Konstitutionsutskottets utlåtande nr 7 år 1967

1

Nr 7

Konstitutionsutskottets utlåtande i anledning av motion
angående formerna för anslutning till religiöst samfund
och politiskt parti.

I motionen nr 7 i andra kammaren av herr Sjöholm hemställs, »att riksdagen
måtte besluta att hos Kungl. Maj :t begära att pågående författningsutredning
meddelas direktiv att till övervägande uppta frågan, huruvida icke
för anslutning till religiöst samfund eller politiskt parti bör erfordras av
vederbörande egenhändigt undertecknad skriftlig ansökan med stadgande
tillika att barn under sexton år i religiöst avseende skall anses tillhöra samma
samfund som vårdnadshavare^.

Frågan om kollektivanslutning till politiskt parti

Denna fråga har vid flera tillfällen varit föremål för riksdagens behandling.
Sålunda beslöt 1934 års riksdag att hos Kungl. Maj :t hemställa om »eu
allsidig och förutsättningslös utredning angående fackliga eller andra yrkesorganisationers
kollektiva anslutning till politiska partier» samt framläggande
för riksdagen av de förslag vartill utredningen kunde föranleda.
Beslutet fattades med bifall till andra lagutskottets hemställan i utlåtande
(nr 52) över vissa motioner. Sju ledamöter hade reserverat sig för avslag
på motionerna i fråga. Riksdagens skrivelse föranledde ingen Kungl. Maj :ts
åtgärd.

I motioner vid 1950 års riksdag hemställdes om begäran hos Kungl. Maj :t
om utredning och förslag till »lagstiftning innebärande förbud mot kollektiv
anslutning av organisationers och föreningars medlemmar till politiska
partier». Motionerna avslogs på hemställan av första lagutskottet, som i avgivet
utlåtande (nr 21) anförde bl. a. följande:

Av vad här anförts torde framgå, att den nuvarande möjligheten till kollektiv
anslutning av en förenings medlemmar till politiskt parti icke är
tillfredsställande ur demokratiska eller andra synpunkter. Den i och för sig
tänkbara möjligheten att genom lagstiftning inskrida mot kollektiv anslutning
vill utskottet dock för närvarande ej förorda. Eu sådan lagstiftning,
som givetvis endast skulle avse anslutning till politiskt parti, skulle nämligen
bli av rätt komplicerad natur. Denna utväg synes utskottet icke böra
tillgripas, förrän andra möjligheter att ernå en tillfredsställande ordning
på förevarande område försökts. De av utskottet anförda skälen böra där1
Bihang till riksdagens protokoll 1967. 5 samt. 2 avd. Nr 7

2

Konstitutionsutskottets utlåtande nr 7 år 1967

för göra det angeläget för organisationerna själva att upptaga och överväga
frågan om avveckling av systemet med kollektiv partianslutning. Vissa
händelser, som nyligen inträffat, giva anledning till antagande, att även
inom fackföreningsrörelsen lämpligheten av detta system satts i fråga.

Ätta ledamöter reserverade sig mot utskottets motivering. I reservationen
anfördes avslutningsvis följande:

Hur den fackliga anslutningen till partiet ter sig i praktiken framgår av
det förhållandet, att 1948 voro 31,7 procent av till Landsorganisationen anslutna
fackföreningsmedlemmar också kollektivt anslutna till partiet. Motsvarande
siffra var 1929 omkring 28 procent, sålunda ett ganska konstant
förhållande.

Att de synpunkter som motionärerna tagit till motiv för sitt önskemål om
en lagstiftning mot kollektivanslutningen skulle äga någon motsvarighet i
förekommande praktiska missförhållanden, torde sålunda icke kunna påvisas.
Motionärernas argumentering svarar näppeligen mot synen på denna
fråga inom vårt lands fackligt organiserade arbetarvärld. Snarare torde det
lagstiftningsförfarande, som satts i fråga, inom fackföreningsrörelsen komma
att betraktas som ett försök till intrång i fackföreningsmedlemmarnas
och fackföreningarnas mödosamt vunna fri- och rättigheter.

Vid 1965 års riksdag hemställdes i motioner, att riksdagen måtte i skrivelse
till Kungl. Maj :t anhålla om utredning rörande möjligheterna till förbättrat
skydd för medborgarnas politiska integritet. Som ett exempel på
att detta skydd inte vore tillfredsställande framhöll motionärerna den kollektiva
anslutningen av fackföreningsmedlemmar till ett politiskt parti. Allmänna
beredningsutskottet, till vilket motionerna hänvisades, beredde
SACO, TCO, SR, LO och SAF tillfälle att inkomma med yttranden. SACO
avstyrkte motionerna under uttalande beträffande kollektivanslutningen,
att denna fråga måste anses vara en angelägenhet för berörda fackliga organisationer.
TCO hänvisade till sitt yttrande till första lagutskottet år
1950, i vilket inte togs uttrycklig ställning i frågan. SR tillstyrkte motionerna;
LO däremot avstyrkte desamma. SAF tillstyrkte att frågan om kollektivanslutning
till politiskt parti gjordes till föremål för närmare utredning.
Utskottet uttalade i sitt utlåtande (nr 35), att frågan om kollektivanslutningen
enligt utskottets mening var en intern angelägenhet för de
fackliga organisationerna och att statliga ingripanden i någon form därför
inte borde ifrågasättas. Sju ledamöter reserverade sig. Med bifall till utskottets
hemställan avslog riksdagen motionerna.

Frågan om anslutning till religiöst samfund

Lagregler i detta ämne ges i 1951 års religionsfrihetslag. I första kapitlet,
om religionsfrihet, stadgas bl. a. (4 §) att ingen är skyldig att tillhöra trossamfund
och att åtagande i strid häremot är utan verkan. Andra kapitlet
innehåller bestämmelser om medlemskap i svenska kyrkan. Huvudreglerna

Konstitutionsutskottets utlåtande nr 7 år 1967

3

är att barn i äktenskap inträder i kyrkan vid födelsen om båda föräldrarna
tillhör kyrkan (7 §), att barn utom äktenskap inträder i kyrkan vid födelsen
om modern tillhör kyrkan (8 §), att inträde i övrigt må sökas hos
pastor i kyrkobokföringsförsamlingen (10 §) och att utträde sker genom
anmälan hos pastor i kyrkobokföringsförsamlingen, endera personligen eller
enskilt i egenhändigt undertecknad, av två personer bevittnad handling
(11 §). Om barns ställning stadgas vidare (12 §) att ansökan eller anmälan
för den som står under annans vårdnad och ej fyllt 18 år görs av vårdnadshavare^
dock att barnets samtycke krävs om det fyllt 15 år.

Lagen avviker sålunda på väsentligen följande sätt från den ordning,
som synes åsyftad i den nu föreliggande motionen enligt dess ovan återgivna
hemställan. Krav på att ansökan om inträde i kyrkan skall vara
skriftlig uppställs inte i något fall. Barns beroende av vårdnadshavaren bör
enligt motionen regleras med en gräns vid 16 år, medan lagen drar en
gräns vid 15 år och en vid 18 år. Vidare innebär lagen att barn som inträtt
i kyrkan genom vårdnadshavaren förblir medlem om det inte självt
ansöker om utträde, medan motionären måhända åsyftar att en särskild
viljeförklaring skall krävas för kvarstående efter fyllda 16 år; motionären
uttalar sig emellertid ej uttryckligen på denna punkt.

Till belysning av de spörsmål som aktualiseras genom motionen må
följande antecknas ur förarbetena till religionsfrihetslagen (prop. 1951: 100,
SäU 1951: 1). Om övervägandena rörande barns inträde i kyrkan inhämtas
följande ur utskottets utlåtande (s. 62):

Vad särskilt angår frågan om barns inträde i kyrkan har i några motioner
den uppfattningen uttalats, att det vore bättre förenligt med religionsfrihet,
om barn icke, såsom föreslagits, följde föräldrarna enligt i stort
sett automatiskt verkande regler. Departementschefens ståndpunkt är däremot
den, att det ur religionsfrihetssynpunkt icke är i och för sig avgörande,
om ett barn växer upp inom eller utom kyrkan, utan att det väsentliga
är att den enskilda människan, sedan hon uppnått en sådan ålder att hon
har förmåga att taga ståndpunkt i religiösa frågor, icke hindras att ändra
sin ställning till kyrkan. Det torde härutöver kunna tilläggas att ur religionsfrihetssynpunkt
så mycket mindre kan vara att invända mot den föreslagna
principen för barns förhållande till kyrkan, som denna princip är
konsekvent tillämpad även då det gäller barn, vilkas föräldrar icke tillhöra
kyrkan. Det kan vidare icke bortses från att frågan om barns inträde i
kyrkan icke enbart är en lämplighetsfråga; olika uppfattningar rörande denna
fråga synas ytterst bottna i religiöst motiverade ställningstaganden, vilka
icke böra bli föremål för något bedömande i ett lagstiftningsärende. Denna
omständighet utgör emellertid ett ytterligare skäl att icke frångå vad som
av ålder varit det vanliga, nämligen att barn i stort sett automatiskt följa
sina föräldrar såsom medlemmar av kyrkan.

Den ålder, efter vilken barns samtycke skulle fordras för ändring av dess
ställning till kyrkan, föreslogs i propositionen bestämd till 12 år men höjdes
på utskottets förslag (s. 72) till 15 år.

4

Konstitutionsutskottets utlåtande nr 7 år 1967

För utträde ur kyrkan fordrade lagen från början anmälan vid personlig
inställelse hos pastor. Möjlighet att utträda genom skriftlig anmälan
infördes år 1963 (prop. 146, L4U 33) genom lagändring som trädde i kraft
följande årsskifte.

Frågans behandling vid 1966 års riksdag

Vid 1966 års riksdag väcktes en motion av samme motionär och med
samma syfte som den nu föreliggande. I avgivet utlåtande (nr 17) anförde
konstitutionsutskottet följande:

Såsom framgår av redogörelsen ovan har frågan om kollektiv anslutning
av fackföreningsmedlemmr till politiskt parti vid olika tillfällen behandlats
av riksdagen. Riksdagen har sålunda såväl år 1950 som år 1965 avslagit
motioner som syftat till lagstiftning innebärande förbud mot kollektiv anslutning
av fackföreningsmedlemmar till politiskt parti.

Vad angår den av motionären aktualiserade frågan om sättet för anslutning
till religiöst samfund förhåller det sig visserligen så, att flertalet
svenska medborgare formellt genom födelsen inträder som medlemmar i
svenska kyrkan. Beträffande nu rådande ordning bör emellertid antecknas,
att den som fyllt aderton år själv kan anmäla sitt utträde ur svenska kyrkan.
Formerna för sådan anmälan har med verkan från och med år 1964
betydligt förenklats. Utredningen kyrka — stat är vidare enligt vad utskottet
inhämtat för närvarande sysselsatt med att utreda frågan om medlemskap
i svenska kyrkan, och betänkande vari frågan behandlas kan väntas
bli avlämnat nästa år.

Med hänvisning till det ovan anförda och då utskottet icke finner skäl
för införande i grundlag av sådant förbud som motionären avser, avstyrker
utskottet motionen.

I ett särskilt yttrande anförde tre ledamöter, att de ville särskilt betona
att deras ställningstagande i frågan om kollektiv anslutning till politiska
partier endast avsett i vad mån lagstiftningsåtgärder borde vidtagas och
att de ansåg problemet böra angripas genom andra åtgärder.

Motionen avslogs av riksdagen i enlighet med utskottets hemställan.

Motionen

Motionären antecknar, att tidigare förslag i ämnet avslagits med motiveringen
dels att resultatet av den pågående utredningen kyrka — stat bör
avvaktas, dels att ingrepp i fackförbundens frihet att vårda sina egna angelägenheter
inte bör få förekomma. Inget av dessa båda argument är hållbart
enligt motionärens mening. Även sedan kyrkan skilts från staten
finns behov av garantier mot obehörig anslutning till religiöst samfund. En
klar och otvetydig viljeförklaring är under alla förhållanden motiverad.
Vidare är det, anför motionären, uppenbart att den demokratiska friheten
inom den fackliga rörelsen inte skulle minskas utan tvärtom väsentligt ökas
med en vidgad frihet för den enskilde medlemmen.

Konstitutionsutskottets utlåtande nr 7 år 1967

5

Utskottet

En motion med samma syfte som den förevarande väcktes även vid 1966
års riksdag och avslogs då i enlighet med utskottets hemställan. Utskottets
yttrande har återgetts ovan. Utskottet har inte funnit skäl att nu intaga en
annan ståndpunkt i den aktuella frågan. En sådan reglering av formerna
för anslutning till politiskt parti och religiöst samfund, som motionären
åsyftar, bör inte införas i en ny grundlag. Utskottet avstyrker därför, att
frågan överlämnas åt grundlagberedningen för övervägande.

Utskottet hemställer sålunda,

att motionen II: 7 icke måtte föranleda någon riksdagens
åtgärd.

Stockholm den 8 februari 1967

På konstitutionsutskottets vägnar:

GEORG PETTERSSON

Närvarande:

från första kammaren: herrar Georg Pettersson, Torsten Andersson,
Damström, Sveningsson, fru Segerstedt Wiberg*, herrar Carl Albert Anderson*,
Dahl, Sörenson*, Högström* och Svenungsson; samt

från andra kammaren: herrar Adamsson, Nilsson i Östersund, von
Friesen, Henningsson, Wahlund, fru Thunvall, herrar Hamrin i Jönköping,
Andersson i Rillingsfors, Boo och Werner.

* Ej närvarande vid justeringen.

Reservation

av herrar Sveningsson, Svenungsson och Werner.

MARCUS BOKTR. STHLMI967 670026