsrådsledamot, som Konungen förordnar därtill, i förhandBihang
till riksdagens protokoll 1967. 9 samt. 2 avd. Nr 30

2 Andra lagutskottets utlåtande nr 30 år 1967

lingsfrågor rörande anställningsvillkor lör statens arbetstagare samt att
på riksdagens vägnar godkänna överenskommelser som träffas i sådana
frågor. Delegationens befogenhet att fatta beslut på riksdagens vägnar omfattar
endast det fall att delegationen godkänner en förhandlingsöverenskommelse
som Kungl. Maj :t eller, då det är fråga om riksdagen eller dess
verk, annat behörigt organ biträtt och underställt delegationen för godkännande.
En överenskommelse som delegationen anser sig inte böra godkänna
kan Kungl. Maj :t förelägga riksdagen för prövning i vanlig ordning.

Begäran om anslag för att infria en godkänd överenskommelse måste
ske genom proposition till riksdagen.

Den 1 juli 1965 inrättades statens avtalsverk. Till detta verk koncentrerades
huvuddelen av den statliga förhandlingsverksamheten i löne- och anställningsfrågor.
Verket skall föra förhandlingarna självständigt. Det
förutsättes dock att verket behöver kontakter med företrädare för regeringen.
Sålunda kan inte den statsrådsledamot som fått i uppdrag att rådpläga
med riksdagens lönedelegation fullgöra detta uppdrag, om verket
inte informerar honom före rådplägningen. Avtalsverket förhandlar för
statens tjänstemän och för arbetare vid statliga verk och för såväl tjänstemän
som arbetare vid vissa statliga bolag. Enligt lagen den 3 december 1965
om ställföreträdare för kommun vid vissa avtalsförhandlingar in. m. skall
avtalsverket också företräda kommuner och vissa andra icke-statliga offentliga
arbetsgivare i förhandlingar om kollektivavtal in. m. Kollektivavtal
om anställnings- eller arbetsvillkor som tillhör Kungl. Maj :ts eller riksdagens
prövning skall verket sluta under förbehåll om Kungl. Maj :ts godkännande.

Enligt 15 § statstjänstemannalagen och 3 § kommunaltjänstemannalagen
den 3 juni 1965 får, om ej annat följer av lag eller avtal, lockout eller strejk
vidtas vid konflikter om sådant anställnings- eller arbetsvillkor som kan
bestämmas genom avtal. I övrigt är stridsåtgärd som berör bestående anställningsförhållande
inte tillåten. Efter mönster av det mellan LO och
SAF träffade Saltsjöbadsavtalet har staten och kommunförbunden träffat
huvudavtal med de offentliga tjänstemännens huvudorganisationer. Enligt
dessa avtal får stridsåtgärd inte vidtas på tjänstemannasidan utan att åtgärden
blivit beslutad eller medgiven av vederbörande huvudorganisation.
Part som anser att konflikt är ägnad att otillbörligt störa viktiga samhällsfunktioner
kan begära förhandlingar med motparten. Om enighet ej uppnås
vid förhandlingarna äger part liänskjuta frågan till en särskild nämnd
___statstjänstemannanämnden på det statliga området och centrala nämnden
på det kommunala. Nämnderna är paritetiskt sammansatta och varje
ledamot har en röst. Fredsplikt råder under två eller längst tre veckor från
det frågan hänskjutits till nämnden. Nämndens beslut är inte bindande för
parterna utan tjänar som en rekommendation. Erfarenheterna från motsvarande
avtal på den enskilda arbetsmarknaden visar emellertid att nämndens
beslut torde få stor betydelse för parternas ställningstagande.

Andra lagutskottets utlåtande nr 30 år 1961

3

Motionerna

Mot bakgrund av erfarenheterna från 1966 års avtalsförhandlingar ställer
motionärerna frågan om inte en översyn av kollektivavtalssystemet för
tjänstemän i offentlig förvaltning kan få detta att fungera smidigare. Motionärerna
riktar kritik mot gällande ordning på två punkter. Den ena gäller
frågan om fördelningen av kompetens och ansvar mellan de organ som
agerar på den statliga arbetsgivarsidan, den andra gäller möjligheterna att
förhindra samhällsfarliga konflikter utan att tjänstemännens rätt åsidosättes.

I den förstnämnda frågan anför motionärerna bl. a. följande:

---Viss oklarhet föreligger synbarligen i fråga om fördelningen av kompetens
och ansvar mellan de organ som agerar på den statliga sidan vid tjänstemannaförhandlingar.
Organisationerna har att förhandla med statens avtalsverk,
men i bakgrunden för detta skymtar civilministern, kanske också
finansministern. Jämlikt regeringsformen § 62 har civilministern i sin tur
att hålla kontakt med riksdagens lönedelegation, vars uppgift är inte bara
att rådpläga med honom utan dessutom att å riksdagens vägnar godkänna
överenskommelse som träffats i förhandlingsfrågor. Arbetstagarparten
kommer således icke i direkt kontakt med de instanser som i realiteten har
avgörandet på statens sida, en omständighet som självfallet inte bara medför
tidsutdräkt utan även i övrigt kan försvåra förhandlingarna.

Ur förhandlingsteknisk synpunkt kan--1--vägande invändningar

riktas mot denna ordning.-----

Motionärerna framhåller för egen del att det är av betydelse att statens
avtalsverk i praktiken bibehåller sin tänkta karaktär som ett självständigt
förvaltningsorgan med fullmakt att snabbt fatta bindande beslut.

I den andra frågan framhåller motionärerna att det i och för sig är orimligt
att den offentliga verksamheten skall kunna sättas ur spel till följd av
intressekonflikter, kanske av relativt begränsad ekonomisk betydelse för
parterna själva. Å andra sidan får man vara beredd på sådana konflikter.
Visserligen skall enligt huvudavtalet mellan staten och tjänstemannaorganisationerna
samhällsfarliga konflikter hänvisas för överläggningar inom
statstjänstemannanämnden. Definitionen i avtalen på samhällsfarlig konflikt
är emellertid vag och opreciserad. Dessutom kan nämnden endast utfärda
rekommendationer och inte träffa för parterna bindande beslut. Kan
en samhällsfarlig konflikt inte undvikas eller hävas på denna väg, återstår
— anför motionärerna — intet annat än tjänstepliktslagstiftning. De fortsätter
:

Det har emellertid icke beaktats att en tjänstepliktslagstiftning icke i och
för sig löser de intressefrågor varom konflikt råder. De aktuella anställningsvillkoren
måste dock fixeras. Och detta bör självfallet helst ske i sådana
former att beslutet icke framstår som ett uttryck bara för statenarbetsgivarens
makt utan i möjligaste mån är ägnat att upprätthålla förtroende
mellan parterna. Därför synes det vara befogat att undersöka, om
icke metoder för lösning av den bakomliggande intressekonflikten i nu be -

4 Andra lagutskottets utlåtande nr 30 år 1967

rörda läge kan finnas, vilka medför att principen om jämställdhet mellan
parterna icke blir åsidosatt. Utan en dylik anordning blir statens övervikt i
maktställning — som ju avser ekonomiska förhållanden vilka klart ligger
inom avtalsområdet — så accentuerad att det kan ifrågasättas, om kollektivavtal
sreglering bör förekomma för tjänstemän på områden, där konflikt
ej kan godtagas.

Motionärerna påpekar avslutningsvis att man vid översynen av statstjänstemännens
förhandlings- och avtalsrätt även bör uppmärksamma motsvarande
förhållanden på det kommunala området.

Beslutad utredning i ämnet

Sedan kollektivavtalssystemet för statstjänstemän m. fl. prövats i praktiken
vid den senaste avtalsomgången har fråga uppkommit om en översyn
för att utröna hur systemets olika delar fungerar och hur man på bästa sätt
skall kunna dra nytta av de erfarenheter som hittills gjorts.

I anledning av enkla frågor i andra kammaren uppgav chefen för civildepartementet
den 26 januari i år att han inom den närmaste tiden avsåg
att föreslå en översyn av förhandlingsrättssystemet. Genom Kungl. Maj :ts
beslut den 7 april 1967 har civilministern erhållit bemyndigande att tillkalla
särskilda sakkunniga för att verkställa en utredning av vissa frågor i förhandlingsrättssystemet
för de offentliga tjänstemännen. I direktiven för utredningsarbetet
uttalar civilministern bl. a. följande:

De sakkunniga bör undersöka hur kollektivavtalssystemet hittills fungerat.
Vid dessa undersökningar bör utredningen hålla nära kontakt med
statens avtalsverk och de statsanställdas huvudorganisationer. De sakkunniga
bör även följa utvecklingen av förhandlingsverksamheten under den
tid utredningen pågår.

De sakkunniga bör även undersöka vilka konsekvenser det kan få för
riksdagens budgetreglerande verksamhet om man slopar systemet med en
särskild proposition till riksdagen med begäran om anslag för att infria
avtal som godkänts av lönedelegationen.

De sakkunniga bör vidare mot bakgrunden av de erfarenheter som hittills
gjorts överväga frågan om relationerna på arbetsgivarsidan mellan avtalsverket,
regeringen, riksdagens lönedelegation och riksdagen. Härvid bör de
främst undersöka hur kontakterna mellan de olika organen på arbetsgivarsidan
fungerar och överväga om någon ändring bör göras. Samtidigt bör
de undersöka hur relationerna mellan avtalsverket och övriga myndigheter
fungerat och överväga om någon ändring bör ske av nuvarande praxis när
det gäller myndigheternas medverkan i förhandlingsarbetet.

De sakkunniga bör med stöd av de erfarenheter som kan vinnas under
dessa undersökningar lägga fram förslag till de ändringar i nuvarande system
som utredningen anser nödvändiga. De sakkunniga bör vara oförhindrade
att ta upp även andra frågor av samma karaktär som de nu nämnda
och att lägga fram förslag successivt under utredningsarbetets gång.

5

Andra lagutskottets utlåtande nr 30 år 1967

Utskottet

Mot bakgrund av erfarenheterna från föregående års avtalsrörelse hemställes
i förevarande motioner om en översyn av förhandlings- och avtalsrättssystemet
för de offentliga tjänstemännen. I motionerna efterlyses klarare
regler beträffande fördelningen av kompetens och ansvar mellan de
olika organ som agerar på arbetsgivarsidan. Frågan om möjligheterna att
förhindra samhällsfarliga konflikter utan åsidosättande av tjänstemännens
rätt aktualiseras också. Enligt motionärernas mening är det angeläget att
söka tillskapa en sådan ordning att den bakom en samhällsfarlig konflikt
liggande intressetvisten kan lösas utan avkall på principen om de förhandlande
parternas jämställdhet.

Genom beslut den 7 april i år har Kungl. Maj :t bemyndigat chefen för civildepartementet
att tillkalla särskilda sakkunniga för att utreda vissa frågor i
förhandlingsrättssystemet för de offentliga tjänstemännen. Enligt utredningsdirektiven
har de sakkunniga att undersöka hur kollektivavtalssystemet
hittills fungerat och hur det kommer att fungera under den tid som
utredningsarbetet pågår. De sakkunniga skall överväga frågan om relationerna
på arbetsgivarsidan mellan avtalsverket, regeringen, riksdagens lönedelegation
och riksdagen. Därvid skall de främst undersöka hur kontakterna
mellan de olika organen fungerat och överväga om någon ändring bör göras.
Med stöd av de erfarenheter som kan vinnas under dessa undersökningar
skall de sakkunniga lägga fram förslag till de ändringar i nuvarande system
som utredningen anser nödvändiga.

Utskottet kan sålunda konstatera att åtgärder redan är vidtagna för att
utredning i ämnet skall komma till stånd. Vid sådant förhållande torde något
initiativ från riksdagens sida inte vara erforderligt. Det kan förutsättas
att de sakkunniga under sitt arbete tar upp inte endast frågan om kompetensfördelningen
mellan de olika organen på arbetsgivarsidan utan även frågor
som angår samhällsfarliga konflikter.

Under hänvisning till vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

att förevarande motioner, 1: 360 och II: 444, icke måtte
föranleda någon riksdagens åtgärd.

Stockholm den 18 april 1967

På andra lagutskottets vägnar:

AXEL STRAND

Vid detta ärendes behandling har närvarit

från första kammaren: herr Strand, fru Carlqvist, herrar Lars Larsson,
Hiibinette, fru Hamrin-Thorell, fru Nilsson, herr Erik Filip Petersson
och fru Elvy Olsson;

från andra kammaren: herrar Anderson i Sundsvall, Bengtsson i Varberg,
fröken Sandell, herrar Johansson i Södertälje, Fredriksson, Ringaby,
Jonsson och Larsson i Öskeviksby.