Bankoutskottets utlåtande nr 22 år 1967
1
Nr 22
Utlåtande i anledning av motioner om utredning rörande befattningar
som riksdagens pressombudsman och som tryckeriteknisk
expert vid riksdagens förvaltningskontor.
Bankoutskottet har till behandling i ett sammanhang upptagit följande
till utskottet hänvisade motioner, nämligen
dels de likalydande motionerna nr 40 i första kammaren av herr Arne
Pettersson m. fl. och nr 58 i andra kammaren av herr Hansson i Skegrie
m. fl., vari hemställts att riksdagen måtte besluta uppdraga åt riksdagens
förvaltningskontor att skyndsamt pröva frågan om tillsättande av en riksdagens
pressombudsman i enlighet med vad i motionerna har anförts,
dels motionen nr 89 i andra kammaren av herr Wiklund i Stockholm, vari
hemställts att riksdagen måtte besluta uppdraga åt riksdagens förvaltningskontor
att utreda frågan om inrättande av en befattning för en tryckeriteknisk
expert hos kontoret (eventuellt med samtidig uppgift som chef — kontaktman
— för riksdagens utåtriktade information) och att därefter avgiva
förslag till denna frågas lösning.
Beträffande motiveringen för dessa yrkanden hänvisas, i den mån redogörelse
därför ej lämnas i det följande, till motionerna II: 58 och II: 89.
Över motionerna 1: 40 och II: 58 har utskottet inhämtat remissyttranden
från Publicistklubben och från Tidningarnas telegrambyrå AB.
Motionerna
Motionärernas utgångspunkt är i båda fallen önskemålet att allmänheten
skall få utvidgad och förbättrad information om riksdagsarbetet. Vissa uppgifter
om nuvarande informationsverksamhet lämnas, i motionen 11:89
främst i form av en översikt över de tryckta publikationer som riksdagen utger.
I denna översikt beröres också kostnaderna för trycket, varvid bl. a. påpekas
att riksdagens förvaltningskontor innevarande budgetår har en tryckningsbudget
på inemot 2,5 milj. kr.
I motionerna I: 40 och II: 58 hävdas att riksdagen jämfört med regeringen
befinner sig i underläge vad gäller utåtriktad information. Detta underläge
anses delvis förklarat av att regeringen till skillnad från riksdagen
disponerar en särskild pressombudsman. Motionärerna anger uppgifter som
borde åvila en riksdagens pressombudsman. Dit hör att samordna och utveckla
informationerna om utskottens arbete, att klarlägga framlagda pro1
—Bihang till riksdagens protokoll 1967. 8 samt. Nr 22
2
Bankoutskottets utlåtande nr 22 år 1967
positioners bakgrund i tidigare initiativ inom riksdagen, att objektivt informera
om utskottens studieresor och att medverka vid skolors och organisationers
studiebesök inom riksdagen.
I motionen II: 89 uttalas, att storleken av riksdagens trycksaksproduktion
motiverar anställandet av en tryckeriteknisk fackman, av motionären även
betecknad förlagsredaktör. En uppgift för denne skulle vara att söka förbilliga
utgivningen av riksdagens protokoll med bihang. Hans väsentligaste
arbete skulle emellertid ligga utanför riksdagstryckets område och avse
informationsförmedling från riksdagen till allmänheten via andra media.
Uppgifter om massmedias bevakning av riksdagsarbetet
Tidningarnas telegrambyrå (TT) får till sin riksdagsredaktion överlämnat
allt riksdagens löpande arbetsmaterial, d. v. s. propositioner, motioner,
spörsmål och utskottsbetänkanden, och sammanställer på grundval därav
löpande rapporter om nya ärenden. Från de särskilda publiceringsåtgärderna
i fråga om propositioner torde här kunna bortses. Nya motioner och
spörsmål överlämnas omgående från kammarkanslierna. Viktigare motioner
kan i vissa fall i förväg tillställas riksdagsredaktionen via partikanslierna.
Under den allmänna motionstiden får riksdagsredaktionen särskild
förstärkning för att kunna genomgå och presentera även motioner av
lokalt intresse.
Inför ett arbetsplenum utsänder riksdagsredaktionen två dagar i förväg
en förteckning över de riksdagsärenden, som skall avgöras, med redogörelser
för huvudinnehållet i utskottsbetänkandena. Kammardebatterna bevakas
av riksdagsredaktionens referenter, som gör utförliga referat av anförandena.
I allmänhet ägnar sig två man åt vardera kammaren. Utförliga
debattreferat stencileras och utdelas under plenas gång kontinuerligt till
tidningarnas referenter, partiernas nyhetsbyråer m. fl. Hela materialet
sänds också per post eller bud till specialabonnenter i Stockholm och landsorten.
På grundval av debattreferaten sammanställer TT:s riksdagsredaktion
översikter, vid stora debatter särskilda för vardera kammaren. Dessa sänds
jämte referat av nya propositioner, motioner etc. till alla teleprinteranslutna
abonnenter. Mot kvällen upprättas en journalistiskt upplagd sammanfattning
av vad som förekommit fram till kl. 17. Vid behov göres senare en ny
motsvarande redovisning. Dessa sammanfattningar sänds till alla tidningar,
varvid de för vissa tidningar telesätts, så att de kan tas in direkt i spalterna.
Per teleprinter sänder riksdagsredaktionen också ut en rapport om
riksdagsbesluten i korthet.
Interpellationssvar tillställs riksdagsredaktionen dagen före svarets avgivande.
Likaledes brukar riksdagsredaktionen i förväg få del av partiledarnas
huvudanföranden i remissdebatten.
Bankoutskottets utlåtande nr 22 år 1967 3
Stockholmstidningarna och ett par landsortstidningar har egna medarbetare
som är ganska fast stationerade i riksdagshuset för referat av riksdagsmaterialet.
Dessa medarbetare har också till uppgift att försöka få fram
ytterligare nyhetsmaterial genom samtal med regeringsledamöter, partiledare
och andra politiker. En omfattande informationsförmedling sker
genom partiernas nyhetsbyråer och Förenade landsortstidningar AB.
TT:s material används även av radion och televisionen, vilka dessutom
har egna reportrar och referenter och egna direktreportage. Från och med
år 1965 har televisionen fått generellt tillstånd med giltighet tills vidare
att gora utsändningar från kammardebatterna. Förutom i de dagliga nyhetsprogrammen
lämnas redogörelser för riksdagsarbetet i regelbundet återkommande
specialprogram.
Vissa av riksdagen vidtagna åtgärder för information om riksdagsarbetet
Frågor om informationsverksamhet från riksdagens sida har i olika sammanhang
behandlats inom riksdagens administrativa organ.
Inom första kammarens kansli har en befattningshavare (biträdande
jurist) fr. o. m. i år fått i uppgift att följa bevakningen av riksdagens
arbete i press, radio och television och att utarbeta förslag till pressmeddelanden
m. m. Biträde skall därvid lämnas honom av en av kammarens heltidsanställda
stenograf er inom ramen för denne åliggande fyllnadstjänstgöring
utöver stenografiarbetet. Även en av andra kammarens heltidsanställda
stenografer skall medverka på motsvarande sätt. Båda dessa stenografer
är erfarna journalister. De nämnda personerna ingår i en arbetsgrupp
som bildats för uppgifter på informationsområdet. Arbetsuppgifterna
har inom denna tills vidare fördelats så att stenograferna omhänderhar
pressbevakningen och biträdande juristen radio- och TV-bevakningen.
Medlem i arbetsgruppen är också den särskilde befattningshavare för kontakt
riksdag skola som sedan ett par år ingår i riksdagens personal (deltidsbefattning).
En av riksdagens ledamöter har i början av år 1967 hemställt att talmanskonferensen
måtte närmare studera frågan om lämpligaste sätt att
upplysa allmänheten om det vardagliga arbetet inom riksdagen. Vid talmanskonferensens
överläggning i ämnet (14 februari 1967) har framhållits
bl. a. att televisionsprogram om riksdagsmännens vardag förekommit
vid några tillfällen och att riksdagen och dess arbete under år 1966 erhållit
en betydande publicitet genom speciella åtgärder i samband med representationsreformens
100-årsjubileum. Talmanskonferensen har uttalat, att i
avvaktan på riksdagens ställningstagande till de vid årets riksdag väckta
motionerna om tillsättande av en riksdagens pressombudsman den heltidsanställda
stenografpersonalen bör anlitas för informationsuppgifter i den
utsträckning så befinnes lämpligt.
1* Bihang till riksdagens protokoll 1967. 8 samt. Nr 22
4
Bankoutskottets utlåtande nr 22 år 1967
Pressbevakningen i den ovannämnda arbetsgruppens regi sker försöksvis
medelst genomgång av tidningar i riksdagens läsrum och fotostatering
av relevanta artiklar. Härigenom erliålles en överblick över allt vad pressen
skriver om riksdagen. Olika system för vidarebefordran av det insamlade
materialet till berörda organ inom riksdagen överväges. Vissa utåtriktade
pressombudsmannauppgifter har också fullgjorts och haft viss publicitet
till följd.
Radio- och TV-bevakningen av riksdagsarbetet har på sistone följts bl. a.
genom bandupptagning av riksdagsprogrammen. Avsikten är att med hjälp
av hittills gjorda och kommande upptagningar närmare granska urvalet
av debattinlägg, redigeringen i övrigt av programmen, programledarens
kommentarer o. s. v. Ledande synpunkter vid en sådan granskning avses
vara att i programmen lämnade uppgifter bör vara korrekta och att programmen
verkligen bör ge en bild av de väsentliga dragen i debatterna.
TV-programmen avses bli granskade även bildmässigt. Av intresse i sammanhanget
kan även vara att följa reaktionerna utanför riksdagen emot
radions och televisionens sätt att referera debatterna. Det kan tänkas
komma i fråga att tillse att anmälda talare i kammardebatterna, vilkas inlägg
bedömes komma att återges, får viss instruktion i fråga om mikrofonteknik
och annat som kan vara av betydelse för uppträdande i radio och TV.
Såväl pressbevakning och pressombudsmannaverksamhet som radio- och
TV-bevakning bedrives tills vidare försöksvis. Det bedömes vara möjligt
att fortsätta och utbygga denna verksamhet inom ramen för nuvarande
personalorganisation.
Remissyttranden över motionerna 1:40 och II: 58
Publicistklubben finner det uppenbart att motionärerna övervärderar
pressombudsmannainstitutionens möjligheter att skapa bättre, fylligare och
mer framträdande informationer i massmedia. Allmänt sett anses kunna
konstateras att de pressombudsmän, som anställts av institutioner, organisationer
och enskilda företag, snarast fungerar som någon sorts serviceoch
kontaktorgan. De kan visserligen ge upplysningar och råd om informationsvägar
till press, radio och television, men blir inte sällan förbigångna,
då det gäller förmedling av nyheter som massmedia önskar vara ensamma
om. I sådana fall brukar pressen, radion och televisionen gå direkt på
nyhetskällan utan att ta omvägen över pressombudsman eller PR-avdelning.
Ingenting talar enligt Publicistklubben för att ett annorlunda förhållande
skulle uppstå därest riksdagen beslutar anställa en pressombudsman. Riksdagens
ställningstaganden och beslut är av väsentlig betydelse för samhället,
men de reportrar och nyhetsbyråer, som förmedlar nyheter från
plena, frågestunder, interpellationsdebatter och om utskottsbeslut, måste,
framhålles det, här som på alla andra områden sovra informationsmateria
-
Bankoutskottets utlåtande nr 22 år 1967
5
let och bedöma det utifrån ett allmänt nyhetsintresse. Ofta kan intervjuer
med framträdande parlamentariker vara ett nödvändigt komplement för
belysning av en frågas behandling och partiernas ställningstaganden. Massmedias
önskemål att följa upp det politiska skeendet med egna reportage
och riksdagsledamöternas vetskap om hur nödvändig publicitet är både
för deras egen och riksdagens verksamhet pekar enligt Publicistklubbens
uppfattning på att nuvarande arbetsformer med direktkontakter med
riksdagsledamöter och utskottskanslier är den smidigaste vägen. Etablerade
kontakter skulle — även om en pressombudsman tillsattes — alltid
finnas vid sidan av denne, och den publicitet som blir följden av dessa betecknas
som större, mer inträngande och mer läsvärd än om den skulle
grundas på en pressavdelnings allmänt hållna översikter.
Vad utskottsarbetet beträffar finner Publicistklubben att direktkontakterna
med utskottskanslierna och utskottsledamöterna i stort sett fungerar
tillfredsställande. Press, radio och television anses redan nu bli försedda
med det korrekta material och de översikter som motionärerna efterlyser.
Publicistklubben uttalar att det undandrar sig dess bedömande, huruvida
en pressombudsman bättre än riksdagens egna ledamöter skidle kunna
organisera studiebesök i riksdagen och ge besökande lämpliga informationer.
Däremot ifrågasättes starkt det nödvändiga eller ens lämpliga i att
riksdagsutskottens resor via en pressombudsmannainstitution objektivt
skulle presenteras allmänheten. Den långa rad studieresor, som kommunala
och statliga delegationer numera företar, och det i regel mycket ringa
nyhetsmässiga utbytet vid hemkomsten medför, säger Publicistklubben, att
utskottsresor knappast längre utgör något nyhetsstoff. Även i detta fall
förordas direktkontakter mellan massmedia och riksdagsledamöter. Sådana
kontakter anses ge större möjligheter till personliga omdömen om erfarenheter
utomlands.
Slutsatsen blir att Publicistklubben starkt ifrågasätter det lämpliga i att
tillsätta en riksdagens pressombudsman. Resultatet säges, vad den utåtriktade
verksamheten beträffar, kunna bli det rent motsatta mot vad motionärerna
avsett.
Tidningarnas telegrambyrå AB (TT) ställer sig likaledes kritisk till
motionerna och avstyrker det däri framlagda förslaget.
Inledningsvis instämmer TT i motionärernas uppfattning att regeringsarbetet
ofta kan bedömas ha större nyhetsvärde än det grundläggande riksdagsarbete
som föregår regeringsåtgärderna. TT finner det obestridligt att
riksdagsmaterialet ganska sällan bjuder på verkliga nyheter. Det säges
ligga i sakens natur att riksdagsarbetet, som präglas av ärendenas vandring
genom en lång rad olika instanser, i hög grad måste innefatta upprepningar
av tidigare meddelade underrättelser. Redan med hänsyn till materialets
väldiga och ständigt växande omfattning tvingas nyhetsorganen att kon
-
Bankoutskottets utlåtande nr 22 år 1967
6
centrera sig på ändringar i de ursprungliga förslagen, reservationer etc.
När ärendena till sist tas upp till avgörande i kamrarna blir oftast redan
kända synpunkter på nytt upprepade och utgången är i det övervägande
antalet fall på förhand given. Erfarenheten visar därför, säger TT, att det
är svårt att upprätthålla ett kontinuerligt intresse i pressen för den långvariga,
grundliga och av ständiga upprepningar präglade behandling som
kännetecknar flertalet rilcsdagsärenden. Situationen blir dock en annan
i de stora kontroversiella frågorna, när utgången är oviss eller t. ex. när
olika meningar yppas inom ett och samma parti. I sådana fall som de nu
nämnda sker också en noggrann bevakning från nyhetsorganens sida.
Bevakningen av k ammar debatter na betecknar TT som en för dess del
betungande uppgift som endast i begränsad utsträckning motsvaras av ett
sådant intresse hos abonnenterna att referaten vinner någon större publicitet.
Interpellationsdebatter och frågestunder ger väl, säges det, stundom
något av liv och spänning, men tyvärr saknar de framförda frågorna alltför
ofta intresse för en större allmänhet. Rent lokala problem bevakar TT för
respektive lokaltidnings räkning, men även i detta fall visar sig intresset
hos de lokala nyhetsorganen stundom vara ganska begränsat.
TT finner det föga sannolikt att en pressombudsman skulle kunna åstadkomma
någon ökning av informationsvolymen inom de nu nämnda områdena.
Mängden av tillgängligt material är, framhålles det, redan utomordentligt
omfattande. Pressen, radion och televisionen tillvaratar varje
möjlighet att avvinna materialet intresseväckande detaljer, och inga som
helst svårigheter föreligger för nyhetsorganens representanter att nå kontakt
med enskilda riksdagsledamöter. En intensifiering av informationerna
från utskottsarbetet skulle säkerligen kunna ske, eftersom meddelanden om
preliminära beslut i viktiga frågor alltid är begärliga. Emellertid får man
då, påpekar TT, ha klart för sig att intresset för utskottens slutliga utlåtanden
i motsvarande mån minskar, om de inte avviker från de preliminära
besluten.
När det gäller utskottsarbetet säges TT:s erfarenhet också ge vid handen
att tidningarna, om de har möjlighet härtill, gärna söker skaffa sig nyheter
om vilka de är eller tror sig vara ensamma och att de ger nyheter av detta
slag — även om vederhäftigheten stundom kan vara diskutabel — en vida
större publicitet än vad som bestås det »objektiva och korrekta nyhetsmaterial»
som utskotten själva levererar. Det förefaller TT osannolikt att en
riksdagens pressombudsman, som ju inte gärna kan gynna enskilda nyhetsorgan
med informationer som undanhålls de övriga, skulle på detta område
kunna åstadkomma någon ökning av informationsmängden. Å andra sidan
är det, säger TT, uppenbart att en ökad publicitet kan påräknas, om utskottsarbetet
över huvud ges en större öppenhet eller i övrigt organiseras på
ett mera intresseväckande sätt.
Att påpekanden från en riksdagens pressombudsman om att förslag från
Bankoutskottets utlåtande nr 22 år 1967
7
regeringen tidigare varit föremål för riksdagsbehandling i form av motioner
eller interpellationer skulle mötas med något större intresse från nyhetsorganens
sida betraktar TT som föga troligt. Dessutom framhålles, att de
politiska instanserna torde anse sig sj älva kallade att utöva denna bevakning.
Riksdagsledamöternas studieresor beräknas i regel knappast ge något
nyhetsmaterial av större intresse. I alla händelser ter det sig för TT föga
sannolikt att en pressombudsman skulle kunna åstadkomma någon mera
omfattande publicitet kring detta slags nyheter. Om diskussion — såsom
ibland varit fallet — uppstår kring lämpligheten eller det praktiska genomförandet
av ifrågavarande resor anses nyhetsorganen vara mera intresserade
av att komma i kontakt med någon framträdande representant för vederbörande
utskott än med en pressombudsman.
Efter att ha framhållit, att TT mycket uppskattar de åtgärder som under
senare år företagits för att underlätta nyhetsorganens och inte minst TT:s
eget arbete i riksdagen och att TT vågar räkna med att även i fortsättningen
få gehör för praktiska önskemål i detta avseende, uttalar företaget avslutningsvis,
att det icke anser att anställandet av en riksdagens pressombudsman
skulle underlätta dess egen eller övriga nyhetsorgans verksamhet i
riksdagen.
Uppgifter om handläggningen av frågor angående riksdagstrycket
Riksdagens förvaltningskontor har enligt sin instruktion (2 §) att bl. a.
handlägga frågor angående riksdagstrycket och riksdagens debattprotokoll.
Hithörande arbetsuppgifter handhas av kontorets fjärde arbetsenhet, som
förestås av en byrådirektör i lönegrad A 28. Denne befattningshavare svarar
för det omfattande administrativa arbete som är en förutsättning för riksdagstryckets
framställning. Han skall sålunda bl. a. befordra kamrarnas
protokoll, utskottens betänkanden och inkomna motioner till sättning och
tryckning, svara för korrekturläsning av samtliga ärenden (en uppgift som
innefattar arbetsledarskap för korrekturläsarstaben), ansvara för att sambandet
mellan medverkande tryckerier och bokbindare fungerar friktionsfritt,
upprätta flera olika typer av förteckningar, utföra vissa redigeringsuppgifter,
infordra offerter och svara för att kontrakt upprättas med deltagande
tryckerier samt fastställa upplagestorlekar för och övervaka prenumerationspriserna
på riksdagstrycket. Särskilt har angivits att tryckerienhetens
föreståndare skall bistå kamrarnas och utskottens sekreterare med
råd och anvisningar rörande tryckets planering och tillse att sättning och
tryckning utföres på för staten ekonomiskt förmånligaste sätt och att korrigerings-
och övertidskostnader m. m. hålles inom rimliga gränser.
I detta sammanhang må nämnas, att statskontoret nyligen framlagt en
utredning rörande den statliga publikations- och tryckeriverksamheten
(»Statlig publicering», SOU 1967:5). Utredningen har kartlagt den stat
-
8
Bankoutskottets utlåtande nr 22 år 1967
liga publiceringsverksamhetens omfattning och belyst olika problem förknippade
med nu använda metoder för utformning, framställning och distribution
av statliga publikationer. För att avhjälpa konstaterade brister föreslås
olika åtgärder, varibland särskilt märks en förstärkning av de centrala
resurserna för service till de enskilda myndigheterna i trycknings- och
publiceringsfrågor. Två olika organisationsalternativ har utarbetats, det
ena innebärande att det statliga företaget Svenska Reproduktions AB (SRA)
svarar för all central statlig service i sådana frågor, det andra innebärande
att ett särskilt centralt serviceorgan upprättas för den icke kommersiella
delen av den statliga trycknings- och publiceringsverksamheten, medan två
till SRA knutna förlag handhar utgivningen av kommersiella statliga publikationer.
Organisationen är i första hand avsedd för de myndigheter som
lyder under Kungl. Maj :t. Riksdagen och dess verk har emellertid angivits
böra äga möjlighet att efter eget önskemål anlita SRA för utgivning av
publikationer. Riksdagens förvaltningskontor har upptagits bland de instanser
till vilka betänkandet remitterats för yttrande.
Utskottet
Betydande uppmärksamhet har under senare år ägnats åt frågan om
ökad information till allmänheten från statliga organs sida. Skilda meningar
om den lämpliga intensiteten hos denna information har kommit till uttryck.
Alltmer torde den åsikten göra sig gällande, att en aktiv information
bör eftersträvas. En väsentlig aspekt är härvid önskvärdheten av att för
medborgarna klart redovisa den statliga verksamhetens innebörd och omfattning,
delvis i servicesyfte men delvis också för att skapa intresse och
förståelse för statliga insatser av olika slag.
I anslutning till de här antydda principerna har ett stort antal statliga
myndigheter på skilda nivåer successivt erhållit utökade informationsresurser.
Bl. a. har flerstädes, i synnerhet vid ett antal centrala ämbetsverk,
inrättats befattningar såsom pressombudsman, informationschef etc. på samma
sätt som skett hos många privata företag och organisationer. Även regeringen
har sedan några år en pressekreterare, knuten till statsrådsberedningen.
I motionerna I: 40 och II: 58, där förslag väcks om tillsättande av en riksdagens
pressombudsman, jämförs informationen om riksdagen och riksdagsarbetet
med den som står till buds i fråga om regeringsarbetet. Även
med beaktande av det större nyhetsvärde som regeringens verksamhet i
somliga avseenden har finner motionärerna informationen på riksdagens
område vara underdimensionerad. I synnerhet anser de detta gälla utskottens
verksamhet. Den föreslagne pressombudsmannen borde enligt motionärernas
uppfattning kunna åstadkomma en väsentligt förbättrad information
om de olika leden i det parlamentariska arbetet.
Bankoutskottets utlåtande nr 22 år 1967
9
Om önskvärdheten av en kontinuerlig, mångsidig och initierad information
om riksdagen och dess insats i den politiska beslutsprocessen torde inga
delade meningar råda. När förslag framförs om nya institutionella åtgärder
för att tillgodose det angivna önskemålet måste dock de föreslagna åtgärdernas
ändamålsenlighet noga prövas.
Den uppfattning om det nu rådande informationsläget som redovisas i
de nyssnämnda motionerna ter sig för utskottet såsom väl pessimistisk.
Såvitt utskottet kan finna är det politiska innehållet i och det politiska resultatet
av den parlamentariska verksamheten föremål för en intensiv bevakning
från pressens, radions och televisionens sida, varvid särskilt Tidningarnas
telegrambyrå (TT) spelar en markant roll. Att vissa insatser
i riksdagsarbetet inte beaktas i pressen torde snarare bero på bristande intresse
härför hos de enskilda tidningarna än på avsaknad av information till
pressen. Inrättandet av en pressombudsmannabefattning torde inte i detta
hänseende kunna få någon nämnvärd betydelse. I sammanhanget kritiserar
motionärerna också förekomsten av en alltför omfattande information i ett
avseende, nämligen i form av icke önskade besked om ännu ej offentliggjorda
ställningstaganden. Icke heller härvidlag kan utskottet se tillskapandet
av en pressombudsmannabefattning som en lösning. De direkta kontakter
mellan massmedias representanter och enskilda riksdagsmän, som leder till
sådan förhandspublicering, är ett uttryck för massmedias intresse för
riksdagsarbetet och torde vara oundvikliga oavsett hur den officiella informationsverksamheten
utformas.
Pressens egna organisationer, vilkas positiva inställning till riksdagens
informationsönskemål icke torde kunna dragas i tvivelsmål, har i sina ovan
refererade remissyttranden ställt sig starkt tvivlande till möjligheterna för
en riksdagens pressombudsman att uppnå de positiva resultat som motionärerna
räknat med. Utskottet kan inte undgå att finna deras betänkligheter
i väsentlig mån vara välgrundade.
Samtidigt finner utskottet det dock uppenbart att missnöjet med omfattningen
och inriktningen av den nuvarande informationen om riksdagsarbetet
icke saknar grund. Utskottet finner emellertid också, att beaktansvärda
initiativ på sistone tagits för att förbättra informationsverksamheten. Under
talmanskonferensens överinseende har en särskild arbetsgrupp för uppgifter
på informationsområdet tillsatts, på vars program står såväl en aktiv bevakning
av press, radio och TV som fullgörandet av pressombudsmannasysslor.
För ändamålet anlitas bl. a. två yrkesjournalister som ingår i riksdagens
personalstab i egenskap av stenografer med skyldighet att fullgöra
viss fyllnadstjänstgöring.
Utskottet betraktar den sålunda inledda försöksverksamheten som en
lovande ansats till en aktivare information om riksdagsarbetet. Utskottet
räknar också med att den kommer att bli föremål för fortlöpande uppmärksamhet
från talmanskonferensens sida och att därvid bl. a. frågan om led
-
10
Bankoutskottets utlåtande nr 22 år 1967
ning och samordning av informationsverksamheten blir beaktad. Med hänsyn
härtill och till de betänkligheter som ovan redovisats finner sig utskottet
inte böra tillstyrka att det, såsom motionärerna föreslagit, uppdrages åt
styrelsen för riksdagens förvaltningskontor att nu utreda frågan om en särskild
befattning som riksdagens pressombudsman.
Syftet med motionen II: 89 är i väsentlig mån besläktat med de nyss diskuterade
motionernas. Även i denna motion framhålles det som önskvärt att
riksdagen får en kontaktman som kan ta initiativ till nya och förbättrade former
för utåtriktad information. Den föreslagne befattningshavaren skall
emellertid också fungera som tryckeriteknisk expert inom förvaltningskontoret
och därvid tillföra detta en sakkunskap som förmenas nu icke stå till
buds. Motionären använder även benämningen »förlagsredaktör» och betonar
därigenom i viss män andra funktioner än de hittills antydda.
De uppgifter om förvaltningskontorets handläggning av ärenden angående
riksdagstrycket som utskottet ovan redovisat ger vid handen, att förvaltningskontoret
redan disponerar en tjänsteman i byrådirektörs ställning
i vilkens uppdrag måste anses ingå att svara för sådana åtgärder på det
tryckeritekniska området som motionären berör. Det kan vidare förutsättas
att förvaltningskontorets chef och styrelse ägnar avsevärd uppmärksamhet
åt riksdagstryckets utformning och åt de kostnader som detta tryck förorsakar.
Det nyligen framlagda betänkandet om statlig publicering, vilket
förvaltningskontoret nu har anledning att ta ställning till, utgör ett ytterligare
incitament i denna riktning. Det bör också framhållas att det givetvis
står förvaltningskontoret fritt att om så erfordras anlita även utomstående
sakkunskap vid behandlingen av frågor rörande riksdagstrycket. Med hänsyn
till vad här sagts synes någon utredning om inrättande av en ny befattning
som tryckeriteknisk expert hos kontoret inte påkallad. Beträffande de
övriga funktioner som befattningens innehavare enligt motionen skulle fullgöra
och för vilka expertis av väsentligen annan art torde erfordras —
kan utskottet hänvisa till vad ovan sagts om motionerna I: 40 och II: 58.
Åberopande vad sålunda anförts hemställer utskottet,
A. att motionerna 1: 40 och II: 58 icke måtte föranleda
någon riksdagens åtgärd;
B. att motionen 11: 89 icke måtte föranleda någon riksdagens
åtgärd.
Stockholm den 4 april 1967
På bankoutskottets vägnar:
C. G. BEGNÉLL
Närvarande:
från första kammaren: herrar Ståhle, Åke Larsson, Palm, Åkerlund,
Hilding, Lundin, Nils Theodor Larsson och Brundin*;
Bankoutskottets utlåtande nr 22 år i967
11
från andra kammaren: herrar Regnéll, Hagnell*, Berglund, Franzén i
Motala, Börjesson i Glömminge, Bengtsson i Landskrona*, Ekström i Iggesund
och Ullsten*.
* Ej närvarande vid justeringen.
Reservation
av herrar Nils Theodor Larsson, Börjesson i Glömminge och Bengtsson
i Landskrona, vilka ansett
dels att det avsnitt i utskottets yttrande som börjar på s. 9 med orden
»Pressens egna organisationer» och slutar på s. 10 med orden »som riksdagens
pressombudsman» bort ha följande lydelse:
»Pressens egna organisationer har i sina ovan refererade remissyttranden
ställt sig tvivlande till möjligheterna för en riksdagens pressombudsman
att uppnå de positiva resultat som motionärerna räknat med. Utskottet
saknar inte förståelse för de betänkligheter som remissinstanserna givit
uttryck åt. Samtidigt finner utskottet det emellertid angeläget att riksdagen
tar fasta på det positiva i motionärernas uppslag. Det framstår nämligen för
utskottet såsom uppenbart att missnöjet med omfattningen och inriktningen
av den nuvarande informationen om riksdagsarbetet inte saknar grund.
Även om vissa initiativ på sistone tagits för att förbättra informationsverksamheten,
kvarstår behovet av att ge denna en mera aktiv inriktning och
att åstadkomma en samordning och planmässig ledning av de insatser på
området som görs av olika organ och befattningshavare med anknytning
till riksdagen. Uppgiften att svara för den utredning som här antytts bör
lämpligen åläggas styrelsen för riksdagens förvaltningskontor.»;
dels att utskottet under A. bort hemställa,
»att riksdagen i anledning av motionerna I: 40 och II: 58
måtte besluta uppdraga åt styrelsen för riksdagens förvaltningskontor
att med beaktande av behovet av ökad allmän
information om riksdagens verksamhet utreda och framlägga
förslag om hur sådan ökad information bör organi
-
seras.»