Andra lagutskottets utlåtande nr 19 år 1967
1
Nr 19
Utlåtande i anledning av väckta motioner om invaliditetsersättning
och invaliditetstillägg för döva.
Andra lagutskottet har till behandling förehaft två inom riksdagen väckta,
till lagutskott hänvisade motioner, nr 1:233 av herrar Bengtson och
Dahlén samt nr II: 298 av herrar Ohlin och Hedlund.
I motionerna, vilka är likalydande, har yrkats, »att riksdagen måtte i
skrivelse till Kungl. Maj :t hemställa om utredning rörande möjligheterna
för de döva att erhålla invaliditetsersättning och invaliditetstillägg».
Motiveringen för yrkandet är intagen i motionen II: 261.
Gällande bestämmelser m. m.
Invaliditetstillägg är en förmån, som jämlikt lagen om allmän försäkring
i vissa fall kompletterar ålders- eller förtidspension. Sådant tillägg utgår
jämlikt 9 kap. 2 § i lagen, om den försäkrade är ur stånd att reda sig
själv och på grund härav vid upprepade tillfällen dagligen är i behov av
hjälp av annan samt hjälpbehovet uppkommit innan den försäkrade fyllt
63 år. Tillägget utgår vidare, om den försäkrade är blind och blindheten
inträtt innan den försäkrade uppnått 63 års ålder. Invaliditetstillägg utgår
slutligen till försäkrad, som uppbär partiell förtidspension, om den försäkrade
utför förvärvsarbete men på grund av höggradig nedsättning i
kroppsorganens funktion behöver avsevärd fortlöpande hjälp av annan
person eller får vidkännas betydande merutgifter för färdmedel eller andra
hjälpmedel för att kunna utföra arbetet. Invaliditetstillägg utgår ej till
försäkrade, som stadigvarande vårdas på vissa anstalter. Tillägget utgör
för år räknat trettio procent av basbeloppet, som för närvarande är 5 500
kronor.
Invaliditetsersättning utgår till vissa försäkrade som ej åtnjuter pension.
Sådan ersättning tillkommer dels försäkrad som är blind, om blindheten
inträtt innan han fyllde 63 år, dels försäkrad som utför förvärvsarbete, om
han på grund av höggradig nedsättning i kroppsorgans funktion behöver
avsevärd fortlöpande hjälp av annan person eller får vidkännas betydande
merutgifter för färdmedel eller andra hjälpmedel för att kunna utföra förvärvsarbetet.
Vårdbidrag i form av invaliditetsersättning tillkommer försäkrad som
1 Bihang till riksdagens protokoll 1967. 9 samt. 2 avd. Nr 19
2
Andra lagutskottets utlåtande nr 19 år 1967
ej fyllt 16 år, därest han på grund av sjukdom, psykisk efterblivenhet,
vanförhet eller annat lyte för avsevärd tid och i avsevärd omfattning är
i behov av särskild tillsyn och vård. Bidraget utgår ej för tid då barnet
stadigvarande vistas på vissa offentliga anstalter och ej heller vid vistelse
utom dessa anstalter om inte tiden härför uppgår till minst 14 dagar i en
följd.
Invaliditetsersättningen för år räknat kan utgå antingen med 60 % av basbeloppet
eller med 30 % av detta belopp. Beloppets storlek är beroende av
hjälpbehovets omfattning eller merutgifternas storlek. Till blinda utgår
invaliditetsersättningen alltid med 60 % av basbeloppet. Vårdbidraget utgör
likaså alltid 60 % av basbeloppet.
Invaliditetstillägg och invaliditetsersättning infördes år 1962 genom lagen
om allmän försäkring. Dessförinnan kunde folkpension till blinda och
andra svårt invalidiserade förhöjas med tillägg. Tilläggen kallades blindtillägg,
vårdtillägg och hjälplöshetstillägg.
Det särskilda ekonomiska stödet till blinda har funnits sedan år 1935.
Åren 1935—1947 var det reglerat i en särskild författning och kallades
blindhetsersättning. Bestämmelserna överfördes år 1948 till folkpensionslagen.
De blinda intog enligt den lagstiftningen en särställning i förhållande
till andra invalider i så måtto att någon invaliditetsprövning beträffande
blinda ej förekom i annan mån än att de med läkarintyg måste styrka
att de förlorat ledsyn före 60 års ålder. De blinda skulle alltid anses lida av
så höggradig nedsättning av arbetsförmågan som i andra fall krävdes för
rätt till invalidpension. Förutom denna pension erhöll de blindtillägg. Vid
införandet av lagen om allmän försäkring jämställdes de blinda med övriga
invalider i fråga om rätt till förtidspension (tidigare invalidpension). Beträffande
invaliditetstillägg och invaliditetsersättning bestämdes emellertid
att de blinda skulle ha rätt till dessa förmåner utan särskild invaliditetsbedömning.
Åldersgränsen för blindhetens inträde höjdes från 60 till 63 år.
Vid 1966 års riksdag begärdes i motioner lagändring innebärande att
invaliditetsersättning och invaliditetstillägg skulle utgå till döva på samma
villkor som nu gäller för blinda. Motionerna avslogs av riksdagen. I utlåtande
nr 41 anförde andra lagutskottet om motionerna.
Invaliditetstillägg och invaliditetsersättning till förvärvsarbetande handikappade
har till uppgift att kompensera dessa för merkostnader, som förvärvsarbetet
i allmänhet drar med sig. Invaliditetstillägg som utgår till svårt
invalidiserade, som icke bär förvärvsarbete, är avsett att täcka vårdkostnader
i anledning av invaliditeten. Invaliditetsersättning och invaliditetstillägg
är alltså i princip ej någon gottgörelse för lyte. Även om denna princip
inte är strikt upprätthållen då det gäller blinda, anser utskottet att den
inte i enlighet med motionärernas förslag bör uppmjukas. De döva bör
alltså vara jämställda med handikappade i allmänhet i fråga om rätten
till invaliditetsersättning och invaliditetstillägg. Utskottet avstyrker således
Andra lagutskottets utlåtande nr 19 år 1967
3
de nu aktuella motionsyrkandena. Utskottet vill emellertid helt instämma
i motionernas syfte att bryta de dövas isolering. Hur man skall komma till
rätta med detta problem utreds för närvarande av den under fjolåret tillsatta
handikapputredningen.
Utskottet
Handikappade som har folkpension kan erhålla ett särskilt tillägg kallat
invaliditetstillägg. Det utgår dels till pensionärer, som inte kan reda sig
själva och dagligen är i behov av hjälp av annan, dels till förvärvsarbetande
med partiell förtidspension, som har särskilda utgifter för att kunna arbeta
eller har omfattande behov av hjälp av annan. Invaliditetstillägget utgår
med 30 % av basbeloppet.
Förvärvsarbetande med handikapp som i och för sig skulle berättiga till
förtidspension och invaliditetstillägg men som på grund av storleken av
sina förvärvsinkomster ej får sådan pension har rätt till invaliditetsersättning.
Sådan ersättning utgår med 30 eller 60 % av basbeloppet beroende på
hjälpbehovets omfattning eller mer utgifternas storlek.
Försäkrade som är blinda har alltid rätt till invaliditetstillägg eller invaliditetsersättning
utan prövning om de är i behov av särskild hjälp eller har
speciella merutgifter. Fn allmän förutsättning för rätt till invaliditetstillägg
eller invaliditetsersättning är att invaliditeten eller blindheten inträffat före
63 års ålder.
I förevarande motioner hemställes om utredning rörande möjligheterna
för de döva att erhålla invaliditetstillägg och invaliditetsersättning.
Riksdagen avslog i fjol motioner med yrkande att döva skulle jämställas
med blinda i fråga om rätten till invaliditetstillägg och invaliditetsersättning.
Andra lagutskottet anförde i sitt utlåtande över motionerna att invaliditetstillägg
och invaliditetsersättning har till uppgift att täcka vissa kostnader för
handikappade försäkrade. Ersättningen och tillägget skulle i princip inte
betraktas som gottgörelse för lyte. Utskottet ansåg därför att de döva borde
vara jämställda med handikappade i allmänhet i fråga om rätten till ifrågavarande
ersättning och tillägg.
Utskottet delar motionärernas uppfattning, att de dövas handikapp är särskilt
betungande på grund av den isolering dövheten i olika hänseenden
medför. Handikappet är emellertid inte av den natur att det generellt kan
sägas nedsätta förvärvsförmågan eller förorsaka merutgifter i sådan omfattning
att det kan anses befogat att låta de döva inta en särställning i förhållande
till handikappade i allmänhet i fråga om rätt till invaliditetstillägg
och invaliditetsersättning. Med hänsyn härtill och då utskottet alltjämt är av
den åsikten att invaliditetstillägg och invaliditetsersättning ej bör vara en
gottgörelse för lyte anser sig utskottet inte kunna tillstyrka motionerna. Såsom
utskottet antydde i fjol bör de dövas problem i första rummet angripas
4
Andra lagutskottets utlåtande nr 19 år 1967
genom praktiska åtgärder för att underlätta deras möjligheter till kontakt
med omvärlden. Frågor av den arten prövas av den år 1965 tillsatta handikapputredningen.
Med hänvisning till det anförda får utskottet hemställa,
att förevarande motioner, 1:233 och 11:298, icke måtte
föranleda någon riksdagens åtgärd.
Stockholm den 7 mars 1967
På andra lagutskottets vägnar:
AXEL STRAND
Vid detta ärendes behandling har närvarit
från första kammaren: herr Strand*, fru Carlqvist, herr Lars Larsson,
fru Hamrin-Thorell, fru Nilsson*, herrar Eric Carlsson*, Edström och Blomquist;
från
andra kammaren: herrar Anderson i Sundsvall, Odhe, fröken
Wetterström, fröken Sandell, herrar Johansson i Södertälje, Wiklund i
Stockholm, fru Skantz och herr Larsson i öskeviksby.
* Ej närvarande vid utlåtandets justering.
MARCUS BOKTR. STHLMI967 670031