Bankoutskottets utlåtande nr 19 år 1967
1
Nr 19
Utlåtande i anledning av motioner angående placeringen av lån
med statlig kreditgaranti.
I de till bankoutskottet hänvisade likalydande motionerna nr 435 i första
kammaren av herrar Svante Kristiansson och Wååg och nr 546 i andra kammaren
av herrar Gustavsson i Ängelholm och Rask har hemställts, att riksdagen
i skrivelse till Kungl. Maj :t skall anhålla om undersökning av möjligheterna
att underlätta placering av lån för vilka erhållits statlig kreditgaranti.
Betiäffande motiveringen för denna hemställan hänvisas, i den mån redogörelse
därför icke lämnas i det följande, till motionen I: 435.
Vissa uppgifter rörande den i motionerna behandlade frågan
Statligt kreditstöd till hemslöjd, hantverk och småindustri samt därmed
jämförlig verksamhet lämnas bl. a. i form av lånegaranti. Bestämmelser
härom finns i kungl. kungörelse den 3 juni 1960 (SFS nr 372; ändrad 1964:
573, 1965: 102).
Kreditstöd må enligt kungörelsen lämnas utövare av sådan verksamhet
som nyss nämnts för nybyggnad, tillbyggnad, ombyggnad eller inredning av
lokaler eller anläggningar som är nödvändiga för verksamheten, anskaffning
av maskiner, arbetsredskap eller verktyg samt, om särskilda skäl föreligger,
anskaffning av omsättningstillgångar. För vissa ändamål kan kreditstöd
utgå även till sammanslutning av näringsidkare.
I kungörelsen anges olika omständigheter som skall beaktas vid prövning
av ärende angående kreditstöd åt näringsidkare. Hit hör bl. a. i vilken utsträckning
eget kapital insatts i rörelsen. Den som får kreditstöd skall ställa
den säkerhet som kan påfordras med hänsyn till hans ekonomiska ställning
och behov av rimlig ekonomisk rörelsefrihet samt till omständigheterna i
övrigt. Endast om synnerliga skäl föreligger må kreditstöd beviljas därest
sökanden kan erbjuda sadan säkerhet att lan bör kunna utlämnas av enskild
kreditinrättning enligt vedertagna bankmässiga grunder.
Lånegaranti må beviljas för lån i bankaktiebolag, sparbank, jordbrukskassa
eller annan kreditinrättning som kommerskollegium godkänner. Lån
för vilket lånegaranti har beviljats benämnes industrigarantilån. Staten ansvarar
för sådant lån såsom för egen skuld till dess lånet helt har återbetaBihang
till riksdagens protokoll 1967. 8 samt. Nr 19
2
Bankoutskottets utlåtande nr 19 år 1967
lats. Industrigarantilån skall gäldas genom regelbundna avbetalningar inom
viss tid, i regel högst tio år.
Beslut om lånegaranti fattas av kommerskollegium. Beslutet förfaller om
låneförbindelse inte har tecknats inom nio månader från det beslutet meddelades.
Kommerskollegium kan dock för visst fall besluta om förlängning
av denna tid. Vid beredningen och administrationen av kreditgarantiärendena
spelar företagareföreningarna en viktig roll.
Vid ansökan om garantilån skall fogas förklaring från den kreditinrättning
som skall utge lånet, att kreditinrättningen därest garanti beviljas är
beredd att utbetala lånet och ikläda sig de skyldigheter som enligt kungörelsen
åvilar långivaren. Till dessa skyldigheter hör att långivaren skall förvalta
utlämnat industrigarantilån under bankmässiga former och därvid
beakta statens intresse såsom garantigivare.
På grundval av förslag, som Kungl. Maj :t framlägger i statsverkspropositionen,
fastställer riksdagen årligen en ram för statsgaranti till lån åt
hantverks- och industriföretag under nästkommande budgetår. I nedanstående
sammanställning anges för varje budgetår fr. o. m. 1961/62 garantiramen
och, så långt detta är möjligt, summan av beviljade garantier. Beträffande
budgetåret 1964/65 är att märka, att garantiramen efter förslag i propositionen
1965:2 höjdes med 30 milj. kr. utöver den tidigare fastställda.
Denna åtgärd motiverades med förekomsten av vissa aktuella ärenden av
lokaliseringspolitisk natur. Efter införandet fr. o. m. den 1 juli 1965 av
direkta lån i lokaliseringspolitiskt syfte skall kommerskollegiets kreditgarantigivning
icke primärt tjäna något sådant syfte utan mera renodlat ha
karaktären av ett företagsekonomiskt betingat stöd utöver de lån som lämnas
mot bankmässig säkerhet.
budgetår |
garantiram (milj. kr.) |
beviljade garantier (d:o) |
1961/62 |
45 |
24,8 |
1962/63 |
45 |
42,9 |
1963/64 |
45 |
40,1 |
1964/65 |
55 + 30 |
72,6 |
1965/66 |
55 |
42,7 |
1966/67 |
55 |
|
1967/68 |
55 (förslag) |
Statsgaranti för lån till företag inom hantverk, småindustri och därmed
jämförlig verksamhet infördes genom beslut av 1954 års riksdag (prop.
210; BoU 29; rskr. 318). En översyn av det statliga kreditstödet på detta
område företogs under senare delen av 1950-talet av en särskild utredning,
vars betänkande förelåg år 1959. Detta betänkande låg till grund för en
utvidgning och partiell omläggning av kreditstödet, varom förslag framlades
i statsverkspropositionen 1960 (bil. 12, s. 122 ff.) och beslut sålunda fattades
av 1960 års riksdag (SU 10, s. 38 ff.; rskr. 10).
Bankoutskottets utlåtande nr 19 år 1967
3
Den i de nu förevarande motionerna behandlade frågan om prioritering av
garantilånen behandlades icke i propositionen 1954: 210. Av vad chefen för
handelsdepartementet där anförde må blott nämnas följande. Statsgaranti
borde beviljas endast sådana företag'', där goda förutsättningar för rörelsens
lönsamhet bedömdes föreligga. Prövningen av garantiärendena borde med
andra ord ske efter rent affärsmässiga grunder. Som allmän regel borde
gälla, att företagare, som beviljades statsgaranti för lån, skulle i sin rörelse
ha insatt eget kapital av rimlig storlek.
I direktiven för den år 1959 avslutade utredningen ingick att undersöka
kreditpolitiska åtgärders inverkan på möjligheterna att erhålla industrigarantilån.
Enligt utredningen hade det framkommit, att svårigheter att
skaffa för lånegaranti erforderligt kreditmedgivande förefunnits i enstaka
fall särskilt under höstarna 1955 och 1956. Huruvida dessa svårigheter
berott på vidtagna kreditpolitiska åtgärder eller betingats av andra orsaker
hade emellertid inte kunnat klarläggas med någon större grad av säkerhet.
Enligt utredningens uppfattning hade vid det förhållandet, att för kreditgarantigivning
tillgängliga belopp kunnat till fullo utnyttjas, de kreditpolitiska
åtgärderna i stort sett icke haft någon avgörande betydelse för möjligheterna
att få industrigarantilån. Utredningen hade därför ansett att det icke
fanns tillräcklig anledning att till behandling upptaga den i och för sig synnerligen
vanskliga frågan, huruvida vid utformning av kreditpolitiska åtgärder
någon särställning borde beredas för garantilån åt hantverk, småindustri
etc. Chefen för handelsdepartementet berörde inte denna fråga i propositionen,
och den togs inte heller upp vid riksdagsbehandlingen av ämnet.
Såsom framgår av ovan lämnade uppgifter har garantiramen på senare
år aldrig utnyttjats fullständigt.
I samband med fastställandet av garantiramen har frågan om en prioritering
av garantilånen icke aktualiserats. I annat sammanhang behandlades
däremot vid 1962 års riksdag motioner vari yrkades att riksdagen i skrivelse
till Kungl. Maj :t skulle anhålla att all garantilånegivning erhölle samma
prioriterade ställning som långivning till bostadsproduktionen. I sitt utlåtande
(nr 17) över dessa motioner redogjorde bankoutskottet för de speciella
förhållanden som föranlett prioriteringen av bostadslånegivningen. Utskottet
yttrade, att det för åstadkommande av en effektiv kreditpolitik vore av
vikt att de sektorer där sådana speciella förhållanden gällde klart avgränsades
och inte vidgades genom att andra sektorer införlivades med dem. Vad
utskottet anfört godkändes av riksdagen.
Motionerna
Efter att inledningsvis ha lämnat upplysningar om regler och praxis
rörande industrigarantilånen konstaterar motionärerna, att kreditinstituten
på senare år till följd av en restriktiv ekonomisk politik nödgats till återhåll
-
4
Bankoutskottets utlåtande nr 19 år 1967
samhet vid sin utlåning och att detta förhållande gällt även garantilånen.
Svårigheterna att få garantilånemedgivande från bank anges som en bidragande
orsak till att garantilåneramen på sistone endast delvis utnyttjats.
Motionärerna finner starka skäl föreligga att ge de kreditändamål som skall
tillgodoses genom garantilånen samma förtur på lånemarknaden som tillämpas
för bostadsbyggandet.
Remissyttrandet
Bankofullmäktige anför i sitt yttrande över motionerna, att det i ett
ansträngt läge, då den ekonomiska politiken är inriktad på att bl. a. genom
kreditpolitiska åtgärder dämpa den totala efterfrågan, inte är möjligt att
genomföra alla av företagen planerade investeringsprojekt. Många låntagarkategorier
får därför finna sig i ett uppskov på längre eller kortare tid med
vissa investeringar. Fullmäktige säger sig inte ha uppfattat innebörden av
den statliga garantigivningen så, att den företagare som erhåller garanti
skall tillförsäkras krediten oavsett den förhandenvarande ekonomiska situationen
och med förtur framför andra lånesökande. Garantilånegivningen
syftar enligt fullmäktiges mening till att möjliggöra för företagare med
lovande projekt men utan bankmässiga säkerheter att effektivt konkurrera
med andra som disponerar sådana säkerheter.
Avslutningsvis erinrar fullmäktige om de svårigheter som uppstår om
man söker kombinera en med allmänna stabiliseringspolitiska målsättningar
arbetande kreditpolitik med prioritering av särskilda låntagargrupper. Fullmäktige
vill inte medverka till att det enligt deras mening välmotiverade
kreditstödet till hantverk och småindustri leder till införandet av nya prioriteringar
på kreditmarknaden.
Utskottet
Statlig kreditgaranti kan medges för flera olika låneändamål. Förevarande
motioner avser emellertid, fastän hemställan fått en mera generell utformning,
uppenbarligen endast de s. k. industrigarantilånen, som syftar till att
främja hemslöjd, hantverk och småindustri samt därmed jämförlig verksamhet
och för vilka kommerskollegium är beslutande instans.
Vid utformningen av detta kreditgarantisystem har en grundläggande
tanke varit, att i varje garantiärende investeringsprojektet skall bli föremål
för en rent företagsekonomisk bedömning från vederbörande kreditinstituts
sida. Som en allmän regel har sagts böra gälla, att företagaren bör ha insatt
eget kapital av rimlig storlek i sin rörelse. De angivna grundsatserna har
tagit sig uttryck i föreskriften att ansökan om kreditgaranti skall åtföljas av
förklaring från kreditinrättning att den är beredd att utbetala lånet om
garanti beviljas. I praktiken torde kreditinrättningens ekonomiska åtagande
Bankoutskottets utlåtande nr 19 år 1967
5
nästan alltid vara större än garantibeloppet. Observeras bör att kreditgaranti
normalt inte beviljas i den mån sökanden disponerar säkerhet som kan
ligga till grund för kredit enligt vanliga bankmässiga principer.
Med hänsyn till vad som sålunda med avseende på industrigarantilånen
gäller om kreditprövning etc. får det anses naturligt att dessa lån även i
övrigt är underkastade gängse regler i fråga om krediter till näringslivet och
att de alltså bl. a. i förekommande fall kan drabbas av sådana kreditpolitiska
åtgärder i efterfrågedämpande syfte som det ekonomiska läget gör nödvändiga.
I vilken utsträckning det är den genomförda åtstramningen på kreditmarknaden
som har föranlett att kreditgarantiramarna på senare år inte
blivit fullt utnyttjade torde det inte finnas material för att med säkerhet
avgöra; sannolikt har emellertid denna omständighet medverkat. Något tillfyllestgörande
besked i detta hänseende erfordras dock inte i sammanhanget.
I enlighet med vad bankoutskottet uttalat har riksdagen flerfaldiga gånger
tagit avstånd från förslag om en mera vittgående prioritering inom kreditpolitiken
av vissa finansieringsbehov än den som för närvarande gäller.
Någon anledning att i fråga om industrigarantilånen göra avsteg från principen
att ytterligare prioritering bör undvikas föreligger enligt utskottets
mening icke.
Åberopande vad sålunda anförts hemställer utskottet,
att motionerna 1: 435 och II: 546 icke måtte föranleda
någon riksdagens åtgärd.
Stockholm den 4 april 1967
På bankoutskottets vägnar:
C. G. REGNÉLL
Närvarande:
från första kammaren: herrar Ståhle, Åke Larsson, Palm, Åkerlund,
Hilding, Lundin, Nils Theodor Larsson och Lundberg;
från andra kammaren; herrar Regnéll, Hagnell*, Berglund, Franzén i
Motala, Börjesson i Glömminge, Bengtsson i Landskrona*, Ekström i Iggesund
och Ullsten*.
Ej närvarande vid justeringen.