Bankoutskottets utlåtande nr 33 år 1967
1
Nr 33
Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts propositioner angående
dels bildande av att statligt kreditaktiebolag för finansiering
av investeringar inom näringslivet, dels
vissa författningsändringar i samband därmed, jämte
av propositionerna föranledda motioner.
Bankoutskottet behandlar i detta utlåtande två Kungl. Maj :ts propositioner,
vilka jämte därav föranledda motioner helt eller delvis hänvisats till
utskottet.
Propositionerna
I propositionen nr 56, dagtecknad den 10 mars 1967, har Kungl. Maj :t
under åberopande av ett propositionen bilagt utdrag av statsrådsprotokollet
över finansärenden för samma dag föreslagit riksdagen att bl. a.
dels bemyndiga Kungl. Maj :t att vidtaga åtgärder för bildande av ett
statligt kreditaktiebolag för finansiering av investeringar inom näringslivet,
dels bemyndiga fullmäktige i riksgäldskontoret att ikläda staten garanti
intill ett belopp av 450 milj. kr. för bolagets förpliktelser.
Såvitt propositionen avser ytterligare ett däri framlagt förslag, angående
anslag till teckning av aktier i bolaget, har den hänvisats till statsutskottet.
Beträffande det huvudsakliga innehållet i denna proposition må, utöver
vad som framgår av ovanstående, anföras följande. Det statliga finansieringsinstitut
i form av ett kreditaktiebolag som föreslås bli inrättat skall
ha till uppgift att bidra till finansiering av sådana investeringsprojekt
inom näringslivet som inriktas på rationalisering, strukturanpassning och
utveckling. Det egna kapitalet föreslås vid bolagets bildande uppgå till
500 milj. kr. Härav bör 450 milj. kr. utgöra aktiekapital och 50 milj. kr.
tillföras reservfonden.
Till teckning av aktier i bolaget föreslås för budgetåret 1967/68 ett investeringsanslag
av 500 milj. kr.
Vad gäller motiveringen för vad Kungl. Maj :t sålunda föreslagit får utskottet
hänvisa till propositionen nr 56. Föredraganden, statsrådet Wickman,
behandlar där på s. 3—22 bakgrunden till förslaget om inrättande
1 Bihang till riksdagens protokoll 1967. 8 samt. Nr 33
2
Bankoutskottets utlåtande nr 33 år 1967
av en statlig investeringsbank, varefter han närmare utvecklar detta förslag
på s. 23—40. Såsom bilagor till propositionen återges dels två tidigare
under året offentliggjorda promemorior angående en statlig investeringsbank
(s. 42—58), dels en sammanfattning av vissa remissyttranden som
avgivits över promemoriorna samt dessa remissyttranden in extenso (s.
59—141), dels också en sammanställning av vissa uppgifter rörande näringspolitiska
åtgärder i utlandet (s. 142—147).
De remissyttranden över nyssnämnda promemorior som avgivits till
kommerskollegium av flertalet handelskamrar och av kollegium överlämnats
till Kungl. Maj:t samt det yttrande som direkt till Kungl. Maj :t avgivits
av Svenska företagares riksförbund återges eller refereras icke i propositionen.
Utskottet har vid sin behandling av ärendet tagit del även av
dessa yttranden. Handelskamrarnas yttranden har av Handelskamrarnas
nämnd med särskild skrivelse överlämnats till utskottet för kännedom.
I propositionen nr 102, dagtecknad den 31 mars 1967, har Kungl. Maj :t
vidare under åberopande av propositionen bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över finansärenden och av lagrådets protokoll föreslagit riksdagen
att antaga vid propositionen fogade förslag till
1) lag angående ändrad lydelse av 2 § lagen den 31 mars 1955 (nr 183)
om bankrörelse;
2) lag angående ändrad lydelse av 274 § lagen den 17 juni 1948 (nr 433)
om försäkringsrörelse;
3) förordning om ändring i reglementet den 28 maj 1959 (nr 293) angående
allmänna pensionsfondens förvaltning;
4) förordning om ändrad lydelse av 9 § reglementet den 26 maj 1961
(nr 265) angående förvaltningen av riksförsäkringsverkets fonder;
5) förordning om ändrad lydelse av 21 § reglementet den 25 maj 1962 (nr
401) angående förvaltningen av de allmänna försäkringskassornas fonder
för den obligatoriska och den frivilliga sjukförsäkringen;
6) förordning angående ändrad lydelse av 42 § förordningen den 14
december 1956 (nr 629) om erkända arbetslöshetskassor.
De i denna proposition föreslagna författningsändringarna står till sin
huvudsakliga del i samband med det i propositionen nr 56 framlagda förslaget
om inrättande av ett statligt kreditaktiebolag. Sålunda föreslås att
det statliga kreditaktiebolaget, som avses heta Sveriges investeringsbank
AB, skall få rätt att använda ordet »bank» i sin firma. Dessutom föreslås
ändring i placeringsbestämmelserna för bl. a. allmänna pensionsfonden
och försäkringsbolagen för att möjliggöra placering av obligationer m. m.
som investeringsbanken utger eller utbjuder. I reglementet angående allmänna
pensionsfondens förvaltning föreslås även några formella ändringar
som inte har samband med investeringsbankens inrättande.
Bankoutskottets utlåtande nr 33 år 1967
3
De i propositionen nr 102 framlagda författningsförslagen har följande
lydelse.
Förslag
till
Lag
angående ändrad lydelse av 2 § lagen åen 31 mars 1955 (nr 183)
om bankrörelse
Härigenom förordnas, att 2 § lagen den 31 mars 1955 om bankrörelse1
skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan anges.
(Nuvarande Igdelse)
2
Ej må annan än riksbanken, bankaktiebolag,
postbanken, sparbank
och Sveriges allmänna hypoteksbank
i sin firma eller eljest vid beteckning
av affärsrörelsen använda ordet
bank. Beträffande användningen av
ordet bank i registrerad understödsförenings
firma är särskilt stadgat.
(Föreslagen Igdelse)
§•
Ej må annan än riksbanken, bankaktiebolag,
postbanken, sparbank,
Sveriges allmänna hypoteksbank
och Sveriges investeringsbank aktiebolag
i sin firma eller eljest vid beteckning
av affärsrörelsen använda
ordet bank. Beträffande användningen
av ordet bank i registrerad understödsförenings
firma är särskilt
stadgat.
Denna lag träder i kraft den dag Konungen bestämmer.
1 Senaste lydelse av 2 § se 1960:269.
4
Bankoutskottets utlåtande nr 33 år 1967
Förslag
till
Lag
angående ändrad lydelse av 274 § lagen den 17 juni 1948 (nr 433)
om försäkringsrörelse
Härigenom förordnas, att 274 § lagen den 17 juni 1948 om försäkringsrörelse1
skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan anges.
(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)
274 S.
Vid envar---------
2. obligationer utfärdade av Sveriges
allmänna hypoteksbank, konungariket
Sveriges stadshypotekskassa,
Svenska bostadskreditkassan,
Svenska skeppshypotekskassan eller
Skeppsfartens sekundärlånekassa eller
av kreditaktiebolag, som enligt
vad därom finnes stadgat står under
tillsyn av bankinspektionen;
3. av riksbanken---—--
5. av svenskt industriföretag utfärdade
obligationer, vilka offentligen
utbjudits av svenskt bankaktiebolag;
6.
skuldförbindelser, för —---
Utan hinder —------—
Med försäkringsfond —--— — —
— av staten;
2. obligationer utfärdade av Sveriges
allmänna hypoteksbank, konungariket
Sveriges stadshypotekskassa,
Svenska bostadskreditkassan,
Svenska skeppshypotekskassan,
Skeppsfartens sekundärlånekassa eller
Sveriges investeringsbank aktiebolag
eller av kreditaktiebolag,
som enligt vad därom finnes stadgat
står under tillsyn av bankinspektionen;
--Konungens
tillstånd;
5. av svenskt industriföretag utfärdade
obligationer, vilka offentligen
utbjudits av svenskt bankaktiebolag
eller Sveriges investeringsbank
aktiebolag;
— ----kunna medgivas.
— i aktier.
— återförsäkringsgivares ansvarighet.
Denna lag träder i kraft den dag Konungen bestämmer.
1 Senaste lydelse av 274 § se 1966:55.
Bankoutskottets utlåtande nr 33 år 1967
5
Förslag
till
Förordning
om ändring i reglementet den 28 maj 1959 (nr 293) angående
allmänna pensionsfondens förvaltning
Härigenom förordnas, att 12, 14, 15 och 19 §§ reglementet den 28 maj
1959 angående allmänna pensionsfondens förvaltning1 skall erhålla ändrad
lydelse på sätt nedan anges.
(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)
Fondstyrelse må------—
3. i obligationer och andra för den
allmänna rörelsen avsedda förskrivningar
som offentligen utbjudits av
svenskt bankaktiebolag;
4. i andra skuldförbindelser utfärdade
av staten, kommun eller därmed
jämförlig samfällighet, riksbanken,
bankaktiebolag, postsparbanken,
postgirokontoret, sparbank, centralkassa
för jordbrukskredit eller
annan kreditinrättning, som Konungen
godkänner, eller av bolag, förening
eller stiftelse som i 2 § första
stycket 1 sägs, såvida staten, kommun
eller därmed jämförlig samfällighet
iklätt sig borgen för förbindelserna;
5.
i skuldförbindelse-----
I den mån så erfordras för en
tillfredsställande betalningsberedskap
eller eljest för tillgodoseende
av kravet på ändamålsenlig förvaltning
må fondmedel även innestå hos
riksbanken, bankaktiebolag eller
postgirokontoret.
14
Riksbanken, bankaktiebolag, postsparbanken,
postgirokontoret, sparbank,
centralkassa för jordbrukskredit,
Sveriges allmänna hypoteksbank,
1 Senaste lydelse av 12 § se 1965:132.
--jämförlig samfällighet;
3. i obligationer och andra för den
allmänna rörelsen avsedda förskrivningar
som offentligen utbjudits av
svenskt bankaktiebolag eller Sveriges
investeringsbank aktiebolag;
4. i andra skuldförbindelser utfärdade
av staten, kommun eller därmed
jämförlig samfällighet, riksbanken,
bankaktiebolag, postbanken,
sparbank, centralkassa för jordbrukskredit
eller annan kreditinrättning,
som Konungen godkänner, eller
av bolag, förening eller stiftelse
som i 2 § första stycket 1 sägs, såvida
staten, kommun eller därmed
jämförlig samfällighet iklätt sig borgen
för förbindelserna;
---om återlån;
I den mån så erfordras för en
tillfredsställande betalningsberedskap
eller eljest för tillgodoseende
av kravet på ändamålsenlig förvaltning
må fondmedel även innestå hos
riksbanken, bankaktiebolag eller
postbanken.
§•
Riksbanken, bankaktiebolag, postbanken,
sparbank, centralkassa för
jordbrukskredit, Sveriges allmänna
hypoteksbank, Svenska skeppshypo
-
6
Bankoutskottets utlåtande nr 33 år 1967
(Nuvarande lydelse)
Svenska skeppshypotekskassan eller
annan kreditinrättning som Konungen
godkänner äger mot bevis om
fullgjord avgiftsbetalning bevilja den
som erlagt avgift enligt lagen om
försäkring för allmän tilläggspension
under föregående år återlån
med högst hälften av vad sålunda
erlagts. Återlån må ej beviljas, om
dess belopp enligt vad nu sagts icke
skulle uppgå till femhundra kronor.
15
Kreditinrättning, som------
Räntesatsen för lån från fondstyrelse
till kreditinrättning enligt vad
i första stycket sägs fastställes av
Konungen. Sagda räntesats skall bestämmas
så att den med en halv
procent överstiger högsta allmänt
förekommande räntesats vid inlåning
i bankaktiebolag, postsparbanken,
sparbank och centralkassa för jordbrukskredit.
Utan hinder av vad sålunda
blivit bestämt äger dock fondstyrelsen
och kreditinrättningen för
visst lån överenskomma om en efter
det rådande marknadsläget bestämd,
för viss tid bunden räntesats.
19
Konungen förordnar för varje
fondstyrelse fyra revisorer att
granska styrelsens förvaltning. Av
revisorerna utses en på förslag av
bank- och fondinspektionen och två
efter samråd med de sammanslutningar,
som enligt 4 § äga föreslå
ledamot i fondstyrelsen. De revisorer
som utses utan samråd som nu sagts
skola, där ej skäl däremot äro, vara
gemensamma för samtliga fondstyrelser.
(Föreslagen lydelse)
tekskassan eller annan kreditinrättning
som Konungen godkänner äger
mot bevis om fullgjord avgiftsbetalning
bevilja den som erlagt avgift
enligt lagen om försäkring för allmän
tilläggspension under föregående
år återlån med högst hälften av
vad sålunda erlagts. Återlån må ej
beviljas, om dess belopp enligt vad
nu sagts icke skulle uppgå till femhundra
kronor.
§•
—---återlånet beviljats.
Räntesatsen för lån från fondstyrelse
till kreditinrättning enligt vad
i första stycket sägs fastställes av
Konungen. Sagda räntesats skall bestämmas
så att den med en halv
procent överstiger högsta allmänt
förekommande räntesats vid inlåning
i bankaktiebolag, postbanken, sparbank
och centralkassa för jordbrukskredit.
Utan hinder av vad sålunda
blivit bestämt äger dock fondstyrelsen
och kreditinrättningen för visst
lån överenskomma om en efter det
rådande marknadsläget bestämd, för
viss tid bunden räntesats.
§•
Konungen förordnar för varje
fondstyrelse fyra revisorer att
granska styrelsens förvaltning. Av
revisorerna utses en på förslag av
bankinspektionen och två efter samråd
med de sammanslutningar, som
enligt 4 § äga föreslå ledamot i fondstyrelsen.
De revisorer som utses
utan samråd som nu sagts skola, där
ej skäl däremot äro, vara gemensamma
för samtliga fondstyrelser.
Denna förordning träder i kraft den dag Konungen bestämmer.
Bankoutskottets utlåtande nr 33 år 1967
7
Förslag
till
Förordning
om ändrad lydelse av 9 § reglementet den 26 maj 1961 (nr 265)
angående förvaltningen av riksförsäkringsverkets fonder
Härigenom förordnas, att 9 § reglementet den 26 maj 1961 angående förvaltningen
av riksförsäkringsverkets fonder1 skall erhålla ändrad lydelse på
sätt nedan anges.
(Nuvarande lydelse)
9
Fondfullmäktige må ------
3. i obligationer och andra för den
allmänna rörelsen avsedda förskrivningar
som offentligen utbjudits av
svenskt bankaktiebolag;
4. i andra-----------
Placeras medel-------
(Föreslagen lydelse)
---jämförlig samfällighet;
3. i obligationer och andra för den
allmänna rörelsen avsedda förskrivningar
som offentligen utbjudits av
svenskt bankaktiebolag eller Sveriges
investeringsbank aktiebolag'',
- under 7. omförmäles.
---kunnat betingas.
Denna förordning träder i kraft den dag Konungen bestämmer.
1 Senaste lydelse av 9 § se 1965:133.
8
Bankontskottets utlåtande nr 33 år 1967
Förslag
till
Förordning
om ändrad lydelse av 2 § reglementet den 25 maj 1962 (nr 401) angående
förvaltningen av de allmänna försäkringskassornas fonder för den
obligatoriska och den frivilliga sjukförsäkringen
Härigenom förordnas, att 2 § reglementet den 25 maj 1962 angående förvaltningen
av de allmänna försäkringskassornas fonder för den obligatoriska
och den frivilliga sjukförsäkringen skall erhålla ändrad lydelse på sätt
nedan anges.
(Nuvarande lydelse)
Allmän försäkringskassa
3. i obligationer och andra för den
allmänna rörelsen avsedda förskrivningar,
som offentligen utbjudits av
svenskt bankaktiebolag;
4. i andra---------—- —
(Föreslagen lydelse)
eller kommun;
3. i obligationer och andra för den
allmänna rörelsen avsedda förskrivningar,
som offentligen utbjudits av
svenskt bankaktiebolag eller Sveriges
investeringsbank aktiebolag-,
- vid 5. stadgas.
2 §•
Denna förordning träder i kraft den dag Konungen bestämmer.
Bankoutskottets utlåtande nr 33 år 1967
9
Förslag
till
Förordning
angående ändrad lydelse av 42 § förordningen den 14 december 1956
(nr 629) om erkända arbetslöshetskassor
Härigenom förordnas, att 42 § förordningen den 14 december 1956 om
erkända arbetslöshetskassor1 skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan
anges.
(Nuvarande lydelse)
Fondens tillgångar
3) i obligationer och andra för den
allmänna rörelsen avsedda förskrivningar,
som offentligen utbjudits av
svenskt bankaktiebolag, med undantag
av sådana förskrivningar, som
medföra rätt till betalning först efter
utfärdarens övriga fordringsägare
(förlagsbevis),
4) i andra---------
(Föreslagen lydelse)
eller kommun,
3) i obligationer och andra för den
allmänna rörelsen avsedda förskrivningar,
som offentligen utbjudits av
svenskt bankaktiebolag eller Sveriges
investeringsbank aktiebolag, med undantag
av sådana förskrivningar,
som medföra rätt till betalning först
efter utfärdarens övriga fordringsägare
(förlagsbevis),
stadgas i 5).
Denna förordning träder i kraft den dag Konungen bestämmer.
Beträffande motiveringen för dessa författningsförslag hänvisas till propositionen
nr 102.
Motionerna
I anledning av propositionen nr 56 har väckts följande motioner:
1) de likalydande motionerna nr I: 766 av herrar Axel Andersson och
Bengtson och nr II: 955 av herrar Hedlund och Ohlin, vari bl. a. hemställts
att riksdagen vid behandlingen av propositionen måtte
A. 1. bemyndiga Kungl. Maj :t att vidtaga åtgärder för bildande av ett
kreditaktiebolag för finansiering av investeringar inom näringslivet enligt
i motionerna angivna grunder;
3. bemyndiga fullmäktige i riksgäldskontoret att ikläda staten garanti
intill ett belopp av 425 milj. kronor för bolagets förpliktelser;
1 Senaste lydelse av 42 § se 1964:495.
10
Bankoutskottets utlåtande nr 33 år 1967
B. 1. hemställa i skrivelse till Kungl. Maj :t att Kungl. Maj :t måtte för
förbättring av kreditmöjligheterna för mindre och medelstora företag uppta
förhandlingar med delägarna i AB Industrikredit och AB Företagskredit
om fördubbling av aktiekapitalen i dessa institut för utökning av kreditgivningskapaciteten
samt om andra åtgärder, som i enlighet med vad i
motionerna har anförts kan effektivisera institutens kreditgivning;
3. bemyndiga fullmäktige i riksgäldskontoret att utfärda garantiförbindelser
å 12 000 000 kr. resp. 6 000 000 kr. att utöver tidigare förbindelser
ingå i AB Industrikredits och AB Företagskredits garantifonder;
D. 1. i skrivelse till Kungl. Maj :t hemställa om skyndsam parlamentarisk
utredning och förslag till 1968 års riksdag angående
a) en sådan utformning av kreditgivningen för särskilt riskfyllda och
långsiktiga investeringar i näringslivet, att ekonomisk maktkoncentration
och monopol så långt möjligt kan undvikas, innebärande att undersökningen
må omfatta såväl möjligheterna av sådana ändringar i gällande bestämmelser,
att nya enskilda kreditinstitut kan etableras i konkurrens med
en under statens medverkan inrättad investeringsbank, som möjligheten
av en investeringsbank, som vilar på delägarskap mellan staten och nuvarande
kreditinstitut;
b) en liberalisering av gällande bestämmelser
dels i syfte att öka kreditinstitutens långfristiga kreditgivningskapacitet,
exempelvis genom större möjligheter att ianspråkta AP-medel,
dels i syfte att förbättra företagens långfristiga kapitalförsörjningsmöjligheter
såväl genom kreditinstituten som via företagarföreningarna enligt
i motionerna angivna grunder;
c) grunddragen i de politiska åtgärder, som behövs för att öka den
samlade kapitaltillgången i landet, i första hand genom stimulans av enskilt
sparande;
d) behovet av ökad självfinansiering i olika företagstyper i enlighet
med vad i motionerna angivits;
2) de likalydande motionerna nr I: 767 av herr Holmberg in. fl. och II:
954 av herr Bohman in. fl., vari bl. a. hemställts att riksdagen måtte
I. avslå Kungl. Maj :ts förslag i proposition nr 56 om inrättande av en
statlig investeringsbank;
II. i skrivelse till Kungl. Maj :t hemställa, att Kungl. Maj :t måtte förelägga
1967 års höstriksdag förslag om ändringar i banklagen m. fl. författningar,
avseende främst
dels — i syfte att över huvud taget få en bättre fungerande kapitalmarknad
—
a) medgivande för affärsbankerna att temporärt inneha aktier för att
kunna fungera såsom emissionsinstitut,
b) en översyn av säkerhetsbestämmelserna i syfte att medge en friare
Bankoutskottets utlåtande nr 33 år 1967
11
säkerhetsprövning med större tyngd på företagsekonomiska överväganden
rörande företags räntabilitet och allmänna ekonomiska bärkraft, och
c) ett avskaffande av emissionskontrollen;
dels — i syfte att skapa legala förutsättningar för inrättande av ett enskilt
refinansieringsinstitut, i motionerna kallat Näringskredit —
a) vidgning av den fastslagna inlåningsrätten så att tillskotten till ett
nytt kapitalmarknadsinstitut ej måtte inskränka bankernas möjlighet att
i önskvärd grad emottaga allmänhetens kassamedel, och
b) komplettering av bestämmelserna med avseende på banks rätt att
ge bunden utlåning;
III. i skrivelse till Kungl. Maj :t hemställa, att Kungl. Maj :t måtte låta
företaga en översyn beträffande exportkreditfinansieringen i vad avser
såväl internationell ram och formella regler som tillämpade arbetsformer;
IV. i skrivelse till Kungl. Maj :t uttala, att AB Industrikredits och AB
Företagskredits kreditgivningsförmåga bör underlättas;
VI. b) på kapitalbudgeten för budgetåret 1967/C8 till Stiftelsen för industriell
forskning och industriellt utvecklingsarbete (SIFU) anvisa ett
investeringsanslag av 100 000 000 kronor; samt
VII. i övrigt beakta vad i motionerna anförts;
3) de likalydande motionerna nr 1:768 av herr Werner och 11:956 av
herr Hermansson m. fl., vari hemställts att riksdagen måtte bifalla propositionen
nr 56 under hänsynstagande till vad i motionerna anförts; samt
4) motionen II: 957 av herr Ståhl, vari yrkats
dels att riksdagen hos Kungl. Maj :t skall hemställa om en precisering
av den tilltänkta investeringsbankens funktioner på kreditmarknaden och
om en utredning rörande samordningen mellan investeringsbankens verksamhet
och den ordinarie bankverksamheten, varvid särskilt genom underhandlingar
med affärsbankerna förutsättningar skapas för att dessa skall
kunna ingå som delägare och medverkande i investeringsbanken, och
dels att propositionen nr 56 i avbidan på resultatet av den föreslagna utredningen
skall bordläggas till årets höstriksdag.
Såvitt de under 1) nämnda motionerna avser anslagsfrågor och arbetsmarknadspolitiska
åtgärder har de hänvisats till statsutskottet. De punkter
i dessa motioner som statsutskottet sålunda behandlar gäller anslag till aktieteckning
(A. 2 och B. 2), anslag på tilläggsstat till hantverks- och industrilånefonden
(C. a), fråga om utvidgning av totalramen för lokaliseringslånen
(C. b) samt utbyggnad av det arbetsmarknadspolitiska programmet (D. 2).
Efter samma grunder har de under 2) nämnda motionerna delvis hänvisats
till statsutskottet, som sålunda vad beträffar dessa motioner behandlar
de punkter som gäller tilläggsdirektiv till utredningen om kontant stöd
12
Bankoutskottets utlåtande nr 33 år 1967
vid arbetslöshet, den s. 1c. KSA-utredningen (V. 2), avslag på förslag om
anslag till aktieteckning (VI) och hemställan angående förslag om anslag
på tilläggsstat till ytterligare lokaliseringslån och till hantverks- och industrilånefonden
(VI. a). I fråga om punkten VI. b behandlar banlcoutslcottet
frågan om inrättande av den föreslagna stiftelsen för industriell
forskning och industriellt utvecklingsarbete, medan statsutskottet därvidlag
prövar anslagsfrågan. De under 2) nämnda motionerna har vidare hänvisats
till bevillningsutskottet i vad de avser rätt att skattefritt avsätta medel
till särskilda omställnings- och utbildningsfonder.
Den under 4) nämnda motionen har, såvitt den avser frågan om uppskov
till höstsessionen med ärendets behandling, remitterats även till statsutslcotet
och bevillningsutskottet.
Beträffande motiveringen för vad som hemställts i de här angivna motionerna
hänvisas, i den mån redogörelse därför ej lämnas i det följande,
till motionerna II: 955, I: 767, II: 956 och II: 957.
I anledning av propositionen nr 102 har väckts
1) de likalydande motionerna nr 1:824 av herr Holmberg m. fl. och
II: 1028 av herr Bohman in. fl., vari hemställts att riksdagen måtte
dels avslå Kungl. Maj :ts förslag i propositionen nr 102 till
a) lag angående ändrad lydelse av 2 § lagen den 31 mars 1955 (nr 183)
om bankrörelse,
b) lag angående ändrad lydelse av 274 § lagen den 17 juni 1948 (nr 433)
om försäkringsrörelse,
c) förordning om ändrad lydelse av 9 § reglementet den 26 maj 1961
(nr 265) angående förvaltningen av riksförsäkringsverkets fonder,
d) förordning om ändrad lydelse av 2 § reglementet den 25 maj 1962
(nr 401) angående förvaltningen av de allmänna försäkringskassornas fonder
för den obligatoriska och den frivilliga sjukförsäkringen,
e) förordning angående ändrad lydelse av 42 § förordningen den 14 december
1956 (nr 629) om erkända arbetslöshetskassor;
dels antaga förslaget till förordning om ändring i reglementet den 28 maj
1959 (nr 293) angående allmänna pensionsfondens förvaltning med den
ändringen att 12 § punkt 3. behåller sin nuvarande lydelse;
2) de likalydande motionerna nr I: 825 av herrar Lundström och Torsten
Andersson och nr II: 1029 av herrar Gustavsson i Alvesta och Jönsson i
Ingemarsgården, vari hemställts att riksdagen vid sin behandling av propositionen
nr 102 måtte besluta ej företaga någon ändring av 274 § punkt 2 i
lagen den 17 juni 1948 (nr 433) om försäkringsrörelse.
Beträffande motiveringen för vad som hemställts i de senast angivna motionerna
hänvisas till motionerna 1:824 och 1:825.
Bankoutskottets utlåtande nr 33 år 1967
13
Vissa uppgifter i anslutning till motionerna
Kreditinstitututredningens direktiv
Den år 1962 tillkallade kreditinstitututredningen har till uppgift att verkställa
en översyn av gränsdragningen mellan olika kreditinstituts verksamhetsområden
m. m. Utredningen skall sålunda göra en förutsättningslös
avvägning av de olika kreditinstitutens inbördes ställning och funktion på
kreditmarknaden. Mot bakgrund av sitt bedömande i detta hänseende skall
utredningen pröva i vad mån olika regler angående de skilda kreditinstitutens
verksamhet fortfarande är motiverade och framlägga av denna prövning
betingade förslag till lagändringar. Utredningen skall företaga en samlad
översyn av de bestämmelser för kreditinstitutens rörelse som är av betydelse
för gränsdragningen mellan institutens verksamhetsområden. Bland
de frågor som utredningen enligt direktiven bör pröva är utformningen av
kreditinstitutens inlåningsrätt, förlagsupplåningens ställning och kreditinstitutens
rätt till bunden långivning. Utredningen beräknas slutföra sitt arbete
under år 1967.
Uppgifter om AB Industrikredit, AB Företagskredit och AB Svensk
exportkredit
AB Industrikredit har till uppgift att genom långivning, huvudsakligen av
långfristig karaktär, medverka vid finansieringen av företrädesvis mindre
och medelstora näringsföretag. Utlåningen handhas helt affärsmässigt och
finansieringen av verksamheten sker genom egen upplåning. Betryggande
säkerhet i form av pant eller borgen enligt särskilda regler skall ställas för
lånen. I fråga om storleken av de enskilda lånen finns inga föreskrifter.
Efter omorganisation år 1960 är samtliga affärsbanker delägare i företaget
och innehar tillsammans hälften av aktiekapitalet, medan staten innehar
den andra hälften. Utlåningskapaciteten uppgår för närvarande till 1 034
milj. kr. Bolagets ställning vid utgången av vart och ett av åren 1962—1966
belyses av följande tabell, som anger belopp i milj. kr.
År |
Utlåning |
Långfristig upplåning |
||
Utlämnade lån |
Beviljade ej |
Summa |
||
1962 ................ |
171,5 |
70,7 |
242,2 |
152,4 |
1963 ................ |
258,5 |
80,3 |
338,8 |
238,6 |
1964 ................ |
363,8 |
131,7 |
495,5 |
342,7 |
1965 ................ |
459,2 |
214,3 |
673,5 |
450,3 |
1966 ................ |
587,5 |
270,7 |
858,2 |
579,3 |
Anm. Upplupna amorteringar inkluderas i siffrorna för utlåningen t. o. m. år 1965 men ej för
1966.
14
Bankoutskottets utlåtande nr 33 år 1967
AB Industrikredits upplåning har skett i form av reverslån hos större
kapitalplacerare och efter allmänna pensionsfondens tillkomst huvudsakligen
från denna. Dessutom har ett par obligationslån emitterats. Aktiekapitalet
uppgår för närvarande till 8 milj. kr. men kan enligt bolagsordningen
ökas till 24 milj. kr. Utöver aktiekapitalet disponerar bolaget eget kapital
till ett belopp av ca 6 milj. kr. Som säkerhet för upplåningen ligger i
första hand det egna kapitalet. Därutöver finns en garantifond som särskild
säkerhet för bolagets förbindelser. Denna garantifond uppgår till 40 milj.
kr., varav hälften utgörs av en av staten genom fullmäktige i riksgäldskontoret
utfärdad garantiförbindelse.
AB Företag skredit, som började sin verksamhet år 1962, har samma uppgifter
som AB Industrikredit med den skillnaden att bolaget bedriver långfristigt
bunden kreditgivning mot annan betryggande säkerhet än AB Industrikredit
kräver. Några detaljerade föreskrifter om säkerhetens art har
ej uppställts. Utlåningskapaciteten uppgår för närvarande till 196 milj. kr.
Följande tabell belyser bolagets ställning vid utgången av vart och ett av
åren 1963—1966.
År |
Utlåning |
Långfristig upplåning |
||
Utlämnade lån |
Beviljade ej |
Summa |
||
1963 ................ |
4,5 |
10,4 |
14,9 |
0,5 |
1964 ................ |
20,3 |
16,1 |
36,4 |
15,8 |
1965 ................ |
34,9 |
29,1 |
64,0 |
31,6 |
1966 ................ |
60,1 |
35,1 |
95,2 |
56,7 |
Anm. Upptagna amorteringar inkluderas i siffrorna för utlåningen t. o. m. år 1965 men ej
för 1966.
AB Företagskredit har ett aktiekapital av 4 milj. kr. och en garantifond
av 12 milj. kr., varav staten svarar för hälften enligt samma ordning som
angivits ovan.
AB Svensk exportkredit inregistrerades 1962. Bakgrunden till dess tillkomst
var att konkurrensen på utlandsmarknaderna under senare år kommit
att i ökad utsträckning gälla även belåningsvillkoren. Kredittiderna hade
därigenom kommit att förlängas, vilket ställde avsevärda krav på exportföretagens
finansiella resurser. Då affärsbankerna inte hade lagenlig rätt
att medge bundna krediter av erforderlig längd inrättade staten och affärsbankerna
gemensamt AB Svensk exportkredit för att skapa de institutionella
förutsättningar som krävdes för att lösa exportnäringens finansieringsproblem.
Bolagets huvudsakliga uppgift är att genom långivning medverka
vid finansiering av svensk export av varor och tjänster. Medel härför
Bankoutskottets utlåtande nr 33 år 1967 15
erhåller bolaget genom egen upplåning. Maximitiden för lån från bolaget är
10 år.
Bolaget har ett aktiekapital av 100 milj. kr., varav hälften tecknats av staten.
Dess utlåningskapacitet uppgår till minst 700 milj. kr. Lån har utlämnats
t. o. m. år 1963 på 71,3 milj. kr. samt under åren 1964—1966 på resp.
46,5 milj. kr., 115,4 milj. kr. och 165,8 milj. kr. Summan av utestående
lån var vid 1966 års utgång 329,4 milj. kr. Lånen har huvudsakligen gått
till varvsindustrin.
Utskottet
I propositionen nr 56 ger föredragande statsrådet inledningsvis en beskrivning
och analys av den inom näringslivet pågående strukturomvandlingens
förlopp och drivkrafter. Vad beträffar näringslivets finansieringsförhållanden
i framtiden leder analysen till slutsatsen att man har att räkna
med en kraftig ökning av näringslivets kreditanspråk under återstoden av
1960-talet, en tendens som sannolikt kommer att ytterligare accentueras
under 1970-talet. Främst beror denna utveckling på att en snabb investeringsexpansion
förutses komma att ske vid fortsatt låg självfinansieringsgrad.
Samtidigt som kreditefterfrågan expanderar rent kvantitativt kan man
också förutse förändringar i dess karaktär. Dessa förändringar innebär att
kraven på långfristiga krediter kommer att öka och att det på åtskilliga
områden kommer att föreligga behov av lån av en storleksordning i enskilda
fall som man hittills haft att räkna med endast undantagsvis. Delvis
torde dessa problem kunna lösas genom en fortsatt ökning av näringslivets
ianspråktagande av obligationsmarknaden och genom ett ökat utnyttjande
av affärsbankernas möjligheter att lämna medellånga lån. Det
anses heller inte uteslutet att aktiemarknaden kan få vidgad betydelse som
finansieringskälla. Det är emellertid enligt propositionen ovedersägligt att
nya kreditkanaler och till sin karaktär nya kreditformer är nödvändiga för
att tillgodose framtidens behov. Av särskilt intresse blir därvid allmänna
pensionsfondens placerings möjligheter och formerna för att i ökad utsträckning
kanalisera dess medel till näringslivet. Propositionens bedömningar
av dessa frågor synes i vissa stycken överensstämma med dem som
görs i motionerna 1:766 och 11:955 samt 1:767 och 11:954, vilka innehåller
alternativa förslag till åtgärder för förbättring av näringslivets finansieringsbetingelser.
Utskottet har inledningsvis till behandling upptagit yrkandet i motionen
II: 957 att propositionen nr 56 skall bordläggas till höstsessionen med
årets riksdag i avbidan på en precisering av den tilltänkta investeringsbankens
funktioner på kreditmarknaden och på en utredning om samordningen
mellan investeringsbankens verksamhet och den ordinarie bank
-
16
Bankoutskottets utlåtande nr 33 år 1967
verksamheten. Utskottet, som i det följande avstyrker en utredning av den
i nämnda motion angivna karaktären, avstyrker även förslaget om bordläggning
av propositionen till årets höstriksdag.
Frågan om en ökning av näringslivets självfinansieringsgrad som en
möjlig väg att reducera finansieringsproblemen har tagits upp i motionerna
1:766 och 11:955. Motionärerna hävdar att självfinansieringsgraden bör
ökas och att en parlamentarisk utredning bör överväga bl. a. vilken minimigrad
i fråga om självfinansiering som måste anses nödvändig för olika företagstyper
om en önskvärd ekonomisk tillväxt skall kunna säkras. Även i
motionerna 1:767 och 11:954 uttalas farhågor för att en alltför låg självfinansieringsgrad
kan leda till minskad investeringsvilja.
Utskottets bedömning av förslaget om utredning i fråga ofn behovet
av att öka sj älvfinansieringsgraden har skett mot bakgrunden av att denna
endast delvis kan påverkas av ekonomisk-politiska åtgärder. I anslutning
till bl. a. vad som anföres i propositionen nr 56 vill utskottet göra följande
påpekanden. En sänkning av t. ex. företagsbeskattningen behöver inte leda
till en motsvarande ökning av det behållna företagssparandet, eftersom
vinstökningen kan medföra ökade krav på löner och utdelningar. Det är
därför långtifrån säkert att ökat självfinansieringsutrymme skulle skapas.
Även om en ökning av sj älvfinansieringsgraden skulle komma till stånd
genom en generell skattesänkning för företagen skulle detta inte behöva
inträffa i just de branscher eller företag som åsyftats. Det kan för övrigt
erinras om att vinstutvecklingen betingas av en rad faktorer som inte alls
eller blott i ringa grad kan påverkas av svenska ekonomisk-politiska åtgärder.
I den mån det är möjligt att öka sj älvfinansieringsgraden måste
detta enligt utskottets mening ske efter en avvägning mot varandra av
flera skilda omständigheter. Det torde å ena sidan, såsom framhålles i motionerna
och även i propositionen nr 56, inte kunna bestridas, att en alltför
tåg självfinansieringsgrad kan minska företagens investeringsvilja, vilket
kan hämma i synnerhet utvecklingen av nya produkter och produktionsmetoder
och sålunda dämpa tillväxttakten. Å andra sidan skulle, såsom
också framhålles i propositionen, en höjning av sj älvfinansieringsgraden
innebära att företagsvinsterna expanderar på bekostnad av lönernas andel
av produktionsresultatet, en utveckling som från fördelningspolitisk synpunkt
vore mindre önskvärd. Mot eu ökad självfinansieringsgrad talar också
ekonomiska effektivitetssynpunkter i åtminstone två avseenden. Dels är
det sannolikt att fördelningen av investeringarna mellan olika branscher
och företag blir mera rationell om finansieringen sker över en kreditmarknad
där olika behov avvägs mot varandra på grundval av räntabilitetsförväntningarna
än om fördelningen sker på grundval av tidigare uppsamlade
vinster med ofta lägre förräntningsanspråk. Dels ökar kreditpolitikens
möjligheter att påverka investeringsutvecklingen ju större extern
-
Bankoutskottets utlåtande nr 33 år 1967
17
finansieringen är. Utskottet har vid sin bedömning av dessa frågor funnit
övervägande skäl tala för att någon utredning om behovet av ökad självfinansiering
i olika företagstyper inte är påkallad.
Att genomföra ändringar i de författningar och den praxis som för närvarande
gäller på kreditmarknaden anges såväl i motionerna 1: 766 och
II: 955 som i motionerna I: 767 och II: 954 som en annan väg att väsentligt
förbättra företagens kapitalförsörjning. Liksom i propositionen nr 56 betecknas
allmänna pensionsfonden som den viktigaste källa varifrån ytterligare
kapitalresurser kan hämtas.
En undersökning av möjligheterna att öka antalet kanaler från allmänna
pensionsfonden till näringslivet rekommenderas i motionerna I: 766
och II: 955. Förutom en liberalisering av rätten till återlån från fonden —
en fråga som vid riksdagens början aktualiserats i olika motioner, som utskottet
kommer att behandla vid ett senare tillfälle — nämns som exempel
på tänkbara lösningar att bankerna skulle ges möjligheter att mot
förlagsbevis låna i allmänna pensionsfonden och att denna skulle överta
en del av bankernas obligationsinnehav. Köp av näringslivets obligationer
från allmänna pensionsfondens sida anges i motionerna 1:767 och 11:954
som den för de större företagen betydelsefullaste metoden att till dem
kanalisera medel ur fonden.
Tankegångar av det slag som här refererats synes ligga bakom det i
motionerna I: 766 och II: 955 framförda kravet på en skyndsam parlamentarisk
utredning angående en liberalisering av gällande bestämmelser i syfte
att öka kreditinstitutens långfristiga kreditgivningskapacitet och förbättra
företagens långfristiga kapitalförsörjningsmöjligheter. Enligt utskottets
mening är det även utan en sådan utredning uppenbart att den av motionärerna
utpekade vägen inte är särdeles framkomlig. Såsom betonas i
propositionen skulle nämligen en avsevärd upplåning i allmänna pensionsfonden
från bankernas sida, vilken av dem lades till grund för en långfristig
kreditgivning, förutsätta att fonden antingen gjorde avkall på sina
säkerhetskrav eller fick dem tillgodosedda genom ett omfattande statligt
garantisystem. Det förra alternativet finner utskottet uteslutet. Det senare
skulle innebära ett avsevärt statligt engagemang som motionärerna från
sina utgångspunkter inte torde förorda och som enligt utskottets uppfattning
med större fördel kan ges formen av en direkt statlig kreditgivning.
Genom en modernisering av banklagstiftningen skulle, hävdas det i motionerna
1: 767 och II: 954, en bättre fungerande kapitalmarknad kunna erhållas.
Ett av motionärernas önskemål är att bankerna skall få möjlighet
att temporärt inneha aktier. Härigenom skulle de kunna arbeta såsom
emissionsinstitut och sålunda förbättra de medelstora företagens och även
nystartade företags möjligheter att nå aktiemarknaden. Motionärerna un
2
Bihang till riksdagens protokoll 1967. 8 saml. Nr 33
18
Bankoutskottets utlåtande nr 33 år 1967
derstryker att det för företagen skulle vara en fördel om de på förhand
kunde få en emission säkerställd genom att ett finansinstitut övertoge försäljningen
i fast räkning. En översyn av säkerhetsbestämmelserna i banklagen
i syfte att medge en friare säkerhetsprövning betecknas också som
önskvärd. Härigenom skulle tyngdpunkten i kreditbedömningen kunna förskjutas
så att företagsekonomiska överväganden rörande företags räntabilitet
och allmänna ekonomiska bärkraft finge större betydelse. I samband
med sitt resonemang om allmänna pensionsfonden som kapitalkälla för
näringslivet rekommenderar motionärerna att den emissionskontroll som
riksbanken nu utövar skall avskaffas. Denna kontroll säges föranleda osäkerhet
och bristande balans på kapitalmarknaden och minska sannolikheten
för att kapitalet leds till de mest räntabla projekten.
Av de här berörda frågorna var den som gäller de för kreditinstitutens
utlåning uppställda säkerhetskraven föremål för riksdagens prövning så
sent som i november 1966. Riksdagen beslöt då i enlighet med en av bankoutskottet
(uti. nr 49) enhälligt gjord hemställan att lämna utan åtgärd
vissa motioner vari yrkades på eu utredning om ändrade grunder för bankernas
kreditbedömning med sikte på att mindre vikt skulle kunna läggas
vid tillgången till realsäkerheter och större hänsyn tagas till företagsledningens
kvalitet, företagets finansiella planering o. s. v. Utskottet sade sig
vara helt ense med motionärerna om att vid en realistisk bedömning av ett
företags kreditansökan stor vikt måste läggas vid företagets allmänna förutsättningar
att fullgöra åtagna betalningsförpliktelser. I likhet med de
remissinstanser som tillfrågats sade sig utskottet ha uppfattningen att denna
synpunkt redan till fullo beaktades av kreditinstituten. Utskottet underströk
också det allmänna värdet för kreditväsendet av att särskild säkerhet
normalt krävs vid utlåning. Det sagda ansågs emellertid inte utesluta, att
förutsättningar skulle kunna tänkas föreligga för att låta kreditinstituten
i något större utsträckning än tidigare ha möjlighet att avstå från att kräva
formell säkerhet för lån. Utskottet tog för givet att detta problem kornme
att bli föremål för kreditinstitututredningens uppmärksamhet.
Vad gäller frågan om säkerhetsbestämmelserna kan utskottet nu inskränka
sig till att hänvisa till sitt här redovisade ställningstagande vid
1966 års riksdag. Även spörsmålet om vidgad rätt för bankerna att förvärva
aktier har nära samband med frågor som behandlas av kreditinstitututredningen.
Utskottet finner det inte vara rationellt att nu uppta detta spörsmål
till prövning utan att invänta kreditinstitututredningens resultat och
avstyrker därför motionärernas förslag även i denna del.
Frågan om emissionskontrollen ligger på ett annat plan. Det gäller här
ett instrument som det i nuvarande ansträngda kreditmarknadssituation
inte synes möjligt att avvara. I ett marknadsläge där efterfrågan på krediter
tenderar att överstiga tillgången måste en sovring av de vid rådande
räntevillkor framkommande låneansökningarna alltid komma att äga rum.
Bankoutskottets utlåtande nr 33 är 1967
19
Någon form av »ransonering» är sålunda oundviklig, om inte eu fullt fri
räntebildning accepteras, något som av praktiska skäl torde vara uteslutet
och som inte heller förordas av motionärerna. Det totala utbudet på kreditmarknaden
skulle inte påverkas av att emissionskontrollen slopades. En
sådan åtgärd skulle inte innebära annat än att en »ransonering» i andra
former skulle uppkomma. Det bör påpekas, att urvalet av de företag som
skall erhålla emissionstillstånd bestäms inte av riksbanken utan av de
affärsbanker som handhar emissionerna. Till vad här sagts bör läggas att
ett förverkligande av motionärernas förslag om slopande av emissionskontrollen
skulle starkt minska möjligheterna att få till stånd en sådan inriktning
av kreditströmmarna med hänsyn till bl. a. bostadsbyggandets behov
som överensstämmer med statsmakternas intentioner. På här angivna grunder
avstyrker utskottet förslaget.
I propositionen nr 56 understryks vikten av att de mindre och medelstora
företagens kreditbehov tillgodoses i detta sammanhang. Denna fråga
är föremål för särskild uppmärksamhet i motionerna I: 766 och II: 955
samt I: 767 och II: 954. I båda fallen framhålles, att de halvstatliga kreditinstituten
AB Industrikredit och AB Företagskredit, vilka inrättats för att
tillhandahålla långfristiga krediter åt mindre och medelstora företag, fyller
en betydelsefull funktion och att en ökning av deras kreditgivningskapacitet
är angelägen. I motionerna 1:766 och 11:955 föreslås att riksdagen skall
söka få till stånd en fördubbling av de båda bolagens aktiekapital genom
att dels hemställa att Kungl. Maj :t upptar förhandlingar därom med bolagens
icke-statliga delägare, dels ställa medel för aktieteckning till förfogande.
Även en fördubbling av beloppet på de statliga garantiförbindelser
som ingår i de båda bolagens garantifonder föreslås. I motionerna I: 767
och II: 954 framförs ett mera allmänt yrkande av innebörd att dessa bolags
kreditgivningsförmåga bör underlättas; i motiveringen uttalas emellertid
att om framdeles en utökning av deras aktiekapital på grund av ökad kreditgivning
aktualiseras, det är angeläget att en sådan kommer till stånd.
Utskottet delar helt motionärernas uppfattning att kreditgivning genom
AB Industrikredit och AB Företagskredit kan vara ett effektivt sätt att
främja de mindre och medelstora företagens utveckling. Avgörande för om
nya ekonomiska insatser skall göras i dessa bolag genom tillhandahållande
av ytterligare aktiekapital och garantiförbindelser måste emellertid vara
i vilken utsträckning den redan befintliga utlåningskapaciteten blivit utnyttjad
och sålunda ett behov av ytterligare upplåning tillkommit. Såsom
framgår av de uppgifter om de båda bolagen som utskottet ovan har lämnat
hade AB Företagskredit vid 1966 års utgång tagit i anspråk endast
ungefär hälften av sin utlåningskapacitet. Även AB Industrikredit hade,
särskilt om man tar i beaktande att vissa beviljade lån inte omedelbart
kommer att utnyttjas, ett ganska betydande utrymme för ytterligare utlå
-
20
Bankoutskottets utlåtande nr 33 år 1967
ning. I sitt utlåtande år 1965 (nr 27) över en motion om åtgärder för att
utöka AB Företagskredits utlåningskapacitet konstaterade utskottet under
omständigheter analoga med dem som nu är för handen att de begärda
åtgärderna inte för tillfället syntes vara erforderliga. Utskottet uttalade
vidare, att när större delen av utlåningsrätten omsider hade utnyttjats, det
torde få ankomma på bolaget självt att ta initiativ för att få en utvidgning
av utlåningskapaciteten till stånd. Under framhållande av att för båda bolagens
del vid 1966 års bolagsstämmor fattats beslut som lett till utvidgad
utlåningskapacitet avstyrker utskottet på samma grunder som i det nyss
åberopade fallet de föreliggande motionsyrkandena beträffande AB Industrikredit
och AB Företagskredit.
Exportkreditfinansieringen, som tidigare varit en typisk affärsbanksuppgift,
har på senare tid i viss mån ändrat karaktär därigenom att kredittiderna
i den internationella handeln kommit att förlängas. Mot denna
bakgrund har det halvstatliga företaget AB Svensk exportkredit tillkommit.
Dess utlåningskapacitet är, såsom framgår av de uppgifter som utskottet
ovan lämnat, utnyttjad blott till en del. I motionerna 1:767 och
11:954 fästes uppmärksamheten på dessa förhållanden och anföres, att
stödet av eu jämn och konsekvent exportkreditgivningspolitik liksom möjligheterna
till förhandsbesked om huruvida en viss finansiering kan påräknas
har stor betydelse för företagens exportförsäljningsansträngningar.
Motionärerna finner en översyn av förhållanden och önskemål beträffande
exportkreditfinansieringen motiverad i vad avser såväl institutionell ram
och formella regler som därinom tillämpade arbetsformer.
Motionärerna har inte anfört några faktiska skäl till stöd för sitt yrkande.
I avsaknad därav anser sig utskottet, som icke i annan ordning blivit
övertygat om att den begärda översynen är erforderlig, böra avstyrka motionerna
i denna del. Utskottet vill i detta sammanhang erinra om att totalramen
för statliga exportkreditgarantier nyligen utökats från 3 till 4 miljarder
kr.
Bland de ämnen som enligt motionerna I: 766 och II: 955 bör göras till
föremål för skyndsam parlamentarisk utredning är grunddragen i de politiska
åtgärder som behövs för att öka den samlade kapitaltillgången i landet,
i första hand genom stimulans av enskilt sparande.
Yrkanden i samma riktning har i åtskilliga sammanhang framförts inom
riksdagen. Så sent som den 2 maj i år har riksdagen på grundval av bevillningsutskottets
betänkande nr 37 tagit ställning till flera uppslag till åtgärder
vid beskattningen i syfte att främja sparandet. Riksdagen har därvid
avslagit olika yrkanden om utredningar och förslag beträffande sådana
åtgärder. Utskottet kan icke finna att genom de nu förevarande motionerna
framförts argument som föranleder ett ändrat ställningstagande till krav
på utredning om stimulans av det enskilda sparandet.
Bankoutskottets utlåtande nr 33 år 1967
21
I motionerna I: 767 och II: 954 framläggs vissa förslag som går ut på att
få till stånd nya institutionella former för långfristig utlåning till företagen.
Motionärerna önskar att legala förutsättningar skall skapas för inrättande
av ett enskilt refinansieringsinstitut, som de ger benämningen Näringskredit.
Grundkapitalet i detta företag skulle kunna tillskjutas av samtliga
affärsbanker, och dessa skulle också kunna bidraga till företagets upplåning
genom att överta obligationer och andra fordringsbevis under en viss
del av dessas löptid. Även hos sparbankerna och postbanken beräknas ett
visst placeringsutrymme vara tillgängligt. Syftet med det tilltänkta institutet
skulle vara att återfinansiera affärsbankerna för sådan långfristig
finansiering som av särskilda skäl är svår att tillgodose genom direkt placering
på den långa marknaden. Motionärerna utvecklar närmare hur refinansieringen
skulle gå till och framhåller som en särskild förtjänst hos
det framlagda förslaget att det möjliggör ett utnyttjande av affärsbankernas
kreditbedömningsresurser som de anser svårligen kunna åstadkommas
därest en statlig investeringsbank skall svara för kapitalförsörjningen. För
att det föreslagna institutet Näringskredit skall kunna inrättas anser motionärerna
banklagen behöva ändras på två punkter. Den fastslagna inlåningsrätten
bör vidgas, så att tillkomsten av det nya kapitalmarknadsinstitutet
inte inskränker bankernas möjlighet att i önskvärd grad emottaga
allmänhetens kassamedel. Vidare bör bankernas rätt att ge bundna lån
utvidgas.
Utskottet vill i detta sammanhang erinra om att grundläggande legala
förutsättningar för att bilda enskilda kreditaktiebolag redan nu existerar.
Ansökningar om inrättande av nya sådana institut prövas på grundval av
den i propositionen nr 56 omnämnda lagen om kreditaktiebolag av Kungl.
Maj :t, som därvid bl. a. torde ta hänsyn till koncentrationstendenser inom
banksektorn. Vad gäller de ändringar i banklagstiftningen som motionärerna
föreslagit bör först påpekas, att en väsentlig liberalisering av reglerna
om kreditinstitutens rätt att lämna bundna lån genomfördes 1965.
Enligt vad utskottet inhämtat ligger bankernas författningsmässigt beräknade
ram för sådana lån för närvarande vid 9,6 miljarder kr., varav blott
något mindre än en tiondedel hittills tagits i anspråk. Att bankerna spelar
en begränsad roll när det gäller långfristig långivning torde sålunda knappast
vara att tillskriva brister i de legala förutsättningarna därför. Vad
slutligen beträffar inlåningsrättens utformning får utskottet ånyo hänvisa
till kreditinstitututredningens pågående arbete. Ämnet torde tillhöra dem
som denna utredning har att behandla, och utskottet finner det inte vara
möjligt att, såsom motionärerna föreslår, göra det till föremål för ett separat
reformförslag som skulle kunna föreligga till årets höstriksdag.
Nära besläktat med förslaget beträffande projektet Näringskredit är det
i motionerna I: 766 och II: 955 framlagda förslaget om utredning av möjligheterna
att etablera nya enskilda kreditinstitut i konkurrens med en
22
Bankoutskottets utlåtande nr 33 år 1967
under statens medverkan inrättad investeringsbank. Av vad nyss sagts
framgår att rättsliga förutsättningar för en sådan åtgärd redan föreligger;
att undersöka de faktiska möjligheterna torde närmast vara en uppgift för
berörda intressenter. Utskottet avstyrker därför i denna del förslaget om
utredning''.
Innan utskottet övergår till att närmare granska framlagda förslag till
inrättande av en investeringsbank under statens medverkan vill utskottet
beröra ytterligare en av de åtgärder som ingår i de motionsledes framförda
alternativa programmen. Bland motiven för den föreslagna investeringsbanken
är, påpekas det i motionerna I: 767 och II: 954, att forsknings- och
utvecklingsarbetet utgör en viktig förutsättning för näringslivets tillväxt
och samtidigt ofta måste bedömas som ett riskbetonat investeringsobjekt.
Utöver det huvudsakligen på privata resurser baserade finansieringssystem
som motionärerna förordar finner de särskilda insatser vara behövliga för
att stimulera tillämpad forskning och industriellt utvecklingsarbete. Den
lösning som de föreslår är att en särskild stiftelse skall skapas för detta
ändamål. Denna stiftelse skall kunna stödja verksamhet vid såväl företag
som branschvis inrättade forskningsinstitut och laboratorier. Särskild uppmärksamhet
skall ägnas de mindre och medelstora företagens behov. Den
tilltänkta stiftelsen föreslås bli upprättad genom Kungl. Maj:ts försorg och
100 milj. kr. anvisas som anslag för ändamålet.
En mångfald statliga åtgärder har under senare år vidtagits för att främja
den industriella forskningen. Genom bidrag till olika branschforskningsinstitut
medverkar staten direkt i industrins tekniska forskningsarbete.
Betydande bidrag till forskning och utvecklingsarbete med anknytning till
näringslivet lämnas sedan 1962 genom Malmfonden och Norrlandsfonden,
två statliga stiftelser. Vidare har år 1964 inrättats ett statligt institut, »Institutet
för nyttiggörande av forskningsresultat, INFOR», med uppgift att
lämna finansiellt stöd i syfte att föra fram forskningsresultat och uppfinningar
till industriell produktion. För att utreda organisation av och statligt
stöd åt industriell teknisk forskning tillsattes i början av år 1965 industriforskningsutredningen,
vars arbete alltjämt pågår. Utredningen har
låtit genomföra en undersökning vid 250 industriföretag främst avseende
attityden till och intresset för statligt stöd till industriell kollektiv forskning
och utveckling. Vidare har utredningen genomfört en inventering av
de resurser inom statliga verk och myndigheter som är tillgängliga för industriell
forskning och utveckling. Ett delbetänkande med bl. a. förslag
beträffande statens stöd till den branschvis organiserade forskningen och
formerna för denna avses föreligga inom kort.
Utskottet finner det mindre välbetänkt att riksdagen skulle på den knapphändiga
grundval som motionärerna tillhandahållit fatta beslut om att inrätta
ytterligare en statlig institution för industriell forskning. Industri
-
Bankoutskottets utlåtande nr 33 år 1967
23
forskningsutredningens pågående verksamhet synes tillsammans med redan
vidtagna statliga åtgärder på området borga för att den industriella
forskningen och det industriella utvecklingsarbetet även utan den föreslagna
nya stiftelsens tillkomst kommer att få ett effektivt stöd från statens
sida. Utskottet — vars prövning i förevarande hänseende inte omfattar
själva anslagsfrågan — avstyrker därför förslaget om den nya forskningsstiftelsen.
Såväl i propositionen nr 56 som i motionerna I: 766 och It: 955 föreslås
att riksdagen skall bemyndiga Kungl. Maj :t att vidta åtgärder för bildande
av ett statligt kreditaktiebolag. De grunder för investeringsbankens utformning
och verksamhet som anges i motionerna avviker emellertid i vissa avseenden
från propositionens. Bl. a. har den disponibla finansiella ramen
delvis föreslagits få andra användningar, varför investeringsbankens aktiekapital,
grundfond och utlåningskapacitet blir mindre än enligt propositionen.
Enligt motionärernas mening är propositionens förslag till investeringsbank
behäftat med så stora nackdelar att det inte kan ligga till grund för
en permanent ordning. Verksamhetstiden för det kreditaktiebolag som föreslås
i motionerna anses böra begränsas till budgetåret 1967/68. Under tiden
bör genom en parlamentarisk utredning prövas möjligheten av att inrätta
en investeringsbank som vilar på delägarskap mellan staten och nuvarande
kreditinstitut. Motionärernas huvudargument mot en investeringsbank enligt
propositionens förslag är att den skulle leda till maktkoncentration och
få en monopolställning på en viktig del av kreditmarknaden. Den parlamentariska
utredning som motionärerna förordar bör som huvuduppgift få
att finna en utformning av ifrågavarande kreditgivningsverksamhet som
så långt möjligt undviker maktkoncentration och därmed förenade risker
för maktmissbruk. I motionen II: 957 föreslås att riksdagen hos Kungl.
Maj:t skall hemställa om en precisering av den tilltänkta investeringsbankens
funktioner på kreditmarknaden och om en utredning rörande samordningen
mellan investeringsbankens verksamhet och den ordinarie bankverksamheten,
varvid särskilt genom underhandlingar med affärsbankerna
förutsättningar skall skapas för att dessa skall kunna ingå som delägare
och medverkande i investeringsbanken.
Utskottet har i det föregående avstyrkt de förslag om utredning av förutsättningarna
för inrättande av nya enskilda institut för finansiering av
investeringar inom näringslivet som framförs i motionerna I: 766 och
II: 955 samt I: 767 och II: 954. övervägande skäl talar enligt utskottets mening
för att ett institut för de uppgifter som det här gäller bör inrättas med
statens medverkan. I de senast nämnda yrkandena aktualiseras tanken på
inrättande av ett institut i samverkan mellan staten och nuvarande kreditinstitut.
Utskottet har bedömt dessa förslag mot bakgrund av de utveck
-
24
Bankoutskottets utlåtande nr 33 år 1967
lingstendenser för näringslivets kreditförsörjning som skildrats i propositionen.
Där har bl. a. framhållits att det i framtiden oftare än nu kommer
att uppstå behov av finansieringsinsatser som i det enskilda fallet kan bli
mycket stora samt att engagemangen kan bli mycket långsiktiga med därav
följande osäkerhet och svårighet i riskbedömningen. Om institutet fortlöpande
skall kunna engagera sig i projekt av antydda typ och samtidigt
driva en som helhet räntabel verksamhet krävs en betydande finansieringsverksamhet
för att den erforderliga riskspridningen skall kunna nås. Detta
nödvändiggör ett eget kapital av sådan storlek att statens medverkan blir
ofrånkomlig. Redan omfånget av den nödvändiga kapitalinsatsen tyder enligt
utskottets mening på att de nu befintliga kreditinstituten inte kan erbjuda
en kapitalinsats som skulle tillförsäkra dem annat än ett mycket
begränsat inflytande, såvida inte deras kreditgivning i nuvarande former
reduceras. Skäl talar alltså för att dessa institut blott kan ha ett begränsat
reellt intresse för en sådan medverkan. Härtill kommer att finansieringen
av de stora, riskbetonade projekt det här är fråga om kräver ett större
mått av risktagande än som bör medges befintliga kreditinstitut även som
delägare, i varje fall om deras insats skulle få större omfattning. För att
staten ensam skall vara investeringsbankens ägare talar vidare att ett effektivt
samspel därigenom underlättas mellan bankens verksamhet och
de övriga verksamhetsområden där staten har styrande funktioner. Helt
övervägande skäl synes alltså tala för att frågan om huvudmannaskapet
för banken löses enligt propositionens riktlinjer. Den av motionärerna hävdade
ståndpunkten att inrättandet av ett statligt institut skulle medföra
risker för maktkoncentration kan utskottet inte dela. Inrättandet av en statlig
investeringsbank kommer tvärtom enligt utskottets mening att tillföra
kreditmarknaden ett balanserande element som i själva verket minskar riskerna
för maktkoncentration.
I förutsättningarna för inrättande av en investeringsbank enligt det modifierade
förslag som framläggs i motionerna 1:766 och 11:955 ingår enligt
vad som anförs i dessa motioner att ändringar på väsentliga punkter
måste vidtagas i förhållande till propositionen. Bortsett från att aktiekapitalet
och garantibeloppet föreslås sänkta och att investeringsbanken i denna
utformning blir endast temporär, synes emellertid blott två skillnader
mellan de båda förslagen föreligga. Dels anses banken icke, såsom föreslagits
i propositionen, böra få rätt att förvärva aktier, dels anses den böra stå
under bankinspektionens tillsyn och alltså icke, såsom även förutsatts, av
Kungl. Maj :t medges undantag från denna tillsyn.
Utskottet anser i motsats mot motionärerna att rätt till aktieförvärv bör
föreligga. Bl. a. i samband med en aktieemission för ett företags räkning
kan, såsom framhålles i propositionen, en insats från bankens sida i form
av aktieteckning vara en naturlig komplettering av dess övriga engagemang.
Bankoutskottets utlåtande nr 33 år 1967 25
Vad beträffar tillsynsfrågan vill utskottet erinra om att tillsynsmyndigheten
själv förordat att föreliggande dispensmöjlighet skall utnyttjas. Såsom
bankinspektionen framhållit i sitt i propositionen återgivna remissyttrande
måste det beaktas, att bankens verksamhet i väsentliga avseenden kommer
att skilja sig från den som bedrivs av de kreditinstitut som för närvarande
står under inspektionens tillsyn.
Av vad som nu sagts torde framgå att utskottet tillstyrker att en investeringsbank
inrättas enligt de i propositionen nr 56 angivna riktlinjerna och
följaktligen avstyrker de avvikelser från propositionen som förordas i motionerna
I: 766 och II: 955. Utskottet avstyrker också de i motionerna I: 766
och 11:955 samt 11:957 framförda utredningskraven, beträffande förstnämnda
motioner såvitt nu är i fråga.
I motionerna 1:768 och 11:956 tillstyrks bifall till propositionen nr 56
under förutsättning att investeringsbanken blir ett medel för att bygga ut
löntagarnas och samhällets inflytande i näringslivet. Bl. a. föreslås att företrädare
för näringslivet och kreditväsendet inte skall ingå i styrelsen. Med
hänsyn till bankens uppgifter och det förutsatta samarbetet med nuvarande
kreditinstitut finner utskottet det inte lämpligt att utesluta denna representation.
De förslag till författningsändringar som framläggs i propositionen nr 102
föranleder ingen erinran från utskottets sida.
Utskottets hemställan
Åberopande vad ovan anförts hemställer utskottet,
A. att riksdagen måtte avslå motionen II: 957, såvitt den
avser uppskov till höstsessionen med behandlingen av propositionen
nr 56;
B. att motionerna I: 766 och II: 955, såvitt de avser utredning
angående behovet av ökad självfinansiering, icke
måtte föranleda någon riksdagens åtgärd;
C. att motionerna 1:766 och 11:955, såvitt de avser utredning
i syfte att öka kreditinstitutens långfristiga kreditgivningskapacitet
och förbättra företagens långfristiga kapitalförsörjningsmöjligheter,
icke måtte föranleda någon
riksdagens åtgärd;
D. att motionerna I: 767 och II: 954, såvitt de avser författningsändringar
i syfte att åstadkomma en bättre fungerande
kapitalmarknad, icke måtte föranleda någon riksdagens
åtgärd;
E. att motionerna I: 766 och II: 955 samt I: 767 och II:
26
Bankoutskottets utlåtande nr 33 år 1967
954, samtliga såvitt de avser AB Industrikredit och AB Företagskredit,
icke måtte föranleda någon riksdagens åtgärd;
F.
att motionerna I: 767 och II: 954, såvitt de avser översyn
av exportkreditfinansieringen, icke måtte föranleda någon
riksdagens åtgärd;
G. att motionerna I: 766 och 11:955, såvitt de avser utredning
angående politiska åtgärder i syfte att öka kapitaltillgången,
icke måtte föranleda någon riksdagens åtgärd;
H.
att motionerna I: 767 och II: 954, såvitt de avser författningsändringar
i syfte att skapa legala förutsättningar
för inrättande av ett enskilt refinansieringsinstitut, icke
måtte föranleda någon riksdagens åtgärd;
J. att motionerna I: 767 och II: 954, såvitt de avser inrättande
av en stiftelse för industriell forskning och industriellt
utvecklingsarbete, icke måtte föranleda någon riksdagens
åtgärd;
K. I. att riksdagen med bifall till propositionen nr 56,
såvitt nu är i fråga, och med avslag på motionerna I: 766
och II: 955 samt I: 767 och II: 954, samtliga såvitt nu är i
fråga, måtte
dels bemyndiga Kungl. Maj :t att vidtaga åtgärder för bildande
av ett statligt kreditaktiebolag för finansiering av
investeringar inom näringslivet enligt de grunder som utskottet
ovan angivit,
dels bemyndiga fullmäktige i riksgäldskontoret att ikläda
staten garanti intill ett belopp av 450 milj. kr. för bolagets
förpliktelser,
samt
att motionerna I: 768 och II: 956, såvitt de icke besvarats
genom vad utskottet ovan anfört och hemställt, icke
måtte föranleda någon riksdagens åtgärd;
II. att motionerna I: 766 och 11:955, såvitt de avser utredning
rörande utformning av kreditgivningen för särskilt
riskfyllda och långfristiga investeringar i näringslivet,
icke måtte föranleda någon riksdagens åtgärd;
III. att motionen II: 957, såvitt den icke behandlats under
punkten A. ovan, icke måtte föranleda någon riksdagens
åtgärd;
IV. att riksdagen med avslag på motionerna 1: 824 och
11:1028 samt 1:825 och 11:1029 måtte bifalla propositionen
nr 102;
Bankoutskottets utlåtande nr 33 år 1967
27
L. att motionerna I: 767 och II: 954, i den mån de, såvitt
de hänvisats till bankoutskottet, icke behandlats ovan, icke
måtte föranleda någon riksdagens åtgärd.
Stockholm den 9 maj 1967
På bankoutskottets vägnar:
C. G. REGNÉLL
Närvarande
såvitt gäller utskottets hemställan under A :
från första kammaren: herrar Ståhle (s), Åke Larsson (s), Palm (s),
Åkerlund (h), Lundin (s), Enarsson (h), Stefanson (fp)* och Mattsson
(ep);
från andra kammaren: herrar Regnéll (h), Hagnell (s), Berglund
(fp), Franzén i Motala (s), Bengtsson i Landskrona (s), Larsson i Umeå
(fp) och Haglund (s);
såvitt gäller utlåtandet i övrigt:
från första kammaren: herrar Ståhle (s), Åke Larsson (s), Palm (s),
Åkerlund (h), Lundin (s), Nils Theodor Larsson (ep)**, Enarsson (h) och
Stefanson (fp)*;
från andra kammaren: herrar Regnéll (h), Hagnell (s), Berglund
(fp), Franzén i Motala (s), Börjesson i Glömminge (ep), Bengtsson i Landskrona
(s), Haglund (s) och Hyllander (fp).
* Ej närvarande vid justeringen.
** » » . » » , såvitt avser punkterna E—L.
Reservationer
1. vid utskottets hemställan under B.
a) av herrar Nils Theodor Larsson (ep), Stefanson (fp), Berglund (fp),
Börjesson i Glömminge (ep) och Hyltander (fp), vilka ansett
dels att det stycke i utskottets yttrande som börjar på s. 16 med orden
»Utskottets bedömning av» och slutar på s. 17 med orden »inte är påkallad»
bort utbytas mot ett avsnitt av följande lydelse:
»Näringslivets självfinansieringsförmåga har minskats kraftigt under
1960-talet. Såsom framhållits i propositionen har finansieringen av investeringarna
hittills i stor utsträckning kunnat ske med hjälp av tidigare uppsamlade
likvida medel. Likviditeten har emellertid nu nått en så låg nivå,
att en fortsatt neddragning knappast är möjlig. I propositionen förutsättes,
28
Bankoutskottets utlåtande nr 33 år 1967
att investeringarnas självfinansieringsgrad skall sjunka ytterligare men att
denna minskning skall kunna kompenseras genom ökad lånefinansiering.
Utskottet delar den i motionerna och av åtskilliga remissinstanser framförda
uppfattningen, att en sådan förskjutning kommer att skada investeringsviljan.
Försämrade möjligheter till självfinansiering måste befaras
minska framför allt benägenheten till risktagande investeringar. Detta medges
också i propositionen genom statsrådets uttalande om att man inte kan
bortse från risken att eu sjunkande självfinansieringsgrad har eu negativ
effekt på företagens benägenhet att investera. Det finns, heter det vidare
i propositionen, en kritisk punkt under vilken självfinansieringen inte bör
sjunka, om tillväxten i vår ekonomi skall bestå. Men statsrådet skjuter
problemet ifrån sig och godtar utan vidare, att självfinansieringsgraden
sänkes ytterligare.
Den för näringslivet lämpliga självfinansieringsgraden är, såsom framhållits
i motionerna 1:766 och 11:955, eu besvärlig avvägningsfråga. Men
det bör under alla förhållanden stå klart, att självfinansieringsförmågan nu
sjunkit till alltför låg nivå och att den sålunda måste stärkas. Det synes utskottet
därför nödvändigt att genom en parlamentarisk utredning överväga
vilken grad av självfinansiering som måste anses nödvändig för olika företagstyper
under växlande förhållanden, om en önskvärd ekonomisk tillväxt
skall kunna säkras. Utskottet tillstyrker sålunda motionsyrkandet härom.»;
dels att utskottet under B. bort hemställa,
»att riksdagen med bifall till motionerna 1:766 och
11:955, såvitt nu är i fråga, måtte i skrivelse till Kungl.
Maj :t hemställa om skyndsam parlamentarisk utredning
och förslag till 1968 års riksdag angående behovet av ökad
självfinansiering i olika företagstyper i enlighet med vad
utskottet ovan angivit;»
b) av herrar Åkerlund (h), Enarsson (h) och Regnéll (h), vilka ansett
att det stycke i utskottets yttrande som börjar på s. 16 med orden »Utskottets
bedömning av» och slutar på s. 17 med orden »inte är påkallad» bort
ha följande lydelse:
»Utskottet vill understryka de skäl som i motionerna 1:767 och 11:954
anförts för att en ökad självfinansiering inom näringslivet är önskvärd.
Förslag till hur en sådan skall åstadkommas har tidigare i år framlagts i
motioner, vilka delvis redan behandlats av riksdagen. Mot den inställning
till självfinansieringsfrågan som präglar propositionen nr 56 måste utskottet
i vissa hänseenden resa bestämda invändningar. Främst gäller detta
propositionens fördelningspolitiska resonemang, mot vilket i motionerna
I: 767 och II: 954 riktas vägande kritik.»;
Bankoutskottets utlåtande nr 33 år 1967
29
2. vid utskottets hemställan under C.
a) av herrar Nils Theodor Larsson (ep), Stefanson (fp), Regnéll (h),
Berglund (fp), Börjesson i Glömminge (ep) och Hyllander (fp), vilka ansett
dels
att det stycke på s. 17 i utskottets yttrande som börjar med orden
»Tankegångar av det slag» och slutar med orden »direkt statlig kreditgivning»
bort utbytas mot ett avsnitt av följande lydelse:
»Utskottet delar motionärernas uppfattning att en mera effektivt fungerande
kreditmarknad bör kunna uppnås genom liberalisering av gällande
bestämmelser. Det gäller bl. a. frågan om ökade möjligheter för kreditinstituten
att bevilja krediter mot mindre rigorösa krav på realsäkerhet än
för närvarande. Med en sådan uppmjukning bör en mer utvecklingsfrämjande
fördelning av kapitalet mellan olika företag och projekt kunna möjliggöras.
Vidare är det önskvärt med större möjligheter för kreditinstituten
att bevilja långfristiga, tidsbestämda lån, som ger företagen bättre förutsättningar
att planera sin långsiktiga investeringsverksamhet. Särskilt viktigt
är det att kreditinstituten ges större möjligheter att förmedla medel
från allmänna pensionsfonden till näringslivets investeringar. I syfte att öka
företagens kapitalanskaffningsmöjligheter bör, såsom motionärerna framhållit,
även övervägas exempelvis nya kreditformer och olika frågor rörande
kreditinstitutens placeringsbestämmelser, aktiemarknadens funktionssätt,
friare internationella kapitalrörelser m. m. Nödvändigt är givetvis
att i sammanhanget utreda i vilken mån ett statligt garantisystem kan
bli erforderligt.
Frågor av ovan antytt slag bör i enlighet med vad som förordats i motionerna
1:766 och 11:955 prövas skyndsamt av en parlamentarisk utredning.
»;
dels att utskottet under C. bort hemställa,
»att riksdagen med bifall till motionerna I: 766 och
II: 955, såvitt nu är i fråga, måtte i skrivelse till Kungl.
Maj :t hemställa om skyndsam parlamentarisk utredning
och förslag till 1968 års riksdag angående en liberalisering
av gällande bestämmelser i syfte att dels öka kreditinstitutens
långfristiga kreditgivningskapacitet, dels förbättra företagens
långfristiga kapitalförsörjningsmöjligheter enligt
av utskottet ovan angivna grunder;»
b) av herrar Åker lund (h) och Enarsson (h).
3. vid utskottets hemställan under D.
av herrar Åkerlund (h), Enarsson (h) och Regnéll (h), vilka ansett
dels att det avsnitt i utskottets yttrande som börjar på s. 18 med orden
»Av de här» och slutar på s. 19 med orden »avstyrker utskottet förslaget»
bort utbytas mot ett avsnitt av följande lydelse:
30
Bankoutskottets utlåtande nr 33 år 1967
»En väl fungerande aktiemarknad är en förutsättning för att näringslivet
i erforderlig utsträckning skall kunna förses med riskvilligt kapital. För
att en breddning och aktivering av aktiemarknaden skall kunna komma till
stånd vore det en fördel om bankerna finge möjlighet att i ökad utsträckning
biträda företagen vid utplacering av aktier. En typ av medverkan, som
i utlandet är gängse, är att ett finansinstitut åtar sig försäljning i fast räkning,
något som dels gagnar den ursprunglige säljaren, dels också kan ha
en stabiliserande inverkan på kursutvecklingen. Banklagens förbud för
bankerna att annat än i vissa undantagsfall förvärva aktier gör det i vårt
land omöjligt för bankerna att använda denna metod. Utskottet förordar i
likhet med motionärerna att banklagens bestämmelser överses på denna
punkt.
Utskottet delar också motionärernas uppfattning alt bankernas säkerhetsbestämmelser
i många fall är onödigt hindersamma för de kreditsökande
företagen. Kravet på formell säkerhet betonas sålunda alltför starkt,
medan andra, vid en rationell kreditbedömning mera väsentliga omständigheter
inte kan bli tillbörligt beaktade. En översyn av bestämmelserna enligt
motionärernas förslag ter sig alltså väl motiverad.
Vad beträffar emissionskontrollen finner utskottet det uppenbart att den
aldrig har utgjort någon lämplig penningpolitisk metod. Dess huvudsyfte
att förebygga ränteglidningar och svårigheter för bostadsbyggandets finansiering
skulle kunna uppnås med andra, mindre skadliga medel. Bland
dess ogynnsamma verkningar är att den leder till ett kösystem och till att
kredittransaktioner kommer att i olycklig utsträckning äga rum utanför
den organiserade marknaden. Utskottet förordar i likhet med motionärerna
att emissionskontrollen avskaffas.»;
dels att utskottet under D. bort hemställa,
»att riksdagen med bifall till motionerna I: 767 och
11:954, såvitt nu är i fråga, måtte i skrivelse till Kungl.
Maj:t hemställa, att Kungl. Maj :t måtte i syfte att åstadkomma
en bättre fungerande kapitalmarknad förelägga
1967 års höstriksdag förslag om författningsändringar i enlighet
med vad utskottet ovan angivit;»
4. vid utskottets hemställan under E.
av herrar Åkerlund (h), Nils Theodor Larsson (ep), Enarsson (h)
Stefanson (fp), Regnéll (h), Berglund (fp), Börjesson i Glömminge (ep)
och Hgltander (fp), vilka ansett
dels att det stycke i utskottets yttrande som börjar på s. 19 med orden
»Utskottet delar helt» och slutar på s. 20 med orden »och AB Företagskredit»
bort utbytas mot ett avsnitt av följande lydelse:
»Utskottet vill understryka vikten av att utvecklingsbara mindre och
medelstora företag får nytta av nya kreditgivningsformer på samma villkor
Bankoutskottets utlåtande nr 33 år 1967
31
som större företag. Det är emellertid också angeläget, att den krediigivning,
som nu är särskilt inriktad på mindre företag, effektiviseras. Utskottet delar
helt motionärernas uppfattning, att krediigivning genom AB Industrikredit
och AB Företagskredit är ett effektivt sätt att främja de mindre
och medelstora företagens kapitalförsörjning. Inför det växande investeringsbehov,
som framträder inom näringslivet och inte minst hos de mindre
företagen, bör nämnda specialinstitut få sin kreditgivningskapacitet avsevärt
utökad.
På grund av det anförda tillstyrker utskottet de i motionerna I: 766 och
II: 955 föreslagna åtgärderna för fördubbling av aktiekapitalen i AB Industrikredit
och AB Företagskredit. Härigenom tillgodoses också det önskemål
som i motionerna I: 767 och II: 954 framställts beträffande dessa institut.
»;
dels att utskottet under E. bort hemställa,
»att riksdagen med bifall till motionerna I: 766 och
II: 955, såvitt nu är i fråga, och i anledning jämväl av motionerna
I: 767 och II: 954, såvitt nu är i fråga, måtte
dels i skrivelse till Kungl. Maj :t hemställa, att Kungl.
Maj :t måtte uppta förhandlingar med delägarna i AB Industrikredit
och AB Företagskredit om fördubbling av aktiekapitalen
i dessa institut för utökning av kreditgivningskapaciteten
och om andra åtgärder som i enlighet med vad
utskottet ovan anfört kan effektivisera institutens kreditgivning,
dels bemyndiga fullmäktige i riksgäldskontoret att utfärda
garantiförbindelser på 12 milj. kr. resp. 6 milj. kr. att
utöver tidigare förbindelser ingå i AB Industrikredits och
AB Företagskredits garantifonder;»
5. vid utskottets hemställan under F.
av herrar Åkerlund (h), Nils Theodor Larsson (ep), Enarsson (h), Stefanson
(fp), Regnéll (h), Berglund (fp), Börjesson i Glömminge ep) och
Hgltander (fp), vilka ansett
dels att det stycke på s. 20 i utskottets yttrande som börjar med orden
»Motionärerna har inte» och slutar med orden »4 miljarder kr.» bort utbytas
mot ett stycke av följande lydelse:
»Utskottet finner motionärernas argument bärande och tillstyrker att
den av dem begärda översynen kommer till stånd.»;
dels att utskottet under F. bort hemställa,
»att riksdagen med bifall till motionerna 1:767 och
11:954, såvitt nu är i fråga, måtte i skrivelse till Kungl.
Maj :t hemställa om en översyn av exportkreditfinansieringen
i enlighet med vad utskottet ovan anfört;»
32 Bankoutskottets utlåtande nr 33 år 1967
6. vid utskottets hemställan under G.
a) av herrar Nils Theodor Larsson (ep), Stefanson (fp), Regnéll (h),
Berglund (fp), Börjesson i Glömminge (ep) och Hyltander (fp), vilka ansett
dels
att det stycke på s. 20 i utskottets yttrande som börjar med orden
»Yrkanden i samma» och slutar med orden »det enskilda sparandet» bort
utbytas mot ett stycke av följande lydelse:
»Yrkanden om åtgärder i syfte att främja det frivilliga sparandet har i
åtskilliga sammanhang framförts inom riksdagen men hittills inte nått
önskvärda resultat. Utskottet vill understryka angelägenheten av att vidgade
sparstimulerande åtgärder kommer till stånd. Ett ökat enskilt sparande
är en förutsättning för att kreditmarknaden skall kunna fungera
effektivt. I det förevarande näringspolitiska sammanhanget är det enligt
utskottets mening av väsentligt intresse att på sätt som förordats i motionerna
1:766 och 11:955 pröva grunddragen i de politiska åtgärder, som
behövs för att öka den samlade kapitaltillgången i landet, i första hand
genom stimulans av enskilt sparande.»;
dels att utskottet under G. bort hemställa,
»att riksdagen med bifall till motionerna I: 766 och
II: 955, såvitt nu är i fråga, måtte i skrivelse till Kungl.
Maj :t hemställa om skyndsam parlamentarisk utredning
och förslag till 1968 års riksdag angående grunddragen
i de politiska åtgärder som behövs för att öka den samlade
kapitaltillgången i landet, i första hand genom stimulans
av enskilt sparande;»
b) av herrar Åkerlund (h) och Enarsson (h).
7. vid utskottets hemställan under H.
av herrar Åkerlund (h), Enarsson (h) och Regnéll (h), vilka ansett
dels att det stycke på s. 21 i utskottets yttrande som börjar med orden
»Utskottet vill i detta» och slutar med orden »till årets höstriksdag» bort
utbytas mot ett avsnitt av följande lydelse:
»Utskottet har i sin granskning av detta förslag funnit att det, i förhållande
till förslaget i proposition nr 56 om ett statligt kreditaktiebolag, bl. a.
har följande viktiga fördelar.
1. Kreditmarknadsmekanismen förblir i princip oförändrad.
2. Kreditbedömningen förblir decentraliserad.
3. Något särskilt inflytande på det i andra hand låntagande företaget utövas
ej från Näringskredits sida.
4. Återfinansieringsformen innebär, att affärsbankernas kreditbedömningsresurser
kan utnyttjas. De administrativa problemen förblir därmed
hanterliga.
Bankoutskottets utlåtande nr 33 år 1967
33
5. Den statliga affärsbanken, Sveriges kreditbank, förutsättes deltaga.
Härigenom kan statliga initiativ framföras och de statliga företagens intressen
bli tillgodosedda i konkurrens med andra företags önskemål.
6. Genom att affärsbankerna är institutets låntagare kan de av institutet
utgivna upplåningsbevisen anses fondgilla och godtagbara på kapitalmarknaden
samt i vad avser allmänna pensionsfondens placering. Säkerhetskonstruktionen
är starkare än vad som i dag, i vad gäller återlånen, accepteras
i fråga om placering av allmänna pensionsfondens medel.
7. Ett enskilt återfinansieringsinstitut av här föreslagen typ har fördelar
från stabiliseringspolitisk synpunkt.
Utskottet tillstyrker därför vad i motionerna 1: 767 och II: 954 anförts
i denna del.»;
dels att utskottet under H. bort hemställa,
»att riksdagen med bifall till motionerna I: 767 och
II: 954, såvitt nu är i fråga, måtte i skrivelse till Kungl.
Maj :t hemställa, att Kungl. Maj :t måtte i syfte att skapa
legala förutsättningar för inrättande av ett enskilt refinansieringsinstitut
förelägga 1967 års höstriksdag förslag om
författningsändringar i enlighet med vad utskottet ovan
anfört;»
8. vid utskottets hemställan under J.
av hex-rar Åkerlund (h), Enarsson (h) och Regnéll (h), vilka ansett
dels att det stycke i utskottets yttrande som börjar på s. 22 med orden
»Utskottet finner det» och slutar på s. 23 med orden »den nya forskningsstiftelsen»
bort utbytas mot ett stycke av följande lydelse:
»Utöver de här redovisade åtgärderna för att främja industriell forskning
och industriellt utvecklingsai\bete är ytterligare statliga åtgärder på området
angelägna. I likhet med motionärei-na vill utskottet förorda, att en särskild
stiftelse tillskapas med uppgift att ekonomiskt stödja forsknings- och
utvecklingsarbete som bedrivs av företag individuellt eller i samverkan. En
stiftelse av detta slag bör vara ägnad att särskilt bidra till att grundforskningens
resultat kan omsättas i praktisk tillämpning. Den betydelse som
stiftelsen skulle kunna få för de mindre och medelstora företagens utveckling
vill utskottet särskilt understryka. Utskottet — vars prövning av motionärernas
förslag i detta hänseende inte omfattar själva anslagsfrågan — förordar
att riksdagen fattar principbeslut om att en stiftelse av här nämnt slag
skall inrättas och bemyndigar Kungl. Maj :t att vidta erforderliga åtgärder i
detta syfte. Att besluta om stiftelsens närmare utformning torde sålunda få
ankomma på Kungl. Maj:t.»;
dels att utskottet under J. bort hemställa,
»att riksdagen med bifall till motionerna 1:767 och
II: 954, såvitt nu är i fråga, måtte bemyndiga Kungl. Maj :t
3 Bihang till riksdagens protokoll 1967. 8 samt. Nr 33
34
Bankoutskottets utlåtande nr 33 år 1967
att vidta åtgärder för inrättande av en stiftelse för industriell
forskning och industriellt utvecklingsarbete i enlighet
med vad utskottet ovan anfört;»
9. vid utskottets hemställan under K.
a) av herrar Åkerlund (h), Enarsson (h) och Regnéll (h), vilka ansett
dels att det stycke i utskottets yttrande som börjar på s. 23 med orden
»Utskottet har i det» och slutar på s. 25 med orden »från utskottets sida»
bort utbytas mot ett avsnitt av följande lydelse:
»Författningsändringar bör enligt utskottets uppfattning ske i syfte att
skapa legala förutsättningar för inrättande av ett enskilt refinansieringsinstitut.
I propositionen nr 56 har däremot föreslagits inrättande av ett statligt
kreditaktiebolag för finansiering av investeringar inom näringslivet. Till
stöd för detta förslag anföres i propositionen att näringslivets strukturomvandling
skulle föranleda särskilda finansieringsproblem, vilka ej utan statlig
medverkan skulle kunna lösas. Sålunda säges att det i framtiden oftare
än nu kommer att uppstå behov av finansieringsinsatser, som i det enskilda
fallet kan bli stora och långsiktiga ävensom innovationsbetonade och därmed
riskfyllda. Vidare framhålles att samhällsekonomiska överväganden
och en samverkan med de övriga verksamhetsområden, där staten har
styrande funktioner, skulle tala för inrättande av ett statligt kreditaktiebolag.
Strukturrationaliseringen är enligt utskottets erfarenhet inget nytt fenomen.
Svenskt näringsliv har befunnit sig under en ständig omvandling, vilken
ibland rentav fått krisartade förlopp, och ändå framgått stärkt ur processen.
Såvitt utskottet kunnat finna har ingen sådan dramatisk förändring
inträtt i strukturomvandlingen, att långtgående statliga ingrepp på finansieringsområdet
erfordras. De företagskoncentrationer och driftsinskränkningar,
som redovisats under senare tid, har till övervägande del föranletts
av dämpningen i den internationella konjunkturen och av de oberoende
härav fortgående inhemska kostnadsstegringarna. Finansieringen av näringslivets
fortsatta utveckling bereder därför icke, enligt utskottets mening,
problem av den art som i propositionen göres gällande. En fri, flexibel och
mångsidig kreditmarknad i huvudsak organiserad efter nuvarande mönster
är i och för sig helt i stånd att lösa de finansieringsproblem som även en
snabb strukturomvandling kan föranleda. De kompletteringar av kreditmarknadens
organisation med ett enskilt återfinansieringsinstitut och speciella
åtgärder i fråga om emissionskontroll och moderniserad banklagstiftning
in. m. i syfte att förbättra kredit- och kapitalmarknadernas funktionssätt
som utskottet funnit erforderliga kan komma till stånd inom ramen för
nuvarande väsentligen enskilda kreditväsen.
Utskottet anser vidare att ett fritt på enskild grund uppbyggt och förval -
Bankoutskottets utlåtande nr 33 år 1967 35
tat dynamiskt näringsliv icke gagnas av att staten utsträcker sin makt över
delar av kreditväsendet.
I propositionen uttalade farhågor för att framtida finansieringsinsatser
för enskilda projekt skulle kunna bli av sådan storleksordning och långfristig
karaktär att de skulle överstiga det nuvarande kreditväsendets kapacitet
kan utskottet inte dela. Utskottet vill erinra om att för svenska förhållanden
mycket betydande projekt redan kunnat finansieras utan statlig medverkan,
att kapitalanskaffningen normalt äger rum i ett flertal olika former, som
var för sig icke behöver vara oöverkomliga, samt att i sista hand möjligheten
att satsa på stora objekt alltid måste avvägas mot därmed förenade risker,
vilket ingen kreditgivare, statlig eller privat, kan bortse från. Något exempel
har hittills icke åberopats till stöd för att något seriöst investeringsprojekt
icke kommit till stånd på grund av sin storlek.
Vad i propositionen anförts om behovet av ett finansieringsinstitut som
kan tillåtas arbeta med ett större mått av risktagning än eljest kan medges
befintliga kreditinstitut ger utskottet anledning till att framhålla att risktagandet
i det enskilda näringslivet icke bör övervältras på upplånade
pengar utan även i fortsättningen principiellt bör åvila företagens egna medel.
Den starka betoningen av de stora produktionsenheternas betydelse finner
utskottet dessutom orealistisk. I vårt land svarar de mindre och medelstora
företagen för den största delen av produktionen och sysselsättningen.
Därest en prioritering av de mycket stora investeringsprojekten skulle komma
till stånd genom inrättande av ett statligt kreditaktiebolag torde en
ofrånkomlig följd därav bli att ett stort antal mindre, lönsammare och utvecklingsbara
projekt måste skjutas åt sidan.
Att samhällsekonomiska överväganden och behovet av samspel mellan
samhällets olika verksamhetsområden skulle utgöra bärande skäl för ett
statligt kreditaktiebolag kan utskottet inte finna. Ett ökat direkt statligt
företagande ävensom ökat statligt inflytande över näringslivet i övrigt skulle
enligt utskottets mening kunna medföra allvarliga nackdelar för en fortsatt
snabb välståndsutveckling. Vad beträffar finansieringen av riskfyllda objekt
i de statliga företagen anser utskottet att dessa skall beslutas av riksdagen
och icke överföras till ett statligt kreditaktiebolags prövning.
Utskottet vill vidare erinra om att den sittande kreditinstitututredningen
bland annat bär att förutsättningslöst utreda frågor med avseende på kreditmarknadens
institutionella ram och arbetsformer. Det förefaller utskottet
även av den anledningen olämpligt att besluta i frågan om ett statligt kreditaktiebolag
utan att samordning skett med denna utredning, vilken beräknas
slutföra sitt arbete under 1967.
Under åberopande av vad nu sagts och av att utskottet förordar författningsändringar
för att möjliggöra inrättande av ett enskilt åter finansieringsinstitut
m. m. avstyrker utskottet det i propositionen nr 56 framlagda
36
Bankoutskottets utlåtande nr 33 år 1967
förslaget om bildande av ett statligt kreditaktiebolag. Härav framgår att utskottet
avstyrker motionerna I: 766 och II: 955 i bär aktuella delar och motionerna
I: 768 och II: 956 ävensom de i motionen II: 957 framförda utredningskraven.
En konsekvens av utskottets här redovisade ställningstagande är vidare
att de i propositionen nr 102 föreslagna författningsändringarna inte bör
vidtagas, såvitt de föranletts av förslaget om inrättande av en stalig investeringsbank.
Däremot har utskottet ingenting att erinra mot att riksdagen
godtar de formella ändringar som utan samband med huvudfrågan föreslagits
ske i reglementet angående allmänna pensionsfondens förvaltning.»;
dels att utskottet under K. I och IV bort hemställa,
»I. att riksdagen med bifall till motionerna I: 767 och
11:954, såvitt nu är i fråga, måtte med avslag på motionerna
I: 766 och II: 955, såvitt gäller där under punkterna A. 1
och A. 3 föreslagna bemyndiganden, samt motionerna I: 768
och 11:956 avslå propositionen nr 56;
IV. att riksdagen måtte
dels i anledning av propositionen nr 102, såvitt nu är i
fråga, och motionerna I: 824 och II: 1028, såvitt nu är i
fråga, för sin del antaga det förslag till förordning om ändring
i reglementet den 28 maj 1959 (nr 293) angående allmänna
pensionsfondens förvaltning vilket såsom bilaga 1
är fogat till detta utlåtande,
dels i övrigt avslå propositionen nr 102 och finna motionerna
I: 825 och II: 1029 härigenom besvarade;»
b) av herrar Nils Theodor Larsson (ep), Stefanson (ep), Berglund (fp),
Börjesson i Glömminge (ep) och Hgltander (fp), vilka ansett
dels att det stycke i utskottets yttrande som börjar på s. 21 med orden
»Nära besläktat med» och slutar på s. 22 med orden »förslaget om utredning»
bort utgå,
dels att det avsnitt i utskottets yttrande som börjar på s. 23 med orden
»Utskottet har i det» och slutar på s. 25 med orden »från utskottets sida»
bort ha följande lydelse:
»De akuta näringslivsproblemen beror delvis på yttre faktorer men har
även till stor del orsakats av den förda skattepolitiken och ekonomiska
politiken, som medfört att i åtskilliga fall även företag med goda utvecklingsmöjligheter
fått inskränka eller lägga ner driften.
Den nyligen framlagda kompletteringspropositionen ger en dyster bild av
den svenska ekonomin med inslag av låg produktionstillväxt, kraftiga pris
-
Bankoutskottets utlåtande nr 33 år 1967
37
stegringar och arbetslöshet. Det har från olika håll varnats för att den
förda politiken leder till en sådan utveckling. Krav har framförts på en
mer aktiv näringspolitik — på t. ex. en skattereform, som kan stimulera
produktion och arbetsvilja, effektiva åtgärder mot inflationen och insatser
för en förbättrad kreditförsörjning för näringslivet bl. a. genom ökat utnyttjande
av allmänna pensionsfondens medel och främjande av det enskilda
sparandet. I motionerna I: 766 och II: 955 ställes ytterligare sådana
krav. Förslagen har emellertid inte vunnit gehör hos regeringen.
Den tekniska och ekonomiska utvecklingen och det läge, som den förda
politiken skapat, gör det angeläget att ordna nya kreditgivningsmöjligheter
för projekt av långsiktig och riskbärande karaktär.
Regeringen har lagt fram förslag om inrättande av en statlig investeringsbank
utan att ha låtit frågan undergå någon egentlig utredning. Propositionen
grundar sig på två promemorior från finansdepartementet. Promemoriorna
sändes på remiss efter särskild uppmaning från oppositionen och
näringslivet. Av de 17 remissinstanserna ansåg 13, att denna PM inte kunde
duga som underlag för beslut. Av de fyra instanser, som sålunda accepterade
att promemoriorna lades till grund för beslut, anförde tre på olika
punkter kritik mot materialets knapphändighet.
Knappast någonting i det stora problemkomplex som regeringens förslag
avser kan sägas vara tillfredsställande utrett. Bl. a. följande frågor behöver
utförligt belysas:
Hur stort är behovet av långsiktig och riskbärande kreditgivning inom
olika delar av näringslivet och i olika typer av företag?
Hur skall en investeringsbank vara organiserad mera i detalj för att möta
det lånebehov som det kan ankomma på den att tillgodose och vilka riktlinjer
skall gälla för bankens placeringspolitik?
I motionerna I: 766 och II: 955 ges ytterligare exempel på frågor som bör
utredas innan en permanent ordning i detta avseende genomföres. Det framhålles
även att vad regeringen i realiteten begär är närmast en fullmakt in
blanco att efter riksdagsbeslutet utforma en statlig investeringsbank efter
de önskemål, som den då kan finna angelägna.
Utskottet vill särskilt erinra om de risker för maktkoncentration och monopol
som en bank av föreslagen typ innebär. Banken skulle få monopolställning
på en viktig del av kreditmarknaden, nämligen den som avser långfristig,
riskbärande kreditgivning av större omfattning utanför obligationsmarknaden.
En sådan monopolisering skulle innebära stora risker för misstag,
ledande till felinvesteringar och såväl företagsekonomiska som samhällsekonomiska
förluster. Investeringsbankens monopolställning skulle kunna
utnyttjas för tvångsmässig sammanläggning och med hänsyn till den aktieförvärvsrätt
som föreslås t. o. m. för direkt socialisering av företag.
Propositionens uttalande, att en statlig investeringsbank inte leder till
38
Bankoutskottets utlåtande nr 33 år 1967
ökad maktkoncentration utan tvärtom tillför marknaden ett balanserande
element anser utskottet inte förtjäna beaktande. Utskottet ansluter sig i
denna fråga till den argumentering som framförs i motionerna I: 766 och
II: 955.
Den parlamentariska utredning som utskottet förordar bör som huvuduppgift
få att finna en utformning av ifrågavarande kreditgivningsverksamhet,
som så långt möjligt undviker maktkoncentration och därmed förenade
risker för maktmissbruk. Riktlinjerna bör vara att föreslå sådana ändringar
i gällande bestämmelser, som gör det möjligt att skapa nya enskilda
kreditinstitut och etablera konkurrens med en under statens medverkan inrättad
investeringsbank. I detta sammanhang kan även frågan om ett refinansieringsinstitut
av den art som föreslås i motionerna I: 767 och II: 954
komma under övervägande. Frågan om en förändrad organisation, så att
denna bygger på delägarskap mellan staten och kreditinstituten, bör undersökas.
En viktig fråga är hur en statsgaranti bör utformas för att täcka vissa
risker i samband med utlåning till såväl en halvstatlig investeringsbank
som på privat grund uppbyggda konkurrerande investeringsinstitut. Utredningen
bör undersöka näringslivets och bankernas intresse för en aktiv medverkan
enligt de linjer, som här skisserats.
Utredningsarbetet bör drivas med sikte på att möjliggöra beslut under
våren 1968 om en permanent ordning på denna del av kreditmarknaden.
En bank bör nu inrättas som successivt får inpassa sin verksamhet på kreditmarknaden.
Under tiden som banken utvecklas bör mer permanenta
lösningar av näringslivets kapitalproblem utredas, t. ex. genom modifieringar
av banklagstiftningen. Utskottet vill i detta sammanhang särskilt understryka
betydelsen av åtgärder i syfte att åstadkomma en bättre fungerande
kapitalmarknad.
Den bank som nu föreslås inrättad skall utöver vad som nyss sagts ha
följande organisation och verksamhet under budgetåret 1967/68.
Banken skall ha ett aktiekapital på 425 milj. kr och en reservfond på 45
milj. kr. För ändamålet anvisas ett investeringsanslag å 470 milj. kr. Fullmäktige
i rilcsgäldskontoret bemyndigas ikläda staten garanti intill ett belopp
av 425 milj. kr. för bolagets förpliktelser.
För första året är en ram för den totala utlåningen på 1,5 miljard kr.
tillräcklig.
Banken skall ej kunna utnyttjas i socialiseringssyfte genom aktieförvärv.
Banken skall stå under tillsyn av bankinspektionen.
Bankens klart uttalade syfte skall vara en långsiktig höjning av produktiviteten
inom näringslivet. Verksamheten skall vara affärsmässig. Någon
subventionering får ej förekomma.
Banken bör kunna ge lån utan alltför stränga krav på formella säkerheter.
S. k. blancokrediter skall dock inte få beviljas till högre belopp än
Bankoutskottets utlåtande nr 33 år 1967 39
hälften av bankens aktiekapital. Banken skall ha rätt att medverka vid
emissioner på samma villkor som gäller för andra kreditinstitut.
Avgörande för bankens medverkan i viss långivning skall vara bedömningen
av projektens art, inte företagets storleksordning. Utvecklingskraftiga
mindre och medelstora företag skall således få nytta av den nya banken
på samma villkor som större.
I motionerna 1:768 och 11:956 föreslås att företrädare för näringslivet
och kreditväsendet inte skall ingå i styrelsen för en statlig investeringsbank.
Med hänsyn till de uppgifter som den av utskottet föreslagna banken
skall fullgöra och till det förutsatta samarbetet med nuvarande kreditinstitut
finner emellertid utskottet en sådan representation väsentlig.
I motionerna 1:825 och II: 1029 yrkas i anslutning till förslaget att investeringsbanken
skall stå under bankinspektionens tillsyn avslag på propositionen
nr 102, i vad den avser ändring av 274 § 2 mom. lagen om försäkringsrörelse.
Utskottet tillstyrker motionerna och godtar alltså i övrigt
de förslag som framläggs i propositionen nr 102.»
dels ock att utskottet under K. I, II och IV bort hemställa,
»I. att riksdagen i anledning av propositionen nr 56, såvitt
nu är i fråga, måtte med bifall till motionerna I: 766 och
II: 955, såvitt nu är i fråga, och med avslag på motionerna
I: 767 och II: 954, punkten I,
dels bemyndiga Kungl. Maj :t att vidtaga åtgärder för bildande
av ett statligt kreditaktiebolag för finansiering av investeringar
inom näringslivet enligt de grunder som utskottet
ovan angivit,
dels bemyndiga fullmäktige i riksgäldskontoret att ikläda
staten garanti intill ett belopp av 425 milj. kr. för bolagets
förpliktelser,
samt
att motionerna I: 768 och II: 956, såvitt de icke kan anses
besvarade genom vad utskottet ovan anfört och hemställt,
icke måtte föranleda någon riksdagens åtgärd;
II. att riksdagen med bifall till motionerna 1:76$ och
11:955, såvitt nu är i fråga, måtte i skrivelse till Kungl.
Maj :t hemställa om skyndsam parlamentarisk utredning
och förslag till 1968 års riksdag angående utformningen av
kreditgivningen för särskilt riskfyllda och långsiktiga investeringar
i näringslivet i enlighet med vad utskottet ovan
anfört;
IV. att riksdagen med bifall till propositionen nr 102,
utom i vad den avser ändrad lydelse av 274 § 2 mom. lagen
40
Bankoutskottets utlåtande nr 33 år 1967
om försäkringsrörelse, och med avslag på motionerna I: 824
och II: 1028, utom i vad de avser nu nämnda författningsrum,
måtte
dels med bifall till motionerna I: 825 och II: 1029 för sin
del antaga det förslag till lag angående ändrad lydelse av
274 § lagen den 17 juni 1948 (nr 433) om försäkringsrörelse
vilket såsom bilaga 2 är fogat till detta utlåtande samt
finna motionerna 1:824 och II: 1028, i vad de avser 274 §
2 mom. nämnda lag, härigenom besvarade,
dels antaga övriga vid propositionen fogade författningsförslag;» -
Särskilda yttranden
av herrar Nils Theodor Larsson (ep), Stefanson (fp), Berglund (fp),
Börjesson i Glömminge (ep) och Hyltander (fp)
1. angående behovet av kapital för projekt av långsiktig, forskningskrävande
och produktutvecklande karaktär:
Två typer av strävanden har på de senaste åren blivit karakteristiska för
näringslivets bemödanden att öka sin produktivitet och konkurrenskraft.
Den ena gäller själva företagsstrukturen, fusionering av företag och fördelning
av arbetsuppgifter mellan olika produktionsenheter med samma ägarintressen.
Den andra gäller rationalisering av produktionsmetoder och en
oberoende av förändringar i ägandeförhållandena fortgående koncentration
och specialisering av produktsortimenten inom företagen. Den senare
typen av utveckling är, frånsett specialproblem inom vissa branscher, av
sannolikt större betydelse än den första.
För en kontinuerlig effektivisering och omstrukturering av produktionsapparaten
krävs betydande investeringar. En viktig förutsättning för att
dessa skall komma till stånd är att näringslivet får erforderlig tillgång till
kapital. Särskilt viktigt för att företagen ej skall komma efter i utvecklingen
och riskera att ej kunna överleva är att kapitaltillgången underlättas
för projekt av långsiktig, forskningskrävande och produktutvecklande karaktär.
Det är ett känt faktum att företagen för att fortleva måste satsa
starkt på forsknings- och utvecklingsarbete i olika former. Detta torde i
speciellt hög grad vara fallet för ett litet land som Sverige med dess starka
beroende av den internationella handeln. Denna förskjuts ständigt mot nya
varor. Ett land, som genom egen forskning kan utveckla nya produkter och
processer i stället för att endast imitera andra länders framsteg, får i många
sammanhang ett temporärt tekniskt försprång. Därigenom har man möjlighet
att själv styra utvecklingen inom näringslivet i stället för att tvingas
Bankoutskottets utlåtande nr 33 år 1967
41
till drastiska förändringar, när situationen så småningom blir ohållbar från
effektivitets- och konkurrenssynpunkt. Det har visat sig att utvecklingspådrivande
innovationer ofta sker inom mindre och medelstora företag,
som i stor utsträckning kännetecknas av en stark specialisering av produktsortiment
och tillverkningsprocesser.
Näringslivets forsknings- och utvecklingsarbete är synnerligen kapitalkrävande
och ofta mycket tidsödande. Det omspänner en lång kedja av insatser.
Åtskilligt av det arbete som läggs ned på forskning och utvecklingsarbete
måste ibland förkastas och är därför av mycket riskfylld karaktär.
För de projekt, som förefaller värda att satsa mer på, tillkommer dyrbar
produkt- och processutveckling, nyanskaffning av maskiner, nyutbildning
av arbetskraft m. in. I många branscher går utvecklingen så snabbt att det
är risk för att forskningsresultaten är föråldrade, innan de utmynnat i produkter,
som nått marknadsföringsstadiet.
Erfarenheterna har visat att det ofta är forsknings- och utvecklingsprojekten,
som företagen tvingas skjuta åt sidan, då kapitaltillgången är otillräcklig.
I synnerhet torde detta vara fallet då självfinansieringsmöjligheterna
försämras. Att finansiera osäkra och långsiktiga forsknings- och utvecklingsprojekt
med lånade pengar står sannolikt inte i överensstämmelse
med vare sig företagens eller kreditgivarnas önskemål. Den negativa effekten
av ovannämnda förhållanden på hela vår ekonomi i form av uteblivna
produktionsökningar och arbetstillfällen kan på längre sikt bli mycket
kännbar. Ett i längden effektivt och konkurrenskraftigt näringsliv ligger
givetvis i såväl samhällets som de enskilda individernas intresse; de senares
möjligheter till ökat välstånd och trygghet baseras därpå. Det måste
därför vara en angelägen uppgift för staten att om så krävs medverka till
en förbättrad kapitalförsörjning för näringslivet till gagn för hela vår ekonomi.
Vi har vid årets riksdag lagt fram förslag om ökade forskningsanslag. Vi
har även yrkat på vidgade möjligheter för avdragsrätt vid taxeringen för
forskningskostnader. Vi kommer i annat sammanhang att framlägga förslag
till väsentligt ökade insatser för att främja forskning och utvecklingsarbete.
2. angående i utlåtandet behandlade frågor i allmänhet:
Då den splittrade utskottsbehandlingen gjort det svårt att i reservationer
inlägga helhetsbilden av vår inställning till frågan om finansieringen av
näringslivets investeringar och då det av tekniska och praktiska skäl varit
omöjligt att genom reservationer markera varje punkt i utskottets motivering
där vår uppfattning inte överensstämmer med utskottsmajoritetens,
vill vi genom ett särskilt yttrande sammanfatta våra synpunkter.
Mittenpartierna har år efter år fört fram krav på en mer aktiv näringspolitik,
innefattande inte minst förbättrade investeringsmöjligheter. Den
42
Bankoutskottets utlåtande nr 33 år 1967
politik, som regeringen fört, har inte i tillräcklig grad tagit hänsyn till näringslivets
investeringsbehov. I åtskilliga fall har regeringspolitiken medfört,
att även företag med goda utvecklingsmöjligheter fått lägga ned
driften.
Vi finner det angeläget med nya kreditgivningsmöjligheter för projekt
av långsiktig och riskbärande karaktär. Det akuta läget gör det nödvändigt,
att en sådan kreditgivning omedelbart kommer till stånd. Med statens medverkan
bör uppbyggnaden av en investeringsbank nu påbörjas.
En mera permanent utformning av en sådan ny kreditgivning måste prövas
av en parlamentarisk utredning. Viktigast är härvid att undvika monopol
och maktkoncentration, som innebär stora risker för misstag och därmed
felinvesteringar och såväl företagsekonomiska som samhällsekonomiska
förluster.
I ett aktuellt program för förbättring av näringslivets investeringsmöjligheter
samt för ökad effektivitet i produktionen och trygghet i sysselsättningen
bör enligt vår mening följande särskilt uppmärksammas:
1. Uppbyggnaden av en investeringsbank med statens medverkan skall
omedelbart påbörjas. Redan nu måste sådana grunder fastställas, att socialiseringspolilik
förhindras. Investeringsbanken bör nu tillföras ett statligt
kapital av 470 milj. kronor och medges upplåningsrätt så att en kreditgivningskapacitet
under första året av 1,5 miljard kronor uppnås.
2. Den mera permanenta utformningen av en ny kreditgivning för projekt
av långsiktig och riskbärande karaktär skall prövas skyndsamt genom
en parlamentarisk utredning och beslutas av 1968 års riksdag. Som riktlinjer
skall i första hand gälla, att monopolisering måste undvikas samt
att effektivitet och affärsmässighet skall främjas genom maktbalans i en
halvstatlig investeringsbank och/eller konkurrens mellan olika institut.
3. Banklagstiftningen bör liberaliseras så att även redan existerande kreditinstitut
av olika slag får ökade möjligheter att konkurrera och större
möjligheter att bevilja långfristiga, tidsbestämda lån.
4. En ökad del av allmänna pensionsfondens medel bör slussas ut till
investeringar i näringslivet genom såväl redan existerande kreditinstitut
som nya sådana. Återlånerätten i allmänna pensionsfonden bör vidgas.
5. De mindre och medelstora företagens investeringsbehov måste beaktas
genom såväl den nya kreditgivningsformen som den kreditgivning, som är
särskilt inriktad på sådana företag. I det aktuella läget bör AB Industrikredit
och AB Företagskredit effektiviseras och deras kreditgivningskapacitet
ökas bl. a. genom fördubbling av aktiekapitalen samt hantverks- och
industrilånefonden förstärkas genom tilläggsanslag på 24 milj. kronor.
6. För en effektivt fungerande kreditmarknad är det särskilt viktigt att
det enskilda sparandel stimuleras. I detta syfte bör skattelättnader upp till
ett bestämt maximibelopp medges för medel, som sparats under viss tid
på särskilt konto eller för vissa ändamål.
Bankoutskottets utlåtande nr 33 år 1967
43
7. Näringslivets möjligheter till självfinansiering måste förbättras genom
bl. a. ökade möjligheter till resultatutjämning vid beskattningen, förbättrade
avskrivningsmöjligheter och en omläggning av beskattningen, innefattande
bl. a. avskaffande av omsättningsskatten på näringslivets investeringar.
8. Resurserna inom lokaliseringspolitiken måste förstärkas väsentligt.
Strukturrationaliseringen föranleder i många fall ökat behov av en aktiv
lokaliseringspolitik.
9. Det arbetsmarknadspolitiska programmet måste skyndsamt utbyggas
i syfte att främja näringslivets effektivitet och garantera de anställdas
trygghet. Särskilt angeläget är ett utökat stöd åt den äldre arbetskraften
och annan svårplacerad arbetskraft.
10. Viktigt är att försörjningsmöjligheterna ökas även genom allmän
sysselsättningsförsäkring, förbättrat avgångsvederlag och en bättre ordning
för förtidspensionering.
It. En allmän skattereform, innebärande omläggning till mervärdeskatt,
sänkning av marginalskatterna och sänkt inkomstskatt för lägre inkomster,
är angelägen även i syfte att stimulera arbetsvilja och individuella produktionsinsatser.
12. Kampen mot penningvärdeförsämringen måste kraftigt skärpas. En
effektiv stabiliseringspolitik är en förutsättning för ett ökat sparande och
därmed en väsentlig grund för tryggheten i arbetet och en tillfredsställande
ekonomisk utveckling.
44
Bankoutskottets utlåtande nr 33 år 1967
Bilaga 1
Förslag
till
Förordning
om ändring i reglementet den 28 maj 1959 (nr 293) angående
allmänna pensionsfondens förvaltning
Härigenom förordnas, att 12, 14, 15 och 19 §§ reglementet den 28 maj
1959 angående allmänna pensionsfondens förvaltning1 skall erhålla ändrad
lydelse på sätt nedan anges.
(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)
12 §.
Fondstyrelse må-----
4. i andra skuldförbindelser utfärdade
av staten, kommun eller därmed
jämförlig samfällighet, riksbanken,
bankaktiebolag, postsparbanken,
postgirokontoret, sparbank, centralkassa
för jordbrukskredit eller
annan kreditinrättning, som
Konungen godkänner, eller av bolag,
förening eller stiftelse som i 2 §
första stycket 1 sägs, såvida staten,
kommun eller därmed jämförlig
samfällighet iklätt sig borgen för förbindelserna;
5.
i skuldförbindelse---- —
I den mån så erfordras för en
tillfredsställande betalningsberedskap
eller eljest för tillgodoseende
av kravet på ändamålsenlig förvaltning
må fondmedel även innestå hos
riksbanken, bankaktiebolag eller
postgirokontoret.
14
Riksbanken, bankaktiebolag, postsparbanken,
postgirokontoret, sparbank,
centralkassa för jordbrukskredit,
Sveriges allmänna hypoteksbank,
1 Senaste lydelse av 12 § se 1965. 132.
svenskt bankaktiebolag;
4. i andra skuldförbindelser utfärdade
av staten, kommun eller därmed
jämförlig samfällighet, riksbanken,
bankaktiebolag, postbanken,
sparbank, centralkassa för jordbrukskredit
eller annan kreditinrättning,
som Konungen godkänner, eller
av bolag, förening eller stiftelse
som i 2 § första stycket 1 sägs, såvida
staten, kommun eller därmed
jämförlig samfällighet iklätt sig borgen
för förbindelserna;
--— om återlån;
I den mån så erfordras för en
tillfredsställande betalningsberedskap
eller eljest för tillgodoseende
av kravet på ändamålsenlig förvaltning
må fondmedel även innestå hos
riksbanken, bankaktiebolag eller
postbanken.
Riksbanken, bankaktiebolag, postbanken,
sparbank, centralkassa för
jordbrukskredit, Sveriges allmänna
hypoteksbank, Svenska skeppshypo
-
Banko utskottets utlåtande nr 33 år 1967
45
(Nuvarande lydelse)
Svenska skeppshypotekskassan eller
annan kreditinrättning som
Konungen godkänner äger mot bevis
om fullgjord avgiftsbetalning bevilja
den som erlagt avgift enligt lagen
om försäkring för allmän tillläggspension
under föregående år
återlån med högst hälften av vad
sålunda erlagts. Återlån må ej beviljas,
om dess belopp enligt vad nu
sagts icke skulle uppgå till femhundra
kronor.
(Föreslagen lydelse)
tekskassan eller annan kreditinrättning
som Konungen godkänner äger
mot bevis om fullgjord avgiftsbetalning
bevilja den som erlagt avgift
enligt lagen om försäkring för allmän
tilläggspension under föregående
år återlån med högst hälften av
vad sålunda erlagts. Återlån må ej
beviljas, om dess belopp enligt vad
nu sagts icke skulle uppgå till femhundra
kronor.
15
Kreditinrättning, som-----
Räntesatsen för lån från fondstyrelse
till kreditinrättning enligt vad
i första stycket sägs fastställes av
Konungen. Sagda räntesats skall bestämmas
så att den med en halv
procent överstiger högsta allmänt
förekommande räntesats vid inlåning
i bankaktiebolag, postsparbanken,
sparbank och centralkassa för jordbrukskredit.
Utan hinder av vad sålunda
blivit bestämt äger dock fondstyrelsen
och kreditinrättningen för
visst lån överenskomma om en efter
det rådande marknadsläget bestämd,
för viss tid bunden räntesats.
19
Konungen förordnar för varje
fondstyrelse fyra revisorer att
granska styrelsens förvaltning. Av
revisorerna utses en på förslag av
bank- och fondinspektionen och två
efter samråd med de sammanslutningar,
som enligt 4 § äga föreslå
ledamot i fondstyrelsen. De revisorer
som utses utan samråd som nu sagts
skola, där ej skäl däremot äro, vara
gemensamma för samtliga fondstyrelser.
§•
---återlånet beviljats.
Räntesatsen för lån från fondstyrelse
till kreditinrättning enligt vad
i första stycket sägs fastställes av
Konungen. Sagda räntesats skall bestämmas
så att den med en halv
procent överstiger högsta allmänt
förekommande räntesats vid inlåning
i bankaktiebolag, postbanken, sparbank
och centralkassa för jordbrukskredit.
Utan hinder av vad sålunda
blivit bestämt äger dock fondstyrelsen
och kreditinrättningen för visst
lån överenskomma om en efter det
rådande marknadsläget bestämd, för
viss tid bunden räntesats.
Konungen förordnar för varje
fondstyrelse fyra revisorer att
granska styrelsens förvaltning. Av
revisorerna utses en på förslag av
bankinspektionen och två efter samråd
med de sammanslutningar, som
enligt 4 § äga föreslå ledamot i fondstyrelsen.
De revisorer som utses
utan samråd som nu sagts skola, där
ej skäl däremot äro, vara gemensamma
för samtliga fondstyrelser.
Denna förordning träder i kraft dagen efter den, då förordningen enligt
därå meddelad uppgift utkommit av trycket i Svensk författningssamling.
46
Bankoutskottets utlåtande nr 33 år 1967
Bilaga 2
Förslag
till
Lag
angående ändrad lydelse av 274 § lagen den 17 juni 1948 (nr 433)
om försäkringsrörelse
Härigenom förordnas, att 274 § lagen den 17 juni 1948 om försäkringsrörelse1
skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan anges.
(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)
Vid envar —--—--
5. av svenskt industriföretag ut -
274 §.
Konungens tillstånd;
5. av svenskt industriföretag utfärdade
obligationer, vilka offentligen
utbjudits av svenskt bankaktiebolag
eller Sveriges investeringsbank
aktiebolag;
6. skuldförbindelser, för -— ------kunna medgivas.
Utan hinder--------—--i aktier.
Med försäkringsfond---återförsäkringsgivares ansvarighet.
färdade obligationer, vilka offentligen
utbjudits av svenskt bankaktiebolag;
-
Denna lag träder i kraft den dag Konungen bestämmer.
1 Senaste lydelse av 274 § se 1966: 55,
MARCUS BOKTR. STHLM 1967 670029