Bankoutskottets utlåtande nr 31 år 1967
1
Nr 31
Utlåtande i anledning av motioner om åtgärder för skydd åt vissa
hemmamarknadsindustrier.
I de till bankoutskottet hänvisade likalydande motionerna nr 167 i första
kammaren av herr Gösta Jacobsson m. fl. och nr 206 i andra kammaren av
herr Magnusson i Borås m. fl. har hemställts, att riksdagen måtte i skrivelse
till Kungl. Maj :t begära
dels en mindre frikostig licensgivning resp. minskning av importkontingenter,
där så är möjligt, i anslutning till förefintliga kvantitativa importrestriktioner
gentemot sådana länder vilkas import till Sverige allvarligen
undergräver fortbeståndet av eljest konkurrenskraftiga svenska industrigrenar
och äventyrar sysselsättningen,
dels ock skyndsam utredning om möjligheterna att inom ramen för vårt
lands internationella åtagande inom GATT resp. EFTA och Norden vidtaga
tillfälliga åtgärder för skapande av ett förbättrat skydd för hotade
svenska hemmamarknadsindustrier.
Beträffande motiveringen för detta yrkande hänvisas, i den mån redogörelse
därför ej lämnas i det följande, till motionen I: 167.
Yttranden över motionerna har av utskottet inhämtats från kommerskollegium,
Sveriges industriförbund, Sveriges hantverks- och industriorganisation
(SHIO), Landsorganisationen i Sverige (LO), Sveriges grossistförbund
och Kooperativa förbundet (KF).
Kommerskollegium har i sitt yttrande bl. a. lämnat en ingående redogörelse
för svensk handelspolitik, i vilken särskilt behandlas Sveriges anslutning
till olika strävanden att liberalisera den internationella handeln samt
möjliga åtgärder från svensk sida vid fall av marknadsstörande export till
Sverige. Denna redogörelse återges nedan separat, kompletterad med vissa
underrubriker.
Av kommerskollegium lämnad redogörelse för svensk handelspolitik m. m.
Vissa uppgifter om den internationella handeln
Under efterkrigstiden har världshandeln undergått en fortlöpande expansion.
Utvecklingen av handeln mellan de stora handelsnationerna har
uppvisat högre ökningstakt än för produktionen och har lett till en större
grad av internationell arbetsfördelning.
1-—Bihang till riksdagens protokoll 1967. 8 saml. Nr 31
2
Bankoutskottets utlåtande nr 31 år 1967
Sveriges och vissa andra industriländers andel av världshandeln åren
1949—1965 framgår av följande tablå.
Sveriges m. fl. länders andel av världens totala export 1954 och 1959-1965 — procent
1954 |
1959 |
1960 |
1961 |
1962 |
1963 |
1964 |
1965 |
|
Sverige....... |
2,07 |
2,19 |
2,28 |
2,33 |
2,36 |
2,37 |
2,42 |
2,41 |
EEC-ländcrna . |
20,66 |
25,08 |
26,42 |
27,43 |
27,57 |
27,76 |
28,03 |
29,10 |
Västeuropas in- |
44,88 |
|||||||
dustriländer1. |
37,48 |
42,00 |
42,89 |
44,01 |
44,03 |
44,13 |
43,81 |
|
därav: |
||||||||
Storbritannien |
10,31 |
9,89 |
9,42 |
9,40 |
9,17 |
9,03 |
8,42 |
8,32 |
Västtyskland . |
6,87 |
9,75 |
10,14 |
10,77 |
10,69 |
10,81 |
10,68 |
10,87 |
Frankrike.... |
5,47 |
5,57 |
6,10 |
6,13 |
5,93 |
5,98 |
5,92 |
6,10 |
USA......... |
19,78 |
17,54 |
18,28 |
17,83 |
17,48 |
17,29 |
17,53 |
16,64 |
Japan ........ |
2,13 |
3,44 |
3,60 |
3,60 |
3,96 |
4,03 |
4,39 |
5,13 |
Industriländer- |
||||||||
na tot....... |
65,17 |
68,59 |
69,96 |
70,61 |
70,48 |
70,47 |
71,05 |
71,84 |
1 Belgien-Luxemburg, Danmark, Frankrike, Italien, Nederländerna, Norge, Sverige, Schweiz,
Storbritannien Västtyskland och Österrike.
Sveriges andel av världshandeln har successivt ökat fram till år 1965.
Motsvarande trend gäller i fråga om handeln med enbart industriellt bearbetade
produkter (SITC 5—8).
Den liberala svenska handelspolitiken har haft betydelse för denna utveckling.
Under inverkan av en internationell konkurrens har den svenska
industrin fortgående utbyggts och rationaliserats. Nya produkter har utvecklats
och funnit avsättning på nya marknader.
Enligt ovanstående sammanställning synes en stagnation ha inträtt under
1965. Flera faktorer kan ha medverkat härtill. Bidragande kan ha varit
en för stark intern efterfrågan. Härtill kommer emellertid de förskjutningar
i konkurrenssituationen som blivit en följd av det fortsatta integrationssamarbetet
inom den gemensamma marknaden vilken för den svenska
exporten är av den största betydelse. Utredningar utförda inom kommerskollegium
rörande utvecklingen av den svenska exportens andelar av den
gemensamma marknadens import visar att efter år 1962 försämringar
skett i förhållande till EEC:s internhandel.
Åtgärder för att liberalisera den internationella handeln
Som ett led i den liberala svenska handelspolitiken har Sverige tagit aktiv
del i det internationella arbetet med att avskaffa handelsbarriärerna.
Under 1950-talet dominerades detta arbete av ansträngningarna inom
OEEC. Strävandena att skapa förutsättningar för en enhetlig och integrerad
marknad i Europa ledde visserligen inte till mer vittomfattande resultat
men de pekade hän mot ett nytt sätt att lösa integrationsfrågorna. Framgångsrikt
blev OEEC-arbetet i fråga om avskaffandet av kvantitativa re
-
Bankoutskottets utlåtande nr 31 år 1967
3
striktioner. Av stor betydelse var att detta arbete bedrevs parallellt med
frigörandet av betalningarna.
Vägledande för den västliga världens alla mer betydande handelsnationers
strävan till en friare handel har varit de handelspolitiska grundprinciper
som fastlagts i det Allmänna tull- och handelsavtalet (GATT). Mestgynnad-nationsregeln
och diskrimineringsförbuden bildar grundstenar i
GATT :s regelkomplex för handeln mellan länderna. Vidare har en likabehandlingsprincip
för konkurrensen mellan import- och hemmaproduktion
varit riktmärke i GATT:s strävan för en minskning av handelsbarriärerna.
Vid behandlingen av de avsteg från dessa grundprinciper som
under en utvecklingsperiod varit nödvändiga har man strävat efter att begränsa
verkningarna av undantagen och att förhindra retaliation.
Sverige, som efter tullförhandlingen i Annecy blev medlem i GATTorganisationen,
har sedan dess aktivt deltagit i det fortsatta tull- och handelssamarbetet.
Detta gäller även under den nu pågående allmänna tulloch
handelsförhandlingen (Kennedy-ronden).
Även om GATT-organisationens arbete varit av stor betydelse för handelsutvecklingen
så ligger det otvivelaktigt åtskilligt i u-ländernas kritik
av det hittillsvarande GATT-arbetet i och med att man hävdar att detta i
huvudsak varit till fördel för industriländerna. Endast begränsade resultat
har nåtts beträffande jordbruksvarorna; vissa för u-länderna speciellt intressanta
produkter drabbas av interna skatter och avgifter vilka icke på
samma sätt som tullar varit föremål för GATTrs primära intresse. Det arbete
som bedrivits främst inom GATT:s handels- och utvecklingskommitté
har icke lett till några påtagliga resultat men har å andra sidan visat att
det på många håll i industriländerna upprätthålles ett förhållandevis starkt
gränsskydd på många för u-länderna intressanta varor exempelvis på det
sättet att specifika tullar eller s. k. kombinerade tullar uttages. Detta får
anses utgöra en av orsakerna till varför initiativ har tagits inom FN-organisationen
att få till stånd lättnader för u-landsexporten. Även vid arbetet
inom UNCTAD har Sverige tagit en aktiv del i arbetet med att skapa förutsättningar
för avskaffandet av tullar.
Arbetet att öka handeln mellan öst- och västländer har bedrivits i första
hand inom ECE-organisationen. Verksamheten här har fått en viss teknisk
inriktning och de studier på olika områden som bedrivits i fackkommittéerna
kan bedömas vara av stort värde. I motsats till vad sålunda gällt
industri- och energiområdet har verksamheten i ECE:s handelskommitté
under senare tid dock kännetecknats av en viss stagnation. Indirekt har
ECE-kontakterna emellertid lett till en större förståelse för liberaliseringen
av öst-väst-handeln och de problem som sammanhänger härmed.
Även då det gäller det nordiska ekonomiska samarbetet har Sverige tagit
en aktiv del och i många centrala frågor varit initiativtagare, önskemålet
om en fri marknad inom Norden har förverkligats inom ramen för EFTA
-
4
Bankoutskottets utlåtande nr 31 år 1967
samarbetet. Sveriges roli vid tillkomsten och utvecklingen av EFTA är så
väl känd att en redogörelse härför ej torde erfordras i detta sammanhang.
Målsättningen för det internationella arbetet på handelns område är att
nedbringa och avveckla hindren för den internationella handeln samt att
skapa stabilitet. Som redan antytts har man nått väsentliga resultat, främst
kanske genom arbetet inom GATT. Tullarna har bundits över ett stort
fält, vilket ökat möjligheterna för en långsiktig planering hos de svenska
exportindustrierna. Detta har emellertid icke kunnat äga rum utan att vi
själva blivit i högre grad bundna i handelspolitiken än vad vi eljest skulle
ha varit. Detta betyder dock inte att vi är så hårt bundna, att den handelspolitiska
friheten helt har eliminerats.
Möjliga åtgärder vid fall av marknadsstörningar
I det följande ges en kortfattad översikt över de regler som gäller främst
inom GATT och EFTA beträffande graden av bundenhet och därmed möjligheterna
att återta gjorda tullmedgivanden och i vissa situationer tillgripa
nödfallsåtgärder vid fall av marknadsstörningar.
De vid tullförhandlingar inom GATT gjorda koncessionerna (i form av
bundna tullar) blir i princip gällande gentemot samtliga avtalsslutande
parter. De bundna tullarna får inte höjas utöver den bundna nivån. Ej heller
får diskriminerande avgifter påläggas de berörda varorna. Jämlikt artikel
XXVIII i avtalet kan en given bindning dock återtagas. Sådant återtagande
kan för närvarande ske varje treårsperiod genom förhandling och
överenskommelse med det land, med vilket förhandling därom ursprungligen
genomfördes och med varje annat land som bedöms ha ställning som
huvudleverantör, samt i samråd med varje annat land, som bedöms ha ett
väsentligt intresse i saken. Sådana förhandlingar och överenskommelser
skall innefatta kompensation med avseende på andra varor. Om överenskommelse
icke kan nås mellan parterna inom viss tid har det land, med
vilket förhandlingen ursprungligen genomfördes, huvudleverantörslandet
och land med väsentligt intresse rätt att återta likvärdiga medgivanden,
som givits det land som vill göra återtagandet.
I detta sammanhang må nämnas att reglerna för omförhandlingar av
gjorda koncessioner kan komma att justeras i samband med den nu pågående
Kennedy-ronden.
Ett frångående av åtaganden inom GATT, däribland tullbindningar, kan
enligt artikel XIX även ske på temporär basis. Artikeln ger bl. a. rätt till
nödfallsåtgärder, i fall då en vara, för vilken tullmedgivanden gjorts, importeras
i sådana kvantiteter att allvarlig skada för inhemska producenter
uppkommer eller hotar att uppkomma. I dylika fall har ett land rätt att
frånträda sitt medgivande i den utsträckning och under den tid, som erfordras
för att förebygga eller avhjälpa skadan. Någon förhandlingsrätt
Bankoutskottets utlåtande nr 31 år 1967
5
stadgas ej för berörda parter, men de parter, som bär ett väsentligt intresse
såsom exportörer, skall beredas tillfälle till samråd med den part som vill
återta sitt medgivande. Liksom i artikel XXVIII ges de drabbade parterna
rätt att frånträda likvärdiga medgivanden därest överenskommelser ej kan
nås.
I det nyligen tillkomna kap. IV i GATT (det s. k. u-landskapitlet) har
industriländerna åtagit sig att i största möjliga utsträckning avstå från att
införa eller öka tullar på produkter, som är eller kan bli av särskilt intresse
för u-ländernas export. Bestämmelsen behöver inte iakttas i sådana fall
då det föreligger tvingande skäl som gör det omöjligt att uppfylla åtagandet.
Generellt gäller enligt GATT-avtalet att bruket av kvantitativa restriktioner
är förbjudet (art. XI). Från detta principiella förbud förekommer vissa
speciella uppräknade undantag. Det gäller bl. a. om restriktionerna är nödvändiga
komplement för genomförande av vissa statliga åtgärder av produktionsbegränsande
karaktär, det gäller importföreskrifter sammanhängande med
kvalitetskontroll o. dyl., det gäller vissa allmänna undantag för tillgodoseende
av skyddet för människors, djurs och växters liv eller hälsa och det gäller
även undantag med hänsyn till vissa säkerhetsintressen.
Betydligt viktigare ur handelns synpunkt än dessa nu uppräknade undantag
är föreskriften att part har rätt att tillgripa importrestriktioner till skydd
för sin betalningsbalans (art. XII). Avtalsslutande part må sålunda, i syfte
att skydda sin yttre finansiella ställning och sin betalningsbalans, utnyttja
restriktioner för sin import. Restriktionerna skall icke ha större räckvidd
än vad som erfordras för att förhindra en allvarlig nedgång i valutareserven
eller, om denna är mycket liten, för att uppnå en rimlig ökning härav.
Vid bedömandet av behovet av åtgärder skall De Avtalsslutande Parterna
enligt artikel XV samråda med Internationella valutafonden och skall därvid
bl. a. godtaga fondens avgörande huruvida av en part vidtagna åtgärder
står i överensstämmelse med fondens stadgar samt fondens avgöranden beträffande
vad som skall förstås med allvarlig nedgång i partens valutareserver
o. s. v.
De restriktioner som tillämpas med stöd av GATT, artikel XII, må drabba
importen av olika varor på så sätt att företräde lämnas importen av mer
nödvändiga varor. Däremot må restriktionerna icke tillämpas diskriminerande
(artikel XIII) i större utsträckning än vad som är medgivet för motsvarande
restriktioner för betalningssidan enligt stadgan för valutafonden.
Beträffande länder som upphört att åberopa artikel XIV i fondstadgan och
sålunda infört konvertibilitet i sina löpande betalningar torde detta innebära
att diskriminerande tillämpningar av restriktioner icke är medgiven.
Part som inför restriktioner är skyldig att omedelbart efter införandet
(eller där så är möjligt före införandet) samråda med De Avtalsslutande
Parterna. Dessa kan bl. a. föreslå ändring och upphävande av restriktionerna
samt fritaga part vars handel påverkas av restriktionerna från jämförlig förpliktelse
enligt avtalet.
1*—Bihang till riksdagens protokoll 1967. S saml. Nr 31
6
Bankoulskottets utlåtande nr 31 år 1967
Inom ramen för GATT:s artikel XVI har industriländerna åtagit sig att
inte subventionera export av hel- och halvfabrikat medan de flesta u-länder
åtagit sig att inte utöka existerande sådana subventioner. Vad gäller subventioner
för råvaror stadgas i GATT dock endast i princip en notifikationsskyldighet.
Vid fall av dumping till följd av bl. a. företagens prispolitik och statlig
subventioner ing ger GATT-stadgan även möjligheter till motåtgärder.
Innebörden av GATT-bestämmelserna om åtgärder mot dumping är följande.
Tullar avsedda att uppväga eller hindra egentlig dumping benämnes
antidumpingtullar. Sådana får icke uttagas till högre belopp än dumpingmarginalen,
d. v. s. i regel skillnaden mellan exportpriset och hemmamarknadspriset
i exportlandet. Vid bedömande av huruvida dumping föreligger
(priskriteriet) skall vederbörlig hänsyn tagas till olikheter i försäljningsvillkor,
olikheter i beskattning samt andra olikheter, som påverkar
prisernas jämförbarhet.
Med utjämningstu 11 ar avses tullar som lägges på i importlandet för att
motväga verkan av subvention i exportlandet. De får icke utgå med högre
belopp än den uppskattade premie eller subvention, som befunnits utgå
i ursprungs- eller exportlandet, direkt eller indirekt, för tillverkning, produktion
eller export av en vara, inbegripet särskild subvention för transport
av varan.
Som en viktig begränsning av rätten att begagna antidumping- och utjämningstullar
är vidare föreskrivet att dylika tullar får användas endast
under förutsättning att dumpingen eller subventioneringen förorsakar eller
hotar att förorsaka väsentlig skada på en befintlig inhemsk industri eller avsevärt
försenar upprättandet av en inhemsk industri (sfcadekriteriet).
Rätten att pålägga antidumping- och utjämnimgstullar är av särskild
betydelse när fråga är om varuslag, beträffande vilka importlandet inte har
fria händer i tullhänseende på grund av att förekommande tullkoncessioner
minskar möjligheten att motverka dumping genom höjning av den vanliga
tullen. GATT-stadgans bestämmelser i artikel VI ger också möjlighet att
förstärka gränsskyddet på så sätt att endast den dumpade varan drabbas.
Beträffande varor för vilka importlandet bundit tullen vid viss nivå medför
åtagandet i princip ett ovillkorligt hinder mot uttagande av högre tull, vare
sig detta sker i iform av tullhöjning eller genom speciella tullar. För att ge
GATT-länderna möjlighet att inskrida mot dumping beträffande varor av
detta slag bär i avtalet uttryckligen föreskrivits att gjorda koncessioner
icke skall utgöra hinder för uttagande av antidumping- och utjämningstullar
i överensstämmelse med artikel VI.
Såvitt kan bedömas torde man vid antidumpinginstitutets tillkomst ha
varit fullt medveten om att man därmed gjort ett avsteg från mest-gynnadnationsprincipen.
De isedermera vunna erfarenheterna av institutets tilllämpning
torde också ha gett vid handen att detta avsteg i stort sett accep
-
Bankoutskottets utlåtande nr 31 år 1967
1
terats so av ett skäligt pris för uppnådda tullsänkningar och bindningar av
låga tullar. Reglerna i artikel VI är också konstruerade så att de icke skall
tillämpas på det reguljära varuutbytet. Det är icke det låga exportpriset
i sig som medger uttagande av antiduinpingtull; både pris- och skadekriteriet
måste vara uppfyllt.
I fråga om tillämpningen av GATT :s dumpingregler kan man nu räkna
med att överenskommelse kommer att träffas i Kennedy-ronden om gemensamma
principer härför.
Även inom ramen för GATT:s bomullstextilavtal ges vissa möjligheter
att begränsa marknadsstörande import av bomullsvaror, såväl garner som
vävnader, trikå och konfektion. Härutöver kan begränsande åtgärder få
vidtagas beträffande import av andra textilvaror för det fall importen sker
såsom en medveten substitution från exportlandets sida av en tidigare export
av bomullsvaror. Importreglerande åtgärder enligt bomullstextilavtalet
skall begränsas till enbart det land varifrån den marknadsstörande importen
kommer.
Jämlikt Art. XXV föreligger för ett enskilt land möjlighet att efter särskild
ansökan medges befrielse från åtagande, som eljest föreligger enligt
GATT-avtalet (waiver). Förutsättningen härför är dock att beslut därom
fattas med en majoritet av två tredjedelar av de avgivna rösterna och att
denna majoritet omfattar mer än hälften av parterna.
Härutöver har det i praktiken visat sig möjligt att bilateralt överenskomma
om inskränkningar i de förmåner som eljest enligt GATT tillkommer
avtal sslutande parter.
Tullfriheten för industriprodukter inom EFTA gäller i princip endast för
sådana varor som avsänts från en medlemsstat direkt till en annan och som
jämlikt reglerna härom anses ha sitt ursprung inom frihandelsområdet.
Tullfrihet kan dock icke erhållas för varor, som visserligen uppfyller ursprungskriterierna,
men för vilka tullrestitution åtnjutits för i varorna ingående
importerat material.
Jordbruksvarorna intar en särställning i EFTA-samarbetet. Den artikel,
vari EFTA-konventionens allmänna mål anges, är icke direkt tillämplig på
jordbruksområdet, liksom ej heller bestämmelserna om avveckling av tullar
och andra handelshinder. (Samma förhållande gäller i princip även beträffande
fiskeprodukter.) Målet för samarbetet inom frihandelssammanslutningen
skall i stället vara att — samtidigt som hänsyn tages till medlemsstaternas
nationella jordbrukspolitik — främja handeln med jordbruksvaror
så att medlemsstater vilka i särskilt hög grad är beroende av sin jordbruksexport
får rimliga fördelar av det inledda samarbetet. En väg att förverkliga
detta mål, vilken i viss utsträckning anlitats i det hittillsvarande samarbetet,
är ingående av särskilda jordbruksavtal mellan medlemsstaterna.
8
Bankoutskottets utlåtande nr 31 år 1967
Även inom ramen för EFTA-konventionen kan undantag få göras från de
enligt avtalet eljest gällande förpliktelserna.
Vad först reglerna om motåtgärder mot dumping beträffar gäller bär
de allmänna reglerna inom GATT. Ett påläggande av antidumpingtull eller
utjämningstull är tillåtet enligt uttryckligt stadgande i art. 17: 1 i konventionen.
Motåtgärder vid s. k. snedvridning av handeln (art. 5) kan tänkas om
det exporterande EFTA-landet tillämpar väsentligt lägre tullar eller avgifter
på råvaror och halvfabrikat för tillverkningen av en viss vara än vad
som är fallet i den importerande medlemsstaten. Främst torde bär ha avsetts
ändringar i ursprungsreglerna, men även tullhöjningar och importrestriktioner
kan tänkas, åtminstone temporärt. En uttrycklig förutsättning
är att importökningen orsakar eller hotar att orsaka allvarlig skada
i det mottagande landet.
Betalningsbalanssvårigheter ger möjlighet att enligt GATT:s och IMF:s
regler tillämpa importrestriktioner även mellan EFTA-länder. Enligt artikel
19 må ett medlemsland i överensstämmelse med sina övriga internationella
förpliktelser införa kvantitativa restriktioner för att skydda sin
betalningsbalans. EFTA-rådet skall dock underrättas, om möjligt i förväg,
och rådet skall ha sin uppmärksamhet riktad därpå och må avgiva rekommendationer
med anledning av restriktionerna. Om restriktionerna består
mer än aderton månader och allvarligt stör EFTA:s verksamhet må rådet
även genom majoritetsbeslut bestämma om särskilda förfaringssätt för att
mildra verkningarna av åtgärderna. Enligt artikel 30 skall medlemsländerna
även deltaga i åsiktsutbyten rörande sin ekonomiska politik, och rådet må
därvid avge rekommendationer i den utsträckning som är nödvändig för att
säkerställa att verksamheten förlöper friktionsfritt.
En påtaglig ökning av arbetslösheten inom en viss industriell sektor eller
inom ett visst geografiskt område kan under vissa förhållanden under övergångstiden
ge rätt att vidtaga motåtgärder, främst i form av importrestriktioner
(art. 20). Villkoret härför är att svårigheterna kan hänföras till en
minskad inhemsk efterfrågan på en i medlemsstaten producerad vara och
att denna minskade efterfrågan beror på ökad import av tullfria EFTAvaror.
Vad ovan sagts gäller endast varor av EFTA-ursprung. Avser handeln
varor från tredje land som införs från EFTA-land eller varor som i annat
EFT A-land bearbetats i så ringa grad att de icke blir EFTA-varor gäller
antingen GATT:s allmänna regler eller regler i bilaterala handelsavtal. I
princip är dessa regler mindre stränga än EFTA-konventionens regler.
Enligt OECD finns icke något formellt förbud mot kvantitativa restriktioner,
sedan OEEC:s liberaliseringscode upphört att gälla. En rekommendation
om avveckling av återstående restriktioner har dock antagits av rådet.
Bankoutskottets utlåtande nr 31 är 1967
9
OECD-!änderna har doek möjlighet att i handelskommittén upptaga diskussioner
och konsultationer beträffande alla frågor av betydelse för handeln,
och ett land, som inför restriktioner på sin import av betalningsbalansskäl,
torde därvid icke kunna undandra sig ett deltagande i dylika konsultationer.
\ idare torde den bakomliggande situationen på betalningsbalanssidan samt
de åtgärder landet i fråga vidtar till förbättring av situationen bli föremål
tör diskussioner i OECD:s kommitté för ekonomisk politik.
Med den begränsning, som kan följa av ovan nämnda i u-landskapitlet
gjorda åtagande föreligger frihet att höja sådana tullar, som inte är GATTbundna,
utöver utgående nivå. Anföras må dock att den i motionerna antydda
metoden att tillämpa en dubbeltariff med högre tullar mot icke GATTmedlemmar
i stor utsträckning begränsas av de svenska åtagandena om
mest-gynnad-nationsbehandling i bilaterala avtal. En sådan metod ligger
dessutom inte i linje med den traditionella svenska principen att tillämpa en
mest-gynnad-nationsregel gentemot alla länder på handelns område. Förutom
politiska och handelspolitiska konsekvenser skulle en särbehandlingav
östländerna dessutom kunna ha en ogynnsam återverkan på det öst-västliga
samarbetet i exempelvis ECE-organisationen.
För Sveriges del har särskilda åtgärder i vissa fall satts in, då särskilda
motiv härför har förelegat. Här må erinras om införandet av antidumpingtullar-
på damstrumpor och väteperoxid samt vidare införandet av minimitullar
på vissa textilvaror, porslin och gummidäck, där GATT-bindningar
icke lagt hinder i vägen för detta. Vidare har överenskommelse träffats
med vissa GATT-länder om särregler för det bilaterala handelsutbytet.
Regler rörande den svenska importen från östländerna
Vad gäller behandlingen av importen från s. k. östländer präglas denna i
princip av ett liberalt synsätt. Sålunda är huvuddelen av importen från dessa
länder frilistad. Handeln med Östtyskland är dock reglerad genom ett
särskilt arrangemang. Frilistningen är unilateral till sin karaktär och har
icke blivit föremål för avtalsmässiga bindningar i gällande överenskommelser
med de berörda länderna. Denna uppläggning av frilistningen får ses
mot bakgrund av den handlingsfrihet man velat tillförsäkra sig på svensk
sida, särskilt vad beträffar möjligheterna att i vissa lägen kunna vinna kontroll
över utvecklingen. Detta har särskild betydelse i betraktande av de speciella
konkurrensförutsättningar som rader i dessa länder och som i vissa
lägen kan ställa den svenska produktionen inför svårbemästrade problem.
För en mindre del av varuområdet (t. ex. textilvaror, porslin) tillämpas
alltjämt importlicenstvång i de fall marknadsstörningsfall anses föreligga
eller där särskilt intresse finnes att hålla importutvecklingen under noggrann
kontroll på tidigaste möjliga stadium. I fråga om importen från Östtyskland
är denna dock i sin helhet underkastad licensering med hänsyn
till de speciella avtalsmässiga förhållanden som råder i förhållande till detta
10
Bankoutskottets utlåtande nr 31 år 1967
land. Anmärkas bör emellertid att importen från Östtyskland i praktiken
är fri inom den varusektor som är frilistad gentemot övriga östländer.
För den licensreglerade importen från östländerna har, i de fall kontingentavtal
slutits, i allmänhet särskilda, avtalsbundna kontingenter upprättats
för sådana varor som är föremål för egentliga importbegränsningsåtgärder
från svensk sida. I en del fall har olika varukategorier inordnats i kontingenter
av allmän eller diversekaraktär. Därest avtalen icke upptager särskilda
kontingenter för egentliga begränsningsvaror har man på svensk sida upprättat
interna kontingenter, som angiver den nivå till vilken licenseringen
begränsas.
Bestämmelser rörande importlicenser
Enligt kungl. kungörelse den 14 mars 1947 (SFS nr 82; tryckt i ändrad
lydelse i SFS 1960: 656, därefter ändrad genom SFS 1961: 368) må införsel
till riket av andra varuslag än sådana som finns upptagna i en vid kungörelsen
fogad frilista inte äga rum med mindre tillstånd därtill (importlicens)
meddelas av behörig myndighet. Vid beviljande av sådan licens må meddelas
föreskrift om särskilda villkor för att licensen skall gälla. Efter bemyndigande
av Kungl. Maj :t och enligt grunder som Kungl. Maj :t fastställer
äger licensmyndigheten inom det område som omfattas av dess befogenhet
medge alt även andra varuslag än de på frilistan upptagna må införas
utan licens. Frilistan, som är av mycket begränsat omfång, innefattar i
första hand tryckta skrifter. Några andra allmänna undantag från importförbudet
anges också i kungörelsen. För visjsa varuslag (en del produkter
av jordbruk, boskapsskötsel, skogsbruk och fiske, obearbetat guld m. m.)
gäller inte den här nämnda kungörelsen utan i stället särskilda författningar
om importförbud eller införselreglering.
Licensmyndighet är, när det gäller flertalet animaliska och vegetabiliska
produkter samt produkter av livsmedelsindustri, vissa gödningsämnen
in. in., statens jordbruksnämnd och i övrigt kommerskollegium. Licensmyndigheten
får meddela närmare bestämmelser om tillämpningen av importförbudskungörelsen.
1 fortsättningen bortses från de varuslag för vilka jordbruksnämnden
är licensmyndighet.
1 praktiken tillämpas importlicenstvång i relativt ringa utsträckning. För
några slags varor gäller ett generellt undantag från importförbudet. Villkorlig
licensfrihet bar vidare medgivits för införsel från de flesta länder.
Med undantag för varor enligt en särskild lista (bilar in. in.) får vara för
vilken kommerskollegium är licensmyndighet införas utan importlicens
under villkor att dess ursprungsland och inköpsland inte är ett av vissa uppräknade
länder i Östeuropa och Asien. Även bilar får införas licensfritt om
deras ursprungsland är anslutet till eller associerat med EFTA. De länder
för vilkas varor enligt vad nyss sagts fortfarande krävs importlicens är Al
-
Bankoutskottets utlåtande nr 31 år 1967
11
banien, Bulgarien, Japan, Folkrepubliken Kina, Mongoliska Folkrepubliken,
Nordkorea, Nord-Vietnam, Polen, Rumänien, Sovjetunionen, Tjeckoslovakien,
Ungern och Östtyskland samt vissa ögrupper i Asien under Amerikas
Förenta Staters kontroll. Även från flertalet av de här uppräknade länderna
(utom Japan och Östtyskland) får utan importlicens införas varor som inte
upptagits på en särskild varulista. Bland de varor som enligt denna lista alltjämt
är underkastade licenstvång när deras ursprungsland och inköpsland
är någon av öststaterna märks ett stort antal plastprodukter, textilvaror,
metallvaror och transportmedel samt skodon.
De bestämmelser som enligt ovan utfärdats angående licensfri varuinförsel
har i ett par fall sedermera återkallats. Sedan slutet av 1965 gäller
inte längre licensfrihet för varor vilkas ursprungs- eller inköpsland är Rhodesia.
I februari 1967 har vidare importlicenstvång återinförts för åtskilliga
slag av textilvaror tillverkade i eller inköpta från Sydkorea. Vad gäller trikåvaror
tillämpas i sistnämnda fall vid prövningen av licensansökningar en
kvotering, medan ansökningar avseende andra av de berörda textilvarorna
prövas från fall till fall utan särskild begränsning.
Beträffande handläggningen inom kommerskollegium av importlicensärenden
må följande nämnas. Till kollegiet är enligt dess instruktion knutet
ett handelspolitiskt råd med uppgift att bistå kollegiet med de upplysningar
och synpunkter som med hänsyn till näringslivets intressen kan vara
av betydelse för bedömningen av handelspolitiska frågor. Inom rådet finns
ett särskilt utskott med uppgift att biträda kollegiet vid handläggningen av
ärenden av större vikt rörande tillstånd till import eller export av varor.
Frågedebatter 1967 om importrestriktioner beträffande textilvaror
Spörsmålet om begränsning av textilvaruimporten har vid årets riksdag
tagits upp i två enkla frågor i andra kammaren.
Chefen för handelsdepartementet, statsrådet Lange, besvarade den 16
februari eu fråga av herr Persson i Heden (ep), huruvida åtgärder övervägdes
för att begränsa importen på textilområdet med hänsyn till den allt mer
tilltagande nedläggningen av industrier inom textilbranschen. I svaret anfördes
att utvecklingen inom textilbranschen noga följdes inom handelsdepartementet
och att fortlöpande överläggningar sedan ett år ägde rum med
företrädare för branschen, varvid särskild uppmärksamhet ägnades åt importens
inverkan på bl. a. sysselsättningen. Statsrådet framhöll att uppkommande
marknadsstörningsproblem beaktades i handelsförbindelserna med
andra länder men att åtgärder för att begränsa importen inte låge i linje
med Sveriges långsiktiga strävan att frigöra handeln. I den följande debatten
betonade statsrådet värdet av de strukturförändringar inom näringslivet
som tar sig ullryck i att arbetskraft flyttar över från låglöneområden till
12
Bankoutskottets utlåtande nr 31 år 1967
mera expansiva yrkesgrenar. Han anförde även att Sveriges eget intresse av
att vidga marknaderna för landets stora exportvaror måste beaktas vid sidan
av de svårigheter som handelsfrigörelsen kunde vålla inom vissa branscher.
Importen av textilvaror vore inte ohämmad utan noga reglerad i bilaterala
avtal. Eu näringsgren kunde inte från en dag till eu annan få utsättas
för ohämmad konkurrens. Att successivt frigöra handeln även på textilområdet
finge emellertid anses vara nödvändigt. Avslutningsvis uttalade statsrådet
att enbart det förhållandet att ett land betalar lägre löner än ett annat
inte vore att betrakta som ett kriterium på dumping från det förstnämnda
landets sida.
Sedan kort efter detta tillfälle beslut fattats om begränsning av textilvaruimporten
från Sydkorea ställde herr Persson i Heden till chefen för handelsdepartementet
ytterligare frågan om sådana importrestriktioner övervägdes
även beträffande andra länder. Frågan besvarades av statsrådet Geijer, som
anförde att den explosionsartade ökningen av importen från Sydkorea framtvingat
ett tillfälligt avsteg från frihandelslinjen, att genom importregleringen
gåves möjlighet att bättre hålla läget under uppsikt samt att någon
motsvarande utveckling ej förelåge i fråga om importen från något annat
land.
Motionerna
Inledningsvis ger motionärerna uttryck för en positiv värdering av syftet
med och verkningarna utav den liberala handelspolitik som Sverige för.
De senaste årens allmänekonomiska förhållanden med bl. a. en ogynnsam
kostnadsutveckling inom det svenska näringslivet säges emellertid ha medfört
oroande problem för utrikeshandeln, sysselsättningen och den allmänna
industriella aktiviteten. Bytesbalansens utveckling belyser dessa problem.
Arbetsmarknadspolitikens möjligheter att kompensera verkningarna av
strukturförändringar inom näringslivet minskar, säger motionärerna, avsevärt
i nu rådande konjunkturläge. Strukturförändringarna framkallas delvis
av en abnorm konkurrens som en del branscher utsätts för genom viss
import. Mot bakgrund av statistik över Sveriges och EEC-ländernas import
av visSa manufakturerade varor från ett antal länder i Östeuropa och Asien
konstateras att konkurrensen på den svenska marknaden i viss utsträckning
snedvridits antingen genom dumping eller genom prisclearing via statliga
utrikeshandelsmonopoi. Modern handelspolitisk teori säges tala för att en
friare konkurrens bör återställas. Tullpolitiska åtgärder i denna riktning
synes f. n. icke möjliga eller lämpliga. Däremot kan bl. a., hävdar motionärerna,
en minskning av importlicensgivningen tillgripas. Vidare bör inom
EFTA eller åtminstone mellan de nordiska länderna diskuteras en samordnad
och eventuellt gemensam handelspolitik i fråga om leverantörländer
som bryter mot den normala handelns regler.
Bankoutskottets utlåtande nr 31 år 1967
13
Remissyttrandena
Kommerskollegium — av vars yttrande större delen har återgivits ovan
— fastslår inledningsvis att för Sveriges del ett fritt och omfattande varuutbyte
med utlandet är en viktig förutsättning för ytterligare ekonomisk
expansion. En fortsatt avveckling av hindren i handeln samt tryggande av
stabilitet i de internationella handelspolitiska åtgärderna är sålunda, säger
kollegium, av vital betydelse för vårt land. Härefter anförs följande;
Den liberala svenska handelspolitiken tar sig uttryck främst därigenom
att de svenska tullarna är bland de lägsta i världen. Detta gäller inte enbart
den genomsnittliga tullnivån utan även tullarna för enskilda produkter;
endast i undantagsfall överstiger de svenska tullarna på industriprodukter
15 %. Även då det gäller andra handelshinder än tullar är den svenska handelspolitiken
allmänt sett liberal. Syftet med denna inriktning hos den svenska
handelspolitiken är i princip att genom utnyttjande av en internationell
arbetsfördelning ge en rationell inriktning och ökad ekonomi åt det svenska
näringslivet och därvid ge grund för stadig tillväxt i samhällsekonomin.
Denna politik har emellertid icke, framhåller kollegium, bedrivits som
en onyanserad frihandelspolitik. Den har fått avvägas i förhållande till de
målsättningar som i övrigt gällt för viktiga avsnitt av näringspolitiken. 1
sådana fall då statsmakterna genom gränsskydd har velat temporärt eller
mera långsiktigt stödja en viss näringsgren har detta skett på ett sådant
sätt att protektionistiska åtgärder icke tillgripits i andra fall eller i högre
grad än vad som bedömts absolut nödvändigt med utgångspunkt i föreliggande
behov.
Kollegium utvecklar därefter på följande sätt sin syn på den svenska handelspolitikens
utformning:
Höga tullar i utlandet innebär utan tvivel besvärande begränsande faktorer
för vissa grenar av den svenska industrin som vill söka sig vidgade
marknader. I många fall torde det kunna påvisas att de höga tullarna i ett
visst land varit prohibitiva för svenska exportprodukter, som på andra marknader
kunnat vinna avsättning. Detta innebär allvarliga problem för vår
export och det är ett angeläget svenskt intresse att söka undanröja dessa
hinder. Ett frångående av vår egen lågtullpolitik bör det emellertid ej bli
fråga om, eftersom eu generell ökning av tullskyddet på vår begränsade
marknad icke på sikt kan stödja den svenska exporten utan olägenheter för
vår egen ekonomi.
Tull- och handelspolitiken måste givetvis samordnas med den på andra
områden förda ekonomiska politiken. Åtgärderna på tullområdet bör dock
uppenbarligen ses på längre sikt än många av de andra ingrepp, vilka utvecklingen
på det ekonomiska fältet kan framtvinga. Klart är också ätt en genomförd
liberal handelspolitik ställer krav på en ekonomisk politik i övrigt
som kan underbygga konkurrenskraften hos näringslivet. Det finns skäl
understryka att en fullständigt genomförd frihandelspolitik dessutom knappast
kan tillämpas därest den icke kan genomföras som ett led i ett inter
-
14
Bankoutskottets utlåtande nr 31 år 1967
nationellt samarbete där även andra viktiga handelsnationers handelspolitik
ges sådana bindningar att vi kan räkna med stabilitet i konkurrensförhållandena.
I motsatt fall skulle förutsättningarna för den mest rationella
inriktningen av näringslivet snabbt kunna förskjutas. Ändringar i utlandets
handelspolitik kan nämligen då komma att påverka lönsamheten hos
olika branscher i Sverige.
Avslutningsvis konstaterar kollegium att Sverige genom sitt aktiva deltagande
i det internationella samarbetet för avveckling av handelshindren
har vunnit betydande fördelar för exporten. Samtidigt har emellertid, påpekas
det, den egna handelspolitiska rörelsefriheten inskränkts genom de överenskommelser
som träffats internationellt, och den begränsas också av vårt
lands intresse av att från interna ekonomiska synpunkter upprätthålla en
liberal handelspolitik. Av sin redogörelse för handelspolitiken finner kollegium
det framgå, att möjligheter i den yttre handlingsfriheten alltfort
står till buds att, då väsentliga svenska intressen är hotade, vidta åtgärder
som kan ge skydd åt berörda industrier så att dessa får tillfälle till nödvändiga
omställningsåtgärder. Dessa möjligheter är, säger kollegium, kända,
varför enligt dess mening något behov av särskild utredning härom inte synes
föreligga.
I fråga om licenspolitiken, som på industrivaruområdet handhas av kollegium
och vars tillämpning sker efter samråd med representanter för näringslivet
genom det under handelspolitiska rådet fungerande särskilda licensutskottet,
finner kollegium ingen ändring påkallad.
Hos de intresseorganisationer som yttrat sig i ärendet kommer skilda uppfattningar
till synes. De som företräder producentintressen ställer sig relativt
positiva till åtgärder i enlighet med motionärernas förslag, medan däremot
de som företräder handels- och konsumentintressen intar en klart avvisande
hållning.
Sveriges industriförbund anser att det inte kan råda något tvivel om att
vissa industribranscher i Sverige är utsatta för ett konkurrenstryck som är
enastående i den europeiska handelsbilden. Detta är i och för sig naturligt,
säger förbundet, eftersom Sverige är ett föregångsland i fråga om liberal handelspolitik.
Svensk industri har också i allmänhet accepterat denna politik
och genom omfattande rationaliseringar sökt anpassa sig till ett hårt konkurrensläge
på den svenska hemmamarknaden.
I ett antal fall har emellertid, anför förbundet vidare, den utländska konkurrensen
på den svenska marknaden antagit former som strider mot den
normala handelns regler:
Åtgärder av exportsubventionerande karaktär i vissa producentländer har
möjliggjort kraftiga prisreduktioner som särskilt satts in på den svenska
marknaden kanske just därför att Sveriges liberala handelspolitik är internationellt
känd. Särskilt allvarliga verkningar får givetvis en sådan för
-
Bankoutskottets utlåtande nr 31 år 1967
15
falskad konkurrens, när den inriktas på branscher som just genomgår strukturrationalisering.
Den illojala priskonkurrensen som i vissa fält bedrivs
på den svenska marknaden drabbar inte bara svenska företag och deras anställda
utan också de utländska producenter som hederligt följer det fria
handelsutbytets regler.
Förbundet gör det principuttalandet, att ett ökat handelsutbyte, även med
länder som inte är medlemmar av GATT, är till gagn för vår egen ekonomi
och att för u-länderna en friare världshandel utgör en viktig förutsättning
för ekonomiskt framåtskridande. För att den fortskridande liberaliseringen
av det internationella handelsutbytet skall kunna genomföras utan allvarligare
störningar är det emellertid, framhålles det, nödvändigt att alla berörda
parter iakttager vissa regler. Förbundet anser därför att det, just med
hänsyn til! önskvärdheten av ett friare internationellt handelsutbyte, kan
föreligga skäl att utreda möjligheterna att vidtaga tillfälliga motåtgärder
gentemot de länder och producenter som i sin handel med Sverige uppenbart
bryter mot gängse handelsregler. I fråga om sådana motåtgärder anföres
följande:
I vissa fall torde det vara möjligt att inom ramen för GATT-avtalets regler
vidtaga sådana åtgärder t. ex. i form av anti-dumping- eller utjämningstullar.
I andra fall borde detta kunna ske därigenom att all överlicensiering
av produkter från berörda land upphör eller importkontingenterna minskas
vid ingåendet av nytt handelsavtal. Givetvis bör man eftersträva att, i fall då
detta är möjligt, genom konsultationer eller förhandlingar bereda motparten
möjlighet att upphöra med det illojala förfarandet innan motåtgärder
tillgrips.
Även Sveriges hantverks- och industriorganisation ansluter sig i princip
till den nuvarande svenska handelspolitikens idé om största möjliga frihet
för varuutbytet över gränserna. En förutsättning är emellertid då, säger
SHIO, att statsmakternas ekonomiska politik är klart inriktad på att skapa
ekonomisk balans och ett stabilt penningvärde. Organisationen anför i anslutning
till motionerna vissa synpunkter på stabiliseringspolitiken.
Vad gäller förekomsten och verkningarna av dumpingpräglad export till
Sverige och möjliga åtgärder däremot yttrar SHIO följande:
För de svenska konsumenterna är det självfallet fördelaktigt att kunna
inköpa varor till lägsta möjliga pris. Handelsstatistikens siffror visar emellertid
att Sverige av vissa varor importerar lika stora kvantiteter som hela
EEC- och EFTÄ-områdena samt den nordamerikanska marknaden tillsammans
och att våra nordiska grannländer över huvud taget inte accepterat
någon som helst import av ifrågavarande produkter. Kritiken bör enligt vår
mening infe riktas mot den liberala svenska handelspolitiken utan mot det
förhållandet att i princip frihandelsvänliga västländer definitivt stoppat
motsvarande import, varigenom trycket helt kommit att läggas på den svenska
marknaden. Vi delar därför motionärernas uppfattning att Sverige antingen
inom ramen för GATT, EFTA eller åtminstone med de nordiska länderna
upptar en diskusison om en samordnad, liberal handelspolitik beträf
-
16
Bankoutskottets utlåtande nr 31 år 1967
fande ifrågavarande import. De varor det här är fråga om kommer till stor
del från utvecklingsländer, som är starkt beroende av att snart sagt till vilket
pris som helst få in utländsk valuta för finansiering av sin egen import av
kapitalvaror. Även eu måttlig liberalisering av övriga västländers restriktiva
politik mot denna import skulle innebära väsentliga möjligheter till ökad
export från utvecklingsländerna, samtidigt som trycket på den svenska marknaden
skulle normaliseras.
I avvaktan på resultatet av de föreslagna överläggningarna finner vi det
ofrånkomligt att vår handelspolitik ges en sådan flexibilitet att vid behov
licensgivning och andra handelspolitiska åtgärder kan tillgripas i de fall,
då en onormal importsituation hotar att undergräva fortbeståndet av eljest
konkurrenskraftiga svenska industrier och för att undvika att sysselsättningssituationen
i onödan försämras och kompliceras.
Till sist understryker SHIO, att de föreslagna åtgärderna bör tillgripas
med restriktivitet och att vårt lands generellt positiva attityd till fri internationell
handel inte får påverkas.
LO anser att samhällets åtgärder för att uppnå den ekonomiska politikens
mål med trygghet för inkomst och sysselsättning »måste vara av en helt annan
dimension och inriktning än de protektionistiska åtgärder motionärerna
föreslår» och att motionerna därför inte bör föranleda någon åtgärd från
riksdagens sida. Sitt ställningstagande motiverar LO på följande sätt:
Under efterkrigstiden har utrikeshandeln varit ett av de mest dynamiska
inslagen i den svenska ekonomin. Det är betydelsefullt att även i fortsättningen
en fortsatt ökning av handelsutbytet kommer till stånd om en fortsatt
snabb ekonomisk tillväxt skall kunna bibehållas. Samhället bör då icke
hindra ett fortsatt handelsutbyte med utlandet, utan snarare stimulera denna
utveckling. Åtgärder av det slag motionärerna föreslår innebär ett försök
till konservering av rådande förhållanden inom näringslivet till nackdel
för den totala ekonomin. En dylik handelspolitik kan också väntas medföra
motsvarande åtgärder från våra handelspartner.
Ett ökande handelsutbyte bör även omfatta de länder, som icke är medlemmar
i GATT. Dessa länder erbjuder goda möjligheter till ännu större
varuutbyte än tidigare till gagn för svenska konsumenter och exportindiv
strier. Speciellt för u-länderna innebär den internationella handeln en viktigförutsättning
för ökat välstånd.
Styrelsen för Kooperativa förbundet avstyrker motionärernas förslag med
konstaterande att dessa baseras på ett synnerligen allmänt resonemang, vars
påståenden om olika förhållanden och skadeverkningar icke på något sätt
konkret dokumenteras. Styrelsen hävdar att exceptionellt låga priser inte
på något sätt kan motivera en begränsning av importen från lågprisländer
utan att det tvärtom måste anses angeläget, att de svenska konsumenterna
får de fördelar som härigenom kan erhållas. I anslutning härtill anföres:
Givetvis medför detta problem inom vissa branscher, men dessa torde i
betydande utsträckning kunna övervinnas, om möjligheterna till utnyttjande
av moderna tekniska hjälpmedel, till produktutveckling och till en aktiv
marknadsföring tillvaratas. Erfarenheter inom förbundets verksamhetsområ
-
Bankoutskotteis utlåtande nr 31 år 1967
17
de bestyrker detta. Sålunda har tillverkare inom textilområdet, som utnyttjat
ovan nämnda möjligheter, med framgång kunnat konkurrera med utländska
producenter.
Styrelsen säger sig också vilja starkt framhålla, att det i fråga om vissa
produkter och kvaliteter är definitivt fördelaktigt att inköpa dessa från utländska
tillverkare inte minst i utvecklingsländer. Härvid anses ett vidare
perspektiv böra anläggas. De lägre arbetslöner som när det gäller utvecklingsländerna
i många fall utgör en väsentlig del av förklaringen till de låga
exportpriserna kan i längden, påpekar styrelsen, förbättras endast genom
att dessa länders industrivaror och övriga produkter får fritt utlopp på marknaderna.
Härigenom kan så småningom utvecklingsländerna erhålla det
kapital som krävs för deras fortsatta utveckling och en förbättrad levnadsstandard
för befolkningen.
Styrelsen säger sig icke kunna finna att det förhållandet, att andra länder
i icke ringa utsträckning i detta hänseende för en mera kortsiktig politik
och genom olika former av importrestriktioner begränsar konkurrensen
från utvecklingsländerna, utgör något som helst skäl för Sverige att tilllämpa
samma metoder. I stället anser den det vara angeläget att man från
svensk sida dels medger friaste möjliga konkurrens på den svenska marknaden,
dels i de internationella sammanhang, där så kan ske, verkar för en
liknande politik i andra länder.
En sådan politik kan givetvis, framhålles det, komma att medföra vissa
anpassningsproblem inom det svenska näringslivet och därmed också på
den svenska arbetsmarknaden. Dessa bör emellertid enligt styrelsens uppfattning
kunna lösas genom en kraftfull arbetsmarknadspolitik. Med hänsyn
till den allmänna politiska enighet, som råder beträffande arbetsmarknadspolitiken,
synes det styrelsen möjligt att också åstadkomma enighet om
de ökade resurser, som eventuellt kan erfordras för att genomföra de åtgärder
som den rekommenderade mera långsiktiga importpolitiken kan kräva.
Styrelsen säger sig för sin del vara beredd att förorda de insatser som kan
komma att erfordras i detta hänseende.
Likartade synpunkter anförs av Sveriges grossistförbund, som inledningsvis
uttalar, att det enligt dess uppfattning knappast kan råda något tvivel
om att denna liberala politik verksamt bidragit till den effektivisering och
specialisering som ägt rum inom den svenska industrin och därigenom också
till att stärka konkurrenskraften hos industrin både på den inhemska
marknaden och på exportmarknaderna.
Denna synpunkt utvecklar förbundet i fortsättningen på följande vis:
Endast under förutsättning att vår industri förmår hävda sig på utländska
marknader kan vi dra fördelar av den internationella arbetsfördelningen
och skapa utrymme för ett parallellt med den ökade specialiseringen och
ekonomiska utvecklingen växande importbehov inom stora delar av vårt
18
Bankoutskottets utlåtande nr 31 år 1967
näringsliv. Genom den förda handelspolitiken åstadkommes en successiv
omvandling av strukturen inom det svenska näringslivet, så till vida som produktionsresurser
överföres till mera produktiva näringsgrenar. Det kan
knappast råda delade meningar om fördelarna av att tillämpa en sådan
ekonomisk politik under en högkonjunktur. Vi anser inte att avmattningen
i den högkonjunktur, som nu präglat den ekonomiska utvecklingen i vårt
land under ett par decennier, haft sådana verkningar att den utgör ett tillräckligt
motiv för att, såsom motionärerna föreslår, införa restriktioner mot
importen till Sverige. Ett ökat skydd åt vår hemmamarknad skulle bidra till
att fördröja den ur nationelekonomiska synpunkter önskvärda strukturrationaliseringen
och skulle dessutom bli till förfång för vår export genom
stigande produktionskostnader till följd av växande brist på arbetskraft och
höjda levnadskostnader. Protektionistiska åtgärder skulle vidare minska
strävandena till fortsatt rationalisering och specialisering inom industrin.
Om tillfälligtvis den fortgående strukturrationaliseringen ger upphov till
störningar på arbetsmarknaden, bör enligt förbundets uppfattning sådana
störningar i första hand mötas med en aktiv arbetsmarknads- och lokaliseringspolitik.
Endast i ett läge som präglas av mera omfattande arbetslöshet
eller hot därom eller som innebär risker för betydande kapitalförstöring —
med andra ord ett läge som knappast uppstår annat än under en lågkonjunktur
— och om det visar sig omöjligt att komma till rätta med svårigheterna
genom mera generella ekonomisk-politiska åtgärder, bör såsom eu
sista utväg restriktioner vidtagas mot importen.
Förbundet framhåller att de länder vilkas export till Sverige enligt motionärerna
skulle innebära en särskilt förödande konkurrens för svensk industri
är dels statshandelsländer, dels vissa stater i Fjärran östern. Vad
statshandelsländerna beträffar finner förbundet det vara uppenbart, att en
mera restriktiv importlicensgivning respektive minskning av importkontingenter
mycket snart skulle medföra minskade avsättningsmöjligheter för
den svenska exportindustrin i dessa länder. I anslutning härtill kritiseras de
restriktioner mot import av vissa textilvaror som vidtagits i februari 1967:
Att såsom nyligen skett införa importrestriktioner mot ett utvecklingsland
som Sydkorea utgör vidare enligt vår uppfattning ur principiella synpunkter
ett allvarligt avsteg från den officiellt deklarerade svenska politiken
att på olika sätt stödja den ekonomiska utvecklingen i u-länderna. Det råder
knappast delade meningar om alt ett av de effektivaste sätten att bistå dessa
länder är att köpa deras varor. I det aktuella fallet finns dessutom anledning
förmoda, att importrestriktionerna inte kommer att medföra minskad konkurrens
för den berörda svenska industrin.
Förbundet ifrågasätter om inte den svenska hemmamarknadsindustrin
överdriver konsekvenserna av importen från de berörda länderna. Mot
motionärernas uttalande »att importen ofta äger rum till priser, som är så
låga att de endast kan förklaras av att konkurrensen snedvridits antingen
genom dumping eller prisclearing via statliga utrikeshandelsmonopol»
genmäles att sedan år 1950, då antidumpingbestämmelser antogs i vårt
Bankoutskottets utlåtande nr 31 år 1967
19
land, en lång rad framställningar om antidumpingtull har gjorts till
föremål för ingående prövning av myndigheterna och att dessa framställningar
endast i två fall (nylonstrumpor och väteperoxid) har föranlett
införandet av antidumpingtullar.
Sammanfattningsvis uttalar Grossistförbundet att tillräckliga motiv saknas
för de av motionärerna föreslagna åtgärderna och att dessa, om de
genomfördes, skulle medföra ökade svårigheter för vår export och ytterligare
skada vårt förhållande till utvecklingsländerna.
Förbundet anser att de störningar som förorsakas av strukturrationaliseringen
kan och skall mötas med interna ekonomisk-politiska åtgärder, lättnader
i kreditpolitiken och friare kapitalrörelser. På det yttre planet bör den
svenska regeringens åtgärder inte inriktas på importbegränsningar. I stället
bör man söka få till stånd liberalare importvillkor i andra länder och eu
ökad frihet inom den internationella handeln. De resultat, som regeringen
kan uppnå med sådana åtgärder, får, framhålles det, den dubbla effekten att
vidga utrymmet för svensk export och samtidigt bredda avsättningsmöjligheterna
för statshandelsländernas och utvecklingsländernas export. Förbundet
vill därför särskilt understryka angelägenheten av att regeringen ökar
sina ansträngningar i detta syfte.
Utskottet
Den svenska handelspolitiken har under senare år i överensstämmelse
med den internationella utvecklingen inriktats på att fördelarna av en rationell
arbetsfördelning mellan olika länder skall tillvaratas i ökad utsträckning.
Den har sålunda präglats av att handelshinder såväl i form av tullar
som i form av kvantitativa restriktioner successivt har reducerats och i betydande
utsträckning helt slopats. Allmän enighet torde råda om att eu
sådan politik är lämplig. Även i de nu föreliggande motionerna, där nackdelar
för svensk industri av viss utländsk konkurrens betonas och vissa
skyddsåtgärder anges som önskvärda, understryks värdet av en liberal
handelspolitik. Samma betraktelsesätt kännetecknar också de remissyttranden
där motionärernas synpunkter behandlas med relativt stor förståelse.
Motionärerna hävdar att avsättningssvårigheter för svensk industri och
därav betingade sysselsättningsproblem till stor del framkallas av en onormal
utländsk konkurrens, som snedvridits genom dumping eller prisclearing
via statliga utrikeshandelsmonopol. Att genom lämpliga motåtgärder
återställa en situation som ligger närmare den fria konkurrensen är enligt
deras mening en uppgift för handelspolitiken. Med hänsyn till pågående
internationella förhandlingar på tullområdet anser motionärerna tullpolitiska
åtgärder för närvarande vara uteslutna. Aktionsutrymme finner
de i första hand på importregleringens fält. Yrkandet i motionerna går ut
på två ting. Länder som allvarligt äventyrar eljest konkurrenskraftiga
20
Bankoutskottets utlåtande nr 31 år 1967
svenska industrigrenars fortbestånd skall i den mån så är möjligt avhållas
därifrån genom mindre frikostig licensgivning respektive minskning av
importkontingenter. Möjligheterna att inom ramen för vårt lands internationella
åtaganden vidta tillfälliga åtgärder till skydd för hemmamarknadsindustrierna
skall vidare skyndsamt utredas.
Motionärernas bedömning av det aktuella läget och de slutsatsér som de
drar därav måste betecknas som högst kontroversiella. Ovedersägligt är att
en avsevärd import äger rum från de länder beträffande vilkas exportvaror
Sverige alltjämt i betydande utsträckning upprätthåller licenstvång. Jämförelsen
med importen till EEC från dessa länder är måhända inte helt
rättvisande, eftersom mycket olikartade förutsättningar föreligger för ett
litet land med starkt importberoende såsom Sverige och för en stor marknad
med växande internhandel såsom EEC. Relativt sett är dock Sveriges
import från ifrågavarande länder av helt andra dimensioner än EEC:s.
Utskottet har emellertid inte blivit övertygat om att denna sida av vår utrikeshandels
utveckling bör värderas så negativt som sker i motionerna.
Avgörande för eu bedömning av situationen från samhällsekonomisk synpunkt
måste bli vilken användning de genom den ökade importen frigjorda
produktionsresurserna får och i vilken mån en påskyndad omställningshastighet
kan sägas medföra ekonomiska förluster som inte kompenseras
genom ökad avkastning efter skedda strukturförändringar. Utskottet noterar
med ledning av remissyttrandena att någon enhetlig uppfattning härvidlag
inte synes råda inom näringslivet. Att den av motionärerna påtalade
importen bedöms positivt av förespråkarna för konsumentintresset är vidare
uppenbart. Utskottet kan för sin del inte undgå att finna det värdefullt
att påtagliga tendenser i prissänkande riktning får tillfälle att göra
sig gällande i en ekonomi som brukar karakteriseras såsom alltför inflationspräglad.
Samtidigt vill utskottet understryka, att de från motionärernas avvikande
värderingar som här redovisas ingalunda är uttryck för någon
cynisk inställning till de företag och anställda som drabbas av omställningsproblem
till följd av utländsk konkurrens. Alla är ense om vikten av att
genom en aktiv arbetsmarknadspolitik och andra trygghetsbefrämj ande
insatser råda bot på de olägenheter som kan uppstå i samband med en
friare handel över gränserna.
Vad här uttalats torde för utskottets del förslå såsom allmän kommentar
till det resonemang som förs i motionerna. En mera tillförlitlig bedömning
kan självfallet inte ske förrän utvecklingen under en längre tid kan studeras.
Till motionärernas yrkande torde det delvis vara möjligt att ta
ställning utan att deciderat ansluta sig till den ena eller andra uppfattningen
om riktigheten av deras argumentation. Den redogörelse för svensk handelspolitik
som kommerskollegium lämnat i sitt remissyttrande till utskottet
synes innehålla en sådan översikt som motionärerna önskar över möjligheterna
att vidtaga tillfälliga åtgärder till skydd för hemmamarknads
-
Bankoutskottets utlåtande nr 31 år 1967
21
industrier som hotas av utländsk konkurrens. Någon ytterligare utredning
i ämnet synes sålunda knappast vara erforderlig ens från motionärernas
utgångspunkt. Vad gäller kravet på mera omfattande restriktioner gentemot
import från de av motionärerna åsyftade länderna framgår det av
utskottets tidigare uttalande att utskottet inte anser sig böra påfordra några
sådana. Utskottet vill emellertid framhålla dels att handelspolitiken gentemot
dessa länder utformas under näringslivets medverkan, dels att —
såsom framgår av ett beslut som träffats efter motionernas avlämnande —
tillfälliga åtgärder i av motionärerna föreslagen riktning inte av de för handelspolitikens
utformning ansvariga instanserna bedömts som under alla
förhållanden uteslutna.
Åberopande vad här anförts hemställer utskottet,
att motionerna I: 167 och II: 206 icke måtte föranleda
någon riksdagens åtgärd.
Stockholm den 18 maj 1967
På bankoutskottets vägnar:
C. G. REGNÉLL
Närvarande:
från första kammaren: herrar Åke Larsson (s), Palm (s), Åkerlund
(h), Hilding (fp), Lundin (s), Nils Theodor Larsson (ep)*, Enarsson (h)
och Larfors (s);
från andra kammaren: herrar Regnéll (h), Berglund (fp), Börjesson
i Glömminge (ep)*, Bengtsson i Landskrona (s), Larsson i Umeå (fp),
Rask (s), Haglund (s) och Gustavsson i Ängelholm (s).
* Ej närvarande vid utlåtandets justering.
Reservationer
1. av herrar Åkerlund (h) och Enarsson (h), vilka ansett att utskottets
yttrande fr. o. m. det stycke som börjar med orden »Motionärernas bedömning
av» och utskottets hemställan bort ha följande lydelse:
»Utskottet finner anledning understryka att förutsättningen för den nuvarande
lågtullpolitiken varit, att vårt land samtidigt fört en sådan ekonomisk
politik att de inflatoriska krafterna hållits tillbaka. I stället har vi
haft en fortskridande, de senaste åren accelererad penningvärdeförsämring
och en inhemsk kostnadsutveckling, vilken avsevärt försämrat vårt
konkurrensläge gentemot utlandet.
Gränsskyddet gentemot utlandet har till följd härav på viktiga avsnitt
förlorat i effekt. Ur produktions- och sysselsättningssynpunkt viktiga in
-
22
Banlcoutskottets utlåtande nr 31 år 1967
dustrigrenar liar därigenom kommit i ett utsatt läge vid försälj ningsoffensiver
på den svenska marknaden från länder med ett helt annat och lägre
kostnadsläge. I vissa fall har dessa länder rent av haft möjlighet att tilllämpa
priser liggande avsevärt under de egna tillverkningskostnaderna.
Detta läge bör enligt utskottets mening föranleda skärpt uppmärksamhet
från statsmakternas sida.
Utskottet är för sin del fullt på det klara med att utrymmet för tullpolitiska
och andra handelspolitiska ingripanden till skydd för hotade svenska
industrier som utsätts för övermäktig utländsk konkurrens f. n. är mycket
begränsat. Den nyligen träffade överenskommelsen inom GATT inom ramen
för Kennedyrundan förpliktar också till återhållsamhet i denna del. Icke
desto mindre finner utskottet det nuvarande sysselsättningsläget motivera
överväganden i vad mån åtgärder i angivna syfte är förenliga med våld
lands internationella åtaganden eller eljest lämpligen bör komma till stånd.
Att uppmärksamma är att det genom den ökade importen framkallade
produktionsbortfallet ofta endast på mycket lång sikt leder till en sådan
anpassning av resurserna som gagnar folkhushållet. Teorien håller icke
alltid i praktiken. På kort sikt är innebörden ofta endast den, att driftnedläggelserna
lokalt medför sysselsättningssvårigheter för arbetstagarna
och kapitalförluster för företagarna. De arbetsmarknadspolitiska åtgärderna
har sina gränser. I rådande läge synes de möjligheter som i fråga
om olika varuslag förefinnes för en mindre frikostig licensgivning böra i
görligaste mån tillvaratagas under nödigt hänsynstagande till de länder
som här är våra handelspartners. Vid kommande handelsförhandlingar i
kontingentfrågor bör också våra hemmamarknadsindustriers förhållanden
i ökad utsträckning beaktas. Hithörande frågor bör jämväl dryftas med
övriga medlemsstater inom EFTA, framför allt de nordiska länderna.
Åberopande vad sålunda anförts hemställer utskottet,
att riksdagen i anledning av motionerna I: 167 och II: 206
måtte i skrivelse till Kungl. Maj :t begära dels en mindre frikostig
licensgivning resp. minskning av importkontingenter
där så är möjligt i anslutning till förefintliga kvantitativa
importrestriktioner gentemot sådana länder vilkas import
till Sverige allvarligen undergräver fortbeståndet av eljest
konkurrenskraftiga svenska industrigrenar och äventyrar
sysselsättningen, dels att Kungl. Maj :t måtte — inom ramen
för vårt lands internationella åtaganden — ta initiativ till
förhandlingar med övriga medlemsstater inom EFTA, särskilt
våra nordiska grannländer, rörande en gemensam politisk
handlingslinje på hithörande område.»
2. av herrar Nils Theodor Larsson (ep), Regnéll (h), Berglund (fp)
och Börjesson i Glömminge (ep).
ESSELTE AB, STHLM 67
714823