Bankoutskottets utlåtande nr 28 år 1967
1
Nr 28
Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag
till lag med särskilda bestämmelser om riksbankens
sedelutgivning, m. in., jämte motioner i ämnet.
I en den 24 februari 1967 dagtecknad proposition, nr 46, vilken hänvisats
till bankoutskottet, har Kungl. Maj :t under åberopande av ett protokollet
bilagt utdrag av statsrådsprotokollet för samma dag föreslagit riksdagen
att
dels antaga ett vid propositionen fogat förslag till lag med särskilda bestämmelser
om riksbankens sedelutgivning;
dels medge, att riksbanken för tiden den 1 juli 1967—den 30 juni 1968
fritas från skyldigheten att vid anfordran inlösa av banken utgivna sedlar
med guld efter deras lydelse, med rätt dock för riksbanken att före utgången
av denna tid återuppta inlösningen av bankens sedlar om förhållandena
ger anledning till detta.
Det förslag i fråga om riksbankens sedelutgivningsrätt som framlägges i
propositionen innebär att särskilda bestämmelser om undantag från riksbankslagens
föreskrifter härom skall gälla även för tiden den 1 juli 1967—
den 30 juni 1968. Maximibeloppet för sedelutgivningsrätten föreslås höjt
från 9 900 till 10 500 miljoner kronor.
Det i propositionen framlagda lagförslaget är av följande lydelse:
Förslag
till
Lag
med särskilda bestämmelser om riksbankens sedelutgivning
Härigenom förordnas, att under tiden den 1 juli 1967—den 30 juni 1968
följande särskilda bestämmelser skall gälla i stället för bestämmelserna i
9 § och 11 § första stycket lagen den 30 juni 1934 (nr 437) för Sveriges
riksbank1.
1 §■
Riksbanken får utge sedlar till ett belopp av högst tiotusenfemhundra
miljoner kronor.
’ Senaste lag i ämnet se 1966: 128.
1 Bihang till riksdagens protokoll 1967. 8 samt. Nr 28
2
Bankoutskottets utlåtande nr 28 år 1967
2 §•
Under tid då riksdagen ej håller session äger Konungen på framställning
av fullmäktige i riksbanken och efter hörande av fullmäktige i riksgäldskontoret
medge riksbanken att utge sedlar till ett belopp av ytterligare högst
sjuhundra miljoner kronor, om det är nödvändigt med hänsyn till utomordentliga
omständigheter. Blir sådant medgivande icke godkänt av riksdagen
inom tjugo dagar från början av nästa session, upphör medgivandet att
gälla vid utgången av nämnda tid.
3 §■
Som riksbankens metalliska kassa räknas allt guldmynt och omyntat
guld som tillhör riksbanken.
Beträffande motiveringen för de framlagda förslagen får utskottet hänvisa
till propositionen.
Till utskottet har även hänvisats de i anledning av propositionen väckta
likalydande motionerna nr 720 i första kammaren av herrar Åkerlund och
Ennrsson samt nr 000 i andra kammaren av herrar Carlshamre och Nordgren,
vari hemställts, att riksdagen måtte
1. bifalla Kungl. Maj :ts proposition nr 46, dock med den ändringen att
riksbanken må utgiva sedlar till ett belopp av högst 10 300 miljoner kronor,
samt
2. uttala, att riksbankens metalliska kassa bör förstärkas med lägst 300
miljoner kronor under år 1967.
Beträffande motiveringen för sistnämnda hemställan hänvisas, i den mån
redogörelse därför ej lämnas i det följande, till motionen I: 720.
Motionerna
I motionerna framhålles att sedelomloppet under första halvåret 1966
hölls tillbaka men därefter snabbt höjdes under andra halvåret. Bankofullmäktige
frångick härmed, säger motionärerna, den tidigare restriktiva
likviditetspolitiken. De krav som rests på ökad likviditet för att möjliggöra
ökad kredittillgång anses uppenbarligen ha påverkat fullmäktiges
inställning i fråga om höjning av maximibeloppet för sedelutgivningen. Till
fromma för penningvärdets upprätthållande och stabiliteten i samhällsekonomin
önskar motionärerna en restriktivare likviditetspolitik och förordar
därför en lägre ökning av sedelutgivningsrätten.
Beträffande inlösen av sedlar med guld anföres att förutsättningarna för
en sådan är ringa om riksbanken såsom nu är fallet har endast 10 procent
av sedelutgivningen täckt av guld. Säkerhets- och likviditetsskäl samt
önskemålet om ökad handels- och valutapolitik rörelsefrihet för vårt
Bankoutskottets utlåtande nr 28 år 1967
3
land anses påkalla en förstärkning av guldkassan, varvid riktpunkten bör
vara att riksbankens samlade valutatillgångar på längre sikt fördelas med
ungefär lika delar på guld och valutor.
Utskottet
Riksbankens rätt att utge sedlar regleras sedan år 1939 genom provisorisk
lagstiftning, som trätt i stället för riksbankslagens motsvarande stadganden.
Beslut om förlängning av den provisoriska lagstiftningen har träffats
årligen. I propositionen föreslås att den nu gällande lagstiftningen — som
utgår den 30 juni 1967 — skall bli förlängd ett år. Utskottet har ingen
erinran häremot.
I sina utlåtanden om sedelutgivningsrätten har utskottet under en följd
av år framhållit angelägenheten av att en permanent reglering av denna
rätt kommer till stånd. Inom riksbanken påbörjades redan på 1950-talet
en allmän översyn av den nuvarande riksbankslagen. Detta arbete hade år
1957 fortskridit så långt att förslag till ny riksbankslag förklarades kunna
färdigställas före det årets utgång. Något sådant förslag har emellertid
ännu icke framlagts. Utskottet finner skäl att ånyo understryka vikten av
att fullmäktige eftersträvar att utan onödigt dröjsmål fullfölja arbetet på
den nya riksbankslagen.
I propositionen föreslås att maximibeloppet för sedelutgivningen skall
höjas från nuvarande 9,9 till 10,5 miljarder kronor. Detta förslag grundas
på en beräkning av den utelöpande sedelmängdens väntade ökning och på
önskemålet att behålla ett tillräckligt reservutrymme för ändrade betalnings-
och kassahållningsvanor. I de föreliggande motionerna föreslås att
höjningen av maximibeloppet skall begränsas från 600 till 400 miljoner
kronor i syfte att en stramare penningpolitik härigenom skall framtvingas.
Utskottet vill gentemot motionärerna framhålla att förändringarna i den
utelöpande sedelmängden är en följd av den allmänna omsättningens krav
och icke kan anses spela den aktiva roll i penningpolitiskt hänseende som
i motionen tillskrives dem. Motionärernas antydan att bakom bankofullmäktiges
framställning i fråga om sedelutgivningsrätten skulle kunna
skönjas ambitionen att ge utrymme åt en större kreditgivning än som
från stabiliseringssynpunkt är önskvärt tar utskottet bestämt avstånd ifrån.
Utskottet ansluter sig till bankofullmäktiges och departementschefens bedömning
och tillstyrker alltså propositionen även i vad den avser maximeringen
av sedelutgivningen.
Motionärerna föreslår även att riksdagen skall göra ett uttalande av
innebörd att riksbanken skall utöka sitt guldinnehav. Liksom tidigare, då
ett sådant förslag framförts (jfr BoU:s uti. 1966:24), vill utskottet erinra
om att en ändring av relationen mellan riksbankens guldbehållning och
4
Bankoutskottets utlåtande nr 28 år 1967
dess utländska tillgångar endast på längre sikt kan bli av betydelse för
ställningstagandet till frågan om sedelutgivningsrättens reglering. Något
starkare samband mellan propositionens förslag om vad som skall gälla
beträffande denna reglering under det instundande budgetåret och motionärernas
förslag om en viss utökning av riksbankens guldinnehav kan inte
sägas föreligga. Utskottet har vid sin nyligen verkställda och för riksdagen
i utskottets utlåtande nr 6 redovisade granskning av riksbankens styrelse
och förvaltning inte funnit anledning till uttalande beträffande relationen
mellan de angivna tillgångarna i riksbankens utgående balansräkning för
år 1966. Även mot bakgrund av pågående diskussioner om utformningen av
det internationella betalningssystemet anser utskottet icke skäl föreligga
för riksdagen att nu genom direktiv till bankofullmäktige påkalla en omprövning
av riksbankens politik beträffande placering av bankens tillgångar.
Åberopande vad här anförts hemställer utskottet,
att riksdagen måtte
1. med avslag på motionerna 1:720 och 11:900, såvitt
nu är i fråga, antaga det genom propositionen nr 46 framlagda
förslaget till lag med särskilda bestämmelser om
riksbankens sedelutgivning;
2. med bifall i övrigt till nämnda proposition medgiva,
att riksbanken för tiden den 1 juli 1967—den 30 juni 1968
fritas från skyldigheten att vid anfordran inlösa av banken
utgivna sedlar med guld efter deras lydelse, med rätt
dock för riksbanken att före utgången av denna tid återuppta
inlösningen av bankens sedlar om förhållandena ger
anledning till detta;
3. besluta, att motionerna I: 720 och II: 900 i övrigt icke
skall föranleda någon riksdagens åtgärd.
Stockholm den 11 april 1967
På bankoutskottets vägnar:
C. G. REGNÉLL
Närvarande:
från första kammaren: herrar Ståhle, Åke Larsson, Palm, Åkerlund,
Hilding, Lundin, Nils Theodor Larsson och Lundberg;
från andra kammaren: herr Regnéll, fru Renström-Ingenäs, herrar
Berglund, Franzén i Motala, Börjesson i Glömminge*, Larsson i Umeå,
Ekström i Iggesund och Fridolfsson i Rödebv.
* Ej närvarande vid justeringen.
Bankoutskottets utlåtande nr 28 år 1967
5
Reservation
av herrar Åkerlund och Lundberg, vilka ansett att utskottets yttrande
fr. o. in. det stycke som börjar med orden »I propositionen föreslås» samt
punkterna 1 och 3 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse:
»I propositionen föreslås att maximibeloppet för sedelutgivningen höjes
med ytterligare 600 miljoner kronor mot 200 miljoner kronor under innevarande
budgetår. Med hänsyn till angelägenheten av att upprätthålla
restriktivitet i tillskapandet av likvida medel vill utskottet förorda, att
höjningen av sedelutgivningsrätten begränsas till 400 miljoner kronor.
I samband med sin prövning av frågan om fortsatt befrielse för riksbanken
från skyldigheten att inlösa sedlar med guld har utskottet haft anledning
att överväga sammansättningen av riksbankens guld- och valutatillgångar.
Enligt utskottets mening ger fördelningen mellan guld och valutor
anledning till erinringar. Riksbankens guldinnehav framstår som
ogynnsamt lågt. En ökad handels- och valutapolitik rörelsefrihet för vårt
land torde erfordra en förstärkning av guldkassan på sådant sätt att riksbankens
samlade utlandstillgångar fördelas med ungefär lika delar på guld
och valutor. Av hänsyn till andra länders guldpolitik bör uppbyggnaden
av guldbehållningen dock ske i moderat takt, varför utskottet förordar att
guld för ett belopp av lägst 300 miljoner kronor inköpes av riksbanken
under år 1967.
Åberopande vad här anförts hemställer utskottet,
att riksdagen måtte
1. med bifall till motionerna I: 720 och II: 900, såvitt nu
är i fråga, antaga det genom propositionen nr 46 framlagda
förslaget till lag med särskilda bestämmelser om riksbankens
sedelutgivning, dock med följande lydelse av
1 §•
Riksbanken får utge sedlar till ett belopp av högst tiotusentrehundra
miljoner kronor.
3. i skrivelse till fullmäktige i riksbanken uttala, att
riksbankens metalliska kassa bör förstärkas med lägst 300
miljoner kronor under år 1987.»
MARCUS BOKTR. STHLM 1967 670029