Andra lagutskottets utlåtande nr 18 år 1967
1
Nr 18
Utlåtande i anledning av väckta motioner angående sociala förmåner
för adoptivföräldrar.
Andra lagutskottet har till behandling förehaft två inom riksdagen väckta,
till lagutskott hänvisade motioner, nr I: 114 av herr Kristiansson, Axel
och herr Svanström samt nr II: 148 av herrar Johansson i Växjö och Gustavsson
i Alvesta.
I motionerna, vilka är likalydande, har hemställts, »att riksdagen i skrivelse
till Kungl. Maj :t måtte anhålla om skyndsam utredning och förslag
i syfte att ge adoptivföräldrar sociala förmåner motsvarande dem som nu
tillkommer övriga föräldrar i enlighet med vad i motionen anförts».
Beträffande de skäl motionärerna anfört till stöd för sitt yrkande får utskottet,
i den mån redogörelse därför inte lämnas i det följande, hänvisa till
motionen II: 148.
Motionerna
Efter en redogörelse för gällande bestämmelser — och i viss mån förarbetena
till dessa — om moderskapspenning och om rätt till tilläggssjukpenning
i samband med barnsbörd anför motionärerna följande.
För familjer med adoptivbarn gäller inte de bestämmelser som gäller för
övriga familjer. De sociala förmånerna kommer inte adoptivföräldrarna till
del i samma utsträckning som gäller för övriga. I betydande utsträckning
har emellertid familjer som adopterar små barn samma kostnader som familjer
med egna barn.
Vad gäller villkoren för moderskapspenningen, så har även adoptivföräldrarna
utgifter för barnet, för anskaffande av utstyrsel m. m. Motiveringen
med merutgifter, som uppstår på grund av att kvinnans arbetsinsats i
hemmet bortfaller, har inte samma relevans för adoptivföräldrarna, även
om man måste räkna med visst arbetsbortfall i hemmet vid adoption av ett
vårdnadskrävande litet barn.
Vad beträffar tilläggssjukpenningen, så borde samma förutsättningar förefinnas
för adoptivföräldrar som för andra föräldrar. Under barnets första
månader måste någon av föräldrarna avstå från förvärvsarbete. Svårigheterna
att få barnet placerat på daghem är fortfarande betydande. I sammanhanget
bör givetvis beaktas att i de flesta familjer där man adopterar
barn avstår en av föräldrarna från förvärvsarbete även efter det att barnet
kommit över 6 månaders ålder. Detta förhållande får emellertid inte ut
1
Bihang till riksdagens protokoll 1967. 9 samt. 2 avd. Nr IS
2
Andra lagutskottets utlåtande nr 18 år 1967
göra motiv för olikheter i fråga om sociala förmåner. Samma förhållande
gäller för ett stort antal familjer med egna barn.
Det är angeläget att föräldrar till adoptivbarn ges rätt till samma sociala
förmåner som föräldrar till egna barn, med de avvikelser som kan motiveras
av att arbetskraftssituationen i hemmet för adoptivföräldrarna inte
påverkas av någon sjukdom i samband med förlossning. I vilken utsträckning
de sociala förmånerna skall anknytas till nuvarande moderskapspenning
och tilläggssjukpenning bör bli föremål för utredning.
Gällande bestämmelser
Moder ska ps penning
Kvinnlig försäkrad, som är inskriven hos allmän försäkringskassa eller
skulle ha varit inskriven om hon fyllt 16 år, har enligt lagen om allmän
försäkring vid barnsbörd rätt till moderskapspenning. Moderskapspenning
utgör 1 080 kr. Vid flerbörd tillkommer 540 kr. för varje barn utöver ett. Av
moderskapspenningen kan den försäkrade lyfta 300 kr. före nedkomsten,
dock tidigast 120 dagar före den beräknade tiden därför. Om en kvinna som
har rätt till moderskapspenning skulle vara sjuk, är hon avstängd från rätt
till grundsjukpenning fr. o. m. förlossningsdagen t. o. m. den tjugonionde
dagen därefter.
Tilläggssjukpenning vid barnsbörd
Därest en kvinnlig försäkrad i anledning av barnsbörd avhåller sig från
förvärvsarbete, har hon enligt 3 kap. 13 § lagen om allmän försäkring rätt
till tilläggssjukpenning, även om sjukdom inte föreligger. En förutsättning
är dock att hon omedelbart före nedkomsten eller den beräknade tidpunkten
därför under minst 270 dagar i följd varit placerad i sjukpenningklass
nr 3 eller högre, d. v. s. haft minst 2 600 kr. i arbetsinkomst, eller skulle
ha varit placerad i sådan sjukpenningklass, om hon fyllt 16 år. Tilläggssjukpenning
som nu sagts utgår tidigast fr. o. m. den sextionde dagen före
den beräknade tidpunkten för nedkomsten och senast fr. o. m. förlossningsdagen
så länge kvinnan utan avbrott avhåller sig från förvärvsarbete, dock
högst för 180 dagar. Fr. o. m. den trettionde dagen efter förlossningsdagen
utgår tilläggssjukpenning i anledning av barnsbörd endast under förutsättning
att kvinnan har eller på grund av sjukdom är förhindrad att ha barnet
i sin vård. Barntillägg utgår ej till sjukpenning vid barnsbörd.
Adoptivbarns ställning enligt lagen om allmän försäkring
Enligt 20 kap. 2 § lagen om allmän försäkring likställes adoptivbarn med
eget barn. Denna bestämmelse har betydelse bl. a. för barntillägg inom sjukförsäkringen
och för familjepension.
Andra lagutskottets utlåtande nr 18 år 1967
3
Historik
Principerna för den nuvarande moderskapsförsäkringen drogs upp av
socialförsäkringsutredningen i dess betänkande »Moderskapsförsäkring
m. m.» (SOU 1954: 4). Utredningen föreslog bl. a. att en nybliven moder
skulle ha rätt till moderskapspenning i form av grundpenning om 270 kr.
och, om hennes inkomst av förvärvsarbete uppgick till minst 1 800 kr. årligen,
moderskapspenning i form av tilläggs penning under 90 dagar. Tillläggspenningen
anknöts beloppsmässigt till tilläggssjukpenningen.
Utredningens förslag genomfördes genom 1954 års lag om moder skapshjälp
(prop. 1954:144, L2U 1954:32).
Grundpenningen (nu moderskapspenningen)
Grundpenningen borde enligt socialförsäkring sutredningen utgå oberoende
av om vederbörande avstod från att utföra förvärvsarbete eller inte. Den
borde delvis avse anskaffningar och dylika merutgifter i anledning av
barnsbörden. I övrigt borde grundpenningen anses utgöra ersättning för
minskad arbetsförmåga under tiden närmast före och efter nedkömsten.
Schematiskt borde man kunna anse att hälften av grundpenningen hänförde
sig till vartdera ändamålet (SOU 1954:4 s. 92). Grundpenningens belopp,
270 kr., motsvarade grundsjukpenning under 90 dagar.
Sedermera prövades reformbehovet i fråga om moderskapshjälp av socialpolitiska
kommittén. Kommittén föreslog att grundpenningen skulle
höjas till 800 kr. vid enkelbörd. Förslaget utgick från en grundsjukpenning
på 4 kr. Grundsjukpenning under en tid av 180 dagar — tilläggssjukpenning
skulle enligt förslaget kunna utgå under denna tid — skulle således
uppgå till 720 kr. Härtill borde enligt kommitténs mening läggas 60 kr.
motsvarande barntillägg under 30 dagar. Kommittén avrundade beloppet till
800 kr.
Departementschefen föreslog i propositionen angående lagen om allmän
försäkring, att grundsjukpenningen skulle fastställas till 5 kr. och att detta
borde föranleda att grundpenningen inom moderskapshjälpen höjdes till
900 kr. (prop. 1962: 90). Förslaget godtogs av riksdagen (L2U 1962: 27).
Vid 1966 års riksdag beslöts, att moderskaps penningen (motsvarande
den tidigare grundpenningen) skulle höjas till 1 080 kr. I propositionen
(1966: 113) hade föreslagits, att beloppet skulle bestämmas till 1 000 kr.
men andra lagutskottet anförde i sitt av riksdagen godkända utlåtande
nr 47, att även om det inte direkt framgick av lagbestämmelser att det
fanns en bestämd relation mellan moderskapspenning och grundsjukpenning
hade denna, som höjdes till 6 kr., ändå uppfattats som normgivande
för moderskapspenningen och några särskilda skäl för att frångå denna
ordning hade inte anförts i propositionen.
4
Andra lagutskottets utlåtande nr 18 år 1967
Tiiläggspenningen (nu tilläggssjukpenningen)
Då 1954 års reform inom förevar ande område genomfördes avsåg existerande
hjälpåtgärder endast att bereda lindring i utgifter som föranleddes
av havandeskap och barnsbörd. Beträffande ersättning för inkomstbortfall
anförde socialförsäkringsutredningen bl. a. följande (SOU 1954: 4 s. 73).
Barnsbörden och barnsängstiden medför fysisk arbetsoförmåga hos kvinnan.
Kvinnan är vidare under det sista skedet av havandeskapet ovig, och
risken för överansträngning är stor. Det kan därför —- beroende på vilket
slags arbete kvinnan har — ej sällan vara nödvändigt eller önskvärt att
bon då avstår från arbetet. Efter förlossningen dröjer det alltid en tid,
innan kvinnan hinner återhämta krafterna. Man har alltså att räkna med
även en viss nedsättning av arbetsförmågan under tiden omkring nedkomsten.
Till detta kommer amningen och vården i övrigt av barnet. Full enighet
råder om att det ur medicinsk synpunkt är av största vikt att barnet under
den första tiden av sin levnad ammas av modern. Skall amningen och
vården av barnet fullgöras riktigt, tar detta så stor del av kvinnans tid i
anspråk och styckar till den grad sönder hennes arbetsdag, att det är förenat
med stora faktiska svårigheter för henne att samtidigt ägna sig åt ett
mera kontinuerligt förvärvsarbete. Olägenheterna från hälsosynpunkt av
en dylik anordning ligger också i öppen dag i fråga om både mor och barn.
Dessa omständigheter har inte föranlett lagstiftning i annan mån än att
man för kvinnliga arbetstagare har infört vissa bestämmelser av arbetarskyddsrättslig
art, som föreskriver eller öppnar möjligheter till ledighet
för kvinnan i samband med nedkomsten. Enligt arbetarskyddslagen gäller
sålunda förbud för barnaföderska att under de sex första veckorna efter
nedkomsten arbeta i vissa yrken, främst industriellt arbete. Vidare har
kvinnan enligt samma lag rätt till ledighet under de sex veckorna närmast
före barnsbörden. Kvinna har dessutom, enligt lagen 1945 om förbud mot
arbetstagares avskedande i anledning av äktenskap eller havandeskap m. m.,
oberoende av arbetets art rätt till högst sex månaders ledighet i samband
med nedkomsten, förutsatt att hon sedan minst ett år varit stadigvarande
anställd hos arbetsgivaren.
Utredningen anförde vidare — efter att ha konstaterat, att de flesta förvärvsarbetande
kvinnor inte bereddes någon ersättning för den inkomst de
mister i samband med att de föder barn — följande.
I likhet med bl. a. social vårdskommittén och befolkningsutredningen anser
socialförsäkringsutredningen det vara ofrånkomligt, att de kvinnor som
omfattas av det lagstadgade arbetsförbudet vid nedkomst tillförsäkras ersättning
för den förlorade inkomsten. Det finns emellertid ingen anledning
att stanna därvid, emedan kvinnornas möjligheter att ägna sig åt förvärvsarbete
under denna tid mindre beror av arbetets art än av de för alla gemensamma
fysiska betingelserna och vården om barnet, vilka omständigheter
också utgör grunden för den vidgade rätten till ledighet enligt 1945
års lag. Det bör härvid erinras om att statsmakterna vid 1948 års revision
av arbetarskyddslagstiftningen fann det vara av vikt att såvitt möjligt tillförsäkra
alla förvärvsarbetande kvinnor erforderlig ledighet vid barnsbörd
oavsett verksamhetens art men att en utsträckning av arbetsförbudet till
att avse arbetarskyddslagens hela tillämpningsområde inte borde ske utan
Andra lagutskottets utlåtande nr 18 år 1967
5
att frågan om kompensation i någon form för inkomstbortfallet samtidigt
löstes. Man bör dessutom minnas, att de ifrågavarande bestämmelserna av
arbetarskyddsrättslig art — särskilt 1945 års lag med dess större räckvidd
i fråga om personkretsen — alla också i grunden avser att skänka kvinnan
ekonomisk trygghet genom att garantera henne rätt att efter barnsbörden
återvända till arbetet och återfå arbetsinkomsten. Beredes kvinnan ersättning
för den inkomst hon förlorar under tiden från avbrottet i arbetet tills
det kan återupptas, betyder detta otvivelaktigt endast ett fullföljande av
samma syfte.
Främst på grund av nu anförda men även av abort profglaktiska skäl föreslog
utredningen att moderskapspenningen förutom av grundpenning skulle
bestå av tilläggs penning. Utredningen fann 90 dagar vara en lämpligt avvägd
tidsperiod för tilläggs penningen (se SOU 1954: 4 s. 85).
Socialpolitiska kommittén upptog till prövning även frågan om iilläggspenningen.
Beträffande 90-dagarsregeln anförde kommittén — efter en redogörelse
för socialförsäkringsutredningens ovan återgivna synpunkter -—
i huvudsak följande (SOU 1961:38 s. 71).
Bland barnaföderskorna utgör kvinnorna med förvärvsarbete en växande
andel. Mer än fyra barnaföderskor av tio har numera arbetsanställning och
rätt til! tilläggspenning. Det måste betraktas som otillfredsställande, att
samhället å ena sidan tillförsäkrar kvinnliga löntagare rätt till sex månaders
ledighet i samband med barnsbörd men å andra sidan inte bereder dem
ekonomiska möjligheter att utnyttja ledigheten till mer än hälften.
Redan vid behandlingen av det förslag som resulterade i den nämnda lagen
av 1945 påpekades, att arbetstagaren i ett stort antal fall skulle kunna
begagna rätten att avhålla sig från arbete »endast om hon genom moderskapsförsäkring
eller på annat sätt erhåller garanti för sitt uppehälle under
bortovaron» (prop. 1945: 368, s. 23). Föredragande statsrådet yttrade i riksdagsdebatten,
att han under den beredning som frågan undergått i socialdepartementet
haft klart för sig att lagen, om den skulle få en verkligt generell
tillämpning, måste kompletteras med sådana ekonomiska åtgärder, som
beredde den förvärvsarbetande kvinnan möjlighet att utnyttja de rättigheter
som lagen medgav (FK prot. 18 dec. 1945, nr 41, s. 35).
Problemet skulle kunna lösas, om man i moderskapsförsäkringen utsträckte
tiden för åtnjutande av tilläggspenning från 90 till 180 dagar. Kommittén
anser det på nu angivna grunder önskvärt, att en sådan utsträckning
av tiden för uppbärande av tilläggspenning kommer till stånd snarast.
Ett annat skäl, som enligt kommitténs mening talar för att förvärvsarbetande
barnaföderskor får ersättning för mistad arbetsinkomst åtminstone
under ett halvår, hänför sig till möjligheten att placera barnet på daghem.
För många kvinnor, som behöver eller eljest önskar återuppta förvärvsarbetet
efter ett barns födelse, har denna placeringsmöjlighet stor och ej sällan
avgörande betydelse. På daghem kan man normalt inte ta emot barn före
sex månaders ålder. Åtskilliga kvinnor ställes otvivelaktigt inför försörjningssvårigheter
under den mellantid som uppkommer från det att hjälpen
från moderskapsförsäkringen upphör till dess de kan placera barnet och
börja arbeta igen.
6
Andra lagutskottets utlåtande nr 18 år 1967
Kommittén föreslog således, att tiden för åtnjutande av tilläggspenning
skulle utsträckas till 180 dagar. Förslaget genomfördes år 1962 genom
lagen om allmän försäkring, då även den terminologiska skillnaden mellan
tilläggspenning och tilläggssjukpenning hävdes.
Utskottet
I samband med barnsbörd utgår enligt lagen om allmän försäkring vissa
förmåner till modern. Således utbetalas moderskapspenning vid enkelbörd
med 1 080 kr. samt vid flerbörd med detta belopp ökat med 540 kr. för varje
barn utöver ett. Förvärvsarbetande kvinna kan även vara berättigad till
tilläggssjukpenning i samband med barnsbörd under högst 180 dagar. En
förutsättning härför är att hon avhåller sig från förvärvsarbete. Hon skall
vidare omedelbart före nedkomsten eller den beräknade tiden därför under
minst 270 dagar i följd ha varit placerad i lägst sjukpenningklass 3, d. v. s.
haft minst 2 600 kr. i årlig arbetsinkomst. Tilläggssjukpenning kan utgå
tidigast fr. o. in. den sextionde dagen före den beräknade tidpunkten för
nedkomsten och senast fr. o. m. förlossningsdagen. Fr. o. in. den trettionde
dagen efter förlossningsdagen utgår tilläggssjukpenning i anledning av
barnsbörd endast om kvinnan har eller på grund av sjukdom är förhindrad
åt! ha barnet i sin vård.
I förevarande motioner framhålles att vid adoption av spädbarn kan utgå
varken moderskapspenning eller tilläggssjukpenning till förälder som avstår
från förvärvsarbete för att vårda barnet. Motionärerna hävdar att det i
princip bör råda jämställdhet mellan adoptivföräldrar och andra föräldrar
i fråga om sociala förmåner. De hemställer om utredning och förslag som
skall förverkliga detta syfte. Utredningen bör enligt motionärerna klarlägga
i vilken utsträckning de sociala förmånerna skall anknytas till moderskapspenningen
och tilläggssjukpenningen.
Det torde vara ovanligt att adoption sker av ett nyfött barn. De som önskar
adoptera ett barn får visserligen relativt ofta hand om barnet redan
under dess första levnadstid men barnet överlämnas då som fosterbarn i avvaktan
på adoptionsbeslutet. Ett sådant arrangemang är lämpligt ur flera
synpunkter. Det underlättar myndigheternas bedömning om adoption är
lämplig och det ger möjlighet för föräldrarna att under en viss tid känna
sig för. Den omständigheten att det blivande adoptivbarnet första tiden betraktas
som fosterbarn medför att fosterbarnslega kan utgå för barnet samt
att barnet erhåller viss utrustning på det allmännas bekostnad.
Avsikten med moderskapspenningen är att den skall täcka dels merkostnader
för familjen som uppstår till följd av moderns minskade arbetsförmåga
under tiden närmast före och efter nedkomsten, dels utgifter för viss
utrustning till barnet. Med hänsyn till att det ej föreligger nedsatt arbets
-
Andra lagutskottets utlåtande nr 18 år 1967
7
förmåga vid adoption samt till vad ovan anförts om bidrag till fosterbarnskostnad
kan det ej anses motiverat att tillerkänna adoptivföräldrar någon
förmån motsvarande moderskapspenning, detta i synnerhet som enligt gällande
regler moderskapspenning utbetalas till barnets moder utan reduktion
även om barnet bortadopteras. Utskottet menar att det inte är möjligt
att som motionärerna förordar låta en förmån av moderslcapspenningens
karaktär utgå i samband med adoption. Moderskapsförsäkringen är nämligen
konstruerad på ett sådant sätt att det från principiella utgångspunkter
skulle te sig främmande att låta förmåner i form av moderskapspenning
och tilläggssjukpenning utgå utom i samband med barnsbörd. Beträffande
rätten till tilläggssjukpenning från försäkringen kan dessutom anföras att
adoption av barn regelmässigt kommer till stånd vid en sådan tidpunkt, att
det enligt gällande regler normalt ej skulle bli möjligt att utge tilläggssjukpenning.
Utskottet kan alltså inte tillstyrka motionerna utan får med hänvisning
till det anförda hemställa,
att förevarande motioner, I: 114 och II: 148, icke måtte
föranleda någon riksdagens åtgärd.
Stockholm den 7 mars 1967
På andra lagutskottets vägnar:
AXEL STRAND
Vid detta ärendes behandling har närvarit
från första kammaren: herr Strand*, fru Carlqvist, herr Lars Larsson,
fru Nilsson*, herrar Eric Carlsson*, Edström, Blomquist och Kilsmo;
från andra kammaren: herrar Anderson i Sundsvall, Wiklund i Stockholm,
Fredriksson, Gomér, Ringaby, fru Skantz och herr Göransson.
* Ej närvarande vid utlåtandets justering.
41ARCUS BOKTR. STHLMI967 670031