Bankoutskottets utlåtande nr 23 år 1967

1

Nr 23

Utlåtande i anledning av motion om ökade insatser för riksdagens
utåtriktade verksamhet.

I den till bankoutskottet hänvisade motionen nr 748 i andra kammaren av
herr Börjesson i Glömminge bär hemställts, att riksdagen måtte uppdraga
åt talmanskonferensen att utarbeta förslag angående ökade insatser för riksdagens
utåtriktade verksamhet i enlighet med vad i motionen anförts.

De i motionen framförda synpunkterna redovisas nedan i sammandrag.

Motionen

Efter att inledningsvis ha redogjort för skilda former för kontakt mellan
riksdagens ledamöter och olika medborgargrupper konstaterar motionären,
att det vid enstaka tillfällen förekommer att en grupp medborgare genom
en uppvaktning eller demonstration vill informera eller tillkännage sin uppfattning
för riksdagens alla ledamöter. Om inte avtal med enskilda riksdagsledamöter
har träffats i förväg får de besökande, säger motionären, inte
möjlighet att träffa någon, och demonstrationen blir i detta avseende resultatlös.
Någon form av riksdagsdelegation med uppgift att ta emot uppvaktningar
av skilda slag borde därför finnas. Helst borde partiledarna fullgöra
denna uppgift, något som dock med hänsyn till deras omfattande arbetsuPPgifter
inte torde vara möjligt. I stället bör enligt motionärens förslag en
annan företrädare för varje parti utses att ingå i en delegation med uppgift
att handha denna form av utåtriktad verksamhet.

Utskottet

Kontakter med olika grupper av medborgare, som vänder sig till riksdagens
ledamöter för att framföra synpunkter och önskemål i för dessa grupper
angelägna frågor, är ett betydelsefullt inslag i riksdagsledamöternas
parlamentariska verksamhet. Uppvaktningar från sådana grupper torde förekomma
i betydande utsträckning. Ofta riktar de sig till det utskott som behandlar
den aktuella frågan. Bl. a. beträffande statsutskottet föreligger vissa
upplysningar om förekomsten av sådana uppvaktningar; det visar sig att
frekvensen icke är helt obetydlig och att tillträde som regel beviljas, därest
arbetsläget så medger. Undantagsvis har talmännen på riksdagens vägnar
mottagit en opinionsyttring från ett stort antal medborgare. I andra fall
torde delegationer infinna sig i riksdagshuset med önskan att i första hand
Bihang till riksdagens protokoll 1967. 8 samt. Nr 23

2

BankOutskottets utlåtande nr 23 år 1967

få möta riksdagsledamöter från en viss region eller någon på annat sätt konstituerad
kategori av riksdagsledamöter.

De uppvaktningar som det här är fråga om torde i flertalet fall komma
till stånd efter förmedling av någon eller några riksdagsledamöter som de
uppvaktande på förhand trätt i förbindelse med. Riksdagsledamöternas
mångsidiga kontakter inom sina partier, på det kommunala planet, inom intresseorganisationer
och inom ideella sammanslutningar borgar för att
majoriteten av medborgare utan större svårighet kan komma i förbindelse
med någon riksdagsman som kan svara för de önskade arrangemangen.
Redan den gemensamma lokala anknytningen mellan valmän och ombud
torde i regel vara tillräcklig för att problemet skall lösas.

En situation av det slag som motionären antyder torde därför, även om
exempel kan anföras, vara ytterst sällsynt. Enligt utskottets mening är det
inte befogat alt ta en sådan situation till intäkt för att skapa ett nytt särskilt
organ inom riksdagen. De grupper som den av motionären föreslagna
delegationen av partirepresentanter skulle komma att möta torde undantagslöst
ha speciella synpunkter att framföra, som i första hand bör riktas
till ledamöter som är särskilt initierade på området. Sedan förekomsten av
något enstaka fall av beklagligt missförstånd uppmärksammats, bl. a. genom
den nu förevarande motionen, torde det inte vålla svårigheter att genom
förmedling av riksdagens personal eller tillstädesvarande riksdagsledamöter
draga försorg om att en grupp medborgare som infinner sig hos riksdagen
för att avge en opinionsyttring beredes möjlighet härtill i rimliga former,
även om undantagsvis tillräckliga anstalter icke vidtagits på förhand.

Åberopande vad här sagts hemställer utskottet,

att motionen II: 748 icke måtte föranleda någon riksdagens
åtgärd.

Stockholm den 4 april 1967

På bankoutskottets vägnar:

C. G. REGNÉLL

Närvarande:

från första kammaren: herrar Ståhle, Åke Larsson, Palm, Åkerlund,
Hilding, Lundin, Nils Theodor Larsson och Brundin*;

från andra kammaren: herrar Regnéll, Hagnell*, Berglund, Franzén
i Motala, Börjesson i Glömminge, Bengtsson i Landskrona*, Larsson i Umeå
och Ekström i Iggesund.

Ej närvarande vid justeringen.

Bankoutskottets utlåtande nr 23 år 1967

Reservation

3

av herrar Nils Theodor Larsson och Börjesson i Glömminge, vilka ansett att
utskottets yttrande och hemställan bort ha följande lydelse:

»Kontakter med olika — — —- (utskottet) —--— problemet skall lösas.

Även om situationer av det slag som föranlett motionen torde vara sällsynta
kvarstår emellertid enligt utskottets mening behovet av att försöka
komma till rätta med dem. Det måste vara angeläget att riksdagen skapar en
form för att ta emot uppvaktningar även från medborgargrupper som inte
genom egna kontakter lyckats åstadkomma något tillfredsställande arrangemang
därför. En sådan delegation av riksdagsledamöter som föreslås i motionen
synes kunna vara en lämplig lösning. Det torde inte vålla några svårigheter
för talmanskonferensen att få till stånd en överenskommelse mellan
partigrupperna om hur en sådan delegation skall vara sammansatt och
om hur dess uppgifter skall definieras.

Åberopande vad här sagts hemställer utskottet,

att riksdagen med bifall till motionen II: 748 måtte uppdraga
åt talmanskonferensen att utarbeta förslag angående
ökade insatser för riksdagens utåtriktade verksamhet i enlighet
med vad utskottet ovan anfört.»

ESSELTE AB. STHLM 67
714689