Bankoutskottets utlåtande nr 27 år 1967
1
Nr 27
Utlåtande i anledning av motioner om begränsning av valutatilldelningen
för utrikes resor.
I de till bankoutskottet hänvisade likalydande motionerna nr 230 i första
kammaren av herr Ferdinand Nilsson m. fl. och nr 290 i andra kammaren aA''
herr Jonasson m. fl. har yrkats, att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl.
Maj:t hemställa om utredning avseende åtgärder för alt dämpa det för
s\renskt näringsliv förödande utflöde av A^aluta som \Tårt lands negati\?a turistresebalans
innebär ävensom att därvid måtte omprövas dels möjligheten
att genom a\7gift på rese\raluta beskatta också konsumtionen utomlands i
likhet med vad som gäller inom landet, dels även möjligheten att minska
det inhemska utflödet av resevaluta genom begränsning av valutatilldelning
från nuvarande generellt högst 6 000 kr. till förslagSAis 1 500 kr. exklusive
direkta resekostnader och under bibehållande a\T nuA^arande bestämmelse
om eventuellt högre belopp efter särskild prövning.
Beträffande motiveringen för denna hemställan hänvisas, i den mån redogörelse
därför icke lämnas i det följande, till motionen I: 230.
Motionerna
I motionerna lämnas vissa — i sina detaljer icke helt korrekta — uppgifter
om utvecklingen av kostnaderna för svenska turisters utlandsresor och
intäkterna av utländska turisters resor i Sverige samt den s. k. turistbalansen,
som uppkommer genom saldering av dessa poster. Den negativa utvecklingen
av turistbalansen leder motionärerna till slutsatsen att statsmakterna
i Sverige tillämpar en alltför liberal hållning gentemot konsumtion
i form av utlandsresor. Även Sverige erbjuder, framhåller de, goda förutsättningar
för hälsovård och rekreation. »Allmänt prat om påstådda internationella
förpliktelser» lär enligt motionärerna icke förbinda A-årt land att
låta den av utlandsresorna förorsakade valutautströmningen fortgå. I sammanhanget
jämföres med kostnaderna för svensk humanitär verksamhet i
u-länderna. Motionärerna påpekar även att kostnaderna för en utlandsresa
till stor del avser konsumtion som är undandragen svensk Araruskatt.
Bihang till riksdagens protokoll 1967. 8 samt. Nr 27
2
Bankoutskottets utlåtande nr 27 år 1967
Turistresornas betydelse för bytesbalansen
Den svenska bytesbalansen bär under de senaste åren uppvisat avsevärda
underskott. Enligt en beräkning som innefattar även i statistiken icke redovisade
löpande betalningar (»bytesbalans II») uppvisade bytesbalansen för
år 1963 ett överskott av 245 milj. kr. och för år 1964 ett överskott av 318
milj. kr., medan däremot år 1965 uppkom ett underskott av 1 061 milj. kr.
Enligt prognoser för åren 1966 och 1967 blir underskottet i bytesbalansen
för båda åren 850 milj. kr.
I bytesbalansen ingår bl. a. turistnettot, som regelmässigt är negativt. Kostnaderna
för svenska turisters uppehälle utomlands är alltså större än intäkterna
från utländska turisters utgifter i Sverige. Betalningarna för turisters
uppehållskostnader var åren 1963—1966 till utlandet resp. 760, 874, 1 072
och 1 253 milj. kr. och till Sverige resp. 392, 458, 485 och 512 milj. kr. Turistnettot
blev sålunda för dessa år resp. — 368, — 416, — 587 och — 741 milj.
kr. Enligt prognos för 1967 beräknas turistnettot för detta år bli — 875
milj. kr.
Gällande bestämmelser om tilldelning av resevaluta
Valutaregleringen administreras av riksbanken. Valutabankerna, d. v. s.
banker som av riksbanken erhållit tillstånd att driva handel med utländsk
valuta och i övrigt biträda med regleringen, har i stor utsträckning bemyndigats
att i enlighet med givna direktiv pröva och avgöra ärenden som eljest
skulle ankomma på riksbanken. Utom valutabankerna är ett antal resebyråoch
trafikföretag av riksbanken auktoriserade försäljningsställen för resevaluta.
Beträffande utförsel av valutor gäller bl. a., att resande till utlandet må
utan särskilt tillstånd utföra resevaluta till ett värde av högst 6 000 kr.
Därest resande till utlandet önskar medföra resevaluta därutöver skall för
den del som överstiger nyssnämnda belopp skriftlig ansökan göras till valutabanken
eller annat försäljningsställe för resevaluta med användande av
särskild blankett (inköpsanmälan). Ett exemplar av denna anmälan försett
med försäljningsställets påteckning gäller som utförseltillstånd.
Internationella förpliktelser på valutaområdet
Sverige är sedan år 1951 anslutet till Internationella valutafonden. Enligt
sin stadga (se prop. 1950: 89) har denna till syfte bl. a. att främja det internationella
samarbetet i valutafrågor, att underlätta den internationella handelns
utvidgning och harmoniska utveckling, att verka för stabila växelkurser
och att medverka till upprättande av ett multilateralt betalningssystem
Bankoutskottets utlåtande nr 27 år 1967
3
för löpande transaktioner mellan medlemmarna och till upphävande av valutarestriktioner,
vilka hindrar den internationella handelns utveckling. Genom
tillgång till fondens resurser skall medlemmarna kunna rätta till rubbningar
i sina betalningsbalanser utan att tillgripa åtgärder som är skadliga
för det nationella eller internationella välståndet.
Enligt art. VIII § 2 a) i fondens stadga må, med förbehåll dels för en i
detta sammanhang icke aktuell situation, då knapphet råder i fondens innehav
av en viss valuta, dels för förhållanden under en övergångsperiod efter
andra världskriget, ingen medlem utan fondens samtycke införa restriktioner
beträffande betalningar och överföringar avseende löpande internationella
transaktioner. Med betalningar för löpande transaktioner förstås, enligt
art. XIX i), betalningar som icke avser kapitaltransaktioner. Häri innefattas
utan begränsning bl. a. alla betalningar i samband med utrikeshandel och
andra löpande transaktioner inklusive tjänster (sålunda bl. a. utgifter i samband
med utlandsresor).
Sverige är vidare sedan år 1961 anslutet till Organisationen för ekonomiskt
samarbete och utveckling (OECD), som då trädde i stället för Organisationen
för europeiskt ekonomiskt samarbete (OEEC). Enligt konventionen
angående OECD (se prop. 1961: 127) skall medlemmarna bl. a. söka minska
eller avskaffa återstående hinder för utbyte av varor och tjänster och för
löpande betalningar samt söka bibehålla och utsträcka liberaliseringen av
kapitalrörelser. OEEC:s bestämmelser om liberalisering av bl. a. löpande
transaktioner har överförts till OECD och därefter delvis utvecklats vidare.
Liberalisering av löpande osynliga transaktioner innebär enligt de grundsatser
som antogs redan av OEEC att alla slags restriktioner skall avskaffas,
så att invånarna i olika medlemsstater i stort sett är lika fria att genomföra
affärstransaktioner sinsemellan som en stats invånare har inom landet. De
restriktioner mot vilka organisationen vänder sig är inte bara sådana som
avser valutarörelser över gränserna utan också sådana som avser de transaktioner
som ligger till grund för valutarörelserna. Sedan 1951 används som
instrument för liberaliseringen en »liberaliseringskod», som i författningsform
uttrycker vad medlemmarna härvidlag har enats om. Undantag från
den överenskomna liberaliseringen får ske endast i erkända nödsituationer
och enligt preciserade regler. I gällande liberaliseringskod fastslås uttryckligen,
att bland löpande osynliga transaktioner ingår affärsresor, turistresor
och resor som företas av familje-, hälso- eller utbildningsskäl. För turistresor
skall ett minimibelopp av 700 dollar per person och resa automatiskt
medges och därjämte tilläggsbelopp i den mån behov därav kan styrkas.
Sedan 1955 gäller att liberalisering av alla löpande osynliga transaktioner
är obligatorisk. Reservationer får dock göras när och i den mån som området
för den föreskrivna liberaliseringen utökas. Sverige har icke anmält
några sådana reservationer av betydelse i detta sammanhang. I fråga om
4
Bankoutskottets utlåtande nr 27 år 1967
undantag gäller vidare, att en medlem får återkalla liberaliseringsåtgärder,
som förorsakar allvarliga ekonomiska störningar inom ifrågavarande stat,
och att en medlem vidare temporärt får upphäva tillämpningen av liberaliseringsåtgärder
om dess totala betalningsbalans utvecklas ogynnsamt med en
hastighet och under omständigheter, inberäknat de monetära reservernas
tillstånd, som den anser allvarliga. Om sistnämnda undantagsbestämmelse
åberopas skall emellertid medlemmen redan inom tolv månader ha satt en
avsevärd del av liberaliseringsåtgärderna i kraft igen, däribland dem som
hänför sig till turismen, och inom aderton månader åter uppfylla alla sina
förpliktelser.
Interpellationer rörande motionernas ämne år 1966
Den i motionerna väckta frågan var under 1966 två gånger föremål för
uppmärksamhet inom riksdagen i samband med interpellationer. Chefen för
finansdepartementet, statsrådet Sträng, besvarade den 29 mars 1966 i andra
kammaren (prot. nr 14 s. 12) en av herr Hermansson (k) gjord interpellation,
som gällde huruvida departementschefen förberedde något initiativ för
en strängare tillämpning av valutaregleringen, och den 28 april 1966 i första
kammaren (prot. nr 20 s. 118) en av herr Ferdinand Nilsson (ep) gjord interpellation,
som gällde huruvida departementschefen vid övervägandet av
eventuella nya skatteförslag avsåge att särskilt pröva möjligheterna att beskatta
lyxresor till utlandet. I båda interpellationssvaren hänvisades till Sveriges
internationella förpliktelser enligt stadgan för Internationella valutafonden
och enligt OECD:s liberaliseringskod, vilka förklarades hindra restriktioner
i fråga om turistutgifter, däribland också en särskild beskattning
av utlandsresor. Beträffande begreppet »lyxresor» påpekades i det senare
svaret svårigheten att definiera begreppet lyx och det generaliserande i att
beteckna nöjesresor till utlandet som mera lyxbetonade än nöjesresor inom
landet. I debatten vid det förra tillfället framhöll statsrådet att det svenska
valutaläget, även om det tedde sig oroande och måste förbättras, inte vore
sådant, att Sverige kunde gå till de internationella organisationerna och uttala
att det icke kunde fullgöra de åtagna förpliktelserna.
Utskottet
Resande till utlandet får för närvarande utan särskilt tillstånd utföra resevaluta
till ett värde av högst 6 000 kr. Detta belopp utgör emellertid blott en
kontrollgräns. Även därutöver får utförsel av resevaluta ske, i den mån resenären
i ansökan till försäljningsställe för sådan valuta styrker behovet därav.
I princip tillämpas alltså inte några begränsningar i fråga om tilldelning
av valuta för utlandsresor. Detta system kritiseras av motionärerna, som an
-
Bankoutskottets utlåtande nr 27 år 1967
o
ser att restriktiva ingrepp mot lyxbetonade utlandsresor bör övervägas med
hänsyn till reseutgifternas ogynnsamma inverkan på bytesbalansen.
Av den redogörelse som lämnats ovan framgår att restriktioner av det slag
som efterlyses i motionerna inte är förenliga med Sveriges ställning som
medlem i Internationella valutafonden och OECD. Visserligen har bytesbalansen,
bl. a. till följd av utflödet av turistvaluta, under de senaste åren
uppvisat ett icke obetydligt underskott. Såsom chefen för finansdepartementet
framhållit, när den nu aktuella frågan tidigare dryftats i riksdagen, är
det svenska valutaläget likväl inte sådant att det inför Internationella valutafonden
och OECD kan åberopas som grund för undantag från den förpliktelse
att fritt tillåta löpande betalningar, bl. a. för turiständamål, som
Sverige har åtagit sig. Det torde i detta sammanhang vara till fyllest att erinra
om att valutatillgångarna under de båda senaste åren trots den negativa
bytesbalansen har förändrats i positiv riktning.
Utskottet konstaterar sålunda, att någon utredning om begränsning av
valutatilldelningen för reseändamål och om avgiftsbeläggning av resevaluta
icke synes kunna ifrågakomma. Den väg som härutöver står till buds om
man i enlighet med motionärernas intentioner vill söka dämpa utflödet av
resevaluta torde vara att genom propaganda och annorledes söka stimulera
turismen inom Sverige. Utskottet finner emellertid icke skäl att föreslå
någon utredning i detta avseende.
Åberopande vad ovan sagts hemställer utskottet,
att motionerna I: 230 och II: 290 icke måtte föranleda någon
riksdagens åtgärd.
Stockholm den 11 april 1967
På bankoutskottets vägnar:
C. G. REGNÉLL
Närvarande:
från första kammaren: herrar Ståhle, Åke Larsson, Palm, Åkerlund,
Hilding, Lundin, Nils Theodor Larsson och Lundberg;
från andra kammaren: herr Regnéll, fru Renström-Ingenäs, herrar
Berglund, Franzén i Motala, Börjesson i Glömminge*, Larsson i Umeå, Ekström
i Iggesund och Fridolfsson i Rödeby.
* Ej närvarande vid justeringen.
ESSELTE AB. STHLM 67
714707