Andra lagutskottets utlåtande nr 10 år 1967

1

Nr 10

Utlåtande i anledning av väckta motioner om deltids- och korttidsanställdas
samt lågavlönades ställning inom den
allmänna försäkringen.

Andra lagutskottet har till behandling förehaft två inom riksdagen
väckta, till lagutskott hänvisade motioner, nr 1:111 av herr Fälldin m.fl.
samt nr 11:149 av herrar Jonasson och Johansson i Växjö.

Motionerna

I motionerna påtalas den bristande överensstämmelsen i vissa fall mellan
avgifter och förmåner inom tilläggspensioneringen. Motionärerna menar
att korttids- och deltidsanställda samt lågavlönade är missgynnade.
I vissa fall kan avgiftsbelopp erläggas för dessa grupper utan att motsvarande
pensionsrätt tillföres dem. Motionärerna framhåller särskilt de nuvarande
reglerna om basbeloppsavdrag, som medför att en arbetsgivare
kan få erlägga avgift för lön till korttidsanställd trots att lönen ej överstiger
gällande basbelopp och sålunda, om den anställde ej har annan pensionsgrundande
inkomst, ej resulterar i pensionspoäng.

Även på annat sätt är enligt motionärerna pensionssystemet ogynnsamt
för de berörda grupperna med låga inkomster. Motionärerna pekar i detta
hänseende på regeln att pensionsgrundande år utöver trettio ej medräknas
vid fastställande av tilläggspensionens storlek. De kritiserar också i sammanhanget
den s. k. 15-årsregeln, som innebär att pensionen beräknas på
grundval av de 15 år då pensionsgrundande inkomsten varit störst.

Beträffande motionernas innehåll i övrigt hänvisas till motionen 11:149.

I motionerna yrkas, »att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj :t måtte
anhålla om skyndsam prövning samt förslag rörande en sådan reformering
av berörda regler i ATP-systemet att den nuvarande disproportionen mellan
avgift och förmån för deltids- och korttidsanställda samt lågavlönade
avlägsnas i enlighet med vad i motionen anförts».

Gällande bestämmelser

Pensionsgrundande inkomst inom tilläggspensioneringen för ett år utgöres
i princip av summan av den försäkrades inkomst av anställning och
inkomst av annat förvärvsarbete för året, i den mån summan överstiger

1 Bihang till riksdagens protokoll 1967. 9 saml. 2 avd. Nr 10

2

Andra lagutskottets utlåtande nr 10 år 1967

det för året gällande basbeloppet, d. v. s. ett belopp som motsvarar 4 000
kronor i 1957 års penningvärde men icke överstiger 7,5 gånger basbeloppet.
Basbeloppet avräknas i första hand mot inkomsten av anställning. På den
pensionsgrundande inkomsten beräknas pensionspoäng, som i sin tur ligger
till grund för bestämmandet av de förmåner som skall utgå från försäkringen.
För varje år, för vilket pensionsgrundande inkomst fastställts för
försäkrad, skall pensionspoäng tillgodoräknas honom. Pensionspoäng beräknas
på så sätt att den pensionsgrundande inkomsten delas med det vid
årets ingång gällande basbeloppet. Full ålderspension kan enligt huvudregeln
utgå endast om pensionspoäng för 30 år tillgodoräknats den försäkrade.
I fråga om försäkrad som är född år 1923 eller tidigare gäller övergångbestämmelser,
som innebär att ett mindre antal år än 30 krävs för
full pension. Pensionen uträknas med utgångspunkt från medelpoängen
under ett antal år, enligt huvudregeln medelpoängen under de 15 år då
poängen varit högst. Ålderspension förutsätter att pensionspoäng tillgodoräknats
för minst tre år.

Avgift till pensioneringen erläggs i fråga om inkomst av anställning av
arbetsgivaren och i fråga om inkomst av annat arbete av den försäkrade
själv. Avgifterna beräknas i princip på den del av inkomsten som överstiger
basbeloppet. I fråga om arbetsgivaravgifter tillämpas detta i huvudsak
så, att arbetsgivaravgiften beräknas på den sammanlagda lönesumman,
minskad med produkten av basbeloppet och antalet anställda. Därvid räknas
den som varit anställd på heltid under hela året såsom en anställd, den
som varit anställd på heltid under en månad såsom en tolftedels anställd,
den som varit anställd på halvtid under hela året såsom en halv anställd
o. s. v. Lönebelopp för en anställd överstigande 7,5 gånger basbeloppet inräknas
ej heller i den summa på vilken pensionsavgiften beräknas. — I
fråga om avgifter, som skall erläggas på grund av inkomst av annat förvärvsarbete,
sker beräkningen på den pensionsgrundande inkomsten, i vad
denna härrör från annat förvärvsarbete.

De ovan angivna reglerna kan i vissa fall leda till att pensionsavgift erlägges
av arbetsgivare utan att motsvarande pensionspoäng tillgodoföres
den anställde. Såsom exempel härpå må anföras följande två fall. (I båda
fallen har förutsatts att basbeloppet är 4 000 kronor.)

I. En person har såsom enda arbetsinkomst lön från en anställning som
varar ett halvt år. Lönen utgör för hela anställningstiden 4 000 kronor.
Arbetsgivaren erlägger arbetsgivaravgift på lönebeloppet minskat med halva
basbeloppet, alltså å (4 000—2 000=)2 000 kronor, men någon pensionsgrundande
inkomst beräknas likväl inte, eftersom arbetsinkomsten inte
överstiger basbeloppet.

II. En person har såsom arbetsinkomst dels 4 000 kronor på grund av
verksamhet i egen rörelse, dels 4 000 kronor på grund av tre månaders anställning.
För den sistnämnda inkomsten erlägger arbetsgivaren arbetsgivaravgift,
som beräknas på lönen minskad med en fjärdedel av basbeloppet,

Andra lagutskottets utlåtande nr 10 år 1967

3

alltså på (4 000—Vi X4 000 — )3 000 kronor. Den försäkrade är skyldig att
själv erlägga avgift till pensioneringen på inkomsten av rörelse. Eftersom
avdraget för basbeloppet i första hand skall göras på inkomsten av anställning,
som i förevarande fall är lika stor som basbeloppet, beräknas avgiften
på hela inkomsten av annat förvärvsarbete. Resultatet i detta fall
kan sägas vara, att pensionsavgift beräknas även på delar av inkomsten,
som ligger inom basbeloppet, eller att de pensionsavgifter arbetsgivaren erlägger
för den försäkrade inte får någon motsvarighet i pensionspoäng för
den försäkrade.

Tidigare behandling m. m.

Förhållandet mellan avgift och förmån inom ATP

Tilläggspensioneringen är uppbyggd efter fördelningsprincipen. Meningen
är därför inte direkt, att en arbetsgivaravgift för en viss försäkrad skall
avse just denne försäkrades pensionsförmåner. Härom uttalades i propositionen
nr 100 till 1959 års riksdag under specialmotiveringen till 33 § i
lagen om försäkring för allmän tilläggspension följande.

Enligt principförslaget i propositionen 1958 A:55 skall finansieringen av
de anställdas tilläggspensionering ske med kollektiva arbetsgivaravgifter av
samma slag som arbetsgivarnas bidrag till sjuk- och moderskapsförsäkringarna,
d. v. s. med en viss procent på en av arbetsgivaren utgiven lönesumma.
En arbetsgivares avgift skall sålunda bidraga till finansieringen av
tilläggspensioneringen för alla anställda, som enligt lagen omfattas av tilläggspensioneringen,
och alltså inte för just den, på vars lön avgift beräknas,
eller för just dem som är anställda hos arbetsgivaren. Lagen är uppbyggd
i överensstämmelse härmed, och i denna paragrafs första stycke föreskrives,
att arbetsgivare för varje år skall erlägga avgift för vad han under
året utgivit såsom lön till hos honom anställda arbetstagare.

Särskilda svårigheter ansågs i propositionen uppkomma i fall då de försäkrade
är endast deltidsanställda eller korttidsanställda. Härom anföres

1 propositionen bland annat.

För att nå det praktiska syftet, att arbetsgivaravgift skall beräknas endast
på den del av lönesumman, som kan antagas bli pensionsgrundande
för de anställda, torde det sålunda bli nödvändigt att räkna med någon form
av basbeloppsavdrag. Att verkställa avdrag motsvarande hela basbeloppet
för var och en hos en arbetsgivare under kalenderåret anställd skulle emellertid
vara uppenbart orimligt. En arbetsgivare med många korttidsanställda
skulle då trots en hög sammanlagd lönesumma kunna helt slippa från
avgift.

De konsekvenser, som avräkningsregeln i fråga om basbeloppet kan få
för dem som har såväl löneinkomst som annan inkomst, har varit kända
vid beslutet om den allmänna tilläggspensioneringen. Detta framgår av ett
uttalande i ovannämnda proposition av föredragande departementschefen,
vari han framhåller, att det synes böra övervägas att efter vidare utredning

2 Bihang till riksdagens protokoll 1967. 9 saml. 2 avd. Nr 10

4

Andra lagutskottets utlåtande nr 10 år 1967

jämka avräkningsregeln med tanke på sådana skogskörare, som vid sidan
om företagarinkomst regelbundet har säsongbetonade löneinkomster av
mindre omfattning.

I motioner till 1960 års riksdag hemställdes om skyndsam utredning i
syfte att uppnå sådan ändring av förevarande bestämmelser om korttidsanställning
att antingen arbetsgivaravgift inte skulle erläggas för vederlag,
som inte blir pensionsgrundande inkomst, eller inkomsten skulle bli
pensionsgrundande i den mån arbetsgivaravgift erlagts för densamma.

I sitt av riksdagen godkända utlåtande nr 6 år 1960 hemställde andra
lagutskottet, att enär erfarenhet ännu icke vunnits av reglernas verkningar
motionerna icke måtte föranleda någon riksdagens åtgärd.

Frågan om sambandet mellan avgifter och förmåner såvitt avser korttidsanställda
arbetstagare var föremål för bedömning även under 1961 års riksdag.
I sitt av riksdagen godkända utlåtande nr 56 år 1961 anförde andra
lagutskottet.

ATP-lagen bygger på ett fördelningssystem. Arbetsgivaravgifterna debiteras
och inbetalas kollektivt av arbetsgivaren för hos honom anställda.
Registrering av inbetalda avgifter sker icke individuellt för varje försäkrad.
Det är därför icke möjligt att åstadkomma absolut överensstämmelse mellan
inbetald avgift och tillgodoförd pensionspoäng.

Det problem, som aktualiserats i förevarande motioner, sammanhänger
med dessa principer för beräkning av arbetsgivaravgifterna. Frågan har
samband med finansieringssystemet i stort inom socialförsäkringen. Detta
är för närvarande föremål för överväganden inom socialdepartementet. Enligt
vad som uppgivits har man därvid uppmärksamheten riktad på det i
motionerna aktualiserade problemet. Utskottet finner det därför icke påkallat
för riksdagen att taga något initiativ i frågan.

Även 1962 och 1963 års riksdagar hade att taga ställning till motionsyrkanden
av samma innebörd. Motionerna avslogs med den motiveringen att
sedan frågan sist var föremål för behandling ingenting inträffat som kunde
föranleda till ändrat ställningstagande.

År 1964 avlämnade allmänna skatteberedningen sitt betänkande Nytt
skattesystem (SOU 1964:25). I betänkandet behandlades frågan om socialförsäkringarnas
finansiering. Beredningen anförde bl. a.

När det gäller att förverkliga förslagets grundtanke om ett ökat inslag av
arbetsgivaravgifter på grundval av och med anknytning till tilläggspensioneringens
finansieringssystem är skilda praktiska lösningar möjliga.

En möjlighet är att slopa det nuvarande basbeloppsavdraget som avgiftsfri
inkomst och jämväl å dessa inkomster utta avgift efter samma procentsats
som fastställes att gälla för arbetsgivaravgifterna inom tilläggspensioneringen.
De avgiftsintäkter, som inflyter och belöper på inkomster upp
till gränsen för basbeloppet, kan avskiljas från övriga inbetalda avgifter.
Inflytande avgifter, som hänför sig till inkomster som är pensionsgrundande
inom tilläggspensioneringen, skall givetvis avse tilläggspensioneringens finansiering
och tillföras allmänna pensionsfonden. Återstoden av ifrågavarande
avgifts intäkter skall tillföras de angivna av beredningens förslag

Andra lagutskottets utlåtande nr 10 år 1967

5

omfattade socialförsäkringsgrenarna — folkpensioneringen (frånsett kommunala
bostadsbidrag), sjukvårdsförsäkringen och hemmafruförsäkringen.
Då emellertid ett avgiftsuttag, som på angivet sätt begränsades till att avse
endast inkomster upp till basbeloppsgränsen, från avkastningssynpunkt
ej skulle erbjuda en tillfredsställande lösning av finansieringsproblemen,
fick man utgå från, att ett på detta sätt konstruerat avgiftsuttag måste
ytterligare utbyggas. Därvid kunde övervägas att bibehålla en viss egenavgift
till socialförsäkringens grundförmåner, måhända konstruerad på i
princip likartat sätt som folkpensionsavgiften. En annan möjlighet är att
komplettera avgiftsuttaget å inkomster upp till gränsen för basbeloppet
med ytterligare ett avgiftsuttag av viss procentuell storlek, som kunde fastställas
att motsvara viss procent å hela lönesumman upp till tilläggspensioneringens
övre gränsbelopp. Ännu ett alternativ är att konstruera avgiftsuttaget
så, att en avgift av viss procentuell storlek uttas å samma underlag,
som ifrågakommer inom tilläggspensioneringen. Med en konstruktion av
sist antydd innebörd skulle alltså basbeloppsavdraget bibehållas.

Det är företrädesvis dessa nu skisserade förslag till lösningar, som närmare
övervägts av beredningen.

En avgift beräknad å inkomst inom basbeloppet på förut antytt sätt
skulle medföra, att de anställdas grundförmåner från socialförsäkringen
till en del finansierades genom avgifter av i princip samma slag som avgifterna
till tilläggspensioneringen. Systemet skulle innebära en följsamhet
till kostnadsutvecklingen såtillvida, att avkastningen automatiskt ökade i
takt med stegringen i avgiftsuttaget inom tilläggspensioneringen. I denna
mening skulle den ifrågasatta ordningen kunna sägas besitta en dynamisk
effekt och en inbyggd automatik, som måste bedömas som en fördel mot
bakgrunden av den förestående snabba kostnadsökningen på området.

Ett avgiftsuttag å basbeloppsinkomsterna skulle innebära ett mera enhetligt
system för kostnadsansvaret samt en i princip rättvisande anknytning
mellan folkpensioneringens och tilläggspensioneringens finansiering.
Denna skulle kunna sägas återspegla den materiella uppbyggnaden av de
båda pensionsformerna.

En avgift även å inkomst inom ramen för basbeloppet skulle få till följd,
att frågan om en viss inkomst härrörde av anställning eller av annat förvärvsarbete
betydde mindre för den samlade avgift — i form av arbetsgivaravgift
eller egenavgift — som följde med inkomsten. Den i vissa fall mindre
goda överensstämmelsen mellan förmåner och avgifter inom tilläggspensioneringen,
som det nuvarande systemet inrymmer, skulle genom reformen
tillrättaläggas såtillvida som allmänna pensionsfonden ej skulle komma
att tillföras avgiftsintäkter för inkomster, som ej tillika medförde pensionsrätt
inom tilläggspensioneringen.

Den ifrågasatta ordningen skulle alltså innebära, att endast sådana inkomster,
som gav pensionsrätt inom tilläggspensioneringen, medförde avgift
till densamma. Resultatet härav skulle bli att avgifterna till allmänna
pensionsfonden i vissa fall blev något lägre eller — undantagsvis — något
större än vid tillämpning av nu gällande regler. Hur dessa effekter beloppsmässigt
skulle påverka allmänna pensionsfonden lärer ej kunna kvantitativt
bestämmas.

Beredningen föreslog vidare att för inkomst av annat förvärvsarbete skulle

6

Andra lagutskottets utlåtande nr JO år 1967

erläggas egenavgift för grundförmånerna av motsvarande storlek som uttaget
av arbetsgivaravgift.

Beträffande uppdelning av de influtna medlen på tilläggspensioneringen
och grundförmånerna föreslog beredningen att fördelning skulle ske på
grundval av summan av för ett år fastställda pensionsgrundande inkomster.

I motioner vid 1964 och 1965 års riksdagar kritiserades ånyo det förhållandet
att en del arbetstagare med deltids- och korttidsanställning inte får
såsom pensionsgrundande tillgodoräkna sig den inkomst som arbetsgivaren
erlagt avgift för. Motionen avslogs med hänvisning till att frågan var under
övervägande (L2U 1964:67, 1965:10).

I prop. 1965:14 anförde föredragande departementschefen.

Allmänna skatteberedningens utredningsuppdrag är emellertid icke uttömt
med det nu framlagda betänkandet. Bl. a. frågan om utformningen
av företagsbeskattningen i egentlig mening kvarstår och behandlas för närvarande
av skatteberedningen.

Enligt min mening bör de delar av förslaget till nytt skattesystem som
avser socialförsäkringens finansiering genom ökat inslag av arbetsgivaravgifter
och den indirekta beskattningens omvandling icke bedömas fristående.
För att något så när kunna bedöma verkningarna av de föreslagna
åtgärderna torde det vara nödvändigt att se dem i sammanhang med den
egentliga beskattningen av företagen. Det framstår då som olämpligt att
på detta stadium, när företagsbeskattningen ännu befinner sig under utredning,
vidta för företagen och deras anställda så genomgripande och svåröverskådliga
åtgärder som skatteberedningens förslag på denna punkt innebär.

Jag är därför icke beredd att nu ta ställning till vad skatteberedningen
föreslagit i fråga om socialförsäkringens finansiering och om den indirekta
beskattningens utformning.

Efter bemyndigande den 29 januari 1965 tillsatte chefen för finansdepartementet
en utredning angående indirekta skatter och socialförsäkringsavgifter.
Utredningsarbetet beräknas bli slutfört under år 1967.

Vid 1966 års riksdag besvarade chefen för socialdepartementet en interpellation
angående tilläggspension för deltids- och korttidsanställda m. fl.
I svaret hänvisades till utredningen angående indirekta skatter och socialförsäkringsavgifter.
Det anfördes att när utredningen lagt fram sina förslag
kommer regeringen att ta ställning till frågan om ändrade avgiftsregler
för den allmänna pensioneringen.

Trettioårsregeln och fcmtonårsregeln

I motioner till 1961 års riksdag hemställdes om skyndsam utredning i
syfte att borttaga femtonårs- och trettioårsreglerna.

Motionärerna motiverade yrkandet med att den gällande trettioårsregeln
missgynnade låglönegrupperna, som tidigt kommer ut i arbetslivet och får
erlägga avgifter under mer än 30 år. Genom femtonårsregeln gynnades en -

Andra lagutskottets utlåtande nr 10 år 1967

1

ligt motionärernas uppfattning de grupper, som har brant stigande inkomster
under senare delen av sin aktiva tid.

Motionerna avslogs. Andra lagutskottet anförde i utlåtande nr 56 år 1961.

Regeln om 30 pensionsgrundande år har sin förebild inom statstjänstemannapensioneringen,
där krav på 30 tjänsteår för rätt till oavkortad ålderspension
upprätthålles. Genom att antalet poänggivande år, som fordras
för full pension, begränsas till 30 tillgodoses sådana försäkrade, som på
grund av studier eller annan utbildning sent erhåller arbetsinkomster.
Även gifta kvinnor, som på grund av barnsbörd och omvårdnad om barnen
under ett antal år är förhindrade att ha förvärvsarbete, har fördel av att
endast 30 år kräves för rätt till full pension. Detsamma gäller personer,
som på grund av sjukdom eller arbetslöshet tvingas vara borta från förvärvslivet
under längre tid. Med hänsyn härtill finner utskottet att 30-årsregeln är en lämplig avvägning mellan olika arbetstagares pensionsintressen.

Regeln att pensionen beräknas med hänsyn till medelpoängen för de 15
år, då poängtalen varit högst, d. v. s. de år då den försäkrade haft de största
realinkomsterna, kan aldrig innebära nackdelar utan måste enligt vad utskottet
kan finna innebära enbart fördelar för den försäkrade så snart någon
förändring i realinkomst skett under de pensionsgrundande åren. Den
omständigheten att vissa lönegrupper har större nytta av regeln än andra
grupper motiverar enligt utskottets mening icke att regeln tas bort.

På grund av det anförda kan utskottet icke biträda motionsyrkandena.

Även åren 1962—1965 hade riksdagen att taga ställning till motionsyrkanden
av samma innebörd. Skäl till ändrat ställningstagande ansågs ej
föreligga.

Utskottet

I förevarande motioner behandlas problem som rör sambandet mellan
avgifter och förmåner inom tilläggspensioneringen. Motionärerna kritiserar
bl. a. förhållandet att en del arbetstagare med deltids- och korttidsanställning
inte får såsom pensionsgrundande tillgodoräkna sig den inkomst som
arbetsgivaren erlagt avgift för. Motionerna syftar till lagändring som undanröjer
dessa olägenheter.

Frågan om sambandet mellan avgifter och förmåner, såvitt avser deltidsoch
korttidsanställda arbetstagare, har tagits upp i motioner vid riksdagarna
åren 1961—1965. Motionerna har avslagits av riksdagen. Andra lagutskottet,
som vid samtliga tillfällen behandlat motionerna, har erinrat om att tillläggspensioneringen
bygger på ett fördelningssystem, att arbetsgivaravgifterna
debiteras och inbetalas kollektivt, att registrering av inbetalda avgifter
inte sker individuellt för varje försäkrad samt att det på grund härav inte
är möjligt att åstadkomma absolut överensstämmelse mellan inbetald avgift
och tillgodoförd pensionspoäng. Utskottet har vidare understrukit att
frågan har samband med finansieringssystemet i stort inom socialförsäkringen.

Frågor om socialförsäkringens finansiering behandlas av utredningen

8

Andra lagutskottets utlåtande nr 10 år 1967

angående indirekta skatter och socialförsäkringsavgifter. Utredningen beräknas
slutföra sitt arbete i år. Problem av den art som berörs i motionerna
kan väntas bli aktualiserade under utredningsarbetet. Något riksdagens initiativ
i anledning av motionerna i nu behandlat avseende är enligt utskottets
mening inte påkallat.

I motionerna diskuteras även de s. k. trettioårs- och femtonårsreglerna. I
princip gäller för erhållande av full ålderspension inom tilläggspensioneringen
att pensionspoäng skall ha tillgodoräknats den försäkrade i 30 år.
Pensionen beräknas på genomsnittet av pensionspoängen under de 15 åt
då poängen varit högst.

Motionärerna gör gällande att trettioårsregeln missgynnar de låglönegrupper,
som tidigt kommer ut i förvärvslivet och för vilka avgifter erlägges
till pensioneringen under mer än 30 år och under avsevärt längre tid än
andra grupper. Genom femtonårsregeln gynnas enligt motionärernas uppfattning
de grupper som har brant stigande inkomster under senare delen
av sin aktiva tid. Motionärerna menar att pensionssystemet bör reformeras
så, att samtliga poängår blir pensionsgrundande och pensionen beräknas
efter inkomsten under alla dessa år.

Andra lagutskottet har under åren 1961—1965 tagit ställning till motionsyrkanden
av samma innebörd. I sina av riksdagen godkända utlåtanden har
utskottet avstyrkt motionerna med följande motivering. Regeln om 30 pensionsgrundande
år har sin förebild inom den statliga pensioneringen. Genom
att antalet poänggivande år som fordras för full pension begränsats till 30,
tillgodoses sådana försäkrade som på grund av studier eller annan utbildning
sent erhåller arbetsinkomster. Även gifta kvinnor, som på grund av
barnsbörd och omvårdnad om barnen under några år är förhindrade att
ha förvärvsarbete, har fördel av trettioårsregeln. Detsamma gäller personer,
som på grund av sjukdom eller arbetslöshet tvingas vara borta från
förvärvslivet under längre tid. Regeln får anses innefatta en lämplig avvägning
mellan olika arbetstagares pensionsintressen. Femtonårsregeln innebär
enbart fördelar för den försäkrade, så snart någon förändring skett
i realinkomsten under de pensionsgrundande åren. Den omständigheten att
vissa grupper kan ha större fördel av regeln än andra motiverar inte att
regeln tas bort.

Utskottet vidhåller sin tidigare inställning i fråga om trettioårs- och femtonårsreglerna
och avstyrker därför motionerna även i denna del.

Med hänvisning till det anföda får utskottet hemställa,

att förevarande motioner, 1:111 och 11:149, icke måtte
föranleda någon riksdagens åtgärd.

Stockholm den 28 februari 1967

På andra lagutskottets vägnar:

AXEL STRAND

Andra lagutskottets utlåtande nr 10 dr 1967

9

Vid detta ärendes behandling har närvarit

från första kammaren: herr Strand, fru Carlqvist, herr Lars Larsson,
fru Hamrin-Thorell, fru Nilsson, herrar Eric Carlsson, Blomquist och
Kilsmo*;

från andra kammaren: herr Rimmerfors*, fru Ekendahl, herrar Gustavsson
i Alvesta*, Bengtsson i Varberg, fröken Sandell, herrar Fredriksson,
Jonsson och Åkerlind.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Reservation

av herrar Eric Carlsson, Gustavsson i Alvesta och Jonsson, vilka ansett,

A) att det avsnitt i utskottets utlåtande som börjar på s. 7 med orden
»Frågan om sambandet» och slutar med orden »mening inte påkallat» bort
ersättas med text av följande lydelse:

»Såsom framhållits i motionerna medför den nuvarande finansieringen
av tilläggspensioneringen att betydande avgifter erlägges för kort- och deltidsanställda
utan att de anställda erhåller någon pensionsrätt. I andra fall
erlägges avgift för anställda av den åsyftade kategorien utan att de erhåller
så stor pensionsrätt som avgiftens storlek skulle motivera. Utskottet finner
dessa förhållanden otillfredsställande och vill särskilt påpeka att olägenheterna
till övervägande del drabbar personer med relativt små inkomster.
Enligt utskottets mening bör åtgärder vidtagas för att skyndsamt avveckla
dessa olägenheter till förmån för en ordning, som ur de kort- och deltidsanställdas
synpunkt är tillfredsställande. Övervägandena kring det förslag
till finansiering av socialförsäkringen som framlades av allmänna skatteberedningen
i betänkandet Nytt skattesystem får enligt utskottet inte försena
lösningen av de kort- och deltidsanställdas pensionsproblem.»

B) att det avsnitt i utskottets utlåtande som börjar på s. 8 med orden
»Andra lagutskottet har» och slutar med orden »även i denna del» bort
ersättas med text av följande lydelse:

»Enligt utskottets mening måste förevarande fråga bedömas från utgångspunkten
att det skall finnas en väl utbyggd folkpensionering, grundad
på principen att alla medborgare skall ha samma rätt till pension. Denna
pensionering måste finansieras på sådant sätt att även medborgare med
liten eller ingen inkomst erhåller en lika god grundtrygghet som andra medborgare.
Vissa inkomstöverföringar till de lägre inkomsttagarnas förmån
måste således förekomma inom folkpensioneringen. Beträffande tillläggspensioneringen
är inte inkomstöverföringar motiverade, och enligt utskottets
mening måste det särskilt undvikas att inkomster genom tilläggspensioneringen
överföres från grupper med lägre inkomster till grupper

10

Andra lagutskottets utlåtande nr 10 år 1967

med högre inkomster. Den vägledande principen bör vara att en viss avgiftssumma
skall ge samma förmån oavsett under vilken tidrymd och fördelning
på olika år m. m. den inbetalas.

Såsom framhållits i motionerna missgynnas låginkomstgrupperna av de
nuvarande reglerna för beräkning av avgifter och förmåner inom tilläggspensioneringen.
En sådan ordning strider mot de ovan angivna principerna
och medför att högre inkomsttagare gynnas på lägre inkomsttagares bekostnad.
Utskottet anser det synnerligen angeläget att dessa olägenheter
snarast elimineras. Det torde finnas goda möjligheter att genomföra en
sådan reformering av pensionssystemet att detta bringas i överensstämmelse
med de ovan nämnda principerna. Utredning i detta syfte bör snarast företagas.
Utskottet tillstyrker sålunda motionerna till den del nu är i fråga.»

C) att utskottet bort hemställa,

»att riksdagen med bifall till förevarande motioner, 1:111
och 11:149, i skrivelse till Kungl. Maj :t måtte anhålla om
skyndsam utredning och förslag om en sådan reformering
av ATP-systemet att den nuvarande disproportionen mellan
avgift och förmån för deltids- och korttidsanställda samt
lågavlönade avlägsnas.»